Vänliga hälsningar. Christina Kiernan

Transkript

1 Nyhetsbrev september 2013 Strunta i gamla invanda arbetssätt och var kreativa i era lösningar! Ungefär så uppmanade justitieminister Beatrice Ask konferensdeltagarna på Clarion Sign den 5 september att jobba med sociala insatsgrupper. Hon uttryckte att det viktigaste är att fokusera på ungdomarna, använda samhällets verktygslåda på bästa sätt samt betonade att regeringen stöttar och står bakom. Precis den uppmuntran vi behöver höra. Visst hade vi en fantastisk konferens förra veckan. Tack alla ni som var där! Nu har ni ansvar att föra inspirationen och kunskapen vidare till övriga kollegor i era områden. Törsten efter erfarenhetsutbyte är stor. Det visade konferensutvärderingen som deltagarna fick fylla i efteråt. Fast vi hade planlagt flera timmar för informationsöverföring och frågestund så önskade man sig mer av den varan. Så min uppmaning till er därute är att initiera egna kontakter, sök upp varandra i vardagen och fortsätt dialogen. Deltagarlistan från konferensen finns på sociala insatsgruppers informationssidor på polisen.se. Avslutningsvis vill jag tacka BRÅ för sitt generösa bidrag med trycksaker till konferensdeltagarna. Det var strykande åtgång och materialet tog slut på några minuter. Du som vill beställa mer är välkommen in på BRÅ:s hemsida, Vänliga hälsningar Christina Kiernan Innehåll Sociala insatsgrupper är samhället från sin bästa sida Nybörjarna frågar, pilotområdena svarar Myndigheterna överens om sociala insatsgrupper Arbetsförmedlingen stå redo att bistå i arbetet med sociala insatsgrupper

2 Sociala insatsgrupper är samhället från sin bästa sida Beatrice Ask uttryckte sitt starka stöd för arbetet med sociala insatsgrupper vid en konferens på hotell Clarion Sign i Stockholm. Allt ni gör är värdefullt. Varje dag vi kan hålla de här ungdomarna på rätt ställe och få dem att göra någorlunda rätt saker är en vinst. Genom samverkan använder vi samhällets verktygslåda på bästa sätt. Den 4-5 september bjöd Rikspolisstyrelsen in deltagare från landets sociala insatsgrupper till en erfarenhetskonferens. Under två dagar samlades representanter från socialtjänsten, skolan, polisen, Sveriges kommuner och Landsting, Skolverket och andra viktiga aktörer för att lära av varandras olika arbetssätt med kriminella ungdomar. De 12 områden som jobbat med metoden från starten i pilotprojektet 2011 har viktig kunskap att föra vidare till de 28 nya kommuner och stadsdelar som anmält sig att vilja vara med i den vidare satsningen. Därför ordnade vi den här möjligheten till kompetensspridning, säger Christina Kiernan, nationell projektledare för sociala insatsgrupper hos Rikspolisstyrelsen. Olika sätt och alla är bra Arbetet med sociala insatsgrupper runtom i Sverige ser precis lika olika ut som de ungdomar som deltar. I Linköping, exempelvis, har man skapat en särskild tjänst i stadshuset för att låta en avhoppad gängkille motivera andra att kliva av det kriminella livet. Borlänge-modellen betonar vikten av ett tydligt chefsansvar. Här har man tagit fram en överenskommelse mellan de samverkande myndighetscheferna för att utkräva delaktighet och engagemang. En annan framgångsfaktor som lyfts fram i Borlänge är att fånga varje tillfälle till samtycke genom att ha blanketten med sig i bakfickan. Det måste få vara olika, eftersom det ser olika ut för de ungdomar som är med. Kreativa lösningar för att vända fel till rätt välkomnas, uttrycker Beatrice Ask. Vi når helt enkelt inte tillräckligt bra resultat med gamla metoder. Samhället behöver organisera sig på individnivå och hjälpas åt. Strunta i gamla invanda arbetssätt och hur det ser ut det viktigaste är ungdomarna. Räddar ni en i varje kommun så har ni tjänat in varenda satsad krona, understryker Beatrice Ask. Presumtiva brott som inte begås, plus- eller minuspost? Uppföljningen av arbetet med sociala insatsgrupper är en utmaning. Medverkande från samtliga områden vittnar om att de ser stora positiva förändringar varje dag. Poliser berättar om killar som haft styrkan att säga nej till grövre våldsbrott under en vecka och istället bara gjort några småstölder. Viktiga framsteg som inte görs rättvisa i sifferstatistik, för mjuka värden passar sällan in i fyrkantiga tabeller. Vi vet att resultatuppföljningen är svår och undersöker hur vi på ett bra sätt kan redovisa sociala insatsgrupper. Jag har sett att media skriver att det är fel siffror och så. Min uppmaning till er är att strunta i det! Fortsätt vara kreativa i ert sätt att hjälpa de här ungdomarna så får vi hitta sätt att mäta resultaten under tiden, uppmanar Beatrice Ask.

3 Ingen dagslända Den nya samverkansmetoden med sociala insatsgrupper är här för att stanna. Det är alla som är med i uppdraget överens om. Vi på den statliga nivån ger vårt fulla stöd och är beredda att ta tag i de bollar som de sociala insatsgrupperna kastar upp. Skriv upp och förmedla det ni stöter på som är besvärligt så ska vi titta på det. Ni har ett angeläget uppdrag att stötta de ungdomar som har mycket i ryggsäcken. Hör gärna av er så kommer jag ut och besöker er, avslutar Beatrice Ask. Nybörjarna frågar, pilotområdena svarar Under förra veckans konferens hade de 28 nya områdena som ska starta med sociala insatsgrupper chans att ställa frågor till de mer erfarna kollegorna som var med i pilotprojektet Här är några av de frågor som kom upp. 1. Vilka åldersgrupper arbetar de sociala insatsgrupperna med idag? o I Boden har vi satt ingångsåldern till 13 år och inkluderar ungdomar upp till 25. o Vi i Botkyrka börjar med åringar som yngst, för att försöka stoppa dem från att tas upp i kriminella gäng. 2. Hur involveras socialtjänsten? Genom myndighetsfunktionen eller fältverksamheten? o Hos oss i Lund är både myndighets- och fritidsförvaltningen med. o För oss i Boden räcker det med myndighetsnivån. 3. Hur dokumenteras arbetet? o I Malmö är det socialtjänsten som dokumenterar, planer på samma vis som i BBIC. o I Västra Hisingen gör vi det enkelt utifrån ordinarie verksamhet, det är bara handlingsplanen som är gemensam. Den hanteras sedan utifrån respektive lagsystem. 4. Går det att ge korta exempel på hur ni arbetar mer konkret? o I Södertälje har vi lotsar som jobbar speciellt med de här ungdomarna. Unga som har valts ut får en lots, kontaktpolis och en fältassistent. Sen bygger vi på med de resurser som behövs utifrån utredningen som gjorts. Åtgärder i planen handlar om regelbundna möten, tillsyn vid yttre tjänst av polisen. 5. Vilka mer insatser kan behövas? o Gottsunda tar den arsenal vi har, utifrån de behov som finns. Har vi inte de resurser som behövs så köper vi in tjänsten. Exempel på vad vi gör: ringer föräldrar, gör kontroller, skjutsar hem på kvällarna, följer upp att den unge går i skolan etc. o Skolan är aktivt engagerad i Linköping och har veckomöten med socialtjänsten.

4 o 6. Kan sociala insatsgrupper användas vid eftervård av unga som lämnar institutioner? o Ja, i Malmö har vi kopplat in sociala insatsgrupper vid två tillfällen. Det är ett utmärkt stöd för ungdomar som ska komma ut i vardagen igen. 7. Hur väljer ni ut vilka ungdomar som ska få vara med? o Linköping har kontinuerliga möten mellan representanter från skola, polis, fritidsförvaltningen och socialtjänsten och diskuterar orosanmälningar, pratar namn och identifierar risker. 8. Vem hämtar in samtycket? o Västra Hisingen berättar att varje område gör olika, men de flesta kommer från soc. Det bästa är att det görs av den myndighet som har bäst relation till den unge, i många fall skolan. o Örebro har provat lite olika modeller. Det mest effektiva är att socialtjänsten är med när samtycket inhämtas, eftersom det är socialtjänstens verksamhet som styr insatserna. 9. När bör SIG avslutas? Och hur? o Södertälje har ännu inte avslutat någon insats, förutom för en som flyttat. Efter sex månaders avhållsamhet görs en avstämning av hur det funkar på alla områden. o Lund har ett exempel på en kille som var med i 1,5 år. Sen kom det en sommar och han åkte iväg på festivaler. När han kom hem ville han ha halva insatsgruppen kvar, men slippa det jobbiga. Det fungerar förstås inte, så killen skrev ut sig själv till slut. 10. Hur kan man mäta resultaten i sociala insatsgrupper? o Rikspolisstyrelsen försöker hitta bra sätt, men det är svårt. 11. Hur sker återkoppling till familjen? o Socialtjänsten i Linköping säger att det beror på vilken problematik det handlar om. Relationen till föräldrarna är viktig. I två fall har jag återkommande träffar med föräldrarna. Har varit hos dem och de hos mig. Självklart i samförstånd med den unge.

5 Myndigheterna överens om sociala insatsgrupper Vid styrgruppsmötet den 28 augusti 2013 beslutades en gemensam viljeförklaring. Ett viktigt statement om vad vi vill med sociala insatsgrupper. I viljeförklaringen beskrivs bakgrunden till och inriktningen för sociala insatsgrupper. Bakom budskapet står: Rikspolisstyrelsen Sveriges Kommuner och Landsting Socialstyrelsen Arbetsförmedlingen Skolverket Specialpedagogiska skolmyndigheten Statens Institutionsstyrelse Ungdomsstyrelsen Du kan läsa viljeförklaringen i sin helhet på eller på de andra myndigheternas webbplatser. Arbetsförmedlingen stå redo att bistå i arbetet med sociala insatsgrupper För samtliga 40 områden som arbetar med sociala insatsgrupper finns det utsett särskilda kontaktpersoner vid Arbetsförmedlingen lokalt. Listan på kontaktpersoner biläggs detta nyhetsbrev. Arbetsförmedlingens kontaktpersoner kommer i slutet av oktober 2013 samlas för att få information kring arbetet med sociala insatsgrupper och hur de kan bistå övriga myndigheter och aktörer i individarbetet. Nästa nyhetsbrev kommer i oktober. Har du information att bidra med? Då är du välkommen att mejla christina.kiernan@polisen.se