Kollegial granskning 2009 Uppsala kommun med fokus på Barnkonventionens genomförande i kommunen. Genomförare: För Partnerskapet för barnkonventionens Genomförande i kommunen. Granskare: Göran Qvarnström: Östersunds kommun Sören Berglund: Haninge Kommun Carina Hult: Sigtuna Kommun
Inledning Uppsala är en av kommunerna i Partnerskapet för barnkonventionens genomförande i kommunen. Partnerskapets utvecklingsarbete utvärderas genom kollegial granskning, vilket är en metod för ömsesidigt lärande och utveckling. Kollegial granskning ska främst ses som rådgivande och icke-kontrollerande. Kollegial granskning bygger på att utvärdering och analys utförs av en granskningsgrupp som arbetar inom verksamhet liknande den som granskas, i detta fallet kollegor inom partnerskapet. Det etiska perspektivet är viktigt vid kollegial granskning och det måste finnas ömsesidighet och förtroende samt en ärlig och öppen kommunikation mellan parterna. Granskningen som genomförts är en uppföljning av partnerskapets kollegiala granskning 2007. Metoden prövades 2007 och utvecklades till årets granskning. Den kollegiala granskningen av Uppsalas kommun hölls den 14 oktober 2009 och genomfördes utifrån en framtagen modell i samverkan med övriga kommuner i partnerskapet. Dagen var uppdelad på tre möten; ett med politiker (grupp 1), ett med tjänstemän i ledande ställning (chefer och utvecklare/utredare, grupp 2) och ett möte med tjänstemän (rektorer och verksamhetsnära personal, grupp 3). Deltagarlista se bilaga 1. Alla grupper fick svara på frågor inom områdena; Styrprocesser Inflytande och delaktighet Framtid. Du läser rapporten så här: Rapporten är uppdelad efter de tre delområdena. En fråga (fet kursiv stil) följs av svar från de tre olika grupperna. En sammanfattande rapport från kommunernas samtliga granskningar kommer att tas fram utifrån partnerskapets alla 11 kommuner. Fokus kommer att vara metoden och processen för kollegiala granskningar samt generella svar och beskrivningar.
Sammanfattning samt granskningsgruppens kommentarer och sammanfattande bedömning Uppsala har en inte helt lättöverskådlig styrmodell och när man nu håller på att omstrukturera och rensa upp en del bland styrdokumenten blir det inte helt klart för vare sig förtroendevalda eller ledande tjänstemän vad som faktiskt gäller. De förtroendevalda och än mindre personalen som arbetar ute i verksamheterna kan på ett enkelt och enhetligt sätt förklara hur och var mål formuleras och fastställs. Detta gör det även otydligt vilka och hur olika mål följs upp. Vi granskare upplever mycken partipolitisk retorik kring just barnkonventionen vilket ju nu kan vara en effekt av att det är val om ett år och partiernas nomineringsarbete pågår för fullt. Vi drar oss dock till minnes att det var en hel del av samma partipolitiska diskussioner för två år sedan. Vi vill bara passa på att påpeka att regeringens strategi för att förverkliga barnkonventionen har tagits fram i partipolitisk enighet. Strategin har lagts fast av en enhällig Riksdag. Barnkonventionen är allas ansvar. Många nämner att de har begränsad kunskap om barnkonventionen, vilket kan få konsekvenser för dess implementering. Detta ämne berörs även i kritiken från FN:s barnrättskommitté, där de uttrycker att personal som arbetar med barn och/eller barnfrågor, har alldeles för lite kunskap om barnkonventionen. Eftersom Uppsala är en stor kommun med en stor organisation är de beslutande nivåerna flera vilket gör att man inte alltid vet vem som lagt fast ett mål. Det tycks variera i vilken grad uppsatta effektmål följs upp. De tycks ibland aggregerats i flera led varför de tenderar att bli beskrivningar som tappat mycket av sin konkretion. Blir uppföljningarna av t ex policyn för Barnkonventionens efterlevnad inte så begripliga för fullmäktige och de förtroendevalda blir de inte heller så begripliga för kommunens medborgare, som bör ha ett intresse av vilket resultat deras skattepengar givit. Både vi granskare och de utfrågade har lite svårt att peka på var det tydligt framgår hur barns och ungas perspektiv och bästa ska beaktas i det kommunala arbetet. I den nya policyn för hållbar utveckling har vi svårt att finna hur man tänker att ett socialt eller demokratiskt hållbart samhälle ska uppnås där samtliga medborgare, och särskilt de under myndighetsåldern som ju är mer utsatta, känner delaktighet och inte hamnar i något utanförskap. Politikergruppen menade att Uppsala har ett guldläge att bli Sveriges bästa ungdomskommun med hjälp av en politisk enighet kring arbetet med barnkonventionen. Vi granskare tror att med hjälp av en tydligare struktur i och med att det barn- och ungdomspolitiska programmet förmodligen kommer antas i december månad så kommer Uppsalas arbete med Barnkonventionen att stagas upp och få bäring över tid. Vi anser också att Uppsalas firande av att Barnkonventionen fyller 20 år är väl uppmärksammat. Genom diverse olika arrangemang under hela oktober och november 2009 visar Uppsala att man har barnkonventionsarbetet igång och uppmuntrar på detta sätt både till spridning av arbetet och att sätta Uppsalas arbete med barnkonventionen på kartan. Inte bara för personal i skolor och på förvaltningar utan också för den lilla människan och individen. Utifrån föregående granskning 2007 tycks det som om det har hänt en del ute i verksamheterna där man ofta har en god insikt i hur barnkonventionen kan förverkligas i den dagliga kom-
munala verksamheten. Däremot är barnkonventionens status som ett styrdokument inte fastlagt i förtroendemannaledet. Den verksamhetspersonal som redovisar delar av sitt arbete utifrån barnkonventionen är kan hända inte representativ för all verksamhetspersonal i Uppsala. Men det finns eldsjälar och duktig personal vars kunnande och erfarenheter bör tillvaratas i det fortsatta arbetet med att implementera intentionerna från barnkonventionen i arbetet för ett hållbart Uppsala eller om man väljer att kalla det för arbetet för de mänskliga rättigheterna eller policy för hållbar utveckling i Uppsala. Den verksamhetsnära personalen vi möter beskriver sitt arbete på ett sätt som vittnar om ett mycket engagerat förhållningssätt och kunnigt utförande. En brist i vårt underlag är dock att vi främst möter personal från förskole- och fritidsgårdsverksamheter. Granskarna saknade annan personal som verkar i möten med unga och ungas miljöer (lärare, skolmåltids-, städoch övrig skolpersonal, park- och anläggningsarbetare m fl.). Det har under granskningen inte heller framgått huruvida de goda exemplen, vilka det verkar finnas många av, fångas upp och sprids inom hela förvaltningen. När det gäller barns och ungas delaktighet har Uppsala ett bra strukturkapital i form av elevrådsorganisationen, Mötesplatsen och den ideella föreningen Barnombudsmannen i Uppsala. Man uttrycker själv att man har ett guldläge och har i flera sammanhang lyfts fram som ett föredöme bland Sveriges kommuner. Vi får dock intrycket av att engagemanget från de förtroendevaldas sida är blandat och skulle kunna vara bättre. Ett förbättringsområde, som Uppsala sannolikt inte är ensamma om att ha, är bristen på återkoppling till de unga som varit delaktiga i något projekt, någon planering eller ingått i ett beslutsunderlag. I och med att barn och unga inte deltar i de formella delarna får de sällan kunskap om hur deras lämnade synpunkter och åsikter har hanterats och beaktats i det slutliga beslutet. Styrprocess Förtroendevalda Struktur och organisation för barnkonventionens förverkligande i den kommunala vardagen håller på att tas fram i ett barn- och ungdomspolitiskt program. Något som den politiska nivån var sysselsatt med även vid den förra granskningen för två år sedan. Politikerna upplever att de har ett delat ansvar för barnkonventionsfrågorna. Barnkonventionen syns inte med det ordet i styrdokumenten vilket är en medveten handling från politikerna. Man vill att det ska vara en grundläggande syn som genomsyrar både dokumenten och Uppsalas verksamhet. Den hållbarhetspolicy som kommunfullmäktige beslutade om 2008 ger varje nämnd ett ansvar för bl.a. barn och unga. Texten är ändrad och utformad för att kunna fungera praktiskt. Utifrån barnkonventionen har Uppsala fyra inriktningsmål som kommer att gälla i det barn- och ungdomspolitiska program som beslutas om i december 2009. Man har även funderingar om var barnperspektivet är när det gäller barnfattigdom, det saknas i redogörelsen i styrdokumenten. En politiker anser att barnkonventionen inte syns så mycket och att arbetet går långsamt. Ansvaret för barnkonventionen måste tydliggöras och uppföljningsarbetet stärkas. Det pågår ett arbete att minska antalet mål och omstrukturera arbetet. Barns bästa anser man ska finnas med i alla frågor.
Man uppfattar också att barnkonventionen bara är ett styrdokument och man önskar mer information från tjänstemännen för att göra den mer levande. Den personal och de chefer som granskarna möter från förvaltningarna menar att styrdokumenten nog behöver skärpas till lite vad gäller hur kommunen ska efterleva intentionerna i barnkonventionen. Man uppfattar att den är något som alla verksamheter egentligen måste följa utifrån Sveriges ratificering och riksdagens rekommendationer Förvaltningschefer/ledningspersonal På Kulturkontoret upplever man att det syns tydligt i styrdokumenten att man ska arbeta för barns bästa. I skolan upplever man att läroplanen är tydlig men att det finns öppningar för egna tolkningar. Det är viktigt att följa upp och efterleva det man har nedtecknat. Barnrättskommitténs granskningsrapport lyfts fram och 12 artiklar har direkt bäring på hur Uppsala arbetar med barnkonventionen. Man nämner också att Uppsala bör skärpa sin medvetenhet och sitt språkbruk, så barnkonventionen blir förstålig för alla. Utifrån Uppsalas styrdokument vill man anlägga ett gemensamt helhetsperspektiv som är hållbart på lång sikt. Det barn- och ungdomspolitiska programmet har tagit lång tid att utarbeta, men står nu inför skarpt läge. Det tas upp i december på KF. Man är licensierad i BBIC, barns behov i centrum och det finns ett styrdokument för hållbar utveckling. Trafiksäkerhetsrådet arbetar strukturerat med trafikskydd för barn vilket inte syns i styrdokumenten. Det råder en osäkerhet i hur detta följs upp i alla led. Verksamhetsnära personal Personalen anser att styrdokumenten visar med tydlighet och konkretisering hur de ska arbeta med barnkonventionen, och att det fungerar mycket bra. Hur de arbetar med policyerna och handlingsplanerna redovisas till nämnderna. Det är viktigt att konkret beskriva hur personal arbetar utifrån för barnets ålder och mognad. Man upplever dock en otydlighet när det gäller målen, de är inte alltid förankrade med verkligheten. Läroplanen i förskolan och skolan har klara mål och bryts ner i arbets- och handlingsplaner som utvärderas varje år. Inflytande och delaktighet Förtroendevalda De förtroendevalda reflekterar över att barn och unga nog skulle kunna lyssnas till i betydligt större utsträckning än vad som görs idag. Man konstaterar också att de offentliggjorda protokollen på kommunens hemsida sannolikt inte lockar många barn och ungdomar.
Här menar man själv att det finns ett område som kan utvecklas för att bättre koppla åter och locka medborgarna både vuxna, barn och ungdomar att engagera sig mer i kommunen. Både vuxna, unga och barn måste dock känna sig trygga i hur detta ska gå till och då måste man nog börja tidigt för att tillsammans definiera vad vi menar med inflytande och delaktighet utifrån mognadsgrad. Man måste också enas kring hur man betraktar barnkonventionen ur ett genusperspektiv och ur ett barnfattigdomsperspektiv, något som förtroendevalda idag inte har gjort. Man upplever att det är ett intressant forum detta med elevråd och man stödjer elevernas arbete. Vad elevråden kommer fram till påverkar hur vi agerar i nämnderna. SECO har redogjort för att Uppsalas modell för inflytande är framgångsrikt vilket Uppsala kommun är mycket stolta över. Uppsalas ungdomsforum Mötesplatsen har arrangerat en ståup komiker kväll på egen hand, vilken blev lyckad och politiken har stöttat detta arbete. Mötesplatsen bör dock ha fler politiker på plats. Man lyfter fram vikten av att som fritidspolitiker besöka skolan, som är världens bästa arena för att möte ungdomar. Uppsala har öppna nämndsammanträden som besöks av skolklasser. Socialnämnden för barn och unga arbetar med 100 % underlag från barn och ungdomar i sitt arbete. De uppger att de har barnperspektiv men är inte säkra på hur återkopplingen sker tillbaka till barnen. Protokoll från sammanträden läggs ut på webben, men kommunen har ingen statistik på hur många som läser dem. Med en gemensam syn anser politikerna att de kan bli bättre på återkoppling. Ett resultat av Mötesplatsen är att det finns läxhjälp på nätet som utförs av studenter som är behjälpliga för yngre elever. Förvaltningschefer/ledningspersonal Man genomför enkäter i årskurs 7, 9 i grundskolan och år 2 på gymnasiet om hur barn och ungdomar har det i livet och den visar på att ungdomarna upplever att de får vara delaktiga i liten utsträckning. Här vill man också lägga mer tid på uppföljning och analys. Uppsalas tjänstemän betonar att det finns tydliga skillnader mellan pojkar och flickor och att informationsflödena måste vara anpassade så barnen förstår. Det vill säga barnvänliga dokument och kognitiv tillgänglighet. Det är också skillnad på hur pojkar och flickor upplever på vilket sätt de har inflytande. Det finns en demokratisk möjlighet att påverka via Uppsalas elevråd och återkoppling sker tillbaka till elevråden. Ett spännande projekt som hette Unga K-märker genomfördes i Uppsala och en grupp elever på utvalda skolor fick tala om vilka platser/byggnader man tyckte var intressanta och ville behålla. Då blev det snabb återkoppling och eleverna såg resultatet relativt omgående. Fritid och natur är ingen hög prioriterad fråga i kommunen. När det gäller barnidrotten uppger en tjänsteman att Uppsala kommun måste bli bättre på att prata med och lyssna till barn och ungas åsikter.
Verksamhetsnära personal Verksamhetsnära personal upplever att de till stor del lyssnar på barn och ungdomar. De nämner inflytandeforum som gårdsråd, elevråd och fritidsklubben. Gårdsrådet är en form av direktverkande inflytande, ungdomarna kommer med förslag på vad de vill göra/utveckla och kan oftast se snabba resultat och återkoppling. Förskolans personal går ner på barnens nivå och använder sig av barnens perspektiv. De pratar och frågar barnen i små grupper och på deras nivå hur de vill ha det. En viktig aspekt som tas upp är att alla instanser ska samarbeta kring barnen. Man pratar mycket om respekt och bemötande av barnet, praktisk pedagogik. Det finns en stark vilja att arbeta med barnen utifrån barnens bästa och på deras nivå. Dokumentationen är en viktig del av arbetat för att bibehålla fokus på vad man tagit för beslut och hur man återkopplar det till barnen. Här upplever personalen att återkopplingen många gånger är omedelbar. Personalen uppfattar barnkonventionen som ett tydligt och viktigt stöd i deras arbete. Framtid - hur går vi vidare? Förtroendevalda Man är positiv till vår granskning och tycker att den ger möjligheter till nytänkande och rannsakning i dessa frågor. Politikergruppen menade att Uppsala har ett guldläge att bli Sveriges bästa ungdomskommun med hjälp av en politisk enighet kring arbetet med barnkonventionen. En politiker uttrycker att i framtiden har vi avskaffat våra hyllvärmare, och att vi är tuffare i uppdraget och granskningen av nämnderna. Vi ska jobba brett över hela fältet och ha en god folkhälsa. Vi ska hålla barnkonventionsarbetet levande, och redan nu i höst när Barnkonventionen fyller 20 år kommer vi uppmärksamma det stort i Uppsala. Vi ska ge möjligheter till människorna, det är de som växer upp i Uppsala som ska ha visionerna. Tonårsbarnen lever på nätet, där måste vi tänka nytt! Förvaltningschefer/ledningspersonal Förvaltningschefsgruppen ser på framtiden med ett positivt synsätt. Någon anser att Barnkonventionen handlar om makt, och att frågan måste diskuteras i små grupper ute bland personalen, tvärsektoriellt för att nå resultat. Ha olika workshops för att mötas och dokumentera. I framtiden kommer Uppsala att ha mötesplatser där generationer kan träffas. Man nämner att i framtiden kommer Uppsala präglas av stor medvetenhet gällande Barnkonventionen och betrakta barn som fullvärdiga individer. Barnkonventionen sitter då i ryggraden och vi ska utgå från varje barn och deras behov. Verksamhetsnära personal Den verksamhetsnära personalen uttryckte att de kommer samarbeta i alla led och Barnkonventionen kommer även att vara levande i familjen. Personalen ska säkerställa människorättsperspektivet utifrån artikel 29 och artikel 30. Personalen får utbildning i dessa frågor och känner sig trygga med sina kunskaper.
De kommer också i framtiden att våga prata med varandra om de tunga, svarta frågorna och de vågar tänka nytt. De kommer också vara i mindre barngrupper - barn ska få kosta! Alla människor runt barnet ska ha vetskap om varandra och sekretessen ska inte vara ett hinder. De ska jobba tillsammans för barnets bästa. Deltagare Förtroendevalda Ann-Marie Petersson, ordförande Produktionsnämnden för teknik och service Owe Rubenman, ledamot Produktionsnämnden för vård och bildning Ulrik Wärnsberg,1:e vice ordförande Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden Martin Wisell, ledamot Nämnden för vuxna med funktionshinder Lars Persson, vice ordförande Socialnämnden för barn och unga Ove Johansson, ledamot Fastighetsnämnden Erik Pelling, 2:e vice ordförande Fritids- och naturvårdsnämnden Bengt Sandblad, vice ordförande Barn- och ungdomsnämnden Gustaf von Essen, ordförande Äldrenämnden Karolina Hilding, kommunalråd med ansvar för bl.a. barnkonventionen Förvaltningsledning/tjänstemän Boris Enquist, direktör Kontoret för barn, ungdom och arbetsmarknad (UAK) Helena Norgren, uppdragschef Barn- och ungdomsenheten på UAK Ewa Ben Ouali uppdragschef Sociala enheten på UAK Roger Jo Linder, direktör Kontoret för vuxna med funktionshinder Michael Ekström, strateg Fritids- och naturkontoret Olof Antell, bygglovsarkitekt Stadsbyggnadskontoret Eva Mårtensson, lokalförsörjningschef Fastighetskontoret Mari-Anne Larsson, trafikkonsulent Trafiksäkerhetsrådet Monica Tägström Bergman, verksamhetschef Förskola Mari Saretok, verksamhetscontroller Förskola Åsa Fichtel, välfärdsstrateg Kommunledningskontoret Sten Bernhardsson, direktör Kulturkontoret Verksamhetsnära personal Annika Lindskog och Renee Falk Khodr, förskollärare Ramsta förskola Ida B Lindman, barnombudsman i Uppsala Linda Jansson och Caroline Marcusson, förskollärare Årstaparkens förskola Magnus Fjällström, förskollärare Sävja förskola Christer Johansson, ungdomskonsulent Agneta Björnlund, föreståndare Storvreta fritidsgård Merja Haanpää, föreståndare Lötens fritidsgård Stig Bernsten, föreståndare Stenhagens fritidsgård Meline Höijer Schou, föreståndare fritidsgården KFUM Hornet Karin Hjelm, bibliotekarie Barn- och ungdomsavdelningen Stadsbiblioteket Kenneth Ritzén, utbildningsledare Lillemor Brånn, Trappan (sjuk) Majlis Andersson, Familjeenheten (sjuk)