Synpunkter av mer detaljerad karaktär, per dishikt och avrinningsområde lämnas till Vattemuyndigheternas webbplats.

Transkript

1 .. e-dn Vattenmyndigheterna i Södra Östersjön, Västerhavet, Norra Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken -;'3 -;S6 ;;.~ 10._-. _~--... ANK 2 1 Jff) '[):l :>t} E.ON Vattenkraft Sverige AB Box la holm Johan TIeiman Tel Fax johan.tielman@eon.se Besöksadress: Industrigatan 16 Laholm Synpunkter på saml'ådsundcl'lag föl' Förvaltningsplan, Miljökvalitetsnol'mel', Åtgärdsp"ogram och Miljökonsekvensbeskl'ivningar med anledning av infö!'andet av EV:s I'amdil'ektiv föl' vatten i Svel'ige E.ON Vattenkraft Sverige AB (E. ON) har tagit del av de samrådsunderlag med fyra huvuddokument som vattenmyndigheterna har tagit fram med en remisstid till 31 augusti i år. E.ON lämnar härmed övergripande och generella synpunkter på dessa dokument. I övrigt vill vi hänvisa till de synpunkter som lämnas av branschorganisationen Svensk Energi. Synpunkter av mer detaljerad karaktär, per dishikt och avrinningsområde lämnas till Vattemuyndigheternas webbplats. Sammanfattning E.ON anser sammanfattningsvis att: Åtgärdsplanerna saknar helhetssyn och tar endast sikte på lokala miljöforbättringar i en enskild vattenförekomst. Vattenkraftens centrala betydelse for nationella och internationella klimatmål och omställningen till ett mer förnybart energisystem värderas inte. Underlag for klassning av kraftigt modifierat vatten är bristfälligt och tillämpas olika av vattenmyndigheterna. Generella bedömningsgrunder for god ekologisk status och god ekologisk potential saknas. Miljökvalitetsnormer enligt ramdirektivet för vatten har oklar juridisk status och baseras inte på fakta utan på bedömningar. Kostnads-, tids- och resursbehov för att genom fora åtgärder är kraftigt underskattade. l (8) Org. nr: 5% Säte: Sundsvall

2 ~ Dn Vattenkraftens roll i samhället Vattenkraften svarar får närmare hälften av landets elproduktion. När kraftverken byggdes stod tillväxt, utveckling och välfärd i fokus. Idag har vattenkraften en central roll i klimatarbetet. Utsläppsfri elproduktion är en förutsättning får att nå internationella och nationella klimatmål. Vattenkraftens reglerfcirmåga är nödvändig fcir en kraftfull utbyggnad av vindkraft och en omställning till ett mer fcirnybart energisystem. Med naturresursen vattenkraft kan Sverige härigenom ta ett internationellt klimatansvar. Det är därfår nödvändigt att dels bevara nuvarande produktions- och reglerfålmåga i den svenska vattenkraften, dels skapa fårutsättningar fcir effektivisering av befintlig vattenkraft. Statens Energimyndighet fick ifjol ett uppdrag av Vattenmyndigheterna att undersöka hur en fårändring av vattenkraftproduktionen påverkar energisystemet. Rapporten "Vattenkraften och Energisystemet" (ER 28) skriver i sin sammanfattning bland almat fciljande: "SammanjCittningsvis anser myndigheten att vattenkraftens fimktion som energi och reglerkälla inte kan minskas. Sådana jörändringar skulle innebära en påtaglig inverkan på energisystemet. Vattenkraftens bidrag till elproduktionen skulle enligt Energimyndighetens bedömning, behöva höjas om fi'amtida mål om andel jömyelsebar energi och klimatmål ska kunna uppnås. " En annan slutsats är att: "Ett nationellt beslut behöver tas över vilka motstående intressen som ska prioriteras, jömybar energi och klimat å ena sidan, vattenmiljö å den andra. Kompromisser kommer att behöva göras. Energiintresset är nationellt medan många av miljöintressena är lokala. " Miljöprocessutredningen (SOU 2009:42) fcireslår i sitt slutbetänkande att Energimyndigheten skall fcireslå områden av riksintresse för vattenkraft. Syftet med detta är att "dessa skall skyddas mot åtgärder som påtagligtjörsvårar utnyttjandet av an/äggningarjör enelgiproduktion ". Umeå Universitet har på Vattenmyndigheternas uppdrag tagit fram rapporten "Bedömning av ekologisk potential i utbyggda vatten i Norrland". Sammanfattningsvis noteras där att: "Ur ekologisk synvinkel är det dock inte önskvärt att genomjöra åtgärder i utbyggda vatten som leder till en minskning av kraftproduktionen, om denna ersätts med annan kraflproduktionmed större miljöbelastning". De avväganden som redovisas ovan är nödvändiga men saknas i samrådsmatetialet. E.ON vill göra vattenmyndigheterna uppmärksamma på det arbete som redan pågår vad gäller möjliga åtgärder och kostnader i reglerade vattendrag. Bland amlat sker, genom Elforsk och i samarbete med Energimyndigheten, Naturvårdsverket och Fiskeriverket, sedan flera år tillämpad forskning inom ramprogrammet med imiktning mot kraven i EU:s ramdirektiv för vatten (WFD) God ekologisk status och god ekologisk potential I arbetet med införandet av WFD i Sverige har landets avrilmingsområden indelats i drygt vattenfcirekomster. Ett så ett stort antal vatten förekomster riskerar att leda till en 2 (8)

3 e-on mycket kostsam och arbetskrävande uppfoljning. I många fall salcnas underlag for att fastställa nuvarande status och god ekologisk status (GES) respektive god ekologisk potential (GEP). Istället måste expertbedömningar göras utifrån modeller och beräkningar. Ett mindre antal vattenforekomster skulle minska behovet av bedömningar och subjektivitet. Vid fastställande av GES utgår man från den ekologiska statusen i ett "opåverkat" vattendrag. Det salcnas uppgifter kring sådana referensvatten eller for den del tidpunkt for när ett "opåverkat" tillstånd kan anses ha förekommit. Det har i samband med samrådsmötennämnts att det skulle kunna röra sig om situationen innan industrialiseringen men även då torde den mänskliga påverkan av våra vattendrag ha varit påtaglig bland annat i form av kvarnar, dikningar, sjösänkningar mm. Vattenkraftens negativa miljöpåverkan består bl a av vattenreglering och fysisk påverkan. Denna påverkan berör också vattenforekomster ned- eller uppströms. Det är därför inte möjligt att bedöma ekologisk status utan att även ta hänsyn till påverkan i dessa vattenförekomster. Vid fastställande av status och GES respektive GEP i en vatten förekomst måste därför hänsyn också tas till de förhållanden som råder i ett avrinningsområde som helhet. GEP är beroende av vilka förbättringsåtgärder som kan genomföras i den enskilda verksamheten utan att påverka den pågående samhällsnyttiga verksamheten eller miljön i stort på ett betydande negativt sätt. DärfOr finns inga generella bedömningsgmnder för vad som utgör GEP, utan detta måste göras från fall till fall. Det är av stor vikt att fl'ån böljan göra en riktig bedömning av nuvarande status och GES/GEP. En for låg klassning riskerar att leda till åtgärder som inte är nödvändiga for att uppnå GES/GEP medan en for hög klassning kan innebära att otillräckliga åtgärder genom fors. Kraftigt modifierat vatten Utpekande av ytvatten som KMV anges i vattenforvaltningsförordningen och kan göras då en viktig verksamhet har förändrat en vattenforekomst så att god ekologisk status inte går att nå. Vattenreglering och kraftproduktion är exempel på sådana verksamheter. Ett KMV ska alltså skydda samhällsviktiga verksamheter och se till att direktivets krav inte hamnar i konflikt med andra mål, bland almat mål inom klimat- och fomybarhetsområdet. Vi menar att det äl' nödvändigt att vattenmyndighetel'lla använde)' denna möjlighet och pekal' ut vattenföi'ekomste)' påvel'kade av vattenkraft som KMV. Naturvårdsverket har tagit fram riktlinjer for hur klassning av kraftigt modifierat vatten (KMV) skall gå till. Det finns anmärkningsvärt stora skillnader i hur dessa tillämpats av de olika vattenmyndigheterna. Med tanke på vattenkraftproduktionens samhällsnytta är det E.ONs definitiva uppfattning att Naturvårdsverkets samtliga kriterier skall tillämpas och inte bara ett urval som nu skett. Vid ett särskilt möte mellan vattenmyndigheterna och vatten k raft industrin redovisades ett dokument fi'amtaget av Vattenmyndigheten för Bottenhavet "Stegvis arbetsgång vid identifiering och forklarande av kraftigt modifierade 3 (8)

4 e-dn vatten". Principiellt så ställer E.ON sig bakom det sätt att arbeta som anges här och hoppas att det i fardigutvecklat skick blir normgivande får samtliga vattenmyndigheter. Reglerade vattendrag skall ses i ett sammanhang. Uppdelning av de utbyggda vattendragen i ett flertal vattenfårekomster får med sig vissa omotiverade konsekvenser. I ett antal fall har stora delar av de utbyggda vattendragen i Norrland klassats som KMV, med insprängda delsträckor av varierande längd som inte har denna klassning. Flera distrikt hal' valt att avvakta fastställandet av Miljökvalitetsnorlller (MKN) eller KMV på grund av tids- eller kunskapsbrist. I de fall en sådan prövning inte har skett kan det inte heller val'a möjligt att fastställa vad som är GES, GEP eller MKN föl' en vattenförekomst. Detta skulle riskera att leda till att åtgärder ska genomföras med andra mål än vad som skulle bli fallet efter en prövning om en vattenförekomst är KMV eller inte. Åtgärder och kostnader I samrådsunderlaget diskuteras ett flertal åtgärder som minskar elproduktion och/eller reglerfårmåga i vattenkraften. Detta minskar också vattenkraftens klimatnytta. Åtgärdsplanerna saknar helhetsperspektiv och ser endast till den lokala miljönyttan i en enskild vattenfårekomst. Inriktningen verkar vara åtgärder som leder till en genomsnittlig produktionsminskning om 5 %. I sammanhanget måste noteras att 5 % av Sveriges samlade vattenkraftproduktion motsvarar i det närmaste 3,5 TWh vilket producerat med gas/olja ökar de årliga koldioxidutsläppen med ca 2,5 miljoner ton. Motsvarande vindkraftsproduktion kräver omkring 600 vindkraftverk, av den största typ (3 MW) som idag finns på marknaden, till en investeringskostnad i storleksordningen miljarder kronor. Åtgärder som inte är reglerade i en vattendom kan inte åläggas kraftverksägaren med automatik till fåljd aven åtgärdsplan, utan fordrar omprövning av villkoren i domen. Enligt miljöbalken 24 kap 5 kan tillståndsmyndigheten vid en omprövning av befintlig verksamhet inte meddela så ingripande villkor eller andra bestämmelser att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt fårsvåras även om en miljökvalitetsnorm riskerar att överskridas. Ett åtgärdskrav kan heller inte anses vara fårenlig med miljöbalken 2 kap 7 om det kan anses orimligt att genomfåra den. Det torde saknas resurser hos såväl myndigheter som kraftverksägare och på konsultmarknaden får att möta en kraftigt ökad omprövningsverksamhet till fåljd av WFD. Åtgäl'dsförslagen i remissmaterialet undervärderar kl'aftigt både kostnader och miljökonsekvensel". Då det i miljöbalken fimls ett regelverk får hur fi'ågor av denna typ skall hanteras bör det också fimlas hänvisningar i åtgärds- och fårvaltningsplaner m m till detta. Åtgärdsplanernas kataloger över åtgärder innehåller en stor mängd av dammrivningar, omläggning av trummor, fiskvägar av olika slag mm. Genomgående har fårslagen karaktär 4 (8)

5 e-dn av listningar där det inte framgår om det gjorts någon fonn av prioritering och i så fall vad denna prioritering lett till. Fiskvägar kräver en stor mängd vatten for att bli meningsfulla. För mindre vattenkraftverk är denna vattenmängd så stor del av den totala vattenforingen att åtgärden torde bli ekonomiskt helt orimlig i forhållande till den nytta den medf<ir. Den största kostnadsposten for vattenkraften till foljd av åtgärdsplanerna är utebliven produktion. En bedömning av denna saknas. Materialet innehåller däremot allmänna och generella planer på någon form av fiskväg vid i princip varenda damm oberoende av storlek och fallhöjd m m. I ett flertal fall diskuteras också ökade/nya minimitappningar och ändrade regleringsbestämmelser i stort. Kostnaderna for detta är schabloniserade medan bedömningar av kostnader for framtida drift och underhåll saknas. För exempelvis Umeälven anges att det finns 23 regleringsdammar som bedöms vara vandringshinder. För att åtgärda dessa har sammantaget en schablonberäknad kostnad om 115 Mkr angetts. Den fisktrappa som Vattenfall for närvarande bygger i Stornonfors tar i anspråk nästan hela detta belopp eller ca 100 Mkr. Kostnaderna är med all sannolikhet kraftigt underskattade. Som exempel kan nämnas de åtgärder som E.ON i samarbete med berörda myndigheter har genomfort i Mörrumsån. Åtgärderna, bestående av fiskvägar och vattenspill forbi tre mindre vattenkraftverk, kostade ca 20 Mkr i böljan av 2000-talet. Därutöver tillkommer kostnader for utredning, fåltforsök och utvärdering under en tioårsperiod. Vattenkraften betalar årligen mångmiljonbelopp i bygde- och fiskeavgifter som kompensation, enligt villkor i vattendomarna. Därutöver görs en rad andra åtgärder for att minska och kompensera for den negativa miljöpåverkan som vattenkraften kan ha i ett vattendrag. I den mån detta inte skulle vara ändamålsenligt finns möjlighet att, enligt miljöbalkens bestämmelser, ompröva villkoren for en vattenverksamhet. MiljökvalitetsuOI'mer Idag forekommer olika typer av miljökvalitetsnormer (MKN) i Sverige. Dels bindande normer och dels eftersträvansvärda normer (5 kap. 2 p. 2-3 MB). Vad som behövs i fråga om normer på grund av EV-medlemskapet framgår av EU-s ramdirektiv for vatten som implementerats genom forordning 2004:660. Iugenstans i den förordningen anges att de kvalitetskrav som skall utformas skall ges fol"lnen av MKN med bindande status enligt 5 kap 2, l:a punktenllli\jöbalken. Dessa kvalitetskrav borde i själva verket uppfattas som mål vilket också torde vara den ursprungliga avsikten. Vattenmyndigheternas arbete med att ta fram kvalitetskrav kan inte ha som syfte att utfärda bindande miljökvalitetsnormer eftersom detta inte står i samklang med EV-direktivet. Detta direktiv ålägger medlemsstaterna att karaktärisera ytvattendragen med tillämpning av bestämmelser i bilagorna II och V till direktivet. 5 (8)

6 ~ on I direktivet artikel 2, punkt 35 finns en definition av MKN enligt foljande: "Kol/centratiol/ av ett visst förorenal/de äml/e eller el/ viss grupp av äml/el/ i vatten, sedimel/t eller biota, som för att skydda människors hälsa och miljöl/ il/te bör överskridas ". Definitionen tar som synes sikte på koncenh'ationen av föroreningar men inte på annan vattenstatus. Denna har medlemsstaterna alt fastställa genom karaktäriseringar, som skall ligga till grund för genomförande av åtgärdsprogram (se direktivet attikei4a.i). Denna definition ger därmed inte stöd för alt fastställa bindande MKN när det gäller till exempel ekologisk status på det sätt som framgår av samrådsunderlagen. Vattenmyndigheternas framtagande av kvalitetskrav för olika vatten förekomster kan inte ges någon rättsverkan gentemot olika verksamhetsutövare som påverkar vattenförekomsten. Sådan rättsverkan kan inte heller uppkomma i nästa led när åtgärdsprogram läggs fram och fastställes. Detta framgår klart av 6 kap. 5 i vattenförvaltningsförordningen, där det bland annat anges att det i åtgärdsprogrammen skall framgå vilka åtgärder som kan behövas för att genomföra programmen, t.ex. omprövning av tillstånd eller villkor. Först vid en sådan omprövning eller vid fastställande av verkliga miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. 2 miljöbalken kan åtgärdsprogrammen ges rättsverkan gentemot enskilda verksamhetsutövare. Karaktärisering, utmynnande i kvalitetskrav enligt direktivet, fastställda utifrån nuvarande ekologiska status och en framtida önskvärd status för en vattenförekomst, sker i regel på ett tämligen otillräckligt underlag vad gäller såväl nuvarande som önskvärd status. Det innebär ett stort mått av skattningar och bedömningar. Även av detta skäl skulle det vara klart olämpligt att låta kvalitetskl'aven få formen av bindande miljökvalitetsnol'lner, vilka inte skulle kunna övel'k1agas, Det äl' svårt att se att en sådan ordning skulle vam förenlig med svensk rättstillämpning. I tillägg kan konstateras att det i texterna om MKN i samrådsunderlagen från de fem vattenmyndigheterna förekommer skillnader i beskrivningen av den rättsliga verkan av dessa. Detta tyder på att det också mellan myndigheterna förekommer olika uppfattningar om normernas rättsliga status och hur de ska tillämpas, Tidplan och undantag Åtgärder av mer genomgripande karaktär, såsom fisk vägar, ändrade vattendomar m m, kräver generellt sett omfattande underlag och utredningar för att bli verkningsfulla och for att säkerställa att inte andra, oönskade, konsekvenser aven åtgärd uppstår. Åtgärder av denna typ måste anpassas till de lokala förutsättningarna i och nmt en vattenkraftanläggning, Det går därför sällan att generalisera åtgärder som fungerar på en plats, I de flesta fall är det dessutom nödvändigt att en åtgärd utvärderas under en prövotid innan det är möjligt alt bedöma om avsedd verkan har uppnåtts, Förutom tid krävs också kompetens, kunskap och inte minst ekonomiska resurser, oavsett om en verksamhetsutövare eller samhället betalar, för att nå önskat resultat. Att genomföra denna typ av åtgärder, och att dessutom kunna utvärdera resultatet av dem är därför knappast 6 (8)

7 t3-on möjligt inom ramen for en eller två sex-årscykler i vattenforvaltningen. Dessutom måste kostnaden for valje åtgärd vägas mot den forväntade nyttan av densamma och en rimlighetsbedömning göras. Av l'amdirektivet fl'3mgår att det är möjligt att göl'a undantag i fonn av tidsfrist eller mindl'e sh'änga kvalitetskrav. Av samrådsundcrlagen framgål' att detta är något som vattenmyndighetel'lla själva fritt kan välja att tillämpa ellel' ej, trots att kritericl'lla föl' undantag äl' uppfyllda. I själva vcrket torde avsikten med denna möjlighet vara att kriteriel'lla ska tillämpas och i dc fall de uppfylls ska Imdantag också göras. Konsekvensbeskrivningal' De villkor som styr hur en vattenkraftanläggning eller vattenreglering ska hanteras är många gånger komplicerade, Som regel bygger dessa på omfattande utredningar, gedigen kunskap om ett vattendrag och en rad avvägningar gentemot övriga motstående intressen. Att till exempel ändra på hur ett magasin regleras får konsekvenser for vattenkraften såväl som en rad andra intressen, t ex sjöfart, badplatser, processvattenintag och bevattningsforetag. Detta har inte presenterats och diskuterats i underlagen. Det bör också noteras att samhällen och infi'asttuktur har byggts ut och anpassats till de sedan lång tid rådande forhållandena. Ändrade forhålianden vad gäller vattenforingar, nivåer m m kan därfor få stora konsekvenser. Många av de forslag som i åtgärdsprogrammen som berör vattenkraftverks am het handlar om att skapa fiia vandringsvägar for fisk och andra akvatiska organismer. Det finns dock exempel på omständigheter när sådana åtgärder är mindre lämpliga, t ex: När det tidigare har funnits ett naturligt vandringshinder inom en vattenforekomst. När det forekommer många, på varandra foljande vandlingshinder utan betydande produktiva områden däremellan. När "vinsten" i form av ökad produktion av t ex fisk är liten i forhållande till kostnaden for åtgärden eller i forhållande till ökade utsläpp av de miljöstörande ämnen som blir foljden aven minskad vattenkraftproduktion Ufi- MB 2 kap 7 ). När det forekommer fiskodlingsverksamhet, inte minst i kompensationssyfte, vars vattenintag ligger uppströms nuvarande vandringshinder. En sådan åtgärd riskerar att medfora att smittsamma fisksjukdomar sprids till den odlade fisken vilket i värsta fall kan slå ut en odling helt och omöjliggöra fortsatt kompensationsutsättning. Åtel'ståcnde arbete E.ON menar att mycket arbete återstår innan det är möjligt att bölja arbetet med praktiska åtgärder. Med hänvisning till vad som ovan sagts beträffande en rad oklarheter kan man därfor fi'åga sig om det inte vore bättre att skjuta fi'am antagandet av IUbricerade dokument i åttninstone ett år. Bolaget vill vara en aktiv och konsttuktiv palt i detta arbete och ser 7 (8)

8 e-di? fi-am mot en fortsatt god dialog med såväl vattenmyndigheterna som övriga intressenter i dessa fi-ågor_ Med vänlig hälsning E.ON Vattenkraft Sverige AB ;u4/ / - Johan TIeiman Miljöchef Åke Henriksson Bolagslantmätare 8 (8)