Uppföljning av kandidatexamen i religionshistoria och religionsbeteendevetenskap vid Uppsala universitet

Transkript

1 BESLUT 1(2) Avdelning Utvärderingsavdelningen Handläggare Magnus Johansson Till rektor Uppföljning av kandidatexamen i religionshistoria och religionsbeteendevetenskap vid Uppsala universitet Beslut Universitetskanslersämbetet (UKÄ) ger det samlade omdömet hög kvalitet för utbildning som leder till kandidatexamen i religionshistoria och religionsbeteendevetenskap vid Uppsala universitet. UKÄ ifrågasätter inte längre tillståndet för Uppsala universitet att utfärda kandidatexamen i religionshistoria och religionsbeteendevetenskap. Ärendets hantering UKÄ beslutade den 17 december 2013 (reg.nr ) att ge det samlade omdömet bristande kvalitet för utbildning som leder till kandidatexamen i religionshistoria och religionsbeteendevetenskap vid Uppsala universitet. Beslutet innebar samtidigt att UKÄ ifrågasatte lärosätets tillstånd att utfärda kandidatexamen i religionshistoria och religionsbeteendevetenskap. UKÄ uppmanade därför lärosätet att senast den 17 december 2014 inkomma med en redogörelse för de åtgärder som vidtagits med anledning av ämbetets ställningstagande. Därefter avsåg ämbetet att ta ställning till om det finns skäl att besluta att lärosätet inte längre får utfärda den aktuella examen. Lärosätet har inkommit till UKÄ med en analys av orsaken till bristerna och redovisning av vidtagna åtgärder. För uppföljningen utsåg UKÄ följande sakkunniga: Docent Susanne Olsson, Stockholms universitet och Professor Samuel Byrskog, Lunds universitet. Underlag för bedömningen har varit lärosätets redogörelse för de åtgärder som vidtagits. Bedömningen har gjorts utifrån krav som ställs i högskolelagen (1992:1434) och i högskoleförordningen (1993:100). Bedömargruppens yttrande bifogas. Universitetskanslersämbetets bedömning UKÄ bedömer att utbildning som leder till kandidatexamen i religionshistoria och religionsbeteendevetenskap vid Uppsala universitet nu uppfyller kvalitetskraven för högre utbildning och att utbildningen därmed ska ges det samlade omdömet hög kvalitet. Under sådana omständigheter finns det inte längre skäl att ifrågasätta lärosätets examenstillstånd. POSTADRESS Box 7703 SE Stockholm BESÖKSADRESS Löjtnantsgatan 21 Stockholm TELEFON FAX ORGANISATIONSNR KONTAKT registrator@uka.se

2 BESLUT 2(2) Beslut i ärendet har tagits av universitetskanslern Harriet Wallberg efter föredragning av utredaren Magnus Johansson i närvaro av strategi- och planeringsansvarige Per Westman samt tillförordnade avdelningschefen Viveka Persson. Harriet Wallberg Magnus Johansson Kopia till: Bedömargruppen

3 BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 1(4) Bilaga 1 Bedömargruppens motiveringar Uppsala universitet Lärosäte Uppsala universitet Huvudområde/examen Religionshistoria och religionsbeteendevetenskap - kandidat ID-nr A Bedömning av utvalda examensmål Mål: Studenten ska visa kunskap och förståelse inom huvudområdet för utbildningen, inbegripet kunskap om områdets vetenskapliga grund, kunskap om tillämpliga metoder inom området, fördjupning inom någon del av området samt orientering om aktuella forskningsfrågor. Måluppfyllelse: Hög Motivering: I utvärderingen av utbildningarna inom religionsvetenskap, teologi och mänskliga rättigheter (se Universitetskanslersämbetets beslut , reg. nr ) framgår följande av bedömargruppens yttrande: Urvalet av självständiga arbeten visar att studenterna har kunskap och förståelse inom huvudområdet för utbildningen. Urvalet visar samtidigt att studenterna uppfyller kravet på fördjupning inom någon del av området samt att de är orienterade i aktuella forskningsfrågor. I flera av arbetena har dock studenterna bedömts visa kunskap om tillämpliga metoder i alltför låg grad. Framförallt framstår måluppfyllelsen av den del av målet som rör studenternas kunskap om tillämpliga metoder som svag, där flera självständiga arbeten huvudsakligen inom religionshistoria bedömts visa på bristande måluppfyllelse. En genomgående bedömning av målet som helhet är dock att många av de självständiga arbetena håller en hög till mycket hög nivå och att de visar på en fördjupad kunskap liksom förtrogenhet med religionsvetenskapens grunder, inbegripet vetenskapliga perspektiv, teorier och begrepp. Självvärderingen redogör på ett övertygande sätt för hur utbildningen utvecklar studenternas kunskap avseende detta mål, genom till exempel valbara fördjupningskurser och inslag av litteratur som behandlar forskningsfronten och forskande lärare som bidrar med föreläsningar. Valbara kurser förekommer så det är alltså inte givet att alla studenter läser dessa. Samtidigt poängteras att obligatoriska moment förekommer där lärare undervisar om egen forskning. På A-kursen (30 hp) introduceras en mängd religionsvetenskapliga metoder som successivt fördjupas i progressionsnivåerna ovan. I självvärderingen framgår det att de inom utbildningen är medvetna om att det finns problem gällande metodkunskap och det nämns att en progression i metodträning har förstärkts och två nya metodkurser erbjuds studenterna från läsår 2013/2014. En kurs med inriktning mot religionshistorisk teori och metod och en mot religionsbeteendevetenskaplig teori och metod. Intervjuerna gav inte en entydig bild av hur studenterna tränas i de aspekter som rör detta mål. En medvetenhet om att det finns ett behov att stärka metodundervisningen framfördes. Av intervjuerna framgick vidare att studenterna inte måste välja kurser för att fördjupa sig inom en av områdets inriktningar utan fick välja fritt mellan de kurser som erbjuds inom huvudområdets tre inriktningar (religionshistoria, religionssociologi, religionspsykologi). En viss diskrepans mellan de tre inriktningarna noterades, då metodträningen i religionshistoria inte framstod så tydligt som i de två andra inriktningarna. Sammantaget bedöms måluppfyllelsen vara bristande.

4 BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 2(4) I analysen av orsakerna bakom den bristande måluppfyllelsen identifierar lärosätet bland annat problematik i relation till Bolognareformen (2007) då teologiska institutionen inrättade nya huvudområden, vilket påverkade grundutbildningens verksamhet. Av besparingsskäl slog dessutom teologiska institutionen under våren 2009 ihop de två huvudområdena religionshistoria och religionsbeteendevetenskap. Det senare området inkluderade också religionssociologi och religionspsykologi. Därefter heter huvudområdet religionshistoria och religionsbeteendevetenskap. Trots vissa gynnsamma effekter av sammanslagningen visar analysen en medvetenhet om att det inneburit att många kurser fokuserat på empiriska kunskaper ( stoff-kurser ) för att bevara ämnesidentiteten, men att metodundervisningen som en följd blivit bristfällig. Analysen ovan framstår enligt bedömarna som genomtänkt och relevant. De åtgärder som vidtagits med anledning av de identifierade bristerna är flera och inkluderar framför allt en förstärkning av metodträningen. Betygskraven har tydliggjorts rörande metod, och en progression i betygskriterierna från A-nivå till kandidatnivå är införd. Betygsättande lärare, handledare och examinatorer arbetar idag med bedömning och betygsättning utifrån framtagna kriterier. Vidare finns en nyinrättad seminarieserie som pågår under tiden för uppsatsskrivandet på kandidatnivå. En institutionsgemensam pedagogisk dag har inneburit diskussioner kring betygskriterier och gemensamma kalibreringsövningar. Lärarna har också erbjudits en veckolång universitetspedagogisk ämnesdidaktisk kurs under vårterminen 2014 med syfte att förmedla pedagogiska arbetssätt relaterat till den heterogena studentgruppen. I denna kurs medverkade personal från huvudområdet som enligt åtgärdsplanen kan fungera som pedagogiska mentorer inom huvudområdet framöver. Lärosätet har stärkt metodundervisningen från A-nivå till kandidatnivå till exempel genom en tydligare progression avseende träning i vetenskapligt skrivande mellan B-nivå och kandidatnivå. På C-nivå har två nya metodkurser inrättats från höstterminen Den ena är en kurs i religionshistorisk teori och metod, och den andra en kurs i religionsbeteendevetenskap och empiriska metoder. Övriga kurser på kandidatnivå har också tydligare fokus på att ge studenter möjlighet att tillgodogöra sig kunskaper om tillämpliga metoder. Vidare har en tydligare struktur för uppsatshandledning med schemalagda handledningstillfällen med relativt förutbestämt innehåll införts. Enligt åtgärdsplanen avser detta att förbättra förutsättningarna för studenterna att genomföra kursen inom givna tidsramar samt att avhjälpa metodproblem på ett tidigt stadium. Tydligare rutiner för att slutföra, lägga fram och betygssätta kandidatuppsatser har införts. Examinator och handledare får inte längre vara samma person. Vidare har teologiska institutionen även utökat tiden för återkoppling vid examination till studenterna samt höjt undervisningsschablonerna. Givet analysen av bristerna framstår åtgärderna sammantaget som rimliga och ändamålsenliga. Bedömarna anser att med de vidtagna åtgärderna är förutsättningarna goda för att lärosätet ska kunna säkra att studenterna uppnår hög måluppfyllelse när det gäller aktuellt examensmål.

5 BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 3(4) Mål: Studenten ska visa förmåga att inom huvudområdet för utbildningen göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter. Måluppfyllelse: Hög Motivering: I utvärderingen av utbildningarna inom religionsvetenskap, teologi och mänskliga rättigheter (se Universitetskanslersämbetets beslut , reg. nr ) framgår följande av bedömargruppens yttrande: Urvalet av självständiga arbeten visar att studenterna har bristande förmåga att göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter. I allt för många av de självständiga arbetena har studenterna bedömts uppfylla detta mål i alltför låg grad. De självständiga arbetena visar exempelvis att färdigheterna i metod brister liksom att studenternas förmåga att kontextualisera brister. Detta stärker intrycket från första målet att studenternas kunskap om tillämpliga metoder är svag. Den sammanlagda bedömningen av självständiga arbeten visar på att det finns systematiska brister och svagheter i träningen och säkringen av värderingsförmåga och förhållningssätt inom området. Självvärderingen redogör inte på ett helt övertygande sätt för hur utbildningen utvecklar studenternas förmåga att inom området göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga aspekter. Självvärderingen lyfter fram att detta färdighetstränas under hela utbildningen och blir mer framträdande på de övre progressionsnivåerna, som tränar studenterna att självständigt kunna väga in vetenskapliga hänsynstaganden vid författande av ett självständigt arbete. Däremot görs inte någon konkret koppling till utbildningens upplägg utan det görs en generell hänvisning till de självständiga arbeten som valts ut för granskning, vilka alltså har bedömts visa på bristande måluppfyllelse. Självvärderingen redogör utöver detta för hur utbildningen utvecklar studenternas förmåga att inom området göra bedömningar med hänsyn till relevanta samhälleliga och etiska aspekter. Självvärderingen lyfter fram att studenterna tränas till ett kritiskt perspektiv och kontextualiserande förmåga redan från A-nivå och på följande progressionsnivåer. Även etiska frågor lyfts fram och studenter tränas i t.ex. kritiska förhållningssätt, källhänvisning och medvetandegörs om plagiat, liksom om etiska frågor som till exempel anonymitetsskydd. Sammantaget ger självvärderingen intrycket att utbildningen i rimlig utsträckning svarar mot målet vad gäller undervisningsformer, examination och progression, trots att de självständiga arbetena sammantaget bedöms som bristande. Intervjuerna gav inte en entydig bild av hur studenterna tränas att göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter inom huvudområdet för utbildningen. En viss diskrepans mellan de tre inriktningarna noterades, då träningen i religionshistoria inte framstod som så tydlig som i de två andra inriktningarna. Sammantaget anser bedömargruppen att måluppfyllelsen är bristande. Analysen av orsakerna bakom den bristande måluppfyllelsen för detta mål är densamma som för målet ovan, det vill säga att den fokuserar på problematik i relation till Bolognareformen (2007) då teologiska institutionen inrättade nya huvudområden, samt på sammanslagningen av de två huvudområdena religionshistoria och religionsbeteendevetenskap. Analysen framstår enligt bedömarna som genomtänkt och relevant. Åtgärderna av bristerna sammanfaller till stor del med bristerna i kunskaper och färdigheter avseende metod. De åtgärder som vidtagits inkluderar en förstärkning av metodundervisningen från A-nivå till kandidatnivå samt förtydligar och konkretiserar hur utbildningen utvecklar studenternas förmåga att

6 BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 4(4) göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga aspekter. Nya metodkurser bidrar till förstärkt metodundervisning tillsammans med ett ökat inslag av metodundervisning på de empiriska kurserna på kandidatnivå. En tydligare progression i skrivträning har införts på de olika nivåerna och en uppstramad struktur för handledning har införts. Vidare har betygskraven höjts och ett nytt betygskriterium som motsvarar målet har införts. Betygskriteriet beskrivs överstämma med undervisningen som bedrivs i metodkurserna liksom i uppsatskursen, där en ny seminarieserie är införd och där även undervisning i att göra relevanta värderingar och forskningsetiska avvägningar ingår. Vidare beskrivs en omarbetad obligatorisk delkurs på B-nivå, religion och politik om 7,5 högskolepoäng, där studenterna tränas i att göra självständiga bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter. Givet analysen av bristerna framstår åtgärderna sammantaget som rimliga och ändamålsenliga. Bedömarna anser att med de vidtagna åtgärderna är förutsättningarna goda för att lärosätet ska kunna säkra att studenterna uppnår hög måluppfyllelse när det gäller aktuellt examensmål.