Synpunkter av mer detaljerad karaktär, per distrikt och avrinningsområde framgår av svaren till respektive Vattenmyndighet.

Transkript

1 Vattenmyndigheten i Bottenvikens vattendistrikt Global Unit Generation E.ON Vattenkraft Sverige AB Box Laholm Johan Tielman Tel johan.tielman@eon.se Besöksadress: Industrigatan 16 Laholm Dnr Synpunkter på samrådsunderlag för Förvaltningsplan, Miljökvalitetsnormer, Åtgärdsprogram och Miljökonsekvensbeskrivningar, EU:s ramdirektiv för vatten i Sverige E.ON Vattenkraft Sverige AB, nedan E.ON, har tagit del av och granskat de Förslag till förvaltningsplan, Förslag till miljökvalitetsnormer och Förslag till åtgärdsprogram med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning för Sveriges fem vattendistrikt som nu är på remiss. Vi har även tagit del av och i många fall direkt kommenterat de uppgifter som finns inlagda i Vatteninformationsystem Sverige (VISS). Det är ett mycket omfattande material som kräver såväl mycket tid som förkunskaper för att förstå och kommentera. E.ON s vattenkraft finns dessutom utspridd i de fem vattendistrikten vilket gör att omfattningen av de remissdokument som berör företagets verksamhet är än större. Det är därför inte möjligt att belysa och kommentera alla detaljer utan i detta remissvar har vi valt att fokusera på det som är allmängiltigt eller särskild angeläget att lyfta fram. Vi vill dessutom hänvisa till de synpunkter som lämnas av branschorganisationen Svensk Energi. Synpunkter av mer detaljerad karaktär, per distrikt och avrinningsområde framgår av svaren till respektive Vattenmyndighet. Sammanfattning E.ON anser sammanfattningsvis att: Den Nationella strategin för vattenkraft som antagits av Havs- och vattenmyndigheten samt Statens Energimyndighet måste utvecklas och bli styrande för fortsatt vattenförvaltningsarbete så att en helhetssyn uppnås. Detta behöver framgå av Åtgärdsprogrammens uppdrag till olika myndigheter. Processen och metodiken i sin helhet behöver utvecklas och beskrivas för att nå avsedd styrningseffekt. 1 (12) Org. nr: Säte: Sundsvall

2 Implementeringen och genomförandet av vattendirektivet är viktigt och angeläget men måste anpassas och ta hänsyn till andra viktiga samhällsmål såväl på miljöområdet som i andra sektorer som vattenkraften bidrar till. Åtgärder som föreslås måste beaktas ur ett avrinningsområdes- eller delavrinningsområdes-perspektiv eftersom en åtgärd i en vattenförekomst kan få återverkningar såväl upp- som nedströms. De kostnadsberäkningar som redovisas bygger på schablonmässiga eller felaktiga grunder och tycks vara kraftigt underskattade. Förväntade ekologiska effekter av föreslagna åtgärder är bristfälligt redovisade. Den samhällsekonomiska analys som vattendirektivet föreskriver saknas i remissunderlaget. Det saknas fortfarande viktig vägledning bland annat när det gäller utpekande av Kraftigt Modifierade Vattenförekomster, KMV, och definition av God Ekologisk Potential, GEP. Ändå föreläggs vattendelegationerna statusklassningar och åtgärdsplaner för beslut som därefter ska tillämpas av berörda myndigheter. E.ON önskar att även fortsättningsvis bidra konstruktivt för att underlätta vattenmyndigheternas arbete genom att bland annat tillhandahålla information och data om de vattendrag och kraftverk vari företaget bedriver verksamhet. Bakgrund Vattenkraften svarar för närmare hälften av landets elproduktion. Utsläppsfri och förnybar vattenkraftel är en förutsättning för att nå internationella och av riksdagen antagna nationella miljömål. Dessutom är Vattenkraftens reglerförmåga nödvändig för en fortsatt utbyggnad av andra förnybara men icke regler- och lagringsbara energikällor och en omställning till ett mer långsiktigt hållbart energisystem. Det är därför nödvändigt att dels bevara nuvarande produktions- och reglerförmåga i den svenska vattenkraften, dels skapa förutsättningar för effektivisering av befintlig vattenkraft. Samtidigt har vattenkraftutbyggnaden inneburit en stor miljöpåverkan i de utbyggda och numera reglerade vattendragen. Detta gäller framför allt de effekter som uppstår i samband med att vattenkraftanläggningar såsom dammar, kraftverk och magasin anlagts. Påverkan under driftskedet är däremot förhållandevis liten. E.ON Vattenkraft svarar för all bolagets vattenkraft inom Sverige och producerar ett normalår drygt 8 TWh el. Produktionen sker i 77 hel- och delägda vattenkraftverk, lokaliserade från Lycksele i norr till Kristianstad i söder, med en samlad effekt på cirka MW. Antalet anställda är cirka 170. Huvudkontoret ligger i Sundsvall. Att systematiskt begränsa den negativa miljöpåverkan från verksamheten genom såväl fysiska åtgärder, anpassad reglering och inte minst utveckling av 2 (12)

3 nya tekniska lösningar är en naturlig och integrerad del av verksamheten. Samtidigt är ambitionen hög när det gäller att öka verksamhetens positiva bidrag till miljön genom att effektivisera processer och befintliga anläggningar där den stora miljöpåverkan, i samband med utbyggnaden, redan skett. Detta görs bäst i samverkan med samhällets alla aktörer och vattenförvaltningsarbetet är ett naturligt forum för detta arbete. En viktig utgångspunkt är att vattenkraften är en långsiktig verksamhet med en planeringshorisont på år. Långsiktighet och tydlighet är därför av stor vikt i vattenförvaltningsarbetet och innebär samtidigt större möjligheter för verksamhetsutövare att bidra positivt till att nå uppsatta mål. Övergripande synpunkter Att göra avvägningar mellan, å ena sidan vattenkraftens stora och viktiga bidrag till miljömål rörande till exempel klimatpåverkan, försurning och övergödning, och å andra sidan de utbyggda vattendragens ekologi är en svår men viktigt uppgift för alla berörda parter i miljöarbetet i allmänhet och vattenförvaltningsarbetet i synnerhet. Den nationella strategi för vattenkraften som under 2014 togs fram av Havs och Vattenmyndigheten (HaV) och Statens Energimyndighet (STEM) är därför ett stort och viktigt steg i rätt rikting. E.ON har varit och vill även fortsättningsvis vara en aktiv och konstruktiv part i detta arbete och ser därför positivt på de nya initiativ som dessa båda myndigheter har tagit för att göra strategin tillämpar. Nu senast i form av, dels det initiativ som tagit av Energimyndigheten när det gäller att ta fram indikatorer för reglerbehov nu och i framtiden, dels HaV s fortsatta dialog om Vattenkraft med fokus på fyra pilotvattendrag. Ett genomförande av strategin innebär att de vattenförvaltningsmål som anges kan uppnås på ett både snabbare och effektivare sätt eftersom samhällets resurser då kan fokusera på de vattendrag och vattenförekomster som är prioriterade för sina naturvärden. Samtidigt kan vattenkraften också fortsättningsvis bidra till andra mål kring förnybar energi och klimat där dessa värden anses prioriterade. Att istället ny- eller ompröva över 2000 kraftverk med tillhörande regleranläggningar riskerar att fördröja hela processen även om de enorma resurser som krävs skulle finnas tillgängliga. Hit hör till exempel kapacitet i miljödomstolarna, behov av utredningar inom miljö- och teknik-området, projektering av åtgärder samt ekonomiska medel. Dessvärre beaktar de dokument som nu är på remiss inte den strategi som tagits fram av de båda sektorsmyndigheterna. Inte desto mindre kommer de beslut om åtgärdsplaner, miljökvalitétsnormer med mera som tas av vattendelegationerna senare i år att vara skarpa under kommande sexårs-cykel. Risken är därmed stor att Vattenmyndigheter, länsstyrelser, Kammarkollegie och andra aktörer agerar på ett sätt som står i konflikt med strategin och som leder till att åtgärder genomförs utan att vara prioriterade på det sätt som avsetts. 3 (12)

4 Vi ser detta som ett allvarligt problem. Det hade varit bättre att invänta dels det fortsatta arbete med strategin som nu påbörjas samt att inom ramen för detta tillämpa den vägledning för Kraftig Modifierade Vattenförekomster som förutskickas vara klar till sommaren. De klassningar, normer och åtgärder som föreslås i remissdokumenten riskerar annars att leda till att vattendelegationerna fattar beslut som varken är i linje med målen i vattenförvaltningen eller den nationella strategin för vattenkraft. Statusbedömningar och klassningar av vattenförekomster Grundläggande för beslut om åtgärdsplaner som leder till att beslutade miljökvalitétsnormer uppnås är en bedömning av nuvarande status och en klassning av varje vattenförekomst. Detta är många gånger svårt eller till och med omöjligt att göra utan att på plats i den aktuella vattenförekomsten undersöka och fastställa den ekologiska statusen och bedöma vilka åtgärder som är lämpliga. Denna uppfattning bekräftas av de projekt som E.ON har medverkat i. Ett exempel är det projekt som sedan flera år har pågått i Umeälven med syfte att fastställa Maximal Ekologisk Potential, MEP. Projektet, med deltagande från bland andra HaV, Vattenmyndigheten, länsstyrelserna och verksamhetsutövare har, genom ett omfattande fältarbete, väsentligt ökat kännedomen om såväl den nuvarande statusen som vilka åtgärder som faller inom begreppet MEP inom såväl huvudfåran som biflöden. När det gäller statusbedömningar och klassningar av vattenförekomster i remissmaterialet bygger dessa fortfarande i alltför stor utsträckning på expertbedömningar och modellberäkningar och inte på validerad data. Detta betyder att en verksamhetsutövare har mycket svårt att granska och ifrågasätta de bedömningar som vattenmyndigheterna gjort. Kravet att en verksamhet i en vattenförekomst inte får leda till en lägre ekologisk status måste också bygga på en korrekt klassning från början. En felaktig klassning eller fastställande av MKN innebär att Sverige gentemot EU riskerar att redovisa en felaktig bild av nuvarande status och uppsatta mål. Även EU-kommissionen har uppmärksammat dessa brister och skriver: Medlemsstaterna måste öka sina ansträngningar för att grunda sina åtgärdsplaner på en tillförlitlig bedömning av påverkan och konsekvenser på akvatiska ekosystem och på en tillförlitlig bedömning av vattenstatus. I annat fall, om den allmänna bedömningen av påverkan är bristfällig, kommer alla förvaltningsplaner för avrinningsdistrikten att vara dåligt underbyggda, och det finns då en risk för att MS inte kommer att utföra sitt arbete där det bäst behövs och på ett kostnadseffektivt sätt. Återstående brister i metoderna för bedömning av ekologisk status hos vatten bör omedelbart åtgärdas i flera MS. (COM (2015)120); Det underlag som finns inlagt i VISS utgör i sig inte en del av föreliggande remiss. Det förefaller ändå som att dessa uppgifter ligger till grund för en del av de åtgärdsförslag mm som ingår i remissen. Det är därför svårt att avgöra vilken status VISS har i sammanhanget och hur de uppgifter som finns inlagda 4 (12)

5 i VISS ska värderas. Det är emellertid uppenbart så att många uppgifter är direkt felaktiga eller i andra fall vilseledande, något som tycks ha lett till brister också i det material som nu är ute på remiss. Vi har lagt ner mycket tid på att gå igenom materialet men kan av praktiska och tidsmässiga skäl inte granska alla detaljer i handlingarna och i VISS med samma skärpa. Vi har valt att kommentera en del av felaktigheterna direkt i VISS men dessa ska ses som exempel på sådant som bör åtgärdas. Ej kommenterade åtgärdsförslag eller vattenförekomster ska inte tolkas som fria från felaktigheter. Det måste vara Vattenmyndigheternas uppgift att faktagranska förslaget i första hand istället för att överlåta det till remissinstanserna. Referensförhållanden De miljökvalitétsnormer som vattendelegationerna ska fatta beslut om inför perioden syftar till att med olika ambitionsnivå närma sig de referensförhållanden som gäller för den aktuella vattenförekomsten. För den vanligaste miljökvalitétsnormen, God Ekologisk Status, GES, gäller att: Värdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitétsfaktorer uppvisar små av mänsklig verksamhet framkallade störningar, men avviker endast i liten omfattning från de värden som normalt gäller för ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden. (2000/60/EG, bilaga V, tabell 1.2) De biologiska kvalitétsfaktorerna anges närmare längre ner i tabellen. Vad som däremot inte anges är hur dessa referensförhållanden ser ut. Att hitta vattenförekomster som ej är påverkade av mänsklig verksamhet, antingen direkt eller indirekt, är knappast möjligt idag. Även avlägset och isolerat belägna vattenförekomster drabbas av luftföroreningar, klimatförändringar, försurning med mera. Hydromorfologiska referensförhållanden är avgörande för behovet av fysiska åtgärder. Naturliga vandringshinder ska till exempel inte åtgärdas genom att anlägga fisk- eller faunapassager medan, av människan skapade hinder, många gånger ska det för att nå uppsatta mål. Det har vid närmare undersökning visat sig att dessa grundläggande kunskaper många gånger inte varit kända och inte har beaktats vid framtagande av åtgärsplaner och prioritering av åtgärder. Det är vidare oklart vid vilken tidpunkt man kan anse att dessa referensförhållanden faktiskt förelåg. Utan en tydlig målbild i form av referensförhållanden och därtill hörande kvalitétsfaktorer är det inte möjligt att närmare veta vilka åtgärder som är nödvändiga för att uppnå GES. För miljökvalitétsnormen God Ekologisk Potential, GEP gäller att endast lätta förändringar jämfört med Maximal Ekologisk Potential, MEP, får föreligga. MEP å sin sida definieras som: Värdena för de relevanta kvalitétsfaktorerna återspeglar så långt det är möjligt de värden som gäller för den närmast jämförbara typen av ytvattenförekomster, givet de fysikaliska förhållanden som beror på 5 (12)

6 vattenförekomstens konstgjorda eller kraftigt förändrade karateristiska. (2000/60/EG, bilaga V, tabell 1.2) Det saknas ännu vägledning för hur dessa jämförbara ytvattenförekomster ska definieras men det kan redan nu konstateras att till exempel reglermagasin i kraftigt modifierade vattenförekomster uppvisar stora skillnader i karakteristika mot såväl ett vattendrag som en sjö. Målbilden för dessa vattenförekomster är därför inte möjlig att fastställa. Uppdrag till myndigheter I Åtgärdsplanerna redovisas ett antal åtgärder som respektive myndighet behöver göra. Energimyndigheten behöver tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten vägleda länsstyrelserna vid prioritering av miljöförbättrande åtgärder utifrån den av dessa myndigheter gemensamt framtagna Strategin för åtgärder i vattenkraften. Det anges också att vägledningen skall avse dels praktiskt genomförande av strategin och dels framtagandet av specifika åtgärdsplaner. Det behövs en tydlig samverkan mellan myndigheterna. E.ON menar att det gemensamma uppdrag som Energimyndighetens och HaVs har fått (åtgärd 1) är av central betydelse för genomförande av den nationella strategin; Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten behöver vägleda länsstyrelserna vid prioritering av miljöförbättrande åtgärder mellan och inom avrinningsområdena som minskar vattenkraftens miljöpåverkan utifrån den nationella Strategi för åtgärder i vattenkraften och med avseende på vattenkraftens betydelse på det svenska elförsörjningssystemet. Motivering I juli 2014 publicerade Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten den gemensamma strategin för åtgärder som minskar vattenkraftens miljöpåverkan och samtidigt tar hänsyn till framtida energibehov. Även om strategin innehåller en prioritering av miljöförbättrande åtgärder mellan avrinningsområden beskrivs även behovet av att länsstyrelserna tar fram mer detaljerade förslag på åtgärdsstrategier inom respektive avrinningsområde. Här behöver Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten vägleda länsstyrelserna. Dels i det praktiska genomförandet av strategin och dels i framtagandet av specifika åtgärdsplaner per avrinningsområde och för att göra rätt prioriteringar behövs en tydlig samverkan mellan myndigheterna. Detta uppdrag är centralt för att hantera prioriteringen mellan åtgärder som å ena sidan minskar vattenkraftens miljöpåverkan och å andra sidan vattenkraftens exceptionellt stora betydelse för det svenska elförsörjningssystemet. I nuläget och under en överskådlig framtid är det vattenkraft som står för i princip all tillgång till systemtjänster (balans- och reglerkraft mm) som behövs för att säkerställa en trygg och stabil elförsörjning. Mot den bakgrunden vill vi särskilt påpeka vikten av att den ovannämnda 6 (12)

7 strategin dels fördjupas och dels förankras på alla nivåer och hos alla myndigheter som arbetar inom vattenförvaltningsarbetet. Med en sådan förankring finns möjligheten att göra allvar av och genomföra prioriterade åtgärder. Mot bakgrund av vad som anges ovan ser vi risker för tolknings- och genomförandeproblem vad gäller Kammarkollegiets uppdrag 1a och länsstyrelsernas uppdrag 9. Kammarkollegiet ges uppdraget att vägleda länsstyrelserna i sitt arbete med åtgärdsplaner så att dessa utförs i enlighet med strategin. Här är det dock Kammarkollegiets strategi som avses och inte den Nationella strategin för vattenkraft. Vi ser en uppenbar risk för dubbla och divergerande budskap om inte en mycket tydlig samordning sker. Samhällsekonomisk analys Vattendirektivet betonar vikten av en samhällsekonomisk analys samt vikten av att nå målet om god vattenstatus till lägsta kostnad. Att belysa alla kostnader som uppstår för att nå uppsatta mål är således en grundläggande del av genomförandet av direktivet. E.ON har tagit del av de kostnadsuppskattningar som föreligger när det gäller åtgärder som berör vattenkraften och kan konstatera att dessa som regel är schablonsmässiga och generella och inte redovisar de faktiska kostnader som kan förväntas. Det saknas idag såväl verktyg som metodik för hur kostnader och nyttor av en åtgärd ska värderas. Samtidigt har det genomförts och pågår en rad initiativ för att ta fram ett sådant verktyg. Det hade varit bättre att använda sig av dessa istället för att redovisa uppenbart felaktiga kostnadsuppskattningar. Ska kostnader ändå redovisas måste den höga graden av osäkerhet tydligt framgå. Någon värdering av effekter av föreslagna åtgärder redovisas överhuvudtaget inte. Södra Östersjöns Vattenmyndighet har i sin samhällsekonomiska analys sammanställt behovet av tillståndsprövningar i samtliga vattendistrikt med olika ambitionsnivåer och förutsättningar (tabell F19). Behovet anges till 7400 alternativt 3600 anläggningar och en fördubblad prövningstakt till 330 st/år. Även vid denna lägre ambitionsnivå skulle det alltså ta närmare 11 år, under förutsättning att resurserna i domstolarna räcker till anläggningar tar sålunda drygt 22 år att pröva trots att dagens takt fördubblas. Det går naturligtvis att ha en högre ambitionsnivå vad gäller hur många prövningar som ska göras varje år men med tanke på att det redan med dagens nivå, 165 prövningar/år, tar åtminstone omkring ett år att få en tillståndsprövning till Miljödomstolen, ter det sig inte som realistiskt. Av tabell F19 framgår också att den beräknade kostnaden för varje prövning uppgår till kr. Då vi själva har en hel del erfarenhet av tillståndsprövningar menar vi att också denna kostnad är alltför lågt räknad. Vanligen krävs såväl en teknisk beskrivning som en miljökonsekvensbeskrivning som i sig kostar betydligt mer att ta fram. Därtill kommer de processuella kostnaderna, kostnader för samråd etc. 7 (12)

8 I Södra Östersjöns samhällsekonomiska analys finns också en beräkning av kostnader för fysiska åtgärder i samtliga vattendistrikt som bygger på de kostnadsberäkningar som ligger i VISS och som kommenterats särskilt. Vilka uppgifter som legat till grund för de kostnadsuppskattningar som redovisas framgår inte, vilket innebär att det för en utomstående är mycket svårt att granska och ifrågasätta beräkningarna. Ett exempel är kostnader för att skapa kontinuitet för fisk och andra arter där ett antagande har gjorts om 0,5 Mkr/ fallmeter och att det i genomsnitt är 2 m fallhöjd som dessa ska passera. Såvitt E.ON kan bedöma avser denna kostnad byggkostnaden för en faunapassage eller fiskväg. Enligt vår uppfattning är denna kraftigt underskattad och E.ON kan bidra med flera exempel ur verkligheten som styrker detta. Än värre är att de faktiska kostnaderna för att driva och vidmakthålla en faunapassage eller fiskväg omfattar såväl skötsel och underhåll som vatten som annars skulle ha passerat genom turbinen och producerat förnybar el. Det sistnämnda utgör vanligtvis den överlägset största kostnaden i sammanhanget. Med utgångspunkt från ovan redovisade brister i kostnadsberäkningarna är det vår uppfattning att de faktiska kostnaderna vid ett genomförande av de föreslagna fysiska åtgärderna är mångdubbelt större än vad som framgår av föreliggande remissdokument. I Åtgärdsprogrammen görs ett mycket grovt försök att uppskatta värdet av ytvatten genom att sätta ett värde på olika ekosystemtjänster. Från vår sida ifrågasätter vi angreppssättet. Helt okritiskt används underlag från TEEBstudier som såvitt vi kan se överhuvudtaget inte har hanterat svenska förhållanden. Det förs inget resonemang om varför just TEEB-studier är relevanta i den svenska vattenförvaltningen. Utan att visa hur antaganden gjorts anges för t ex Övre Ångermanälven att värdet skulle vara ca kr per hektar och år och omsatt till hela åtgärdsområdet 120 miljoner kronor per år. Vid studie av aktuell TEEB-tabell kan konstateras att den absoluta merparten av värdet ligger i vattenrening och dricksvatten och resterande ca 20 % på rekreation. I nuläget torde en mycket stor andel av dessa, i sig tveksamt definierade, värden (tillgång till vatten, tillgång till rent vatten, översvämningsskydd etcetera) redan finnas inom åtgärdsområdet men som läsare bringas man uppfattningen att potentialen är 120 miljoner per år vilket skall motivera stora och kostsamma åtgärder. En relevant kalkyl som visar vad som finns att vinna på tänkta åtgärder presenteras inte. Svenska studier via Elforsk (Johansson och Kriström) indikerar andra och betydligt lägre värden för de ekosystemtjänster som skulle kunna påverkas (förbättrad biologisk mångfald, förbättrad rekreation, sportfiske, med mera) Trots bristande underlag föreslås alltså omfattande och många gånger kostsamma åtgärder för att uppnå den miljökvalitétsnorm som satts upp. Nyttan av dessa åtgärder i form av ökad ekologisk status/potential är ofta diffus eller ej kvantifierbar eller mätbar, vilket innebär att det kommer att vara svårt att avgöra huruvida normen har nåtts eller ej. 8 (12)

9 Vattenförekomstspecifika åtgärder E.ON har vid flera tillfällen tidigare framfört vikten av att betrakta avrinningsområden och delavrinningsområden som en enhet, där en åtgärd i en vattenförekomst kan få effekter såväl upp- som nedströms denna. En ändrad vattenreglering i de övre delarna av ett vattendrag får av uppenbara skäl också effekter nedströms den vattenförekomst där åtgärder sker. Därmed kan såväl de ekologiska effekterna av åtgärden som den påverkan på vattenkraftverksamhet fortplanta sig nedströms i vattensystemet. Detsamma gäller i omvänd riktning om t ex ett ekologiskt flöde innebär att mer vatten måste tappas från en sjö eller ett magasin. Föreliggande förslag till åtgärdsplaner är dock inriktade på en vattenförekomst i taget och tar ingen eller mycket lite hänsyn till hur vattenförekomsterna i ett vattendrag hänger ihop och påverkar varandra. De flesta reglerade vattendrag eller delar av dessa körs och planeras som en enhet där flera efter varandra liggande kraftverk ur driftsperspektiv kan betraktas som ett och samma Ur det perspektivet kan även mindre vattendrag betraktas som KMV-förekomster då de tillsammans uppfyller såväl de hydrologiska som morfologiska kriterierna i det utkast till vägledning för Kraftigt Modifierade Vatten som kommit från HaV och dessutom bidrar med viktig reglerkraft. Vi har i kontakter med vissa vattenmyndigheter förstått att det finns prioriteringar inom distrikten mellan vattenförekomster och avrinningsområden. Någon sådan prioritering går dock inte att utläsa i föreslagna åtgärdsplaner. E.ON menar att detta kan vara ett klokt angreppssätt men dessa prioriteringar bör ske på samma grunder som prioriteringarna i den nationella strategin för vattenkraft. Kraftigt modifierat vatten För att säkerställa att påverkan på samhällsviktiga verksamheter minimeras och att inte vattendirektivets krav kommer i konflikt med andra viktiga mål som till exempel inom klimat- och förnybarhetsområdet skall vissa ytvatten pekas ut som KMV. Vattenreglering och kraftproduktion är exempel på sådana verksamheter. Direktivet skapar också möjligheter till undantag i form av mindre stränga krav under vissa förutsättningar. För Sveriges del är vattenkraften av extremt stor betydelse både som energikälla, för att tillgodose kravet på efterfrågad effekt och som leverantör av reglerkraft i olika former och andra systemtjänster för en elförsörjning i balans. Detta krav har accentuerats under senare år i takt med en fortgående utbyggnad av intermittent kraft främst i form av vindkraft. Alla tecken och signaler från samhället tyder på att denna utveckling kommer att fortsätta framöver. Kraven på vattenkraften som leverantör av systemtjänster och olika former av reglerkraft kommer sålunda att öka ytterligare. Mot den bakgrunden är det otillfredsställande att Sverige, trots den långa tid som förflutit efter implementeringen av vattendirektivet, inte har fastställda kriterier för varken utpekandet av KMV-förekomster eller för vad som utgör 9 (12)

10 God Ekologisk Potential (GEP). En remissutgåva togs fram under fjolåret men någon slutversion finns ännu inte. För det nu aktuella samrådsarbetet har detta varit djupt olyckligt. KMVförekomster har preliminärt definierats samtidigt som det i materialet anges att detaljerade åtgärdsplaner skall tas fram senare för beslut Enligt E.ONs uppfattning är det helt orimligt att inkludera dessa vattenförekomster i ett samråd när det är uppenbart att ingen, inte ens respektive Vattenmyndighet, vet vilka åtgärdsplaner som senare kommer att tas fram. Trots att det varken finns vägledningar för KMV och GEP, eller förslag till åtgärdsplaner har det i VISS redovisats förslag på fiskvägar/utrivning, mintappningar och ekologiska flöden med mera för ett flertal KMVförekomster. Detta är orimligt och dessa åtgärdsförslag bör omgående strykas eftersom de leder tankarna till att det redan finns fastställda förslag. Vi noterar att KMV-utpekandena blivit mer likformigt gjorda i denna samrådsversion jämfört med I flertalet fall har hänsyn tagits till att hela älven nedströms ett större KMV-klassat magasin (motsvarande) har bedömts som KMV. E.ON delar och stödjer detta synsätt. Vissa undantag finns dock som till exempel Sollefteå kraftverks dämningsområde längst ner i Ångermanälven där flera 10-tals mil älvsträcka uppströms är klassade som KMV. Det blir då dels ologiskt att klassa denna vattenförekomst som naturlig och dels omöjligt att nå GES annat än med stora undantag för olika parametrar och dessa undantag motiverar då i rimlighetens namn att förekomsten KMVklassas. I separat bilaga till respektive Vattenmyndighet redovisas de vattenförekomster som enligt vår bedömning också borde klassas som KMV eller där vi har andra detaljerade synpunkter. I Förvaltningsplanerna anges som en generell kommentar att om utpekandet av ett KMV-område innebär att God bevarandestatus i ett Natura 2000-område inte kan nås bör vattenförekomsten inte pekas ut som KMV. Vi vänder oss mot denna formulering. Generellt gäller mellan övriga direktiv att avvägningar och prioriteringar måste göras för att nå måluppfyllelse i alla delar. För det andra måste det vara syftet med Natura 2000 området, i form av gynnsam bevarandestatus för utpekade målarter, som styr vilken eventuell påverkan KMV-utpekandet skulle få. Dessutom syns det som att man många gånger gjort tämligen slentrianmässiga avvägningar vid utpekandet av Natura 2000 så att exempelvis torrfåror ansetts ingå i ett område trots att de inte alls hade någon funktion vid tillfället. Sammanfattningsvis vill vi med hänsyn till ovanstående kraftigt betona vikten av att dels framtida föreslagna åtgärder harmonierar med den nationella strategin för vattenkraft och dels det väsentliga i att reglerade vattendrag ses i en helhet. Man kan inte i ett sådant vattendrag bryta ut åtgärder i enskilda vattenförekomster. 10 (12)

11 Vi uppfattar det som att många olika myndighetsföreträdare nu är varse vikten av de olika tjänster som vattenkraft förser det svenska samhället med. Här avses dels de basala funktionerna som producent av energi och effekt men också andra systemtjänster. Vattenkraften är i princip ensam att förse elsystemet med balans- och reglerkraft. Erfarenhet från Umeälvsprojektet indikerar att många åtgärder som i föreliggande remissmaterial syftar till att nå GEP kommer att medföra kraftig påverkan på ovanstående vattenkraftstjänster. Vi vill därför betona vikten och nödvändigheten av att tillämpa undantag i form av KMV och mindre stränga krav. Vi noterar att många vattenförekomster i Luleälven åsatts normen Måttlig ekologisk potential med hänvisning till Luleälvens klassning i den nationella strategin. Vår uppfattning är att älvarna i Nationella strategins Grupp 2 borde hanteras på samma sätt. Exempelvis har Svenska Kraftnät nyligen redovisat uppgifter om att Ångermanälven svarat för en mycket stor andel av upp- och nedregleringen de senaste åren. Utbyggnaden av intermittent kraft kommer att medföra ökat behov av reglering på olika tidshorisonter och det finns inget som talar för att Ångermanälvens betydelse kommer att minska i framtiden. Stora anläggningar med höga effekter innebär rimligen att nyttan ökar än mer av dessa. E.ON vill vara en konstruktiv part inom pågående vattenförvaltningsarbete. Under pågående förvaltningscykel har vi initierat och deltagit i ett flertal projekt samt bidragit med kunskap när sådan efterfrågats. Här kan bland annat nämnas det pågående Umeälvsprojektet med ett mycket brett deltagande från alla berörda aktörer. Med Vattenmyndigheten för Bottenhavet har GEP studerats med Nedre Faxälven som åskådningsexempel. Via Energiforsk har KLIV-projektet (Kraft och Liv I Vatten) tagits fram och igångsatts i dagarna. Projektet syftar bland annat till att ta fram verktyg för att beräkna kostnader och nyttor av åtgärder, en arbetsgång för prioriteringar av åtgärder samt en översikt av erfarenheter av redan genomförda åtgärder. Sedan tidigare har vi ett mångårigt samarbete med Karlstads Universitet i frågor med anknytning till vattenekologi och fysiska åtgärder, främst med sikte på förbättrad konnektivitet i reglerade vattendrag. Detta är ett axplock och listan kan göras mycket längre. Vi har också redovisat genomförda åtgärder till HaV. Fortsatt arbete Från EON Vattenkrafts sida noterar vi att Havs- och Vattenmyndigheten i samverkan med Statens Energimyndighet tagit fram en nationell övergripande strategi för vattenkraft. Detta är en bra början på de svåra frågorna om att väga olika direktiv mot varandra och hur prioriteringar skall göras. Det fortsatta arbetet här måste inriktas mot att fördjupa och förfina strategin och att förankra den dels politiskt och dels hos alla andra myndigheter som arbetar med dessa frågor. Detta är högst väsentligt för att strategin skall kunna bli ett verksamt verktyg för prioriteringar av åtgärder mellan och inom vattendrag. Vi välkomnar de signaler som ges om pilotprojekt för att studera tillämpningen av strategin. Vi tror det vore värdefullt om pilotprojekt kunde genomföras inom vattendrag i alla sex kategorierna eller i vart fall kategori 1-5. Vi bedömer att detta är nödvändigt för att fånga upp helheten i den nationella strategin och i 11 (12)

12 förlängningen göra de sammanvägda åtgärdsplaner som behövs för att hantera denna helhet. Från vår sida ser vi goda möjligheter till en konstruktiv delaktighet i en sådan process. Vi har tillgång till mätvärdesserier, ofta långsiktiga, avseende flöden, produktion mm. Vi har också god kompetens inom vattenhushållning/planering och andra driftsdata. Eftersom dammsäkerhet är en prioriterad fråga och vi därmed genomfört ett flertal anläggningsarbeten besitter vi också gott om data avseende kostnadsberäkningar mm för att exempelvis göra tidiga kalkyler avseende fysiska åtgärder. I domstolsakterna finns dessutom i många fall samlat uppgifter om tidigare referensförhållanden för älvsträckor, sjöar osv. Som nämnts genomför vi tillsammans med Umeälvens regleringsföretag, andra kraftverksägare och ett flertal myndigheter just nu ett projekt i Umeälven för att studera Maximal Ekologisk Potential. Här har genomförts såväl ett grundligt fältarbete som studium av historiska uppgifter kompletterat med ett stort antal kontakter med kringboende. Vi har dragit många värdefulla erfarenheter från detta som för alla parter kommer att vara till gagn för det fortsatta vattenförvaltningsarbetet. Bland annat kan vi konstatera att det i denna typ ev genomreglerade vattendrag är mycket svårt att hitta åtgärder som ger ekologisk effekt samtidigt som förmågan att producera balans- och reglerkraft samt andra systemtjänster för nätet inte påverkas. Däremot visar det sig att det många gånger finns ett flertal i sig förbättrande åtgärder, många gånger i biflöden, som kan genomföras utan att produktionsförmågan begränsas. En erfarenhet från projektet är definitivt att fokus i andra liknande vattendrag bör läggas på åtgärder av denna typ för att nå bra resultat i förhållande till kostnaden. Projektet har också försökt tillämpa HaV:s remissutgåva avseende KMV/GEP för utvärdering av möjliga åtgärders effekt. Baserat på de erfarenheterna vill vi påpeka att det är viktigt att den slutliga utgåvan av dessa kompletteras med tillämpningsanvisningar. Med vänlig hälsning E.ON Vattenkraft Sverige AB Johan Tielman Miljöchef Åke Henriksson Bolagslantmätare 12 (12)