Demenssjukdomar
Vad är demens? Ett samlingsnamn för många olika sjukdomar som påverkar hjärnans funktion. Kortfattad definiton: Långvariga och omfattande försämringar av intellektuella och emotionella funktioner av sådan grad att individens yrkesmässiga och sociala funktioner begränsas. Demenser är en av våra största folksjukdomar. I Sverige finns i dag ca 150 000 personer med demenssjukdom. I takt med att befolkningen blir allt äldre kommer antalet att öka. Än så länge finns ingen botande behandling mot demenssjukdom.
Riskfaktorer Orsaken till utveckling av demenssjukdom är inte klarlagd, men vissa riskfaktorer finns: Hög ålder Kvinnligt kön Ärftlighet Rökning Övervikt Diabetes Höga blodfetter Hjärt-kärlsjukdom ex högt blodtryck, stroke
Symtom vid demens Sjukdomsförloppet varierar mellan olika personer som drabbas av demenssjukdom. En tumregel är att ju yngre man är när sjukdomen bryter ut ju snabbare förlöper sjukdomen. Vilka symtom som märks mest beror på typ av demenssjukdom, vilka delar av hjärnan som skadats samt den drabbades personlighet.
Symtom vid demens Gemensamma symtom vid demens är: Försämring av de kognitiva funktionerna, ex minne, orientering i tid och rum, inlärning, abstrakt tänkande, språk. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD), ex aggressivitet, vanföreställningar, ångest, ropbeteende, gråtmildhet, vandring. Funktionell försämring, ex icke koordinerade rörelser, ostadig gång och stelhet samt svårigheter med praktiska göromål såsom av- och påklädning, sköta personlig hygien och matintag. Kramper och kontrakturer.
Diagnoskriterier demens Nedsatt minnesfunktion som påverkar arbetet eller det sociala livet i övrigt under minst 6 månader. Dessutom skall personen ha minst ett av följande symtom: - afasi: svårt att forma sina tankar i ord, svårt att förstå vad andra säger. - apraxi: kan ej utföra viljemässiga rörelser och samordna rörelser ex klä sig, äta, knäppa knappar. - agnosi: oförmåga att känna igen, kan ej tolka det han ser eller hör. Förstår inte vad ögonen ser. - anomi: ordglömska. - störning av exekutiva funktioner, d v s planera, organisera, rangordna, tänka abstrakt.
Demensutredning Basal utredning görs på hälsocentralen och omfattar: Anamnes (sjukhistoria): absolut viktigaste delen i utredningen! Mycket viktigt att ta med anhöriga för att även höra deras version om symtom och förlopp. Aktuell medicinering. Noggrant psykiskt och kroppsligt status för att utesluta annan orsak till symtomen. - blod- och urinprover t ex. blodvärde, sköldkörtelhormon, vitaminer (ex. B12), kalcium, uvi mm. - datortomografi (skiktröntgen av hjärnan)
Minnes- och koncentrationstester: - MMSE-SR - Klocktest - TMT-B - AQT - Femsaksprov - AMPS (bedömning av arbetsterapeut) I vissa fall fortsatt utredning på Geriatriken: - analys av ryggmärgsvätska - specialundersökningar, ex MR, blodflödesmätning Viktigt att göra uppföljning sedan diagnosen ställts! 1 gång per år
Varför är det viktigt att utreda misstänkt demenssjukdom? Individen och de anhöriga har rätt att få veta orsaken till symtomen. Utesluta annan orsak/sjukdom till symtomen. Utan diagnos kan man inte sätta in rätt medicinsk behandling och omvårdnad. Läkemedel kan minska symtomen och höja livskvaliteten. Individen kan lättare få den vård och det stöd som passar när man vet vad personens symtom beror på.
Demenssjukdomens stadier En demenssjukdom delas in i olika stadier: - mild (stadium I) - medelsvår (stadium II) - svår (stadium III) I de olika stadierna är man beroende av hjälp i varierande grad, från att i första stadiet klara sig utan alltför stora insatser från vård och omsorg, till att i slutstadiet behöva hjälp med det mesta. Sjukdomsperioden kan variera från några månader till 10-20 år.
Mild demens (stadium I) Sviktande minne, framför allt närminnet Ordglömsk (anomi) Humörsvängningar Svårighet vid inlärning Svårt med abstrakt tänkande (intellektuella svårigheter, svårt bedöma situationer, dra slutsatser och planera för framtiden) Nedsatt koncentrationsförmåga Bristande initiativförmåga Bristfällig tid- och orienteringsförmåga Tappar tidigare intressen, drar sig undan Osäkerhet, oro Trötthet, nedstämdhet, depression
Medelsvår (stadium II) Tidigare symtom förvärras och ytterligare symtom tillkommer. Ytterligare minnesstörningar Försämrat språk och förståelse Försämrad orientering till tid och rum Okoordinerade rörelser rörelser, ostadig gång Rigiditet (stelhet i muskler) Apraxi (kan ej utföra viljemässiga rörelser) Afasi (talsvårigheter) Agnosi ( kan ej tolka det han ser, ex ser gaffeln men vet inte vad den används till) Social kompetens ofta relativt intakt Ofta försämring vid miljöombyte och sjukdom
Svår demens (stadium III) Mycket nedsatt förståelse och språklig förmåga Känner inte igen närstående Frånvaro av insikt Uttalad apraxi och agnosi hjälpberoendet ökar Stel, mimikfattig Svårkontaktbar Orörlig, ofta sängliggande Kontrakturer Sväljningsbesvär Inkontinens Kramper Infektionskänslighet Blodtrycksfall
Olika typer av demens Alzheimers sjukdom (vanligast - ca 60-70%) Vaskulär demens (ca 20%) Frontallobsdemens (ca 10%) Lewybodydemens (ca 2-20%) Demens vid Parkinsons sjukdom (ca 1-3%)
Alzheimers sjukdom Vanligaste demenssjukdomen. Blandformer av Alzheimer och vaskulär demens vanligt. Tidig (40-65 år) eller sen debut (efter 65 år) Ofta ett smygande förlopp. Det finns ingen botande behandling. Däremot finns läkemedel som kan lindra symtomen.
Vad händer i hjärnan? I hjärnbarkens nervceller lagras plack av betaamyloid, ett protein som finns i cellväggarna och kroppen normalt bryter ned. Vid alzheimers sjukdom sker inte denna nedbrytning utan betaamyloiden lagras in i nervcellerna och bryter ned och dödar dem. Inne i nervcellen bildas också neurofibriller, spiralformade proteintrådar som stör olika kemiska processer inne i cellen samt dödar den. Vid alzheimers sjukdom uppstår också sänkningar i halten av signalsubstanser, ex acetylkolin, glutamat och serotonin. Dessa signalsubstanser är viktiga för bl a minne, förmåga till problemlösning, stämningsläge och sömn/vakenhet.
Bilder tagna med PET-kamera Rött = många aktiva nervceller Gult = ganska många aktiva nervceller Grönt = få aktiva nervceller Blått = minst aktiva nervceller
Vaskulär demens Orsakad av cirkulationsstörningar, ex blodproppar i hjärnan som i sin tur orsakat celldöd. Lite olika symtom beroende på var i hjärnan skadan sitter. Kan ha ett mer trappstegsliknande förlopp. Ofta tal- och gångrubbningar. Mindre minnespåverkan än Alzheimer. Ofta känslomässigt labil, personlighetsförändring. Kan bli långsam, ex kan det dröja länge innan man får svar på frågor. Kan ej botas, utan behandlingen syftar till att minska risken för att nya blodproppar bildas, ex ASA, Waran.
Frontallobsdemens Drabbar hjärnans främre delar (frontalloberna) samt tinningloberna (temporalloberna). Insjuknar ofta i 50-60 årsåldern. Kan bero på cirkulationsstörning i frontallob, alkohol, skallskada. Ofta hittar man ingen förklaring. Den demenssjukdom som är mest ärftligt betingad. Bristfälligt omdöme och insikt, empatistörning. Personlighetsförändrade, impulsstyrda och tappar spärrar. Humörssvängningar och vanföreställningar. Sociala problem, svårt att klara arbetet. Minnet ofta välbevarat långt in i sjukdomen.
Lewybodydemens Orsakas av lewybodies som är små proteinansamlingar i hjärnan. Kognitiv försämring som växlar från dag till dag. Gäller framför allt uppmärksamhet och vakenhet (stort sömnbehov). Synhallucinationer är vanliga och patienten är ofta medvetna om att de inte är verkliga. Liknar Parkinsons sjukdom med muskelstelhet, rörelsesvårigheter och trippande gång. Ofta blodtrycksfall och därför risk för fallskador. Minnet är ganska gott, men försämras efterhand. De drabbade har god sjukdomsinsikt och lider ofta mycket, vilket ger en dålig livskvalitet.
Demens vid Parkinsons sjukdom Risken för demens är kraftigt ökad (4-6 ggr) hos personer med Parkinsons sjukdom jämfört med normalbefolkningen. Uppkommer tidigast efter ca 1 år från Parkinsons diagnosen. Visar sig som koncentrationssvårigheter, minnesstörningar och brist på energi. Även den exekutiva förmågan försämras, vilket gör det svårare att planera en uppgift och att fokusera och skifta uppmärksamhet. Beteendestörningar och hallucinationer kan också tillhöra sjukdomsbilden. Minnesstörningen vid Parkinsondemens är mindre svår än vid Alzheimers sjukdom.
Läkemedelsbehandling Finns ingen bot mot demens, utan läkemedelsbehandlingen syftar till att minska symtomen och därmed öka livskvaliteten. Läkemedlen bromsar alltså inte sjukdomen, trots att man ibland hör ordet bromsmedicin. Läkemedlen är aktuella för personer med Alzheimers sjukdom, Lewybodydemens samt demens vid Parkinsons sjukdom.
Läkemedel Kolinesterashämmare används vid mild till måttlig demens (ex Aricept, Exelon, Reminyl). Hjärnan utnyttjar signalsubstansen acetylkolin bättre. Ökad förmåga att klara ADL Förbättrad orienteringsförmåga Bättre på att hänga med i samtal Bättre initiativförmåga Minnet påverkas inte så mycket NMDA-hämmare används vid svår demens (ex Ebixa). Minskar överaktivitet av signalsubstansen glutamat som är skadligt för nervcellerna. Blir mer alert fysiskt och psykiskt.
Läkemedel Effekt av läkemedlen efter ca 2-4 månader. Ca 60% av de behandlade svarar bra på medicineringen genom en initial förbättring eller långsammare försämring. Vanliga biverkningar är illamående, aptitlöshet, diarré, yrsel, darrighet, ökad oro och vissa fall sömnstörning. Viktigt att följa upp behandlingen och utvärdera den! Behandlingen pågår vanligen ett par år.
BPSD( beteendestörningar och psykiska symtom vid demenssjukdom) 90% av alla demenssjuka får någon gång BPSD i någon grad. Visar sig som: - affektiva störningar ex. gråtmildhet, nedstämdhet - hallucinationer, vanföreställningar - sömnstörningar, dygnsrytmstörningar - aggressivitet, fysiskt hot eller våld - aktivitetsstörningar, ex vandrings- eller ropbeteende - sexuellt ohämmat beteende Viktigt att försöka ta reda på orsaken till individens beteende och åtgärda detta! Inte alltid skylla på demenssjukdomen. Orsaker kan ex vara kommunikationsproblem (dålig hörsel, syn), felaktig medicinering, trötthet, hunger, otydliga rutiner, kroppslig sjukdom mm.
Personcentrerad vård I Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom betonas vikten av att vården ska vara personcentrerad. Innebär att vi som vårdare har en skyldighet att se till vad som är bäst för den enskilde individen och alltid utgå från hur den sjuke uppfattar sin verklighet genom att:
Personcentrerad vård se människan i första hand och demenssjukdomen i andra hand. försöka bevara den sjukes personlighet trots att vissa funktioner sviktar. försöka förstå vad som är bäst för den sjuke utifrån hans perspektiv. ge den sjuke möjligheten att bestämma över sig själv så långt det är möjligt. visa att man tror på den sjukes egen förmåga att klara av saker. bekräfta personen i hans upplevelser av världen. se personen med demens som en aktiv samarbetspartner. försöka involvera närstående i vården och omsorgen. försöka skapa en god relation till den demenssjuke. Den viktigaste behandlingen vid BPSD är DU som vårdare.
Läkemedelsbehandling BPSD Vid sömnstörningar: Imovane, Zopiklon, Vid aggressivitet, psykossymtom: Neuroleptika t ex. Haldol, Risperdal. Vid ångest, oro: Korttidsverkande benzodiazepiner t ex. Sobril Vid nedstämdhet: SSRI-preparat t ex. Cipramil, Zoloft