BARNENS TANKAR OCH IDEÉR SKAPADE DENNA TERMIN! Pedagoger: Carina Nilsson och Marina Undenius VT 2016
Nuläge vid terminens start: Vi har 15 barn i åldrarna 4-6 år. Det är 2 pojkar och 13 flickor. Vi är två pedagoger som arbetar i denna grupp. En av pojkarna är äldst på förskolan och många ser upp till honom. Han är idérik och får många med sig. Vi har en del barn som är i behov av språkträning, mest språkljud. Vi har naturvetenskap som ett av våra mål. Även att utveckla sitt talspråk och intresse för skriftspråk. Barnens inflytande är något vi ser som viktigt och som en grundpelare för verksamheten. Vår tanke är att vi ska arbeta utifrån böckerna De mäktiga fem. De handlar om tekniska funktioner och är skrivna på ett roligt sätt för barn. Tisdag, onsdag och torsdag ska vi ha språkstund före maten. Torsdagar ska vi ha utedag.
Beskrivning: Vårterminen startade med att ett av de äldsta barnen brann för att göra kartor och kom med idén att bygga en riddarborg av mjölkkartonger. Hen gjorde en ritning som vi skulle följa. Våra flickor lekte gärna rollek med inspiration av filmen Frost. Vi hoppade på projekt att bygga riddarborg och började samla mjölkkartonger. Barnen började att sortera mjölkkartonger efter lukt. Vissa doftade sur mjölk och sorterades bort. Vi började klistra ihop kartongerna och efter ett tag tog det stor plats inomhus. Vi bestämde oss för att flytta ut projektet i logen. De barn som tyckte det var roligt var med och byggde medan de andra lekte. I snitt var det cirka fem barn per gång som valde att vara med. En gång kommenterade ett barn att vi inte kunde bygga på riddarborgen den dagen eftersom barnet som drog igång projektet var ledigt. Vi upplevde att barnen tyckte det var kul att limma och att använda kartongerna som ett
byggmaterial. Roligt att limma var det kanske på grund av att man fick prova limpistolen då. Även för att man fick möjlighet att prova på olika lim till exempel Karlssons klister, limstift och limpistol. Spännande var att se vilket lim som höll bäst. När vi satt ihop typ 6 kartonger använde barnen det som byggklossar. De hämtade fler för ju fler de hade desto större kunde de bygga. Funderingarna låg lite kring konstruktionen huruvida man skulle vika in toppen eller inte. Vi använde ipaden för att googla på hur andra byggt ihop sina byggen med mjölkkartonger. Vi kom sen fram till att toppen borde vikas in för att lättare kunna bygga ihop. Det blev dock för jobbigt så bara några blev invikta. Höjden på borgen pratades det en del om. Viktigt var att alla kunde stå raka i den och efter mätning av de äldsta barnen bestämdes att 120 cm var en lagom höjd. Det var en blåsig vår och några gånger som vi höll på att bygga tog vinden tag i kartongerna och de blåste rundor. Lite kallt var det också att stå och limma utan vantar. Intresset avtog ganska snabbt och när vi hade röjardag bestämde vi oss för att det var dags att kasta kartongerna. Vi läste boken de mäktiga fem. Vi bestämde oss för att på en utedag leta reda på hävstänger. Barnen hittade några, men vi lyckades inte riktigt fånga deras intresse. Vi läste boken en gång till, men kände inte att vi nådde fram till barnen. Inga följdfrågor eller förfrågningar på att läsa boken igen trots att den stod framme på en plats där den alltid syntes. Vi hade två brandmän på besök som pratade om brand och hjälpte oss att utrymma vid ett brandlarm. Personalen blev även utbildad i att släcka med brandsläckare och filt. Detta blev ett avbrott där barnen lekte mycket brand. De lekte att det brann i någons hus och att de behövde ta sig ut. I leken gick brandlarmet och barnen visste att då skulle man skynda sig ut. Ett av barnen ville ta med sig dockor, kläder med mera för att rädda det från branden. Ett annat barn berättade då att man måste ut snabbt och ska låta sakerna vara kvar. Ett barn som kom ut snabbt ringde efter brandkåren 112. Vi hade tidningar med brand och ett spel på datorn där man fick
träna på vilket som var viktigast att tänka på vid en brand. Detta hägrade under en tvåveckorsperiod. Stunden före maten hade vi olika språkmaterial. Vi hade en övning där man fick träna sig på att koncentrera sig, viskleken, använde oss av kort med sammansatta ord, namnlappar, rim-kort, läste sagor och sjöng. Namnlapparna använde vi oss av innan maten. Ett barn fick ta ett kort i påsen. Vi gick efter en lista med barnens namn som satt uppe på väggen. Barnen tittade där för att se vems tur det var. Det barn som kände igen sitt namn fick gå för att ställa sig i matkö. Om någon inte kände igen sitt namn så hjälpte de andra till. Det var fler och fler som kände igen sitt namn. Vi såg även detta när de skulle hitta sin ryggsäck, där de letade efter sitt namn. Någon lärde sig även att skriva sitt namn. Sammansatta ord gjorde vi några gånger i följd. I början var det någon som förstod direkt vilka som hörde ihop och att ordet fick en annan betydelse. Ett barn som tyckte att det var svårt i början förstod efter tre gånger hur det hängde hop. Man kunde se en utveckling i barnets lärande. Hos framför allt ett av våra barn kan man se en stor språklig förändring. Det har hänt en hel del med hens uttal under vårterminen. Vi tog fasta på barnens inflytande eftersom det är ett av våra mål. Vi som pedagoger tycker det är viktigt att barnen får påverka sin tid på förskolan. När barnen kom med frågor och/eller förslag så lyssnade vi och tog det till oss. Vi googlade ofta fram information. Barnen fick bestämma utedagarnas plats och även vilken mat vi skulle äta. Här fick vi även in föräldrainflytande då de gav förslag på platser att gå till. Årets utflykt gick till vattenhallen. Barnen tyckte det var kul med vatten-banan. De upptäckte att man kunde stoppa vattnet eller bara låta det forsa. Alla fick plats att experimentera och man kunde se barnens aha-upplevelser. Alla deltog och fick lära sig någott nytt. De var fascinerade även av de andra experimenten som gjordes. De fick göra läsk och även se vad som hände när flytande kväve mötte syre. Vi hade en student som ledde oss genom dagen som var väldigt lyckad. För att bygga vidare på detta fortsatte vi en eftermiddag med att göra vattenexperiment. Vi gjorde bomben, mentos med cola light och satte även ihop två flaskor för att se hur syret tog plats i jämförelse med vatten. Experimentet med flaskor fick vi prova på vattenhallen och de andra två experimenten tycker vi är lärorika. De barn som var där var engagerade just då. Vi valde att göra experimenten utomhus så att barnen själv kunde göra det. De fick en egen burk där de tog i lite vatten och några skedar bakpulver. Burken skakades och locket flög av. Vissa barn hade provat detta experiment tidigare och visste vad som skulle hända. De berättade inte för de andra barnen, men de märktes på dem att något skulle hända eftersom de blev lite skakiga när de ryste burken. Efteråt fanns det dock ingen efterfrågan eller intresse för mer.
I påskas fick vi ett uppdrag från kommunen att göra ett konstverk som skulle pryda Malmö-rondelllen. Vi bestämde oss för att göra ett stort ägg av hönsnät och fjädrar. Utedagarna tillbringade vi på olika platser; lekplatser, Folkets Park, Stenängaskogen, Emanuelskolan, Färsingaskolan, promenerade längs kärleksstigen mm. De gånger vädret tillät åt vi utomhus. Syftet med utedagarna var att upptäcka sin närmiljö, vara rädd om naturen, få gruppsammanhållning, få utevistelse med frisk luft, använda stormkök/grill, kunna gå i led och även motorikträning. Det var även en träning för barnen att hålla reda på sina saker och sin väska. Det allra bästa är när man kan se att det man pratat om eller gjort finns i barnens lek, samtal eller teckningar. Det upplever vi att det finns! Utvärdering: Det känns inte som att vi haft någon direkt röd tråd. Det känns som att det har varit många avbrott med tillexempel brandmän, påskpynt, vattenhallen, lov mm. Vi tänker att småprojekt i typ 6 veckor skulle vara roligt att jobba med. Ett projekt på en hel termin känns så mastigt och det känns som att det inkräktar på barnens inflytande. Vi har tillvaratagit barnens intresse, men känner att vi kanske släppt det lite fort. Vi kunde hållit fast vid det och utmanat vidare. Vi har istället gått vidare och hoppat på nästa barns. Vi tycker dock att vi varit lyhörda för vad barnen uttryckt och velat.
Utedagarna har varit bra. Barnen har haft inflytande och vi har tillsammans bestämt vilka platser vi besökt. Vi har känt oss lite begränsade av de små att ta oss iväg på längre utflykter. Dels orkar de inte gå, sen har de även behövt sova middag. Det har fungerat bättre denna termin. Föräldrarna har packat barnens ryggsäckar med vattenflaska och kåspåse. Vi har lagt det på bloggen så de allra flesta har packat. Barnen har fått en vikänsla. Det är krokodilerna som går på utedag! Under tiden som intresset fanns för riddarborgen försökte vi som pedagoger få barnen intresserade för de mäktiga fem. Vi lyckades inte. Kanske det fungerat om vi avvaktat till projekt riddarborg var avklarat. Ordlapparna som vi har framme på olika ställe upplever vi att de suttit så länge nu så att man inte ser dem längre. Kanske borde de plockas ner eller att man gör nya med en annan färg. Rutiner: Det har varit lite dumt att Carina kommit 9.00 när vi haft utedag och skulle gå typ 9.00. Middagsdisken med kantiner tar för lång tid. Stressigt att man får gå ifrån matsituationen för att börja med en maskin för att hinna få klart. Det fungerar bra med korten med röd och grön vid måltiderna. Blogginläggen har vi inte lagt lika många som innan. Vi tänkte att man på onsdagar hade tid och kunde tillsammans med barnen göra inlägg. Det har varit svårt att få barnen motiverade då. Det är här och nu det ska hända. Det har även tagits bilder med lite olika telefoner eller ipads. Det är bättre att bestämma en telefon per tillfälle så att bilderna är samlade och blogginlägg lättare kan göras. Vattenhallen var en lyckad utflykt. Maten och fikan är viktig för barnen. Även att åka buss är en utflykt i sig. Utflyktsmålet var barnen med och bestämde. Vi hade vi domkyrkan eller vattenhallen som förslag. Reflektionsprotokollen är bra att gå tillbaka och se vad vi gjort och hur barnen tagit emot det. Vi kan se spår av enskilda barnet också. Språkstunden före maten har varit uppskattad av barnen när vi haft den. Ibland har vi ätit tillsammans båda husen och då har det inte blivit. Vi har ofta varit ensam pedagog den stunden eftersom på tisdagar har Marina hämtat maten och på onsdagar har Carina hämtat maten, så på torsdagar har vi varit båda när vi varit på utedag. Det har varit svårt att få den stunden meningsfull och fånga alla barnen när det varit en stor barngrupp. Man rättar aktivitet efter antalet barn. Kanske var det fel tillfälle att ha språkstund. Dock kommer vi att vara en extra pedagog under nästa termin så vi tror ändå att tidpunkten kan vara bra då. Då har vi möjlighet att dela barnen i två grupper. Vissa material har vi sett gett en utveckling hos barnen, tillexempel de sammansatta orden. Namnlapparna innan maten har gjort att flera barn lärt sig känna igen sitt namn och några har lärt sig att skriva sitt namn. Det har varit ett bra sätt för barnen att vänta på sin tur innan det varit dags att ställa sig i matkö. Pysselrummet är omtyckt av barnen och många barn sitter gärna där inne. Det är olika barn som väljer att vara där inne. De skriver ofta och finns pysselmaterial
framme så pysslar de. De ser på varandra och lär. Börjar någon med att pyssla med till exempel kapsyler så blir fler sugna på att prova. Någon börjar skriva bokstäver och kompisen som sitter bredvid ser och provar också. Det är ett rum där man får experimentera och prova egna idéer. Det är även ett rum där man har lugna aktiviteter och kan få vara lite ensam eller bara några. De barn som skriver har använt sig av våra ordlappar och namnlappar. De har även använt sig av ipaden. Vi har uppmuntrat dem till att skriva själva när de frågat om vi kan skriva till dem. Vi har skrivit på ett papper och de har skrivit efter. Vi pratar om att man kanske skulle använt det skrivna språket mer när man samtalar med barnen. Kanske tillsammans skriva upp vad man planerar att göra. Underlättar för de barn som behöver framförhållning. Även att använda bilder. Vilan har fungerat bra. I början var det rörigt med många barn. När barnen har sina fasta platser fungerar det bäst och det har vi alltid numera.