Uppföljning av kandidatexamen i religionshistoria vid Stockholms universitet

Transkript

1 BESLUT 1(2) Avdelning Utvärderingsavdelningen Handläggare Magnus Johansson Till rektor Uppföljning av kandidatexamen i religionshistoria vid Stockholms universitet Beslut Universitetskanslersämbetet (UKÄ) ger det samlade omdömet hög kvalitet för utbildning som leder till kandidatexamen i religionshistoria vid Stockholms universitet. UKÄ ifrågasätter inte längre tillståndet för Stockholms universitet att utfärda kandidatexamen i religionshistoria. Ärendets hantering UKÄ beslutade den 17 december 2013 (reg.nr ) att ge det samlade omdömet bristande kvalitet för utbildning som leder till kandidatexamen i religionshistoria vid Stockholms universitet. Beslutet innebar samtidigt att UKÄ ifrågasatte lärosätets tillstånd att utfärda kandidatexamen i religionshistoria. UKÄ uppmanade därför lärosätet att senast den 17 december 2014 inkomma med en redogörelse för de åtgärder som vidtagits med anledning av ämbetets ställningstagande. Därefter avsåg ämbetet att ta ställning till om det finns skäl att besluta att lärosätet inte längre får utfärda den aktuella examen. Lärosätet har inkommit till UKÄ med en analys av orsaken till bristerna och redovisning av vidtagna åtgärder. För uppföljningen utsåg UKÄ följande sakkunniga: Docent Hanna Stenström, Uppsala universitet/teologiska högskolan Stockholm och Professor Samuel Byrskog, Lunds universitet. Underlag för bedömningen har varit lärosätets redogörelse för de åtgärder som vidtagits. Bedömningen har gjorts utifrån krav som ställs i högskolelagen (1992:1434) och i högskoleförordningen (1993:100). Bedömargruppens yttrande bifogas. Universitetskanslersämbetets bedömning UKÄ bedömer att utbildning som leder till kandidatexamen i religionshistoria vid Stockholms universitet nu uppfyller kvalitetskraven för högre utbildning och att utbildningen därmed ska ges det samlade omdömet hög kvalitet. Under sådana omständigheter finns det inte längre skäl att ifrågasätta lärosätets examenstillstånd. POSTADRESS Box 7703 SE Stockholm BESÖKSADRESS Löjtnantsgatan 21 Stockholm TELEFON FAX ORGANISATIONSNR KONTAKT registrator@uka.se

2 BESLUT 2(2) Beslut i ärendet har tagits av universitetskanslern Harriet Wallberg efter föredragning av utredaren Magnus Johansson i närvaro av strategi- och planeringsansvarige Per Westman samt tillförordnade avdelningschefen Viveka Persson. Harriet Wallberg Magnus Johansson Kopia till: Bedömargruppen

3 BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 1(4) Bilaga 1 Bedömargruppens motiveringar Stockholms universitet Lärosäte Stockholms universitet Huvudområde/examen Religionshistoria - kandidat ID-nr A Bedömning av utvalda examensmål Mål: Studenten ska visa förmåga att inom huvudområdet för utbildningen göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter. Måluppfyllelse: Hög Motivering: I utvärderingen av utbildningarna inom religionsvetenskap, teologi och mänskliga rättigheter (se Universitetskanslersämbetets beslut , reg. nr ) framgår följande av bedömargruppens yttrande: Urvalet av självständiga arbeten visar att studenterna har bristande förmåga att göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga aspekter. I flera av de självständiga arbetena har studenterna bedömts uppfylla detta mål i alltför låg grad. Bristande arbeten visar bruk av föråldrad sekundärlitteratur, brister i förmåga att använda enbart relevant material samt brister i förmåga till kritisk prövning av den egna hypotesen och de belägg som ges för den. Studenterna visar dock förmåga att göra bedömningar med hänsyn till samhälleliga och etiska aspekter. Sammantaget bedöms flera arbetena som bristande, antingen för att just förmågan till vetenskapliga bedömningar är otillfredsställande eller för att de förmågor som nämns i målet överhuvudtaget inte visas. Därmed bedöms måluppfyllelsen vara bristande. Då bristerna framför allt gäller just bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga aspekter kan det finnas ett samband med den bristande metodkunskap som påtalades under mål 1. Självvärderingen redogör för hur utbildningen utvecklar studenternas förmåga att inom området göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga aspekter. Förmågan tränas systematiskt: genom teori- och metodkurs, integrerat i andra kurser, samt i examensarbetet och andra större och mindre skriftliga uppgifter. Därför är det anmärkningsvärt, att flera arbeten visar brister här. Det finns en diskrepans mellan utbildningens självvärdering och dess resultat. Självvärderingen redogör för hur utbildningen utvecklar studenternas förmåga att inom området göra bedömningar med hänsyn till relevanta samhälleliga och etiska aspekter. I självvärderingen görs också en mycket intressant och värdefull reflektion, om hur vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter hör samman i religionsvetenskapligt studium (forskning) och därför är centrala i denna utbildning. Även forskningsetik är centralt, särskilt som denna är central i empirisk forskning. Vidare visas hög grad av medvetenhet om relationen forskare och det utforskade. Konkret och med exempel från undervisning och examination - inklusive betygskriterier ges för hur förmågorna övas och prövas genom utbildningen. Självvärderingen framhåller att de valbara tematiska kurserna ofta har koppling till det nutida samhället. Förmågan att relatera till samhället främjas då ofta av att undervisande lärare bedriver forskning på det område kursen behandlar. Även förmåga till historiska och kontextuella kontextualiseringar övas i utbildningen, vilket styrks med exempel. Det är därför anmärkningsvärt att förmåga till kontextualiseringar och arbete med relevanta etiska och samhälleliga aspekter inte

4 BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 2(4) kommer fram tydligare i de självständiga arbetena. Även här finns alltså en diskrepans mellan utbildningen i sig och dess resultat. Vid intervjuerna framkom information som nyanserar den bild av måluppfyllelse som urvalet av självständiga arbeten och självvärdering givit. Diskussionen om just etiska, men i viss mån även samhälleliga, aspekter av religionshistorisk forskning fördes vidare och kvalificerades, med goda exempel såväl på hur forskningsetiska aspekter beaktas i undervisning om empirisk forskning som på vad etiska aspekter kan innebära i arbetet med historiska problem. Vidare gavs utförliga beskrivningar av exempelvis metodträningens plats i utbildningen. Dessa förutsättningar borde leda till hög måluppfyllelse för målet i alla dess aspekter. Diskrepansen mellan å ena sidan måluppfyllelsen så som den framträder i de självständiga arbetena och å andra sidan lärarlagets intentioner är dock för stor för att övertyga om måluppfyllelse på detta mål. Sammantaget bedöms måluppfyllelsen vara bristande. I analysen av orsakerna bakom den bristande måluppfyllelsen identifierar lärosätet bland annat följande: Den metodkurs som givits har inte i tillräckligt hög grad inkluderat träning i hur metoder används i praktiken utan har i huvudsak varit undervisning om vilka metoder som finns. Det har inte i kurslitteraturen funnits någon lämplig metodbok, som givit nödvändig kunskap om hela den bredd av metoder som finns i religionshistorisk forskning. Anknytningen mellan de valbara kurser som föregår uppsatsarbetet och själva uppsatsarbetet har inte varit tillräckligt stark och tydlig, och kurserna har därmed inte givit tillräcklig förberedelse för uppsatsarbetet. Under var lärarkollegiet i en övergångsperiod med flera utlysta tjänster som tillsattes först Detta ledde till att flera timanställda lärare tillfälligt arbetade med undervisning och uppsatshandledning, vilket fick negativa konsekvenser för kontinuitet och progression i utbildningen. Även studierektorstjänsten har saknat personell kontinuitet. Analysen ovan framstår enligt bedömarna som genomtänkt och relevant. De främsta åtgärder som vidtagits med anledning av bristerna är enligt lärosätet förstärkning av lärarkapaciteten revision av samtliga kursplaner med avseende på innehåll samt förväntade studieresultat förstärkt metodundervisning. För alla dessa tre punkter ges utförlig information med konkreta exempel som visar vad åtgärderna innebär i praktiken. Fokus ligger framför allt på den del av målet som avser bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga aspekter eftersom det var där som bristerna var tydligast. Den del av målet som rör samhälleliga och etiska aspekter tas också upp men där är åtgärderna färre. Detta val av fokus är relevant utifrån den bedömning som gjordes i UKÄ:s utvärdering Åtgärderna presenteras systematiskt och vittnar om ett medvetet arbete för att på alla nivåer stärka just metodundervisningen och skapa en utbildning som leder till att studenterna når examensmålen. Särskilt betonas förstärkningen av metodundervisningen och andra systematiska och genomtänka åtgärder som ska främja studenternas förmåga att göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter

5 BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 3(4) Vad gäller den första punkten har de utlysta tjänsterna nu tillsatts. En tydlig och utförlig redovisning ges av lärarkompetens och lärarkapacitet i ämnet. Av den framgår att lärargruppen nu omfattar två professorer, tre docenter och en lektor, alla med heltidstjänster och undervisning på grundnivå. För professorerna omfattar undervisningen på grundnivå procent av heltid och för docenterna procent. Utbildningen som leder till kandidatexamen har alltså idag en stabil och vetenskapligt väl meriterad grupp av tillsvidareanställda lärare. Dessutom är ett antal disputerade och externfinansierade forskare knutna till lärargruppen för undervisning och uppsatshandledning. Studierektorstjänsten innehas av en tillsvidareanställd docent med lång erfarenhet inom ämnet. Av lärosätets redogörelse framgår inte explicit på vilka områden de anställda lärarna har sin vetenskapliga kompetens, men eftersom deras namn uppges blir det snabbt tydligt för den som har någon kännedom om dagens svenska religionshistoriker att de tillsammans har en stor bredd av forskningsinriktningar. Lärosätet gör klart att lärarsituationen nu är sådan att uppsatsskrivande studenter får handledning av lärare som själva forskar på de områden där de handleder, vilket gör att de har kunskap om aktuellt forskningsläge, relevant litteratur, metodik och teori. Lärosätet gör också tydligt, med flera konkreta exempel, att lärarlagets arbetssätt medvetet förändrats för att främja att studenterna når detta examensmål. Utöver att uppsatser för kandidatexamen nu handleds av forskare med specialkompetens på uppsatsens område, har lärarlaget möten vid terminens inledning och avslutning där bland annat metodfrågor i anslutning till examensmålen diskuteras. Lärarlaget kommer också att ha gemensamma årliga kompetensutvecklingsdagar (den första i januari 2015). På dessa sätt har lärarkapaciteten förstärkts och relationen mellan lärarnas kompetens och uppsatshandledning blivit tydlig. Lärarlaget har skapat former för kontinuerlig diskussion om just metodfrågor, för sin egen kompetensutveckling och för att relatera examensmålen till undervisning och handledning på kandidatnivå. Vad gäller den andra punkten, revision av kursplaner, presenterar lärosätet hur utbildningen fram till kandidatexamen är upplagd och visar hur progression i utbildningen uppnås. Exempel ges som visar att och hur utbildningens olika delkurser systematiskt ska ge studenterna de kunskaper och färdigheter som krävs för att kunna få en nyanserad förståelse av huvudområdet. Exemplen visar hur de åtgärder lärarna funnit nödvändiga för att åtgärda de identifierade bristerna omsätts i praktiken, inklusive kursernas innehåll, lärandemål och därmed alltså det förväntade studieresultaten. Åtgärdsredovisningen gör tydligt att, och hur, utbildningen främjar studenternas förmåga att göra relevanta vetenskapliga bedömningar. Lärosätet visar med flera exempel hur den praktiska träningen i att använda metoder i arbetet med konkreta uppgifter integreras genomgående i utbildningen så att uppsatsarbetet systematiskt förbereds. Exempel ges på olika examensformer som säkrar att studenterna har de kunskaper och färdigheter som nämns i kursernas lärandemål och därmed genom utbildningen tränar de förmågor som krävs i kandidatuppsatsen. Vad gäller den tredje punkten, förstärkt metodundervisning, kan först nämnas att tidigare teori- och metodlitteratur från vårterminen 2014 kompletterats med en större översiktlig metodbok, från ett internationellt vetenskapligt förlag. Lärosätet redovisar mycket konkret hur studenterna förväntas

6 BEDÖMARGRUPPENS YTTRANDE 4(4) arbeta med boken under utbildningen, och hur den examineras. Till detta läggs en utförlig redogörelse med konkreta exempel för hur progression i metodundervisningen även på andra sätt ska uppnås under utbildningen. Allt detta leder till att studenterna kommer förberedda till kandidatuppsatsen och där kan göra bedömningar vad gäller relevanta vetenskapliga aspekter. Utöver ett genomgående systematiskt arbete med metodundervisning under utbildningen nämns att antalet seminarier för uppsatskursen på kandidatnivå utökats med två. Dessa seminarier fokuserar just på metodfrågor, val av frågeställning för uppsatsen, val av relevant och aktuell vetenskaplig litteratur samt formalia. Syftena med dessa seminarier beskrivs konkret och utförligt, och ger en övertygande bild av förstärkt metodträning som främjar studenternas förmåga att göra relevanta vetenskapliga bedömningar. Lärosätet redovisar dessutom i ett särskilt avsnitt hur studenternas förmåga att utföra kontextualiseringar av relevanta och samhälleliga aspekter ska stärkas genom utbildningen. En åtgärd är att stärka kopplingen mellan de valbara kurser som ges på nivån högskolepoäng och kandidatuppsatsen. Konkret handlar det i första hand om att studenterna från och med vårterminen 2015 läser en individuellt utformad kurs om 7,5 högskolepoäng som direkt relaterar till det tänkta uppsatsämnet, om inte ämnet befinner sig inom ett av de områden som täcks av befintliga kurser. Därigenom ges bredare och djupare kunskaper på det område där studenten vill arbeta, kunskaper som möjliggör den ovan nämnda kontextualiseringen. I dessa individuellt utformade kurser som i de befintliga tematiska kurserna läggs dessutom vikt vid teori och metod. Dessutom redovisas hur utbildningen ska leda till att studenterna utvecklar god förmåga att göra bedömningar med hänsyn till relevanta samhälleliga och etiska aspekter. Dessa aspekter tas i de nya, reviderade, kursplanerna upp under hela studiegången. Förmågan att kritiskt diskutera och förhålla sig till forskningsetiska frågor nämns i lärandemål och betygskriterier samt tränas genom utbildningen, med fördjupning och progression. Även de samhälleliga aspekterna behandlas genom hela utbildningen och förmågan att kontextualisera och ta hänsyn till sådana aspekter tränas genom utbildningen. Exempel ges på så väl kurser som särskilt tränar dessa förmågor som på forskningsområden där forskningsetiska överväganden är särskilt väsentliga. Redogörelsen för vidtagna åtgärder kompletteras genomgående av kursplaner som visar konkret hur åtgärderna ska få genomslag i utbildningen. Dessutom redovisas, som ovan nämnts, lärarkapacitet och lärarkompetens. Givet analysen av bristerna framstår åtgärderna sammantaget som rimliga och ändamålsenliga. Bedömarna anser att med de vidtagna åtgärderna är förutsättningarna goda för att lärosätet ska kunna säkra att studenterna uppnår hög måluppfyllelse när det gäller aktuellt examensmål.