Projektrapport Bättre vård mindre tvång del 2

Transkript

1 Projektrapport Bättre vård mindre tvång del 2 Team 181 Syfte med deltagandet i Genombrott Förbättra den psykiatriska heldygnsvården med fokus på tvångsvård och tvångsåtgärder Teammedlemmar Peter Lantz, behandlingspedagog peter.lantz@ltkronoberg.se (Kontaktperson) Kristoffer Hagström, sjuksköterska Kornelia Jaldelöw, sjuksköterska Sandra Uland, skötare Anna Sandberg, skötare (mätansvarig) Mateusz Paluch, läkare Linda Johansson, avdelningschef Projektets övergripande mål 1. Att minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder 2. Att förbättra patienternas upplevelse av tvångsåtgärder 3. Att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder 4. Att utveckla samverkan mellan olika aktörer i patientens liv/värld för att minska andelen inläggningar på tvångsvård. Sammanfattning Team 181 representerar avdelning 66 från Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö. Under april-oktober 2014 har avdelningen aktivt deltagit i genombrottsprojektet Bättre vård mindre tvång Epsilon som riksövergripande drivs av SKL. Avdelning 66 har tolv vårdplatser. Under projekttiden har avdelningen arbetat med fokus att minska tvångsåtgärder genom att öka patienternas känsla av delaktighet samt aktiviteter för att förbättra den psykiska och fysiska hälsan. Målet har också varit att förbättra patienternas kunskap om läkemedel och diagnoser. Avdelningen har utvecklat en rutin för närståendearbete och aktivt tagit kontakt med patienternas närstående för att involvera de i patientens vård. Bakgrund Rättspsykiatriska Regionkliniken i Växjö har ett nationellt upptagningsområde med remisser från hela landet, främst från södra Sverige. Några av Sveriges landsting köper fasta vårdplatser på kliniken, medan övriga landsting remitterar patienterna akut. Här vårdas även patienter på remiss från andra rättspsykiatriska kliniker. Kliniken har två stycken högsäkerhetsavdelningar dit patienter kommer på uppdrag från kriminalvården. Kliniken har 116 vårdplatser fördelat på åtta avdelningar samt en öppenvårdsenhet. Här vårdas särkskilt vårdkrävande patienter med säkerhetsklass 4, 3, 2 och 1, det vill säga den högsta säkerhetsklassen i landet. Kliniken räknas som ett skyddsobjekt vilket innebär att den 1

2 har förstärkt skydd mot exempelvis sabotage. Kliniken har en mycket hög säkerhet och arbetar kontinuerligt med säkerhetsutveckling. Avdelning 66 består av totalt tolv vårdplatser och är en psykosinriktad avdelning där både kvinnor och män vårdas. Här vårdas i huvudsak patienter enligt Lagen om rättspsykiatrisk vård med också enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård. Avdelningen har ett team-orienterat arbetssätt där varje patient har ett vårdlag med en omvårdnadsansvarig sjuksköterska, en behandlingspedagog samt fem-sex skötare. Avdelningen använder sig idag av ESL, KBT, MI, individuellt anpassade aktivititeter med ett behandlingssyfte, missbrukskartläggning, nätverksarbete, farmakologisk behandling med mera. Enligt nationella kvalitetsregistret ser man i Sverige en ökning av användandet av psykofarmaka och dessvärre en minskning av icke farmakologisk behandling. Minskningen avser till exempel samtalsterapi. Genom vår medverkan i genombrottsprojektet ville vi ändra på detta. Personalen på avdelningen är mycket motiverade till att arbeta med utvecklingsarbete som gynnar patientens hälsa i ett helhetsperspektiv. Avdelningens personal fokuserar på att patienterna ska känna att de har en god hälsa, både fysiska, psykiskt och socialt. Mål Team 181 har under projekttiden arbetat med följande mål: Mål % av alla patienterna ska skatta minst 7 på en 10 gradig skala gällande sin delaktighet i sin vård. Målet mäts vecka Mål 2. Tvångsåtgärderna på avdelningen ska minska med 30 %. Målet mäts månadsvis april - september. Mål % av alla patienter ska skatta minst 7 på en 10 gradig skala gällande upplevelsen av att ha kunskap kring sin psykiska ohälsa. Målet mäts vecka Mål % av alla patienter ska skatta minst 7 på en 10 gradig skala gällande upplevelsen av att ha kunskap om sina läkemedel. Målet mäts vecka Mål 5. Minst en närstående till 80 % av patienterna ska ha blivit erbjuden kontakt med patientens vårdlag. Målet mäts under april och september. Förändringar som testats Team 181 har 71 förändringsidéer. Cirka fem av dem genomfördes inte på grund av ekonomiska hinder, tidsbrist eller säkerhetsnivån på kliniken. En av förändringsidéerna som vi tyvärr inte kunde genomföra var att måla bänkarna i rökburen. Ytterligare ett fåtal av förändringarna har inte genomförts men är planerade längre fram utanför projekttiden. Förändringarna är inte jämt fördelade över våra mål vare sig kvalitativt eller kvantitativt. Teamet har lagt mest tid, resurser och engagemang på att öka delaktigheten och minska tvångsåtgärderna. Detta på grund av att statistik från år 2013 uppvisar en hög frekvens av tvångsåtgärder och vi har arbetat mycket för att förebygga tvångsåtgärder. Många av förändringarna har två eller fler av våra mål som underlag för testet varför det här nedan vid 2

3 en sammanräkning av tester tycks vara betydligt fler än 71. Så är alltså inte fallet. Mål 1 har 52 PDSA. Mål 2 har 64 PDSA. Mål 3 har 14 PDSA. Mål 4 har 6 PDSA. Mål 5 har 3 PDSA. Exempel på förändringar Närståendetelefon (PDSA 40): För att utveckla kontakten med närstående har avdelningen införskaffat en telefon med fasta telefontider och eget direktnummer. Hit kan närstående vända sig för att komma i direktkontakt med avdelningens närståendeansvariga. Ansvariga för närstående (PDSA 42): För att öka kvalitén på närståendekontakten har varje vårdlag utsett två personal som är ansvariga för närståendearbetet. Ansvariga tillfrågar patienterna vilken närstående de vill att vi ska kontakta. Personal understryker att det inte behöver vara en släkting, utan någon som har betydelse för patienten. Ansvariga för närståendearbetet ska aktivt ta kontakt med patienternas närstående för att de ska känna sig delaktiga och insatta i patientens vård. Förhoppningen är att kvalitéen på vården ökar genom att personal och närstående tillsammans arbetar för att förbättra patientens hälsa. Psykoedukation (PDSA 46), Föreläsning för patienterna (PDSA 43) samt Individanpassad psykoedukation (PDSA 21): Psykoedukationen syftar till att göra patienterna mer delaktiga och få en ökad förståelse för sin sjukdom. Genom möjlighet till undervisning kan patienterna öka sin kunskap om diagnos, symtom, prevalens och så vidare. På avdelningen har vi därför haft ett flertal föreläsningar, bland annat av dietist, läkare och tandläkare. Vi har även lagt fram informationshäften om olika psykiatriska diagnoser och tvångslagstiftningarna på avdelningen, så att patienterna på egen hand eller tillsammans med personal, kan få ökad kunskap om diagnoserna och lagstiftningen. Måla om i tekniska rummet (PDSA 8): Vetenskapliga studier har visat att en blå eller grön färg på väggarna i ett rum har lugnande effekt på individen som befinner sig i rummet. Med syftet att skapa en lugnare vårdmiljö har vi därför målat om vårt tekniska rum, som används vid tvångsåtgärder, i en ljusblå färg. Vårdtyngdsmätning (PDSA 52): Med syftet att göra hållbara och sakliga riskbedömningar för att förbättra arbetsmiljön på avdelningen har en mall för vårdtyngdsmätning arbetats fram. Då mätningen ger en faktisk siffra så använder vi oss av den när vi planerar bemanning samt aktiviteter. Exempel på vad som finns med i mätningen är risk för suicid, hot-och våldssituationer, somatiska sårbarheter, övervakningsgrad, missbruk-och insmugglingsrisk samt akut försämrad status. Referensgruppsmöte (PDSA 39): För ökad delaktighet hos patientgruppen och för att personalen ska kunna fånga upp åsikter, synpunkter och förslag på ett konstruktivt sätt har några patienter velat medverka i en referensgrupp. Tillsammans med en personal har referensgruppen träffats en gång i månaden för att diskutera förbättringar och förändringar på avdelningen. Mer information om referensgruppen finns under rubriken Så här involverar vi patienter och deras närstående i rapporten. 3

4 Läkemedel (PDSA 46): Föreläsning av team 181:s läkare om mediciner för att öka delaktighet och patienternas kunskap om sina läkemedel. Patienterna hade under föreläsningen möjlighet att ställa frågor om mediciner och hälsovetenskap till läkaren. Resultat Vid projektets första mätning låg patienternas delaktigt vid målet för att sedan sjunka och gå upp igen. Under sommaren fanns en markant nedgång i upplevelsen av delaktighet. Redovisning av tvångsåtgärder Tvångsåtgärderna har minskat med närmare 52 procent under den sista månaden jämfört med föregående år. 4

5 Avskiljning är den tvångsåtgärd som används i störst omfattning på avdelningen. Vid starten av projektet låg antalet på 16 för att under maj och juni ligga över 20. I juli, augusti och början av hösten syns en mer stabil nivå kring tolv. Fastspänning används väldigt sällan. Hälften av de månader som mätts har ingen fastspänning skett. Tvångsmedicinering används också relativt sällan. Under alla månader som mätts ligger antalet mellan noll och tre. Vid projektets start var det endast 50 procent av de deltagande patienterna i enkäterna som skattade minst sju på en tiogradig skala gällande att ha kunskap om sin psykiska ohälsa. Från starten och ett par veckor framåt ökade det varje vecka för att vecka 25 ligga på målet minst 80 procent. Vecka 27 gick siffran ner till 40 procent. 5

6 Från vecka 32 och framåt har målet uppfyllts, fyra av veckorna efter vecka 32 ligger siffran på 100 procent. Vid starten av projektet låg siffran på 0 procent för att sedan öka och hamna mellan 50- och 80 procent fram till vecka 33. I april månad hade minst en närstående till 44 procent av patienterna blivit erbjudna kontakt med avdelningen. I september hade minst en närstående till 75 procent av patienterna blivit erbjudna kontakt med personal på avdelningen. Det är en stor ökning och vi är nu endast 6,25 % från målet. Diskussion Delaktighet: Patienterna har själva diskuterat delaktighet som begrepp framför allt vid referensgruppsträffarna. Vid starten av projektet upplevde patienterna att delaktighet främst hade med aktiviteter att göra och om de deltog på dem. När projektet var inne i slutfasen var fler saker tillagda i patienternas egen definition av begreppet. Bland annat delaktighet i medicinering och sin vård i stort. Det kan delvis, utöver att begreppet diskuterats, bero på att det på avdelningen skett en förändring i positiv bemärkelse mot mer delaktighet. Målet kring delaktighet var bland de med flest förändringsidéer varför det också kan ha påverkat i riktning mot mer delaktighet och diskussion kring begreppets innebörd. Säkerhet: Projektets förändringsidéer har påverkats av säkerhetsnivån på kliniken. Klinikens inpassage består av en säkerhetsreception och all inpassering sker via en säkerhetsoperatör som slussar både patienter och personal genom elektroniska larmbågar samt röntgenkontroll. Exempelvis så måste alla inköp samt alla besök till avdelningen godkännas av säkerhetsutvecklaren i god tid, vilket kräver extra planering från personalen. De aktiviteter som har genomförts är planerade och godkända i samråd med avdelningens läkare. Säkerhetsnivån har gjort att en del PDSA som vi har planerat under projektets gång fått avslutas utan att genomföras. Förändringar: Det finns en rejäl övervikt av förändringar i våra mål vad gäller ökad delaktighet och minskning av tvångsåtgärder. Rimligen beror det på viljan hos teamet och avdelningen att minska upplevelsen av tvång. Tvång inom rättspsykiatrin är något att ständigt förhålla sig till då samhällsskyddet är ett av våra uppdrag. Närståendemålet, som skapades under sommaren, har endast tre förändringsidéer, men dessa tre har utvecklat närståendearbetet i positiv riktning. Målet att öka patienternas kunskap om sin psykiska ohälsa och målet att öka deras kunskap om läkemedel har fjorton respektive sex förändringar gjorda. Vissa av dessa tester är relativt resurskrävande och stora varför antalet i sig inte 6

7 berättar så mycket om teamets tid och engagemang som lagts på dem. Veckomätningar: I början av projekttiden valde vi att göra veckomätningarna genom ipaden, vilket skapade problem på grund av klinikens säkerhetsnivå. Vi var tvungna att få godkännande av klinikens säkerhetsoperatör för att få in en iphone och på så sätt kunna dela internet till ipaden. När vi märkte att detta inte höll i längden, så gick vi över till att köra mätningarna i pappersformat. Mätningarna har efter det genomförts varje vecka utan problem. Lagändring och lokalbyte: På grund av den nya lagstiftningen gällande tvångsvård (LPT och LRV) har avdelningen mot projekttidens slut bytt lokaler med en annan avdelning. Personalens fokus har under denna tid varit att stötta och hjälpa patienterna i miljöombytet. Mycket tid har lagts på att planera flytten och att informera och samtala med patienterna om detta. Personalen har under tiden funnit många nya förändringsidéer som kan förverkligas i den nya miljön och som kommer att genomföras efter projektets avslut. Med stort fokus på patienternas delaktighet kommer vi fortsätta att förbättra patienternas miljö och utveckla särskilda rutiner som är anpassade för de nya lokalerna och den nya lagändringen. Mål 1- Delaktighet: Tolkningen som kan göras av patienternas känsla av delaktighet sjunkit under sommaren är att tryggheten i viss mån kan ha sjunkit eftersom hälften av ordinarie personal gick på semester. Efter sommaren ökade upplevelsen av delaktighet och la sig på en mer stabil nivå till skillnad mot sommarperiodens mätningar. Om sista tredjedelens mätningar sätts i relation till de första så tycks de senare vara mer stabila och något högre i snitt. Det som är tydligt i mätningarna är att det finns två toppar på 100 procent varav den ena finns vecka 33. Vecka 33 sammanfaller med när ordinarie personal återkommer från semestrar. Den första toppen vecka 20 kan tyda på att patienterna upplevt att något har startats upp på avdelningen i positiv bemärkelse vad gäller delaktighet. Det som eventuellt gjort att delaktigheten är hög och stabil vid de sista mätningarna är de förändringsidéer som haft som mål att öka patienternas delaktighet. En del av förändringarna har varit med från början, exempelvis referensgruppsträffen, förslagslådan samt trädgårdsgruppen. De kan ha bidragit till stabiliteten mätningarna visar mot slutet då de inarbetats över tid och blivit en naturlig del av verksamheten. Efter sommaren blev föreläsningarna på avdelningen mer frekventa vilket kan ha bidragit till en ökad känsla av delaktighet. Referensgruppsträffen hade en paus i juli och startade upp enligt plan igen i augusti vilket också kan ha bidragit. När alla andra åtgärder är uttömda och det inte finns andra alternativ kan en tvångsåtgärd bli nödvändig i vårdande syfte. En stor orsak till svängningarna i diagrammet är patientkonstellationen som ibland ändras på grund av flyttar, permissioner, återgång till hemlandsting med mera. Projektet kan ha bidragit till ökad trygghet, mer delaktighet och bättre förebyggande arbete. Det kan delvis förklara varför det blivit en minskning av avskiljningar samt den mer stabila nivån under slutet av projekttiden. Personalens uppfattning är att psykoeduaktion samt kunskap om läkemedel ska kunna ge patienten verktyg att öka deras förståelse för att kunna bli mer delaktiga i vård och behandling. Avdelningen lägger mycket vikt vid god dialog och gott bemötande vilket delvis kan förklara det låga antalet fastspänningar och tvångsmedicinering samt det minskade antalet avskiljningar. Det är viktigt att vara självkritisk inom verksamheten, varför det alltid bör arbetas förebyggande för att minimera antalet tvångsåtgärder. Mål 2 Tvångsåtgärder: Förklaringen till varför tvångsåtgärdsstatistiken var högre i relation till mätningarna 2014 samma period kan vara att under sommaren och början av hösten

8 var vårdtyngden större då det bland annat fanns tre patienter med långtidsavskiljningar på grund av våldsamt utåtagerande. Även vid 2014 års mätningar från april till mitten av juni i relation till 2013 års mätningar samma period finns det en stor skillnad. Det kan bero på att patienterna på avdelningen i april 2014 också var mer utåtagerande mot sin omgivning än motsvarande period året innan. Minskningen av tvångsåtgärder 2014 som blir tydlig i mitten av juni i förhållande till året innan kan också delvis sammanfalla med projektets förändringsarbete. Några av de förändringsidéer som kan ha minskat antalet tvångsåtgärder är strukturering av aktiviteter, ommålningen av tekniska rummet, sommaraktiviteterna, föreläsningen om tvångsåtgärder samt samtal efter tvångsåtgärder. Struktureringen av aktiviteter och sommaraktiviteterna har förmodligen gjort att patienterna upplevt mer mening i vardagen. Sommaraktiviteterna sammanfaller med minskningen av tvångsåtgärder 2014 vilket också struktureringen av aktiviteter gör. Föreläsningen om tvångslagstiftning kan ha ökat patienternas förståelse för tvångsåtgärder. Samtalen efter tvångsåtgärderna kan ha bidragit till en ökad trygghet på sikt vilket kan ha lett till färre tvångsåtgärder. Om ommålningen lett till minskad tid i avskildhet eller fastspänning kan det också lett till mindre tvångsåtgärder i stort. Den slutna avdelningsmiljön är något som patienterna ständigt tvingas förhålla sig till. Förändringsidéer som ökar trivseln på avdelningen ska därför inte förringas då dessa kan ha en mer positiv inverkan på avdelningsmiljön. Några av dessa idéer för samman människor på ett positivt sätt såsom baka bröd, fika, spela sällskapsspel och laga mat. Även detta kan ha bidragit till att tvångsåtgärderna minskat under projekttiden. Mål 3 Psykisk ohälsa: De lägre siffrorna under vecka 27 kan förklaras med de första sommarsemestrarna. På senare halvan av diagrammet syns en stabilitet som inte setts tidigare där vecka 32 och vecka 35 dessutom ligger över 80 procent. Mot slutet av projekttiden sjunker resultaten något för att landa på 70 procent. Detta skulle kunna bero på den flytt som avdelningen genomfört under september månad. De förändringsidéer som kan ha påverkat mätningarna i riktning mot målet är bland andra förändringsarbetet i personalgruppen, strukturering av aktiviteter samt psykoedukation. Förändringsarbetet i personalgruppen sammanfaller med den stadiga ökningen från 50 procent vid projektets start. Då det är hela personalgruppen som gör det stora arbetet mot positiv förändring kan slutsatsen dras att det var värdefullt att ha en personaldag med fokus på förändringsarbete tidigt i projektet. Psykoedukationen och strukturering av dagen kan ha bidragit till ökningen i mätningen över tid samt dess större stabilitet. Detta då de numera utgör en integrerad del av verksamheten och hjälper personal att skapa förutsättningar för patienterna att lära. Föreläsningar och individanpassad psykoedukation är något som eventuellt kan höja skattningen än mer på sikt om de utökas i omfattning. Den individanpassade psykoedukationen prövades på en patient med gott resultat varför den är något som personalen ska arbeta vidare med för att höja patienternas upplevelse av kunskap kring sin psykiska ohälsa. Mål 4 Läkemedel: I psykoedukationen som är utlagd på avdelningen finns information om läkemedel kopplat till respektive diagnos. Denna information gjordes tillgänglig för patienterna på avdelningen från vecka 32. Det infaller samtidigt som en ökning av den upplevda kunskapen som är tydlig från vecka 33 och framåt i diagrammet. Kunskapsdagen för personalen som tidigare nämnts, genomfördes i början av projektet och innehöll bland annat en föreläsare från Hjärnkoll. Föreläsaren var en tidigare patient inom rättspsykiatrin som berättade om sin upplevelse av att tvångsvårdas. Det kan ha haft betydelse för den upplevda kunskapen hos patienterna eftersom kunskapsdagen kan ha gett personalgruppen en ökad 8

9 förståelse och trygghet i dialogen med patienterna. I slutet av projektet efter att sista enkäterna samlats in hölls en föreläsning för patienterna av en rättspsykiatriker på avdelningen. Intresset från patienternas sida var stort vilket tyder på att den här typen av föreläsning har stor potential för att öka patienternas upplevda kunskap kring sina läkemedel. Mål 5 Närstående: Arbetet kring att kontakta närstående har fått nya rutiner i och med förändringsidéerna närståendetelefon, ansvarig för närståendekontakt och riktlinjer för närstående. Större delen av den ökning som blivit vad gäller kontakten med närstående kan förmodligen tillskrivas dessa rutiner. Så här involverade vi patienter och deras närstående Genom morgonmöte, fredagsforum, referensgrupp samt enkäter och ipadformulär har vi under hela projekttiden haft en pågående diskussion gällande förändringar och förbättringar på avdelningen. Varje vardag hålls ett morgonmöte där patienter och personal går igenom patienternas dagsschema samt att patienterna ges möjlighet att önska ytterligare aktiviteter som kan genomföras under dagen. Där tas eventuell information upp såsom möjlighet till kioskrunda, gymnastiksal, biljard, morgonpromenader osv. Under helgerna har patienterna möjlighet att önska aktiviteter löpande under dagen. Fredagsforum hålls varje fredag förmiddag och där har patienter möjlighet att sammanfatta den gångna veckan samt ta upp funderingar och önskemål inför helgen och den kommande vecka. Forumet fungerar också som ett informationstillfälle och det ges möjlighet att diskutera olika händelser på avdelningen. Personal intar en passiv roll i forumet och finns endast med för att strukturera mötet samt stötta patienterna så att alla ges en möjlighet att föra sin talan. Det är vid dessa tillfällen som det kommit önskemål från patienterna om t ex trädgårdsgrupp, matlagning, temaresor m.m. Referensgruppen har kommit till genom Epsilonprojektet och är en grupp patienter som träffas en gång i månaden för att övergripande diskutera patienternas delaktighet i vården, struktur på avdelningen samt övriga frågor med fokus på patienternas upplevelser. En medlem ur Epsilon håller i mötet och har vid varje tillfälle förberett frågeställningar som diskussionsunderlag samt sammanfattat de förbättringar som gjorts. Patienternas egna föreslagna diskussionsämnen och olika förslag på förbättringar har också diskuterats. Patienten har vårdkonferens minst var tolfte vecka. Där skrivs och uppdateras patientens individuella omvårdnadsplaner tillsammans med övriga i vårdlaget, läkare, socionom och arbetsterapeut. Varje vecka har vårdlaget samtal med patienten utifrån omvårdnadsplanen och utifrån patientens enskilda behov. Det finns numera också en grupp på sex personer, två från respektive vårdlag som är ansvariga för närståendearbetet samt närståendetelefonen på avdelningen. Gruppen har arbetat fram informationsblad och riktlinjer för hur närståendearbetet ska se ut. Patienterna har under morgonmöte, referensgruppsmöte samt fredagsforum kommit med förslag på förändringsidéer som vi i teamet tagit till vara på. Var god se våra PDSA-cykler. 9

10 Sammanfattning av projekttiden så här långt De mål som teamet satte upp under uppstarten av projektet har legat till grund för de förändringar och den utveckling som avdelningen har gjort under Personalens fokus på att aktivera patienterna och skapa en meningsfull vardag kan ha bidragit till en minskning av tvångsåtgärderna, speciellt under de sista tre månaderna av projektets tid. Att utveckla närståendearbetet har varit betydelsefullt för både patienter, närstående och vårdpersonal. Idag arbetar vi aktivt med att ta kontakt med närstående, och är i nuläget endast 6,25 % från vårt mål att minst en närstående till 80 % av patienterna ska ha blivit kontaktade av avdelningspersonalen. Projektet gjorde att avdelningen effektivt kom igång med närståendearbetet, och vi kommer att fortsätta förbättra det även efter projektets avslut. Patienternas upplevelse av delaktighet har under projekttiden diskuterats flertalet gånger av såväl personal som patienter (se sid 7). Statistiskt sett varierar patienternas upplevelser av delaktighet från vecka till vecka, något som kan bero på att begreppet delaktighet är ytterst personligt och komplext som begrepp. Patienterna upplever att de har stor kunskap om sina läkemedel och det målet uppnåddes redan under vecka 32 (sju veckor från projektets avslut). När det gäller kunskapen kring sin psykiska ohälsa så har statistiken vissa veckor varit i enlighet med vårt mål, medan den vissa veckor har varit under målet. Att göra mätbara förändringar som sedan har kunnat utvärderas och analyseras över tid har ökat kreativiteten och engagemanget hos personalen. Under projekttiden har personalen utvecklat ett tankesätt gällande förändringsarbete som kommer att användas även i framtiden för att förbättra vården, strukturen och patientarbetet. Med tanke på den lagändring som trädde i kraft under oktober månad samt att vi under slutet av projekttiden bytt avdelningslokaler kommer kunskaperna kring förbättringsarbete och förändringar väl till användning. Övriga kommentarer Team 181 är tacksamma för medverkan i projekt Epsilon, genom vilket flera stora förändringar på avdelningen har skapats. Tack till patienterna och personal på avdelning 66, SKL samt Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö som gjort medverkan möjlig. Även ett stort tack till vår coach Ethel Börjesson som genom stöttning och givande diskussioner har lyft fram team 181 och gjort projekttiden till en lärorik och utvecklande tid. 10