Socialstyrelsens förslag till föreskrifter om hem för vård eller boende

Transkript

1 REMISSVAR Dnr 3.9:0101/16 Socialstyrelsen STOCKHOLM Socialstyrelsens förslag till föreskrifter om hem för vård eller boende (Dnr 934/2016) Inledning Förslaget behandlar nya föreskrifter och allmänna råd för hem för vård eller boende (HVB). Socialstyrelsen har genomfört en översyn som lett fram till ett förslag om ny författning. Uppdraget för översynen har från regeringens håll initierats då antalet barn och unga i behov av placering utanför det egna hemmet har ökat och att sammansättningen av gruppen har förändrats. Det finns enligt regeringen ett behov av mer flexibla och behovsanpassade lösningar. Översynen har även utgått från tillsynsrapporter om iakttagna problem och brister. Socialstyrelsen har därför sett över reglerna som behövs för att stödja verksamheterna i att uppnå god kvalitet och säkerhet. Den föreslagna författningen omfattar enbart krav som gäller för verksamheten som bedrivs vid ett HVB, inte socialnämndens ansvar för personerna som tas emot i HVB. Barnombudsmannen är positiv till Socialstyrelsens syfte att förstärka kvaliteten och säkerheten i HVB, för att komma tillrätta med de problem och brister som finns. Det är positivt att förslaget innehåller bestämmelser om matchning vid inskrivning, innehållet i verksamheten för att säkerställa god kvalitet och säkerhet för dem som vårdas i ett HVB. Barnombudsmannen tillstyrker i stora delar förslaget till nya föreskrifter och allmänna råd. Vi avstyrker dock en del skrivningar om regellättnader kring kompetens och bemanning. Förändringsförslag, tillägg och kommentarer utvecklas nedan. Barn som omhändertas och placeras av samhället måste garanteras en trygg och säker vård. Barnombudsmannen har under flera år träffat många barn och unga i samhällets vård och har vid upprepade tillfällen uppmärksammat behovet av insatser för att säkerställa alla barns rätt till en trygg och säker uppväxt. Rättigheterna i FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, gäller alla barn utan åtskillnad av något slag. I Barnrättighetsutredningens nyligen presenterade betänkande 1 framgår att synen på barn som rättighetsbärare behöver stärkas. Att lagstiftningen får ett tydligt rättighetsperspektiv är något Barnombudsmannen länge efterlyst. 1 Barnkonventionen blir svensk lag (SOU 2016:19). Barnombudsmannen Box Stockholm Norr Mälarstrand 6 Telefon Fax

2 När samhället tar på sig föräldraansvaret ska det vidga, inte begränsa, barnets livschanser. Enligt artikel 20 i barnkonventionen är staten skyldig att ge barn som berövas sin familjemiljö särskilt stöd och skydd. Alla placeringsformer för barn måste grundas i ett rättighetsperspektiv där kvalitetsaspekten är styrande. Barn och unga som placeras har rätt att få information om vad de kan förvänta sig av vården och vilka rättigheter de har. 2 kap. Ledningssystem Det nya förslaget tydliggör vissa externa aktörer som bedöms särskilt viktiga att samverka med för dem som bedriver verksamhet i HVB är att säkerställa att den enskilde får sina behov av hälso- och sjukvård och tandvård, skolgång, sysselsättning och fritidsaktiviteter tillgodosedda. Förslaget innebär också att det ska finnas fastställda rutiner för att säkra verksamhetens kvalitet, bland annat för en trygg och säker miljö. Vidare innehåller förslaget förtydliganden i de allmänna råden om vad egenkontrollen vid ett HVB bör innehålla. Barnombudmannen är positiv till förslaget att förtydliga behovet av samverkan med vissa aktörer för att säkerställa kvaliteten. Barnombudsmannen ser allvarligt på att barn som placeras i samhällets vård inte alltid får sina rättigheter till skolgång, fritidsaktiviteter, hälsa och tandvård tillgodosedda. Dessa grundläggande rättigheter ska enligt barnkonventionen alla barn utan undantag ha rätt till. För att tydliggöra barn som rättighetsbärare anser vi att formuleringen i det allmänna rådet till 2 skulle ändras till den enskildes behov av och rätt till. Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om att rutiner ska finnas för att säkra verksamhetens kvalitet. Barnombudsmannen anser dock att det är viktigt att det tydligt definieras vad som menas med god kvalitet. Av föreskriften framgår att med god kvalitet avses att verksamhet uppfyller de krav och mål som gäller för verksamheten enligt lagar och andra föreskrifter och av förordningen framgår att hemmets lämplighet för den enskildes behov ska kontrolleras. Detta kan utvecklas ytterligare så att det är tydligt för barn och unga som placerats vad de kan kräva av vården för att den ska anses uppnå god kvalitet. Barn ska få trygg, säker, sakkunnig och omsorgsfull vård som är av god kvalitet och som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om egenkontroll. Vi välkomnar förtydliganden om vad egenkontrollen ska omfatta för analyser i ett systematiskt kvalitetsarbete. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har uttryckt oro över att HVB i så stor utsträckning har redovisat att de använder metoder som inte passar för barn och unga och som saknar vetenskapligt stöd. Det är också anmärkningsvärt att så många verksamheter inte alls har redovisat några namngivna behandlingsinsatser eller definierade förhållningssätt. 2 Barnombudsmannen är därför positiv till att det tydliggörs att detta är en del av kvalitetsarbete och egenkontrollen. Vi ser även positivt på att verksamheterna i sin egenkontroll ska analysera hur de placerade personerna har getts möjlighet till delaktighet och hur deras erfarenheter hämtats in och beaktas. 3 kap. Inskrivning vid ett hem för vård eller boende De föreslagna reglerna om inskrivning innebär att om socialnämnden ansöker om inskrivning ska verksamhetens bedömning av hemmets lämplighet göras med 2 Inspektionen för vård och omsorg. Trygg och säker vård har personalen lämplig utbildning?(2013) 2

3 utgångspunkt i nämndens bedömning av den enskildes behov och de redovisade omständigheterna i övrigt. Vidare innebär förslaget att vid bedömning om hemmet är lämpligt ska den som beslutar om inskrivning särskilt beakta om behovet hos den person som ska skrivas in kan tillgodoses i förhållande till de arbetssätt och metoder som hemmet använder, personalens kompetens och de andra som vårdas på hemmet. En ny regel om att bedömningen som ska göras ska dokumenteras föreslås. Barnombudsmannen tillstyrker Socialstyrelsens förslag. Vi anser det mycket viktigt att placeringen av barn och unga görs på ett sätt som beaktar det enskilda barnets rättigheter och behov, varför vi välkomnar förtydligande skrivningar kring detta. Barnombudsmannen tillstyrker den nya föreskriften att bedömningen av att hemmet är lämpligt för den person som skrivs in ska dokumenteras. Det är viktigt för rättssäkerheten och för att tydliggöra bedömningen för den enskilde, liksom vid tillsyn. 4 kap. Genomförandet av vården vid ett hem för vård eller boende Förslaget avser förtydliga vad som är god kvalitet genom att ställa krav på att de arbetssätt och metoder som används i verksamheten är relevanta i förhållande till den målgrupp som hemmet tar emot. Arbetssätt och metoder ska vara baserade på bästa tillgängliga kunskap, beprövad erfarenhet samt med respekt för enskildas integritet. Den föreslagna föreskriften innebär även att vissa specifika frågor som Socialstyrelsen anser att det är särskilt viktigt att samverka kring lyfts fram. Den som driver verksamhet i form av ett HVB ska informera socialnämnden om faktiska omständigheter och förhållanden som har betydelse för vårdens genomförande. De ska vidare uppmärksamma nämnden om den placerade personens behov förändras samt i god tid innan vården upphör bistå med uppgifter för hur den placerade personen kan förberedas för tiden efter att placeringen har avslutats. Barnombudsmannen tillstyrker Socialstyrelsens förslag. Vi vill betona att det är mycket viktigt att vården för ett barn eller ungdom ska bedrivas i nära samarbete med socialnämnden. Detta samarbete är viktigt både under vårdtiden och inför ett avslut för att kunna anpassa eller eventuellt komplettera vården, samt för att få ett bra avslut och fortsatt anpassat stöd efter avslutad vård. 5 kap. Utskrivning från ett hem för vård eller boende I föreskriften hänvisas till att bestämmelser om utskrivning finns i 3 kap. 14 och 15 socialtjänstförordningen(2001:937). Förslaget innebär ett allmänt råd om att den som bedriver verksamheten bör underrätta socialnämnden när det finns anledning att skriva ut en person från hemmet. Underrättelsen bör ske i sådan tid att socialnämnden har möjlighet att vidta eller förbereda andra behövliga insatser. I föreskriften anges även att om en person skrivs ut mot sin önskan, ska bedömningen att utskrivningen inte medför fara för hans eller hennes hälsa eller liv dokumenteras. Barnombudsmannen skulle vilja se ett tillägg i föreskriften om att den som fattar beslut om utskrivning SKA underrätta socialnämnden när det finns anledning att skriva ut ett barn eller en ung person från hemmet. Inget barn under 18 år med behov av fortsatt placering får skrivas ut från ett HVB utan att en annan placering är säkerställd. En möjlighet till utskrivning får inte medföra en risk för att barnet eller den unge faller mellan stolarna och blir utan stöd. Barnombudsmannen vill 3

4 även betona vikten av att de barn och ungdomar som placerats i HVB får fortsatt hjälp och stöd från socialnämnden även efter att vården upphört. 6 kap. Personalens kompetens Förslaget innehåller, till skillnad från den nu gällande föreskriften, en skillnad i krav på den utbildning en föreståndare ska ha beroende på om föreståndaren förestår en verksamhet där behandling eller utredning ingår respektive inte ingår. Föreskriften innebär en regellättnad för den som förestår en verksamhet som inte ger behandling eller genomför utredningar. För den övriga personalen föreslås att personalens sammansättning sammantaget ska möjliggöra att verksamheten kan möta de behov av vård och behandling som de som vårdas på hemmet har och säkerställa trygg och säker vård. Förslaget innehåller även bestämmelser om personalens introduktion och kompetensutveckling. Barnombudsmannen avstyrker Socialstyrelsens förslag om regellättnader för vissa föreståndares kompetens. Socialstyrelsen bedömer att det främst är verksamheter som tar emot ensamkommande barn som inte bedriver behandling eller genomför utredning och som kommer att beröras av regellättnaden. I konsekvensutredningen till förslaget har Socialstyrelsen påpekat att en särskilt viktig kvalitetsaspekt är föreståndarens och personalens kompetens. I Socialstyrelsens tillsynsrapport 2013 avseende HVB som tar emot barn och unga visade att en stor del inte nådde upp till kraven samt att många verksamheter tycktes sakna kunskaper om metoder. 3 Såväl IVO som utredningen om tvångsvård för barn och unga 4 konstaterar att professionaliseringsgraden inom HVB för barn och unga är låg och att betydande grupper saknar utbildning och framför stärkta krav på kompetens hos föreståndare och personal inom institutionsvården. Även på hem som inte ger behandling, men ska ge trygg och säker omvårdnad för barn som av någon anledning inte kan bo med sin familj, är det viktigt att personalen har relevant kompetens. Barnombudsmannen anser att det är av största vikt att staten, när samhället tar över föräldraskapet, säkerställer att de barn och unga som placeras får skydd och en god vård. Boenden för ensamkommande barn kan vara stora och har barn med olika bakgrund och erfarenhet, inklusive barn som har tunga erfarenheter med sig. Dessutom vet vi att det finns en hotbild mot hem där ensamkommande barn bor. Risken för konflikter och våld i sådana miljöer synes vara uppenbar och behöver mötas genom personalens kunskap och förmåga. Barnombudsmannen anser därför att föreståndaren för dessa boenden ska omfattas av samma grundläggande utbildningskrav som på övriga HVB. Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om föreskrift om kompetensen för övrig personal. Det är viktigt att personalen ska kunna möta de behov av vård som de personer som vårdas där har. För det kan behövas olika utbildningar och erfarenheter inom området. Barnombudsmannen vill dock betona att skrivningen om personalens sammantagna kompetens dock inte får göra att den totala kompetensen urholkas, utan snarare stärks, liksom påpekats ovan. Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om introduktion och kompetensutveckling, men med ett tillägg om att personalen såväl vid introduktion och kompetensutveckling får kunskaper om barns rättigheter och barnkonventionen. FN:s barnrättskommitté har påpekat vikten av att yrkesgrupper 3 Socialstyrelsen. Tillsynsrapport 2013 Hälso- och sjukvård och socialtjänst (2014). 4 Barn och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU(SOU 2015:71). 4

5 som möter barn i sitt arbete har kunskap om barns rättigheter. 5 Barnombudsmannen anser att kunskap om barnkonventionen och hur den kan användas i allt arbete som rör barn och unga utgör ett viktigt led i arbetet med att förbättra barns uppväxtvillkor och därigenom deras hälsa. 7 kap. Bemanning Kravet i de nu gällande föreskrifterna på att en verksamhet som tar emot barn ska vara bemannat dygnet runt är oförändrade. Dock föreslås en regellättnad när det gäller personalens tillgänglighet, om att hemmen inte behöver vara bemannade de tider på dygnet då de som vårdas på hemmet inte vistas där. Barnombudsmannen avstyrker förslaget om regellättnad för personalens tillgänglighet när det gäller hem som tar emot barn och unga. Personal behöver vara på plats under dygnets alla timmar. Barn och unga kan ha behov av stöd även då de inte befinner sig på hemmet, vilket kan innebära att personal från hemmet på ett praktiskt sätt kan behöva samverka med bland annat skola, hälso- och sjukvård. Även om det sägs i föreskriften att personal ska kunna infinna sig på hemmet utan oskäligt dröjsmål, kan det innebära att ett barn kan befinna sig själv i en utsatt position under en viss tid, vilket inte kan accepteras när barnet har bedömts ha rätt och behov av vård genom placering på ett HVB. 8 kap. Verksamhetens lokaler Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om föreskrift kring verksamhetens lokaler. Föredragande i ärendet har varit utredaren Karin Röbäck de Souza och juristen Emma Forssell. Fredrik Malmberg barnombudsman 5 FN:s barnrättskommitté, Sammanfattande slutsatser och rekommendationer avseende Sveriges femte periodiska rapport, p 17f. 5