Att arbeta med rörelse i förskolan Ett utvecklingsarbete To work with movement activities in the preschool A development- study Amanda Regestad Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Förskollärarprogrammet Examensarbete 15hp Handledare: Albrecht Jung Examinator: Maria Hjalmarsson 2014-05-23
Abstract The purpose of my study is to explore which possibilities there are for movement activities and how to use those possibilities. From this study, I will help the pedagogues recognize how to work more or different with movement activities. I have used participant observations and interviews as methods for my study. I did this at one preschool, because it is a development-study. The observations lasted for two weeks and the interviews were made with the majority of the pedagogues at the preschool. The results of my study showed that the preschool teachers think that movement activities are an important part of children s lives. Movement activities are all around, because the children often play active games. They have many ideas about what movement is and how to work with it. The pedagogues do not think of their outdoor activities in an educational manner, but they would like to. Most of the activities take place in the yard, which also invites the children to physically active games. The children play much on their own, but appreciate when the pedagogues join them. There are only some planned physical activities, sometimes it includes going to the forest while other activities are planned physical training. Keywords Movement activities in preschool, health, motor skills, play, environment, educators, children and movement.
Sammanfattning Syftet med min studie är att studera vad man har för möjligheter till rörelse och hur man tar tillvara på de möjligheterna. När det är gjort ska pedagogerna få hjälp med hur man kan arbeta mer eller annorlunda med rörelse. Jag har använt mig av deltagande observationer och kvalitativa intervjuer som metoder för min studie. Jag gjorde detta på en förskola, då det är ett utvecklingsarbete. Observationerna pågick i två veckor och intervjuerna gjordes med majoriteten av pedagogerna på förskolan. Resultatet av min studie visade att pedagogerna anser att rörelse är en viktig del i barns liv. Den finns med i hela verksamheten, då barn oftast leker aktiva lekar. De har många tankar och idéer om vad rörelse är och hur man kan jobba med det i förskolan. Pedagogerna anser att de inte har något färdig pedagogisk tanke med sin uteverksamhet, men skulle gärna vilja ha en. De använder sig mycket av sin utegård och den bjuder in till motoriska aktiviteter. Barnen leker mycket fritt men uppskattar när pedagogerna är med och leker. Det är få planerade aktiviteter med syftet att barnen ska få röra sig, ibland turer till skogen, eller idrott. Nyckelord Rörelse i förskolan, hälsa, motorik, lek, miljö, pedagoger, barn och rörelse.
Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 1.1 Syfte... 2 1.1.1 Frågeställningar... 2 2 Forsknings- och litteraturgenomgång... 3 2.1 Vad säger förskolans läroplan?... 3 2.2 Tidigare forskning... 3 2.2.1 Kroppen... 3 2.2.2 Plats för rörelse... 4 2.2.3 Förutsättningar... 4 2.3 Teorier om barn och rörelse... 4 2.3.1 Miljön... 4 2.3.2 Barnets självbild... 5 2.3.3 Utveckling... 5 2.4 Teoretiska utgångspunkter... 6 3 Metodologisk ansats och val av metod... 7 3.1 Kvalitativa intervjuer... 7 3.1.1 Kvalitativa intervjuer som metod... 7 3.1.2 Frågor i kvalitativa intervjuer... 7 3.1.3 Min studie... 8 3.2 Deltagande observationer... 9 3.2.1 Deltagande observationer som metod... 9 3.2.2 Rollen som observatör... 9 3.2.3 Min studie... 10 3.3 Tillförlitlighet och felkällor... 10 4 Resultat... 12 4.1 Intervjuer... 12 4.1.1 Planerad aktivitet... 12 4.1.2 Främja barns rörelse utomhus... 12 4.1.3 Utvecklingsområden... 13 4.2 Observationer... 14 4.2.1 Planerad aktivitet... 14 4.2.2 Främja barns rörelse utomhus... 14 4.2.3 Rörelse inomhus... 15 5 Diskussion... 16 5.1 Metoddiskussion... 16 5.2 Arena för rörelse... 17 5.3 Rörelse och barns utveckling... 18 5.4 Utveckling på förskolan... 19 5.5 Slutsats... 19 5.5.1 Fortsatt forskning... 20
6 Referenser... 21
1 Inledning Brist på rörelse blir allt mer vanligt i dagens samhälle och under mina perioder jag varit ute på VFU har jag märkt att man inte jobbar så medvetet med rörelse, som man skulle kunna göra. Varför är det så? Jag ville med min studie ta reda på vad det finns för möjligheter till rörelse på en förskola och hur pedagogerna tar tillvara på dessa, om de tar tillvara på tillfällena. Jag har alltid varit intresserad av rörelse och hälsa och anser att det är en viktig del av livet. Att undersöka hur man arbetar med rörelse i förskolan var därför väldigt intressant. Jag valde att göra ett utvecklingsarbete i samarbete med den förskolan där jag tidigare haft min VFU. Jag ville studera hur de arbetade med rörelse för att sedan ge pedagogerna tips på åtgärder, hur de kan arbeta mer med rörelse. Jag ville göra ett arbete som konkret kunde ge tillbaka något till förskolan. Genom ett utvecklingsarbete har jag möjligheten att gör det och kunna påverka en förskolas verksamhet, vilket ger mig inspiration och motivation. Jag gör inte ett utvecklingsarbete för att påpeka vad de gör fel, utan för att kunna hjälpa dem att utvecklas. Jag ger pedagogerna ett upplägg som visar hur de kan föra in mer rörelse, sedan ligger det i deras händer att göra något av detta. Grindberg & Langlo Jagtøien (2000) förespråkar utemiljön, då den bjuder in till att klättra, hänga, springa cykla mm. Kathrine Bjørgens (2012) studie visar också att barn uppskattar att leka ute, då de oftast blir begränsade inomhus. De får utlopp för sitt behov av rörelse och de får ropa och skrika. Sandborgh- Holmdahl & Stening (1993) tar även upp att barn som fått vara ute mycket har bättre koncentrationsförmåga, balans, uthållighet och motorik. Detta visades i studien Ute på dagis, där man jämförde Friluftfrämjandets Ur och skur- förskola, med traditionella förskolor. Grindberg & Langlo Jagtøien (2000) skriver också att barn som har en positiv bild av sin kropp, har bra förutsättningar för att samspela med den miljön de lever i. När barn leker involverar de hela kroppen och när de aktiverar kroppen får de uppleva sig själva i olika situationer, vilket ger en möjlighet till att utveckla en social trygghet när det kommer till okända situationer. Danielsson, Auoja, Sandberg & Jonsson (2001) påstår att de barn som känner sig trygga i sin kropp oftast har bättre självförtroende än de barn som är osäkra i sin grovmotorik. När barnet har det självförtroendet kan det sprida sig till andra utvecklingsområden och underlätta framtida inlärningssituationer. Sandborgh- Holmdahl & Stening (1993) lyfter att många forskare anser att rörelse och lek kan bidra till att stärka barns självförtroende, vilket kan förbättra förutsättningarna i skolan. Barnen känner en viss trygghet när de klarar av saker, samtidigt som de blir osäkra om de misslyckas. Sandborgh- Holmdahl & Stening (1993) tar också upp automatisering av grovmotoriska rörelser. Dessa grovmotoriska rörelser tar upp stor del av vår koncentration, så skulle barnen inte utveckla en automatisering av dem, kan det påverka koncentrationsförmågan. Man kan då anta att barn som inte utvecklat denna automatisering, kan få sämre förutsättningar i skolan, då de kan ha problem med att koncentrera sig på att t.ex. lyssna. Detta är korta exempel på tidigare forskning och teorier om barn rörelse och utveckling som finns med i mitt arbete. Det som lyfts är enligt mig relevant då det pekar på varför rörelse är 1
viktigt, hur det kan påverka barns utveckling och hur man kan se på och arbeta med rörelse i förskolans verksamhet. 1.1 Syfte Syftet med detta utvecklingsarbete är att undersöka hur arbetet med rörelse ser ut på en specifik förskola. Vad de har för förutsättningar till rörelse, om pedagogerna tar tillvara på dessa och i så fall hur. När jag tagit reda på hur de arbetar, är det mitt uppdrag att hjälpa personalen med hur man kan arbeta mer eller på ett annat sätt med rörelse. 1.1.1 Frågeställningar Vad finns det för möjligheter till rörelse i verksamheten? Tar personalen tillvara på dessa? I så fall hur? 2
2 Forsknings- och litteraturgenomgång Jag kommer nedan att redogöra tidigare forskning och teorier som jag anser är relevant för min undersökning då det handlar om barns rörelse och barns utveckling kopplat till rörelse. Jag kommer även att lyfta vad Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) säger om barns utveckling och barns rörelse i förskolan. 2.1 Vad säger förskolans läroplan? Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande (Skolverket, 2010, s.10). Skolverket (2010) säger att förskolan ska erbjuda barnen en miljö som är trygg, som lockar till aktivitet och lek, samt inspirerar barnen att utforska omvärlden. Pedagogerna i förskolan ska se barnen och deras individuella möjligheter och se till att varje barn utvecklar tillit till sin egen förmåga. Pedagogerna ska se till att barnen ges förutsättningar för lärande och utveckling och de ska uppmuntras att använda hela sin förmåga, samt se till att barnen ställs inför nya utmaningar som ger lust att skapa nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter. Förskolan ska också se till att barnen utvecklar en förståelse för rum, riktning och läge. Förskolans verksamhet ska präglas av ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns lärande och utveckling. I leken får barnen stimulera sin fantasi, förmåga att kommunicera, inlevelse och de får öva på att samarbeta och lösa problem. Barnet får även i leken bearbeta upplevelser, erfarenheter och känslor. Barnen ska ha möjlighet att växla mellan aktiviteter under dagen. De ska få leka fritt men också delta i planerade lekar och detta ska ske både inomhus och utomhus. Utomhusmiljön ska bidra till lek både i planerad miljö och naturmiljö. Pedagogerna ska se till att varje barn får stöd och stimulans i sin motoriska utveckling (Skolverket, 2010). 2.2 Tidigare forskning 2.2.1 Kroppen Kathrine Bjørgens (2012) forskning visar att barnen är bra på att muntligt beskriva hur det känns när de aktiverar sig. Som att när man hoppar studsmatta slår hjärtat och det känns som att man är i rymden. Forskaren menar att barnen är uppmärksamma på vad som händer i kroppen när de är aktiva. Grindberg & Langlo Jagtøien (2000) skriver att barn som har en positiv bild av sin kropp och kan använda den ledigt i leken, har bra förutsättningar för att samspela med miljön de lever i. Barn som kan använda sin kropp på ett avslappnat sätt känner tillit till sin kropp och kan leva i samspel med den. När barn leker involverar de hela kroppen och när de får aktivera kroppen får de uppleva sig själva på olika sätt i olika situationer, vilket ger möjligheten till att utveckla en social trygghet när det kommer till okända situationer. De lyfter även att om barnen är säkra i sin kropp, blir de mer inkluderad i leken än om de är motoriskt osäkra. Det här går ihop med det Skolverket (2010) säger att förskolan ska leverera; barnen ska utveckla en tillit till sin egen förmåga, att de ska uppleva situationer där de får använda hela sin förmåga. 3
2.2.2 Plats för rörelse Grindberg & Langlo Jagtøien (2000) förespråkar utemiljön då det finns många möjligheter till rörelse, exempelvis klättra, balansera, hänga, springa, gunga och cykla mm. Det kan man också se i Kathrine Bjørgens (2012) studie som visar att de barn som deltagit i undersökningen faktiskt föredrar att leka utomhus. Detta för att man begränsar deras sätt att använda rösten och deras kroppsliga uttryck inomhus. Utomhus får barnen utlopp för sitt behov av rörelse och de får ropa och skrika. Barnen hade olika aktiviteter de gillade att göra, beroende på årstid. Aktiviteter som pulkaåkning, fotboll, cykling, klättring och att springa var populärt hos barnen, för att de tycker om att röra på sig, men också för att de gillar fart och spänning. Enligt Skolverket (2010) ska barnen få leka både utomhus och i olika utomhusmiljöer. Dessa lekar ska vara en blandning av planerade aktiviteter av pedagoger och fri lek. Men Grindberg & Langlo Jagtøien (2000) anser att även inomhus finns möjligheter till fysisk aktivitet, som kräver mindre utrymme, som att dansa, slå kullerbytta, klättra i ribbstol mm. Ibland kan man också behöva använda sig av en idrottssal till vissa rörelseaktiviteter. Men här tror man att det kan bli en utmaning för pedagogerna att boka en sal i tid. 2.2.3 Förutsättningar Anne Brus (2005) studie hade syftet att undersöka idrottsförskolorna, med ett fokus på förutsättningar och syfte för lekarna de vuxna planerar. Undersökningen visade att skolidrotten har många faktorer att förhålla sig till som också är svåra att få ihop när det kommer till planering av idrott. Förskoleidrotten skiljer sig från skolidrotten, då det är andra faktorer de måste ta hänsyn till. Inom förskolan kan alla barnen vara med, man kan ha dessa aktiviteter i princip när om helst och man använder sig kanske inte av de strikta regler som finns inom sporten. Så studien visar att förskolan har stor potential för inkludering inom rörelseaktiviteter. Den visar dock också att dessa aktiviteter är beroende av pedagogens engagemang och utbildning. 2.3 Teorier om barn och rörelse Vi vuxna säger alltför ofta håll dig lugn eller sitt still. När vi säger detta till barnen och begränsar deras möjligheter till rörelse, lägger vi automatiskt band på deras törst för kunskap. Vi gör också att de får färre erfarenheter och minskar då den intellektuella utvecklingen (Sandborgh- Holmdahl & Stening, 1993). 2.3.1 Miljön Danielsson, Auoja, Sandberg & Jonsson (2001) lyfter Britta Holles teorier om att barns motoriska utveckling följer utvecklingsfaser, att man klarar av olika saker i olika åldrar och att motoriken utvecklas i takt med att man blir äldre. De lyfter även Hans Forsbergs teorier som under senare tid har ett annat sätt att se på barns motoriska utveckling. Han menar att barnen inte strikt följer dessa utvecklingsfaser utan att de har nedärvda rörelsemönster och att dessa kan lockas fram beroende på vilka situationer och miljöer barnet utsätts för. Han anser att det snarare är miljön än åldern som är avgörande för vad barn behärskar. 4
Sandborgh- Holmdahl & Stening (1993) tar upp studien Ute på Dagis som visade att barn som gick på Friluftsfrämjandets Ur och Skur-förskola hade bättre koncentrationsförmåga och en bättre motorik än barn på traditionella förskolor. Barnen hade t.ex. bättre uthållighet och balans. Det visar på vikten av miljön barnen vistas i och hur den kan påverka. När barnen är ute kan de hitta på aktiviteter som är anpassade till sig själva samtidigt som de är utmanande. 2.3.2 Barnets självbild Danielsson, m.fl. (2001) påstår att barn som känner sig trygga i sin egen kropp har oftare bättre självförtroende än de barn som är osäkra i sin grovmotorik. När barnet har detta självförtroende kan det sprida sig till andra utvecklingsområden, vilket då kan ha en positiv påverkan på inlärningssituationer. Sandborgh- Holmdahl & Stening (1993) anser då att om vi skulle skapa en positiv och accepterande miljö med rörelse kan barnet skapa en positiv och accepterande självbild. Flera forskare påstår att rörelse och lek i barnens liv kan bidra till att skapa ett bättre självförtroende, vilket kan förbättra förutsättningarna inför skolan. Att barnen kan klara av delar i rörelseaktiviteterna ger en trygghet. Som att ett misslyckande kan sänka självförtroendet och innebära osäkerhet. Ibland kan det vara underliggande faktorer eller speciell uppmärksamhet som gör att självförtroendet höjs och inte alltid bara motoriken i sig. Danielsson, m.fl. (2001) lyfter just neuropsykiatern Matti Bergströms forskning som visar att barn som får leka och får utlopp för sitt rörelsebehov har lättare att koncentrera sig och får mer motivation till att lära. Även hon påpekar att det är genom leken barnen utvecklar alla sina sinnen, sin tankeverksamhet och de stärker även sina kunskaper. 2.3.3 Utveckling Automatisering av våra grovmotoriska vardagsrörelser innebär att man utvecklar förmågan att göra dessa rörelser utan medveten uppmärksamhet. Skulle barnet inte ha utvecklat automation av vardagsrörelser kan det påverka koncentrationsförmågan, då dessa vardagsrörelser kräver stor del av barnets uppmärksamhet, vilket gör det svårt att koncentrera sig på att t.ex. lyssna. Man kan då anta att barn som har sämre utvecklad grovmotrik kan få sämre framtida förutsättningar i skolan än andra, att klara av situationer med inlärning som också rör intellektuella färdigheter (Sandborgh- Holmdahl & Stening, 1993). Danielsson, m.fl. (2001) tar inom detta ämne upp Pedagogen Kjell Fredens, lektor vid Neurobiologisk institut, universitetet i Århus, åsikter om hur viktigt det är att barn som inte har automatiserad grovmotorik får träna upp detta. För när man lärt sig detta kan man koncentrera sig på andra saker, som att läsa och skriva. Osnes, Skaug & Eid Kaarby (2012) påpekar att undersökningar har visat att det finns samband mellan motorisk utvecklig och andra utvecklingsområden. Men det är viktigt att tänka på att detta inte nödvändigtvis behöver betyda att den motoriska färdigheten är orsak till eventuellt bättre eller sämre prestationer inom andra områden. Danielsson, m.fl. (2001) lyfter också att grovmotoriska rörelser påverkar hjärnans utveckling, då den utvecklas när den blir utsatt för sensomotoriska utmaningar och hjärnan fungerar då bättre när man är i vuxen ålder. Barnen drivs att hitta sådana situationer som stimulerar och främjar hjärnans utveckling. Den inne- och utemiljö som är optimal för barnens helhetsutveckling är alltså den som kan ge fysiska och psykiska utmaningar. 5
För barn i förskoleålder är sensomotoriken av stor betydelse, då de får information om omvärlden genom sina sinnen och de blir medvetna om sin egen kropp och kroppen i förhållande till omvärlden (Danielsson, m.fl., 2001). Sandborgh- Holmdahl & Stening (1993) lyfter också detta och påstår att det gör att barnen även får förståelse för och lär sig tolka sina synintryck av omvärlden. 2.4 Teoretiska utgångspunkter Kroppen är en helhet av tankar, känslor, sinnen, motorik och fysiologi, och som sådan är den samtidigt naturligt integrerad med och i världen (Løkken, 2006, s.28). Merleau-Ponty står bakom denna kropps filosofi också kallad perceptionens fenomenologi. Han ville påvisa att allt vi upplever vilar på kroppens perception, alltså att vi är uppmärksamma med hela kroppen, på vår närvaro i världen och det som sker med oss, medan det sker. Vi människor och våra kroppar existerar inte i världen på samma sätt som andra föremål, då vi använder vår medvetenhet och tankeförmåga. Vår kropp är förutbestämd att anpassa sig efter världen och installera sig i den och det är vår naturliga intention att vara utåtriktad mot den världen. Merleau-Ponty säger att Kroppen är våra intentioners synliga form (Lökken, 2006, s.29). Med dessa levda kroppar i världen sker en meningsfull kommunikation. När man är sysselsatt med kroppslig rörelse eller handling och man upplever sig själv och de i sin omgivning, kan man utveckla ett nytt perspektiv att se andra, då man upplever sig själv och de andra i omgivningen. Genom sådan kroppslig rörelse tar vi till oss och samspelar med den kulturella och naturliga världen vi har runt oss. Det är genom kroppens aktiva positioneringar i världen som det sociala livet skapas mellan människor. Människor har en handlingsstil gemensamt, där våra positioner och gester ger uttryck för våra åsikter. Det blir möjligt att förstå varandra då erfarenheter överförs mellan våra kroppar (Løkken, 2006). Att vi förstår varandra genom våra handlingsmönster och att uppleva sig själv, samt andra och miljön runt oss, visar på vikten av att barn får röra på sig och använda sina kroppar. Speciellt de mindre barnen som inte utvecklat ett talspråk än, då kommunikation kan vara mer än bara med ord. Det är då genom kroppen som barnen får uppleva sina kamrater och sin omvärld. Eftersom våra kroppar är medvetna om det vi har runt oss så är rörelse också ett sett att uppleva vår miljö. Barnen får då en chans att uppleva t.ex. lokaler, material och utemiljö. När de gör detta blir de också medvetna om sin kropp i förhållande till omgivningen. De kan utveckla sin kroppsuppfattning och medvetenhet. Att barnen kan skapa sig rumsuppfattning och större medvetenhet av omgivningen är en stor anledning till att jobba mer med rörelse i förskolan. Skolverket (2010) lyfter att förskolan ska se till att barnen ges förutsättningar för att utveckla en uppfattning för rum, läge och riktning. 6
3 Metodologisk ansats och val av metod Jag har använt mig av två olika metoder. De metoder jag valt att använda är deltagande observationer på en förskola och kvalitativa intervjuer med pedagogerna på samma förskola. De ger mig en så bred och djup bild av förskolans verksamhet som möjligt, då de båda kompletterar varandra. 3.1 Kvalitativa intervjuer 3.1.1 Kvalitativa intervjuer som metod Bryman (2011) påstår att kvalitativ forskning vanligtvis är mindre strukturerad än kvantitativ forskning. Kvantitativa intervjuer är en mer strukturerad form av undersökning, då man vill maximera reliabiliteten och validiteten. Forskaren har också tydligt formulerade frågeställningar som ska undersökas och syftet med den strukturerade intervjun är att få svar på dessa. När man gör en kvalitativ intervju har man istället en mer generell betoning när det kommer till frågställningarna och man lägger mer vikt vid intervjudeltagarnas egna synsätt och uppfattningar. Under kvalitativa intervjuer är det av intresse att intervjun rör sig i olika riktningar, då detta visar vad den som blir intervjuad upplever vara viktigt och relevant. När man tillåter personliga vinklingar kan det avvika i stor utsträckning från det frågeschema man formulerat. Det kan ställas följdfrågor på det som lyfts under intervjun och ordningsföljden på frågorna kan variera. Bryman (2011) lyfter också att om man är flexibel kan intervjun bli följsam och intervjuns fokus anpassas efter de frågor som anses vara viktiga under varje individuell intervju. Tillskillnad från kvantitativa intervjuer där man vill ha korta svar som kan kodas, vill man under en kvalitativ intervju få detaljerade svar. 3.1.2 Frågor i kvalitativa intervjuer Kvalitativa intervjuer kan skilja sig stort beroende på hur forskaren väljer att utforma intervjun. Bryman (2011) nämner att det finns två huvudsakliga typer av kvalitativa intervjuer. 1. Ostrukturerad intervju. Här har forskaren ett PM som hjälp för att minnas huvudteman i intervjun. Det kan hända att forskaren endast ställer en fråga, för att sedan låta den som intervjuas svara och göra sina egna associationer. När det är något man vill veta mer om, ställer forskaren en följdfråga. Dessa intervjuer kan likna ett vanligt samtal mellan två människor. 2. Semistrukturerad intervju. Här har forskaren en lista med specifika teman som ska tas upp under intervjun, en s.k. intervjuguide. Den som blir intervjuad får här fritt utforma sina svar och frågorna behöver inte tas upp i samma ordning som de står i frågeschemat. Man kan även lyfta frågor som inte varit med i frågeschemat, då man kan vilja återknyta till något som sagts. Men i stora drag ska frågorna följa en ordning och ställas som man skrivit upp dem. Bryman (2011) lägger stor vikt vid att dessa metoder är båda flexibla, då man följer intervjupersonens uppfattningar och vad denne anser vara viktigt. Kvalitativa intervjuer är också kända som livshistorier eller livsberättelser. 7
Semistrukturerade intervjuer är den typ av intervju som användes under mina intervjuer. Jag ville ha stöd i form av frågor, för att inte glömma något under intervjun och för att alla skulle få en chans att svara på samma frågor. Några fick följdfrågor för att förtydliga eller utveckla. En intervjuguide kan se väldigt olika ut enligt Bryman (2011). Det kan vara en lista över områden man vill lyfta under en intervju, eller vara en lista med tydliga frågeställningar som man vill beröra. Det är viktigt att frågorna gör det möjligt för forskaren att få information om hur den som intervjuas uppfattar sin värld. Det är också viktigt att frågeschemat och genomförandet är flexibelt. Man bör se över sina frågeställningar för att inget ska vara oklart, eller om något kan leda till fler, nya frågor. Man ska inte ha för fasta frågeställningar som stänger ute andra synsätt eller idéer, då en sådan begränsning inte går ihop med en kvalitativ studie, som är flexibel. Bryman (2011) poängterar också vikten av att inte ha förutfattade meningar inför en undersökning. Man ska formulera sina frågeställningar utifrån sitt eget intresse, men samtidigt ha intervjupersonens perspektiv. Det är viktigt att man inte är för ostrukturerad vid dessa intervjuer, man måste kunna specificera minst ett undersökningsfokus. 3.1.3 Min studie Mina metoder har som tidigare nämnt bestått av observationer och intervjuer. Syftet med att intervjua pedagogerna var att få en bredare bild av verksamheten. Observationerna fångar hur de jobbar med rörelsefrämjande aktiviteter, men vad är tanken bakom? Det ville jag ta reda på och kvalitativa intervjuer är den metod som jag anser passar bäst för det ändamålet. För att få starta upp intervjuerna hörde jag av mig till förskolechefen för det område förskolan tillhör. När hon/han godkänt skickades medgivandeblanketter ut till pedagogerna i verksamheten. Dom fick information om hur det skulle gå till, vad intervjuerna skulle komma att användas till, att de är anonyma och att de har rätt att avbryta sin medverkan när de vill, men att jag har rätt att använda det material jag samlat in till dess de väljer att avbryta. Vetenskapsrådet (2011) anser att en viktig del i undersökningen är att delge deltagarna information om hur undersökningen är utformad och de etiska aspekterna. När de fått all information fick de pedagoger som ville delta i intervjuer fylla i sitt medgivande. Intervjuerna genomfördes under en dag med sammanlagt sju pedagoger. Det skedde inget urval från min sida, då intervjuerna var med pedagoger på en förskola. De som ville delta och bidra till en fördjupad bild av verksamheten fick delta. Intervjuerna spelades in och alla deltagande fick innan intervjuns start godkänna detta. Det var en intervju med sex stycken frågor och vid vissa tillfällen följdfrågor. Dessa frågor användes som ett frågeschema, alla frågor sades i samma ordning i alla intervjuer, men kunde ibland vara olika formulerade. När alla intervjuer var gjorda transkriberades dem samma vecka. När intervjuerna skulle sammanställas söktes efter gemensamma trådar i pedagogernas olika intervjuer. Efter detta skrevs deras olika tankar ihop till ett gemensamt stycke. Det jämfördes också med observationerna för att se om det fanns gemensamma faktorer, eller delar som skildes åt. Pedagogerna fick inte se intervjufrågorna innan intervjuerna. Detta för att jag inte ville få svar som pedagogerna kan övat in. Jag ville få deras tankar som kommer upp när frågan ställs. Skulle de fått se frågorna innan intervjuerna, kan de formulera svar som de tror att jag vill höra och det är inte tanken med mina intervjuer. 8
3.2 Deltagande observationer 3.2.1 Deltagande observationer som metod Bryman (2011) påpekar att deltagande observationer eller etnografiska studier är något som pågår under en lång tid. Men han tar även upp mikro-etnografi som en mjölighet om man skriver ett examensarbete, då man inte hinner bearbeta en fullskalig etnografisk studie. Man är då ute i fältet under några veckor, eller fåtal månader och har fokus på en del av ett visst tema. Bryman (2011) lyfter att det kan uppstå problem längs vägen under en observation. När man fått godkänt att genomföra sin studie på ett specifikt ställe, betyder det inte att man får tillgång till hela verksameten. Många kan bli reserverade och misstänksamma, de kan tro att man är där för att granska verksamheten för att sedan rapportera till högre chefer. Detta kan leda till att deltagarna ljuger och ger felaktig information, trots att de själva valt att delta i studien. För att underlätta detta kan man meddela att all information är konfidentiell och det är viktigt att forskaren inte gör några bedömningar eller värderingar. 3.2.2 Rollen som observatör Bryman (2011) tar upp en annan sak som också kan vara en orsak till att man inte får tillträde till hela verksamheten och det är vilken roll man har när man observerar. Det finns lite olika scheman för beskrivning av de olika roller man kan ta på sig. Golds schema är ett av de schemana som finns för att ställa upp de olika rollerna av deltagande. De fyra olika rollerna är: 1. Fullständig deltagare. Här är forskarens roll inte avslöjad för de som deltar i undersökningen. Man är alltså fullt inkluderad i den sociala miljön man ska observera och den fullständiga deltagaren är då en dold observatör. 2. Deltagare-som-observatör. De som deltar i undersökningen är här medvetna om att observatören är forskare. Men forskaren är fullt inkluderad som i den tidigare rollen. Observatören är involverad i vardagliga samspel och är delaktig i vardagen. 3. Observatör-som-deltagare. Här är man i huvudsak intervjuare, man observerar lite men är knappt deltagande. 4. Fullständig observatör. Här samspelar inte forskaren med deltagarna. De som deltar ska inte behöva ta hänsyn till forskaren. Gans har också en klassifikation av de olika rollerna man kan ha som observatör, men han anser att dessa går i varandra under undersökningens gång (Bryman, 2011). De tre olika rollerna blir aktuella vid olika tidpunker under arbetes gång. De tre olika rollerna är: 1. Fullständig deltagare. Här är forskaren helt engagerad i en situation och måste gå in i en forskarroll för att sedan skriva fältanteckningar, alltså iakttagelserna. 2. Forskare-deltagare. Forskaren är aktiv i en situation men inte helt engagerad, så han/hon kan agera forskare under tiden situationen utvecklas. 3. Fullständig forskare. Här observerar man men engagerar sig inte i situationen. Man deltar inte i det som sker. Dessa två olika sätt att dela in roller som observatör har likheterna att de visar på olika grad av distans och närhet. Men man kan i de båda se att man kan vara olika roller, i olika faser av undersökningen. Skulle man bara hålla sig till en av rollerna skulle det betyda att man inte kan 9
vara flexibel i olika situationer som uppstår. Man kan också vara för involverad eller så tar man för mycket distans. Vilken roll observatören tar får konsekvenser för relationerna i verksamheten, i de olika situationerna man möter Bryman (2011). Min roll som observatör har varit deltagare-som-observatör eller fullständig deltagare, då alla vetat om att man varit där för att observera. Men under de veckorna observationerna skett, har jag varit involverad i de situationer som uppstått. Så dessa två sätt att beskriva en observatör/forskare är det som passar bäst till min roll som observatör. 3.2.3 Min studie Jag ville få en egen bild av vad det fanns för möjligheter till rörelse i verksamheten och hur pedagogerna tog tillvara på dessa och jobbade med rörelse. För att göra detta var observationer en metod som passade bra. Valet att vara deltagande observatör grundades på att mina tidigare VFU-perioder har gjort på den förskolan, vilket skulle göra det svårt för mig att komma in som fullständig forskare/observatör, då barnen känner mig och ser mig som en personal. Jag anser också att när man deltar, kan man få en djupare inblick i verksamheten, än om man iakttar utifrån. För att få börja mitt utvecklingsarbete och min studie på förskolan har jag bett om godkännande från förskolechefen för det område förskolan tillhör. Eftersom jag skulle observera förskolan och då även barnen och pedagogerna, har samtyckesblanketter skickats ut till föräldrar samt pedagoger. Där fick de information om min studie, hur det skulle gå till, vad observationerna skulle användas till och att allt är anonymt samt att de har rätt att dra sig ur undersökningen om de vill. När de tagit del av informationen fick de fylla i samtyckesblanketten för att ge ett skriftligt godkännande. Att ge ut information till alla inblandade och be om ett samtycke innan studien börjar är något som Vetenskapsrådet (2011) anser vara en viktig del i arbetet. Det är viktigt att deltagarna får veta att de får dra tillbaka sitt samtycke när de vill. De poängterade också att forskaren inte får röja deltagarnas identitet. Observationerna ägde rum under två veckor på förskolan och jag skrev fältanteckningar för att komma ihåg det som var väsentligt för mina frågeställningar. Efter dessa två veckor sammanställdes observationerna för att se om det fanns något mönster för hur de jobbade med rörelse, samt för att jämföra mot intervjuerna, om man kunde se samband eller olikheter. 3.3 Tillförlitlighet och felkällor Vetenskapsrådet (2011) lyfter att det är vanligt att man överskattar det resultat man fått och dess betydelse samt att det är viktigt att man under arbetes gång gör realistiska bedömningar, vilket ibland kan vara ett problem. Skulle man medvetet se bort från indikationer om viktiga felkällor, kan det vara till stor skada för undersökningen och arbetet. Man bör heller inte avstå från att nämna vissa delar för att få sin undersökning publicerad. Det är viktigt att man i arbetet är tydlig, kritisk och ärlig om hur man bedömt sina felkällor. Ibland kan man missa felkällor för att det teoretiska perspektivet inte belyser detta. Det är då viktigt att man i sin felanalys ser utanför teoretiska perspektivet så att man får syn på allt som kan påverka, även om det kan vara svårt. Under arbetes gång har jag försökt vara lyhörd för alla delar av verksamheten och inte bara det som kan ses som bra. Jag har inte tänkt att mitt teoretiska perspektiv har begränsat mig till att bara se vissa saker av mitt resultat eller verksamheten. Det har fungerat som inspiration för arbetet och hur barn kan lära med kroppen. 10
Tanken med observationerna och intervjuerna har varit att få en bred och tydlig bild av förskolans arbete med rörelse i verksamheten. För att få den här bilden så rättvis som möjlig måste man ta med alla faktorer som spelar in. 11
4 Resultat 4.1 Intervjuer Under mina intervjuer har det framkommit att flera i personalen anser att barnen rör sig i nästan allt de gör på förskolan. Dom tycker att det är viktigt att barnen får röra på sig, då samhället idag bidrar med mycket stillasittande aktiviteter, som dataspel och tv-spel. Detta gör också att pedagogerna blir mer medvetna om vikten av rörelse för barnen. Några tycker att det är viktigt att barnen får komma ut på förskolan, eftersom man inte vet om de får komma ut något när de kommer hem. 4.1.1 Planerad aktivitet Majoriteten av pedagogerna säger att de ibland brukar använda sig av miniröris, som är ett bra och färdigt koncept. Femåringarna brukar få gå på gymnastik, då de ibland får låna en gymnastiksal av en skola i närheten, men det blir kanske inte så ofta som pedagogerna skulle vilja. Det kan bero på att de får tider som inte går ihop med resten av förskolans verksamhet, eller att det är för lite personal. De minsta barnen (ett- och tvååringarna) har emellanåt lite rörelse på sina samlingar, där pedagogerna leder några rörelser till musik. Turer till skogen är också inplanerade ibland. Det som då är planerat är att de ska gå till skogen, men oftast får barnen leka fritt när de kommit dit. Vid vissa tillfällen använder de sig av lekhallen på förskolan för rörelselekar, men det är inte alltid det är planerad rörelse, utan mer att barnen ska få röra på sig. 4.1.2 Främja barns rörelse utomhus Pedagogerna anser att barnen får mycket rörelseaktivitet automatiskt när de är ute och leker. Det blir sällan planerad rörelse när de är ute, de leker mest fritt på gården och med det som finns där. När frågan lyftes om hur de jobbar för att främja och ge stöd i barns motoriska utveckling tog majoriteten upp att utemiljön bidrar med detta. De får öva sin motorik när de går i och ur gungor och när de gungar, de cyklar mycket, spelar fotboll och bandy. Barnen uppskattar att pedagogerna är med och deltar i nästan alla lekar och sporter. Pedagogerna tror också att när de själva deltar kan det locka fler barn till att vara med, för att barnen tycker det blir roligare. Många barn tycker också om att gå balansgång, de får då använda sig av staketet som omringar gungorna. Även här är pedagogerna med, de får agera balansstöd för de barn som inte kan gå helt själva än. Dom har även en ställning, i tre nivåer, som barnen kan hänga och klättra i. Här lyfts av pedagoger som ett exempel, att det ibland är svårt att veta hur mycket barnen ska få prova själva. Man måste låta barnen utmana sig själva och prova nya saker, men när går man in och bryter för att det kan bli en fara för barnen? De har en skog precis på andra sidan staketet som de brukar gå till. Det har inte alltid, som tidigare nämnt, planerade aktiviteter där. Men när barnen leker fritt får de mycket motorikträning automatiskt. De måste se upp för stenar, pinnar, stockar och mycket annat som finns i skogen. Det finns förutsättningar för att klättra och springa. Några av pedagogerna lyfter att detta är bra träning för de små barnen (ett- och tvååringarna) då de måste träna 12
grovmotorik. De tycker ibland att det är svårt att planera rörelseaktiviteter för de mindre, då är skogen ett utmärkt alternativ, anser pedagogerna. Samtliga pedagoger fick frågan om de hade någon speciell pedagogisk tanke med utevistelsen på förskolan. Dom svarade att det är en bra möjlighet för barnen att få röra på sig, då de oftast behöver ett större rum än vad de har tillgång till inne. När de leker inne får de inte utlopp för sin energi på samma sätt som ute och de måste hålla en lägre ljudnivå. När de är ute får barnen springa, hoppa och skrika på ett helt annat sätt. Barnen får också mycket fri lek, vilket lyfts som viktigt. Pedagogerna är med om barnen vill, men ska inte planera allt som barnen ska leka under en dag. Men många säger också att de skickar ut barnen för att de har spring i benen, att det blir rörigt inne, att de behöver friskt luft. Att få friskt luft är också viktigt för barnen, men flera av pedagogerna tycker inte att de har någon tydlig tanke med utgången. Några lyfter att de kanske borde erbjuda mer, då inte alla barn tycker om att vara ute. Utevistelsen ska inte kännas som ett straff för barnen, utan som en tillgång till lek. 4.1.3 Utvecklingsområden Pedagogerna fick även frågan om de hade något de tyckte att de behövde utveckla inom sitt arbete med rörelse, för att få en bild av vad jag skulle kunna bidra med för ett utvecklingsarbete. Alla lyfter att man aldrig är färdig som pedagog och det finns alltid något man kan utveckla i sin förskoleverksamhet. Många lyfter att de skulle vilja få in rörelseaktiviteter mer regelbundet, som miniröris eller gymnastik och turer till skogen. Det lyfts också att man kan arbeta mer allmänt med rörelse, prata om vad det är och varför det är viktigt, så att barnen också blir mer medvetna. Lite mer rörelse för de mindre barnen skulle också vara bra, då det oftast är de äldre som får gå iväg på t.ex. gymnastiken. Man skulle kunna ha blandade åldrar vid dessa tillfällen, bara man ser till att man har tillräckligt med pedagoger så skulle det funka. Många lyfter att man kan göra mer ute än vad som görs idag. Det blir mycket fri lek och man kan planera mer. Man kan ha miniröris ute, bygga hinderbanor, ta ut rockringar eller liknande. Bara ta ut musik så att barnen får dansa ute är också ett alternativ. Barnen tycker att de är roligt och många av pedagogerna skulle vilja erbjuda barnen mer. Det är lätt att fastna i ett mönster där man inte ändrar något, då barnen uppskattar att vara ute. Skulle de säga emot ofta, skulle man kanske fundera på vad man behöver ändra. Alla är överrens om att de har resurser för att planera bra rörelseaktiviteter och skulle man inte ha det så får man skapa resurser, för de anser att allt blir vad man gör det till. Men det kan vara bra att göra en inventering av allt material som finns på förskolan för att se om det finns material som kan användas vid rörelseaktiviteter. Många lyfter att de vill bidra med mer för barnen då de ofta gör samma saker. Så att se över allt material och kanske beställa in nytt är det flera som lyfter som kan bidra till en förbättring inom det området. Pedagogerna tycker att de kan använda sig av miniröris mer då det redan finns färdigt. Det är också en enkel sak att göra, istället för att sitta ner på samlingen och sjunga så blir det roligare och nästan enklare att sätta på miniröris, som finns färdigt, så det är bara att ställa sig och göra (Pedagog 1). 13
4.2 Observationer Barnen har tillgång till mycket fri lek och rörelse under utevistelsen på förskolan. Under de två veckorna observationerna pågick hade de inte många planerade aktiviteter som har ett syfte med rörelse, förutom någon tur till skogen ibland. Inomhus är musik det som lockar. Barn kan ibland bli begränsade inomhus då de ska hålla ljudnivån nere och inte springa. 4.2.1 Planerad aktivitet Under tiden för mina observationer har det inte skett många planerade aktiviteter. Några av barngrupperna har fått gå på en tur till skogen. Då de mindre barnen gick iväg, hade de fokus på motorik och utmanade barnen genom att gå över rötter, stenar och allt vad skogen har att erbjuda. Jag var inte med vid något av tillfällena vid skogsbesöken, så det har jag fått återberättat för mig. De hade en skräpplockar-dag, som var planerad, men denna hade inte fokus på rörelse utan då nedskräpning. Barnen fick i sina individuella grupper gå på en promenad för att leta skräp. Även om inte rörelse var syftet, fick de röra på sig utanför gården. Pedagogerna har nämnt att de jobbar med miniröris och idrottstillfällen, det skedde dock inte under observationsperioden. Vid något tillfälle sattes det på musik i lekhallen och några barn fick vara inne och röra sig till musiken. Några barn fick välja om de ville vara inne och göra den aktiviteten, eller gå ut. Några barn fick inte välja, utan gick ut och detta berodde på vilken barngrupp de tillhörde och om de behövde komma ut för all energi de hade. 4.2.2 Främja barns rörelse utomhus Barnen får vistas ute mycket under dagarna, en till två gånger. Hur mycket och länge de är ute beror ibland på vad det är för väder, regnar det är de inte ute lika mycket som när det är uppehåll eller fint väder. Vid dåligt väder får barnen ibland välja om de vill gå ut eller fortsätta leka inne. När barnen är ute har gården mycket att erbjuda för att främja rörelse. Det är mycket fri och spontan lek på gården och pedagogerna deltar om barnen önskar detta. Det är många av barnen, i blandade åldrar(3-6), som vill gå balansgång. Pedagogerna är med och stötta upp de barn som behöver, men några av de äldsta barnen vågar prova utan någon att hålla i. En del av barnen använder sig även av redskap som krattor eller andra långa föremål för att stötta upp sig, istället för en pedagog. Det är även populärt med bandy hos en del av barnen, flertalet pojkar och några tjejer. I den här aktiviteten verkar det vara extra roligt när de får en eller flera av pedagogerna att delta. De har flertalet cyklar som är populära hos alla barn, trehjulingar, tvåhjulingar och sparkcyklar. Gungor har de fyra stycken som de ofta bildas kö till. Här har barnen en pall som de får använda för att komma upp, det är de minsta barnen som inte når som får hjälp att komma i. Barnen som är tre år och uppåt får göra fart själva, några efter att få startfart (hjälp att få gungan i rörelse), de minsta barnen får hjälp med att göra fart. Barnen får då bra rörelseträning och tanketräning då de måste tänka ut hur de ska göra och sedan få kroppen att göra som de vill. Det är viktigt för pedagogerna att barnen lär sig att göra fart själva, då de måste lära sig och pedagogerna kan inte göra fart på alla barn samtidigt. De har en stor utegård som erbjuder olika underlag, som kan träna grovmotoriken för alla barn, men också skogen precis bredvid förskolan. Skogen har ett underlag som kan utmana de allra minsta, som de allra äldsta. 14
4.2.3 Rörelse inomhus Det är mycket rörelse utomhus, då barnen sällan är stilla. Inomhus är det inte lika mycket rörelse dock. Här bör man inte springa och inte vara för högljudda. Musik är något som barnen är väldigt intresserade av, oavsett ålder. Det finns ett par cd-spelare och ett stort urval av cd-skivor som barnen har tillgång till. Det är vanligt att barnen ber om musik och vill stänga in sig i ett mörkt rum och dansa ensamma, eller i grupp. De vill gärna också ha uppvisningar då de fått öva på dansen för att sedan visa upp för sina kompisar och någon/några i personalen. Vid något tillfälle har barnen gått till lekhallen för att få ett större rum att röra sig i. Men det är sällan aktiviteter inne sker med ett syfte att barnen ska få röra på sig, på något sätt. 15
5 Diskussion I diskussionen kommer jag att koppla resultaten från intervjuer och observationer till tidigare forskning och teorier om barns rörelse. Forskning, teorier, intervjuer och observationer används för att argumentera för varför rörelse är viktigt i förskolan och ifrågasätta varför rörelse inte används mer. Metoderna kommer att diskuteras och om jag kunde gjort något annorlunda och hur undersökningen då skulle kunnat se ut och ta form. Jag kommer även att lyfta vad förskolan skulle kunna jobba med för att utveckla sitt arbete med barn och rörelse, då detta är ett utvecklingsarbete. 5.1 Metoddiskussion Jag började med att observera för att jag ville få en egen bild av verksamheten innan jag intervjuade personalen, för att få deras bild. Jag ville studera verksamheten och se vad de hade för möjligheter till rörelse och hur de tog tillvara på dessa. Till en början tyckte jag att det var svårt att se vad det fanns för möjligheter till rörelse. Jag hade inte någon egen bild av vad jag ansåg var möjligheter och hur man borde ta till vara på dem. Jag tror att det blev mitt största hinder, att jag inte själv riktigt visste vad jag skulle titta efter. Jag hade tänkt göra intervjuerna den sista dagen under vecka två av min tid på förskolan, men det passade personalen bättre att göra den i början på vecka två. När vi gjorde intervjuerna fick jag en bild av allt som rörelse innebär och vad man kan göra. Så för mig underlättade det resten av veckans observationer, då jag kunde se hur de jobbade på ett helt annat sätt. Det som inte blev som jag tänkt mig, är att jag under intervjuerna blev formad av vad de sa och observerade detta i verksamheten. Jag skapade mig inte en egen bild. En fördel blev dock att jag kunde studera om de gjorde som de sagt under intervjuerna. Men för att denna undersökning skulle blivit som jag tänkt mig, hade jag behövt skapa en tydlig bild av vad jag skulle undersöka och inte bara ett tema. Intervjuerna gick enligt mig som jag tänkt. Resultatet blev deras tankar och åsikter om rörelse och arbetet med rörelse i deras verksamhet. Eftersom jag gjorde min undersökning för ett utvecklingsarbete (i samarbete med förskolan där undersökningen skedde) underlättade intervjun för mitt arbete med åtgärder. Jag fick reda på vad de själva skulle vilja utveckla med sin verksamhet och detta blev ett bra underlag för mig. En del av syftet med det här arbetet är att ge förskolan tips på utvecklingsområden och hur de skulle kunna göra för att få in mer rörelse i verksamheten. Observation och intervjuer som metoder har fungerat bra för att ta reda på det jag behövt för mitt arbete. De båda metoderna har tillsammans gett mig svar på mina frågeställningar. Dock tror jag inte att det hade gett ett bra och rättvist resultat om jag använt mig av antingen observationer eller intervjuer. I denna undersökning har de kompletterat varandra på ett sätt som ger mig en djupare bild av verksamheten än vad de hade visat enskilt. Att få veta vart pedagogerna stod i detta ämne var för mig en viktig del av arbetet, då de ska få veta hur de skulle kunna arbeta annorlunda. Hade observationer varit den enda metoden hade jag fått veta hur de jobbar, men inte varför de jobbar som de gör eller hur de skulle vilja arbeta istället. Studien är gjord på endast en förskola, så det är viktigt att inte dra egna slutsatser om att det ser ut såhär i hela Sverige. Varje förskola är unik och resultatet från min studie visar arbetssättet på en förkolan i landet. Något som också är viktigt att ha i åtanke när man ser 16
resultatet av denna studie är att observationerna endast pågick under två veckor. Man kan då undra om observationerna gav ett rättvist resultat? Jag fick något att jämföra med intervjuerna, men det är inte säkert att den bild jag fick stämmer överens med deras sätt att arbeta över en längre tid. För att det ska bli ett så rättvist resultat som möjligt, skulle man behöva observera en längre period, för att sedan ställa det mot vad pedagogerna sagt i intervjuerna. Det jag fått fram under den här studien är mitt resultat, men det är som sagt ett resultat av en två-veckors studie. 5.2 Arena för rörelse Pedagogerna var överens om att utemiljön är en bra arena för att främja barns rörelse i vardagen. De ansåg att de redskap som fanns att tillgå på gården gjorde stor nytta och används flitigt av barnen. De använde sig inte av många planerade rörelseaktiviteter utomhus, vilket jag tror kan bero på att de anser att rörelse kommer automatiskt när barnen leker. Grindberg & Langlo Jagtøien (2000) förespråkar som tidigare nämnt utemiljön, då den miljön bidrar med många rörelseaktiviteter, som att klättra, springa mm. Eftersom rörelsen i leken faktiskt kan komma automatiskt när barnen är ute, då den miljön bjuder in till en mer aktiv lek än den miljön som finns inne, tror jag att det är lätt att glömma bort att skapa en pedagogisk tanke kring rörelse. Eftersom rörelsen följer med utemiljön så blir nog inte pedagogerna medvetna om vad de kan göra, utan barnen sköter sin rörelselek ganska bra själva. Någon av pedagogerna lyfte under intervjun att barnen inte klagar på det de gör under utevistelsen, men hade de gjort det, hade man nog sett över tanken som ligger bakom det man gör och tänkt om. Sandborgh- Holmdahl & Stening (1993) lyfter att utemiljön bidrar med aktiviteter som barnen kan anpassa efter sin egen förmåga samtidigt som de kan utmana sig själva. Detta är ytterligare en anledning till varför utemiljön är nyttig för barnens rörelse-/motorikträning. Det är bra att barnen får använda sig av utemiljön för att utmana sig själva och sin utveckling. Men jag tycker samtidigt att detta stärker det faktum att barnen leker mycket själva. Pedagoger på alla förskolor kan se över miljön och se hur den passar de olika åldrarna, för att sedan planera aktiviteter på gården, som medvetet tränar barnens rörelse och motorik. Pedagogerna kan delta de också för att få upp barnens intresse för att delta. Under mina observationer såg jag att pedagogerna deltar om barnen vill, men startar sällan upp något för att få barnen att delta. Det märks att barnen tycker det är roligare när det är pedagoger som deltar i lekarna barnen startar upp. Det är också något som pedagogerna själva lyfter, att barnen gärna vill ha med pedagogerna i leken, men att de själva sällan startar upp något. Många pedagoger lyfter dock att de gärna skulle vilja göra aktiviteter ute, att de har resurser och att de inte behöver göra det svårt för sig, man kan planera enkla men roliga lekar. De lyfter själva flera exempel på vad man kan göra, men de har inte tagit tag i att göra dessa lekar/aktiviteter ute. Om de anser att de har rätt resurser för att aktivt påverka barns rörelse i deras verksamhet och på så vis påverka barnens framtid, hur kommer det sig att de inte har gjort något för att föra in mer rörelse? Jag tror att det kan bero på att de först under intervjuerna fick upp ögonen för hur enkelt det faktiskt kan vara att använda sig av rörelse med barn i förskolan. Om de inte har tänkt på hur man kan arbeta med rörelse innan, så är det kanske inte så konstigt att de inte fört in mer rörelse än de redan har? 17