Helhetssyn i åtgärdsprogram ibland är det svårt att se skogen för alla träd

Transkript

1 Helhetssyn i åtgärdsprogram ibland är det svårt att se skogen för alla träd A holistic view of Individual Education Plan sometimes it s hard to see the forest for the trees Christel Jansson Anna-Karin Stenshammar Examensarbete: 15 hp Sektion: Lärarutbildningen Program: Specialpedagogprogrammet Nivå: Avancerad nivå Termin/år: VT 2011 Handledare: Ann-Elise Persson Examinator: Christer Ohlin Högskolan Kristianstad Kristianstad info@hkr.se

2

3 Helhetssyn i åtgärdsprogram ibland är det svårt att se skogen för alla träd A holistic view of Individual Education Plan sometimes it s hard to see the forest for the trees Christel Jansson Anna-Karin Stenshammar Abstract Syftet är att kartlägga om rektorers och specialpedagogers helhetssyn blir synlig kring eleven med åtgärdsprogram. Frågeställningar vi vill ha svar på i arbetet är: Hur ser arbetsgången ut kring åtgärdsprogram? Hur görs pedagogiska utredningar i samband med upprättande av åtgärdsprogram? Hur beskrivs åtgärder på individ-, grupp-, och organisationsnivå? Eftersom vi båda dagligen kommer i kontakt med elever i behov av särskilt stöd så kändes det naturligt att välja att fördjupa oss i arbetet kring åtgärdsprogram. Med tanke på att vi läser till specialpedagoger så tyckte vi att vi ville ta in specialpedagogens förväntade helhetssyn. Vi förväntade oss att hitta åtgärder främst på individnivå och vågade inte hoppas på att hitta särskilt mycket på grupp- och skolnivå. För att kunna genomföra studien har vi genomfört kvalitativa intervjuer med specialpedagoger och rektorer samt analyserat ett antal åtgärdsprogram. Genom intervjuerna fann vi att specialpedagogerna används på olika sätt både i samband med åtgärdsprogram och med tanke på övriga arbetsuppgifter. Studien visade att det är svårt att dela in de olika åtgärderna på de olika nivåerna. Det visade sig i våra intervjuer och i dokumentanalysen att det förekommer åtgärder på skol-, grupp- och individnivå och att de på skolorna arbeta med att utveckla klassrumsmiljön för att ge fler elever möjligheter att lyckas. Vi såg också att arbetsgången kring åtgärdsprogram var likartad på de olika skolorna. Ämnesord: gruppnivå, helhetssyn, individnivå, pedagogisk utredning, skolnivå, åtgärdsprogram

4

5 FÖRORD Vi började arbeta med undersökningen i en känsla av nyfikenhet, vi ville sätta oss in i hur det ska gå till att utarbeta åtgärdsprogram med helheten som ledstjärna. Eftersom vi dagligen arbetar med åtgärdsprogram och elever i behov av särskilt stöd var det inte ett obekant område. Efter att ha levt med begreppen under ett halvårs tid kan det verka rimligt att vi skaffat oss en överblick och djupkunskaper kring processen att arbeta med åtgärdsprogram. Det som vi nu känner, när det börjar bli dags att lämna vårt arbete ifrån oss, är en minst lika stor nyfikenhet. Ju mer vi har läst och hört, desto större blir utmaningen att hitta elevernas styrkor, bygga på förutsättningar i relation till omgivningen. Vi fastnade för bilden av ett träd, både i titeln och i sammanfattningen har vi använt denna bild av vad vi hittat om helhetssyn. Att försöka dela upp vem som har gjort vad i vår undersökning och uppsats är omöjligt, det har från början till slut varit en gemensam resa, från trädrötterna till kronan. Vi har tillsammans fördjupat oss i styrdokument, tidigare forskning, litteratur och lika mycket tillsammans förberett och genomfört intervjuer och dokumentanalyser. Många timmar har tillbringats vid datorn, med katter i knäet, sax, lim och olikfärgat papper, vi har sorterat och försökt hitta det som är mest intressant och belysande. Eventuella glada tillrop eller beröm, lika väl som kritik och klagomål delar vi systerligt. Vi vill rikta vårt stora tack till våra familjer som nu får oss tillbaka, efter månader med hämtmat och dammråttor. Tack också till alla er som öppnat sina verkligheter för oss och låtit oss få höra i intervjuerna hur ni ser på helhet och arbetet med eleverna som behöver lite mera, vi hoppas att ni ska känna igen er i våra berättelser och precis som vi se hur det ibland glimmar till när vi lyckas hitta en framkomlig väg eller en ny möjlighet att lyckas. Periodvis har vi nog varit såväl helhetsperspektivs- som åtgärdsprogramsnördar, så vi vill också tacka våra närmaste arbetskamrater och skolledare som bistått med uppmuntrande tillrop och frågor om när de ska få läsa vårt arbete. Det största av våra tack vill vi rikta till vår alltid lika positiva och tålmodiga handledare, Ann-Elise, som hjälpt oss med kilovis av såväl litteratur som uppmuntran och bra frågor som lett oss framåt. Tack för att du ständigt haft de högsta förväntningar på oss, vi vet ju att det är det som har störst betydelse, jämte feedback, vilket du också försett oss med. Vi vill avsluta förordet med en beskrivning av helhetssyn: Om någon aldrig förr sett ett träd men får se blad, några grenar eller en rot var för sig uppstår inte en föreställning av ett träd. Finns emellertid erfarenhet av träd blir det omedelbart tydligt vad delarna betyder. (Danielsson & Liljeroth, 2007, s. 105) Anna-Karin Stenshammar och Christel Jansson Ingelstorp den 2 juni 2011

6

7 INNEHÅLL INNEHÅLL INLEDNING BAKGRUND SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING STUDIENS BEGRÄNSNING STUDIENS UPPLÄGG LITTERATURGENOMGÅNG CENTRALA BEGREPP STYRDOKUMENT FRÄMJA EN GOD LÄRANDEMILJÖ SÄRSKILT STÖD ÅTGÄRDSPROGRAM Uppmärksamma behov av särskilt stöd Utreda behov av särskilt stöd Utarbeta åtgärdsprogram samt följa upp och utvärdera PERSPEKTIV OCH ÅTGÄRDSNIVÅER Jämförelse av olika nivåer Organisations/skolnivå Gruppnivå Individnivå ROLLER Alla som arbetar i skolan och lärares roll Specialpedagogens roll Rektors roll SAMMANSTÄLLNING AV NULÄGE FÖR ÅTGÄRDSPROGRAM NYA STYRDOKUMENT, SKOLLAG OCH LGR SAMMANFATTNING AV LITTERATURDELEN TEORI METOD METODÖVERVÄGANDE VAL AV METOD Intervju Dokumentanalys PILOTSTUDIE UNDERSÖKNINGSGRUPP GENOMFÖRANDE Intervjuer Dokumentanalys BEARBETNING TILLFÖRLITLIGHET ETISKA ASPEKTER RESULTAT HUR SER ARBETSGÅNGEN UT KRING ÅTGÄRDSPROGRAM? HUR GÖRS PEDAGOGISKA UTREDNINGAR I SAMBAND MED UPPRÄTTANDE AV ÅTGÄRDSPROGRAM? HUR BESKRIVS ÅTGÄRDER PÅ INDIVID-, GRUPP-, OCH SKOLNIVÅ? SAMMANFATTANDE RESULTAT/ANALYS Hur ser arbetsgången ut kring åtgärdsprogram? Hur görs pedagogiska utredningar i samband med utarbetande av åtgärdsprogram? Beskrivs åtgärder på både individ-, grupp- och skolnivå?

8 6 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION SAMMANFATTNING DISKUSSION Hur ser arbetsgången ut kring åtgärdsprogram? Hur görs pedagogiska utredningar i samband med utarbetande av åtgärdsprogram? Beskrivs åtgärder på både individ-, grupp- och skolnivå? METODDISKUSSION SPECIALPEDAGOGISKA KONSEKVENSER FORTSATT FORSKNING REFERENSER BILAGOR 8

9 1 INLEDNING 1.1 Bakgrund I skolans värld är det vanligt att åtgärdsprogram utarbetas för elever. Asp-Onsjö (2008) nämner att så många som var femte elev någon gång under sin grundskoletid behöver ett åtgärdsprogram. Skolverket (2011a) kommer i sin sammanställning av forskning och utvärdering av särskilt stöd fram till att det är väldigt vanligt att man ser elevers svårigheter som kopplade till individen snarare än till den omgivande miljön, och att utgångspunkten är elevens brister. Skolverkets (2008a) allmänna råd för arbete med åtgärdsprogram ger ett annat uppdrag: Det är viktigt att skolan i sin utredning tar hänsyn till omständigheter på skol-, grupp- respektive individnivå när man beskriver elevens svårigheter och att skolan klarlägger vilket särskilt stöd som behövs (s. 12). Detta återfinns också tydligt i examensordningen för specialpedagoger (SFS 2007:638), att de bland annat ska arbeta med att undanröja svårigheter i olika lärmiljöer genom att utveckla dem, genomföra pedagogiska utredningar och analysera svårigheter på organisations-, gruppoch individnivå samt utforma och delta i arbetet med åtgärdsprogram. Specialpedagogens roll innebär att ha ett helhetsperspektiv, därför vill vi ta reda på vilka riktlinjer som finns i styrdokument och vad forskning visar om upprättande och genomförande av åtgärdsprogram, och hur helhetsperspektiv hanteras i några olika skolor. Vi vill ta reda på vem som tar initiativ till åtgärdsprogram och på vilka nivåer åtgärderna beskrivs. Vi vill undersöka om det går att se någon helhetsbild kring åtgärdsprogrammen och om de utgår från individen och brister eller om hela situationen tagits med i beskrivningar och åtgärder. I vårt arbete som specialpedagoger vill vi anta utmaningarna kring helhetssyn i de allmänna råden (Skolverket, 2008a), läroplanen (Utbildningsdepartementet, 1998) och examensordningen (SFS 2007:638) och arbeta med utredningar och åtgärder på alla nivåer, vi vill arbeta för att främja och utveckla lärandemiljöer som kan ge förutsättningar för alla elever att utvecklas, lära och nå målen. Ahlberg (2001) formulerar detta som ett lagarbete på alla nivåer kring elever i behov av särskilt stöd. Undervisningen av elever i behov av särskilt stöd måste ses som ett lagarbete och svårigheterna måste granskas i relation till hela skolans verksamhet. Benämningen åtgärdsprogram kan leda tankarna till att det är eleven som ska åtgärdas när det i själva verket handlar om hela skolan. Åtgärderna bör omfatta såväl förändringsarbete på organisations- och gruppnivå som sådant som berör den enskilde eleven (s. 150). 9

10 1.2 Syfte och problemformulering Syftet är att kartlägga om rektorers och specialpedagogers helhetssyn blir synlig kring eleven med åtgärdsprogram. Frågeställningar vi vill ha svar på i arbetet är: Hur ser arbetsgången ut kring åtgärdsprogram? Hur görs pedagogiska utredningar i samband med upprättande av åtgärdsprogram? Hur beskrivs åtgärder på individ-, grupp-, och organisationsnivå? 1.3 Studiens begränsning Ämnet helhetssyn och åtgärdsprogram är nära nog oändligt, vi har hela tiden försökt hålla oss till frågeställningarna om hur arbetet med åtgärdsprogram ser ut på några skolor och vi har letat efter kännetecken för de olika nivåerna i åtgärder. Vi har begränsat studien när det gäller genusperspektiv, vi har inte tittat efter om det skiljer sig hur kvinnor och män beskriver svårigheter eller åtgärder, inte heller hur det ser ut i flickors respektive pojkars åtgärdsprogram. I vissa åtgärdsprogram fanns det beskrivet åtgärder som föräldrar var ansvariga för, dessa har vi bortsett ifrån, för tydlighetens skull. 1.4 Studiens upplägg Detta första inledande kapitel beskriver vad undersökningen kommer att handla om, syftet och bakgrunden. Kapitel två är en sammanställning av tidigare forskning, litteratur inom området åtgärdsprogram som verktyg i skolans arbete med elever i behov av särskilt stöd samt vad grundskolans styrdokument (skollag, läroplan och allmänna råd) ger oss för riktlinjer på detta område. Tredje kapitlet är en beskrivning och bakgrund till vår undersökning när det gäller bakomliggande teorier. Det fjärde kapitlet innehåller beskrivningar och ställningstaganden gällande våra metoder, vi beskriver också där hur vi har hanterat etiska aspekter och hur vi ser på vår undersöknings tillförlitlighet. Det nästkommande kapitlet, det femte, innehåller resultaten, de intervjuer och dokument vi har samlat in och en analys av dessa. Vad vi har sett i vår undersökning kopplat till teorierna och litteratur, styrdokument och tidigare forskning har vi diskuterat i kapitel sex och sist hittar läsaren våra tankar om koppling till specialpedagogrollen, vad vi hittat för framtida forskningsområden samt referenser. 10

11 2 LITTERATURGENOMGÅNG Vi har först beskrivit centrala begrepp, sedan samlat det viktigaste från grundskolans styrdokument (skollag, grundskoleförordning, läroplaner och allmänna råd) om utredning av svårigheter och åtgärdsprogram för elever i behov av särskilt stöd och därefter försökt sammanställa forskningsläget på området och koppla till styrdokumentens riktlinjer. Vi har valt att delvis följa den struktur Skolverket (2008a) valt i allmänna råd för arbete med åtgärdsprogram som redovisas i kapitel Centrala begrepp Centrala begrepp i undersökningen är: åtgärdsprogram, pedagogisk utredning, särskilt stöd, helhetssyn, organisations/skolnivå, gruppnivå och individnivå. Åtgärdsprogram är den dokumentation och planering som görs av skolan för att säkerställa att en elevs behov av särskilt stöd tillgodoses. Det är rektor som är ansvarig för att se till att det upprättas åtgärdsprogram. Det är personalens redskap för planering och utveckling av den pedagogiska verksamheten kring eleverna, och det är viktigt att åtgärdsprogrammet utgår från hela skolsituationen och att det följs upp och utvärderas. (Skolverket, 2008a). En pedagogisk utredning ska enligt Skolverket (2008a) föregå ett åtgärdsprogram, den ska bestå av en kartläggning av problemet och en analys som leder fram till åtgärder, allt på skol-, grupp- och individnivå. Det är rektor som är ansvarig för att denna utredning görs (Skolverket, 2008a), även specialpedagog har det som ansvarsområde (SFS 2007:638). I Skollagen (SFS 1985:1100) slås fast att hänsyn ska tas till elever som är i behov av särskilt stöd. Det kan enligt de allmänna råden (Skolverket, 2008a) handla om att eleven riskerar att inte nå kunskapsmålen, men det kan även handla om andra svårigheter. Skolans utredning ska visa vilka behov eleven har och den ska få särskilt stöd. Vi använder begreppet helhetssyn för att beskriva alla de olika nivåerna (Skolverket, 2008a) nedan. Beskrivningar av eleverna i åtgärdsprogram och utredningar bör utgå från deras styrkor och svårigheter. Åtgärder på organisationsnivå/skolnivå handlar om skolans organisation, resursfördelning, kommunikation och samarbete. Gruppnivå handlar om undervisningens innehåll, arbetssätt, hur läromedel används, men också om bemötande, delaktighet i gruppen (Skolverket, 2001) och förhållningssätt. På individnivå beskrivs elevens möjligheter till deltagande i undervisningen, åtgärder som försöker kompensera en enskild elevs svårigheter eller brister. 11

12 2.2 Styrdokument I Skollagen (SFS 1985:1100) står det att hänsyn ska tas i utbildningen till elever i behov av särskilt stöd. Begreppet åtgärdsprogram finns inte där, men i grundskoleförordningen (SFS 1994:1194) och i Skolverkets (2008a) allmänna råd för arbete med åtgärdsprogram beskrivs att om det från elev, skolans personal, vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att en elev kan ha behov av särskilt stöd ska rektorn se till att detta utreds och att ett åtgärdsprogram utarbetas. Syftet med åtgärdsprogrammen är enligt de allmänna råden (Skolverket, 2008a) att säkerställa att en elevs behov av särskilt stöd tillgodoses. Det är centralt i skolans arbete med särskilt stöd genom att det är personalens redskap för planering och utveckling av den pedagogiska verksamheten kring eleverna. Utarbetandet av åtgärdsprogram beskrivs i de allmänna råden (Skolverket, 2008a) med hjälp av följande fem punkter: Främja en god lärandemiljö Uppmärksamma behov av särskilt stöd Utreda behov av särskilt stöd Utarbeta åtgärdsprogram Följa upp och utvärdera åtgärdsprogram 2.3 Främja en god lärandemiljö Lpo 94 (Utbildningsdepartementet, 1998) ger uppdraget att utgå från den enskilde elevens behov och individualisera undervisningen: Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla. (s. 4) Vidare står det i de allmänna råden (Skolverket, 2008a) att skolan bör utgå från synsättet att skolmiljön har betydelse för elevernas behov av särskilt stöd och det är viktigt att skolan skapar en miljö där alla elever inkluderas så långt som möjligt och att undervisningen anpassas till elevernas förutsättningar och behov. Skolan ska söka orsaker till elevers svårigheter i elevens möte med undervisningen. Elevens förutsättningar påverkas mycket av hur väl skolan lyckas anpassa undervisning och arbetssätt. En viktig sak är också lärarnas kompetens att möta eleven och organisera undervisningen, samt klass- och gruppindelningar. Med anledning av avsevärt förändrade villkor för arbetet som lärare tillsattes 1997 en lärarutbildningskommitté, de stora förändringarna bestod mest i att skolan blev tydligare måloch resultatinriktad i och med den nya läroplanen och kursplanerna. Rapporten (SOU 12

13 1999:63) tar upp att den stora utmaningen är hur skolans personal ska hantera att elever har olika förutsättningar, erfarenheter, kunskaper och behov och att det är en av specialpedagogikens mest angelägna uppgifter att se till att all personal i skolan kan möta den naturliga variationen av elevers möjligheter. Hur skall elevers olikheter framstå som resurser och utgöra styrande förutsättningar i skolans pedagogiska arbete i en för alla elever gynnsam riktning? (SOU 1999:63, s ) Asp-Onsjö (2008) beskriver att många elever kan delta i klassens undervisning om läraren aktivt arbetar för att anpassa verksamheten. Hatties (2009) internationella forskning om vad som påverkar elevers läranderesultat i skolan har några viktiga beröringspunkter med detta. Författaren kommer fram till att feedback är en av de faktorer som har allra störst betydelse för resultaten, och han beskriver feedback i flera riktningar, inte bara från läraren till eleven som kvitto på genomfört arbete. Han talar också om den feedback som eleven genom sitt sätt att ta till sig undervisning, ställa frågor och göra fel på ger till den uppmärksamme läraren som då kan förändra och variera sin undervisning så att den bättre motsvarar elevens behov. When teachers seek, or at least are open to, feedback from students as to what students know, what they understand, where they make errors, when they have misconceptions, when they are not engaged then teaching and learning can be synchronized and powerful. Feedback to teachers helps make learning visible. (Hattie, 2009, s. 173) En annan viktig slutsats Hattie kommer fram till är att läraren är den viktigaste faktorn för att elever ska lyckas, han tar upp att en tydlig undervisning där läraren ser på sin undervisning genom elevernas ögon, ger formativ bedömning och där eleverna rustas och lär sig att själva bedöma sina kunskaper har bäst effekt på elevernas livslånga lärande. Lärarens förmåga att bygga goda relationer med sina elever är också en framgångsfaktor liksom att inte sätta etiketter på eleverna som begränsar deras möjligheter till utveckling. Sist men inte minst visar Hatties resultat att de förväntningar eleven har på sig själv och de lärare och föräldrar har påverkar resultaten mycket, det är viktigt att ha höga men realistiska förväntningar på alla elever, även dem som är i svårigheter. Själva begreppet inlärningssvårigheter varnar Hattie också för att använda, han har sett bevis på att det i sig kan ha negativa effekter och innebära sänkta förväntningar både från eleverna själva och deras lärare. Ett flerstämmigt klassrum är enligt Dysthe (1996) ett klassrum där många röster gör sig hörda. Eleverna lär av varandra och användningen av språket står i centrum för inlärningsprocessen. Hon menar att kunskap tillägnas genom det sociala samspelet, genom att interagera med varandra. Vidare säger hon att det sker endast en förändring i elevernas attityd om läraren på ett tydligt sätt visar att alla elever är en resurs för varandra. Hon menar vidare att i ett dialogiskt klassrum upptäcker eleverna själva meningen och sammanhangen, allt som är viktigt för deras egna utveckling. Dysthe trycker på att på att det inte alltid är en självklarhet för alla elever att få komma till tals. Elever tar inte alltid andra elever på allvar eller lyssnar på dem. Därför är det enligt Dysthe viktigt att träna eleverna på det och det kan ta tid. 13

14 2.4 Särskilt stöd Vem som är i behov av särskilt stöd definieras inte exakt av Skolverket men det beskrivs i de allmänna råden (Skolverket, 2008a) att det kan handla om att eleven riskerar att inte nå kunskapsmålen, men att det också kan handla om att eleven vantrivs i skolan, har svårt att fungera i gruppen, att eleven har tal- och språksvårigheter, koncentrationssvårigheter, hög frånvaro eller psykosociala besvär. Asp-Onsjö (2006) menar att begreppet är svårdefinierat eftersom behovet är kontextbundet och uppstår under särskilda förhållanden. I vissa fall kan eleven fungera bra i klassrummet utan stöd medan eleven i andra sammanhang definieras som en elev i behov av särskilt stöd. Det finns elever vars deltagande i skolan är beroende av särskilt stöd. Öhlmér (2004) beskriver att särskilt stöd ofta uppfattas som stödlektioner tillsammans med speciallärare, oftast i matematik eller svenska, men att det är mycket mer än så. Särskilt stöd kan handla om att hjälpa eleven att skapa ordning i kaos, att eleven behöver strategier och få lära sig hur saker görs och hur eleven ska börja för att lösa en uppgift. Det handlar också om att anpassa arbetsmiljö och arbetsmaterial. Grundskoleförordningen (SFS 1994:1194) slår fast att särskilt stöd ska ges till elever med behov av specialpedagogiska insatser. Stödet ska i första hand ges inom elevens egen klass eller grupp. Salamancadeklarationen (Svenska Unescorådet, 2006) tar upp samma sak i paragraf 32: Barn med behov av särskilt stöd ska erbjudas kontinuerligt stöd. Det kan röra sig om allt från ett minimum av stöd i det vanliga klassrummet till kompletterande program för inlärningsstöd inom skolan som vid behov kan utvidgas till assistans från speciallärare och extern stödpersonal (s. 25). Öhlmér (2004) påminner om att elever i behov av särskilt stöd är en brokig skara barn med inlärningssvårigheter, vi får inte glömma att de också är elever med särskilda styrkor. Det är elevens styrkor på alla områden vi först ska se till att hitta så att vi kan bygga vidare på dem. En strategi som barnet använder i samband med en fritidssysselsättning exempelvis fotboll kan ju i flera stycken gälla vid inlärning i skolan. Styrkorna är ofta nycklar till hur eleverna lär in. Dessa måste därför dokumenteras i åtgärdsprogrammet. Styrkorna skall bli synliga för eleven. Eleverna måste bli medvetna om att de har många förmågor för att kunna arbeta med det som är svårt för dem. (s. 16) Danielsson och Liljeroth (2007) ägnar stort utrymme åt begreppet helhetssyn, de tar upp att det är ett ofta använt ord som saknar definitioner. Helhet är en kvalitet, en egenskap som är mer än summan av delarna, och när det gäller helhetssyn på individer är det ofta i form av en så bred beskrivning av egenskaper som möjligt. Det finns två dominerande perspektiv att se på särskilt stöd och svårigheter i skolarbete. Persson (2007) förklarar att i det kategoriska perspektivet ses svårigheterna ligga hos den enskilde eleven men att i det relationella perspektivet ses elevens svårigheter som något som uppstår när eleven möter sin omgivning. Vilket perspektiv som väljs påverkar hela planeringen av undervisningen, det specialpedagogiska arbetet och alla åtgärder kring eleverna. Persson beskriver vidare hur begreppet barn med behov av särskilt stöd använts sedan talet. Skollagen ändrades 1999 och då infördes barn i behov av särskilt stöd. 14

15 Skillnaden har sitt ursprung i vilket specialpedagogiskt perspektiv som väljs. Det tidigare synsättet benämns det kategoriska, där eleven ses som bärare av svårigheterna. I det relationella perspektivet är det skolans utformande av verksamheten som kan ge eleven svårigheter. Uppfattning av pedagogisk kompetens Relationellt perspektiv Förmåga att anpassa undervisning och stoff till skilda förutsättningar för lärande hos eleverna Kategoriskt perspektiv Ämnesspecifik och undervisningscentrerad Uppfattning av specialpedagogisk kompetens Orsaker till specialpedagogiska behov Kvalificerad hjälp att planera in differentiering i undervisning och stoff Elever i svårigheter. Svårigheter uppstår i mötet med olika företeelser i uppväxt- och utbildningsmiljön Kvalificerad hjälp direkt relaterad till elevers uppvisade svårigheter Elever med svårigheter. Svårigheter antingen medfödda eller på annat sätt individbundna Tidsperspektiv Långsiktighet Kortsiktighet Fokus för specialpedagogiska åtgärder Förläggning av ansvaret för specialpedagogisk verksamhet Elev, lärare och lärandemiljö Arbetsenheter-lag) och lärare med aktivt stöd från rektor Eleven Speciallärare, specialpedagoger och elevvårdspersonal. Figur 2.1 Konsekvenserna för skolans specialpedagogiska verksamhet beroende på perspektivval. (Källa: Persson 2007, s. 167) 2.5 Åtgärdsprogram Här kommer vi att beskriva gången i samband med arbetet kring åtgärdsprogram med stöd från de allmänna råden (Skolverket, 2008a), forskning och litteratur Uppmärksamma behov av särskilt stöd I de allmänna råden för arbete med åtgärdsprogram (Skolverket, 2008a) liksom i dem för den individuella utvecklingsplanen (Skolverket, 2008b) tas det upp att alla elever behöver stöd för att utvecklas och att skolan tidigt måste uppmärksamma tecken på att elever riskerar att inte nå målen eller att de behöver särskilt stöd av någon annan orsak, och informera rektor om detta. Ett sätt att uppmärksamma detta är att notera att elever inte följer den förväntade utvecklingen och måluppfyllelsen vid redovisningar, prov och olika screening inom läs- och skrivutveckling och matematiktest. Ahlberg (2001) ger exempel på olika verktyg som kan användas vid kartläggning så som kunskapstester, samtal, intervjuer och olika typer av observationer. Hon ger också exempel på hur man kan göra den pedagogiska kartläggningen av elevens lärandemiljö som ett fruktbart åtgärdsprogram måste bygga på, att den måste 15

16 innehålla en beskrivning av elevens delaktighet i skolan och gruppen, förhållningssätt, tilltro till den egna förmågan och kunskapsutvecklingen inom olika områden. De allmänna råden (Skolverket, 2008a) uttrycker krav på tydliga kommunikationsvägar mellan personal och rektor samt en tydlig organisation av det elevvårdande arbetet Utreda behov av särskilt stöd När det har uppmärksammats att en elev är i behov av särskilt stöd ska skolan utreda elevens behov. På en föreläsning av Åkerman (2011) sade han att det vore förödande med en färdig mall för pedagogisk utredning eftersom världen och elevernas situation är komplex. I de allmänna råden från Skolverket (2008a, 2008b) står att ett åtgärdsprogram alltid ska föregås av en utredning som består av två delar, först en kartläggning om hur problemet visar sig och därefter en diskussion som leder till slutsatser om tänkbara orsaker och behov. Vidare beskrivs att skolans utredning ska ta hänsyn till omständigheter på skol-, grupp- och individnivå när elevens svårigheter beskrivs. Det är vanligt att förklara elevers svårigheter som brister och egenskaper hos individen och ofta är det därför individinriktade insatser som står i fokus. Det är viktigt att stödinsatserna utgår från en analys av undervisningen och elevens hela skolsituation. Skolsvårigheter kan bero på och/eller förstärkas av sådana faktorer som arbetssätt, organisation och grupprocesser, attityder och förväntningar, relationer i och utanför skolan etc. Det är av största vikt att vidtagna åtgärder kontinuerligt följs upp och utvärderas (Skolverket 2008b, s. 17). Skolverkets sammanställning av forskning och utvärdering av särskilt stöd (2011a) beskriver att trots att det funnits krav om åtgärdsprogram sedan 2001 har det visat sig att skolorna har haft svårigheter med att genomföra den pedagogiska utredningen som skall ligga till grund för åtgärdsprogrammet. Detta nämns som ett skäl till varför Skolverket har givit ut allmänna råd för arbetet med åtgärdsprogram (2008a). Där står det att behov av särskilt stöd skyndsamt skall utredas och att skolan ska söka samverkan med både eleven och dennes vårdnadshavare när en utredning inleds. Om utredningen visar att eleven är i behov av särskilt stöd ska skolan klarlägga vilket särskilt stöd som behövs och ett åtgärdsprogram ska upprättas. Utredningen görs för att ta reda på varför eleven har svårigheter i skolan, helt enkelt för att försöka förstå hur elevens behov ser ut. Ibland kan en utredning göras enkelt och snabbt av den som har mest kontakt med eleven i skolan. Ett exempel ges i de allmänna råden (Skolverket 2008a). En elev når inte målen i ett enstaka ämne och skolans personal kan enkelt se vad som krävs för att det ska kunna uppnås. Ibland är det inte fullt så enkelt, då krävs det en mer grundlig utredningsinsats, där elevens hela skolsituation kartläggs och analyseras. De allmänna råden tar upp några situationer då detta krävs, det kan vara när en elev har svårigheter att planera sitt arbete eller svårigheter att arbeta utifrån muntliga instruktioner. Det kan också vara att eleven visar tydliga tecken på svikande motivation eller upprepad eller långvarig frånvaro, detta kan påverka elevens prestationer i alla ämnen. Det ska finnas rutiner på skolan om hur utredningen ska dokumenteras och förvaras. Utredningen bör hållas skild från åtgärdsprogrammet. 16

17 Det är hela skolmiljön som ska vara utgångspunkten för utredningen, inte den individuella elevens brister eller egenskaper. Det gäller att balansera kunskapen om elevens svårigheter med dennes styrkor och möjligheter, för att undvika att hamna i ett bristtänkande, som kan leda till att skolans lärare har för låga förväntningar på eleven. (Skolverket 2001, s. 12) Hur en bred kartläggning av hur elever med inlärningssvårigheter fungerar i olika situationer kan göras beskrivs av Birkemo (2001). Första området som kartläggs är elevernas kognitiva förutsättningar för inlärning. Här bedöms elevens kunskapsnivåer, och strategier vid inlärning. Här spelar också in vilken uppväxtmiljö och vilken slags undervisning eleven fått. Vidare kartläggs elevernas fysiska funktioner som syn, hörsel och motorik. Att ta reda på om eleven medicinerar för kroniska sjukdomar som epilepsi, reumatism eller astma, då detta kan påverka bland annat koncentrationsförmågan negativt. Tredje området som kartläggs är elevernas psykosociala funktion, här bedöms elevens motivation för lärande, attityder till skolan, deras upplevelse av förväntningar och krav. Upplever eleverna att de misslyckas, och hur förklarar de sina misslyckanden? Elevernas egna upplevelser utreds och får då syn på deras förhållande till sitt eget lärande. Elevens motivation och sociala faktorer har enligt författaren stor betydelse för de insatser eleven gör i skolan och ska inte underskattas. Det fjärde och sista området som kartläggs handlar om elevernas tänkbara resurser. Här gäller det att försöka hitta förmågor, inte identifierade positiva sidor som eleverna har och som är viktiga på andra av livets områden än skolan. Skolan betonar verbala och språkliga förmågor. Andra förmågor kan vara de logisk-matematiska, de visuella-spatiala, sensitivitet för tonmönster, rytm och kroppskontroll, sociala förmågor och förmågor kopplade till reflektion och självinsikt. I en bred kartläggning av förutsättningar och resurser är det viktigt att man inte enbart kartlägger de problem som eleverna uppvisar utan också går längre och identifierar starka sidor (Birkemo, 2001, s. 137) Ett sätt att kartlägga starka sidor kan vara att fråga efter elevens intressen. Vilka TV-program gillar han/hon? Genom att hitta intresseområden går det att komma fram till positiva delar av elevernas motivation, tidigare erfarenheter av att lyckas och lära sig saker. Birkemo (2001) kallar detta elevens resursområden och om vi riktar fokus mot dem och lyckas koppla dem till inlärningsinnehållet i skolan kan vi komma fram till bättre självtillit och större intresse hos eleverna för det de ska arbeta med. Groth (2007) menar att en pedagogisk kartläggning är en redogörelse för den pedagogiska miljön där eleven ingår. Enligt Persson (2002) var standardiserade mallar och tester som underlag för åtgärdsprogram vanligare på skolor där andelen specialpedagoger var hög. Det gäller också för den pedagogiska kartläggningen. Enligt Ljungblad (2003) kan kartläggning på individnivå göras genom observationer av barnet, diskussioner och arbete tillsammans med barnet, samtal med lärare, föräldrar och genom att studera tester som eleven gjort. En analys av elevens starka och svaga sidor och vilka konsekvenser dessa får för barnets utveckling ligger till grund för åtgärder. Kartläggning på organisations- och gruppnivå håller ganska länge och åtgärder här ligger ofta på lång tid medan det på individnivå ständigt utvecklas och förändras, beskriver Ljungblad. 17

18 Öhlmér (2004) tar upp att grunden för ett åtgärdsprogram är en noggrann utredning av elevens starka och svaga sidor och bakomliggande orsaker. En pedagogisk bedömning görs av de lärare som arbetar med eleven i vardagen, men ibland kan det behövas hjälp av specialister utanför skolan som kan göra en pedagogisk, sociologisk, medicinsk eller psykologisk utredning. Enligt författaren kan utredningar leda fram till diagnoser som kan hjälpa personalen veta vilka åtgärder som behövs och vad som kan åstadkommas i skolan. En diagnos kan vara till hjälp för eleven, att få ord för sina svårigheter men det är viktigt att hantera den med stor respekt för elevens önskemål. Det är alltid behovet som ska styra åtgärden och enligt skollagen har barnet/eleven rätt att få det stöd som behövs med eller utan diagnos. Här påminner de allmänna råden (Skolverket 2008a) om att en medicinsk diagnos inte talar om vilket pedagogiskt stöd en elev behöver och att en diagnos inte krävs för att eleven ska få stöd i skolan. De är också tydliga med att skolan måste sätta in stöd och fortsätta sin egen utredning även om en extern utredning pågår. Asp-Onsjö (2006) tar i sin avhandling upp att när svårigheterna i mötet mellan verksamhet och elev är omfattande och svårinringade krävs det en noggrann kartläggning och analys för att åtgärdsprogrammet ska bli ett effektivt redskap Utarbeta åtgärdsprogram samt följa upp och utvärdera De allmänna råden om åtgärdsprogram (2008a) förklarar att ett åtgärdsprogram syftar till att säkerställa att en elevs behov av särskilt stöd tillgodoses. Det beskrivs precis som kring IUP att de inte ersätter varandra men en del elever ska ha både IUP och åtgärdsprogram. Asp-Onsjö (2008) skriver att sedan januari 2001 finns det krav på att skolan måste upprätta ett åtgärdsprogram för de elever som anses vara i behov av särskilt stöd. Åtgärdsprogram har dock tidigare dykt upp i skolans värld. Persson (2007) beskriver att de redan 1974 beskrevs i den så kallade SIA-utredningen. Tidigare fanns olika planer som var avsedda för att användas som stöd i arbetet med elever som hade svårigheter i skolarbetet. SIA kritiserade detta synsätt eftersom det endast var inriktat mot eleven. De menade istället att orsakerna skulle sökas i undervisningsmiljön. Det var inte elevens brister som skulle åtgärdas eller kompenseras utan skolans verksamheter skulle åtgärdas och utvecklas. Enligt Skolverket (2008a) ska ett åtgärdsprogram avse en begränsad tidsperiod samt kortfattat beskriva elevens behov, vara relaterat till läroplanernas och kursplanernas mål och vad som förväntas uppnås på kortare och längre sikt. Både beskrivning av åtgärder och ansvarsfördelning måste framgå och utgå från positiva förväntningar samt bygga på elevens intressen och förmågor. Om det finns åtgärder i flera ämnen ska de samlas i ett åtgärdsprogram. De allmänna råden klargör att förutsättningarna för en elev att nå målen ökar med tidiga åtgärder och att de bästa åtgärdsprogrammen innehåller tydliga, konkreta åtgärder som skolan kan genomföra på relativt kort sikt. Skolan ska alltid sträva efter att göra eleven och dennes vårdnadshavare delaktiga i att utarbeta åtgärdsprogrammet. I de allmänna råden (2008a) beskrivs att åtgärdsprogrammet ska innehålla en beskrivning av de åtgärder skolan ska vidta och det ska framgå tydligt vem som ska vara ansvarig för vad. Skolan måste se till att den kompetens som krävs för att ge eleven rätt stöd finns tillgänglig i 18

19 skolan. Det ska vara tydligt hur åtgärderna ska följas upp och hur och när de ska utvärderas. Vid en uppföljning kontrolleras att åtgärderna haft önskad effekt. En uppföljning är en kontroll av att det som har bestämts också har genomförts. Det är mycket viktigt att åtgärdsprogrammen följs upp och utvärderas, dels för att om inte åtgärderna visar sig vara effektiva måste skolan göra ytterligare utredningar av elevens behov, situationen kring eleven och försöka finna andra, mer effektiva åtgärder. Det är också viktigt att synliggöra elevens framsteg för att hålla motivation och engagemang vid liv. Fokus måste ligga på de åtgärder skolan ansvarar för och rektor måste hålla sig informerad om arbetet med åtgärdsprogram. Utvärdering innehåller en bedömning av om åtgärderna har varit lämpliga och lett till att de uppsatta målen har nåtts. Asp-Onsjö (2008) menar att det är viktigt att regelbundet följa upp och utvärdera åtgärdsprogrammet för att se om skolans insatser lett till önskat resultat. Programmet ska vara daterat, det är bra om det har ett enhetligt utseende på skolan eller för kommunen, vilka som har varit med när det skrevs bör framgå och det kan, men måste inte, undertecknas av skolan, eleven och vårdnadshavarna. Det är viktigt som Ahlberg (2001) pekar på att när ett åtgärdsprogram väl är skrivet så är det en offentlig handling. Därför är det viktigt att det inte innehåller några värderingar eller personliga uppgifter. Asp-Onsjö (2006) menar att när personalen bjuder in föräldrar och elever till en mer öppen dialog och när man ser åtgärdsprogrammet som ett praktiskt verktyg ökar förutsättningarna för att arbeta på ett sätt som alla parter känner sig nöjda med, då kan åtgärdsprogram bidra till att skapa en inkluderande skola där elever med olika förutsättningar och behov kan arbeta tillsammans. I avhandlingen tas också upp att det är skillnad mellan att utarbeta åtgärdsprogram för elever som är i komplicerade lärandesituationer och elever som är i mindre komplexa situationer. I de senare där problematiken är tydligare kan ett enklare åtgärdsprogram utarbetas. Häftet Att arbeta med särskilt stöd med hjälp av åtgärdsprogram (Skolverket, 2001) tar upp att en del skolor arbetar med utvecklingsplaner (förstadiet till IUP). Dessa tillsammans med utvecklingssamtal där det kommer fram att förälder eller lärare är bekymrade över en elevs trivsel eller kunskapsmässiga utveckling, kan vara det som gör att ett åtgärdsprogram utarbetas. Asp-Onsjö (2006) menar att problematiken till varför åtgärdsprogram utarbetas kan vara att eleven riskerar att inte nå kunskapsmålen i ett eller flera ämnen. Men att även mobbing, utanförskap eller andra problem kan ligga till grund för utarbetande av åtgärdsprogram. Asp-Onsjö varnar för att krångla till åtgärdsprogram både när det gäller form och innehåll. Inget säger att ett åtgärdsprogram utarbetat efter konstens alla regler med kartläggning och analys på individ-, grupp- och organisationsnivå måste vara bättre ur lärandesynpunkt. Hennes studie visade att enkla åtgärdsprogram ofta fungerar bäst i praktiken. Öhlmér (2004) poängterar att blankett och skrivning skall vara tydlig och enkel. Det måste framgå av texten exakt vad som skall göras. Allmänna uttryck som språkträning, lästräning eller läxhjälp duger inte. Hon trycker även på att endast sådant som förskolan/skolan har möjlighet att genomföra skall skrivas in, inget som av tidsbrist eller ekonomiska skäl inte kommer att uppfyllas. 19

20 Andreasson och Asplund (2009) tar upp att många skolor har någon form av blankett eller mall, ofta gemensam i kommunen men att det skiljer sig åt en del vad de innehåller. Vanligtvis innehåller IUP:er och åtgärdsprogram en lägesbeskrivning där också eventuella svårigheter eller problem beskrivs, sedan uppsatta mål och en planering för de åtgärder beslutats. Det brukar också vara angivet vem som ska göra vad (elev, föräldrar, klasslärare och specialpedagog) och sedan brukar alla underteckna överenskommelserna. Andreassons och Asplunds undersökning visar att bilden av eleven är mer mångsidigt beskriven ju äldre eleven är, slutsatsen är att det beror på att fler lärare bidragit till beskrivningen och en annan sak författarna kommer fram till är att formuleringar kring svårigheter/problem är mer än tre gånger så vanliga jämfört med att något behöver förbättras. 2.6 Perspektiv och åtgärdsnivåer I såväl Skollagen (SFS 1985:1100), grundskoleförordningen (SFS 1994:1194), i Lpo94 (Utbildningsdepartementet 1998), i examensordningen för specialpedagoger (SFS 2007:638) och i de allmänna råden (Skolverket, 2001, 2008a) slås det fast att det är viktigt att både utredning och insatser sätts in på såväl individ-, grupp som skolnivå. Ahlberg (2001) drar slutsatsen att om skolan i åtgärdsprogrammen alltför ensidigt fokuserar på individen och inte tar in elevens totala skolsituation kan orsaken felaktigt läggas som svårigheter hos den enskilda individen istället för på grupp- och organisationsnivå eller till samhället. Undervisningen av elever i behov av särskilt stöd måste ses som ett lagarbete och svårigheterna måste granskas i relation till hela skolans verksamhet. Benämningen åtgärdsprogram kan leda tankarna till att det är eleven som ska åtgärdas när det i själva verket handlar om hela skolan. Åtgärderna bör omfatta såväl förändringsarbete på organisations- och gruppnivå som sådant som berör den enskilde eleven (Ahlberg, 2001, s. 150). Persson (2007) tar upp att man redan i den så kallade SIA-utredningen 1974 talade om att se elevens problematik i ett helhetsperspektiv, att inte bara fokusera på åtgärder relaterade till eleven själv utan också undervisningen, arbetssättet och relationer i gruppen. 20

21 2.6.1 Jämförelse av olika nivåer Vi har gjort en jämförelse mellan riktlinjerna från Skolverket (2001, 2008a), Ahlberg (2001) och Ljungblad (2003) om vad som ingår i de olika nivåerna. Skolnivå Gruppnivå Individnivå Skolverket (2001, 2008a) Hur organisationen ser ut påverkar individen. Synsättet på förutsättningar och behov, förväntningar på eleverna, personalens kompetens, arbetslagens behov av specialpedagogiskt stöd. Hur elevens situation i gruppen ser ut, bemötande, gruppers sammansättning och klimat, trygghet. Skolans förmåga att anpassa arbetssätt efter elevernas förutsättningar och behov. - Ljungblad (2003) Det som har med organisationen att göra som inte arbetslaget kan förändra självständigt. Hur skolan ser på elever i svårigheter, bemötande och förväntningar, bedömningar och kopplingar till styrdokument. Kommunikation. Hur skolan använder sina resurser. Utbildade lärare, tillgång till specialpedagoger, elevhälsa, handledning. Flexibla gruppstorlekar och utformning av lokaler. Det personalen självständigt styr, beslut i och mellan arbetslag. Hur relationerna fungerar mellan elever och lärare, samarbete mellan personal. Hur man använder läromedel, val av arbetssätt. Hur man arbetar med pedagogisk differentiering, individualisering och individuellt arbete. Strukturstöd och hur läxor planeras. Den enskilde elevens förutsättningar i skolan, vilka behov barnet har och hur det fungerar socialt. Elevens starka/svaga sidor och konsekvenser av detta. Hjälpmedel. Hur olika lärares undervisning fungerar för eleven. Hur information och instruktioner utformas. Tilläggshjälp: laborativt material, kompensatoriska hjälpmedel. Ahlberg (2001) Resursfrågor, kommunikation och samarbete i och mellan arbetslag, med specialpedagog och föräldrar, lärares kompetensutbildning. Hur läraren planerar och lägger upp sin undervisning, val av arbetssätt, variation av undervisningen, hur man använder läromedel och material som datorer, spel och laborativt material. Lärarens förhållningssätt och bemötande. Elevens delaktighet i gruppen. Elevens relation till gruppen, skolan och attityd till skolarbete. Elevens möjlighet till deltagande. Elevens förutsättningar för lärande, kunskaper och färdigheter, personliga sätt att tänka, erfara, förstå. Öhlmér (2004) Skolans organisation, schema, lokaler, samarbete i arbetslag, kompetens. Storlek och sammansättning av grupper, samarbete. Elevens förmåga i ämnen, sociala kompetens, strategier. Figur 2.2 Jämförelse av olika nivåer. 21

22 Vad som omfattas av de olika nivåerna är inte tydligt definierat i styrdokumenten från Skolverket (skollag, läroplan och allmänna råd). Som framgår av tabellen (Figur 2.2) är inte heller forskarna helt överens om vad som hör till vilken nivå. Ljungblad (2003) menar att det ofta är svårt att avgöra vad som tillhör organisationsnivå och vad som hamnar på gruppnivå, att det saknas starka skiljelinjer och tydliga gränser och att det kan variera från skola till skola. Ljungblad placerar till exempel laborativt material under individnivå medan Ahlberg (2001) räknar det till åtgärder på gruppnivå. Det går också isär hur kompensatoriska hjälpmedel ska uppfattas, Ahlberg beskriver att datorer används som en åtgärd på gruppnivå medan Ljungblad menar att det tillhör individnivån. I rapporten för Skolinspektionens kvalitetsgranskning Rätten till kunskap (Skolinspektionen 2010:14) tas upp att åtgärdsprogram visar att skolan tenderar att individualisera problem som egentligen både har sitt ursprung och sin lösning inom skolan. Asp-Onsjö (2006) är tydlig med att det är de pedagogiska förutsättningarna i skolan som ska åtgärdas, inte individen. Hur skolan är organiserad avgör om hinder ligger på grupp- eller organisationsnivå. Det viktigaste enligt Groth (2007) är att både åtgärder och åtgärdsprogram ska ge förutsättningar för eleven att kunna delta i sin egen grupp i klassrumssituationen. Det är det pedagogiska arbetet som ska stå i fokus, inte svårigheterna Organisations/skolnivå I stora drag är de olika forskarna (Persson 2002, 2007; Ahlberg 2001; Ljungblad 2003) överens om att åtgärder på skol- eller organisationsnivå bottnar i hur skolan ser på elever i behov av särskilt stöd, det är åtgärder som kräver stora förändringar i hur undervisningen är organiserad till form eller innehåll, det är när personal och andra resurser behöver omfördelas, frågor om kompetens och utbildning, när det specialpedagogiska arbetet behöver utökas eller extern handledning behöver kopplas in eller kompetens för utredning eller andra åtgärder. Åtgärder på denna nivå kan handla om att stärka kopplingen mellan undervisningen och läroplanerna eller skollagen eller handla om bedömningsfrågor. Varje skola har sin kultur, det sitter i väggarna när det gäller vilka åtgärder som är vanliga, och det bottnar i vilken kunskapssyn och människosyn som råder, och hur kommunikationen är organiserad Gruppnivå På gruppnivå hittar vi åtgärder kring bemötande, gruppsammansättning, hur läraren lägger upp arbetet i klassrummet, variationen av undervisningen och hur användningen av läromedel ser ut, material, datorer och laborativt material. Åtgärder på denna nivå handlar om hur väl skolan lyckas anpassa arbetssättet efter elevernas förutsättningar och behov, hur pedagogisk differentiering hanteras och en viktig fråga är hur relationerna i gruppen och mellan lärare, specialpedagoger och elever ser ut. Skolans förhållningssätt och attityder till elever i svårigheter konkretiseras i relationerna mellan skolans personal, elever och föräldrar (Skolverket, 2001, s. 12) 22

23 Vanliga åtgärder är arbete i en mindre grupp för att få lugn och ro, anpassning av schema eller möjlighet att redovisa arbeten i en mindre grupp. Åtgärder på gruppnivå, det vill säga resurser som påverkar undervisningen i klassrummet får enligt Myrberg (2001) större inverkan än de som sätts in på skolnivå, han påpekar att viktiga faktorer är samverkan mellan lärare och elever, att det finns gemensamma mål, att läraren kontinuerligt följer upp varje elevs resultat och svårigheter och ger snabb feedback. Vikten av elevers självskattning framhålls av Groth (2007) Målet med den bedrivna undervisningen skall inriktas mot att eleverna utvecklar ett självständigt arbetssätt. Med detta menas att eleverna kan planera sitt arbete, finna lösningar på sina inlärningsproblem samt själva bedöma resultatet av sitt arbete. (s. 39) Individnivå Slutligen tar de olika forskarna upp att åtgärder på individnivå kännetecknas av att de riktar sig direkt till den enskilda eleven, för att på något sätt hantera brister i förutsättningar för lärande, kunskaper och färdigheter. Det kan handla om nödvändiga individuella anpassningar, förlängd tid, stöd med struktur i skolarbetet, anpassningar av läromedel eller uppgifter, val av redovisningsmetoder eller att en elev får använda kompensatoriska hjälpmedel, ofta på grund av läs- och skrivsvårigheter. Enligt Persson (2002) visar de vanligaste åtgärdsförslagen i åtgärdsprogram en anpassning av arbetsformerna/arbetssätt, anpassade läromedel och färdighetsträning. Groth (2007) menar att i de lägre skolåren är det vanligare att anpassa läromedlen medan det är vanligare med en liten grupp i de senare åren. En vanlig åtgärd på individnivå är att eleven tränar olika moment eller färdigheter enskilt med en speciallärare eller specialpedagog eller att individuella anpassningar görs i klassrumsundervisningen På individnivå ligger inte svårigheterna här ligger möjligheterna, menar Ljungblad (2003). Hon tar upp risken att barnet blir bärare av problemen om den största tonvikten läggs på individnivån. En intressant aspekt av individnivån tar Ljungblad upp i samband med provsituationer, hon menar att provångest och oro påverkar resultat och lärandet. På varje skola kring elever i svårigheter behövs en diskussion om vilka prov som är nödvändiga och hur miljön kring prov kan förändras, kan de göras muntligt, praktiskt eller ska de vara skriftliga? Hur lång tid behöver eleven? Vilka hjälpmedel kan användas? Valet av arbetssätt och arbetsformer togs upp under gruppnivån men på individnivån måste det kartläggas hur olika lärares undervisning fungerar för eleven, och hur instruktioner och presentation av mål behöver utformas. Ett exempel på åtgärder på individnivå är att eleven använder tilläggshjälp, laborativt material och kompensatoriska hjälpmedel. 2.7 Roller I arbetet runt elever i behov av särskilt stöd finns det uppgifter som är definierade för olika yrkesgrupper, de som tas upp är rektor, specialpedagog, lärare, alla som arbetar i skolan. 23