Utvecklingshämmade studieförbund?

Transkript

1 Folkbildningsrådet publicerar i dagarna en uppföljning till den rapport Folkbildningens ITmönster, som Inger Landström gjorde för Folkbildningsrådet Tore Mellberg konstaterar här bl a att trots stora utvecklingssatsningar, inte minst från CFL, har, i stort, inte mycket hänt med utvecklingen av det flexibla lärandet i studieförbunden de senaste tre åren. Tomas Wennström, distriktsombudsman i ABF södra Västerbotten, funderar över varför det är så och över vad som måste göras. Efter artikeln hittar du en preliminär version av Tore Mellbergs uppföljning. Utvecklingshämmade studieförbund? Tomas Wennström Många är de folkbildningsaktivister som vi mött de senaste åren som ondgjort sig över hur sega och utvecklingshämmande strukturerna i studieförbunden är. Detta konstaterade Namuth/Sanyang i slutordet i en CFL-rapport (1:2004) som kom för några år sedan. Hårda ord, men är de sanna? Deras rapport, som har den uppfordrande titeln: Ryms det nya i det gamla? Hur skapa en organisation för flexibelt lärande i studieförbunden? var ingen uppmuntrande läsning för oss som gärna vill tro att studieförbunden är demokratiska spjutspetsar och pedagogiska vägvisare när det gäller flexibelt, livslångt och livsvitt lärande. I inledningen påpekade också Namuth/Sanyang att det sedan 1996 hade satsats miljontals kronor på att utveckla det flexibla IKT-stödda lärandet i studieförbunden. Men under verksamhetsåret 2002 rapporterade de tio studieförbunden att de tillsammans hade genomfört endast 166 studiecirklar på distans. Inte mycket att skryta med i en tid då allt fler har tillgång till datorer och Internet. Det var då det, kan den förhoppningsfulle tänka. Hur ser det ut idag, några år, flera miljoner och många CFL-kurser senare? Mellan åren 2002 och Trots detta kan vi konstatera att det inte har hänt särskilt mycket i praktiken inom studieförbunden. Sällan har väl uttrycket mycket snack och lite verkstad känts så relevant har över 1000 personer, varav 726 administratörer och cirkelledare i studieförbunden, deltagit i CFLs baskurser i flexibelt lärande. Trots detta kan vi konstatera att det inte har hänt särskilt mycket i praktiken inom studieförbunden. Sällan har väl uttrycket mycket snack och lite verkstad känts så relevant. Det tycks snarare ha gått bakåt och blivit sämre när det gäller det flexibla och distansstödda lärandet i studieförbunden. Det verkar helt enkelt som om folkbildningsaktivisterna har rätt: strukturerna i studieförbunden är sega och utvecklingshämmande. Det bekräftar den senaste uppföljningsstudien som Tore Mellberg har genomfört. Det är en sorgesam läsning. Hans uppföljningsstudie visar att är dags för oss som arbetar inom studieförbunden att öppet och på allvar börja diskutera: Vad kan studieförbunden göra för att utveckla det flexibla lärandet och distansstudier? Vad kan vi göra för att öka intresset, kunskapen och minska segheten? Vad måste vi göra för att bli de pedagogiska spjutspetsar i utvecklingen av det flexibla och livslånga lärandet som folkbildningsaktivisterna efterfrågar?

2 Jakt och effektivisering Det finns många orsaker bakom trögheten i de senaste årens utveckling. Det vet jag utifrån mina tio års erfarenheter som ansvarig verksamhetsledare på distriktsnivå i ett av våra större studieförbund och som förtroendevald styrelseledamot i en av Sveriges största folkhögskolor. Tore Mellberg pekar också på några väsentliga förklaringar. Det är ett faktum att studieförbunden har haft problem och några besvärliga år bakom sig, framförallt ekonomiskt. De flesta studieförbundsavdelningar har kämpat med minskade kommunala anslag, i genomsnitt mellan procent i många kommuner det senaste årtiondet. Detta har i sin tur medfört kraftiga personalnedskärningar och minskad verksamhet. Den ökade jakten på studietimmar och rädslan att förlora jobbet har inte bidragit till någon nyskapande verksamhet. I brist på resurser, både ekonomiskt och kompetensmässigt, har anställda och förtroendevalda inte vågat ta ut svängarna utan satsat på redan befintlig och traditionell verksamhet. Otryggheten har minskat förändringsbenägenheten, med andra ord. Det är en viktig förklaring. den pedagogiska och nydanande verksamheten har blivit ställd på undantag. Det har alltför ofta varit IT-teknikerna och ekonomiadministratörerna inte pedagogerna som har styrt teknik- och programutvecklingen inom * studieförbunden. En annan förklaring, precis som Tore Mellberg så riktigt påpekar, är att många lokal- och distriktsavdelningar har slagits samman till allt större regionala enheter. Denna strukturomvandling har inneburit att många studieförbund har tagit ned skylten och stängt expeditioner och studielokaler i många kommuner - framför allt i glesbygden och mindre kommuner. Mellan 1997 och 2002 minskade antalet studieförbunds-avdelningar från 830 till 510. Sedan dess har antalet avdelningar blivit ännu färre och uppgår idag till 377. Denna utveckling kommer, tyvärr, med stor sannolikhet att fortsätta. Men, paradoxalt nog, talar detta för behovet av att utveckla distansstött och flexibelt lärande ännu mer. Dessutom har många studieförbund har varit fullt upptagna med att samordna, organisera om, centralisera/regionalisera och effektivisera den administrativa och ekonomiska redovisningen. Här har IT-tekniken gjort stora framsteg inom studie-förbunden de senaste åren. Men det har också inneburit att den pedagogiska och nydanande verksamheten har blivit ställd på undantag. Det har alltför ofta varit IT-teknikerna och ekonomiadministratörerna inte pedagogerna som har styrt teknik- och programutvecklingen inom studieförbunden. Det finns många rationella och ekonomiska orsaker till studieförbundens kräftgång när det gäller flexibelt lärande och studiecirklar på distans. Men dessa yttre omvärldsfaktorer är inte hela förklaringen. Vi som arbetar inom studieförbunden måste också våga se vår egen, inre oförmåga att förstå och anpassa oss till en ny verklighet och nya förutsättningar. Det är, menar jag, allvarligare och på sikt ett större hot mot folkbildningen och studieförbunden än de ekonomiska realiteterna. De senaste årens rapporter från CFL är larmklockor som vi bör lyssna till. Det sämsta vi kan göra, är att avfärda dem. Brist på pedagogiska strukturer Ekonomin beskrivs som det största hindret för att det flexibla lärandet med hjälp av IKT ska kunna ta fart i studieförbunden, konstaterade Namuth/Sanyang i sin rapport. Det tror inte jag. Utan att

3 underskatta ekonomins betydelse för verksamheten i studieförbunden vill jag påstå att det främsta hindret för utvecklingen av det flexibla lärandet är bristen på nyskapande pedagogiska strukturer i studieförbunden. Detta understöds av det faktum att folkhögskolorna tycks ha varit betydligt mer påpassliga och framåt när det gäller att implementera den nya teknikens möjligheter i sitt pedagogiska utvecklingsarbete. Det är både min egen erfarenhet och framgår med all önskvärd tydlighet i Tore Mellbergs rapport. Varför är det så? Många folkhögskolor har ju också har kämpat med bristande ekonomiska resurser och sviktande elevunderlag de senaste åren. Även här pekar Tore Mellberg på några betydelsefulla orsaker och bakomliggande förklaringar. Det gäller inte minst förutsättningarna på många folkhögskolor att skapa en bättre, mer sammanhållen pedagogisk utvecklingsmiljö och hållbara strukturer, som uppmuntrar och ger utrymme för ett mer flexibelt lärande. Här, anser jag, att studieförbunden har mycket att lära av folkhögskolorna. Varför inte göra det tillsammans? Övertro och missuppfattningar Det har länge funnits en slags visionär övertro på det flexibla och distansstödda lärandet, både bland entusiaster och skeptiker. Det har talats och skrivits mycket om alla möjligheter och hot som den nya tekniken skapar. De okritiska visionärerna har menat att studiecirklarna på distans kommer att ersätta de fysiska mötena. Skeptikerna har trott samma sak. Utopier och dystopier tycks ha gått hand i hand. De mera vardagsnära, kunniga och pragmatiska realisterna har inte fått samma utrymme i debatten. Därför har vi inom studieförbunden alltför sällan talat om de pedagogiska problem och möjligheter som följer med det IKTstödda lärandet. Det finns också studieförbund, inte minst mig närstående, som har lagt ner tiotals miljoner kronor på att utveckla egna webbaserade plattformar och datateknik, men inte satsat särskilt många kronor på att utveckla pedagogiken. Det har man överlåtit till CFL att sköta om. Men vad hjälper det att CFL utbildar hundratals administratörer och cirkelledare varje år om det inte finns en pedagogisk struktur inom studieförbunden som kan ta vara på och stärka kompetensen inom den egna organisationen? Det finns också studieförbund, inte minst mig närstående, som har lagt ner tiotals miljoner kronor på att utveckla egna webbaserade plattformar och datateknik, men inte satsat särskilt många kronor på att utveckla pedagogiken. Skolpedagoger och forskare som arbetar med att utveckla innovativt lärande brukar tala om att man bör satsa lika mycket på att allokera resurser (tid och pengar), utveckla attityder och fördjupa kunskap. Tekniken, programvaror och olika plattformar är bara medel för att uppnå de pedagogiska målen. Många anställda, förtroendevalda och cirkelledare, som inte själva är särskilt aktiva IT-användare, har närt missuppfattningen om att studiecirklar på distans kommer att ersätta de fysiska mötena. Denna missuppfattning har ofta lett till en alltför utbredd misstro. En annan villfarelse är att det skulle vara enklare och krävas mindre pedagogiska kunskaper för att genomföra en studiecirkel på distans. Alla som har genomfört eller deltagit i en distanscirkel vet att båda dessa missuppfattningar är fullkomligt felaktiga.

4 Alla inte bara några Den samlade erfarenheten och ökade kunskapen om flexibelt lärande på distans visar att det tvärt om krävs både fysiska möten och en väl utvecklad pedagogisk ledning för att genomföra en studiecirkel på distans. Det är ännu ett exempel på nödvändigheten av att stärka den pedagogiska utbildningen och strukturen inom studieförbunden. Det räcker inte med att skicka några intresserade administratörer och cirkelledare på kurs några dagar. Det pedagogiska tänkandet måste också genomsyra hela organisationen på alla nivåer; verksamhetsansvariga, administratörer, cirkelledare, förtroendevalda och deltagare. Detsamma gäller inom alla olika utbildningar som redan genomförs inom studieförbunden; grundutbildningar, fortsättnings- och ämneskurser för cirkelledare och utbildningar för anställda och förtroendevalda. Det flexibla lärandet ska inte enbart skötas av några eldsjälar eller särskilt utvalda och teknikintresserade personer, utan måste sätt sin prägel på hela den organiserade och pedagogiska verksamheten i studieförbunden. Det gäller inte bara det flexibla lärandet: studieförbunden måste uppvärdera hela den pedagogiska verksamheten på samma sätt som man ständigt utvecklar och förändrar de organisatoriska och administrativa verksamheterna. Det handlar helt enkelt om att stärka kvalitén och inte bara kvantitet. Hur gör vi det? Samverkan och kvalitet folkbildningens framtid handlar om att utveckla den pedagogiska kvalitén. Annars kommer vi att bli förbisprungna eller utkonkurrerade av andra anordnare inom vuxenutbildningen. Livet straffar den som kommer för sent, som Gorbatjov sa till Honecker strax före Berlinmurens fall. Vi som arbetar inom folkbildningen borde samarbeta mycket mer för att utveckla oss själva och folkbildningspedagogiken. Låt oss inte sticka under stol med att det finns ett utbrett konkurrenstänkande inom folkbildningen, inte bara mellan studie-förbunden. Det finns också mellan studieförbund och folkhögskolor, där olika förespråkare försöker skapa ett pedagogiskt motsatsförhållande mellan kurser och studiecirklar. I praktiken handlar denna motsättning inte så mycket om pedagogik utan mera om konkurrens och jakt på studietimmar eller deltagarveckor. Det är bara ännu ett förödande exempel där den ständiga jakten på kvantitet går ut över kvalitet inom folkbildningen. I mångt och mycket är jag övertygad om att folkbildningens framtid handlar om att utveckla den pedagogiska kvalitén. Annars kommer vi att bli förbisprungna eller utkonkurrerade av andra anordnare inom vuxenutbildningen. Livet straffar den som kommer för sent, som Gorbatjov sa till Honecker strax före Berlinmurens fall. Det vore synd om det hände studieförbunden, med tanke på vår långa och goda erfarenhet av folkbildningens pedagogiska fördelar och kvalitet. Deltagarstyrd, behovs- och erfarenhetsbaserad, flexibel, fritt och frivilligt, samtal och dialog har länge varit vägledande pedagogiska begrepp för oss inom folkbildningen. Därför borde det flexibla och distansstödda lärandet passa oss som hand i handske. Folkbildningspedagogiken är inte omodern. Tvärtom. Det är snarare den gamla förmedlingspedagogiken och övertron på det formella lärandet som länge har präglat skolundervisningen som nu hotas av det flexibla och informella lärandet. Det märker vi som fortfarande har barn i skolan. Medan lärarna ger dem tio glosor i engelska i hemläxa, så kommer barnen hem och sätter sig ner och chattar nästintill obehindrat på engelska med varandra på olika spelsajter. Så ser verkligheten ut redan idag. Hur kommer det då att se ut imorgon?

5 Vad skolan och vi inom folkbildningen borde lära både barn och vuxna, är hur man använder och lär sig söka, sorterar, värderar och kritiskt granskar den ständigt växande tillgången till information och kunskap på nätet. Skolan och utbildningens roll som informations- och kunskapskälla håller också på att få en kraftigt minskad betydelse. I och med utvecklingen av webb 2.0 så producerar allt fler enskilda medborgare allt mer information och kunskap inom olika områden på Internet. Därför handlar det flexibla lärande snarare om att skapa nya och mer utvecklande pedagogiska strukturer som ger utrymme för mer kunskap, flexibilitet och kvalitet. Studieförbund och folkhögskolor borde tillsammans utveckla ett slags process-pedagogiskt lärande som kombinerar kursen, den fysiska studiecirkeln och det flexibla och distansstödda lärandets alla fördelar. Gärna i nära samverkan med alla universitet, högskolor och bibliotek som finns runt om i landet? Det är väl inget nytt, tänker säkert många som redan har försökt. Det är sant. Jag har själv deltagit, både som kursledare och deltagare, i olika slags utbildningar, där vi har försökt utveckla och förena fördelarna med kursen, studiecirkeln med ett IKT-stöd utifrån deltagarnas behov och önskemål. Det har inte varit lätt. Det har inte saknas vilja eller kunskap bland kurs/cirkelledare eller deltagare. De största problemen har istället handlat om stora brister när det gäller samverkande och uppmuntrande pedagogiska strukturer inom folkhögskolor, studieförbund och de organisationer och föreningar som deltagit i utbildningen. Alltför ofta handlar de nuvarande samverkanskurserna mellan studieförbund, medlemsorganisationer och folkhögskolor enbart om ekonomiska vinster och alltför sällan om pedagogiska fördelar. Vad göra? Dator- och Internetanvändningen har ökat rasande fort i Sverige. Även om det finns de som ännu inte har dator eller bredbandsuppkoppling, så har internetiseringen snart blivit lika vardaglig som telefonen, radion och teven i varje hushåll. Bara för tio år sedan var mejlandet och sms-andet förbehållet en liten klick av befolkningen. Idag använder både unga och gamla datorn och mobiltelefonen till att läsa tidningar, mejla, chatta, spela spel, sköta bankärenden, handla och ladda ner böcker, musik och filmer och söka allehanda information och kunskap. På de flesta arbetsplatser har datorn blivit ett vardagligt arbetsredskap. Man behöver inte vara visionär för att förstå att datorn och Internet kommer att spela en allt viktigare roll för olika sorters utbildningar. Det gör de redan idag i skolan, på universiteten och många folkhögskolor. Det är i det här perspektivet som vi inom studieförbunden måste förstå och hänga med i utvecklingen. Det har sedan länge funnits goda nationella förutsättningar för oss, tekniskt, ekonomiskt och pedagogiskt, att utveckla både folkbildningen och det flexibla lärandet på nätet. Redan 1996 startades Folkbildningsnätet som ett samarbetsprojekt i Folkbildningsrådets regi. Sedan dess har tiotusentals användare inom studieförbund, folkhögskolor och olika folkrörelser börjat använda Folkbildningsnätet som en gemensam plattform för studier, konferenser och olika chattoch diskussionsforum. Därefter har Folkbildningsnätet byggt upp och utvecklat pedagogiska resurssidor på Internet ( med stöd av CFL och Folkbildningsrådet. Nationellt Centrum för flexibelt lärande, CFL, har satsat miljontals kronor och utbildat tusentals användare och administratörer för att utveckla det flexibla lärandet inom folkbildningen. Genom Nätbildarna skapades en lokal, regional och nationell samverkan och gemensam organisation med företrädare för studieförbund och folkhögskolor för att utveckla och stärka folkbildningens kvalitet i kurser och cirklar på distans. Dessa nationella satsningar och samverkan utgör idag en utomordentlig grund för ett närmare pedagogiskt sam- och utvecklingsarbete inom folkbildningen, både regionalt och lokalt. Med tanke på dessa goda förutsättningar borde det ha hänt mer inom studieförbunden, än vad Tore Mellbergs uppföljningsstudie visar.

6 Därmed är jag tillbaka där jag började: Hur kan vi skapa en pedagogisk organisation och struktur för flexibelt lärande i studieförbunden? Tänker studieförbunden fortsätta att vara sig själv nog och fortsätta slå vakt om de sega och utvecklingshämmande strukturerna som folkbildningsaktivisterna ondgjorde sig över? Svaret på de frågorna finns inom studieförbunden själva. De senaste årens utveckling av det flexibla lärandet visar vad som händer om vi inte gör någonting eller fortsätter att agera som ingenting har hänt. Det vore förödande. Lokala IKT-planer Hur gör vi då inom studieförbunden för att bygga den pedagogiska struktur som saknas? Även om jag här har talat om behovet av mer samverkan och kvalitet och mindre konkurrens och kvantitet mellan olika studieförbund, folkhögskolor och nationella kunskapscentra, så menar jag att denna samverkan och kompetensutveckling måste byggas nerifrån och upp. Varje studieförbund har sin egen organisatoriska struktur och verksamhet. Det som förenar oss är att vi har en bred lokal förankring med mycket självständiga avdelningar. Det är både vår styrka och svaghet. Den lokala självständigheten och friheten ger varje avdelning ett stort och nödvändigt utrymme att fånga upp och möta de studiebehov som finns på varje ort. Utveckling och förändring, hur nödvändig den än är, går sällan att beordra eller tvinga fram. Ändå är det oundvikligt att förbundsledningarna inom studieförbunden förstår och bestämmer sig för att satsa både ekonomiska och organisatoriska resurser för att bygga de pedagogiska strukturer som är nödvändiga om man inte vill hamna på efterkälken när det gäller distansstudier och flexibla lärandet. Men låt tusen blommor blomma. Det flexibla lärandet utvecklas bäst och mest, precis som studiecirkeln, om det tar sin utgångspunkt i deltagarnas behov, kunskap och erfarenheter. I antologin folkbildning.net från Folkbildningsrådet och CFL ger Kerstin Namuth en användbar vägledning hur man kan börja bygga en pedagogisk struktur utifrån de lokala behoven och förutsättningarna i varje avdelning. Helt riktigt konstaterar hon, att utvecklingen av det flexibla och livslånga lärandet måste börja med att förankra och motivera verksamhetsledningen, både styrelsen och ansvarig ledare, inom varje avdelning. Därefter måste dessa upprätta en lokal IKT-plan för sin egen avdelning. Jag behöver inte här göra någon längre utläggning om hur man bäst utarbetar lokala och regionala IKT-planer. Det finns redan mängder av kunskap och riktlinjer för de som är intresserade via Folkbildningsrådet och dess pedagogiska resurssidor. Avslutningsvis är här förslag på några riktlinjer för en lokal IKT-plan, som utarbetades av en arbetsgrupp på Folkbildningsrådet för flera år sedan. Denna vägledning är ännu fullt användbar och kan innehålla följande punkter: Syfte bakgrund Beskriv varför man ska använda IKT-stöd i avdelningen: - Demokratiaspekten, ge alla medborgare samma förutsättningar. - Öka IT-kunskapen och stimulera både cirkelledare och deltagare. - Utveckla kommunikationen mellan ledare och deltagare. - Öka flexibiliteten, både i tid och rum, i studiecirkeln. - Utveckla pedagogiken. - Komplettera de fysiska studiecirklarna.

7 Nuläget Beskriv nuläget, hur det ser ut i avdelningen idag: - Hur många anställda/cirkelledare arbetar idag med IKT-stöd? - Hur ser kunskapen om IKT-stöd ut bland förtroendevalda, anställda och cirkelledare? - Vilka resurser finns vad gäller datorer och annan teknisk utrustning? Mål Sätt upp konkreta mål för IKT-stödet: - Alla cirkelledare ska kunna arbeta med IKT-stöd. - IKT-stöd ska vara ett självklart inslag i varje cirkelledarutbildning. - Alla cirkeldeltagare ska erbjudas möjlighet till IKT-stöd. - Utbilda all personal och alla förtroendevalda. - Datorer ska vara ett naturligt inslag i varje studiecirkel. Handlingsplan Gör en realistisk handlingsplan varje år i samråd med anställda, förtroendevalda och cirkelledare: - Vad bör göras under verksamhetsåret? - Vem är ansvarig för vad? - När ska utbildningar och inköp genomföras? - Lägg upp cirkelledarutbildningar och ämneskurser i god tid. - Bjud in till pedagogiska inspirationsdagar. - Vilka kurser/utbildningar kan/bör ske i samverkan med andra? Pedagogik Beskriv hur det IKT-stödda lärandet är ett pedagogiskt verktyg: - Pedagogiska fördelar. - Ökade möjligheter till samtal och dialog. - Ökar tillgången till kunskap och information. - Förbättrar lärandet, kritisk granskning och tänkande i cirkeln. - Ökar möjligheterna till kommunikation mellan deltagarna och med andra deltagare i studiecirklar lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. - Överbryggar olika funktionshinder. Fortbildning Beskriv hur IKT-stöd kan användas i fortbildningen: - Ändra attityder och öka kunskapen hur man kan nyttja IKT-stöd för att utveckla och höja kvalitén i studieverksamheten/administrationen bland de anställda och som stöd i styrelsearbetet i den egna avdelningen och inom medlemsorganisationer. - Erbjud alla anställda, cirkelledare och förtroendevalda möjligheter att delta gratis i en flexibel studiecirkel inom valfritt ämnesområde varje år. Organisation Beskriv vem som ansvar för vad när det gäller IKT-stöd: - Behövs en särskild IKT-grupp? - Vem/vilka ansvarar för utbildningen av anställda, cirkelledarna och förtroendevalda? - Vem ansvarar för att tekniken fungerar, datorer, programvaror och licenser och annan teknisk utrusning? - Vem ska cirkelledarna vända sig till för att få både pedagogiskt och tekniskt stöd i sitt arbete?

8 Teknik Beskriv hur tillgången av datorer och annan teknisk utrustning ser ut: - Vilken datorutrustning, projektorer, kameror, video, DVD, m.m. finns det tillgång till inom avdelningen? - Vem ansvarar för inköp och uppdateringar? - Vilka programvaror finns och bör man ha? - Vilka avtal/licenser finns och behövs? - Vilka studielokaler har och bör ha tillgång till datorer? Säkerhet och etik Beskriv vem som ansvarar för säkerheten och sätt etiska regler: - Hur skyddas datorer och teknisk utrustning på arbetsplatser och studielokaler? - Vem ska ha tillgång och ansvar för datorer, teknisk utrustning, programinstallationer och raderingar av hårddiskar? - Vilka etiska regler ska gälla på arbetsplatsen och studielokaler för användning av Internet, e-post och nedladdning av program, filer och bilder? Ekonomi - Vem ansvarar för inköp av datorer och teknisk utrustning? - Hur mycket ska budgeteras för nyinköp, uppdateringar, licenser? - Vilka vinster och kostnader ger IKT-stödet för de anställda och studieverksamheten? Detta är en enkel vägledning för varje lokalavdelning som vill upprätta en egen IKT-plan och börja bygga en pedagogisk struktur för det livslånga och flexibla lärandet. Livet straffar, som sagt, den som kommer försent. De som vill fördjupa sig och skaffa sig mer kunskap om flexibelt och IKT-stött lärande, kan börja med att gå in på följande Internetadresser, sedan är det bara att surfa på: (Nationellt centrum för flexibelt lärande) (Folkbildningsnätet) (Pedagogiska resurssidor på folkbildningsnätet) (KK-stiftelsens webbplats om IT i skola och utbildning) Tomas Wennström Verksamhetsansvarig ABF Västerbotten