MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING N R 2, 2 0 1 1, Å R G 2 3

Neuropsykologi Svensk MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING N R 2, 2 0 1 1, Å R G 2 3 Tema: ADHD Pilotprojekt för ICF Core-Set ADHD hos vuxna och äldre Lundastudent med ADHD Psykoterapi för vuxna med ADHD

Varför sätter man frimärken på brev? För man ska veta vart det ska För det är snyggt Jadu det har jag också undrat 2/11 Årgång 23 Medlemstidning för Sveriges Neuropsykologers Förening Kom ihåg! Anmäl e-post- och adressändringar på snpf@foreningshuset.se Tillgång till interna sidorna på www.neuropsykologi.org Användarnamn: medlem Lösenord: 28feb%* Ansvarig utgivare: Göran Horneman, ordförande i SNPF REDAKTION Chefredaktör: Eva Hast eva.hast@telia.com 046-14 80 90 (kvällstid) 0705-09 51 63 Vagnmakaregränden 69 224 56 Lund Assisterande redaktör: Ellinor Hagstadius ellinor_hagstadius@hotmail.com S Esplanaden 3D 223 54 Lund Lokalredaktörer: Vera Denvall (södra distriktet) Vera.denvall@med.lu.se Liselotte Maurex (östra distriktet) 070-665 78 00 Sergio Carrasco (västra distriktet) sergio.carrasco@regionhalland.se 0300-56 51 62 Webmaster: Hans O Andersson hans.o.andersson@sll.se 0704-84 04 09 Layout och redigering: Prinfo Grafi skt Center, Malmö Medverkande i detta nummer: Taina Guldberg-Kjär, Inger Hagberg, Eva Hallberg, Ellinor Hagstadius, Tatja Hirvikoski, Göran Horneman, Richard Pettersson, Staffan Söderström Allt innehåll i Svensk Neuropsykologi lagras elektroniskt och blir åtkomligt via internet. Medarbetare måste meddela eventuellt förbehåll mot att få sitt material tillgängligt på detta sätt. Det här är några svar på en fråga i WISC, som många av oss med ett leende på läpparna känner igen. Under den sista tiden har det uppmärksammats, att flera barn bedömts vara utvecklingsstörda och gått i särskola, trots att de inte tillhört personkretsen. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt och djupt tragiskt och man undrar hur det kunnat ske. Fyrkantig exakthet Resultatet av en begåvningstestning väger självklart tungt i den bedömning vi gör innan diagnosen utvecklingsstörning ställs. Särskilt knepigt är det ju när man får värden runt IK 70. Vi vet alla att det är självklart, att vi inte kan mäta begåvning med en sådan fyrkantig exakthet. En fråga som man ofta ställer sig är, hur ter sig skillnaden funktionellt mellan svag begåvning och utvecklingsstörning? I den bedömning vi gör utgör begåvningstestningen en viktig del, men den slutsats vi drar ska även vara baserad på annan viktig information om barnets förutsättningar. Adaptivt beteende är ett område där vi idag kan få bra och värdefull information från föräldrar och lärare. En pedagogisk bedömning samt en medicinsk bedömning ingår ju också i grundutredningen. Vem är jag nu då? Det är tragiskt att idag behöva ompröva diagnosen utvecklingsstörning hos en tonåring, som gått flera av grundskoleåren i särskola, utan att vara utvecklingsstörd enligt kriterierna. Att gå i särskola innebär ju inte bara att man erbjuds en anpassad pedagogik, utan att man även får en identitet som utvecklingsstörd. En pojke som skrevs ut ur särskolan på högstadiet uttryckte det så här: Vem är jag nu då, när jag inte är utvecklingsstörd? Han visade vem han var när han gick ut 9:an med godkända och väl godkända betyg. Göran Horneman När kommer tidningen nästa gång? Nr 3: Mitten av juni. Manusstopp 3 juni. Nr 4: Mitten av september. Manusstopp 2 september. Nr 5: Slutet av oktober. Manusstopp 14 oktober. Nr 6: Före jul. Manusstopp 9 december. Ny redaktör i Västra Västra distriktet har fått en ny redaktör: Sergio Carrasco. Sergio är legitimerad psykolog, och finns till vardags på Vuxenpsykiatriska mottagningen i Kungsbacka. Jag arbetar främst med neuropsykologiska utredningar, berättar Sergio. Mina intressen kretsar inom det neuropsykologiska fältet. Just nu håller jag på att införskaffa mig specialistkompetens inom neuropsykologi. Jag har snart läst klart fem av sex kurser, och jag kommer inom kort att börja med specialistkollegium med några andra psykologkollegor under handledning av Stefan Winblad. Det blir spännande! Du får kontakt med Sergio via telefon 0300-56 51 62 eller sergio.carrasco@regionhalland.se

Å R E T S R I K S S T ä M M A F ö R S V E R I G E S N E U R O P S Y KO L O G E R S F ö R E N I N G Sociala förmågor utveckling, störning och behandling äger rum i Växjö, 23 25 november och samarrangeras med Landstinget Kronoberg och Linnéuniversitetet. Skriv in i kalendern! Det vetenskapliga programmet fokuserar på viktiga frågeställningar avseende människans förmåga till social funktion i olika åldrar, från ett evolutionärt och utvecklingspsykologiskt perspektiv till utredning, diagnostik och behandling vid nedsättningar av sociala funktioner. Bl. a. kommer utvecklingsrelaterade neuropsykiatriska tillstånd att behandlas liksom andra psykiatriska och neurologiska sjukdomar samt traumatiska hjärnskador. Det slutgiltiga programmet kommer att annonseras i mitten av maj, bl. a. på föreningens hemsida, http://www.neuropsykologi.org, där även uppdateringar inför riksstämman kommer att anslås. Neuropsykologi Svensk MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING NEUROPSYKOLOGINS GRAND OLD LADY Vi måste veta vad vi gör N R 1, 2 0 1 0, Å R G 2 2 Neuropsykologi Svensk MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING VÄLKOMMEN TILL VÅR DIGITALA TIDNING Fynd i papperskorg SID 6 Finn, din stil! SID 8 Lyckat nordiskt möte i Aalborg. SID 4 Neuropsykologi Svensk MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING Jane Gillette gjorde det vi andra bara tänker göra N R 4, 2 0 1 0, Å R G 2 2 N R 2, 2 0 1 0, Å R G 2 2 Neuropsykologi Svensk MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING Omfattande och faktaspäckad. Recension av bok. Psykolog 2020 en lyckad konferens. SID 4 Neuropsykologi Svensk MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING Förändra synen på hjärnan! N R 3, 2 0 1 0, Å R G 2 2 Missbruk och kognitiv funktionsnivå Temaföreläsningar i norra regionen N R 5, 2 0 1 0, Å R G 2 2 Neuropsykologi Svensk MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING 2010 R I K S S T Ä M M A Neurorehabilitering förändra (synen på) hjärnan Neurorehabilitering och plasticitet i nytt ljus Referat från Riksstämman 2010. SID 4-14 N R 6, 2 0 1 0, Å R G 2 2 Det blir som du vill Tänker du på något du vill läsa om här i tidningen? Vill du själv skriva en artikel, eller vill du att någon annan gör det? Vill du starta en debatt? Vad du än vill hör av dig till din lokalredaktör eller till eva.hast@telia.com Vi ser till att det blir som du vill. S N P F S S T I P E N D I E F O N D 2011 års stipendier dags att söka nu! Nu är det dags att ansöka om medel ur Sveriges Neuropsykologers Stipendiefond. Fondens ändamål är att stödja utvecklings- och projektarbeten med neuropsykologisk inriktning. Sådana arbeten kan utgöras av:» planerade forsknings- och utvecklingsprojekt som står i begrepp att genomföras men saknar finansiering» bidrag till besök av utländska gästföreläsare eller motsvarande för kunskapsutveckling inom neuropsykologin» projekt och verksamhetsförändringar som visar på nytänkande inom det neuropsykologiska tillämpningsområdet För innevarande år finns 11.000 kr att disponera för stipendieändamål. Huvudsökande ska ha varit medlem i Sveriges Neuropsykologers Förening minst i tre år. Därut över finns även ett resestipendium till minne av professor Daisy Schalling som uppgår till 5000 kronor. Resestipendiet kan sökas av en yngre forskare inom det neuropsykologiska området som planerar en studieresa för ett projekt eller som ett led i sin forskarutbildning Utdelning av stipendiemedel äger rum i samband med Sveriges Neuropsykologers Förenings Studiedag i Växjö i november 2011. Ansökan skall innehålla en projektplan, uppgift om vem som är huvudsökande och vem som ska genomföra projektet. Till projektplanen bifogas en specificerad kostnadsmotivering. Om sökande inlämnat ansökan eller erhåller medel för samma projekt från annan källa ska detta anges. Fondstyrelsen förbehåller sig rätten att inte pröva ofullständiga ansökningar. Den som erhåller SNPF:s stipendium förbinder sig även att till stipendiefondens styrelse senast sex månader efter avslutat projekt inlämna en kortfattad redogörelse för publicering i Svensk Neuropsykologi och på föreningens hemsida, www.neuropsykologi.org. I den händelse ett stipendium utmynnar i en vetenskaplig rapport eller annan form av publikation skall SNPF nämnas som bidragsgivare. Ansökan insändes senast den 1 juni 2011 i 5 exemplar till: Lena Ek, Ernst Wigforss gata 21, 227 62 Lund Ansökningarna kommer att prövas av Fondstyrelsens ledamöter: Lars Jacobsson, ordf, Birgitta Bonge, kassör, Erik Domellöf, ledamot, Lena Ek, Lund, ledamot, Bengt Sonesson, ledamot. Svensk Neuropsykologi 1/11 3

ADHD hos vuxna och äldre dags för ett livsloppsperspektiv ADHD betraktades länge enbart som ett barndomstillstånd och att problematiken sedan skulle växa bort. Flera uppföljningsstudier och klinisk erfarenhet har visat att många av de som fi ck diagnosen i barndomen har kvar svårigheterna under ungdomsåren och också i vuxen ålder. Om ADHD medför nedsatt funktion inom fl era livsdomäner, nedsatt självkänsla och ett personligt lidande, är det inte minst med tanke på åldersstrukturen i vårt samhälle mycket angeläget att följa upp ADHD genom hela livsloppet från barndom till ålderdom. Det är angeläget att vi vet vad de barn som idag får diagnosen ADHD har att förvänta sig längre fram i livet som vuxna. Lika angeläget är det att vi skaffar oss kunskap om hur ADHD gestaltar sig senare i livet. Utfall och prognos under barndom, tonåren och tidig vuxenålder finns idag belyst i flera epidemiologiska studier ur olika perspektiv. Däremot finns det idag ingen kunskap om diagnostik av ADHD och/eller behandlingens prognosvärde för funktion, annan sjuklighet, sociala effekter, vård- och behandlingsbehov eller livskvalité i ett livsloppsperspektiv. Forskning kring ADHD i ett livsloppsperspektiv skulle kunna få som konsekvens att en del problem hos vuxna och äldre kan begripliggöras i ljuset av ny kunskap om livslång ADHD. Högrisk-livsstil Många vuxna med ADHD har problem med anställningar eller med ekonomin. Flera har en historia med skolproblem och många har mer eller mindre omfattande kunskapsluckor. En del av ADHD-problematiken medför att man oftare än de flesta drabbas av flera olyckor, och vuxna med ADHD kan ha svårare än de flesta att sköta hem och fostra barn. Problematiken kan ta sig uttryck genom en högrisk-livsstil inkluderande rökning, alkohol, spelmissbruk och annat riskbeteende. ADHD var inte bara en dagsslända utan påverkar många under hela livet. Finns vi där som neuropsykologer? Hur den individuella problematiken uttrycks påverkas av omgivningsfaktorer såsom individens socio-ekonomiska uppväxtförhållanden och av ärftlighet (eventuella föräldrar och syskon som också har ADHD och därigenom sätter sin prägel på den psykosociala uppväxtmiljön och individens personlighetsutveckling och mognad) samt av kohort-effekter (kraven i samhället där man själv vuxit upp) alltså av det stöd eller avsaknad av stöd man haft i förhållande till de krav som ställts inom olika livsområden. Detta är alltså det bagaget man bär till vuxenlivet och ålderdomen. Problem i barndomen Den första prevalensstudien där även äldre individer ingått är en studie från Holland från så sent som 2005 (Kooij et al, 2005). I denna studie fann man inga signifikanta åldersskillnader i prevalens av ADHD hos personer från 18-75 år. I Sverige startade jag tillsammans med professor Boo Johansson vår studie av ADHD i ett livsloppsperspektiv med första delstudiens syfte att kartlägga förekomsten av självskattade barndoms ADHD-symtom hos äldre i en populationsbaserad grupp äldre mellan 65-80 år (Guldberg-Kjär, Johansson, 2009). 1599 (64 %) deltog i studien. Förekomsten av självskattade 4 Svensk Neuropsykologi 1/11

bandomsadhd-symtom (WURS) i denna grupp var 3,3 %. Bortfallsanalysen visade att representativiteten i denna grupp var god. Det som utmärker de med höga poäng på WURS är att de i större utsträckning upplevt problem i sin barndom, flera är män, upplevelse av att aktuell hälsa och minnet är sämre samt att de under livet haft betydligt fler anställningar. Risk för under- och överskattning Metodologiskt finns det svårigheter att beakta, framför allt: hur väl minns man sin barndom? Det finns en uppenbar risk för både under- och överskattning av problem i en barndom som kanske ligger 50-60 år tillbaka i tiden. Av naturliga skäl finns för det mesta heller inga föräldrar eller lärare att tillgå som uppgiftslämnare. Hur kan man då tolka vår prevalenssiffra? Är det så att dessa 3,3 % kan tänkas utgöra en överlevargrupp (de som blir gamla)? I så fall borde prevalensen vara högre eftersom de som inte blev gamla har dött tidigare i livet (möjligen p.g.a. olyckor, missbruk, våld). Med tanke på den kunskap som idag finns om vuxen-adhd är det mindre sannolikt att det inte skulle finnas överdödlighet i denna grupp. Givetvis vet vi idag alltför lite om detta, och det som krävs är longitudinella studier där man följer livsloppet (t.ex. problem, beteenden, anpassning) hos personer med ADHD från barndomen till ålderdomen. Med tanke på den framtida befolkningspyramiden vet vi att andelen äldre i vår befolkning kommer att öka avsevärt. I slutet av 2060 beräknas antalet personer över 65 år att vara 2,7 miljoner eller 25% av befolkningen enligt Statistiska Centralbyråns prognos. Kvarvarande problem i vardagen hos vuxna och äldre Kliniskt beskriver majoriteten av vuxna och äldre sig fortfarande som rastlösa. En del av problemen från uppväxtåren som under vuxenlivet minskat tycks åter igen öka högre upp i åldrarna såsom perceptionssvårigheter (t.ex. ljud- och ljuskänslighet), stresskänslighet, oro, ångest och sömnsvårigheter. Det är dock osäkert om detta beror på ADHD-problematiken eller om det kan ses som ett led i det normala åldrandet eller en kombination av båda delarna. De problem man har som vuxen med ADHD har man också i ålderdomen med kärnsymtomen; uppmärksamhetsstörning, impulsivitet och överaktivitet. För en del tycks dessa problem dessutom förvärras medan en del tycks ha lärt sig hantera och på olika sätt leva med problemen. Personer med ADHD är sinsemellan mycket olika, och det som är problem för den ena behöver inte vara det för den andra. Tillståndet är inte heller konstant utan varierande beroende på motivation i stunden, krav och stress. Utmaningar för framtidens äldreboende Det viktigaste förefaller vara att personen med ADHD får adekvat kunskap om funktionshindret och verktyg för hantering av problembeteenden. Mest meningsfullt ifråga om träning och kompensatoriska strategier är kanske att man har ett kroniskt handikapperspektiv. Vi kan inte förvänta oss att effekterna av insatserna generaliseras och består efter borttagande utan behövs kanske livet ut. Under alla omständigheter är omgivningens vilja att göra anpassningar helt avgörande för att lyckas och innebär utmaningar för olika former av framtidens äldreboenden. Innehållet i behandlingen av ADHD hos vuxna och äldre bör utformas utifrån den enskilda individens behov och är helt avgörande för utfallet. Existensen av ADHD i ett livsloppsperspektiv och hos äldre bör tas på större allvar än vad som är fallet idag. Om vi inte gör det finns det en stor risk att ADHD-problematik inte förstås på rätt sätt vilket leder till felaktiga diagnoser och till att individen därmed också går miste om den behandling och de stödinsatser som han/hon behöver! Olika typer av verksamheter som vänder sig till vuxna och äldre behöver ha kunskap om ADHD som en eventuell differentialdiagnos eller som kanske den viktigaste bakomliggande funktionsnedsättningen hos vuxna/äldre med psykosocial problematik. Utbildningsbehovet kommer att vara enormt. Taina Guldberg-Kjär Svensk Neuropsykologi 1/11 5

Pilotprojekt för att ta fram ett preliminärt nationellt ICF Core-Set för vuxna med ADHD Sedan våren 2009 bedriver vi på Neuropsykologisk mottagning i Västerås ett större psykopedagogiskt behandlingsprojekt inriktat på vuxna med ADHD. Projektet kallar vi I Fokus Bemästra ADHD i vuxenlivet. Det primära målet med projektet är att i en kontrollerad studie utvärdera ett Internetbaserat självhjälpsprogram, som bygger på kognitiv beteendeterapi, dels som fristående insats och dels som inslag i ett gruppformat. Projektet finansieras av medel från den s.k. sjukskrivningsmiljarden och beräknas i sin helhet slutföras under hösten 2011. Som en del i detta projekt ingår också ett mindre delprojekt med syftet att ta fram en kärnsamling klassifikationskoder ur ICF, ett s.k. Core Set, som bäst beskriver svårigheter förknippade med ADHD i vuxenlivet. Startskottet för detta arbete var hösten 2009 med en konferens i Västerås, med rubriken Bortom diagnosen, där vi bjöd in intresserade från såväl psykiatri, försäkringskassa och arbetsförmedling med ett brett fokus på ICF som klassifikationssystem. En mindre expertgrupp (37 personer) har sedan arbetat vidare med fokus på att ta fram en samling ICF-koder som bäst beskriver svårigheter vid just ADHD. ICF Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa Diagnossystem som ICD-10 och DSM-IV ger mycket begränsad information om svårigheter förknippade med en sjukdom eller dess funktionshindrande följder. Redan 1973 tog WHO beslut om att utveckla ett kompletterande klassifikationssystem till diagnossystemet ICD med syfte att kunna klassificera funktionstillstånd och funktionshinder som sammanhänger med olika hälsotillstånd. Under årens lopp har detta kommit att utvecklas till ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health), som i sin nuvarande form gavs ut av WHO år 2001. En svensk version publicerades av Socialstyrelsen år 2003 [1] [2]. Grundtanken är att ICD och ICF ska användas tillsammans då de kan ge en bredare och nyansrikare bild av en persons hälsa och funktionsnivå. Två personer med samma sjukdom kan ha helt olika funktionsnivå på samma sätt som två personer med liknande funktionstillstånd kan ha olika sjukdomar. De flesta som arbetar inom psykiatrin är bekanta med de s.k. GAF-skattningarna en slags sammanfattning av svårighetsgraden av patientens symtom och funktionsstörning. ICF kan sägas vara köttet på benen i en GAF-skattning och blir därmed användbart på ett helt annat sätt för de som kommunicerar med och om patienten och hans/hennes funktionshinder. Vi som arbetar med neuropsykologiska aspekter på neurokognitiva svikttillstånd har här i ICF en unik möjlighet att formulera art och grad av funktionshindret på ett språk som förstås av avnämarna av våra utredningar och behandlingar. Förhoppningen är att åtgärder som utförs av bland annat Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen därmed ska bli mer individuellt behovsstyrda. WHO har genom ICF presenterat en modell (figur 1) för förståelse av konsekvenser av sjukdomar och skador. Modellen beskriver tre olika nivåer som samverkar: 1. Funktionsnivå grundsvårigheter, symtom 2. Aktivitetsnivå hur förmågan att utföra aktiviteter av olika slag påverkas p.g.a. symtomen 3. Deltagarnivå- förmågan att delta i olika samhällsaktiviteter. Genom införandet av omgivningsfaktorer och personfaktorer ger ICF möjlighet till att beskriva underlättande och begränsande aspekter hos individen och den miljö han/hon befinner sig i. 6 Svensk Neuropsykologi 1/11

Figur 1 Hälsobetingelse (störning/sjukdom) Kroppsfunktion och Anatomisk struktur Aktivitet Delaktighet Omgivningsfaktorer Personfaktorer Core Sets anpassade kortversioner av ICF ICF omfattar i sin helhet mer än 1 500 kategorier/koder, vilket gör det till ett ganska komplext och svårnavigerat klassifikationssystem. Av den anledningen har speciella standardurval av ICF-koder (Comprehensive Core Sets) tagits fram i internationella samarbetsprojekt för specifika sjukdomstillstånd för att förenkla användandet av ICF i klinisk verksamhet. För närvarande har man tagit fram core-sets för drygt ett tiotal diagnoser/sjukdomar, som t.ex. depression, stroke, kronisk smärta och diabetes [3]. Det har också utvecklats extra korta versioner (s.k. Brief ICF Core Sets) med det primära syftet att kunna användas inom klinisk forskning. Utgångsfrågor inför ADHD Core-Set 1. Tänk på kroppsliga och psykologiska funktioner hos personer med ADHD vad fungerar inte som det borde? 2. Tänk på det dagliga livet för personer med ADHD vilka är deras problem? 3. Tänk på omgivningsfaktorer och levnadsvillkor för personer med ADHD vad är underlättande och/eller hindrande för dem? Arbetet med ett preliminärt Core Set för ADHD I vårt arbete med att ta fram ett preliminärt nationellt core-set för ADHD har vi i expertgruppen följt metodiken för en så kallad Delfi-metod eller Delfi-process, som man även använt sig av i arbetet med att ta fram core-sets för andra diagnoser i internationella samarbeten. Namnet Delphi härstammar från oraklet i Delfi. Delphi-metoden bygger på antagandet att en grupps bedömning är mer giltig än enskilda personers bedömningar. En Delfi-process är i korthet en metod för att effektivisera beslutsfattande och uppnå konsensus i grupper. Metoden kännetecknas av två komponenter anonymitet (i svar) och upprepning med kontrollerad feedback [4]. Det sistnämnda innebär att deltagaren får möjlighet att besvara samma frågeställning två eller flera gånger och samtidigt ta del av andra deltagares svar. Syftet med detta är att ge möjlighet för deltagaren att återigen reflektera över sina svar, eventuellt samla in mer information, och också ändra sig utifrån andra deltagares svar (feedback). Processen inleddes med att deltagarna i expertgruppen fick svara på ett antal frågor relaterade till de olika komponenterna i ICF kroppsliga/psykologiska funktioner, aktivitet/delaktighet och omgivningsfaktorer. Komponenten kroppsstrukturer uteslöts från arbetet, vilket man också bland annat gjort när tagit fram ett core-set för depression [5]. Deltagarna fick besvara frågorna självständigt innan vi samlades till en första workshop där samtliga deltagares svar samlades in och kategoriserades. Under workshopen påbörjades också arbetet med att föra över beskrivningar i de olika komponenterna till ICFkoder. En mindre grupp, van vid att arbete med ICF, slutförde sedan arbetet med överkodningen till ICF. Ett första utkast till ett Core-set hade därmed formats. I den andra fasen postades detta utkast till deltagarna i expertgruppen med instruktionen att de skulle ange vilka av de koder som tagits fram som de bedömde som de mest relevanta och typiska för ADHD. Detta resultat sammanställdes och skickades sedan, i fas 3, återigen ut i en version där deltagarna kunde se sina tidigare svar men också övriga deltagares svar (anonymt) samt andel procent av gruppen totalt som bedömt respektive kod som relevant. Man instruerades sedan att återigen bedöma koderna men denna gång ta sina tidigare, och övriga deltagares, svar med i sin bedömning. I skrivande stund så pågår nu en sammanställning av detta arbete som kommer att ligga till grund för en slutlig konsensuskonferens, preliminärt planerad till mars 2011, där ett slutligt, men preliminärt, core-set skall fastställas. Det är vår förhoppning att vårt arbete med detta core-set skall medföra att flera kollegor vill bekanta sig med ICF när det nu fått en lite mer hanterbar form. Vi vill slutligen påminna om att detta core-set, avseende vuxna med ADHD, är i en preliminär och nationell version men det kan förhoppningsvis ligga till grund för utvärdering och utveckling i framtiden. Staffan Söderström, specialist i neuropsykologi, Neuropsykologisk mottagning, Västerås Richard Pettersson, psykolog, Neuropsykologisk mottagning, Västerås Referenser: [1] Socialstyrelsen. Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (2003). ISBN 91-7201-755-4. Artikelnummer 2003-4-1. [2] Socialstyrelsen. Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa Kortversion (2003). ISBN 91-7201-822-4. Artikelnummer 2003-4-2. [3] Stucki, G., Grimby, G., eds. (2004). ICF core sets for chronic conditions. Journal of Rehabilitation Medicine, Suppl 44. [4] Hasson, F., Keeney, S., McKenna, H. (2000). Research Guidelines for the Delphi Survey Technique. Journal of Advanced Nursing, 32(4), 1008-1015. [5] Cieza, A., Chatterji, S., Andersen, C., Cantista, P., Herceg, M., Melvin, J., Stucki, G., de Bie, R. (2004). ICF Core Sets For Depression. Journal of Rehabilitation Medicine, Suppl 44, 128-134. Svensk Neuropsykologi 1/11 7

Lundastudent med ADHD diagnosen, lättnaden och svårigheterna Anna är 23 år och studerar medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet. Under våren 2009, då hon studerade i USA, fick hon diagnosen ADHD. Hon hade under en längre tid veckovis träffat en psykolog på sitt College, vilket ledde till ett besök hos en psykiatriker som i sin tur ställde diagnosen. Ingen gedigen utredning Anna berättar att hon är medveten om att en diagnos i Sverige normalt föregås av en formell och noggrann utredning, vilket inte var fallet i USA. Hon får dock sedan 2009 behandling i Sverige, och en kompletterande utredning har inte bedömts som nödvändig. Detta är något Anna ifrågasätter: Det gjordes inga formella tester på mig. Man bara accepterade det man tidigare kommit fram till i USA och det kändes inte riktigt rätt. Ensam och rädd Anna hade inte misstänkt att det var ADHD som orsakade hennes besvär. Hon hade knappt hört talas om det. Men, hon hade länge känt att något inte stämde. Hon tyckte inte att hon kunde ta tag i saker. Hon kände att hon isolerade sig och upplevde ångest på grund av det. När hon fick sin diagnos reagerade Anna med att känna en viss lättnad; att hon hade ADHD förklarade plötsligt så mycket. Jag hade haft så många problem under min uppväxt. Jag var alltid ensam, hade koncentrationssvårigheter och var duktig på att undvika krävande situationer eftersom jag var rädd att inte kunna hantera dem. Jag var frustrerad och kände att jag inte kunde prestera som det förväntades av mig. I USA ordinerades Anna initialt läkemedlet Vyvance, vilket hjälpte henne så till vida att hon kunde sätta sig ner och studera utan att tappa koncentrationen så fort. Tidigare for jag hela tiden upp för att göra annat. Under den här tiden lärde jag mig även att vara noga med att ta pauser. Rädsla för beroende Efter att hon återvänt hem till Sverige har Anna dagligen tagit läkemedlet Concerta, vilket fungerar bra så när som på att det ger henne lätta biverkningar i form av ångest. Hon har på grund av detta även ordinerats lugnande medel, men eftersom hon inte tycker att hon behöver det låter hon bli det. Concerta hjälper mig väldigt mycket i vardagen, men jag undviker att ta det under helger. Jag har ju möjligheten att ta dem då också, och att veta det känns tryggt även om jag känner att det i första hand är för att underlätta mina studier jag tar läkemedlet. Jag vill inte känna att jag är beroende av det. Det är viktigt för mig, berättar Anna. Universitetet stöttar Anna tror inte att hennes ADHD påverkar studierna i medieoch kommunikationsvetenskap i särskilt stor utsträckning. Hon har dock även dyslexi, vilket hon upplever som desto mer utmanande i förhållande till att studera på universitetsnivå. Att läsa in litteratur tar tid lång tid. Men, på grund av sin ADHD har Lunds universitet sett till att hon fått en mentor. Han hjälper henne exempelvis med att läsa igenom hennes skrivuppgifter innan de ska lämnas in. Dessutom får Anna anteckningshjälp under föreläsningar samt förlängd skrivtid vid salstentor. Universitetet gör så mycket de kan för mig, utan att det ska kunna tangera fusk. Det är snarare framtiden i arbetslivet som oroar mig. Som student kan jag ofta disponera min tid lite som jag vill, och då finns det utrymme för pauser när jag behöver dem. Så är det ju inte i arbetslivet; då är tiden någon annans och jag kommer förväntas prestera enligt andras scheman snarare än mitt eget. Men, det måste fungera. Det är så man får tänka, säger Anna. Ingen skam På frågan om huruvida Anna upplever att det finns ett stigma kring ADHD, svarar hon snabbt att hon inte tycker att man ska skämmas för sin diagnos. Jag kan inte skämmas för något jag inte kan rå för, säger hon. Vidare berättar hon om sin öppenhet med sin diagnos, men att den då och då resulterar i att hon utsätts för människors åsikter kring överdiagnostisering, vilket kan vara tufft att tampas med. Jag kan ju inte riktigt argumentera tillbaks. Jag har fått den här diagnosen av någon annan. Jag har ju inte gett den till mig själv! Det verkar finnas ett konstant frågetecken runt ADHD ett tvivel på att det alls finns, säger Anna. Anna har synpunkter på hur hon blir bemött av vården. Hon tycker att det hon mest behöver hjälp med är att organisera sin vardag och att prioritera. Det har hon aldrig erbjudits. Man skriver hellre ut lugnande, säger hon. Anna låter meddela att man borde lyssna mer och prata mindre. Ett kort och koncist tips alltså från Anna till Sveriges psykologer. Ellinor Hagstadius 8 Svensk Neuropsykologi 1/11

Psykoterapi för vuxna med ADHD Under det senaste decenniet har ett fl ertal studier av psykoterapi för vuxna med ADHD publicerats. Trots att forskningsområdet är relativt nytt har man redan kunnat se att psykoterapi är en genomförbar, effektiv och vältolererad komplement (ibland alternativ) till läkemedelsbehandling av ADHD hos vuxna. FAKTA ADHD (Attention-defi cit/hyperactivity disorder) är en utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning som kännetecknas av svårigheter med att reglera impulser, uppmärksamhet, och aktivitetsnivå (1). Etiologin bakom ADHD är till ca 75 % genetisk (2). Symtombilden ändras ofta under individens utveckling (3), men åtminstone hälften av barn med ADHD har fortsatta funktionsnedsättningar som tonåringar och vuxna (4). Prevalensen hos vuxna har uppskattats till 1.2 7.3 % (5). Nyare teorier pekar på att ADHDsymtom är associerade med bakomliggande nedsättningar i exekutiva funktioner såsom impulsinhibition, arbetsminne, vigilans och planering (6, 7). De exekutiva svårigheterna såsom problem med tidshantering kan leda till att även vardagliga aktiviteter känns komplicerade och därmed öka risken för stress. Vuxna med ADHD rapporterar hög subjektiv stress och många stressorer i vardagen (8). Dessutom visar vuxna med ADHD (i jämförelse med friska kontroller) avvikande stressreaktivitet i samband med experimentellt inducerat kognitiv stress, vilket också verkar vara förknippat med sämre exekutiva funktioner (9). Vidare är ADHD hos vuxna förknippad med ökad risk för psykiatrisk samsjuklighet, missbruk och kriminalitet {Biederman, 2004 #222;Ginsberg, 2010 #906}, funktionsnedsättningar i många livsområden såsom sysselsättning och relationer (11), samt samt högre vårdkonsumtion på grund av högre olycksrisk och kroppslig ohälsa (12), jämfört med vuxna utan ADHD. Sammanfattningsvis finns ett stort behov av behandling av såväl kärnsymptomen som de bakomliggande funktionsnedsättningarna, och konsekvenserna av ADHD i vardagen. En uppföljning av vuxna med ADHD utredda vid NPE Karolinska (13) visade dessvärre att få individer med ADHD fick det stöd och den behandling som de behövde efter avslutad utredning. Läkemedelsbehandling av ADHD hos vuxna Läkemedelsbehandling av ADHD hos vuxna har en stark evidensbasering. Flera studier har visat god effekt på kort sikt; för översikt se t ex (14, 15). De få långtidsuppföljningar som finns har visat att en majoritet av vuxna med ADHD slutar med läkemedel inom ca ett halvår efter insatt behandling, även när den initiala effekten varit god (15). Ett annat problem är att ungefär hälften av vuxna med ADHD inte tål, inte svarar på eller får ofullständig effekt av läkemedelsbehandling (14-16). Därför rekommenderas kompletterande icke-farmakologiska behandlingar av bl.a. amerikanska (17), kanadensiska (18), brittiska (19) och tyska (20) riktlinjer för kliniker. I Sverige finns för närvarande inga nationella riktlinjer för behandling av vuxna med ADHD. Däremot har regionala vårdprogram publicerats t ex av Stockholms Läns Landsting (21). Tidiga psykoterapistudier skapade riktlinjer Den första studien inom psykoterapiområdet (22), en retrospektiv utvärdering utifrån journaler, visade att vissa typer av terapier till och med kan vara skadliga d.v.s leda till negativa effekter: Previous therapists attempted to analyze presenting symptoms as defenses against forbidden wishes or as lowered self-esteem. This approach had a decidedly negative effect, increasing the patient s sense of frustration, futility, and ultimately self-hatred. Eventually, treatment reached a stalemate which the therapist often perceived as excessive resistance or a negative therapeutic reaction. Structured short-term therapies were often ineffective, typically due to difficulty maintaining the focused commitment required for such work. (Ratey et al., 1992, s.270). Ökad insikt genom psykoterapi (22) eller psykoedukation (23) kunde ge negativa effekter om inte individen samtidigt fick adekvata verktyg för hantering av problembeteenden. Detta har tagits hänsyn till i senare studier, som alla bygger på psykoterapier i strukturerad form, modifierade för att fokusera på frågor som kan tänkas vara aktuella för vuxna med ADHD. Vidare innehåller samtliga metoder behandlingskomponenter såsom psykoedukation, färdighetsträning eller förvärvande av s.k. copingstrategier samt stöd med vikdmakthållande av motivation och aktivt involverad behandlare. De flesta av studierna beskriver korttidsbehandling, oftast 8 16 veckor. Psykoterapistudier med öppen design Studierna som följde de tidiga psykoterapistudierna har ofta haft så kallad öppen design (utan kontrollgrupp). Såväl öppna studier av individuell behandling (24, 25) som öppna studier av gruppbehandling (26-32) bygde på beteendeterapeutiska principer (kognitiv beteendeterapi eller dialektisk beteendeterapi), och de flesta beskrev också liknande struktur och AD- HD-relaterade teman för sessionerna. Sammanfattningsvis var resultaten lovande: ADHD-symptomen minskade, och några av studierna kunde också visa positiva behandlingseffekter med avseende på vanligaste samsjuklighet såsom depressions- och ångestsymptom. Dessa lovande resultat från öppna studier har även kunnat bekräftas i studier med högre evidensvärde, så kallade randomiserade kontrollerade studier (RCT). Svensk Neuropsykologi 1/11 9

Inidividuell terapi Behandlingsmetod och deltagare Resultat Kommentar Stevenson et al, 2003 Tre sessioner med terapeut, självhjälpsbok/arbetsbok och hjälp av en stödperson (studenter) i telefon 1 ggr/vecka i 8 veckor (n=17) vs väntelista (n=18). Minskade ADHD symtom och ökade exekutiva funktioner efter behandling och vid 2 mån uppföljning. I princip samma behandling som i (38), fast minskad involvering av terapeut. Safren et al., 2005 KBT 15 sessioner + fortsatt läkemedels- behandling (n=16) vs fortsatt läkemedelsbehandling (n=15). ADHD symtomen minskade signifiaknt mer i KBT gruppen jmf med kontrollerna. Ångest och depressionssymtomen minskade hos KBT-gruppen. Tre kärnmoduler (att organisera och planera; distraherbarhet; kognitiv restrukturering) och tre valfria moduler (prokrastination; hantering av ilska; kommunikations-färdigheter). Safren et al., 2010 Samma metod som i Safren et al., 2005. KBT (n=43) vs avslappning med psykoedukation (kontrol, n=43). ADHD symtomen minskade signifikant mer i KBT gruppen, både i kliniker- och självskattningarna. Poängen på klinikerskattad Clinical Global Impression/skala minskade signifikant mer i KBT gruppen (graden av sjukdom minskade). Långtidsuppföljning (3 och 12 månader efter behandling) visade bibehållna behandlingsresultat. Studier av gruppterapi Behandlingsmetod och deltagare Resultat Kommentar Stevenson et al., 2002 Cognitive remediation program (CRP): 8 sessioner KBT, arbetsböcker, stödpersoner som hjälpte till med bl a hemuppgifterna, (n=22) vs väntelistakontroll (n=21). ADHD symtomen minskade i KBT gruppen. Vid eftermätning hade 36 % svarat på behandlingen, vid 2 mån uppföljning 55 % och vid 12 mån uppföljning 50 %. Förmågan att organisera ökade. Minskad grad av ilska. Teman som ingick: motivation; att koncentrera sig; att lyssna; impulsivitet; organisation; ilskekontroll; och självförtroende. En del av deltagarna hade stabil läkemedelsbehandling, en del inga läkdemedel, vilket inte påverkade resultaten. Solanto et al 2010 12 veckor av meta-cognitive therapy (MCT) baserad på KBT principer (n=45) vs stödterapi i grupp (kontrol, n=43). Symptomen på ADHD uppmärksamhetsstörning minskade signifikant mer i MCT gruppen i själv-, anhörig-, och klinikerskattningar. En metod som fokuserar på exekutiva svårigheter: tidshantering, organisation och planering. Hirvikoski et al 2011 Samma metod som i Hesslinger et al (2002) och Philipsen et al (2007), anpassad för svenska förhållanden. DBT-baserad färdighetsträning inklusive arbetsböcker (n=26) vs löst strukturerad diskussiongupp (kontrol, n=25). Genomförbarheten på en svensk öppenpsykiatrisk mottagning var god, likaså deltagartillfredställesen. Självskattade ADHD symptom minskade signifikant i färdighets-träningsgruppen. Teman som ingick: kunskaper kring ADHD tex neurobiologi och medicinering; medveten närvaro; beteendeanalys; kaos och kontroll; känsloreglering; depression; impulskontroll; stresshantering; missbruk och riskbeteenden; ADHD i relationer; och självrespekt. Randomiserade kontrollerade studier Såsom framkommer av tabell 1, publicerades den första randomiserade kontrollerade psykoterapistudien först år 2002, och totalt är antalet RCT-studier fortfarande litet. Två olika individuella behandlingar (33-35) och tre olika gruppbehandlingar (36-38) har publicerats i RCT-design. Studien genomförd av oss (36) bygger på en DBT-baserad färdighetsträning i grupp, en metod som tidigare publicerats som en pilotstudie (27) och en öppen multicenterstudie (28). En arbetsbok som används av såväl behandlare som gruppdeltagare finns numera på svenska (39). Sammanfattningsvis visar de publicerade RCT-studierna på medelstora till stora positiva behandlingseffekter på ADHDsymtom. Vidare visar några av studierna positiva effekter på vanligaste samsjuklighet, såsom symptom av depression och ångest. Utöver de randomiserade kontrollerade studierna som nämns i tabellen finns även en pilotstudie i RCT-design (40) med positiva resultat för en individuell KBT men resultaten bör tolkas med försiktighet på grund av de små gruppstorlekarna (10 eller färre individer/grupp i fyra olika typer av grupper). Framtida studier Det finns stor efterfrågan på större studier och studiemetoderna kan utvecklas ytterligare för att öka relevansen för klinisk praxis. En viktig fråga är selektion av studiedeltagare; många behandlingsstudier (oavsett behandlingsmetod) har inkluderat relativt välfungerane individer med lite samsjuklighet, inget tidigare missbruk, ingen farmakologisk behandling etc. Detta kan resultera i studiegrupper som inte är representativa för de individer som sedan får samma behandling inom psykiatrin. En annan viktig fråga är uppföljning av behandlingseffekter på 10 Svensk Neuropsykologi 1/11

långre sikt. De studier i RCT-design som hitintills följt upp deltagarna under en längre tid är få (35, 38, 41), men visade kvarstående behandlingresultat några månader och ett år efter avslutad behandling. Ett viktigt område att vetenskapligt utvärdera är olika program som finns för närstående till vuxna med ADHD. På vår enhet, Neuropsykiatriska Enheten Karolinska, Psykiatri Nordväst i Stockholm, pågår nu ett projekt som har som syfte att utvärdera en psykopedagogisk kurs för vuxna med ADHD och deras närstående. Vår förhoppning är att vuxna med ADHD kan få säker och effektiv multimodal vård, och att man i detta arbete även inkludera de närstående. Tatja Hirvikoski Leg psykolog, specialist i neuropsykologi, doktorand vid Karolinska Institutet Tatja.Hirvikoski@ki.se 0708 327637 Referenser 1. American Psychiatric Association. DSM IV Diagnostic and statistical manual of mental disorders. 4 ed. Washington DC: American Psychiatric Association; 1994. 2. Faraone SV, Doyle AE. The nature and heritability of attention-deficit/hyperactivity disorder. Child Adolesc Psychiatr Clin N Am 2001; 10:299-316, viii-ix 3. Hart EL, Lahey BB, Loeber R, Applegate B, Frick PJ. Developmental change in attention-deficit hyperactivity disorder in boys: a four-year longitudinal study. Journal of Abnormal Child Psychology 1995; 23:729-49 4. Rasmussen P, Gillberg C. Natural outcome of ADHD with developmental coordination disorder at age 22 years: a controlled, longitudinal, community-based study. Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry 2000; 39:1424-31 5. Fayyad J, De Graaf R, Kessler R, Alonso J, Angermeyer M, Demyttenaere K, et al. Cross-national prevalence and correlates of adult attention-deficit hyperactivity disorder. The British Journal of Psychiatry 2007; 190:402-9 6. Nigg JT. Neuropsychologic theory and findings in attention-deficit/hyperactivity disorder: the state of the field and salient challenges for the coming decade. Biological Psychiatry 2005; 57:1424-35 7. Willcutt EG, Doyle AE, Nigg JT, Faraone SV, Pennington BF. Validity of the executive function theory of attention-deficit/hyperactivity disorder: a meta-analytic review. Biological Psychiatry 2005; 57:1336-46 8. Hirvikoski T, Lindholm T, Nordenstrom A, Nordstrom AL, Lajic S. High self-perceived stress and many stressors, but normal diurnal cortisol rhythm, in adults with ADHD (attention-deficit/ hyperactivity disorder). Hormones and Behavior 2009; 55:418-24 9. Hirvikoski T, Olsson EM, Nordenstrom A, Lindholm T, Nordstrom AL, Lajic S. Deficient cardiovascular stress reactivity predicts poor executive functions in adults with attention-deficit/ hyperactivity disorder. J Clin Exp Neuropsychol 2011; 33:63-73 10. Biederman J. Impact of comorbidity in adults with attention-deficit/hyperactivity disorder. The Journal of Clinical Psychiatry 2004; 65 Suppl 3:3-7 11. Wender PH, Wolf LE, Wasserstein J. Adults with ADHD. An overview. Annals of the New York Academy of Sciences 2001; 931:1-16 12. Barkley RA. Major life activity and health outcomes associated with attention-deficit/hyperactivity disorder. The Journal of Clinical Psychiatry 2002; 63 Suppl 12:10-5 13. Brar A, Flyckt L. [Adults with neuropsychiatric diagnosis are not receiving sufficient help. A survey shows extensive needs of treatment and support]. Lakartidningen 2006; 103:1516-8, 20-2 14. Kolar D, Keller A, Golfinopoulos M, Cumyn L, Syer C, Hechtman L. Treatment of adults with attention-deficit/hyperactivity disorder. Neuropsychiatric Disease and Treatment 2008; 4:389-403 15. Torgersen T, Gjervan B, Rasmussen K. Treatment of adult ADHD: Is current knowledge useful to clinicians? Neuropsychiatric Disease and Treatment 2008; 4:177-86 16. Weiss M, Safren SA, Solanto MV, Hechtman L, Rostain AL, Ramsay JR, et al. Research forum on psychological treatment of adults with ADHD. Journal of Attention Disorders 2008; 11:642-51 17. Practice_Parameters. Practice parameters for the assessment and treatment of children, adolescents, and adults with attention-deficit/hyperactivity disorder. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry 1997; 36:85S-121S 18. CADDRA. The Canadian Attention Deficit Hyperactivity Disorder Resource Alliance. wwwcaddraca 2008 19. NICE. Attention deficit hyperactivity disorder THE NICE GUIDELINE ON DIAGNOSIS AND MANAGEMENT OF ADHD IN CHILDREN, YOUNG PEOPLE AND ADULTS. National Institute for Health & Clinical Excellence/ The British Psychological Society and The Royal College of Psychiatrists; 2009. 20. Ebert D, Krause J, Roth-Sackenheim C. [ADHD in adulthood Guidelines based on expert consensus with DGPPN support]. Nervenarzt 2003; 74:939 46. 21. SLL. Regionalt vårdprogram 2010 ADHD, lindrig utvecklingsstörning och autismspektrumtillstånd hos barn, ungdomar och vuxna www. vardsamordning.sll.se. 2010. 22. Ratey JJ, Greenberg MS, Bemporad JR, Lindem KJ. Unrecognized attention-deficit hyperactivity disorder in adults presenting for outpatient psychotherapy. Journal of Child and Adolescent Psychopharmacology 1992; 2:267-75 23. Wiggins D, Singh K, Getz HG, Hutchins DE. Effects of brief group interventions for adults with attention deficit/hyperactivity disorder. Journal of Mental Health Counseling 1999; 21:82-92 24. Rostain AL, Ramsay JR. A combined treatment approach for adults with ADHD--results of an open study of 43 patients. Journal of Attention Disorders 2006; 10:150-9 25. Wilens TE, McDermott SP, Biederman J, Abrantes A, Hahesy A, Spencer TJ. Cognitive therapy in the treatment of adults with ADHD: A systematic chart review of 26 cases. Journal of Cognitive Psychotherapy 1999; 13:215-26 26. Bramham J, Young S, Bickerdike A, Spain D, McCartan D, Xenitidis K. Evaluation of group cognitive behavioral therapy for adults with ADHD. Journal of Attention Disorders 2009; 12:434-41 27. Hesslinger B, Tebartz van Elst L, Nyberg E, Dykierek P, Richter H, Berner M, et al. Psychotherapy of attention deficit hyperactivity disorder in adults--a pilot study using a structured skills training program. European Archives of Psychiatry and Clinical Neuroscience 2002; 252:177-84 28. Philipsen A, Richter H, Peters J, Alm B, Sobanski E, Colla M, et al. Structured group psychotherapy in adults with attention deficit hyperactivity disorder: results of an open multicentre study. The Journal of Nervous and Mental Disease 2007; 195:1013-9 29. Salakari A, Virta M, Gronroos N, Chydenius E, Partinen M, Vataja R, et al. Cognitive-behaviorally-oriented group rehabilitation of adults with ADHD: results of a 6-month follow-up. J Atten Disord 2010; 13:516-23 30. Solanto MV, Marks DJ, Mitchell KJ, Wasserstein J, Kofman MD. Development of a new psychosocial treatment for adult ADHD. Journal of Attention Disorders 2008; 11:728-36 31. Virta M, Vedenpaa A, Gronroos N, Chydenius E, Partinen M, Vataja R, et al. Adults with ADHD benefit from cognitive-behaviorally oriented group rehabilitation: a study of 29 participants. Journal of Attention Disorders 2008; 12:218-26 32. Zylowska L, Ackerman DL, Yang MH, Futrell JL, Horton NL, Hale TS, et al. Mindfulness meditation training in adults and adolescents with ADHD: a feasibility study. Journal of Attention Disorders 2008; 11:737-46 33. Safren SA, Otto MW, Sprich S, Winett CL, Wilens TE, Biederman J. Cognitive-behavioral therapy for ADHD in medication-treated adults with continued symptoms. Behaviour Research and Therapy 2005; 43:831-42 34. Safren SA, Sprich S, Mimiaga MJ, Surman C, Knouse L, Groves M, et al. Cognitive behavioral therapy vs relaxation with educational support for medication-treated adults with ADHD and persistent symptoms: a randomized controlled trial. The Journal Of the American Medical Association 2010; 304:875-80 35. Stevenson CS, Stevenson RJ, Whitmont S. A selfdirected psychosocial intervention with minimal therapist contact for adults with attention deficit hyperactivity disorder. Clinical Psychology & Psychotherapy 2003; 10:93-101 36. Hirvikoski T, Waaler E, Alfredsson J, Pihlgren C, Holmstrom A, Johnson A, et al. Reduced ADHD symptoms in adults with ADHD after structured skills training group: Results from a randomized controlled trial. Behav Res Ther 2011 37. Solanto MV, Marks DJ, Wasserstein J, Mitchell K, Abikoff H, Alvir JM, et al. Efficacy of Meta-Cognitive Therapy for Adult ADHD. The American Journal of Psychiatry 2010 38. Stevenson CS, Whitmont S, Bornholt L, Livesey D, Stevenson RJ. A cognitive remediation programme for adults with Attention Deficit Hyperactivity Disorder. The Australian and New Zealand Journal of Psychiatry 2002; 36:610-6 39. Hesslinger B, Philipsen A, Richter H. Psychotherapie der ADHS im Erwachsenenalter: Ein Arbeitsbuch/ Psykoterapi för vuxna med ADHD - En arbetsbok. Swedish version: Hirvikoski, T., Pihlgren, C., Waaler, E., Larsson, M., Alfredsson, J. Stockholm: Hogrefe Psykologiförlaget; 2010. 40. Virta M, Salakari A, Antila M, Chydenius E, Partinen M, Kaski M, et al. Short cognitive behavioral therapy and cognitive training for adults with ADHD a randomized controlled pilot study. Neuropsychiatr Dis Treat 2010; 6:443-53 41. Safren SA, Sprich S, Mimiaga MJ, Surman C, Knouse L, Groves M, et al. Cognitive behavioral therapy vs relaxation with educational support for medication-treated adults with ADHD and persistent symptoms: a randomized controlled trial. JAMA 2010; 304:875-80 Svensk Neuropsykologi 1/11 11

AV H A N D L I N G F R Å N G ö T E B O R G S U N I V E R S I T E T Svenny Kopp: Girls with social and/or attention impairments infants http://gupea.ub.gu.se/handle/2077/23134 överläkare och barnpsykiater Svenny Kopp la fram sin avhandling Girls with social and/or attention impairments vid Göteborgs Universitet under hösten 2010 och vi i SNPF Västra regionen hade förmånen att få ta del av hennes fynd och slutsatser vid en välbesökt föreläsning (vi var ungefär 75 personer som lyssnade) i början av november. Svenny Kopp Girls with Social and/or Attention Impairments Girls with Social and/or Attention Impairments Svenny Kopp Institute of Neuroscience and Physiology at Sahlgrenska Academy University of Gothenburg Svenny Kopp kom att intressera sig för forskningsområdet då hon redan under 1980-talet noterade att det fanns flickor med stora inlärningsproblem och uppenbara svårigheter inom socialt, kommunikativt och rutinbundet beteende som, trots sina stora problem, inte uppfyllde kriterierna för de neuropsykiatriska diagnoserna. Forskning kring flickor med uppmärksamhetsproblem och autismspektrumtillstånd var vid den här tiden mycket begränsad och många kliniker var osäkra och tvivlande. För att belysa området genomfördes därför en klinisk forskningsstudie vid en BUP-mottagning i Göteborg. Man undersökte vilka som sökte, vilken vård, behandling och diagnos de fick. Ett av Svenny Kopps syften var att öka uppmärksamheten på att flickor med autism och ADHD-problem möjligtvis är fel diagnostiserade eller inte får någon diagnos alls. ISBN 978-91-628-8153-5 Printed by Intellecta Infolog AB, Gothenburg Flickor fi ck diagnos senare De huvudsakliga resultaten visade att när flickor uppvisar nedsatt social funktion och/eller uppmärksamhetsproblem har de (i mer än nittio procent av fallen) autism (ASD) och/eller ADHD. Resultatet visade emellertid att gruppen flickor med neuropsykiatriska funktionshinder skiljer sig från pojkarna genom att de fick sina kliniska diagnoser senare än vad som borde vara relevant. Flickornas symptombild skiljer sig från pojkarnas och det tar längre tid innan flickornas problem uppmärksammas. Flickorna är inte lika utåtagerande och de tycks också vara mer sociala. I skolan är det inte samma oro kring flickorna men de har svårt att klara av krav och glider ofta undan. Annan sida hemma Hemma visar flickorna många gånger upp en helt annan sida, de kan ofta vara mycket bestämda och emotionella svårigheter kan lätt uppstå. Flickorna har ofta problem i relation till föräldrar och syskon och har dessutom sällan jämnåriga 2010 kamrater. Hos flickor med emotionella symtom bör ASD/ ADHD därför alltid uteslutas innan annan behandling inleds, menar Svenny Kopp. Kamratisolering och kamratproblem ska tas på allvar och då ses som en del i generellt försämrad funktion och ses som ett möjligt diagnostiskt verktyg vid ASD och ADHD. Man bör vidare vara uppmärksam på läs- och skrivproblem, lågt deltagande i gymnastik och generellt låga skolresultat eftersom de ytterligare försämrar funktionsnivån och framtidsutsikterna. Bedömning av funktion i vardagen och försämring av funktion är ett bra diagnostiskt verktyg och för att även flickorna skall få adekvat vård i tid bör man noggrant utreda alla flickor som söker vård med symtom på svårigheter inom social interaktion och/eller uppmärksamhet. Sprid kunskapen Med Svenny Kopps avhandling har vi fått ökad kunskap om flickor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Mer forskning om ASD och ADHD behövs dock och Svenny Kopp uppmanar oss att inte klumpa inte ihop flickor och pojkar till barn eller ungdomar utan i stället se dem som flickor och pojkar eller tonårsflickor och tonårspojkar. För att tidigt kunna sätta in åtgärder och därmed minska framtida konsekvenser av ett neuropsykiatriskt funktionshinder måste kunskapen om att flickors symtomatologi skiljer sig från pojkarnas öka och spridas. Inger Hagberg och Eva Hallberg 12 Svensk Neuropsykologi 1/11

Å r e t s f ö r e l ä s a r e 2 0 1 1 : Professor Sarah Blakemore Till årets föreläsare 2011 har föreningen utsett professor Sarah-Jayne Blakemore. Professor Blakemore är verksam vid Institute of Cognitive Neuroscience. University College London. Motiveringen till priset är: The award is given to you due to your outstanding contributions in the field of neurosciences and particularly the understanding of autism spectrum disorders. Sarah Blakemore har publicerat ett stort antal artiklar inom sitt forskningsområde, som innefattar utveckling av sociala och kognitiva processer under ungdomsåren i den normala hjärnan samt hos personer med autism. Professor Blakemore kommer att gästa föreningen till hösten och ge fyra föreläsningar. Den första genomförs i Göteborg den 26/9 och därefter fortsätter hon till Lund där hon föreläser den 27/9. Hon återkommer i oktober och föreläser i Stockholm den 10/10 och avslutar sin föreläsningsturné i Umeå den 11/10. Anmälan till föreläsningarna görs via föreningens hemsida www. neoropsykologi.org Titeln på hennes föreläsning är Development of the social brain in adolescence. Detta är ett av hennes favoritämnen, som mycket av hennes forskning kommit att handla om. Sarah Blakemore har huvudsakligen intresserat sig för hjärnans utveckling under adolescensperioen. Vi gratulerar Sarah Blakemore till priset och ser fram emot att få träffa henne i höst och höra henne berätta om sin forskning. Tidigare pristagare har varit: Uta Frith, George Prigatano, Anne-Lise Christensen, Marit Korkman, Russel Barkley, Kenneth Hugdahl och Daniel Schacter. Göran Horneman Om priset http://www.ucl.ac.uk/news/slms/ slms-news/neuroscience/11021501 Publikationer http://sites.google.com/site/blakemorelab/publications ADHD-nätverket www.adhd-natverket.se Webbsidan har sedan 2002 och tills nu finansierats via Stockholms läns landsting. Under försommaren 2011 kommer den i huvudsak att ersättas med ADHDnätverket på facebook som redan har hunnit få fler än 100 medlemmar. sylvia.mellfeldt-milchert@sll.se Leg. psykolog, specialist i neuropsykologi och i handikappsykologi Svensk Neuropsykologi 1/11 13

Kalendarium S ö D R A R E G I O N E N Neuropsykologrollen i nästa årtionde teknik eller relation? Fördelarna med individanpassad holistisk rehabilitering Anne-Lise Christensen, professor vid Köpenhamns universitet Tid: 13 maj 2011, klockan 10.00 till 15.00 Plats: Stadshallen i Lund, Stortorget Till detta seminarium gäller anmälan. Uppgifter om detta kommer på www.neuropsykologi.org Pris: 200 kronor för medlem, annars 350 kronor. Striden om mirakelpillret Anna Wallenlind Nuvunga skriver på www.faktum.nu om frågan kring huruvida det går att bota kriminella missbrukare med ADHD, genom att erbjuda dem läkemedel som Concerta och Ritalin. Socialstyrelsen bedömning är att medicinering av ADHD är otänkbar för någon med ett okontrollerat missbruk. Mannen bakom den här typen av behandling, Bo Söderpalm, (överläkare vid beroendekliniken på Sahlgrenska i Göteborg), vet om att hans metoder är kontroversiella. Han argumenterar dock för att effekterna av ett aktivt missbruk är värre än medicineringen och de eventuella effekterna den kan innebära. Irene Böhm, sektionsledare på samma mottagning, resonerar å sin sida i enlighet med Socialstyrelsen. Ordföranden för Kriminellas Revansch i Samhället, Christer Karlsson, är även han motståndare till metoden. Länk till artikeln i sin helhet: http://www.faktum.nu/2010/09/striden-om-mirakelpillret/ 14 Svensk Neuropsykologi 1/11