Slutrapport Med barnen i centrum Projektsammanfa-ning 1 augus3 2010 31 december 2011 Av Eva Ohlsson E" och e" halvt års processarbete 1llsammans med e" 30- tal kvinnor på Tusenskönan är avslutat i och med denna rapport. Projektet har bland annat le" 1ll en ESF- ansökan som beviljades i december 2011 och innebär a" vi kan fortsä"a a" arbeta med dessa synnerligen vik1ga frågor i Halmstad under y"erligare två och e" halvt år. Under projekjden har jag hak förmånen a" reflektera kring min egen och andras värdegrund 1llsammans med kvinnor från hela världen. Det har berikat mi" liv och förhoppningsvis bidragit 1ll reflek1oner hos andra. Genom åren har många ungdomar i förtvivlan be" mig a" tala med deras föräldrar. Det har varit ungdomar som blivit utsa"a för våld, hot, arrangerade/tvångsäktenskap eller olika former av begränsningar av livsrummet och som hamnat i den omöjliga situa1onen a" välja bort sin familj eller a" anpassa sig eker släktens krav. I samtalen med ungdomarna har det tydligt framgå" a" de flesta bär på en djup önskan om a" någon skulle prata med deras familj - helst långt innan problemen uppstod. Arbetet med projektet Heder - med barnen i centrum har därför varit oerhört vik1gt a" få genomföra. Det har inneburit e" genombro" för a" nå föräldrar med utländsk bakgrund som lever i en hederskontext. Projektet har visat a" det går a" nå fram 1ll berörda och a" en förändring av skadliga tradi1oner är möjligt. Men det krävs e" långsik1gt och processinriktat värdegrundsarbete i dialog mellan samhället och familjerna om vi ska lyckas i det förebyggande arbetet. Förändringar på samhällsnivå Om vi ska kunna förebygga hedersrelaterat våld och förtryck måste det ske i nära samverkan mellan samhället, skolan och föräldrarna. Alla föräldrar vill sina barns bästa även om det kan vara svårt a? förstå ibland när vi läser om balkongflickor och hedersrelaterade mord eller självmord. En förutsä?ning för en god föräldrasamverkan är emellerdd a? reladonen Dll majoritetssamhället bygger på förtroende och Dllitsfulla reladoner. En förutsä?ning för förtroendefulla reladoner är a? majoritetssamhället möter varje människa där han eller hon är. För a? citera Kirkegaard: om jag vill lyckas a? föra en människa mot e? bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Jag menar a? det krävs en ökad medvetenhet i samhället om a? vi idag har stora grupper i Sverige som lever i en kontext där hedersnormerna är centrala. Det vi kallar hedersrelaterat våld är bara toppen på e? isberg elersom en majoritet av dem som lever i hederskontexten anpassar sig Dll de normer och värderingar som närmiljön och familjen representerar. Majoritetsamhället måste därför möta och inleda dialog med människor där de är om vi ska kunna bedriva e? förändringsarbete. Om majoritetssamhället ställer sig i en etniskt svensk kontext och försöker bedriva e? förändringsarbete med de andra kommer man a? misslyckas och istället skapa vi och dem, segregadon och utanförskap. När människor lämnar e? land och möter e? annat är det en fullständigt genomgripande livsprocess som sker. Förmågan a? ta Dll sig de y?re sociala koderna brukar vara det lä?aste. Man lär sig a? det är ardgt a? komma i Dd, a? man bara ska si?a en och en på bussen, a? man inte får smaka på
godiset i affären förrän man betalat och a? man ska slänga skräpet i papperskorgen. Men de djupare lagren i en människas liv, de som handlar om själva existensen, rä? och fel, bra och dåligt är betydligt svårare a? förändra. En majoritet av människorna i världen lever i starkt patriarkala, kollekdvisdska kyskhetskulturer och en fysisk förfly?ning från e? land Dll e? annat innebär inte per automadk a? de grundläggande normer och värderingar som präglar människans liv förändras. Det krävs e? Dllitsfullt, långsikdgt och målmedvetet värdegrundsarbete i ständig dialog med majoritetssamhället för a? en förändring ska ske. Många människor som kommer Dll Sverige är traumadserade och har upplevt krig, etnisk rensning, förföljelse och massiva förluster av nära familjemedlemmar. Då ger kulturen och religionen, arvet från generadonerna, en känsla av trygghet, stabilitet och sammanhang. Ritualer och ceremonier befäster tradidonerna och det finns en djup känsla av Dllhörighet i a? upprepa och hålla fast vid det som man alldd har gjort. Man skulle kanske kunna tro a? mötet med det nya landet skulle innebära trygghet och en möjlighet a? äntligen andas ut och börja om. Men då börjar nästa svåra process. A? förstå det nya landets seder och tradidoner, lära sig språket och de sociala koderna, skapa nyorientering och skaffa sig en framdd. Ibland har MigraDonsverket avslagit barnens eller föräldrarnas ansökan om anknytning och vanmakten och vreden är över en spli?rad familj är stor. Då är det lä? a? förvalta, försvara och kanske Dll och med fördjupa tradidonerna och den Gud som trots allt bär genom allt det svåra. Familjen vänder sig inåt och sluter sig samman i sin strävan eler a? skapa trygghet och kondnuitet. Kulturella enklaver bildas som vidmakthåller och konserverar hederstradidonerna och dessa lever sedan sidan vid sida med majoritetssamhället. Barnen hamnar mi? emellan och i si? sökande eler idendtet finner en del unga pojkar e? brödraskap, en trygghet och känsla av sammanhang i destrukdva subkulturer medan unga flickor tvingas a? välja mellan a? anpassa sig Dll familjens krav och förväntningar eller a? göra uppror och bryta sig loss med ibland ödesdigra konsekvenser. En grundläggande förutsä?ning för a? kunna påverka och förändra tradidoner och värderingar är därför a? bryta demokradsk marginalisering och vanmakt och istället ge människor möjlighet a? påverka och bestämma över si? eget liv och sin situadon. I de slutna kulturella enklaverna skapas en känsla av gemenskap, trygghet och kondnuitet som blir hotad när frågor om hedersrelaterat våld och förtryck diskuteras. Det blir e? angrepp mot själva den innersta kärnan i idendteten och även flickor och kvinnor som själva lever under förtryck och våld kan protestera vilt. Då blir det vikdgt a? göra skillnad på det som är bra och det som är dåligt i kulturen, tradidonerna och religionen. Trygghet, kärlek, en djup och innerlig personlig reladon med Gud, familjegemenskap och generositet grannar emellan är värden som är vikdga a? bevara och värna om - medan våld mot kvinnor, barn och HBT- personer, tvångsäktenskap, könsstympning och olika former av förtryck och begränsningar av livsrummet ska bekämpas och motverkas på alla sä?. Den stora konflikten blir a? våldet och förtrycket ligger så djupt inbäddat i kulturen, tradidonerna och religionen a? det nästan blir osynligt och därför kan varje försök a? kommunicera kring våld och förtryck upplevas som e? fundamentalt angrepp på den kulturella idendteten. När så förespråkare för etniska minoriteter eller enskilda människor från de kulturella enklaverna känner sig kränkta och angripna i sin kulturella idendtet när ämnet hedersrelaterat våld och förtryck kommer upp backar majoritetssamhället undan. Ingen vill framstå som rasist och främlingsfientlig. PoliDkerna, som endast kan kommunicera via reladvt enkla svartvita budskap i den snuxfierade mediabranschen, måste förmedla enkla och lä?begripliga budskap i de?a komplexa system av kontext, migradon, Dllhörighet och idendtet. Inga polidska parder vill förväxlas med sverigedemokraterna och den enklaste vägen blir a? bejaka kulturreladvismen och lyssna på dem som skriker högst om sina kulturella och religiösa räxgheter. Men vem lyssnar på dem som inte
skriker? Vem lyssnar på dem som vill förändring? De som kanske lämnat si? land på grund av sin kamp för jämställdhet och lika räxgheter och upplever vanmakt när det svenska samhället vänder dem ryggen? När majoritetssamhället inte vågar ta deba?en legidmerar man minoritetsgruppernas rä? Dll sin kulturella idendtet Dll priset av enskilda människors mänskliga räxgheter. Om familjerna murar kulturella enklaver för a? skapa trygghet och kondnuitet bidrar samhället med byggstenarna. Vi behöver göra upp med vår egen rädsla a? framstå som rasisdska när vi kridserar normer och värderingar som bryter mot de mänskliga räxgheterna och i stället ta fokus på varje individs räxgheter a? välja si? eget liv. Det är den värdegrunden som samhället måste vila på om vi ska kunna förebygga hedersrelaterat våld och förtryck. A? göra upp med vår egen rädsla är själva grundfundamentet för a? vi ska kunna bedriva e? processinriktat förändringsarbete. För a? nå dit behöver vi konfrontera oss själva och våra egna värderingar och förhållningssä? samddigt som vi måste kliva in i den hedersrelaterade kontexten och möta människor där de är. Det är vikdgt a? vara klar över skillnaden mellan a? förstå och a? acceptera. Det krävs civilkurage och mod för a? konfrontera både oss själva och andra i de djupaste lagren av vår idendtet men varje litet steg på vägen bidrar Dll en bä?re framdd för barnen. Påverkansfaktorer på gruppnivå Under det första projektåret konfronterade jag mycket av det som jag beskriver i inledningen i mi? arbete med e? trexotal kvinnor på ABFs verksamhet Tusenskönan. Trots a? jag tyckte a? jag förhöll mig neutral och fokuserade på ämnet våld mot kvinnor och barnens framdd och a? jag delade en gemenskap av a? vara kvinna mö?es jag av en hel del skepsis och misstänksamhet från deltagarna. Mycket av kvinnornas reakdoner bo?nade i rädsla över a? jag skulle kridsera eller angripa deras kulturella eller religiösa idendtet de hade utvecklat en motståndskultur mot majoritetssamhällets normer och värderingar. Som etnisk svensk har jag varit mycket medveten om a? varje u?alande från mig kan tolkas udfrån a? jag representerar de andra och a? e? felakdgt ord eller bemötande kan bli kontraprodukdvt och leda Dll e? försvar av kulturen, religionen och tradidonen istället. Den största utmaningen i projektet har alltså legat i a? kunna lyla frågor om hedersrelaterat våld och förtryck utan a? kvinnorna ska hamna i försvarsposidon gentemot mig. Under projektet gång har jag funderat mycket på hur man ska kunna balansera på den sköra tråden mellan a? möta människor där de är och a? bedriva förändringsarbete och ifrågasä?a våld och förtryck som sker i tradidonens eller religionens namn. Det gäller a? hi?a en balans mellan a? vara en neutral kunskapsförmedlare samddigt som deltagarna behöver utmanas i sina värderingar och tankesystem för a? bidra Dll nya funderingar och frågeställningar. Som processledare behöver man också axla rollen av människorä?sakdvist emellanåt. Den stora utmaningen är alltså a? utveckla en god fingertoppskänsla för när man ska använda de olika rollerna; kunskapsförmedlare, provokatör och människorä?sakdvist i mötet med gruppdeltagarna. ELersom informadon olast bara studsar på de kulturella murarna är det vikdgt a? processledaren går in i hederskontexten och utgår ifrån den när värdegrunden diskuteras. Det går helt enkelt inte a? stå på utsidan om förändring ska vara möjlig. Men då är det vikdgt a? ständigt påminna sig om a? värdegrunden måste utgå från nadonella lagar, mänskliga räxgheter och barnkonvendonen. Annars är det lä? a? gå vilse i kulturreladvismens snåriga djungel. Rädslan och försvaren som jag mö?e hos kvinnorna bo?nade i deras livshistoria. A? växa upp som kvinna i e? starkt patriarkalt och kollekdvisdskt familjesystem kräver underordning och anpassning från Ddig ålder och förtrycket fördjupas av orä?visa och ojämnställda samhällssystem. Flickor är från födseln underordnade pojkar och erbjuds sämre mat, kortare skolgång och tränas Ddigt Dll a? ta hand
om familjen, föda barn, laga mat och städa. När kvinnor sedan tvingas på flykt från si? land på grund av etniska konflikter, krig, förföljelse eller andra svåra livsomständigheter degraderas hon y?erligare från a? vara kvinna Dll a? enbart bli invandrare i det nya landet. I Sverige värderas utbildning högt och de flesta av kvinnorna på Tusenskönan har mycket bris^ällig skolgång och stora svårighet a? lära sig det svenska språket. Sårbarheten och utsa?heten i a? vara kvinna i de kollekdvisdska och patriarkala systemen samt förlusten av sin idendtet i det nya landet leder alltså Dll e? mycket starkt behov av a? bevara kulturen, religionen och tradidonerna. Paradoxen blir då a? de kvinnor som själva blir utsa?a för våld och förtryck också blir bärare och förvaltare av hederstradidonerna. En annan omständighet som vi måste ta i beaktande när vi talar om mekanismerna bakom hedersrelaterat våld och förtryck är traumadsering. De flesta av kvinnorna på Tusenskönan har mycket svåra upplevelser med sig från hemlandet och från den första Dden i Sverige. Vid antagandet av resoludon 1325 konstaterar FNs säkerhetsråd a? kvinnor och barn är de mest utsa?a vid väpnade konflikter, inte minst som flykdngar och a? de i Dlltagande utsträckning väljs ut som måltavlor för a? slå sönder infrastrukturen. Inte minst när det gäller sexuellt våld är kvinnor och flickor särskilt utsa?a. Vid e? trauma går man igenom fyra faser; akuta fasen, reakdonsfasen, bearbetningsfasen och nyorientering. Om föräldrar inte får stöd och hjälp a? bearbeta sina trauman har de mycket svårt a? stö?a sina barn in i det nya samhället. Man fastnar i traumat och får istället fysiska symtom som huvudvärk, magont, sömnsvårigheter, värk i kroppen, depressioner och mardrömmar. När svåra livshändelser drabbar oss har vi en tendens a? söka oss Dll det som känns välbekant och tryggt. Ceremonier, tradidoner och högdder blir vikdga verktyg för a? skapa kondnuitet och sammanhang. En personlig reladon Dll Gud ger förtröstan och hopp när allt annat är hopplöst. A? be varje dag och överlämna si? öde Dll en högre makt är kanske det enda som ger tröst och lindring. Religionen kan bidra Dll en stark och mycket personlig reladon Dll Gud som hjälper genom svåra livshändelser och som sprider kärlek och ljus i människans liv. Men religionen kan också vara en kral som legidmerar våld och förtryck i Guds namn. Därför är det är vikdgt a? ta med den religiösa aspekten i upprä?hållandet av våld, förtryck, tvångsäktenskap och könsstympning. Emellanåt har det varit svårt a? ifrågasä?a skaliga sedvänjor och tradidoner när kvinnorna hävdar a? de är insdlade och legidmerade av Gud och det är oerhört svårt a? som enskild individ gå emot gruppens religiösa idendtet. Y?erligare en sårbarhetsfaktor som jag vill ta upp i sammanhanget är migradonsverket och det sä? som man beslutar kring asyl och uppehållsdllstånd. Under projekxden har det blivit tydligt vilken central betydelse migradonsverkets beslut har för den enskilda familjen och för möjligheterna a? integreras i det nya landet. Jag skulle vilja påstå a? många av de beslut som fa?as är direkt kontraprodukdva och leder Dll ökade risker för exempelvis tvångsäktenskap och utvecklingen av destrukdva subkulturer. Den regel jag framförallt sylar på handlar om a? man spli?rar familjer med hänvisning Dll a? barn som är över 18 år ska bilda egen familj och leva självständigt. Det innebär a? exempelvis föräldrar och yngre syskon får uppehållsdllstånd i Sverige medan äldre syskon som är över 18 år inte beviljas. Den enda möjligheten för de äldre barnen a? få fortsä?a a? ha kontakt med sina föräldrar och syskon är då a? ingå i e? arrangerat/tvångsäktenskap för a? familjen ska få vara Dllsammans. Bi?erheten och hatet mot det svenska samhället som spli?rat familjen kan leda Dll oerhört stora problem på sikt. Varför ska mammor, pappor och syskon känna lojalitet och Dllhörighet Dll e? land som tagit deras nära och kära ifrån dem? Jag har här beskrivit en lång rad av sårbarhetsfaktorer; kvinnors underordning, krig, bristande utbildning, traumadsering, religion och spli?rade familjer som bidrar Dll a? upprä?hålla och bevara hederskontexten. Vi behöver förstå kvinnors dubbla roll som både offer och förövare och
mekanismerna bakom om vi ska kunna förebygga våld, förtryck, tvångsäktenskap, könsstympning med mera. Kvinnor är vikdga a? nå i det förebyggande arbetet elersom de ola har hand om familjens inre liv och det är de som har ansvar a? uppfostra barnen enligt de normer och värderingar som anses edskt och moraliskt försvarbart inom familjen eller den sociala kontexten. Den äldre generadonen, mormor och farmor, har mer makt och inflytande i familjen än dö?rar och svärdö?rar och kan många gånger begränsa den yngre generadonens försök a? förändra tradidonerna. För a? kunna bryta kvinnornas roll som bärare av hederstradidonerna blir det alltså centralt a? arbeta med kvinnors räxgheter, egenmakt och möjligheter Dll inflytande och delakdghet. Metodarbetet på Tusenskönan Det finns e? stort antal studier och referensmaterial som stärker min uppfa?ning om a? enbart informadon och ökade kunskaper om e? ämne inte påverkar våra grundläggande värderingar i större utsträckning. I de fall då vår värdegrund påverkas sker det i en process där vi kopplar ihop kunskap och ny informadon med vår egen erfarenhet och Dllsammans med andra upptäcker nya sä? a? tänka och förhålla oss Dll omvärlden. De?a är en vikdg utgångspunkt om vi vill bedriva e? förändrings- och integradonsarbete i en mångkulturell kontext. A? förändra axtyder och värderingar tar Dd och a? diskutera ämnen som våld i nära reladoner, barnuppfostran, könsstympning, homosexualitet, blödningar på bröllopsna?en och kusinäktenskap kräver långsikdghet och respekt för olika perspekdv samddigt som de mänskliga räxgheterna och nadonella lagar måste respekteras. Jag har inle? varje Dllfälle i grupperna med en kortare föreläsning som underlag för diskussionerna och däreler har vi arbetat processinriktat med bilder, dialog och reflekdon, heta- stolen- övningar och fallbeskrivningar. Genom a? använda öppna frågor har kvinnorna bere?s möjlighet a? reflektera kring olika perspekdv. Vi har hal en grundstruktur med teman som sedan anpassats eler det som kommit upp i grupperna. Det har varit mycket framgångsrikt a? arbeta med fallbeskrivningar och heta- stolen- övningar elersom de kräver e? akdvt ställningstagande från deltagarna. Det är vikdgt a? fallbeskrivningarna är u^ormade så a? de känns trovärdiga och a? man kan relatera Dll dem i sin vardag. Det är också vikdgt a? processledaren är väl insa? i frågor om olika norm- och värdesystem, har kunskap om barnens situadon mellan två kulturer och förstår mekanismerna bakom hedersrelaterat våld och förtryck för a? kunna leda processen framåt. Många ämnen har gå? in i varandra och återkommit i olika sammanhang. Inledningsvis arbetade vi mycket med temat våld och förtryck där vi talade om olika former av våld, begränsningar av livsrummet, hur många som egentligen blir utsa?a varje år och hur barn känner sig som växer upp i en familj där det förekommer våld. Vi har diskuterat polisens och socialtjänstens roll vid anmälningar och a? det finns kvinnojourer och kriscentrum som hjälper kvinnor som blivit utsa?a. Vi har också diskuterat synen på flickors kyskhet och ärbarhet i olika kulturer, kusinäktenskap, arrangerade äktenskap, mödomshinnor, tradidonen a? bruden ska blöda på bröllopsna?en och könsstympning. Andra teman har varit barnens idendtetsutveckling mellan två kulturer och riskerna med a? ungdomar socialiseras in i subkulturer eller kriminella gäng. KönssegregaDon och flickors rä? Dll utbildning har varit vikdga ämnen där merparten av kvinnorna har u?ryckt a? de vill a? flickorna ska studera och bli självständiga. Kvinnorna har också hal mycket frågor kring LVU och socialtjänstens arbete samt varför man har religionsundervisning och sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Det ämne som orsakat de mest intensiva diskussionerna har handlat om sexualitet med fokus på unga flickors kyskhet. Skolsköterskan från Östergårdsskolan har informerat om hälsa, kost, modon, sömn och sexualitet hos skolungdomarna kopplat Dll pubertet och tonårsutveckling och har på det sä?et öppnat upp för
kommunikadon kring skolans sexualundervisning, tonårsproblem och blödningar på bröllopsna?en. Det finns en rad studier som visar a? mödomshinnan inte finns och a? endast cirka 20 procent av alla flickor blöder vid första samlaget. Den informadonen har ifrågasa?s av en majoritet av kvinnorna. Många menar a? man måste blöda på bröllopsna?en elersom det ingår i tradidonen. Det är en stor utmaning a? hi?a vägar för a? slå hål på myten om mödomshinnan och det enda sä?et som jag kommit på är a? ta upp ämnet ur olika perspekdv återkommande under lång Dd. A? endast informera vid e? Dllfälle är inte Dllräckligt. Trots a? jag har försökt a? tala långsamt, upprepa samma informadon flera gånger på olika sä? och använt olika verktyg har missförstånden varit många. När en deltagare har översa? informadon Dll de andra och översä?ningen har byggt på en missuppfa?ning har det inneburit a? hela gruppen har missuppfa?at informadonen och vi har få? börja från början igen. Vi har arbetat fram tydliga och pedagogiska bilder som underlag för föreläsningarna och samtalen, komple?erat med filmer och annat visuellt material och endast använt e? fåtal nyckelord som går a? slå upp i lexikon. Dessutom måste processledaren tala långsamt och upprepa samma informadon många gånger på olika sä?. E? alternadv kan vara a? arbeta med små språkgrupper som ger bä?re möjligheter a? stämma av om informadonen tolkats rä?; men många av deltagarna menar a? det finns e? stort värde a? ha många olika åsikter, språk och kulturer i samma grupp för a? få olika perspekdv på ämnena. Några av de problem som vi uppmärksammade under det första året var riskerna med a? det fanns informella ledare i grupperna som sa?e nivån för vilka synpunkter och åsikter som var socialt accepterade a? framföra i diskussionerna. Om majoriteten av kvinnorna ansåg a? kvinnor som skiljer sig är dåliga var det svårt för de kvinnor som hade en avvikande åsikt a? göra sin röst hörd. De kvinnor som hade skilt sig vågade inte berä?a öppet om det i grupperna av rädsla för sdgmadsering och skambeläggande. Trots a? jag som processledare arbetade mycket för a? skapa e? Dllåtande klimat var föreställningarna om kvinnors ärbarhet och kyskhet djupt förankrade i kvinnornas värdestrukturer. Dessutom fanns det emellanåt en hierarki i grupperna där vissa starka kvinnor kunde framhålla sin egen kultur som bä?re och mer framstående än andras vilket bidrog Dll a? skapa vi och dem mellan olika etniska grupper. Vi hade alltså a? konfrontera fördomar både mellan invandrare och svenskar men också mellan olika nadonaliteter, kulturer och etniska grupper. ELer första projektåret kunde jag konstatera a? vi nå? viss framgång med vårt processinriktade arbete. Vi hade börjat utveckla metoder för det förebyggande arbetet och nå? reladvt stor framgång i processpassen genom a? öppna upp för kommunikadon och dialog. Genom a? sä?a barnen i centrum kunde vi arbeta Dllsammans, för alla föräldrar oavse? bakgrund, vill a? det ska gå bra för barnen. Kvinnorna var mycket intresserade av ämnena som vi tog upp och värderingsövningarna ledde Dll djupa och ibland hetsiga diskussioner. Det fungerade allra bäst a? arbeta med stolarna i en cirkel för a? undvika den klassiska lärare och elev situadonen. Bildmaterialet växte fram och vi erbjöd fördjupningar på olika teman genom a? vi också bjöd in olika personer som kom och berä?ade om sin verksamhet. Handledarna på Tusenskönan var med vid processpassen och kunde följa upp ämnena i vardagen så fort det fanns möjlighet. Diskussionerna fortsa?e vid fikabordet, under promenaderna och i samband med undervisningen i svenska eller samhällskunskap. Ändå ville vi vidareutveckla och fördjupa arbetet för det fanns en känsla av a? vi inte nådde fram fullt ut och a? det fanns e? filter hos kvinnorna som silade informadonen genom hederskulturens raster och emellanåt ledde Dll djup frustradon hos oss som ledde projektet. Under det andra projektåret beslöt vi därför a? testa e? annat sä? a? arbeta på där vi kombinerade värdegrundsdiskussioner i helgrupp med små språkgrupper och enskilda samtal med kvinnorna. Genom a? kombinera gruppdiskussionerna med enskilda samtal kunde vi minska riskerna för a?
informella ledare lade sordin på det som var socialt acceptabelt a? säga och det fanns reflekdoner och funderingar som kvinnorna inte ville diskutera offentligt i grupperna. I samtalen fick kvinnorna utrymme a? berä?a sin egen livshistoria och blev därmed mer synliga som individer och vi kunde stämma av om det uppstå? några språkliga hinder eller missförstånd. Fokus i de enskilda samtalen blev a? ta reda på kvinnornas informella kompetens och unika resurser men de ledde också Dll en personlig reladon mellan mig som processledare vilket ökade tryggheten och Dlliten även i gruppdiskussionerna. Det stora genombro?et för a? nå personer som lever i hederskontext blev när vi kombinerade grupprocesser med individuella samtal och dessutom involverade kvinnorna i e? projekt på SFI där de fick möjlighet a? växa som individer och där de fick en roll som processhandledare. Utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningen sökte pengar från Länsstyrelsen Dll e? projekt på Vuxenutbildningen i Halmstad där de metoder som vi arbetat fram på Tusenskönan skulle användas i undervisningen på SFI. Inledningsvis hade jag en föreläsning för lärarna om de erfarenheter vi gjort på Tusenskönan och däreler gick vi runt i alla klasserna för a? värva frivilliga Dll våra informadonsträffar. Redan vid värvningskampanjen involverades fem kvinnor från Tusenskönan som fick presentera sig själva som handledare i projektet och däreler översä?a den informadon som jag lämnade angående projektet Dll olika hemspråk. Det blev en vinna- vinna- situadon elersom kvinnorna lärde sig nya saker samddigt som de fick lära andra och jag fick e? engagerat språkstöd på arabiska, somaliska, kurdiska, romska, albanska, serbokroadska och turkiska. Under hösten 2011 arbetade sedan kvinnorna Dllsammans med mig på SFI. Vi har utvecklat e? arbetssä? där kvinnorna från Tusenskönan fungerar som språkstöd och processhandledare. De har en vikdg funkdon elersom de kan sankdonera, förklara och förstärka det jag säger under processpassen. Tillsammans bygger vi broar Dll de studerande på SFI genom a? öppna upp för e? samtalsklimat där alla frågor är Dllåtna a? ställa och alla åsikter måste få vendleras. ELersom processhandledarna från Tusenskönan själva står med minst en fot i hederskontexten har de bidragit Dll a? bryta tabun och vi har kunnat diskutera allt från könsstympning och sharialagar Dll kusinäktenskap, oskuldsintyg, våld i familjen och kvinnors räxgheter utan a? hamna i låsta posidoner och försvar. Två grupper med kvinnor och en grupp med män på SFI har medverkat under hösten 2011 och alla, både studerande på SFI, lärarna och kvinnorna på Tusenskönan, är överrens om a? vårt projekt är mycket vikdgt och a? informadonen måste spridas Dll alla föräldrar med utländsk bakgrund. Kvinnorna från Tusenskönan har uppmärksammats i e? mycket posidvt sammahang vilket har le? Dll ökat självförtroende och en stärkt självbild. De har blivit delakdga i processen och har själva beskrivit hur de har blivit mycket påverkade i sina tankar och värderingar. Dessa tankar och reflekdoner har de sedan fört vidare Dll övriga deltagare på Tusenskönan, Dll sina familjer, vänner och grannar med flera. Som ringar på va?net. ESF- projektet Det Goda Livet Det är bland annat dessa erfarenheter och slutsatser som ligger Dll grund för ESF- ansökan Det goda livet som beviljades ekonomiska medel i slutet av december 2011. ABF SydHalland har få? pengar för a? driva e? ESF- projekt under 2 ½ år med målsä?ningen a? stärka kvinnors egenmakt, inflytande och delakdghet i det svenska samhället för a? bidra Dll a? minska segregadon och utanförskap. SyLet med projektet är a? på e? innovadvt sä? utveckla en verksamhet som tar Dllvara kvinnornas informella kompetens och som kan generera nya otradidonella arbetsdllfällen med fokus på bland annat a? förebygga de risk- och sårbarhetsfaktorer som jag nämner i min rapport. Genom a? bryta kvinnornas maktlöshet och underordning och istället ta Dllvara deras informella kunskap och kral har
vi goda möjligheter a? bygga broar in i de kulturella enklaverna och arbeta Dllsammans för en bä?re framdd för barnen. På det sä?et kan vi också förebygga hedersrelaterat våld och förtryck, tvångsäktenskap, könsstympning och a? ungdomar värvas in i destrukdva subkulturer och kriminella gäng. Målsä?ningen med ESF- projektet på lång sikt är a? skapa e? socialt resurscentrum som drivs av kvinnorna själva. ELersom det har det visat sig under projekxden a? den absolut bästa metoden a? påverka hederstänkandet har varit a? arbeta processinriktat i grupp i kombinadon med enskilda samtal och a? involvera kvinnorna i meningsfull sysselsä?ning med koppling Dll de aktuella frågorna har ESF- projektet Det goda livet e? stort fokus på just de?a. Värdegrundsarbetet på Tusenskönan fortsä?er och fördjupas under de kommande åren. Vi kommer a? arbeta vidare med e? fyrdotal kvinnor både i grupp och enskilt. ELer hand kommer kvinnorna a? få hålla i egna studiecirklar för andra i närområdet kring exempelvis barnens situadon mellan två kulturer, hedersrelaterat våld och förtryck och mänskliga räxgheter. E? samarbete med förskolorna och skolorna i närområdet har inle?s och målet är a? det ska leda Dll metodutveckling av samverkan mellan familjerna och skolan för a? skapa en bra framdd för barnen. Utbildningsinsatserna på SFI fortsä?er under våren och vi planerar a? starta e? demokradråd på Andersberg för a? driva kvinnornas frågor. Vi kommer också a? starta en rådgivningsverksamhet dit man kan vända sig för råd och stöd när man behöver hjälp. Som en av kvinnorna sade i bilen när vi åkte från SFI: Jag har värk i hela kroppen och väldigt ont ibland och livet har inte varit lä", men de smärtorna och den sorgen är mycket lä"are a" bära när jag får göra något meningsfullt med mi" liv och hjälpa andra