KÄNNA IGEN ADHD-SYMTOM OCH DIAGNOS

Transkript

1 KÄNNA IGEN ADHD-SYMTOM OCH DIAGNOS Det här kapitlet innehåller råd till både föräldrar/vårdnadshavare och lärare om symtomen på ADHD och hur man känner igen dem hos ett barn. Här finns avsnitt om ADHD men också ett flertal liknande tillstånd. Varför är det viktigt att känna till symtomen på ADHD? ADHD-symtom kan ofta förväxlas med symtom på andra tillstånd. Utvärdering och bedömning inför en ADHD-diagnos kan ta lång tid, eftersom man måste utesluta andra tillstånd. Det är därför viktigt att känna igen symtom som är vanliga vid ADHD. Det vanliga är att föräldrar/vårdnadshavare och lärare under en viss tidsperiod bevakar och registrerar de symtom som förekommer hos barnet, såväl hemma som i skolan. Resultatet kan göra det lättare för en läkare att diagnostisera ADHD. Det kan dröja innan en diagnos kan ställas, varför det kan bli nödvändigt för skolan att redan under den tid man väntar på diagnos erbjuda barnet allt det stöd som riktlinjerna tillåter. Vilka är symtomen på ADHD? ADHD-symtomen delas in i tre kategorier. Uppmärksamhetsproblem Har svårt att bibehålla uppmärksamheten. Lättdistraherad. Gör slarvfel. Glömsk. Har svårt att slutföra uppgifter. Har svårt att lyssna. Har svårt att följa instruktioner. Har svårt att koncentrera sig. Byter ständigt från en aktivitet till en annan. Har svårt att organisera sin vardag

2 Hyperaktivitet Skruvar på sig och kan inte sitta still. Kan inte komma till ro för att slutföra en uppgift. Rör sig överdrivet mycket. Pratar ofta överdrivet mycket. Impulsivitet Har svårt att vänta på sin tur. Handlar utan att tänka först. Avbryter andras samtal. Bryter mot fastställda regler. Tämligen okänslig för fara. Det kan visserligen vara normalt för barn att bete sig på ett eller flera av de sätt som räknas upp, men ett barn med ADHD uppvisar många av dessa symtom konsekvent och under lång tid. Alla barn är olika, och vissa symtom är mer uppenbara än andra. Attention Deficit Disorder (ADD) Om ett barn har symtom på uppmärksamhetsproblem men inte på hyperaktivitet eller impulsivitet, kan barnet ha Attention Deficit Disorder (ADD). Det kan vara extra svårt att ställa diagnos på ADD eftersom barnet ofta kan vara tyst och drömmande snarare än störande. ADHD och andra liknande tillstånd Barn med ADHD kan också ha andra liknande tillstånd som kan påverka deras vardag, och det försvårar både diagnos och behandling. Cirka hälften av alla barn med ADHD har även symtom på ett annat liknande tillstånd, och en tredjedel av barnen kan ha symtom på två eller flera tillstånd parallellt med ADHD. I tabellen nedan finns några exempel

3 67 68

4 69 70

5 Rutiner vid bedömning och diagnos Bedömning Att utvärdera barnets beteende under en bestämd tidsperiod är det första steget mot en fullständig diagnos av ADHD. Rutinerna vid bedömningen kan variera kraftigt. De flesta barn är överaktiva, skruvar på sig eller tycker det är svårt att vara uppmärksamma ibland. Detta betyder inte nödvändigtvis att barnen har ADHD, och de flesta integreras väl i skolan, får vänner och tycker om undervisningen. ADHD kan förbli oupptäckt ända tills det uppstår problem i skolan. Det kan vara just läraren som först blir varse att barnet är hyperaktivt, ouppmärksamt eller impulsivt i klassen. Lärare vet genom sin yrkeserfarenhet hur ett barn kan bete sig i situationer som kräver koncentration. Om symtomen på ADHD fortsätter kan läraren kontakta föräldrar/vårdnadshavare för att diskutera sina iakttagelser med dem. Frågor som specialisten kommer att ställa: Vilka symtom har barnet? När började symtomen? Var förekommer symtomen? Hemma, i skolan eller både hemma och i skolan? Specialisten kan be barnets lärare att fylla i ett frågeformulär för att få full insikt i barnets beteende i skolan. Hur påverkar symtomen barnets livskvalitet, till exempel förmågan att skaffa och behålla vänner? Har barnet upplevt några signifikanta förändringar på senaste tiden, till exempel skilsmässa i familjen. Förekommer ADHD eller andra psykiska tillstånd i släkten? Har barnet några andra hälsoproblem? Diagnos Det finns inget snabbt och enkelt test för att bekräfta ADHD, och utredningen kan variera. Om föräldrar/vårdnadshavare misstänker ADHD bör de uppsöka läkare. Följande beskrivning är ett exempel på hur en utredning kan gå till

6 Läkaren kan rekommendera att föräldrarna/vårdnadshavarna observerar och registrerar beteendemönster i upp till tio veckor. Detta för att fastställa om en justering av den beteendeträning som används kan förbättra symtombilden. Föräldrar/vårdnadshavare kan erbjudas att genomgå ett utbildningsprogram för att lära sig tekniker som kan hjälpa dem att hantera barnets beteende mer effektivt. Om läkaren misstänker att barnet har ADHD kan han/hon remittera barnet till en specialist som kan fastställa en klinisk diagnos. Någon eller några av följande yrkesgrupper kan kopplas in (se beskrivningar av varje funktion senare i detta kapitel). Vilka och hur många som involveras varierar från fall till fall. Barnpsykiater. Barnpsykolog. Barnläkare. Kurator. Specialisten ställer diagnosen ADHD i tre steg: Steg 1: NOTERA VIKTIGA KÄNNETECKEN Underprestation i skolan, trots normal intelligens och utan uttalade inlärningssvårigheter. Symtom på hyperaktivitet, impulsivitet och uppmärksamhetsproblem är avsevärt mer uttalade än vad som förväntas hos barn i motsvarande ålder. Steg 2: UNDERSÖKA ANDRA TILLSTÅND T.EX: Autism. Epilepsi. Depression. Förståndshandikapp

7 Steg 3: TESTER OCH KRITERIER Barnet kan genomgå tester och fylla i frågeformulär för bedömning av uppmärksamhet och beteende samt för att medverka till att rätt diagnos ställs. Föräldrar och lärare kan också fylla i frågeformulär för att få en bättre bild av barnets beteende. En ADHD-bedömning sker vanligen vid ung ålder. Om ADHD misstänks hos ett äldre barn som tidigare inte haft tillståndet, är det viktigt att inhämta barnets åsikter genom att be honom/henne att fylla i frågeformulären. Den officiella listan på diagnoskriterier som gäller för ADHD har hämtats från de amerikanska riktlinjerna Diagnostic and Statistics Manual of the American Psychiatric Association, 1994 (s. k. DSM-IV), och från Världshälsoorganisationens WHOs International classification of disease ICD-10 for mental and behavioural disorders. De viktigaste kriterierna är förekomst, under minst sex månader, av uppmärksamhetsproblem eller hyperaktivitet-impulsivitet (symtomen antingen var för sig eller i kombination). Vanligen ses minst sex symtom i en eller båda av dessa kategorier. Uppmärksamhetsproblem Har svårt att koncentrera sig på detaljer eller gör slarvfel i samband med skolarbete och andra aktiviteter. Har svårt att bibehålla uppmärksamheten på uppgifter eller lekar. Verkar inte lyssna. Har svårt att följa instruktioner och slutför inte uppgifter eller skolarbete. Har svårt att organisera uppgifter. Undviker eller ogillar att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet. Tappar bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter. Distraheras lätt av ovidkommande information. Glömsk. Hyperaktivitet och impulsivitet Hyperaktivitet Skruvar på sig och har svårt att sitta still. Lämnar sin plats i klassrummet vid olämpliga tillfällen. Springer omkring, klänger eller klättrar vid olämpliga tillfällen. Har svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla. Går på högvarv. Pratar överdrivet mycket

8 Impulsivitet Svarar på frågor innan hela frågan har ställts. Har svårt att vänta på sin tur. Avbryter andra. Har svårt med motivationen vid rutinuppgifter. Har svårt att planera sin tid. Symtomen måste dessutom: Ha börjat före sju års ålder. Föreligga i minst två olika miljöer, såsom i skolan och hemma. Påverka vardagslivet negativt. Inte förekomma endast på grund av psykotisk störning. Inte vara ett resultat av andra tillstånd. Olika yrkeskategoriers roll i bedömnings- och diagnosprocessen Flera olika yrkesgrupper inom vården kan vara involverade vid bedömning och diagnostisering av ADHD. Titlar och funktioner varierar men de inblandade kan vara psykiatrer, kuratorer eller psykologer. Läkare: Vårdcentralen där husläkaren finns är ett lämpligt första ställe att vända sig till om föräldrar/vårdnadshavare misstänker att deras barn har ADHD. Husläkaren kan bedöma grundläggande symtom och kan vid misstanke om ADHD hos barnet skriva remiss till en lämplig specialist

9 Barn- och ungdomspsykiater: Psykiater (vissa barnläkare och barn- och ungdomsneurologer med habilitering) är den enda vårdgivarna som får förskriva centralstimulerande läkemedel vid ADHD. En psykiatrisk diagnos på ADHD ställs vanligen på basis av information som samlas in genom intervjuer med barnet och föräldrar/vårdnadshavare samt information från skolan. Barnpsykiater har erfarenhet av att diagnostisera ADHD och kan även identifiera och behandla vissa av de andra fysiska och psykiska hälsoproblem som kan uppträda parallellt med ADHD. Klinisk psykolog: En klinisk psykolog är specialist på psykiska sjukdomar och störningar, och kan bekräfta symtom på ADHD. Psykologer kan även hjälpa barn med vissa av de andra tillstånden som kan uppträda parallellt med ADHD, såsom depression och dålig självkänsla. Psykologer får inte förskriva receptbelagda läkemedel. Barnläkare: Vissa barnläkare diagnostiserar och behandlar barn med ADHD. Barnläkaren kan också ingå i utredningsprocessen eftersom de har specialkunskaper gällande problem kopplade till barnets utveckling, till exempel beteendestörningar. Möte för att diskutera symtomen hos ett barn med misstänkt ADHD Den här diskussionen avser att ge stöd åt föräldrar/vårdnadshavare när de träffas för att diskutera möjliga symtom på ADHD. Guiden kan också hjälpa lärare att prata med föräldrar/vårdnadshavare om ett barns beteende. Varje del i diskussionsguiden kan antingen skrivas ut och fyllas i för hand eller fyllas i direkt på skärmen. Föräldrar/vårdnadshavare vill kanske ge guiderna till lärarna före mötet. Diskussionsguide för lärare: Förberedelser inför mötet Målsättningar Diskutera alla frågor som har med beteende att göra. Ge så mycket stöd som möjligt. Bidra med så mycket information som möjligt om ADHD. Sammanställ en översikt av de stödåtgärder som finns tillgängliga i skolan

10 Åtgärder Redovisa dina iakttagelser av barnets beteende i och utanför klassrummet. Ta upp alla problem som har förekommit i samband med barnets försök att slutföra sina läxor. Redovisa dina iakttagelser gällande barnets interaktion med andra barn. Förklara varför du anser att detta är problematiskt. Räkna upp barnets positiva egenskaper och berätta om positiva upplevelser tillsammans med barnet. Ge stöd och visa föräldrarna/vårdnadshavare och barnet medkänsla. Utmaningar Frågor Har föräldrarna/vårdnadshavarna observerat något hos barnet som liknar dina iakttagelser? Har föräldrarna/vårdnadshavarna tänkt på att barnet kan ha ADHD? Hur är barnets allmänna beteende hemma? Har barnet svårt att sitta stilla en längre tid hemma? Avbryter barnet ofta andras samtal hemma? Hur beter sig barnet mot andra familjemedlemmar? Förekommer ADHD i släkten? Sammanställ föräldrarnas/vårdnadshavarnas reaktion på dina uppgifter. Försäkra föräldrarna/vårdnadshavarna om att du har tillräcklig erfarenhet att känna igen symtom som kan tyda på ADHD. Föreslå att sjukvårdspersonal gör ytterligare undersökningar. Försäkra föräldrarna/vårdnadshavarna om att du kommer att göra allt du kan för att stödja deras barn

11 Diskussionsguide för föräldrar: Förberedelser inför mötet Målsättningar Klargöra skälen till mötet. Berätta om dina iakttagelser av ditt barns beteende. Se till att du får en redogörelse av ditt barns beteende i skolan. Åtgärder Redogör för förändringar i ditt barns beteende som du har observerat. Gå igenom problem som ditt barn har upplevt med läxor. Redogör för vad ditt barn har berättat om hur han/hon har det i skolan. Informera om eventuella beteendeproblem som ditt barn har haft med övriga familjemedlemmar. Berätta om positiva upplevelser som ditt barn har haft i skolan. Räkna upp exempel på yttringar av uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och hyperaktivitet som du har iakttagit hos ditt barn hemma eller i andra miljöer. Utmaningar Lyssna på vad läraren berättar om ditt barns beteende. Medge att ditt barn eventuellt har en psykiatrisk störning. Ta upp eventuella åsikter som du har om ADHD och om att behandla barn med läkemedel. Frågor Hur stor erfarenhet har läraren/skolan av att upptäcka möjliga symtom på ADHD hos barn? Har läraren erfarenhet av att arbeta med barn som har diagnostiserats med ADHD? Kan jag få ta del av mer information om skolans riktlinjer angående ADHD? Hur kan läraren bidra till att relevant information förmedlas och att barnets utveckling följs upp? Gör läraren en skriftlig redogörelse om barnets möjliga ADHD-symtom, så att den kan skickas vidare till sjukvårdspersonal? Kan läraren fortsätta att ge feedback om barnets beteende i och utanför klassrummet? 83 84

12 Diskussionsguide för lärare och föräldrar: Under mötet Målsättningar Dela information med varandra om barnets beteende hemma och i skolan för att möjliggöra en konsekvent hanteringsstrategi. Utmaningar Se till att minska negativa uppfattningar om ADHD. Se till att eventuella negativa uppfattningar om barnets beteende i klassrummet försvinner. Se till att föräldrar/vårdnadshavare förstår att skolan gör allt den kan för att stödja barnet. Frågor Hur kan vi bäst dela med oss av information? Hur kan vi arbeta tillsammans för att hjälpa till att uppfylla barnets behov i och utanför klassrummet? Hur ofta bör feedback ges? Finns det någon annan form av stöd som föräldrar/vårdnadshavare kan ge läraren? Hur mycket information om barnets svårigheter kommer andra barn eller föräldrar att få ta del av? Åtgärder Gör en tidsplan för fortsatt återkoppling mellan föräldrar/vårdnadshavare och lärare om barnets beteende. Bestäm att föräldrarna/vårdnadshavarna ska boka tid hos specialisten för återkoppling om barnets beteende hemma och i skolan. Begär extra stöd för barnet i klassrummet innan diagnosen bekräftats. Gör en sammanfattning av mötet med åtgärdspunkter. Åtgärder efter mötet Se till att alla involverade får ta del av all relevant information. Kom överens om när och var nästa möte ska äga rum. Kom överens om hur ni ska kommunicera inbördes, till exempel via mail eller telefonsamtal. Rapportera allt som genomförts/inträffat före nästa möte. Bibehåll en nära och konsekvent relation mellan föräldrarna/vårdnadshavarna och läraren. Se till att barnets behov tillgodoses i och utanför klassrummet