Trots att ett omfattande stöd mot diskriminering återfinns i landets konstitution samt lagstiftning diskrimineras de facto

Transkript

1 Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Ecuador Sammanfattning Ecuador är ett relativt fredligt land med demokratiskt statsskick, där systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter (MR) är mycket ovanliga. De MR-kränkningar som staten gör sig skyldig till beror snarare på ekonomiska prioriteringar som slår emot utsatta grupper, samt på ineffektivitet och korruption inom rättsväsende, fängelsesystem och poliskår. Godtyckliga frihetsberövanden och oskäliga tidsramar för väntan på rättegång förekommer. Under 2004 var förhållandena i landets fängelser ett allvarligt problem. En kraftig överbeläggning kombinerat med mycket bristfälliga resurser till fängelsesystemet ledde till flera stora uppror i Quito och Guayaquilfängelserna, och problem såsom män och kvinnor inhysta tillsammans, utbrett våld och dåliga sanitära förhållanden, även för barn som bor tillsammans med en förälder i fängelserna. Landets ojämlika struktur och markanta fattigdom samt brist på riktade insatser för särskilt utsatta grupper såsom kvinnor på landsbygden, barn, ursprungsbefolkningar samt afroecuadorianer är ytterligare problem ur MR-synpunkt. Trots att landets ekonomi stadigt förbättrats de senaste fem åren har levnadsvillkoren för det stora flertalet ecuadorianer fortsatt att försämras, vilket har lett till omfattande utvandring till USA och Europa (främst till Spanien och Italien). Barn vars föräldrar har emigrerat för gott eller för en tid hamnar i en utsatt situation när de lämnas kvar hos släktingar i Ecuador. Barnens situation oroade särskilt på grund av ökad förekomst av barnarbete och våld mot barn. Trots att ett omfattande stöd mot diskriminering återfinns i landets konstitution samt lagstiftning diskrimineras de facto

2 ursprungsbefolkningen och de afroecuadorianska grupperna. Tillgång till offentlig service, arbetsmarknaden och deltagande i samhället är sämst för dessa grupper. Det förekommer att kollektiva markrättigheter inte respekteras vid beslut om utvinning av naturfyndigheter av kommersiella företag, vilket är ett brott mot rekommendationerna som formulerats av FN:s kommitté mot rasdiskriminering, CERD. Ecuador betraktas som ett fredligt och lugnt land, i synnerhet i jämförelse med sina grannar Colombia och Peru. Men våld innebär ett ökande hot, såväl ute i samhället som i hemmen. Mordfrekvensen ökade med 54 procent mellan 1990 och Mönstret för vem våldet och den ökande bristen på säkerhet drabbar följer samhällets ojämlika struktur i övrigt vilket innebär att minoritetsgrupper, kvinnor på landsbygden och barn är mest utsatta. Politiskt våld har med några få undantag inte förekommit i Ecuador, men 2004 utsattes Leonidas Iza, ledare för konfederationen för Ecuadors ursprungsbefolkningar (CONAIE) för ett mordförsök. Iza undkom oskadd, men fyra av hans anhöriga skadades vid tillfället. Ecuadors president Lucio Gutiérrez fördömde dådet. Landets geografiska placering angränsande i norr till Colombia påverkar säkerhetssituationen i norra delen av landet negativt. Flyktingar, migranter och militära element korsar gränsen dagligen i okontrollerade strömmar personer ansökte om asyl i Ecuador under 2003, en ökning från drygt 6000 under En inskränkning i rätten att söka asyl har skett under 2004, vilket kritiseras av UNHCR. 2. Ratifikationsläget för de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter Ecuador har utan reservationer ratificerat samtliga centrala MRkonventioner. En nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter har tagits fram i enlighet med rekommendationerna från FN-konferensen i Wien FN:s speciella rapportör för migranters mänskliga rättigheter gjorde ett besök till Ecuador Ecuador är försenat med rapporteringen till sex centrala konventionskommittéer enligt följande: CCPR - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, 2001 CESCR - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, 1992 och

3 3 CERD - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, 2000 CEDAW - Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor, 1994 och 1998 CAT - Konventionen mot tortyr, 1997 och 2001, dock har Ecuador ej ratificerat det nyligen antagna fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr. CRC - Konventionen om barnets rättigheter, 1997 samt de två tillhörande tilläggsprotokollen, Ecuador har även ratificerat: CRM Konventionen om migranters rättigheter, 2003 Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, 2002 De inter-amerikanska konventionerna om tortyr (1989), påtvingade försvinnanden (1996), våld mot kvinnor (1995) samt diskriminering av personer med funktionshinder (2001). 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig identitet och förbud mot tortyr Lagstiftningen förbjuder tortyr och andra former av fysiskt straff eller trakasserier, men polis fortsatte att tillämpa dylika metoder vid förhör och frihetsberövanden, oftast med straffrihet som följd. Under året fanns flera trovärdiga rapporter om övervåld från polis och säkerhetsstyrkor. I flera fall ledde detta till dödsfall i samband med gripanden och vid demonstrationer. Tre personer dödades i samband med demonstrationer 2002 dock utan att de ansvariga drabbades av några rättsliga efterspel. Enligt organisationen Comisión Ecuménica de Derechos Humanos (CEDHU) var antalet totala dödsfall orsakade av polis och säkerhetsstyrkor 23 under 2002, jämfört med 61 under Ecuadors svaga strukturer inom bl.a. rätts- och polisväsende kombinerat med ekonomisk och politisk instabilitet gjorde risken för att civilbefolkningen skulle agera genom lynchningar och utomrättsliga avrättningar stor. CEDHU rapporterade under de nio första månaderna 2002 om 11 fall av lynchningar med dödlig utgång. På grund av otillräckliga bevis i flertalet har man inte kunnat väcka åtal för dessa brott.

4 4 Det fanns inga rapporter om politiskt motiverade försvinnanden. Dock ökade antalet ekonomiskt motiverade kidnappningar, i synnerhet i provinserna som angränsar till Colombia. Fängelseförhållandena i Ecuador fortsätter att vara mycket bristfälliga, och tortyr förekom under året. Problemen bestod i bl.a. brist på budgetmedel och infrastruktur, korruption inom kriminalpolis, bristande utbildning för fängelsevakter och överbefolkning i fängelserna. 4. Dödsstraff Dödsstraff förekommer ej i Ecuador. Ej heller existerar någon stor opinion för införandet av dödsstraff idag. 5. Rättssäkerhet Ecuadors nuvarande konstitution är från 1998, och dess principer är huvudsakligen i linje med föreskrifter för mänskliga rättigheter enligt internationella avtal och konventioner. Enligt konstitutionen är statens främsta åtagande att "respektera mänskliga rättigheter", och dess art. 18 slår fast att internationella konventioner för mänskliga rättigheter är direkt tillämpliga oavsett nationella lagar. Det juridiska systemet är konstitutionellt oberoende men i praktiken ineffektivt, korrupt och utsatt för stor påverkan från externa aktörer samt från politiskt håll. Lagstiftningen är som helhet svår att överblicka och osammanhängande. Landets drygt giltiga lagar och förordningar bäddar för motsägelsefulla kombinationer och godtyckliga beslut. Kongressen antog i november 1999 en ny rättegångsbalk som föreskriver att det inkvisitoriska förfarandet i rättsprocessen ersätts av ett ackusatoriskt. Följden är bl.a. att riksåklagarämbetet numera har till uppgift att utreda brott medan domarnas roll blivit mer neutral och inriktad på muntliga rättegångsförhör. Tjänstemän och officerare kan ställas inför rätta i polis- och militärdomstolar. Militärer av hög rang kan dock bara ställas inför rätta i Högsta domstolen. Detta går emot föreskrifterna i FN-konventionen mot tortyr, CAT, som Ecuador ratificerat. Genom 1998 års författning underställdes polis- och militärdomstolarna Högsta domstolen. Reformen har ännu inte genomförts till fullo. Under 2004 frikände en lokal polisdomstol 20 poliser som var ansvariga för åtta personers död under ett rån i ett apotek. MR-organisationer har uttryckt oro över straffrihet som förekommit under året.

5 5 Enligt lagen är en medborgare som anklagas för brott oskyldig till dess motsatsen bevisats. Rätten till en offentlig rättegång är absolut liksom rätten att överklaga samt rätten till en offentlig försvarare. I praktiken finns det emellertid få offentliga försvarare tillgängliga varför denna författningsenliga rättighet inte tillgodoses. Generellt sett anses Ecuadors rättsväsende bristfälligt på de flesta områden, vilket även landets Högsta domstol offentligt erkänt. En lag från 1999 gjorde gällande att interner som suttit ett år i fängelse utan rättegång skulle friges. Denna lag upphävdes under 2003 men mellan 1999 och 2003 frigavs personer på dess grund. Uppskattningsvis 60 procent av landets frihetsberövade väntar ännu på sin dom, i slutet av år Författningen stipulerar att frihetsberövande ej får förekomma utan skriftlig order från en statlig myndighet. Trots detta är inte godtyckliga frihetsberövanden ovanliga. Ecuador bryter mot konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, ICCPR, i och med lagstiftning om undantagstillstånd. Kritik har riktats mot våld mot demonstranter och lokala uppror som tillgripits av polis och militär under Ecuadors MR-ombudsmannamyndighet Defensoría del pueblo grundades 1997 och har enligt Ecuadors konstitution från 1998 i uppgift att "försvara och tillse efterlydnad av alla grundläggande mänskliga rättigheter som konstitutionen garanterar". Den har sedan sitt grundande haft otillräckliga resurser och kompetens för att kunna utföra sitt uppdrag tillfredsställande, men kontor finns i alla 22 av Ecuadors provinser. Kritik i frågor som rör myndighetens politiska oberoende har förekommit. Straffbarhetsåldern är 18 år, men detta följs inte alltid då flera rapporter pekar på att minderåriga frihetsberövats. 6. Personlig frihet Godtyckliga frihetsberövanden förekommer och fortsatte att vara ett problem under Enskilda organisationer har hävdat att polis i storstäderna använt våld och utfört häktningar utan häktningsorder. Extra utsatta grupper var fattiga samt asylsökande personer som ofta anklagas för att ha invandrat olagligen. Amnesty International publicerade en rapport i oktober 2003 där polisdomstolar kritiserades för rättsliga processer eller brist på sådana i fall där poliser gjort sig skyldiga till MR-kränkningar. I juli 2003 dömde en sådan domstol dock fyra polismän till 25 års fängelse för

6 narkotikasmuggling. Under demonstrationer i januari och februari 2002 skedde massarresteringar då ca 200 människor frihetsberövades och utsattes för misshandel. Även under 2003 och 2004 rapporterades om dylika kränkningar i samband med demonstrationer, i mindre skala. Oavsett grunden för frihetsberövningen krävs alltid ett domstolsbeslut för frigivning. Personer som inte har kunskapen eller de ekonomiska förutsättningarna att anlita en försvarsadvokat kan ofta bli kvar i häkte under en längre tid utan möjlighet till frigivning. Det är inte ovanligt att skriftliga häktningsorder och brottsrubriceringar skrivs efter påtryckningar och mutor. Enligt lag skall en brottsundersökning inledas senast 90 dagar efter att en misstänkt frihetsberövats. Det förekommer att undersökningsfasen pågår i två år innan rättegång äger rum. Nästan hälften av alla frihetsberövade i landet väntade ännu på rättegång. Konstitutionen erkänner explicit ursprungsbefolkningarnas rätt att tillämpa egna rättssystem, grundat på egna traditioner. Detta ger upphov till frågetecken om allmän rättsäkerhet och tillämpbarhet av dylika principer. Inrikes eller utrikes reserestriktioner förekommer i princip ej, med undantag för vägspärrar på landsbygden nattetid. Ansökan om pass och ID-kort föranleder i regel inga problem för den enskilde medborgaren, dock saknas ett fungerande folkbokföringssystem vilket leder till många falska ID-handlingar mm i omlopp samt till situationer där personer har "köpt" en annan persons identitet och begår brott under en annans identitet. 7. Straffrihet Ineffektiviteten och korruptionen inom rätts- domstols- och polisväsende bäddar för goda möjligheter för inflytelserika medborgares möjlighet att undgå straff i olika sammanhang. Mest allvarligt är dock läget vad gäller polisen och militären, som har egna domstolar och vars brott därmed i många fall kan undgå granskning. Straffriheten och rättsväsendets brister har lett till att det juridiska systemet åtnjuter låg trovärdighet hos befolkningen. Den omfattande rättsliga reform som till viss del genomförts från 2001, där ett inkvisitoriskt system ersatts av ett ackusatoriskt, har inneburit stora förändringar för alla parter i ett mål. En styrkommitté upprättades av regeringen under 2003 för att överse genomförandet av reformen, och 6

7 7 kommittén har sammanträtt regelbundet. Resurser för åklagarämbetets utvidgade roll och erforderlig kompetensutveckling saknas, varför reformen ännu inte lett till önskad transparens, effektivitet och rättssäkerhet. 8. Yttrande- och mediafrihet Konstitutionen fastslår yttrande- och mediefriheten och denna respekterades huvudsakligen under året. Kritik mot presidenten och regeringen framförs på debattsidor, i tv och i många olika fora. Viss grad av självcensur gällande politiskt och militärt känsliga ämnen rapporteras dock av flera observatörer. Likaså noterades att journalister och offentliga personer polisanmäldes för förtal och ärekränkning, ett brott enligt ecuadoriansk lag med potentiella följder såsom fängelsestraff. Antalet hot som riktades mot journalister och offentliga personer ökade på ett oroande sätt under Häktningen av indianledaren Humberto Cholango i december 2003 väckte stor uppmärksamhet, då häktningen var ett direkt resultat av Cholangos kritiska uttalanden om president Gutierrez. Cholango hölls i mindre än ett dygn, och ledde till massiv kritik mot regeringen. Den regeringstjänsteman som hade beordrat häktningen tvingades senare avgå. President Gutierrez har vänt sig till högsta domstolen i syfte att få en parlamentsledamot fälld för förtal efter anklagelser om korruption inom regeringen. Samtliga större nyhetsorgan, förutom en statlig radiostation, är privatägda. Det förekommer att privata tv-kanaler beordras sända statligt kontrollerade program där presidenten och regeringsmedlemmar för fram politiska budskap. Det råder total religionsfrihet i landet. Regeringen tillåter missionsverksamhet samt religiösa demonstrationer. Polisvåld och godtyckliga frihetsberövanden förkom i samband med politiska demonstrationer. Säkerhetsstyrkor avstod dock som regel från att ingripa i demonstrationer såvida inte våld mot egendom eller utomstående personer inträffade.

8 8 9. De politiska institutionerna Ecuador är en konstitutionell republik med ett legislativt enkammarparlament som valdes under demokratiska fria val i oktober Landet har flerpartisystem sedan 1979 och alla ideologiska strömningar är tillåtna. Presidentval hålls vart fjärde år Kongressval äger rum vartannat år och röstning är obligatoriskt för alla medborgare som fyllt 18 år. President Lucio Gutiérrez valdes under demokratiskt ordnade former och installerades som president i januari Gutierrez förlorade till stor del sin politiska bas genom brytningen med ursprungsbefolkningarnas parti Pachakutik i augusti Andelen kvinnor i regeringen var ursprungligen fem, men reducerades till två efter regeringsombildningar under Enligt undersökningen Latinobarómetro som gör demokratiundersökningar i hela Latinamerika ansåg endast 13 procent av de tillfrågade ecuadorianerna att de hade ett acceptabelt demokratiskt system. Detta placerar Ecuador på fjortonde plats av sjutton möjliga av de latinamerikanska länderna. Genom historien har kvinnor och ursprungsbefolkningen samt afroecuadorianerna haft mycket begränsat tillträde till de representativa organen och de politiska miljöerna. Men viss positiv utveckling kan skönjas. De senaste tio åren har kvinnornas framsteg i detta avseende varit flera: andelen kvinnor bland folkvalda i landet som helhet steg från att ha varit fem procent 1998 till 25 procent år År 2003 var 17 av 100 kongressledamöter kvinnor, en historiskt hög siffra. Delvis beror förändringen på reformer som drivits på av kvinnorörelsen, huvudsakligen lagen om arbetslivsförsäkring (1997) och lagen om politiskt deltagande (2000). Enligt lagen skall andelen kvinnor på förtroendevalda poster stegvis öka fram till 2008, då kvinnorna ska utgöra femtio procent av de folkvalda i kongressen och kommunerna. Trots detta är kvinnorna alltjämt kraftigt underrepresenterade i det politiska livet, i synnerhet i den största staden, Guayaquil där de folkvalda kvinnorna uppgår till 22 procent. Parallellt med kvinnorörelsen uppnådde indianrörelsen viktiga lagförändringar, såsom en konstitutionell garanti för ursprungsbefolkningens kollektiva rättigheter, liksom utökad representation i parlamentet och regionala församlingar.

9 Ecuador bär på ett tungt arv av politisk och ekonomisk instabilitet som 1999 ledde till finansiell bankrutt och till att man övergav den nationella valutan Sucren till förmån för dollar. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Det ecuadorianska samhället är socioekonomiskt polariserat och minoritetsgrupper och ursprungsbefolkning stängs ute från delar av arbetsmarknaden. Stora löneskillnader mellan dessa etniska grupper och den etablerade eliten (huvudsakligen personer av europeisk härkomst) fortsatte att prägla landets arbetsmarknad. Arbetsförhållandena för stora delar av befolkningen är undermåliga med låga löner och långa arbetstider. Diskriminering av invandrargrupper, främst colombianer, har blivit märkbart de senaste två åren. Produktiviteten har sjunkit till en låg nivå vilket leder till hög arbetslöshet. Ecuadors oförmåga att producera arbetstillfällen och dollarns svaga köpkraft tvingar allt fler att söka arbete utanför landets gränser, och skapar utsatthet som utnyttjas av människosmugglare och kriminella som ägnar sig åt människohandel. Konstitutionen och arbetslagarna tillåter de flesta arbetare att organisera sig i fackföreningar. Undantaget är poliser, militärer och statligt anställda. Det utbryter ibland vilda strejker bland statligt anställda. Företag med färre än 30 anställda är undantagna rätten att organisera sig fackligt. ILO har kritiserat denna lag och pekat på att lagen lett till att företag bildar dotterbolag för att komma runt 30-personersgränsen. Få inskränkningar finns i strejkrätten, dock måste en strejk annonseras tio dagar i förväg. Myndigheterna ingriper mot strejkande statliga anställda, bl.a. tvingades statligt sjukhusanställda tillbaka till arbetet under en strejk Även lärare, läkare och anställda vid det statliga oljebolaget strejkade i olika omgångar under Ecuador har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner inom arbetsrätt. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa De resurser staten fördelar till sociala sektorn gynnar på ett oproportionerligt sätt de medborgare som förfogar över ekonomiska resurser i de större städerna. Förväntad livslängd vid födseln har ökat kraftigt sedan 1950-talet, då ett nyfött barn förväntades leva 22 år kortare tid än vad som är fallet för ett nyfött barn idag. Men om situationen har gått framåt, och i synnerhet på 9

10 talet då stora framsteg gjordes vad gäller tillgången till sjukvård, vaccinationsfrekvens etc, har 1990-talet inneburit en tillbakagång. Sedan mitten på 90-talet har fattigdomen ökat lavinartat på grund av den ekonomiska krisen. Vaccinationer till barn och ungdomar som 1990 nådde 90-procentiga nivåer var några år senare nere på 80 procent. Sjukdomar som dengue, tbc och aids har fått ökad spridning, och naturkatastrofen El niño som drabbade Ecuadors kustområden har givit negativa konsekvenser på hälsoområdet. Enligt Världshälsoorganisationen WHO täcker den statliga hälsobudgeten mindre än hälften av de uppskattade behoven. Sjukvården i Ecuador är i akut behov av interna reformer, spridning till landsbygden, förbättringar av den service som ges och en särskild satsning på att nå ut till de mest sårbara delarna av befolkningen. Tillgången till rinnande vatten och avlopp har förbättrats de senaste fem åren men visar fortfarande på stora gap vad gäller stadsbefolkningen i förhållande till landsbygden. Ursprungsbefolkningen, afroecuadorianska grupper, samt personer på landsbygden är hårdast drabbad av den ekonomiska situationen. Andelen människor som saknar tillgång till adekvat sjukvård uppgår till ca 75 procent i städerna och 84 procent på landsbygden. Ca 80 procent av Ecuadors kvinnor och 75 procent av männen saknar någon form av statlig eller privat sjukförsäkring. Siffrorna för spädbarnsdöd är bland Latinamerikas högsta. 12. Rätten till utbildning På utbildningsområdet återfinns samma mönster av resurser koncentrerade till huvudstadsregionerna, både läromedel och kompetenta lärare, och minst resurser på landsbygd och i synnerhet bergsområdena där andelen ursprungsbefolkning är stor och utbildningsnivån således låg. Kvinnans utbildningsnivå i förhållande till mannens har förbättrats de senaste två decennierna. Världsbankens siffror visar på en genomsnittlig utbildningsnivå på ca 7 år för kvinnan och ca 7,4 för mannen. Kvinnornas utbildningsval är dock ofta betingat av traditionella uppfattningar om könsrollerna vilket påverkar kvinnornas möjligheter att slå sig fram inom utbildningsväsende och arbetsmarknad. Analfabetismen i Ecuador har minskat men det finns en oro att denna positiva utveckling ska komma av sig. UNDP rapporterar att

11 11 analfabetismen uppgår till 8.2%. På landsbygden och i bergsområdena kan den uppgå till 25 procent. De främsta bristerna återfinns på grundskolenivå, och landet har mycket långt kvar till att leva upp till såväl internationella åtaganden som den egna konstitutionen och lagstiftningen som bl a föreskriver tio års skolgång för alla. Skolfrågorna har åtnjutit svagt politiskt intresse och budgeten har sjunkit successivt i tjugo års tid. Ecuador spenderar ca 15% procent av landets totala budget på utbildning. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Ecuadors ekonomiska situation har inneburit dramatiskt ökad fattigdom sedan mitten av 90-talet (mellan 1998 och 1999 steg den med fem procent av befolkningen) och ett fåtal har en god ekonomisk ställning med höga inkomster som dock i flertalet fall är beroende av världsmarknadspriserna på socker och bananer. Oljan är den källa som tryggar statens inkomster och som bidragit till en viss tillväxt sedan 2000, resurser som dock inte har fördelats jämlikt. Mer än en tredjedel av befolkningen lever på mindre än två US-dollar om dagen. En studie från CEPLAES från 2000 visar att ecuadorianerna de senaste åren fått uppleva en försämring på i stort sett alla områden, såväl arbetstillfällen, levnadsvillkor i stort, daglig konsumtion av proteiner och mineraler, kvaliteten på den service de åtnjuter inom bl.a. sjukvård, samt risken att bli utsatt för våld. Dollariseringen av landets ekonomi har lett till viss monetär stabilitet och långsiktigt potentiella fördelar men har gjort det dagliga levernet väsentligt svårare att klara ekonomiskt för det stora flertalet. Landet lider likt många latinamerikanska länder av en stor ekonomisk polarisering. Ecuador rankas 2003 som nr 97 på UNDP:s fattigdomsindex. Av de fattiga är flertalet ursprungsbefolkning eller afroecuadorianer. 14. Kvinnans ställning På jämställdhetsområdet har ett antal institutionella och rättsliga framsteg gjorts sedan 1998 års författning antogs. Ett tjugotal Comisarías de la Mujer y la Familia (polis för särskilt skydd åt kvinnor) har upprättats, en lag som förbjuder våld inom familjen har antagits, som lyder under allmän strafflag, och ett självständigt institut, Consejo Nacional de las Mujeres, har upprättats. Kvinnors och mäns gemensamma vårdnad och lika rättigheter om barn, kvinnors arvsrätt och tillgångar vid separation och skilsmässa, kvinnors rätt att bestämma över sin sexualitet och kvinnors rätt på arbetsmarknaden har reglerats i lag.

12 Jämställdhetsfrågorna har trots dessa framsteg ännu långt kvar till att bli en integrerad del av samhällsdebatten och erkända i det dagliga samlivet. Trots vissa framsteg uppskattas kvinnor tjäna 32 procent mindre i lön än männen. Diskrimineringen av kvinnor är utbredd inom utbildningsområdet och i arbetslivet. De främsta framstegen för kvinnorörelsen i Ecuador har skett på utbildningsområdet. Dagens kvinnliga generation i skolåldern är större än vad som tidigare någonsin varit fallet, även när den relateras till den manliga samtida gruppen som går i skolan. 51 procent av flickor i åldern elva till sjutton år går i skolan, jämfört med 48 procent av pojkarna i samma åldersgrupp. På landsbygden fortsätter flickornas möjlighet att gå i skolan att vara små, drygt hälften så många flickor på landsbygden som i städerna går i skolan. Tillgång till sjukvård och till arbetsmarknaden är starka diskrimineringsfaktorer. Kvinnorna representerar 41 procent av arbetstagarna, på landsbygden är en tredjedel av jordbrukarna kvinnor. År 1999 utgjorde kvinnorna 36 procent av den avlönade arbetskraften, 61 procent av den arbetande befolkningen som inte fick någon lön och var till 99 procent de som stod för hushållsarbetet. Att våldet har ökat i samhället drabbar också kvinnorna mest. En jämställdhetsavdelning har upprättats i regeringskansliet som rapporterar årligen om ca fall av sexuell, psykisk och fysisk misshandel. Världsbanken uppskattar att mellan 42 och 60 procent av landets kvinnor utsatts för övergrepp. För polisanmälan om våldtäkt eller misshandel av en äkta hälft krävs ett vittne, enligt lag. Dödsfall i samband med förlossning är enligt UNICEF ca 160 per födslar. 15. Barnets rättigheter Barnarbete, bristande skolgång, brister inom vården och låg grad av medvetande i samhället och inom nyckelgrupper såsom advokater, militär och domare om barnets rättigheter (vilket konstaterades av FN:s barnkommitté oktober 1998) är några av de problem som Ecuador uppvisar. Intrafamiljärt våld är också mycket vanligt förekommande: tre av tio barn misshandlas eller antastas sexuellt, och i 90 procent av fallen är det en familjemedlem som begår övergreppen. ILO har beräknat att minderåriga är inblandade i kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn. För detta problem saknas helt politiska arbetsprogram. Dock har lagstiftningen åtgärdats för att fylla det tomrum som fanns tidigare i 12

13 13 strafflagstiftningen vad gäller förbud mot kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn. Ecuadors oförmåga att skydda barnen från övergrepp, prioritera skola och utbildning samt att utöka sin geografiska täckning för sjukvård och skola är mycket oroande inför framtida generationer. "Nationella Statistikinstitutet" rapporterade 2001 att en sjättedel av alla mellan år inte genomgått sjätte klass. Konstitutionen fastslår att 30 procent av budgeten skall kanaliseras till utbildning men i praktiken investerades endast 15% i utbildningssektorn. Landets konstitution gör gällande att alla barn ska ha en grundläggande utbildning, vilket definieras som 9-årig skolgång, men detta genomdrivs sällan av staten. På landsbygden förekommer ofta att barn lämnar skolan helt eller delvis redan vid tio års ålder för att bidra till hushållet och familjens försörjning, främst med jordbruk. Enligt det amerikanska utrikesdepartementet är 61 procent av alla landets barn under fem år undernärda. En miljon barn sägs utföra barnarbete samt generera i genomsnitt 15 procent av familjens inkomster. Ecuador har tre barnavårdsprogram i statlig regi som sökts av Ministerio de Bienestar Social (Socialdepartementet) och Instituto Nacional del Niño y la Familia (INNFA). Programmen har en begränsad täckning geografiskt, höga administrativa kostnader och bristfällig planeringskapacitet. 16. Olika befolkningsgruppers situation Ca 85 procent av befolkningen har någon form av indianskt etniskt påbrå, men endast 15-20% kan klassificeras som ursprungsbefolkning i snäv mening. Majoriteten lever på landsbygden i fattiga förhållanden där spädbarnsdödligheten är hög, undernäring och epidemier vanliga. Rapporter tyder på att ca 79 procent av ursprungsbefolkningen lever under fattigdomsstrecket. Ursprungsbefolkningen erkänns samma medborgerliga och politiska rättigheter som resten av befolkningen, liksom rätten enligt landets författning att kollektivt äga land, i vissa fall utöva traditionell rättspraxis och att rådfrågas innan naturtillgångar i områden bebodda av ursprungsbefolkning exploateras. I praktiken befinner sig ursprungsbefolkningen på det lägsta trappsteget på samhällets socioekonomiska trappa.

14 FN:s kommitté mot diskriminering på grund av ras, CERD, lämnade rekommendationer till Ecuador Kommittén åberopade förbudet mot diskriminering på grund av ras samt även de skyddsmekanismer till förmån för ursprungsbefolkningar och afroecuadorianska befolkningar som återfinns i landets konstitution, lagar och förordningar, och uppmanade starkt den ecuadorianska staten att tillse att dessa omsätts i praktiken. CERD rekommenderade även en jämlik fördelning av den ekonomiska vinning som exploatering av naturtillgångar i kollektivt ägd mark. Frågan har givit upphov till demonstrationer och konflikter under året, och kritiken mot oljebolagen samt regeringen med hänvisning till miljöförstöring har intensifierats. Indianbefolkningen har genom organisationen CONAIE och dess politiska gren Pachakutik blivit en politisk maktfaktor att räkna med i landet. Trots detta fortsätter dock indianer att vara på lägsta nivån på den socio- ekonomiska skalan. Afroecuadorianer utgör 9 procent av befolkningen, eller drygt en miljon människor, och de drabbades av diskriminering särkilt rörande utbildnings-, hälso- och ekonomiska möjligheter. Deras närvaro har stärkts inom idrotts- och kultursektorerna, men några särskilda insatser för att öka deras integrering i andra avseende har inte gjorts från statens sida. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Sedan november 1997 är inte längre sexuellt umgänge mellan vuxna människor av samma kön olagligt. Även konstitutionen garanterar skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning, något som mycket få länder kan uppvisa. Trots det gedigna skyddet i lagen utsätts homosexuella för sporadiska trakasserier. 18. Flyktingars rättigheter Rätten att söka asyl återfinns i Ecuadors författning. Historiskt sett har Ecuador haft en generös hållning till flyktingar från grannländer. Men ett nytt krav som införts under året på presentation av registerutdrag från straffregistret i hemlandet har kraftigt inskränkt rätten att söka asyl. UNHCR har kritiserat detta krav som är ett brott mot flyktingkonventionen. Ecuadorianska myndigheter har med oro följt flyktingströmmarna från Colombia, uppblandade med militära element, vilket lett till spänningar de båda ländernas regeringar emellan under året. Antalet asylsökande under 2003 var , att jämföra med år Att andelen colombianer bosatta i Ecuador har ökat markant det senaste året tillstyrks av UNHCR i Ecuador. I slutet av 2004 uppskattades 14

15 antalet colombianska flyktingar i Ecuador till UNHCR har utökat sitt kvotprogram för att kunna lyfta ut colombianer som flytt till Ecuador och känner sig hotade också där. Ecuadors regering samarbetar med UNHCR, som öppnade kontor i Ecuador år 2000, och utfärdar vid behov resedokument enligt 1951 års flyktingkonvention åt colombianska flyktingar. I syfte att motverka de förväntade negativa effekterna av oroligheterna i Colombia har regeringen lanserat projektet Unidad de Desarollo del Norte (UDENOR). Projektet har hittills lämnat få konkreta resultat vad gäller att öka utvecklingsmöjligheterna i de norra provinserna, som hyser de största flyktinggrupperna. Stor osäkerhet huvudsakligen på grund av den närmast obefintliga statliga närvaron på den colombianska sidan av gränsen komplicerar arbetet med att göra gränsområdet säkrare. 19. Funktionshindrades situation Konstitutionen erkänner funktionshindrades rättigheter. En lag från 2001 stärker denna grupps rättigheter till utbildning, transport, arbete och service men myndigheterna har haft svårt att genomföra dessa åtaganden sedan lagen trädde i kraft. 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter MR-organisationer i Ecuador kan verka fritt och på senare tid har de vuxit i antal och publicerar bl.a. regeringskritiskt material på MRområdet. Kvinno- och indianorganisationer har ökat i antal kraftigt de senaste åren. MR-försvarare rapporterar sporadiskt om hot och angrepp på sin verksamhet. Huvudsakligen får de dock operera fritt. 21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter Sveriges arbete på MR-området var begränsat till bidrag till FN-systemet samt stöd till projekt av enskilda organisationer som Rädda barnen. FN-systemet finns på plats med bl. a UNDP, UNIFEM, UNICEF, UNHCR. En utökad representation i Quito samt i gränsområdet till Colombia har noterats sedan I slutet av 2002 deltog EU med en stor grupp valobservatörer i presidentvalet under ledning av Europaparlamentsledamoten Emma Bonino. EU-kommissionen har skrivit avtal med Ecuadors regering om stöd till Secoya-folket i södra Ecuador, på området kulturella rättigheter. Vidare 15

16 pågår ett program som syftar till att stärka rättsväsendet i de fem största städerna, och ett program som avser skydd till migranter och offer för människosmuggling. EU har även skrivit avtal med den andinska pakten för ett regionalt MR- och demokratiprogram. Världsbanken genomför program under rubriken Strengthening governance to ensure accountable, efficient and accessible public services, och UNDP under rubriken Good Governance. I oktober 2004 valdes Ecuadors vice utrikesminister Ambassadör Edwin Johnson, som ledamot I FN:s MR-kommitté, och ambassadör Hernán Escudero Martínez tog nyligen over ordförandeskapet i UNHCR:s styrelse, Executive Committee. 16