Förskolepersonals inställning till och kunskap om stamning

Transkript

1 UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för klinisk vetenskap Enheten för logopedi 33 Förskolepersonals inställning till och kunskap om stamning Attitudes towards and knowledge of stuttering among preschool staff Ruth Bergström och Hanna Lidström Examensarbete i logopedi, 20 p Höstterminen 2006 Handledare: Jan van Doorn Karin Björk

2 Sammanfattning Bakgrund Stamning är vanligast förekommande hos barn i förskoleåldern, och det är oftast under den perioden stamningsdebuten för en person sker. I flertalet teorier om stamning lyfts reaktioner från omgivningen fram som en viktig faktor. Därför är det speciellt viktigt att de personer som tar hand om förskolebarn har ett bra förhållningssätt till stamning. Det saknas svenska studier om inställning till och kunskap om stamning hos förskolebarn. Mål Vårt syfte var att undersöka förskolepersonals inställning till och kunskaper om stamning. Metod En enkät, vars frågor poängsattes utifrån 4 logopeders svar, delades ut till förskolepersonal på förskolor inom Umeå tätort. Förutom bakgrundsfrågor bestod enkäten av frågor rörande inställning till stamning och 9 kunskapsfrågor. Resultat Nittiotre personer besvarade enkäten. Totalt var 75 % av förskolepersonalens svar önskvärda på inställningsfrågorna. På kunskapsfrågorna var 5, % av förskolepersonalens svar korrekta. Ett stort antal frågor besvarades med Kan ej besvara och Vet ej. Inga statistiskt signifikanta samband kunde påvisas mellan vare sig resultatet på inställningsfrågor och kunskapsfrågor eller mellan bakgrundsfaktorer och deltagarnas poäng på de båda enkätdelarna. Slutsatser Undersökningsdeltagarna hade överlag en önskvärd inställning till stamning, men bristande kunskaper inom området. Genom ett gott samarbete mellan förskolepersonal och logopeder, som har kunskaper om stamning, kan barn som stammar få ett bra omhändertagande.

3 Abstract Background Stuttering commonly occurs in preschool children. This is also the period of life when stuttering most often begins. In many theories of stuttering, reactions of others is seen as an important factor. This makes it especially important that those people who take care of preschool children have a good approach to stuttering. No Swedish studies about attitudes to and knowledge of stuttering in professionals who care for preschool children have yet been conducted. Aim The aim of the study was to investigate kindergarten teachers attitudes to and knowledge of stuttering. Method A questionnaire, in which the questions were given points according to the answers of 4 speech and language pathologists, was distributed to kindergarten teachers at kindergartens within the city of Umeå. Besides background questions, the questionnaire contained attitude questions and 9 knowledge questions. Results Ninety-three persons answered the questionnaire. A total of 75 % of the attitude questions were given desirable answers by the kindergarten teachers, while 5, % of the answers to the knowledge questions were correct. A great number of questions were answered with Can not answer or Don`t know. No statistically significant correlation was found between the results for the attitude questions and those for knowledge questions, nor was there a significant correlation between background factors and the participants points for either part of the questionnaire. Conclusions The participants of this study generally had a desirable attitude to stuttering, but lacked some knowledge. Through good cooperation between kindergarten teachers and speech and language pathologists, who are knowledgable about stuttering, children who stutter will be able to receive good care.

4 Etiska aspekter Detta forskningsprojekt har utformats i enlighet med grundläggande etiska principer för att skydda deltagarna i forskningen. Forskningens uppslag genomgick en oberoende granskning för att säkerställa att grundläggande etiska forskningsprinciper upprätthölls, särskilt att:. Undersökningen förväntades bidra till ökad kunskap och var baserad på relevant och aktuell litteratur och kunskapsbas 2. Studien utfördes och handleddes av personer med erfarenhet, utbildning och kompetens som lämpade sig för forskningen 3. Respekt för deltagarnas värdighet och välbefinnande upprätthölls 4. Rekryteringen av deltagarna var fri från tvång, incitament eller påverkan som kunde inkräkta på frivilligt deltagande 5. Potentiella deltagare informerades om: - studiens syfte och vad de förväntades utföra - att deltagandet var frivilligt och att det när som helst kunde avbrytas utan påföljd - att de måste ge sitt samtycke genom att returnera enkäten - att deras integritet och anonymitet var säkerställd. 6. Forskningsmaterialet kommer att lagras på ett sätt som säkrar anonymitet och åtkomst av data finns bara för personer som är behöriga.

5 Ett stort tack till Jan van Doorn och Karin Björk för all hjälp och stöd med vårt examensarbete Kerstin Axelsson och Christina Nordlund för att Ni lät oss använda Er enkät som utgångspunkt för vår All förskolepersonal som deltog i undersökningen Alla logopeder som ställde upp som professionell referens Deltagarna i vår pilotstudie Monica Westerlund för att Du gav oss tillåtelse att använda Din stamningsbroschyr och tillhandahöll det materialet Alla andra som på olika sätt hjälpt oss att genomföra detta examensarbete

6 Innehållsförteckning Inledning... Om stamning hos förskolebarn... Förskolans arbete ur stamningssynpunkt...2 Vuxnas roll i barns stamningsutveckling... 2 Tidigare studier om kunskap om och inställning till stamning...3 Syfte...4 Frågeställningar...4 Metod...4 Undersökningsdeltagare...5 Förskolepersonalen...5 Urval...5 Bortfall...5 Logopeder...5 Material...5 Procedur...6 Framtagande av enkät...6 Pilotstudie...6 Professionell referens...6 Enkäten till förskolepersonalen... 6 Poängsättning av enkätfrågorna...7 Databehandling...7 Resultat och analys av bakgrundsfaktorer post-hoc...8 Förskolepersonalens inställning till stamning...8 Inställningsfrågornas svarsfördelning De icke poänggivande svaren Analys av bakgrundsfaktorer post-hoc Förskolepersonalens kunskap om stamning... 0 Kunskapsfrågornas svarsfördelning... 0 De icke poänggivande svaren... 0 Analys av bakgrundsfaktorer post-hoc... Samband mellan inställning till och kunskap om stamning... 2 Diskussion... 3 Förskolepersonalens inställning till stamning... 3 Förskolepersonalens kunskap om stamning... 5 De icke poänggivande svaren... 5 Analyser av skillnader och samband... 6 Vidare forskning... 7 Slutsatser... 7 Referenser... 8 Bilagor Bilaga : Enkäten... 2 Bilaga 2: Följebreven Bilaga 3: Enkätfrågornas poängsättning... 27

7 Inledning Till en logoped kommer människor med olika typer av tal- och språksvårigheter, däribland personer som stammar. Målet med logopedens insatser är att underlätta kommunikationen mellan patienten och omgivningen. Ansvaret för att detta samspel ska fungera är inte bara patientens, utan ligger även på de andra personer som deltar i samtalet. Detta innebär att de åtgärder logopeden gör både kan inbegripa patienten själv och personer i den närmaste omgivningen. När det gäller barn under 6 år som stammar handlar åtgärderna ofta om att informera barnets omgivning om vad stamning är, och om hur man bör förhålla sig till att barnet stammar. Därför är det av stort intresse för oss att få en bild av hur vardagen ser ut för barn som stammar. Utifrån detta valde vi att närmare undersöka hur förskolepersonal ser på stamning. Om stamning hos förskolebarn Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras stamning som återkommande repetitioner eller förlängningar av ljud, stavelser eller ord, eller återkommande uppehåll eller pauser som avbryter den rytmiska talströmmen. Problemet bör klassificeras som störning bara när svårighetsgraden påverkar talfärdigheten (svensk översättning Socialstyrelsen, 996, s 222). Utöver detta räknas även de olika medrörelser personen som stammar kan ha i stamningsögonblicket (Van Riper, 937), samt talrädsla, skuld- och skamkänslor som är förknippade med att stamma (Sheehan, 970) till vad som ingår i begreppet stamning. Barn börjar oftast stamma vid 2-5 års ålder (Andrews, G., Craig, A., Feyer, A.-M., Hoddinott, S., Howie, P. M., & Neilson, M. D., 983). Detta är den period i barnets tal- och språkutveckling då barnets ordförråd och språkanvändning expanderar som snabbast. Även barn som inte stammar har ett mindre flytande tal under denna period (Ito, 986). Det kan därför vara svårt att särskilja vad som är stamning från vad som är normala avvikelser i talflyt hos barn. För att korrekt diagnostisera stamning hos barn måste man därför beakta såväl kvalitet och frekvens av störningarna i talflytet som hörbara tecken på fysisk anspänning, flykt och undvikanden i barnets tal (Conture, 200). I ett stort antal studier världen över har prevalensen för stamning hos skolbarn visat sig ligga på ca % (se Bloodstein, 995, för genomgång av studier) medan den enligt Beitchman et al (986) är 2,4 % hos förskolebarn. Incidensen för stamning hos barn i förskoleåldern är ca 5 % om man endast räknar de barn som stammat i över sex månader (Andrews et al, 983; Månsson, 2000). För många av dessa barn upphör stamningen spontant. Siffran för hur stor del av barnen detta gäller har legat på ca 75 % (se genomgång av studier i Guitar, 2006). Man kan dock inte utifrån stamningens svårighetsgrad i ett initialt skede veta vilka barn som kommer att fortsätta stamma eller inte. (Yairi & Ambrose, 999) Stamning är vanligare hos pojkar än flickor, en skillnad som ökar ju äldre barnen blir. Månsson (2000) kunde i sin longitudinella studie av alla barn födda på Bornholm 990 och 99 se att förhållandet mellan pojkar och flickor var :,65 vid tre års ålder, medan den två år senare var 2,8:. Vidare fann Bloodstein (995) att könsskillnaderna var 3,: för sexåringar och hela 5: i 0-årsåldern. Orsaken till att skillnaderna ökar ju äldre barnen är kan enligt den genomgång av studier Guitar (2006) gjort vara att flickor ofta både börjar och slutar stamma tidigare. Den spontana återhämtningen är även högre hos flickor än pojkar.

8 Förskolans arbete ur stamningssynpunkt På förskolor arbetar främst förskollärare och barnskötare med barnen. Utbildning av förskollärare sker på universitetsnivå och den är 3,5 år lång (Högskoleverket, Högskoleförordningen, Förordning 2005:40). I Umeå, där denna studie genomförts, ger en legitimerad logoped en föreläsning om stamning för universitetets förskollärarstudenter. Under denna tas fakta, teorier och önskvärt förhållningssätt kortfattat upp (A. Birgander, legitimerad logoped, lärarutbildningen vid Umeå universitet, personlig kommunikation, 2 november, 2006). Barnskötare utbildas på Barn- och fritidsprogrammet, som är en treårig gymnasial utbildning (Sveriges riksdag, skollagen, Lag 2000:445 samt bilaga ). Vid denna utbildning nämns stamning i samband med undervisning om barns språkutveckling, men ingen särskild tid avsätts för detta område (E. Lillieroth, lärare vid Barn- och fritidsprogrammet, Dragonskolan, Umeå, personlig kommunikation, 4 november, 2006). Varje förskola är enligt skollagen skyldig att utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver (Sveriges riksdag, skollagen, Lag 997:22). Om ett barn stammar kan detta ses som ett dolt funktionshinder som kräver kunskap och förståelse från personalens sida (Skolverket, 2003). Riktlinjer och mål i förskolans läroplan är inriktade på att varje barn ska främjas i sin utveckling. Särskilt stimulans av den språkliga utvecklingen lyfts fram. (Skolverket, läroplan för förskolan, SKOLFS 998:6). I förskolan i Umeå kommun har ingen generell kompetensutveckling inom stamning genomförts (L. Jonsson, utvecklingsledare för förskolan i Umeå kommun, personlig kommunikation, 4 februari, 2006). Det finns en talpedagog knuten till förskolan i Umeå kommun, som vid behov informerar personalen om stamning. Det händer dock sällan att en förskola efterfrågar detta. Personalen på förskolan förefaller även ha problem med att skilja mellan upprepningar och stamning (M. Eirell, talpedagog Umeå kommun, personlig kommunikation, april, 2006). Efter att ett barn träffat logoped för sin stamning kan logopeden med föräldrarnas samtycke även ge råd till personalen. Om stamningsbehandling inleds sker dock detta på logopedmottagningen. (J Enfält, legitimerad logoped, Logopedmottagningen, Norrlands universitetssjukhus, Umeå, personlig kommunikation, 27 oktober, 2006). Vuxnas roll i barns stamningsutveckling Enligt Bjar och Liberg (2003) växer barnets bild av det egna jaget fram ur de språkliga sammanhang vi ingår i och de relationer vi har till andra. Vidare anser de att barnets tidiga möten i dessa sammanhang har betydelse för hur barnet sedan möter språkliga sammanhang i exempelvis förskolan och skolan (s 20). Hur ser då de språkliga sammanhangen ut för barn som stammar? Albert (982) beskriver hur omgivningen genom sitt förhållningssätt kan skapa och underhålla en bild av personen som stammar som någon det är synd om. Vidare menar han att barn trots föräldrarnas försök att dölja sina reaktioner på att barnet stammar, ändå ofta har föreställningar om vilka dessa är. Detta kan göra att barnet som stammar får en negativ självbild. 2

9 Starkweather (990) har en teori om att stamning beror på att omgivningens förväntningar och krav på barnets språkliga förmåga är för höga i förhållande till dess språkliga kapacitet. Även Bloodstein (975) anser att barnets stamning ökar om det utsätts för orealistiskt höga förväntningar på talflyt från föräldrarna. Vidare anser Sheehan (975) att orsaken till att stamning uppstår i en situation är en konflikt mellan viljan att tala och rädslan för att stamma. Om man i detta sammanhang betänker Wendell Johnsons tanke att stamning kan utvecklas genom att personen som stammar försöker låta bli att stamma (966, s 64-65), blir det ännu viktigare att barnet inte ges signaler från omgivningen att stamning är något oönskat som man inte ska prata om. Hur människor ser på stamning och definierar den varierar enligt många kliniskt verksamma logopeder stort och grundar sig inte alltid på någon egentlig kännedom om ämnet. Människor tenderar att klassificera stamning på många olika sätt och de flesta har en uppfattning om vad som är stamning eller icke-stamning grundat på ytterst rudimentära kunskaper om begreppet (Lundberg, 2006, s 25). Lauland (998) går så långt att han anser att myter, fördomar och okunskap om stamning är mer utbredda än den kunskap som finns (s 9). Enligt Johnsons diagnosogena teori är en lekmans diagnosticering av stamning en av orsakerna till stamningen (944). Detta innebär att föräldrarna genom att göra barnet uppmärksamt på normala avvikelser i talflytet skapar ett problem som tidigare ej fanns. Många kliniker menar att människor utan kompetens inom området ofta tycker sig veta att ett barn stammar. Det absolut vanligaste för barn som kommer till undersökning är att de redan klassificerats som varande stammande av någon. Denne någon är oftast lekman på det stamningsdiagnostiska område (Lundberg, 2006, s 25). Lundberg menar vidare att detta leder till såväl under- som överdiagnostisering av stamning. Tidigare studier om kunskap om och inställning till stamning Olika studier har tidigare gjorts som undersökt såväl lärare, studenter och föräldrar om deras kunskap om och/eller inställning till stamning. I en undersökning med lågstadielärare kom Crowe och Walton (98) fram till att det fanns ett positivt samband mellan lärarnas inställning till och kunskap om stamning. De lärare som hade en elev som stammade i klassen hade dock en mer negativ inställning till och sämre kunskap om stamning än övriga lärare. Yeakle och Cooper (986) genomförde en undersökning där lärare till barn i alla åldrar deltog. Resultatet visade att det fanns stora brister i lärarnas kunskaper om stamning. Samtidigt fann man att de lärare som hade erfarenhet av stamning, eller hade fått vidareutbildning inom området hade en mer realistisk inställning till personer som stammar och ställde samma krav på elever som stammande som på andra elever. Lärare i förskolan och upp till andra klass tyckte i större utsträckning än de andra lärarna att stamning var den svåraste störningen i barns kommunikation. Slutligen fann Ruscello et al (994) i en studie gjord på specialpedagoger, att dessa förknippade personer som stammar med i huvudsak negativa personlighetsdrag. Crowe och Cooper (977) jämförde föräldrar till barn som stammar med föräldrar till barn som inte stammar i fråga om kunskap om och inställning till stamning. Resultatet indikerade att föräldrar vars barn inte stammade hade bättre kunskaper om och en mer önskvärd inställning till stamning. 3

10 Vanryckeghem (995) undersökte föräldrars förmåga att bedöma sitt barns inställning till sitt tal. Det framkom att föräldrar till barn som stammade trodde att barnet hade en mer negativ inställning till sitt tal än barnet självt angav. Tvärtom trodde föräldrar till barn som inte stammade att barnet hade en mer positiv inställning till sitt tal än vad som egentligen var fallet. När det gäller barns egen inställning till stamning tyder nyare forskning på att medvetenhet om stamning börjar redan vid tre års ålder (se genomgång i Vanryckeghem et al., 2005). Vanryckeghem et al. har själva funnit att barn i förskoleåldern som stammar har en mer negativ attityd till sitt tal jämfört med barn i samma ålder utan sådana svårigheter. Detta fann även Antonsson (2006) i sin svenska studie på åtta- och elvaåringar. De äldre barnen som stammade hade även en mer negativ inställning till sin kommunikationsförmåga än de yngre. I en studie som gjordes på barn mellan 7 och 3 år som stammar fann Vanryckeghem et al. (200) ett starkt samband mellan negativ inställning till sitt eget tal och negativa känslor kopplade till talet. Båda dessa faktorer ökade med stigande ålder. I Sverige har inga studier om barn i förskoleåldern gjorts inom detta område. Axelsson och Nordlunds undersökning av högstadielärares kunskap om och inställning till stamning (2005) visade på ett behov av förbättrade kunskaper om stamning. Lärarna hade dock överlag en önskvärd inställning till stamning. Kunskapsfrågor besvarades ofta med svarsalternativet Vet inte och frågor rörande inställning med Kan ej besvara. Det fanns ett starkt samband mellan användandet av dessa svarsalternativ. Syfte Eftersom antalet barn som stammar är störst i förskoleåren, och det även är vanligast att börja stamma då, är det speciellt viktigt att de vuxna som tar hand om dessa barn har ett bra förhållningssätt till stamning. Detta kan i sin tur påverka hur barnet ser på sig själv. Svenska studier om inställning till och kunskap om stamning hos förskolebarn saknas. Vårt syfte är därför att undersöka förskolepersonals inställning till och kunskaper om stamning. Frågeställningar Har förskolepersonal en inställning till stamning som överrensstämmer med vad en grupp logopeder anser vara önskvärt? Hur ser förskolepersonalens kunskap om stamning ut? Finns det något samband mellan förskolepersonalens kunskaper om och inställning till stamning? Metod För att kunna uttala oss om förskolepersonals kunskap om och inställning till stamning behövde vi nå ett så stort antal personer som möjligt. Vi valde därför att genomföra studien som en enkätundersökning, eftersom denna undersökningsmetod gör det möjligt att enkelt nå många personer, samt att alla får exakt samma instruktioner och frågor. Risken med denna metod är dock att bortfallet blir större än om man väljer att intervjua personer. Frågor och svar kan inte heller förtydligas (Ejlertsson, 996). 4

11 Undersökningsdeltagare Förskolepersonalen Urval I Umeå tätort fanns vid tidpunkten för enkätens utdelning 39 förskolor, där totalt 853 personer (534 förskollärare, 309 barnskötare och 0 personer utan utbildning inom området) arbetade direkt med barnen. Tolv av förskolorna var fristående. Enkäten delades ut till sammanlagt 70 personer (ca % av de 853 personer anställda som förskolepersonal inom Umeå tätort) på 3 förskolor, varav två var fristående. Nittiotre av dessa personer valde att besvara enkäten. Av förskolepersonalen var 8 kvinnor, 9 män och 3 hade ej angivit kön. De var mellan 23 och 64 år, medelåldern var ca 40 år. Sexton personer var under 30 år, 30 personer var mellan 3 och 40 år, 30 personer var mellan 4 och 50 år och 2 personer var över 50 år. I undersökningsgruppen hade 0 personer arbetat mindre än tre år, 4 mellan 4 och 0 år, 35 mellan och 20 år och 32 mer än 20 år. Två personer hade ej angivit antal yrkesverksamma år. 59 personer var förskollärare och 28 barnskötare. Tre personer saknade utbildning inom området och tre hade ej angivit utbildning. Av de tillfrågade hade 24 personer någon form utav vidareutbildning, däribland specialpedagogisk utbildning, montessori-lärarutbildning, lärarutbildning och diverse universitetskurser. Två personer hade ej besvarat denna fråga. På frågan om huruvida de fått undervisning om stamning under sin utbildning svarade 24 personer ja, 26 nej och 30 att de ej mindes. Tre personer hade ej besvarat frågan. I undersökningsgruppen hade 58 personer personlig erfarenhet av stamning. En majoritet av dessa hade haft hand om barn på förskolan som stammat. Det fanns även personal som stammat själva eller hade barn som stammar alternativt har stammat. Andra hade på olika sätt träffat på stamning i sin bekantskapskrets. Bortfall Bortfallet blev ca 54,7 %. Deltagandet bedöms trots detta vara tillräckligt med hänsyn till studiens storlek. Undersökningsdeltagarna bedöms även vara representativa, då de inte på något uppenbart sätt utmärker sig ur populationen. Svar mottogs från samtliga förskolor, det lägsta deltagandet var två av tio. Svarsfrekvensen var dock högre på förskolor med färre anställda. Logopeder I studien deltog även legitimerade logopeder. Logopeder får under sin fyraåriga universitetsutbildning både teoretisk och klinisk utbildning inom stamning. (Högskoleverket, Högskoleförordningen, Förordning 200:23). Logopedernas roll i denna studie var därför att ge en professionell referens till inställningsfrågornas svar och att kontrollera samstämmighet angående kunskapsfrågornas svar. Logopedernas svar har således ej analyserats i sig utan endast använts för att värdera förskolepersonalens svar. Kriterierna för logopedernas medverkan var att de skulle ha minst tre års yrkeserfarenhet och arbeta med stamning. En förfrågan gjordes via mail till totalt 5 logopeder om att delta som professionell referens i studien. Fjorton av dessa valde att delta. Material Enkäten bestod av fyra delar: följebrev, bakgrundsfrågor, inställningsfrågor och kunskapsfrågor (Bilaga ). Svarsalternativen för inställningsfrågorna var Alltid, Nästan alltid, Nästan aldrig, Aldrig och Kan ej besvara. För kunskapsfrågorna var alternativen 5

12 Ja, Nej och Vet inte. I syfte att förebygga ett stort antal Kan ej besvara / Vet inte - svar drogs en lodrät linje mellan dessa och övriga alternativ. I den slutgiltiga versionen ingick bakgrundsfrågor, inställningsfrågor och 9 kunskapsfrågor. Två olika följebrev (bilaga 2) utformades även; ett till förskole-personalen och ett till logopederna. Informationsfoldern OM OMtagningar och stamning hos förskolebarn (Barnhälsovården, 995) valdes för att delas ut till de deltagande förskolorna som tack för deras medverkan i studien. Procedur Framtagande av enkät Enkäten utformades av studiens författare. De flesta av enkätfrågorna har hämtats från den enkät som Kerstin Axelsson och Christina Nordlund använde i sitt examensarbete Högstadielärares kunskap om och inställning till stamning (2005). Dessa frågor anpassades dock för denna studies målgrupp. Sex helt nya kunskapsfrågor lades även till, baserat på aktuell stamningslitteratur. (Bloodstein, 995; Conture, 200; Guitar, 2006). Pilotstudie En pilotstudie genomfördes där en logoped och tre förskollärare fick fylla i enkäten och därefter ge respons på dess innehåll. Professionell referens Efter viss revidering av enkäten skickades samtliga inställningsfrågor och de fyra nya kunskapsfrågorna ut till de logopeder som ställde upp som professionell referens. Adressuppgifterna makulerades sedan för att garantera logopederna anonymitet. Övriga kunskapsfrågor skickades ej ut eftersom de redan bedömts i Axelsson och Nordlunds undersökning och risken var stor att de logopeder som medverkade i denna studie skulle vara samma personer som ställde upp vid föregående undersökning. Anledningen till att alla inställningsfrågor sändes ut var att logopederna kunde tänkas bedöma dessa frågor annorlunda trots att de i grunden var likadana som i Axelsson och Nordlunds studie. Detta eftersom våra frågor rörde betydligt yngre barn. Efter att enkäterna till logopederna samlats in ströks en kunskapsfråga på grund av bristande samstämmighet. Vårt kriterium för att behålla en fråga var att högst två logopeder skulle ha svarat Kan ej besvara / Vet inte eller lämnat frågan obesvarad. Av de resterande svaren skulle minst 80 % vara överensstämmande. På inställningsfrågorna innebar detta att logopederna kunde ha valt något av alternativen alltid och nästan alltid respektive aldrig och nästan aldrig. Enkäten till förskolepersonalen Rektorer för tretton förskolor i Umeå tätort ringdes upp i maj, 2006, för att vi skulle få tillstånd att dela ut enkäten på respektive förskola. Studien beskrevs då kortfattat. Målet var att få så stor geografisk spridning som möjligt och att gå ut till minst 50 personer. Enkäterna och en svarslåda lämnades personligen ut av studiens författare i personalrummet på respektive förskola i slutet av augusti, 2006, efter att ha informerat den första vi mötte ur personalen om att rektor gett tillstånd till detta, att enkäten handlade om stamning, samt att enkäterna skulle lämnas i svarslådan som skulle hämtas två veckor senare. 6

13 Efter två veckor hämtade studiens författare in svarslådorna med enkäterna i och lämnade samtidigt ut informationsfoldern i varje personalrum. Poängsättning av enkätfrågorna Enkätfrågorna poängsattes enligt logopedernas svarsfördelning med samma formel som Axelsson och Nordlund (2005) använde. Poängsättningen av inställningsfrågorna gick till på följande sätt: Först delades fyra av svarsalternativen in i två block; Alltid och Nästan alltid i ett block samt Aldrig och Nästan Aldrig i ett. Det svarsalternativ som flest logopeder angett gavs tre poäng. Maximal poängsumma på dessa elva frågor blev därför 33 p. Svarsalternativet inom samma block gavs mellan två och tre poäng beroende på hur stor del av logopederna som valt detta alternativ enligt följande formel: PI = 2 LN LM P I = Poäng på inställningsfråga L N = Antal logopeder som angav det andra alternativet i blocket med det mest önskvärda svaret L M = Antal logopeder som angav det mest önskvärda svaret På kunskapsfrågorna gav varje korrekt svar en poäng, vilket gjorde att man maximalt kunde få 9 p på denna del. Alla övriga svar på de båda enkätdelarna gav noll poäng. Icke poänggivande svar på inställningsdelen var således svar inom icke önskvärt block, Kan ej besvara -svar eller att en fråga lämnats obesvarad Icke poänggivande svar på kunskapsdelen var felaktigt svar, Vet inte -svar eller att en fråga lämnats obesvarad. I enstaka fall kryssade undersökningsdeltagare mellan två alternativ. Dessa svar har räknats som Kan ej besvara - respektive Vet inte -svar. Denna poängsättning användes sedan som bedömningsgrund vid analysen av personalens resultat (Bilaga 3). Databehandling De besvarade enkäterna sammanställdes och analyserades. Varje undersökningsdeltagares poäng på inställningsfrågorna slogs samman till en inställningspoäng och poängen på kunskapsfrågorna till en kunskapspoäng. Sedan summerades samtliga deltagares inställningspoäng och kunskapspoäng var för sig och medelvärde samt standardavvikelser räknades ut. Sambandet mellan inställningspoäng och kunskapspoäng, samt mellan icke poänggivande svar på de båda enkätdelarna analyserades. Till sambandsanalyserna användes Pearsons korrelationskoefficient. En post hoc-analys gjordes av skillnaderna mellan inställningspoängen respektive kunskapspoängen och de undergrupper som bildades utifrån förskolepersonalens bakgrundsinformation. Till detta räknades medelvärden och standardavvikelser ut för dessa undergrupper. Vid samtliga analyser signifikanstestades skillnaden mellan medelvärdena med t-test eller ANOVA. 7

14 Resultat och analyser av bakgrundsfaktorer post-hoc Förskolepersonalens inställning till stamning Resultatet för två undersökningsdeltagare fick strykas från denna del då de missat att besvara andra sidan i enkäten, således är 9 personers svar medräknade. Av maximalt 33 poäng hade förskolepersonalen mellan 3,7 och 3,7 poäng på denna enkätdel. Medelvärdet låg på 23,3 p (SD = 4,2 p). I tabell visas undersökningsgruppens poängfördelning. Där kan man se att en knapp tredjedel av förskolepersonalen hade 22 poäng eller mindre, medan ca 20 % hade över 27 poäng. Tabell. Förskolepersonalens poängfördelning på inställningsfrågorna Inställnings-poäng Antal personer Andel personer 3,0 7,0 8 8,8 % 7, 22,0 2 23, % , ,4 % 27, 32,0 8 9,8 % Totalt 9 00 % Inställningsfrågornas svarsfördelning Endast fyra av de svarande hade önskvärda svar på samtliga frågor. Totalt var 75 % av förskolepersonalens svar önskvärda. Vid en genomgång av svarsfördelningen per fråga (se tabell 2, s.) visade sig inställningsfråga 2, 4, 8 och 9 ha lägst antal önskvärda svar. På fråga 8 hade endast ca 3 % av informanterna valt något av de önskvärda alternativen. Dessa fyra frågor kommer att analyseras separat i diskussionsdelen. Ingen hade valt svarsalternativ inom det icke önskvärda blocket på frågorna, 6 och. Man kan även se att frågor endast i fyra fall lämnats obesvarade. De icke poänggivande svaren Ca 37 % av de svar som ej gavs poäng i denna enkätdel var icke önskvärda svar Resterande ca 63 % utgjordes av kan ej besvara -svar och obesvarade frågor. Dessa svar var dock ej jämnt fördelade inom undersökningsgruppen utan varierade från individ till individ (se figur, s.). Figuren visar även att de personer som oftast svarat Kan ej besvara eller lämnat frågor obesvarade har minst antal icke önskvärda svar och vice versa. Korrelationen mellan dessa två faktorer låg på r=0,39, p<0,0. Analys av bakgrundsfaktorer post-hoc Undersökningsdeltagarna har inte alltid angivit all bakgrundsinformation (se Förskolepersonal i metoddelen). Antalet svar som används vid analyserna varierar således. Kön och ålder Medelvärdet för kvinnor (n=79) var 23.3 p (SD=4,2) och för män (n=9) 23,4 poäng (SD=4,3). T-test visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna t(86)=0,07, p=,95). För undersökningsdeltagare under 30 år (n=6) var medelvärdet 22,3 p (SD=4,0), för dem mellan 3 och 40 år (n=29) var det 24,8 (SD=3,2), för 4 50:åringar (n=29) var siffran 22,8 (SD=4,3) och för dem över 50 år (n=2) låg medelvärdet på 23,3 (SD=5,6). ANOVA visade F(3)=,80, p=,6 (ej signifikant skillnad). Hädanefter avses endast förskolepersonalen då undersökningsdeltagarna omnämns. 8

15 Tabell 2 Förskolepersonalens svarsfördelning och procentuella andel önskvärda svar på inställningsfrågorna Alltid Nästan alltid Nästan aldrig Aldrig Kan ej besvara Ej svarat Andel önskvärda. Kan ett barn som stammar delta i förskolans aktiviteter på samma villkor som andra barn? 2. Är barn som stammar hjälpta av att få kunskap om stamning? 3. Bör vuxna avsluta ord som barnet fastnat på? 4. Förbättras situationen för ett barn som stammar om man pratar öppet om stamning i barngruppen? 5. Bör ett barn dölja att han/hon stammar? 6. Är stamning ett sätt för barn att få uppmärksamhet? svar* ,5 % ,3 % ,6 % ,3 % ,8 % ,4 % 7. Bör en vuxen uppmuntra barnet att ,9 % tala i alla situationer? 8. Bör en vuxen uppmuntra ett barn ,8 % som stammar att tala långsammare? 9. Bör förskolepersonalen i sin planering ,4 % ta hänsyn till att ett barn stammar? 0. Kan en vuxen påverka ett barns ,9 % inställning till sin stamning?. Ska man direkt låta en fråga gå vidare ,7 % till någon annan om ett barn som stammar fastnar på ett ord när han eller hon ska svara? Mest önskvärt svar markeras med fet stil och näst mest önskvärt svar är understruket. *Svar på båda alternativ inom det block som det mest önskvärda svaret finns har räknats med. 30 Antal personer icke önskvärda svar 2 icke önskvärda svar icke önskvärda svar 0 icke önskvärda svar Antal obesvarade frågor/"kan ej besvara" -svar Figur Figuren visar hur många gånger undersökningsdeltagarna lämnat inställningsfrågor obesvarade eller svarat Kan ej besvara. Utöver detta kan man även se hur många icke önskvärda svar personerna hade. Siffrorna i staplarna anger hur många personer som hade ett visst antal icke önskvärda svar. Yrkeserfarenhet Personalen som arbetat mindre än tre år (n=0) hade ett medelvärde på 2, p (SD=4,8 p). De som arbetat fyra till tio år hade ett medelvärde på 24,4 p (SD=3,06 p), medan deltagarna som arbetat elva till tjugo år hade 23,4 p i medelvärde (SD=4,3 p). Slutligen hade de som arbetat över 20 år ett medelvärde på 23,6 p (SD=4,2 p). ANOVA gav F(3)=,30, p=,28 (ej signifikant). 9

16 Utbildning Då undersökningsgruppen delades upp utifrån utbildning blev medelvärdet 23,6 p för förskollärarna (n=58) och 23,2 p för barnskötarna (n=27) 23,2 p. Denna skillnad var inte heller signifikant vid testning med t-test, som gav resultatet t(83)=0,36, p=,72. Vidareutbildning De personer som gått någon form av vidareutbildning (n=22) hade ett medelvärde på 24, p (SD=3,3 p), medan gruppen som inte hade det (n=67) visade sig ha ett medelvärde på 22,9 p (SD 4,4). T-test gav här resultatet t(87)=,9, p=,24 (ej signifikant). När det gäller stamningsundervisning hade de som fått någon sådan (n=23) ett medelvärde på 23,5 p (SD=3,4 p) och de som inte fått någon (n=35) medelvärdet 23,8 p (SD=4,5 p). Skillnaden mellan gruppernas resultat var ej signifikant enligt t-testningen som gav t(56)=0,24, p=,8. Personlig erfarenhet Medelvärdet för de personer som hade personlig erfarenhet av stamning (n=56) var 23,7 p (SD=3,9 p) och för dem som inte hade det (n=33) låg siffran på 22,4 p (SD=4,7 p). T-testning av skillnaden mellan grupperna gav resultatet t(87)=,40, p=,7 (ej signifikant). Förskolepersonalens kunskap om stamning Två personer svarade Vet inte på samtliga frågor i denna del och ytterligare tre svarade Vet inte på 8 av de 9 frågorna. Dessa personers resultat ströks därför från denna enkätdel, vilket innebär att endast 88 personers resultat redovisas här. Maximal kunskapspoäng var 9 poäng. Förskolepersonalen fick mellan och 6 poäng, medelvärdet var 9,7 p och SD 3,2 p. I tabell 3 visas undersökningsgruppens poängfördelning. Där kan man se att nästan hälften av förskolepersonalen hade mellan 9 och 2 poäng. Tabell 3. Förskolepersonalens poängfördelning på kunskapsfrågorna Kunskaps Poäng Antal Personer Andel personer ,5 % ,7 % ,2 % ,6 % Totalt % Kunskapsfrågornas svarsfördelning Totalt var 5, % av förskolepersonalens svar korrekta. Vid genomgång av svarsfördelningen per fråga (se tabell 4, s.4) visade sig kunskapsfråga 3, 4, 0 och ha lägst andel korrekta svar. Samtliga dessa frågor har en hög andel Vet inte - svar. Fråga 3, 4 och 0 har dock fler felsvar än korrekt besvarade. På fråga hade alla angivit korrekt svar och fråga 2, 5, 6, 7 och 8 hade även de en hög andel korrekta svar. Även på denna enkätdel har frågor endast i fyra fall lämnats obesvarade. De icke poänggivande svaren Av de svar som ej gavs poäng i denna enkätdel var 9,3 % icke korrekta svar. Resterande 80,7 % utgjordes av Vet inte -svar eller att frågor lämnats obesvarade. Figur 2 (s.4) visar hur antalet Vet inte -svar eller obesvarade frågor och felsvar varierar mellan undersökningsdeltagarna. Där kan man se att de som har minst antal felsvar nästan genomgående är bland dem som har flest Vet inte -svar eller ej besvarat en fråga medan de 0

17 som har störst antal felsvar istället har lägst antal Vet inte -svar eller obesvarade frågor. Korrelationen mellan dessa två faktorer låg på r=0,64, p<0,0. Analys av bakgrundsfaktorer post-hoc Undersökningsdeltagarna har inte alltid angivit all bakgrundsinformation (se Förskolepersonal i metoddelen). Antalet svar som används vid analyserna varierar således. Kön och ålder Medelvärdet för kvinnor (n=76) var 9,6 p (SD=3,2) och för män (n=9) 0,6 poäng (SD=3,). T-test visade att skillnaden ej hade statistisk signifikans t(83)=0,82 p=0,4. De personer som var under 30 år (n=6) hade medelvärdet 8,8 p (SD=3,), för 3 40: åringar (n=30) låg siffran på 9,8 p (SD= 3,5), för de som var mellan 4 och 50 år (n=28) var medelvärdet 0,3 p (SD=3,2) och för dem över 50 år (n=0) var det 0,0 p (SD=3,2). ANOVA visade att skillnaden ej hade statistisk signifikans, då F(3)=0,68, p=0,57. Yrkeserfarenhet Personal med mindre än tre års yrkeserfarenhet (n=9) hade ett medelvärde på 8, p (SD=3,2 p). För de som arbetat i mellan 4 och 0 år (n=5) var medelvärdet 9,6 p (SD=3,8 p). För de deltagare som arbetat i elva till tjugo år (n=33) låg medelvärdet på 9,5 (SD=3,9 p). För de som arbetat i över 20 år var medelvärdet 9,2 p (SD=3,9 p). ANOVA gav F(3)=0,35, p=,79 (ej signifikant). Utbildning Vid närmare undersökning av resultatet utifrån utbildning visade det sig att medelvärdet för förskollärarna (n=55) var 9,8 p och för barnskötarna (n=27) 9,7 p. Skillnaden var ej signifikant, då t-testning gav resultatet t(80)=0,0, p=,92. Tabell 4 Förskolepersonalens svarsfördelning och procentuella andel korrekta svar på kunskapsfrågorna Ja Nej Vet inte Ej svarat Andel korrekta svar. Varierar stamning i svårighetsgrad? % 2. Kan ett barn ha stamningsproblem, dvs. se sig själv som en person som stammar, fast den vuxne aldrig hör stamning i barnets tal? % 3. Är det troligt att stamning har psykiskt ursprung? ,7 % 4. Är ett barn som stammar hjälpt av att ta ett djupt andetag för att låta ,2 % bli att stamma? 5. Kan barn som stammar på förhand känna att de kommer att stamma , % på ett ord? 6. Är stamning vanligare hos pojkar? ,6 % 7. Är det enbart det som hörs i talet som ingår i stamning? ,2 % 8. Har de flesta vuxna som stammar stammat sedan tidig barndom? ,0 % 9. Finns det olika behandlingsalternativ att tillgå för barn som stammar? ,5 % 0. Är det vanligt att skrämmande upplevelser eller förändringar i barnets ,9 % miljö utlöser stamning?. Kan stamning orsakas av ogynnsamma andningsmönster? ,6 % 2. Stammar ett barn för att han/hon har nedsatt tankemässig förmåga? ,5 % 3. Kan ett barn som stammar ha olika knep som t. ex. att stampa med ,7 % foten för att försöka hjälpa sig själv med talet? 4. Beror stamning på problem med att hitta rätt ord? ,2 % 5. Kan stamning utvecklas genom att ett barn tillbringar mycket tid med ,0 % någon som stammar? 6. Växer stamning hos barn alltid bort? ,7 % 7. Kan ett barn som stammar ha perioder då han/hon nästan inte ,8 % stammar alls? 8. Kan stamning variera utifrån vilken situation ett barn befinner sig i? ,0 % 9. Innebär stamning att barnet bara upprepar stavelser/ord oftare i sitt tal ,8 % än andra barn? Korrekt svar markeras med fet stil.

18 2 0 0 Fel Antal personer Fel 6 Fel 5 Fel 4 Fel 3 Fel 2 Fel Fel 0 Fel Antal obesvarade frågor/"vet inte"-svar Figur 2 Figuren visar hur många gånger undersökningsdeltagarna lämnat kunskapsfrågor obesvarade eller svarat Vet inte. Utöver detta kan man även se hur många felsvar personerna hade. Siffrorna i staplarna anger hur många personer som hade ett visst antal felsvar. Vidareutbildning De undersökningsdeltagare som gått någon form av vidareutbildning (n=2) hade ett medelvärde på 0,7 p (SD=2,3 p), medan medelvärdet för gruppen utan vidareutbildning (n=65) var 9,4 p (SD 3,4 p). T-testning gav resultatet t(84)=,56, p=0,2 (ej signifikant). De som fått stamningsundervisning (n=23) hade ett medelvärde på 0,8 p (SD=3,3 p) och för de som inte fått någon (n=33) var medelvärdet 9,0 p (SD=2,9 p). Skillnaden var enligt t-testning ej signifikant, då t(54)=2,9 p=0,03. Personlig erfarenhet Medelvärdet för undersökningsdeltagare med erfarenhet av stamning (n=57) var 0,0 p (SD=2,9 p) och för de utan sådan erfarenhet (n=29) var medelvärdet 8,9 p (SD=3,8 p). Skillnaden mellan grupperna var ej signifikant enligt t-testning, t(84)=,52, p=0,3. Samband mellan inställning till och kunskap om stamning Vid korrelationsanalys av huruvida det finns något samband mellan undersökningsdeltagarnas resultat på inställningsfrågorna respektive kunskapsfrågorna framkom att det inte fanns något signifikant samband mellan dessa faktorer (F=,2, p=,26). När det gäller de svar som gav noll poäng kunde korrelationsanalysen (F=,38, p<,0) påvisa ett signifikant samband mellan det antal fel en undersökningsdeltagare gjorde på respektive enkätdel. Det fanns även ett signifikant samband mellan antal Kan ej besvara och Vet inte -svar (F=,34, p<,0) enligt korrelationsanalys. 2

19 Diskussion Stamning är vanligast i förskoleåren. Vuxna är viktiga förebilder för barnet och kan genom sitt förhållningssätt både öka och minska förutsättningarna för att ett barns stamning ska upphöra. Inga studier om förskolebarn har gjorts vad gäller inställning till och kunskap om stamning. Därför ville vi genomföra denna studie, där forskningsansatsen var att kartlägga förskolepersonals inställning till och kunskap om stamning. En frågeställning handlade även om huruvida det finns ett samband mellan inställning till och kunskap om stamning. Med hjälp av en enkät utformad av studiens författare kunde svar på frågor rörande inställning till och kunskap om stamning inhämtas från 93 personer som arbetar på förskolor inom Umeå tätorts. För att kunna bedöma hur önskvärda eller korrekta deltagarnas svar var behövdes en rättningsmall. Denna erhölls genom att låta en grupp logopeder, som genom att de arbetar med stamning tros ha hållit sig uppdaterade inom området, besvara enkäten. I och med att samma urvalskriterier valdes för denna grupp som Axelsson och Nordlund (2005) hade, kunde svaren från logopederna i deras undersöknings användas som facit för de frågor som var exakt likadana i de båda studierna. Det kan hända att svarsfördelningen, och därmed poängsättningen, blivit annorlunda om logopederna fått delta enbart p.g.a. att de genomgått logopedutbildningen. Logopederna var inte heller helt överens om frågornas svar (se Bilaga 3). Därför bör man ha i åtanke att svaren poängsatts utifrån vad majoriteten av en viss grupp logopeder anser när det gäller stamning, och inte den absoluta sanningen. I och med valet av referensgrupp tror vi dock att en relativt rättvis bild av hur man i dagsläget ser på stamning erhållits. Här nedan diskuteras först resultaten på inställningsfrågorna för sig, följt av ett avsnitt om kunskapsfrågornas utfall. Sedan behandlas de icke poänggivande svaren, följt av ett avsnitt där de analyser av skillnader och samband inom resultaten som erhölls tas upp. Förskolepersonalens inställning till stamning Resultatet tyder på att förskolepersonalen överlag har en önskvärd inställning till stamning. Undersökningsdeltagarna har dock ofta varit mindre nyanserade i sina svar än logopederna, genom att i mycket högre utsträckning valt svarsalternativen alltid och aldrig. Det finns ett fåtal personer vars svar helt överensstämmer med logopedernas svar. Samtidigt finns det förskolepersonal som inte har en önskvärd inställning till stamning. Att svar inom icke önskvärt block erhållits på alla frågor utom tre och att alternativet Kan ej besvara använts i så hög utsträckning pekar på en osäkerhet bland undersökningsdeltagarna om hur man ska förhålla sig till ett barn som stammar. Den påpekan Axelsson och Nordlund (2005) gjorde, att det inte hjälper en elev som stammar att andra lärare har en önskvärd inställning till stamning om inte den enskilde elevens lärare har det, är lika aktuell i detta sammanhang. Vid en grundligare analys av de fyra frågor som fick minst andel önskvärda svar kan man se att här återfinns frågorna som handlar om huruvida man ska uppmärksamma det faktum att ett barn stammar. Detta gäller fråga 2 (Är barn som stammar hjälpta av att få kunskap om stamning?) och fråga 4 (Förbättras situationen för ett barn som stammar om man 3

20 pratar öppet om stamning i barngruppen?). Att personalen anser att man inte ska prata om stamning skulle kunna bero på en oro för att barnets självkänsla då ska påverkas negativt. Några av undersökningsdeltagarna har kommenterat dessa frågor med att äldre barn kan vara hjälpta av ett sådant agerande, men inte förskolebarn. Detta kan vara tankegångar som även andra haft. Här kan man återigen fråga sig om personalen inte vill uppmärksamma så små barn på att de stammar, eller att de inte tror barnen är stora nog att förstå denna information. Samtidigt håller ca 77 % av undersökningsdeltagarna med om att en vuxen kan påverka ett barns inställning till sin stamning (fråga 0). Den fråga som flest personer gett ett icke önskvärt svar på, fråga 8 (Bör en vuxen uppmuntra ett barn som stammar att tala långsammare?), tar mer konkret upp hur man ska handla i kontakten med ett barn som stammar. Även om det mycket riktigt är så att ett barn stammar mindre då det talar långsammare, har en direkt uppmaning att göra så ofta motsatt inverkan. Detta kan göra att barnet istället fäster sig för mycket vid hur det talar, blir stressat och får en låsning. Genom att personer i barnets omgivning sänker taltempot kan barnet på ett mindre kravfyllt sätt lockas att själv prata långsamt. (Starkweather, 990). Fråga 8 var även den enda frågan som endast tio av de fjorton logopederna var överens om, men det fanns samtidigt frågor som lägre andel av dessa gett det mest önskvärda svaret på. Vissa av logopederna påpekade att man genom att själv tala långsammare uppmuntrar barnet att göra detsamma, det är dock omöjligt att veta huruvida en sådan tolkning av frågeformuleringen ligger bakom de icke önskvärda svaren. Axelsson och Nordlund (2005) hade en liknande enkätfråga som de fann stöd för hos logopederna i deras studie. De frågade dock om lärare borde uppmana elever som stammar att tala långsammare. Vi tyckte detta ordval gav frågan en för hård ton och bytte därför ut uppmana mot uppmuntra. Det hade varit önskvärt med en större pilotstudie för att prova ut enkätfrågorna ordentligt, men tiden räckte inte till i en studie av den här storleken. Fråga 9 (Bör förskolepersonalen i sin planering ta hänsyn till att ett barn stammar?) har sin grund i skollagens lydelse att varje enskilt barns behov ska tas hänsyn till (lag 997:22). Detta var den fjärde frågan som förhållandevis få ur förskolepersonalen besvarat på ett önskvärt sätt. Här kan det uppstå en intressekonflikt. Barn som stammar ska, liksom de flesta undersökningsdeltagare markerat i fråga, kunna delta i förskolans aktiviteter på samma villkor som andra barn. Samtidigt är det viktigt att verksamheten utformas så att detta blir möjligt. Den anpassning som kan behöva göras handlar ofta inte om vilka aktiviteter som ska väljas utan kanske hellre om att personalen i det dagliga livet bemöter ett barn som stammar på ett önskvärt sätt. Därigenom kan hänsyn tas till de särskilda behov ett barn som stammar har. Resterande frågor har de flesta en önskvärd inställning till. Detta tyder på att gängse synsätt på stamning fått ett starkt fäste bland deltagarna i denna studie. Över 90 % anser att stamning varken är något som barnet bör dölja, ett sätt att få uppmärksamhet eller att man ska låta en fråga gå vidare till nästa barn om ett barn hakar upp sig i sitt tal. Av alla de föreställningar enkäten berörde hade en sådan syn på stamning varit som mest skadlig för ett barn som stammar, eftersom stamningen här förknippas med skam och skuld. 4

21 Förskolepersonalens kunskap om stamning Enligt resultatet har förskolepersonalen som medverkat i denna studie begränsade kunskaper om stamning. Det låga medelvärdet visar att endast ungefär hälften av undersökningsdeltagarna hade adekvata kunskaper, vilket är ett betydligt sämre resultat än på inställningsfrågorna. Spridningen mellan lägsta och högsta poäng är dock stor, vilket innebär att det inom gruppen finns ett antal individer som besitter goda kunskaper om stamning. Samtidigt fick många ett mycket lågt resultat på kunskapsdelen. Förskolepersonal erhåller inte samma djupa kunskaper inom detta område under sin utbildning som logopeder gör. Därför är det heller inte rimligt att begära full poäng på denna del av deltagarna. Att medelvärdet dock ligger så pass lågt tyder på att förskolepersonalen har sämre kunskaper än vad som utifrån deras utbildningsnivå och arbetsområde vore önskvärt. Tre kunskapsfrågor föreslår att stamning kan ha psykiska orsaker; fråga 3 (Är det troligt att stamning har psykiskt ursprung?), fråga 4 (Är ett barn som stammar hjälpt av att ta ett djupt andetag för att låta bli att stamma?) och fråga 0 (Är det vanligt att skrämmande upplevelser eller förändringar i barnets miljö utlöser stamning?). Dessa tre frågor genererade fler felaktiga svar än korrekta. De har även en hög andel Vet inte svar. Myten att en person stammar för att han eller hon är nervöst lagd förefaller utifrån detta resultat vara vanligt förekommande bland undersökningsdeltagarna. Huruvida felaktiga andningsmönster kan orsaka stamning (fråga ), är en annan fråga som få verkar veta svaret på. Många har här valt att svara Vet inte. Andra frågor som tar upp orsaken till stamning, såsom fråga 2 (Stammar ett barn för att han/hon har nedsatt tankemässig förmåga?) och fråga 5 (Kan stamning utvecklas genom att ett barn tillbringar mycket tid med någon som stammar?) har dock inte alls vållat samma svårigheter. Det förefaller således som om en del myter kring vad som orsakar stamning börjar försvinna. Vissa felaktiga föreställningar finns således ännu i omlopp, men forskare har samtidigt inte funnit något entydigt svar på vad orsaken till stamning egentligen är. Förskolepersonalen verkar vara relativt välinformerad om hur stamning kan ta sig uttryck. Både fråga (Varierar stamning i svårighetsgrad?), 7 (Kan ett barn som stammar ha perioder då han/hon nästan inte stammar alls?), och 8 (Kan stamning variera utifrån vilken situation ett barn befinner sig i?) är förskolepersonalen i stort sett eniga om. Huruvida de verkligen visste svaren på dessa frågor är osäkert, eftersom de lika gärna kan ha valt det alternativ som de uppfattat som mest rimligt. Den fråga som kan ge en vink om huruvida förskolepersonalen tycker att det finns någon anledning att ta itu med stamningen - fråga 6 (Växer stamning hos barn alltid bort?), har de flesta svarat rätt på. De icke poänggivande svaren Orsaken till att undersökningsdeltagarna inte fått poäng för ett svar verkar i mycket större utsträckning vara att man inte kunnat ta ställning till frågan än att man är felinformerad. Genom att välja Kan ej besvara, Vet inte eller lämna en fråga obesvarad markerar personalen att de är medvetna om att de inte kan svaret. Detta är ett mer professionellt tillvägagångssätt än att chansa sig fram och därmed löpa större risk att välja ett felaktigt alternativ. Då deltagarna fick fylla i enkäten på egen hand hade de inte möjlighet att få frågor 5