Nationella riktlinjer. Polisens arbete i sociala insatsgrupper

Transkript

1 Nationella riktlinjer Polisens arbete i sociala insatsgrupper

2 2

3 3 Innehåll 1 Inledning Syfte och ansvar 4 2 Vid uppstart Fastställt behov Polis-kommunöverenskommelse Styrning och ledning 5 3 Förutsättningar för att arbeta med sociala insatsgrupper Socialtjänsten har yttersta ansvaret Urval av individer för arbetsmetoden Samtycke för informationsutbyte 6 4 Polisens roll i sociala insatsgrupper Organisatoriskt deltagande Styrgrupp Beredningsgrupp/Arbetsgrupp Individuella sociala insatsgrupper Att föreslå deltagare till sociala insatsgrupper Polisen och individarbetet Information om deltagande i sociala insatsgrupper ska göras tillgänglig inom polisen Uppföljning 9 5 Sociala insatsgrupper jämfört med traditionell samverkan 10 6 Dokumentation 11

4 4 1 Inledning Regeringen beslutade 3 mars att uppdra åt Rikspolisstyrelsen (RPS) att initiera pilotverksamhet med sociala insatsgrupper för unga som riskerar att bli kriminella. Verksamheten kom att bedrivas i 12 områden och var inriktad på unga i åldern år. Även ungdomar som behövde stöd och hjälp för att bryta med kriminella nätverk, så kallade avhoppare, ingick i försöksverksamheten. Uppdraget genomfördes i samråd med bl.a. Socialstyrelsen och Skolverket. Pilotprojektet utvärderades av Ersta Sköndals högskola. 2 Syftet med pilotverksamheten var att prova, utveckla och utvärdera samverkansformen sociala insatsgrupper. Pilotprojektet slutredovisades till regeringen den 31 oktober Av RPS redovisning framgick att flera ungdomar minskat eller totalt upphört med sina kriminella aktiviteter under den tid de haft stöd från en social insatsgrupp. Vidare skapade projektet på vissa ställen nya samarbeten mellan myndigheter och organisationer och på andra ställen stärktes redan befintligt samarbete. Mot bakgrund av detta bedömde RPS att det fanns skäl för att fortsätta använda och utveckla arbetsmetoden sociala insatsgrupper. De flesta kommuner som deltog i projektet fortsatte att arbeta med sociala insatsgrupper efter att tiden för pilotprojektet löpt ut. 1.1 Syfte och ansvar Syftet med arbetet i de sociala insatsgrupperna är att, på individnivå, möjliggöra att hjälp och stöd från berörda myndigheter och övriga aktörer kan samordnas under ledning av socialtjänsten. Arbetet innebär att socialtjänsten samarbetar med Polisen och andra berörda myndigheter och att de tillsammans fokuserat och uthålligt använder sin samlade kompetens. Socialtjänsten är även ansvarig för att andra myndigheter och aktörer görs delaktiga utifrån den unges individuella behov. Ansvaret för att fortsätta med eller inrätta sociala insatsgrupper ligger hos kommuner och andra berörda lokala aktörer. Arbetet med sociala insatsgrupper har bedrivits på olika sätt i de kommuner som deltog i pilotprojektet, utifrån respektive kommuns organisation och förutsättningar. Olikheterna visar sig bl.a. i hur man har strukturerat verksamheten, hur man har valt ut unga personer för deltagande och vilka andra myndigheter och aktörer man har samarbetat med. Utifrån de olika kommunala förutsättningarna har också olika insatser gjorts för de deltagande ungdomarna. All samverkan på individnivå sker utifrån individens samtycke till informationsöverföring mellan berörda myndigheter. Regeringen beslutade den 21 februari att uppdra åt RPS att aktivt stödja arbetet med sociala insatsgrupper för unga som riskerar att utveckla en kriminell livsstil samt verka för att fler sociala insatsgrupper inrättas. Inom ramen för detta arbete har RPS identifierat ett behov av nationella riktlinjer för Polisens arbete i sociala insatsgrupper. För en mer detaljerad beskrivning av hur arbetet med sociala insatsgrupper fungerar i sin helhet hänvisas till broschyren Sociala insatsgrupper vad är det? 1 Dnr Ju2011/1906/KRIM 2 Rikspolisstyrelsens utvärderingsfunktion Utvärdering av sociala insatsgrupper Individinriktad samverkan kring unga i riskzonen Rapport 2013:1 3 Dnr Ju2013/1370/PO, Ju2009/4357/PO, Ju2009/10548/PO, Ju2012/7262/PO

5 5 2 Vid uppstart 2.1 Fastställt behov Vid inrättande av arbetsmetoden är det viktigt att säkerställa att det finns en gemensam uppfattning lokalt om att metoden ska användas och att kommunen och Polisen har samma uppfattning om vad arbetsmetoden innebär Polis-kommunöverenskommelse 4 Beslut om att arbetsmetoden ska användas förs in i poliskommunöverenskommelsen i de fall sådan finns. Det är viktigt att det tydlig framgår vilka resurser respektive verksamhet avser att ställa till förfogande. Kommunen och Polisen beslutar också om gemensamma mål för verksamheten som ska noteras i överenskommelsen. 2.2 Styrning och ledning Vid uppstart av sociala insatsgrupper är det lämpligt att en styrgrupp inrättas, om ett lämpligt forum inte redan finns. Styrgruppens representanter ska vara företrädare för de berörda verksamheterna med mandat att besluta om resursfördelning m.m. vid sittande bord. Detta för att säkerställa resurser till och genomförande av arbetsmetoden. 4 Samverkan i lokalt brottsförebyggande arbete, Brottsförebyggande rådet 2010, s. 18 ff.

6 6 3 Förutsättningar för att arbeta med sociala insatsgrupper Några förutsättningar för arbetet med sociala insatsgrupper gäller nationellt och kan inte bli föremål för lokal anpassning. 3.1 Socialtjänsten har yttersta ansvaret Arbetsmetoden sociala insatsgrupper utgår från samverkan på individnivå med regelbundna möten där alla berörda myndigheters representanter och individen deltar, under socialtjänstens ledning. Huvudansvaret för arbetet i de sociala insatsgrupperna har socialtjänsten i den kommun där den unge bor. Det har sin grund i att socialtjänsten är ytterst ansvarig för att de som vistas i en kommun får det stöd och den hjälp som de behöver, samt socialtjänstens särskilda ansvar för barn och unga Urval av individer för arbetsmetoden Det är socialtjänsten som slutligt avgör om en individ ska erbjudas social insatsgrupp. Detta gäller oavsett om det handlar om en individ i riskzon att utveckla en kriminell livsstil eller om det är en individ som behöver stöd och hjälp för att bryta med kriminella nätverk eller en kriminell livsstil. Polisens vanliga rutiner för SoL 14-anmälningar påverkas inte av arbetet med sociala insatsgrupper. Anmälningar skrivs som vanligt både avseende ungdomar som är del i sociala insatsgrupper och andra barn och ungdomar under 18 år. 3.2 Samtycke för informationsutbyte För att en individ ska kunna ingå i en social insatsgrupp krävs ett samtycke till informationsutbyte mellan berörda myndigheter, jml. 10 kap. 1 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Samtycket ska vara skriftligt och omfatta samtliga, för den individen, berörda myndigheter. Om en individ samtycker till informationsutbyte men vill utesluta någon myndighet finns inte förutsättningar för arbetsmetoden sociala insatsgrupper. Det är främst socialtjänstens ansvar att inhämta samtycket men, om det är lämpligt, kan man lokalt besluta om att även andra myndigheter hanterar uppgiften. Om någon annan än socialtjänsten avser att inhämta ett samtycke måste detta vara förankrat hos socialtjänsten. Detta för att undvika att samtycke inhämtas och den som lämnat sitt samtycke sedan inte erbjuds social insatsgrupp av socialtjänsten. Socialtjänsten gör urvalet av individer till de sociala insatsgrupperna utifrån information som de själva har om unga och utifrån information som de fått från andra myndigheter och aktörer. Polisen kan föreslå individer som är lämpliga för arbetsmetoden genom att notera det på anmälningar till socialnämnden jämlikt 14 kap. 1 socialtjänstlagen (SoL 14-anmälningar). Polisen kan även föreslå individer i samband med att information förs över till socialtjänsten i enlighet med 6 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Samtycket inhämtas från den unge själv om denne är 18 år eller äldre och från både vårdnadshavarna och den unge om denne är under 18 år. En kontinuerlig kontakt med den unge och dennes familj ger förutsättning att föra diskussionen kring ett fortsatt samtycke. 5 2 kap. 2 och 5 kap 1 3 socialtjänstlagen (2001:453, SoL)

7 7 4 Polisens roll i sociala insatsgrupper I arbetet med sociala insatsgrupper på individnivå är polisens roll att delta i individmöten och där bidra på det sätt som bäst motsvarar den unges behov, utifrån ordinarie verksamhet. Detta gäller även övriga medverkande myndigheter. Det finns ingen särskild verksamhet eller insats som bara kan användas inom arbetet med sociala insatsgrupper. Det är särskilt viktigt att polisen ger sin bild av den unge och dennes beteende och umgänge, vilket inte alltid är samma bild som socialtjänsten, skolan och/eller föräldrarna har. Polisen ska också rapportera om den unge misstänks för ny brottslighet. Vad polisen ska göra för varje individ specificeras i dennes åtgärdsplan. Polisens deltagande sker inom ramen för vår verksamhet, jmf. 2 och 3 polislagen (1984:387). Exempel på åtgärder för polisen kan vara att bevaka och rapportera till den sociala insatsgruppen om den unge umgås med personer som denne enligt åtgärds planen inte ska umgås med eller om det utöver vad som redan är känt inom den sociala insatsgruppen uppstår oro kring barnet. Polisen, liksom alla myndigheter och aktörer som har åtaganden i den individuella åtgärdsplanen, är ansvariga för att de åtaganden som myndigheten har tagit på sig genomförs och att detta sker inom överenskommen tid. Vid varje mötestillfälle med den unge i den sociala insatsgruppen ska åtgärdsplanen följas upp. 4.1 Organisatoriskt deltagande Detta avsnitt beskriver översiktligt hur Polisen ska delta i arbetet med sociala insatsgrupper i olika nivåer. Lokal anpassning kan behöva göras Styrgrupp Från Polisen ska en representant på chefsnivå ingå i styrgruppen. Personen ska ha övergripande ansvar för strategier och resurser avseende Polisens arbete Beredningsgrupp/Arbetsgrupp Det kan finnas en beredningsgrupp/arbetsgrupp inom ramen för arbetet med sociala insatsgrupper. Denna grupp är då en samordnande och utförande funktion med representanter från bl.a. socialtjänsten, Polisen och skolan. Utifrån lokala förutsättningar kan det finnas andra aktörer som också bör ingå i denna grupp, t.ex. fritidsverksamhet, Arbetsförmedling m.fl. Här bereds ärenden inför beslut om deltagande i en social insatsgrupp. Detta gäller både ärenden med samtycken och avidentifierade ärenden. Här ska en polis med beslutsmandat för verksamhet som tas i anspråk för de individuella sociala insatsgrupperna ingå Individuella sociala insatsgrupper I den individuella sociala insatsgruppen ska en polis som har kännedom om individen och bedöms som lämplig för uppgiften ingå. Polisens uppdrag kan se olika ut, utifrån lokala förutsättningar. Det omfattar dock att delta i individmöten och i övrigt särskilt uppmärksamma ungdomen i den dagliga verksamheten (se närmare under avsnitt 4.3). 4.2 Att föreslå deltagare till sociala insatsgrupper Polisen skriver anmälan till socialtjänsten i enlighet med gällande lagstiftning. 6 Det är lämpligt att polisen särskilt antecknar på blanketten att man tycker personen bör beaktas som deltagare i sociala insatsgrupper. Polisen kan även föreslå individer som lämpliga för arbetsmetoden i samband med att information förs över till socialtjänsten i enlighet med 6 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Som stöd i valet av individer att föreslå till sociala insatsgrupper kan polisen dels titta på individens debutålder för kriminalitet, 7 dels om individen begått de strategiska 6 14 kap. 1 SoL. 7 Moffi tt, T. E Life-Course-Persistent and Adolescence- Limited Antisocial Behavior: A Developmental Taxonomy. Psychological Review 100:

8 8 brotten 8 rån, tillgrepp av motorfordon och brott mot allmän verksamhet, främst våld och hot mot tjänsteman och övergrepp i rättssak. Bakom dessa brott finns typiskt sett en gärningsperson som har återfallit eller kommer att återfalla i brott många gånger. Det är dock alltid en sammanvägd lokal bedömning som ska avgöra om en individ ska föreslås till social insatsgrupp. Det är viktigt att komma ihåg att sociala insatsgrupper är en av flera arbetsmetoder som står till Polisens och andras förfogande. De individer som föreslås för sociala insats grupper ska vara de som verkligen är i behov av ett förstärkt stöd från samhället. Om personen är över 18 år behöver polisen individens samtycke för att kunna informera socialtjänsten om att denne är lämplig för sociala insatsgrupper. Det är inte lämpligt att polisen hämtar in ett samtycke från individen med löfte om deltagande i en social insatsgrupp, då det är socialtjänsten som slutligt avgör detta. Samtycket bör endast omfatta möjligheten för polisen att prata öppet om individen med socialtjänsten. Ett alternativ kan vara att polisen hänvisar individen att prata direkt med lämplig person inom socialtjänsten om ett eventuellt deltagande i sociala insatsgrupper. Det finns i dagsläget ingen sekretessbrytande regel som ger polisen möjlighet att namnge en individ som fyllt 18 år för socialtjänsten enbart för att denne är lämplig som deltagare i arbetsmetoden sociala insatsgrupper. 4.3 Polisen och individarbetet Arbetsmetoden sociala insatsgrupper innebär möten med individen i regelbundna intervall. Vid mötet ska representanter från berörda myndigheter delta, åtminstone socialtjänst och polis. Om det är lämpligt ska även vårdnadshavare, om individen är under 18 år, bjudas in till dessa möten. Det är socialtjänsten som är ansvarig för 8 Strategiska brott bland unga på 2000-talet. Rapport 2011:21, Brottsförebyggande rådet. att avgöra vilka myndig heter och aktörer som ska delta i mötena. Inom ramen för möten i den sociala insatsgruppen ska polisen föra en dialog med den unge om Polisens uppdrag. Det är mycket viktigt att det blir tydligt för den unge att Polisens uppdrag är tvådelat; dels ska Polisen förebygga brott och vill därför hjälpa den unge, dels ska Polisen rapportera och utreda dem som begår brott vilket inte förändras av att polisen medverkar i den sociala insatsgruppen för den unge. Det får inte finnas någon oklarhet om att polisen är skyldig att ingripa/rapportera om den unge begår ett brott, t.ex. kommer till ett samverkansmöte drogpåverkad. Lagstiftningen medger inga undantag i denna del. Individmöten inom ramen för sociala insatsgrupper ska inte användas för att hämta in individen till förhör om behovet inte uppstått akut. Detta är särskilt viktigt att förmedla till poliser som inte är delaktiga i individarbete inom ramen för sociala insatsgrupper. Det är viktigt att individen kan känna förtroende för Polisen. Det måste anses vara grund läggande för allmänhetens förtroende för myndigheter att de uppträder öppet och inte vilseleder enskilda. 4.4 Information om deltagande i sociala insatsgrupper ska göras tillgänglig inom Polisen För att ge polisen som deltar i den sociala insatsgruppen kännedom om den unges eventuella kontakt med Polisen i andra sammanhang och för att alla poliser som träffar på den unge ska veta att individen deltar i en social insatsgrupp, ska en notering om detta läggas in i det allmänna spaningsregistret (ASP). Registrering i ASP kan endast ske om de allmänna kraven för att bli registrerad är uppfyllda. Att delta i en social insatsgrupp är i sig inte en tillräcklig anledning att registrera individen i ASP. Om individen inte finns med i ASP när arbetet med sociala insatsgrupper påbörjas ska en prövning i enlighet

9 9 med gällande regler för registrering i ASP göras och om förutsättningarna för registrering är uppfyllda förs individen in i registret. I anteckningen ska stå: Social insatsgrupp. Mejla händelse förlopp till xx. Xx är lämpligen den polis som deltar i individarbetet kring individen. Spärrkod 4 ska användas. 9 När en social insatsgrupp avslutas, oavsett av vilken anledning detta sker, bör markeringen i ASP ligga kvar i 1 (ett) år. Detta för att göra den polis som deltagit i individarbetet kring en ungdom uppmärksam på om individen verkar återfalla i den kriminella livsstilen. Om individen inte återkommit i arbetet med sociala insatsgrupper inom 12 månader ska markeringen tas bort. 4.5 Uppföljning Det är viktigt att varje polisområde följer upp sitt deltagande i arbetet med sociala insatsgrupper och för statistik avseende de individer som deltar i arbetssättet. Ett sätt att följa upp arbetet är att säkerställa att alla anmälningar till socialtjänsten jml. 14 kap. 1 SoL diarieförs i Polisens nationella ärendehanteringssystem för allmänna ärenden, med saknummer 604 och att det då särskilt noteras i vilka fall polisen föreslagit en individ till social insatsgrupp. Frågan om uppföljning bör diskuteras lokalt för att skapa enhetlighet kring vad som ska följas upp och vem som är ansvarig. Uppföljning kan med fördel även tas upp i poliskommun-överenskommelsen. 9 I allmänna spaningsregistret finns möjlighet att spärra en person, organisation, fordon eller farkost. De koder som används är: Spärrkod 1 = Enbart bevakning av ajourföring, dvs. meddelande erhålls när något annat distrikt kompletterar personen/fordonet/farkosten/organisationen. Spärrkod 2 = Spärrande terminal har uppgift av vikt som ej registrerats. Spärrkod 3 = Inget ingripande får göras mot personen/fordonet/ organisationen utan att kontakt först tas med spärrsättaren. Spärrkod 4 = Person som står under särskild observation.

10 10 5 Sociala insatsgrupper jämfört med traditionell samverkan Skillnaden på verksamheten i de sociala insatsgrupperna jämfört med annan verksamhet kring en ung person är att samverkan sker på individnivå, utifrån ett samtycke till informationsutbyte. I en social insatsgrupp har alla inblandade myndigheter och aktörer samma kunskap om en ung person. Det ökar förutsättningarna för att rätt myndighet gör rätt sak, och att det sker i rätt ordning. Det arbete och de insatser som görs för den unge sker inom ramarna för de medverkandes ordinarie verksamhet. För de unga personer som inte ingår i en social insatsgrupp ska respektive myndighets verksamhet genomföras på sedvanligt sätt och med sedvanlig samverkan.

11 11 6 Dokumentation Alla myndigheter som deltar i arbetet med sociala insatsgrupper dokumenterar sitt eget arbete i enlighet med respektive myndighets dokumentationskrav. Därutöver bör socialtjänsten dokumentera det gemensamma arbetet i individuella åtgärdsplaner. I dessa framgår vilka åtgärder som ska vidtas, vem som är ansvarig för vilken åtgärd och när varje åtgärd ska vara genomförd. Det är särskilt viktigt att den individuella planen tydligt pekar ut den unges eget ansvar och åtagande i detta arbete. I den individuella planen framgår hur berörda myndigheter och aktörer bidrar med sin verksamhet utifrån den unges behov. Här kan du läsa mer: Sociala insatsgrupper vad är det? Samverkan i sociala insatsgrupper vägledning för lokalt arbete i syfte att motverka en kriminell livsstil bland unga.

12 12 Känd hos Socialtjänsten SoL 14-anmälan Socialtjänsten beslutar om individen är aktuell för social insatsgrupp. Socialtjänsten/annan myndighet motiverar den unge (myndig) och familj (under 18) till samtycke.** Polisanmälan* * 6 om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa, ska socialnämnden genast underrättas. Lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. ** Samtycke krävs för möjlighet till informationsöverföring mellan myndigheter enligt gällande sekretesslagstiftning.

13 13 Socialtjänsten identifierar nödvändiga aktörer och bildar en individuell social insatsgrupp utifrån den unges behov. Åtgärdsplan upprättas i samråd med individen och berörda parter. Därefter börjar insatsgruppens arbete. Insatsen pågår så länge det behövs, med kontinuerlig uppföljning och revidering av planen.

14 14

15 Utgivare Rikspolisstyrelsen Produktion Polisens verksamhetsstöd, informationsenheten Diarienr. A /2013 Saknummer 483 Upplaga 40 ex Tryck RPS tryckeri, 2014

16