Bildmanus till powerpoint-presentation om barnrätts- och ungdomsperspektivet

Transkript

1 Bildmanus till powerpoint-presentation om barnrätts- och ungdomsperspektivet Bild 1. Sverige beslöt 1990 att anta FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och 2014 beslöts om en ny ungdomspolitik. Dessa beslut berör tillsammans drygt 3 miljoner barn och ungdomar mellan 0-25 år. Alla barn och unga upp till 18 har egna rättigheter och alla ungdomar mellan år berörs av ungdomspolitiken. Vi vill ge er en kort introduktion vad ett barnrätts- och ungdomsperspektiv innebär vad som ska göras och vilken hjälp och stöd ni kan få. Bild 2. Även om riksdag och regering är ytterst ansvarig för barnkonventionens genomförande och ungdomspolitiken så har kommuner och landsting/regioner ansvar för många verksamheter som påverkar hur rättigheterna och ungdomspolitiken kan genomföras i praktiken. Det är ute i kommuner, landsting och regioner som Sverige sätts prov; det är här vi ska se till att leva upp till det barnkonvention och politiken föreskriver. Samtidigt är det här vi möter de utmaningar vi åtagit oss att leva upp till ute i verksamheterna, varje dag i mötet med barnen och ungdomarna. Bild 3. Barnkonventionen och ungdomspolitiken gäller för alla barn och unga. Staten har dock ett särskilt ansvar för att barn och unga i utsatta situationer får sina rättigheter tillgodosedda. Även om Sverige är ett land där det finns relativt mycket resurser finns det fortfarande mycket att göra i Sverige för att leva upp till barnkonventionen och ungdomspolitiken. Barnombudsmannen har identifierat brister för till exempel barn som har omhändertagits av samhället, för barn som utsatts för kränkningar och trakasserier och för barn som befinner sig på flykt. MUCF:s rapporter visar bland annat att unga hbtq-personer mår sämre än andra unga, över ungdomar riskerar att bli gifta mot sin vilja och att många unga möter våld i sin vardag. Dessutom saknar många barn och unga kunskap om sina rättigheter och om ungdomspolitiken. Bild 4. Barnkonventionen är en del av de mänskliga rättigheterna. Alla länder som ratificerar (fattar beslut i det högsta beslutande instans) om barnkonventionen är folkrättsligt bundna till att följa konventionen. Alla länder som ratificerat barnkonventionen ska vart 5 år lämna in rapport till en övervakningskommitté som heter barnrättskommittén. Kommittén granskar rapporten och lämnar sedan kommentarer över vilka insatser som behöver göras för att utveckla arbetet med barnets rättigheter.

2 Riksdagen fattade 2010 ett beslut om en strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Strategin utgår från de mänskliga rättigheter som varje barn upp till 18 år ska tillförsäkras enligt internationella överenskommelser, och särskilt de åtaganden som följer av barnkonventionen. Strategin är en utgångspunkt för offentliga aktörer på statlig och kommunal nivå som i sina verksamheter ska säkerställa barnets rättigheter. Regeringen har fattat beslut om att barnkonventionen ska bli lag. Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska vara klar under Utredaren ska lämna förslag till en lag, belysa vilka principer som kan bli aktuella vid en eventuell konflikt mellan barnkonventionens bestämmelser och svensk lagstiftning, samt hur barnkonventionens bestämmelser kan få genomslag vid en sådan konflikt, belysa vilken vägledning som kan behövas för uttolkning av konventionen samt lyfta fram vilka åtgärder i övrigt som kan behöva vidtas när barnkonventionen blir lag. Bild 5. Barnkonventionen ställer krav på att barn oavsett bakgrund ska ses som kompetenta och handlingskraftiga och att de har rätt till stöd och skydd. Barnkonventionen uttrycker ett förhållningssätt som sätter barnet i fokus vid beslut eller åtgärder som kan beröra ett enskilt barn eller en grupp barn. Detta innebär att inför ett beslut eller en åtgärd ska ansvarig beslutsfattare överväga om det berör barnet eller barnen och i så fall på vilket sätt. Det handlar om både attityder, kunskap och arbetssätt. Det speglar synen på barn som fullvärdiga medborgare och kompetenta individer som ska bemötas med respekt i alla sammanhang men som samtidigt är i behov av stöd och skydd Bild 6. Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 är sakartiklar som slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. Resten av artiklarna handlar om hur staterna ska arbeta med konventionen. Sakartiklarna ska läsas som en helhet, det går med andra ord inte att lyfta ut en sakartikel och läsa den helt skild från de andra. Man brukar tala om att konventionen är hel och odelbar. Fyra av sakartiklarna i barnkonventionen är vägledande för hur helheten ska tolkas. Artikel 2, 3, 6 och 12 kallas för de fyra grundprinciperna. Vi lyfter också artiklarna 4, 42 samt 44 som är viktiga för att genomföra barnkonventionen. Enligt artikel 2 ska alla barn inom en konventionsstat tillförsäkras de rättigheter som uttrycks i konventionen på ett likvärdigt sätt. Någon diskriminering får inte förekomma på grund av barnets eller dess föräldrars ras, kön, etniska ursprung, handikapp, börd och liknande. Barn får inte heller diskrimineras i förhållande till vuxna och inte i förhållande till andra grupper av barn. beslutsfattare bör göra kartläggningar och datainsamlingar för att veta om barn diskrimineras och/eller behandlas likvärdigt. Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnets egen åsikt och erfarenhet. Beslutsfattare ska göra prövningar av barnets bästa där man synliggör hur man kommer fram till barnets bästa.

3 Artikel 6 tar upp barnets rätt till liv och utveckling. Med utveckling menas inte bara att barnet förbereds för vuxenlivet utan också att det tillförsäkras optimala förhållanden under barndomen. Viktigt med samverkan både externt och internt för att kunna tillgodose barnets rätt till liv och utveckling. Artikel 12 ställer krav på att barn ska ges möjlighet till inflytande över frågor som berör dem. Rätten att bilda en åsikt och få möjlighet att uttrycka den är en absolut rättighet och får inte vara beroende av ekonomiska resurser. Det handlar om barns rätt att, efter ålder och mognad, medverka vid alla sådana avgöranden som rör deras situation och omgivning. Beslutsfattare bör skapa möjligheter för barn och unga att bli hörda och att de former och kanaler som används är anpassade för målgruppen. Artikel 4 Ett land som ratificerat konventionen ska vidta alla lämpliga åtgärder gällande lagstiftning, administrativa förfaranden och andra handlingar så att de överensstämmer med konventionen. Det kräver aktiva prioriteringar så att barnets rättigheter tillgodoses i alla förvaltningar och verksamheter. För att detta ska kunna genomföras krävs ett systematiskt arbete. Artikel 42 innebär en skyldighet för staten att informera både barn och vuxna om konventionen. I artikel 44 ställs dessutom krav på staterna att göra sina egna rapporter till FN:s barnkommitté tillgängliga för allmänheten. FN:s barnkommitté betonar särskilt hur viktigt det är att informera om barnkonventionen. Om det inte finns kunskap om konventionen kan förändringar som gäller barns och ungas situation i samhället inte komma till stånd. Konventionen ska utgöra en del av undervisningen i skolan men det handlar också om utbildning för de yrkesgrupper som kommer i kontakt med eller beslutar om barn. Bild 7. ETT ungdomspolitiskt mål. Det nya målet förtydligar ungdomspolitikens inriktning genom ett stärkt fokus på individens makt att forma sitt liv. Målet förtydligar att insatser för unga måste vara individanpassade och ta sin utgångspunkt i de mänskliga rättigheterna. (Den tidigare ungdomspolitiken hade två övergripande mål för ungdomspolitiken: Alla ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd och alla ungdomar ska ha verklig tillgång till inflytande.) Med fokus på unga en politik för goda levnadsvillkor, makt och inflytande, beslutades av riksdagen 17 juni Varför en ny ungdomspolitik? Det finns fortsatta stora utmaningar när det gäller ungdomars levnadsvillkor. Det nya målet förtydligar det gemensamma ansvaret för ungdomars förutsättningar och möjligheter som ligger inom olika verksamhetsområden. Därför blev det ett övergripande mål för alla statliga beslut och insatser som berör ungdomar. Vidare är det nya målet ett förtydligande av ungdomspolitiken som ett av flera verksamhetsområden, som ska bidra till måluppfyllelsen. Det nya målet tar hänsyn, och är en anpassning, till målen för det europeiska samarbetet kring ungdomar (Att skapa fler och lika möjligheter för alla ungdomar inom utbildning och på arbetsmarknaden samt att främja ett aktivt medborgarskap, social

4 delaktighet och solidaritet bland alla ungdomar). Det nya målet harmonierar även med målet för barnrättspolitiken. (Att barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande). Bild 8. Det ungdomspolitiska handlingsprogrammet för perioden innehåller tre tematiska prioriteringar: ungas inflytande, egen försörjning och psykiska hälsa. Dessa syftar till att fokusera regeringens insatser för att uppnå det övergripande målet. De prioriterade områdena anpassas efter nationella men även europeiska förhållanden. Bild 9. ETT ungdomsperspektiv istället för de tidigare fyra: självständighets-, rättighets-, mångfalds- och resursperspektivet. Det nya ungdomsperspektivet inkluderar de tidigare fyra perspektiven och säger att unga bör betraktas som en mångfald individer, stödjas att bli självständiga och ha möjlighet att vara delaktiga och ha inflytande. Ungdomsperspektivet ska vila på två ben; ungas egen röst (delaktighet och inflytande) samt kunskap om unga. Kort sagt består ungdomsperspektivet av ungas egna synpunkter OCH statistiskt underlag om ungas levnadsvillkor samt annan relevant och välgrundad kunskap om unga. Beslut och insatser som rör unga mellan 13 och 25 år ska ha sin utgångspunkt i ungdomars rätt att komma i åtnjutande av de mänskliga rättigheterna så som de uttrycks i grundlagarna och i Sveriges konventionsåtaganden på området. Detta innebär att alla statliga beslut och insatser bör ha ett ungdomsperspektiv. Statistiskt underlag bör presenteras, kommenteras och analyseras efter kön och ålder om det inte finns särskilda skäl mot detta. Där så är möjligt bör även andra bakgrundsfaktorer beaktas. Dessutom bör man så långt det är möjligt göra konsekvensanalyser för olika ålderskategorier och kön när förslag utformas. Orsaken till att de tidigare fyra perspektiven slås ihop till ett är att förtydliga politiken. Diskussionsfrågor: Har din kommun/landsting/region former för dialog med unga? Hur kan dialogen i så fall utvecklas utifrån den nya ungdomspolitiken? Bild 10. Det är viktigt att alla berörda på regional- och lokal nivå har kunskap om vad ett barnrätts- och ungdomsperspektiv innebär och hur man kan omsätta den kunskapen i praktisk handling. Det rör såväl förtroendevalda, tjänstemän och verksamhetsnära personal. Vi vet att politikens utformning blir annorlunda om man väljer att lyssna på barn och unga eller om man inte gör det. Därför bör man också skaffa sig kunskap hur det faktiskt ser ut i verksamheten att låta barn och unga komma till tals och att föra en dialog om hur barn och unga vill och bör ha det och använda denna kunskap i kommunens och landstingets/regionens alla verksamheter. Bild 11. Följande frågor kan ställas och besvaras i bikupeform eller bara informeras om. Bild 12. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) och Barnombudsmannen (BO) fick uppdrag av regeringen att under perioden stärka och sprida kunskap bland beslutsfattare och yrkesverksamma på

5 kommun- och landstingsnivå om vad ett barnrätts- och ungdomsperspektiv innebär. Barnrätts- och ungdomsperspektivet ska behandlas i såväl teori som praktik. Uppdraget ska även ge stöd i hur man på ett meningsfullt sätt kan föra dialog med flickor och pojkar, unga kvinnor och unga män. Bild 13. Här beskriver vi ett antal saker som vi kan erbjuda kommuner och landsting/regioner. Max 18- Max18 är ett webbaserat uppföljningssystem som visar statistik och information som gör det möjligt att följa hur genomförandet av barnkonventionen utvecklas i Sverige. Unga Direkt - Barnombudsmannen har anpassat och vidareutvecklat en metod för att lyssna till barn och ungdomar som vi kallar Unga Direkt. Metoden ger dig möjlighet att lyssna systematiskt på barn och unga genom att låta dem tala till punkt och utan att lägga hinder i vägen med egna åsikter och värderingar. Pejling och dialog - Barnombudsmannen har under åren pejlat 50 kommuner, landsting/regioner och myndigheter inom verksamheter som är särskilt intressanta ur ett barnrättsperspektiv. Pejlingen är en möjlighet för verksamheten att förbättra sitt arbete med barn och unga och låta dem komma till tals. Pejlingen tydliggör hur barn och unga upplever att verksamheten fungerar i praktiken och vad som kan bli bättre. Årsteman - Varje år lämnar Barnombudsmannen en rapport till regeringen. Den innehåller analyser och rekommendationer till förbättringar för barn och unga. Barnombudsmannen ska enligt lag informera och bilda opinion i angelägna frågor som rör barns och ungas rättigheter och intressen. Information och barnkonventionen och dess genomförande på webbplatsen finns också information om barnkonventionen, kommentarer och fördjupningsmaterial från barnrättskommittén samt information om hur man kan genomföra barnkonventionen i en kommun eller landsting/region Koll på rättigheter en webbplats med information till barn och unga om vilket stöd och hjälp de kan få av socialtjänsten Lupp - Ungdomsenkäten Lupp (lokal uppföljning av ungdomspolitiken) hjälper er att på ett enkelt sätt ta reda på hur ungas situation ser ut så att ni kan utveckla insatser för att förbättra ungas villkor lokalt. Frågorna i enkäten ger svar på hur unga i er kommun, stadsdel eller region uppfattar inflytande, demokrati, arbete, hälsa, fritidsutbud, situationen i skolan och vilka framtidsplaner de har. Omkring hälften av landets kommuner har gjort Lupp någon gång. Ung idag beskriver ungas levnadsvillkor utifrån statistik som hämtats från redovisningar av berörda myndigheter och som sedan analyserats av myndigheten. Den har tidigare kommit ut i form av skrift men kommer snart att presenteras digitalt. Bild 14. Mer information finns på våra webbplatser och på andra aktörers webbplatser varav vi ger några exempel på bilden.