Avdelningen Hönans utvärdering ht 2013 - vt 2014 Fasanens förskola 1
Projekt Solrosen Projektet hade sitt ursprung i att några barn innan sommaren hade planterat solrosfrön. Dessa solrosor blommade för fullt när vi kom tillbaka till förskolan efter sommaruppehållet och alla barn fick måla av dem. Just detta är något vi gör återkommande på Hönan: målar/tecknar av blommor/ växter, småkryp, och annat som kan vara aktuellt för säsongen. Vi utmanade barnen genom att låta dem göra solrosor på andra sätt än bara måla: teckna med kol, remsor av tidningspapper, arbeta tredimensionellt med pappersremsor, ståltråd, naturmaterial som barnen samlat i skogen, fjädrar... Barnen kom med egna idéer, som att göra solrosor av glasspinnar, lego, kaplastavar, pärlor. Vi satte upp barnens olika solrosor på anslagstavlan och såg att barnen inspirerades av varandra. Vi pedagoger ville ge barnen en uppgift som innebar att samarbeta: att de tillsammans skulle göra en solros. Vi funderade mycket på vilket material vi skulle erbjuda, men kom fram till att låta barnen göra en solros tillsammans med hjälp av sina kroppar. Barnen överraskade oss med att samarbeta jättefint. Några tog ledande roller och barnen lyssnade på varandras idéer. Barnen diskuterade hur många som skulle vara knoppar, blad och skaft på solrosen. Några barn tog frivilligt på sig rollen som regissör. Efteråt gav vi barnen utmaningen att rita hur de gjorde. Till hjälp hade de fotografier från tillfället. Vi pedagoger kom överens om att inte kommentera barnens teckningar eller säga något om antal barn, hur de låg o.s.v. Det vi såg var att alla barn ritade barnen i solrosen med ansiktena uppåt, trots att alla barn vid själva tillfället låg med ansiktena nedåt. Barnen använde sig av olika strategier: 2
något som var gemensamt för alla var att de började med att rita en stödring som barnen på teckningen skulle ligga runt. Några av barnen snurrade på pappret allteftersom de ritade. Ett barn var noga med att rita in rätt antal barn, ett annat barn ritade många fler barn för att fylla hela ringen. För några barn var det viktigt att markera vilka som var flickor och vilka som var pojkar. De flesta ritade barnen som streckgubbar. Varför ritade alla barnen dit ögon, trots att barnen låg på mage? De uppmärksammade själva då de ritade att de inte kunde se ögonen på bilderna - ändå ritade alla dit ögon... Varför? Är det för att de är vana att rita figurer med ögon, näsa, mun? Varför ritade alla barn en stödring? Är det för att de har ritat av solrosor tidigare, och vi har jobbat med själva klustret, eller för att göra det enklare för sig? Barnen kommenterar att de inte kan se alla huvuden, fötter och ögon på korten. Hur ska vi göra då? Nya frågor som uppstod var: Vad händer när barnen får prova sin skiss? Kommer de att reflektera över hur de ska ligga? Åt vilket håll med ansiktena? Vi pedagoger valde att låta två barn pröva sina skisser. Två andra barn fick dokumentera och pedagogerna filmade processen. Barnen lade sig först med ansiktena nedåt. Efter reflektion/ jämförelse med teckningen vände barnen på sig. Barnen fick sätta ord på det som hände, det blev ett reflekterande samtal. Barnen var bra på att vägleda varandra och låta sig vägledas. Vi pedagoger känner i efterhand att det hade varit bättre med en liten barngrupp, men det var inte möjligt av organisatoriska skäl. Vi såg också att barnen som dokumenterade hade svårt att både 3
dokumentera och vara delaktiga i det som hände. En annan gång kanske vi kan fråga barn från en annan avdelning om de kan ta denna roll. Efter handledning med vår pedagogista Kristina Mansfeldt kom vi fram till att vi ville utmana barnen att bygga en solros som kan stå upp och som man kan gå runt, ute på gården. Vi ville kunna arbeta med projektet även utomhus. Vi inledde med att reflektera om hur vi skulle kunna bygga en solros tillsammans med barnen. En grupp barn fick diskutera till exempel hur stor solrosen skulle vara, vilket material den skulle vara gjord av för att hålla i alla väder, hur ska den sitta fast Hur stor ska solrosen vara? Melker: Större än alla barnen. Alicia: Ända upp till rymden. Elvira: Som vår förskola. Emil: Upp till taket. Isak: Till månen. Emilia: Till lampan. Kommer den att hålla ute? Alicia: Nej, den håller inte. Elvira: Kartong Melker: Om det kommer regn på kartongen? Då kommer kartongpappret åka ner och bli som en död blomma. Kanske metall. Det gör väl inget om metallen blir rostig? Hur ska vi få tag i metall? Melker: Om vi tar en skopa men hur ska vi göra sönder den för att göra en solros? Kanske med hammare Emil: Jag har en hammare hemma och en tång. Melker: Jag har en verktygslåda. Elvira: Emilia, vilket material tycker du? Emilia: Stenar. Kan stenar vara ute i snö, regn och blåst? Elvira: Ja Vilken bra idé. (Barnen hämtar stenar och försöker bygga en solros av dem.) Kan man bygga en solros med stenar som är högre än alla barn? Alla: Nej Melker: Vi kan bygga en som är lika hög som en ljuslykta (visar med handen ca 40 cm), om man har riktigt bra stenar som man kan sätta ihop. Alicia: Med lim och så får det torka jättelänge, ända till jul, då sitter det fast. Emil: Av pinnar. Man tar jättelånga pinnar och jättesmala pinnar. Alicia: Tänk om det blåser då? Emilia: Dom blir borta då. Isak: Dom blir borta. Om man använder tjocka pinnar då? Alicia: Det funkar. Elvira: Nej, för kommer det åska och blixtrar och träffar solrosen går den i bitar. 4
Vilket material är hus byggda av? Alicia: Tegelstenar. Melker: Målat trä. Kan de stå ute när det regnar? Alicia: Ja. Jag vet, jag behöver trettio tegelstenar. Hur ska vi få solrosen att sitta fast på marken? Alicia: Jag vet, vi gräver ett hål och sätter fast den på marken. Så gjorde dom med Isas hus när dom byggde ett nytt. Om man använder plankor, hur ska man få ihop plankorna? Melker: Jag vet, med hammare och spik. Elvira: Jag vet, man kan ha plankorna till bladen och det som går ner i jorden. De får i uppgift att göra en egen ritning på hur vi ska bygga en solros som är större än alla barn och som ska hålla för att kunna stå på vår gård. Barnen fick enas om vilken solros-skiss vi skulle utgå ifrån. De fick titta på för- och nackdelar med alla skisser. Robin och Stella diskuterar de olika skisserna tillsammans: Stella: Jag tror att Elviras, dom är så många blad. Och en tjock planka, det måste ju vara jättebra Robin: Emils är ju lång, men den är liiite för smaaal. Robin: Och så kan det vá att solrosor har inga lite blad, utan dom har större blad. Stella: Dom kan ju inte vá högre än vad solrosor är. Och Emil gjorde ju ögon och ingen mun, och riktiga solrosor har ju inga ögon och mun. Till sist bestämmer de sig för att Elviras skiss verkar vara den som skulle kunna fungera bäst som skulptur. Elvira: Det är en planka här (stjälken) och det här är plankor som blad. Och här får man ta en form och såga efter formen som en rund ring och sätta på plankor och prickarna är tegelstenar. Barnen har bestämt att solrosskulpturen ska vara hög: högre än barnen och fröknarna. Hur ska vi veta hur högt det är egentligen? Stella: Vi behöver en mätare Pedagog: Vad är det? 5
Stella: En så n där rund, som man kan dra ut Barnen frågar pedagogen Maria, och hon ställer upp på att låta sig mätas. När barnen mätt hur lång Maria är och lagt till lite blir det två meter. Så hög tycker de att solrosskulpturen ska bli, för då är den högre än barnen och fröknarna. För att vi ska se hur högt det blir mäter vi mot väggen på Hönan och sätter dit ett litet märke. Barnen har funderat på hur vi skulle få ner solrosen i marken. Vi pedagoger kände att utmaningen att sätta fast solrosen i marken på ett hållbart sätt var för stor. Vi gav barnen till slut förslaget om att låta en av stolparna i sandlådan bli stjälken. Det togs emot positivt av barnen. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang utvecklar sin förmåga att förstå och handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande Ur läroplan för förskolan, Lpfö 98, reviderad 2010, sid 10 och 12. Efter ett reflektionstillfälle med vår pedagogista Kristina Mansfeldt kom vi fram till att låta projektet få ta tid. Istället för att omedelbart börja bygga solrosen ville vi ge barnen tillfällen att undersöka hur saker sitter fast. Ingen av oss pedagoger har tidigare arbetat med teknik i någon större utsträckning. Därför kändes som en spännande utmaning även för oss. Barnen fick gå runt i små grupper och undersöka, både inne och ute. Vi pedagoger fascinerades av vilken upptäckarglädje och nyfikenhet barnen visade. Barnen hittade hela tiden nya saker som de ville undersöka och det har de fortsatt med under hela terminen. 6
Intresset har även spridit sig till barnen på Tuppen. Vi pedagoger såg till att skapa tillfällen för barnen att mötas och delge varandra sina upptäckter. Barnen fick själva dokumentera sina upptäckter med hjälp av en Ipad. Samtliga barn i gruppen har varit delaktiga i att undersöka hur saker sitter ihop. Vi har även gjort iordning en vägg på avdelningen för barnens dokumentationer. Här har vi flera gånger samlat barnen och haft diskussioner tillsammans. Barnen har fortlöpande fått dokumentera vilka olika sätt de har upptäckt att sätta ihop och sammanfoga. Det har de gjort genom att berätta och rita. Barnen har sedan själva fått prova att sammanfoga olika material på olika sätt. När barnen undersökte reflekterade de mycket över hållbarhet: Vilket sätt att sätta ihop sitter bäst? De kom också med nya förslag och idéer, som t.ex att sy på symaskin istället för att sy för hand. Till slut var det dags att påbörja bygget av själva solrosen. Vi studerade tillsammans Elviras skiss och barnen fick leta lämpligt material i förråden. Barnen tittade på bladens form och ritade upp på plankorna hur de skulle såga. De turades om att såga och hjälpte varandra. Barnen visade nyfikenhet och intresse. Det tog längre tid än vad vi trott att såga. Brädorna var tjocka och det tog ett tag för barnen att få in tekniken. Det blev ett uppehåll med sågandet på 7
vintern, men då arbetade vi istället med att undersöka hur saker sitter ihop. I april månad fortsatte vi att bygga på vår solros. Innan det blev dags att måla fick barnen undersöka vilken färg som skulle klara regn. De provmålade en bräda med olika färger som de lade ut på gården under några dagar. Det gjorde vi för att barnen skulle få pröva sina teorier om hållbarhet. De barn som önskade fick sedan måla delarna till solrosen. Vi fick hjälp av en förälder med hur vi skulle sätta ihop delarna på ett hållbart sätt. Vi fick även hjälp med att såga ut klustret. Många av barnen fick vara med och skruva fast blombladen med en skruvdragare. När solrosbygget var klart i slutet av terminen hade vi en invigning ute på gården. 8
Pedagogerna har sedan intervjuat barnen om vad de har lärt sig under detta projekt. Robin, vad har du lärt dig under tiden vi har jobbat med att bygga solrosen? - Måla och skruva. Det kändes som om den skulle hoppa ur när jag skruvade. Allt kändes lätt. Det kändes bra när vi byggt klart. Andreas berättar: Såga mycket och måla mycket och så har vi sågat väldigt länge och så har jag hjälpt till att måla. Det var lite svårt att såga, men det var inte svårt att såga för Melker Svenssons pappa. Han sågade runt. Några skruvade, men inte jag gjorde det. Vi pedagoger har varit lyhörda för de intressen som uppstått under projektets gång, t.ex. för hur kroppen och skelettet sitter ihop, hur flaggstänger sitter fast i marken, perspektiv och skala Analys Vi önskar att vi pedagoger inledningsvis och under projektets gång hade haft tillfälle att läsa relevant litteratur, undersöka själva och diskutera. Då hade vi kanske haft mer självförtroende och känt oss säkrare. Även för att vi bättre ska kunna utmana barnen och ställa rätt frågor. Vi är tacksamma över att vi fått råd och mycket praktisk hjälp av en förälder och känner att både vi och barnen har fått lära oss nya saker. När vi arbetade med att undersöka hur saker sitter ihop blev vi otroligt fascinerade av att barnen visade så stor nyfikenhet och upptäckarglädje. De hittade hela tiden nya saker de ville undersöka, ställde sig nya frågor osv. Vi tror att det har att göra med att det kändes meningsfullt för barnen. De kommunicerade väldigt mycket med varandra, ställde frågor, berättade sina teorier, lyssnade på varandra. De vågade tycka olika, vilket vi tror tyder på att de känner sig trygga med varandra och oss pedagoger. Vi har också hört barnen säga till varandra att man kan tycka olika. De visade stor samarbetsförmåga under projektets gång, både i storgrupp, som när de tillsammans gjorde en solros av sina kroppar, och i mindre grupper, när de till exempel gick runt och undersökte hur saker sitter sitter ihop. Vi har upptäckt att det har betydelse hur vi pedagoger lämnar ut en uppgift. Till exempel att vi la ut en hög med papper när barnen skulle få pröva att sätta ihop papper med papper. Vi hade tänkt att de skulle samarbeta och göra tillsammans men mängden papper tror vi bidrog till att de arbetade en och en. När barnen sedan fick uppgiften att sätta ihop trä med trä och tyg med tyg tänkte vi till och erbjöd färre material än barn. På så sätt blev det samarbete. Vi lade också märke till att de yngsta barnen tolkade uppgifter på ett annat sätt än de äldre barnen: När t.ex. två av de yngsta barnen på avdelningen (i olika grupper) ritade hur man kan sätta ihop saker ville båda klippa ut det de ritat och sedan sätta fast urklippet på papper. 9
Vi har under projektets gång sett att barnen använder sig av och drar paralleller till tidigare erfarenheter. Vi pedagoger har i detta projekt reflekterat över barnens språk. Barnen är uppfinningsrika och hittar på egna ord som ofta är mer logiska, som blodränningar (blodådror), mätare (måttband). Vi diskuterade även att det är viktigt att vi ger dem tillgång till ett rikare språk genom att vi benämner saker vid deras rätta namn. Vi tycker att det är roligt att barnens iver och intresse för projektet har spridit sig: Föräldrar har berättat att barnen visat stort intresse hemma och vi har hört att intresset även spridit sig till Tuppens barn. Det tolkar vi som att barnen upplevt projektet som meningsfullt. Barnens egna ord på sitt lärande Vi såg ett värde i att intervjua barnen i slutet av projektet och ställa frågorna: vad de har lärt sig? Har något varit svårt/lätt och så vidare. Vi ser värdet av att att samarbeta kring ett gemensamt projekt, det skapar en gemenskap i gruppen. Vi tycker att det har varit bra med ett projekt där barnen kunnat komma och gå, som när vi målade, sågade m.m. Då har vi inte varit så beroende av vilka barn som varit på förskolan eller inte. Genom att vi jobbat ute på gården och att det varit öppet för vem som helst att få jobba när de önskat har även de barn som valt att titta på blivit delaktiga. Vi har även sett att en del barn har behövt titta på några gånger för att till slut vilja delta själva och till exempel såga. Föräldrarna har blivit delaktiga genom den dokumentation vi satt upp, genom dagboksblad och almanacka, under föräldramöten och utvecklingssamtal, då vi visat bilder och filmer och berättat om hur projektet fortgått. Det är också föräldrar som engagerat sig praktiskt och hjälpt till. Även de barn som börjat på avdelningen under projektets gång har blivit delaktiga och visat intresse. Hade vi haft mer tid samt lättare att få in poolanställda hade vi lättare kunna göra studiebesök t.ex. till ett snickeri. Vi saknade reflektionstillfällen under hösten, då vi hade kunnat fördjupa oss mer och hinna delge varandra. Det hade vara extra viktigt eftersom vi har haft stor personalomsättning under året. Vi har som vi tidigare nämnt gjort en dokumentationsvägg till barnen där de t.ex. satt upp sina egna foton på saker som de har undersökt hur de var sammanfogade. Väggen var tänkt att vara ett verktyg, att barnen kunde gå tillbaka till den och använda den t.ex. genom att minnas eller få idéer. Vi tänkte även att den skulle vara en vägg för diskussion och reflektion där barnen kunde få sätta upp frågor de ställde sig o.s.v. Vi känner att vi vill behålla barnens dokumentationsvägg för framtida projekt och utveckla och använda den i ännu större utsträckning. Föräldrasamverkan F-möte: På höstens föräldramöte visade vi bilder från projektet med solrosor som pågått hela terminen. Vi bad också våra föräldrar att i mindre grupper komma med idéer till våra leklådor. Föräldrarna fick utvärdera mötet och komma med förslag på hur de vill ha vårens möte: Vad gav kvällens föräldramöte dig? Väldigt positivt, får en större inblick i förskolans vardag, väldigt intressant, insyn i barnens vardag och insyn i verksamheten, ngt man inte hinner annars, bra redovisningar vad som skett under hösten, bra upplägg, insikt i mitt barns vardag, insyn, information, en bra bild av vad som händer på 10
förskolan, skratt, inspiration till förhållningssätt och aktivitet hemma, väldigt mycket, oerhört imponerad av verksamheten, jämför jag med våra kompisars förskolor vinner ni ganska enkelt, inblick i hur ni som pedagoger tänker när ni planerar ngt med barnen, massa härlig information om hur bra barnen har det och hur mycket de får komma till sin rätt Intressant att höra hur de tänker, bra information om verksamheten, roligt att se vad barnen gör, bra med ett litet föräldraprojekt, insyn i hur ni arbetar med projekt, kul att få vara med och bidra i form av leklådorna. Något vi bör tänka på till nästa gång: Fortsätt i samma fina anda, fler bilder, lite mer info om framtiden. På vårens föräldramöte skulle jag önska detta upplägg: Föräldramöte på kvällstid med bildvisning och information: 5 av 10 Föräldrafika en eftermiddag där barnen visar deras dokumentation och bildspel från verksamheten: 3 av 10 2 föräldrar önskar en kombination av dessa två förslag. Eget förslag: 1 förälder önskar möte i Botan, om vi är med på utställningen där. Pedagogerna tyckte att det var ett bra möte med aktiva intresserade föräldrar. Kul att få föräldrarnas delaktighet i barnens leklådor. Till föräldrar som inte deltog på mötet återgav vi info såväl muntligt som via mejl. Efter föräldrarnas önskan blev det ett vanligt kvällsmöte även på våren där vi visade bilder och filmer från projekt och verksamhet, och föräldrarna fick i mindre grupper fundera på vilka olika delar från läroplanen som de sett under bildvisningen. Barnen hade inför föräldramötet gett sina föräldrar en utmaning: Vilka olika sätt att sammanfoga saker kan de komma på? Föräldrarna skrev ner förslag och detta delgav vi barnen vid ett senare tillfälle. Föräldrarna fick i slutet av mötet utvärdera och responsen var mycket positiv. Vi pedagoger ställer oss frågan: Skulle det vara en bra idé att ha bara ett möte/år istället? Vi märker att det är en tendens till att bli färre föräldrar på mötena - många upplever det svårt att komma ifrån på kvällstid. Föräldrarna får mkt information om verksamheten genom dokumentation och föräldrasamtal. Om mötet ligger i februari kan man informera mer om pågående projekt. Vi tänker presentera vårt förslag för våra kolleger och Eva. Vi pedagoger känner också att vi delger föräldrarna om barnens vardag och vår verksamhet genom vår väggkalender, och daglig muntlig info. Vi uppmuntrar också föräldrar att titta på dokumentation som vi sätter upp. Flera föräldrar har bidragit till både miljö och verksamhet, genom att sy material, bidra till leklådor, ordna studiebesök, följa med på utflykter och så vidare. Även i projekten har de erbjudit hjälp på olika sätt och kommit med idéer. Val/tankar inför nästa år: Vi vill fortsätta utveckla vårt SKA-arbete: hitta system som bestämmer när vi ska göra vad och också hitta en organisation som möjliggör för detta. 11
Vi vill utveckla vår inomhusmiljö och få barnen delaktiga i att göra om och tänka hur vi ska ta hand om vår avdelning. Vi vill få till en bra fungerande organisation på avdelningen. Vi vill även ha fokus på värdegrundsfrågor såsom demokrati, solidaritet, empati os.v. Utbildning: Pedagogisk handledning Tecken som stöd, 5 tillfällen à 1.5 h: Monika och Annika. 12