e on Vattenmyndigheten i Södra Östersjöns vattendistrikt Laholm Dnr

Transkript

1 e on Vattenmyndigheten i Södra Östersjöns vattendistrikt Global Unit Generation E. ON Vattenkraft Sverige AB Box laholm INWW.eon.se Johan n el man Tel johan.tielman@eon.se Besöksadress: Industrigatan 16 Laholm Dnr Synpunkter på samrådsunderlag för Förvaltningsplan, Miljökvalitetsnormcr, Åtgärdsprogram och Miljökonsekvensbeskrivningar, EU:s ramdirektiv för vatten i Sverige E. ON Vattenkraft Sverige AB, nedan E. ON, har tagit del av och granskat de Förslag till förvaltningsplan, Förslag till miljökvalitetsnonner och Förslag till åtgärdsprogram med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning.för Sveriges fem vattendistrikt som nu är på remiss. Vi har även tagit del av och i många fau direkt kommenterat de uppgifter som finns inlagda i Vatteninformationsystem Sverige (VISS). Det är et1 mycket omfattande material som kräver såväl mycket tid som förkunskaper för att förstå och kommentera. E.ON's vattenkraft finns dessutom utspridd i de fem vattendistrikten vilket gör att omfattningen av de remissdokument som berör företagets verksamhet är än stört e. Det är därför inte möjligt att belysa och kommentera alla detaljer utan i detta remissvar har vi valt att fokusera på det som är allmängiltigt eller särskild angeläget att lyfta fram. Vi vill dessutom hänvisa till de synpunkter som lämnas av branschorganisationen Svensk Energi. Synpunkter av mer detaljerad karaktär, per di strikt och avrinningsområde framgår av svaren till respektive Vattenmyndighet Sammanfattning E.ON anser sammanfattningsvis att: DenNationella strategin för vattenkraft som antagits av Havs- och vattenmyndigheten samt Statens Energimyndighet måste utvecklas och bli styrande för fortsatt vattenförvaltningsarbete så att en helhetssyn uppnås. Detta behöver framgå av Åtgärdsprogrammens uppdrag till olika myndigheter. Processen och metodiken i sin helhet behöver utvecklas och beskrivas för att nå avsedd styrningseffekt l ( 12) Org. nr: Säte: Sundsvall

2 Implementeringen och genomförandet av vattendirektivet är viktigt och angeläget men måste anpassas och ta hänsyn till andra viktiga samhällsmål såväl på mi ljöområdet som i andra sektorer som vattenkraften bidrar till. Åtgärder som föreslås måste beaktas ur ett avrinningsområdes ~ eller delavrinningsområdes~ perspektiv eftersom en åtgärd i en vattenförekomst kan få återverkningar såväl upp~ som nedströms. De kostnadsberäkningar som redovisas bygger på schablonmässiga eller felaktiga grunder och tycks vara kraftigt underskattade. Förväntade ekologiska effekter av föreslagna åtgärder är bristfälligt redovisade. Den samhällsekonomiska analys som vattendirektivet föreskriver saknas i remissunderlaget Det saknas fortfarande viktig vägledning bland annat när det gäller utpekande av Kraftigt Modifierade Vattenförekomster, KMV, och definition av God Ekologisk Potential, GEP. Ändå föreläggs vattendelegationema statusklassningar och åtgärdsplaner för beslut som därefter ska tillämpas av berörda myndigheter. E. ON önskar att även fortsättningsvis bidra konstruktivt för att underlätta vattenmyndigheternas arbete genom att bland annat tillhandahålla information och data om de vattendrag och kraftverk vari företaget bedriver verksamhet. Bakgrund Vattenkraften svarar för nännare hälften av landets elproduktion. Utsläppsfri och furnybar vattenkraftel är en förutsättning för att nå internationella och av riksdagen antagna nationella miljömål. Dessutom är Vattenkraftens reglerföm1åga nödvändig för en fortsatt utbyggnad av andra förnybara men icke regler~ och lagringsbara energikällor och en omställning till ett mer långsiktigt hållbart energisystem. Det är därför nödvändigt att dels bevara nuvarande produktion s~ och reglerförmåga i den svenska vattenkraften, dels skapa förutsättningar för effektivisering av befintlig vattenkraft. Samtidigt har vattenkraftutbyggnaden inneburit en stor miljöpåverkan i de utbyggda och numera reglerade vattendragen. Detta gäller framför allt de effekter som uppstår i samband med att vattenkraftanläggningar såsom dammar, kraftverk och magasin anlagts. Påverkan under driftskedet är däremot förhållandevis liten. E.ON Vattenkraft svarar för all bolagets vattenkraft inom Sverige och producerar ett norrnalår drygt 8 TWh el. Produktionen sker i 77 hel- och delägda vattenkraftverk, lokaliserade från Lycksele i non- till Kristianstad i söder, med en samlad effekt på cirka l 700 MW. Antalet anställda är cirka 170. Huvudkontoret ligger i Sundsvall. Att systematiskt begränsa den negativa miijöpåverkan från verksamheten genom såväl fysiska åtgärder, anpassad reglering och inte minst utveckling av 2 (12)

3 nya tekniska lösningar är en natur! i g och integrerad del av verksamheten. Samtidigt är ambitionen hög när det gäller att öka verksamhetens positiva bidrag till miljön genom atl effektivisera processer och befintliga anläggrungar där den stora miljöpåverkan, i samband med utbyggnaden, redan skett. Detta görs bäst i samverkan med samhällets alla aktörer och vattenförvaltningsarbetet är ett naturligt forum för detta arbete. En viktig utgångspunkt är att vattenkraften är en långsiktig verksamhet med en planeringshorisont på är. Långsiktighet och tydlighet är därfor av stor vikt i vattenförvaltningsarbetet och innebär samtidigt större möjligheter för verksamhetsutövare att bidra positivt till att nå uppsatta mål. Övergripaode synpunkter Att göra avvägningar mellan, å ena sidan vattenkraftens stora och viktiga bidrag till miljömål rörande till exempel k]jrnatpåverkan, försurning och övergödning, och å andra sidan de utbyggda vattendragens ekologi är en svår men viktigt uppgift for alla berörda parter i miljöarbetet i allmänhet och vat1enförvaltningsarbetet i synnerhet. Den nationella strategi för vattenkfaften som under togs fram av Havs och Vattenmyndigheten (HaV) och Statens Energimyndighet (STEM) är därför ett stort och viktigt steg i rätt rikting. E.ON har varit och vill även fortsät1ningsvis vara en aktiv och konstruktiv part i detta arbete och ser därför positiv1 på de nya initiativ som dessa båda myndigheter har tagit för att göra strategin tillämpar. Nu senast i fonn av, dels det initiativ som tagit av Energimyndigheten när det gäller att ta fram indikatorer för reglerbehov nu och i framtiden, dels HaV' s fortsatta dialog om Vattenkraft med fokus på fyra pilotvattendrag. Ett genomförande av strategin innebär att de vattenförvaltningsmål som anges kan uppnås på ett både snabbare och effektivare sätt eftersom samhällets. resurser då kan fokusera på de vattendrag och vattenförekomster som är prioriterade för sina naturvärden. Samtidigt kan vattenkraften också fortsättningsvis bidra till andra mål kring förnybar energi och klimat där dessa värden anses prioriterade. Att istället ny- eller ompröva över 2000 kraftverk med tillhörande regleranläggningar riskerar att fördröja hela processen även om de enonua resurser som krävs skulle finnas tillgängliga. Hit hör till exempel kapacitet i miljödomstolama, behov av utredningar inom miljö- och teknik-området, projektering av åtgärder samt ekonomiska medel. Dessvärre beaktar de dokument som nu är på remiss inte den strategi som tagits fram av de båda sektorsmyndigheterna. l n te desto mindre kommer de beslut om åtgärdsplaner, miljökvalitetsnormer med mera som tas av vattendelegationerna senare i år att vara skarpa under kommande sexårs-cykel Risken är därmed stor att Vattenmyudigheter, länsstyrelser, Kammarkollegie och andra aktörer agerar på ett sätt som står i konflikt med strategin och som leder till att åtgärder genomrors utan ;:tt1 vara prioriterade på det sätt som avsetts. 3 ( 12)

4 e on Vi ser detta som ett allvarligt problem. Det hade varit bättre att invänta dels det fortsatta arbete med strategin som nu påbörjas samt att inom ramen för detta tillämpa den vägledning för Kraftig Modifierade Vattenförekomster som förutskickas vara klar tiji sommaren. De klassningar, normer och åtgärder som föreslås i remissdokumenten riskerar annars att leda till att vattendelegationerna fattar beslut som varken är i Linje med målen i vattenförvaltningen eller den nationella strategin för vattenkraft. statusbedömningar och kjassningar av vattcnforckomstcr Grundläggande för beslut om åtgärdsplaner som leder till att beslutade miljökvalitetsnormer uppnås är en bedömning av nuvarande status och en klassning av varje vatteniorekomst. Detta är många gånger svåt1 eller till och med omöjligt att göra utan att på plats i den aktuella vattenförekomsten undersöka och fastställa den ekologiska statusen och bedöma vilka åtgärder som är lämpliga. Denna uppfattning bekräftas av de projekt som E. ON har medverkat i. Ett exempel är det projekt som sedan flera år har pågått i Umeälven med syfte att fastställa MaximaJ Ekologisk Potential, MEP. Projektet, med deltagande från bland andra HaV, Vattenmyndigheten, länsstyrelserna och verksamhetsutövare har, genom ett omfattande fältarbete, väsentligt ökat kännedomen om såväl den nuvarande statusen som vilka åtgärder som faller inom begreppet MEP inom såväl huvudtäran som bi flöden. När det gäller statusbedömningar och kjassningar av vattenförekomster i remissmaterialet bygger dessa fortfarande i alltför stor utsträckning på expertbedömningar och modellberäkningar och inte på validerad data. Detta betyder att en verksamhetsutövare har mycket svårt att granska och ifrågasätta de bedömningar som vattenmyndigheterna gjort. Kravet att en verksamhet i en vattenförekomst inte får leda till en lägre ekologisk status måste också bygga på en korrekt klassning från början. En felaktig klassning eller faststäjiande av MKN innebär att Sverige gentemot EU riskerar att redovisa en felaktig bild av nuvarande status och uppsatta mål. Även BU-kommissionen har uppmärksammat dessa brister och skriver: ''Medlemsstaterna måste öka sina ansträngningarför all grunda sina åtgärdsplaner på en ti/(förlitlig bedömning av påverkan och konsekvenser på akvatiska ekosyslem och på en til({örlitlig bedömning av val/enslatus. I annal fall, om den allmänna bedömningen av påverkan är bris({ällig, kommer alla förvaltningsplanerför avrinningsdistrikten alf vara dåligt underbyggda, och detfinns dä en riskfor alf MS inte kommer all u({öra sill arbete där det bäst behövs och på el/ kostnadseffektivt sätt. Återstäende brister i metodernaför bedömning av ekologisk stalus hos vallen bör omedelbart åtgärdas i.flera MS. "(COM (201 5)1 20): Det underlag som finns inlagt i VISS utgör i sig inte en del av föreliggande remiss. Det förefaller ändå som att dessa uppgifter ligger ti ll grund för en del av de åtgärdsförslag mm som ingår i remissen. Det är därför svårt att avgöra vilken status VISS har i sammanhanget och hur de uppgij1er som finns inlagda 4 ( 12)

5 e on i VISS ska värderas. Det är emellertid uppenbart så att många uppgifter är direkt felaktiga eller i andra fall vilseledande, något som tycks ha lett tiij brister också i det material som nu är ute på remiss. Vi har lagt ner mycket tid på att gå igenom materialet men kan av praktiska och tidsmässiga skäl inte granska alla detaljer i handlingarna och i VISS med samma skärpa. Vi har valt att kommentera en del av felaktigheterna direkt i VISS men dessa ska ses som exempel på sådant som bör åtgärdas. Ej kommenterade åtgärdsfotslag eller vattenförekomster ska inte tolkas som fria från felaktigheter. Det måste vara Vattenmyndigheternas uppgift att faktagranska förslaget i första hand istället för att överlåta det till remissinstanserna. Referensforbållanden De miljökvalitetsnormer som vattendelegationerna ska fatta beslut om inf'ör perioden syftar till att med olika ambitionsnivå närma sig de referensförhållanden som gäller för den aktuella vattenförekomsten. För den vanligaste miljökvalitetsnormen, God Ekologisk Status, GES, gäller att: Värdenaför ylvaflenförekomstens biologiska kvalilelsfaklorer uppvisar små av mänsk/;g verksamhetframkallade störningar. men avviker endast i filen omfallningfrån de värden som normalt gäller for ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden. ( /EG, bilaga V. tabell l. 2) De biologiska kvalitetsfaktorerna anges närmare längre ner i tabellen. Vad som däremot inte anges är hur dessa referensförhållanden ser ut. Att hitta vattenförekomster som ej är påverkade av mänsklig verksamhet, antingen direkt eller indirekt, är knappast möjligt idag. Även avlägset och isolerat belägna vattenf'örekomster drabbas av luftföroreningar, klimatförändringar, försurning med mera. Hydramorfologiska referensförhållanden är avgörande för behovet av fysiska åtgärder. Naturliga vandringshinder ska till exempel inte åtgärdas genom att artlägga fisk- eller faunapassager medan, av människan skapade hinder, många gånger ska det för att nå uppsatta mål. Det har vid nännare undersökning visat sig att dessa grundläggande kunskaper många gånger inte varit kända och inte har beaktats vid framtagande av åtgärsplaner och prioritering av åtgärder. Det är vidare oklart vid vilken tidpunkt man kan anse att dessa referensförhållanden faktiskt förelåg. Utan en tydlig målbild i form av referensförhållanden och därtill hörande kvalitetsfaktorer är det inte möjligt an närmare veta vilka åtgärder som är nödvändiga för att uppnå GES. För miljökvalitetsnormen God Ekologisk Potential, GEP gäller att endast lätta förändringar jämfört med Maximal Ekologisk Potential, MEP, får löreligga. MEP å sin sida definieras som: "Värdenafor de relevanta kvalilet~laktorema aterspeglar så lång/ det är möjligt de värden som gällerför den närmast jän?(örbara typen av ytvallenförekomster, givet de fysikaliskaförhållanden som beror pa 5 ( 12)

6 6 on vattenförekomstens konstgjorda eller kraftigt förändrade karateristiska. "(2000/60/EG, bilaga V, tabel/1.2) Det saknas.ännu vägledning for hur dessa järnforbara ytvattenförekomster ska definieras men det kan redan nu konstateras att tiu exempel teglermagasin i kraftigt modifie..-ade vattenförekomster uppvisar stora skillnader i karakterjstika mot såväl ett vattendrag som en sjö. Målbilden for dessa vattenförekomster är därfor inte möjlig att fastställa. Uppdrag till myndigbeter I Åtgärdsplanerna redovisas ett antal åtgärder som respektive myndighet behöver göra. Energimyndigheten behöver tillsammans med Havs- och vattenmyndigbeten vägleda länsstyrelserna vid prioritering av miljöforbättrande åtgärder utifrån den av dessa myndigheter gemensamt framtagna strategin för åtgärder i vattenkraften. Det anges också att vägledningen skall avse dels praktiskt genomforande av strategin och dels framtagandet av specifika åtgärdsplaner. Det behövs en tydlig samvetkan mellan myndigheterna. E. ON menar att det gemensamma uppdrag som Energimyndighetens och Ha V s har fått (åtgärd 1) är av central betydelse för genomförande av den nationella strategin; "E1tetgimy1U/iglteten och Havs- och vattenmyndigheten.behöver vägleda länsstyrelserna vid prioritering av miljöförbättrande åtgärder mellan och inom avrinningsområdena soln minskar vattenkraftens mi(iöpåvei'kan utifi ån den nationella Strategi för åtgärder i vallenkraften och med avseende på vattenkraftens betydelse på det svenska elförsötjningssystemet. Motivering l juli 2014 publicerade Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten den gemensamma strategin för a/gärder som minskar vallenkraftens miljöpåverkan och samtidigttqr hänsyn tillframtida energibehov. iven om sfi ategin innehåller en prioritering av mi(jöförbättrande åtgärder mellan avrinningsområden qeskrivs även behovet av alllänsstyrelserna tarfram mer detaljeradeförslag pa åtgärdsstrategier inom respektive avrinningsområde. Här qehöver Energimyndigheten och Havs- och vallenmyndigheten vägleda länsstyrelserna. Dels i det praktiska genon?lörtmdet av. strategin och dels i.fi'amlagandet av specifika åtgärdsplaner per avrinningsomr/jde ochför alf göra rätt priorileringar behövs en tydlig samverkan mellan myndigheterna. Detta uppdrag är centratt för att hantera prioriteringen mellan åtgärder som å ena.sidan minskar vattenkraftens miljöpåverkan och å andra sidan vattenkraftens exceptionellt stora betydelse for det svenska elforsörjningssystemet. I nuläget och ui1der en överskådlig framtid är det vattenki:aft som står för i princip all tillgång 1ill system~jänster (balans- och reglerkratl mm) som behövs för att säkerställa en trygg och stabil elförsörjnjng. Mot den bakgrunden vill vi särskilt påpeka vikten av att den ovannämnda 6 (12)

7 strategin dels rördjupas och dels förankras på alla nivåer och hos alla myndigheter som arbetar inom vattenförvaltningsarbetet. Med en sådan förankring finns möjligheten att göra allvar av och genomföra prioriterade åtgärder. Mot bakgrund av vad som anges ovan ser vi risker for tolknings- och genomfårandeproblem vad gäller Kammarkollegiets uppdrag l a och länsstyrelsernas uppdrag 9. Kammarkollegiet ges uppdraget att vägleda länsstyrelserna i sitt arbete med åtgärdsplaner så att dessa utförs i enlighet med strategin. Här är det dock Kammarkollegiets strategi som avses och inte den Nationella strategin for vattenkraft. Vi ser en uppenbar risk för dubbla och divergerande budskap om inte en mycket tydlig samordning sker. Samhällsekonomisk analys Vattendirektivet betonar vikten av en samhällsekonomisk analys samt vikten av att nå målet om god vattenstatus tilllägsta kostnad. Att belysa alla kostnader som uppstår för att nå uppsatta mål är således en grundläggande del av genomförandet av direktivet. E. ON har tagit del av de kostnadsuppskattningar som foreligger när det gäller åtgärder som berör vattenkraften och kan konstatera an dessa som regel är schablonsmässiga och generella och inte redovisar de faktiska kostnader som kan förväntas. Det saknas idag såväl verktyg som metodik för hur kostnader och nyttar av en åtgärd ska värderas. Samtidigt har det genomförts och pågår en rad initiativ för att ta fram ett sådant verktyg. Det hade varit bättre att använda sig av dessa istället för att redovisa uppenbart felaktiga kostnadsuppskattningar. Ska kostnader ändå redovisas måste den höga graden av osäkerhet tydli gt framgå. Någon värdering av effekter av föreslagna åtgärder redovisas överhuvudtaget ijlte. Södra Östersjöns Vattenmyndighet har i sin samhällsekonomiska analys sammanställt behovet av tillståndsprövningar i samtliga vattendistrikt med olika ambitionsnivåer och förutsij.ttningar (tabell F19). Behovet anges till 7400 alternativt 3600 anläggningar och en fördubblad prövningstakt till 330 st/år. Även vid denna lägre ambitionsnivå skulle det alltså ta näm1are Il år, under förutsättning att resurserna i domstolarna räcker till anläggningar tar sålunda drygt 22 år att pröva trots att dagens takt fördubblas. Det går naturligtvis att ha en högre ambitionsnivå vad gäller hur många prövningar som ska göras varje år men med tanke på att det redan med dagens nivå, 165 prövningar/år, tar åtminstone omkring ett år att få en tillståndsprövning till Miljödomstolen, ter det sig inte som realistiskt. Av tabell Fl9 framgår också att den beräknade kostnaden för varje prövning uppgår till kr. Då vi själva har en hel del erfarenhet av tillståndsprövningar menar vi att också denna kostnad är alltför lågt räknad. Vanligen krävs såväl en teknisk beskrivning som en miljökonsek.rvensbeskrivning som i sig kostar betydligt mer att ta fram. Därtill kommer de processueua kostnaden1a, kostnader för samråd etc. 7 (12)

8 e on I Södra Östersjöns samhällsekonomiska analys finns också en beräkning av kostnader för fysiska åtgärder i samtliga vattendistrikt som bygger på de kostnadsberäkningar som ligger i VISS och som kornmenterats särskilt. Vilka uppgiftersom legat ti ll grund för de kostnadsuppskattningar som redovisas framgår inte, vilket innebär att det for en utomstående är mycket svårt att granska och ifrågasätta beräkningama. Ett exempel är kostnader för att skapa kontinuitet för fisk och andra arter där ett antagande har gjorts om 0,5 Mkr/ fallmeter och att det i genomsnitt är 2 m fallhöjd som dessa ska passera. Såvitt E. ON kan bedöma avser denna kostnad byggkostnaden för en faunapassage eller fiskväg. Enligt vår uppfattning är denna kraftigt underskattad och E. ON kan bidra med flera exempel ur verkugheten som styrker detta. Än värre är at1 de faktiska kostnadema för att driva och vidmakthålla en faunapassage eller fiskväg omfattar såväl skötsel och underhåll som vatten som annars skulle ha passerat genom turbinen och producerat förnybar el. Det sistnämnda utgör vanligtvis den överlägset största kostnaden i sammanhanget. Med utgångspunkt från ovan I edovisade brister i kostnadsberäkningarna är det vår uppfattning att de faktiska kostnaderna vid ett genomförande av de föreslagna fysiska åtgärderna är mångdubbelt större än vad som framgår av föreli ggande remissdokument l Åtgärdsprogrammen görs ett mycket grovt försök att uppskatta värdet av ytvatten genom att sätta ett värde på olika ekosystemtjänster. Från vår sida ifrågasätter vi angreppssättet Helt okritiskt används underlag från TEEBstudier som såvitt vi kan se överhuvudtaget inte bar hanterat svenska förhållanden. Det förs inget resonemang om varför just TEEB-studier är relevanta i den svenska vatten förvaltningen. Utan att visa hur antaganden gjorts anges för t ex Övre Ångermanälven att värdet skulle vara ca lo 000 kt per hektar och år och omsatt till hela åtgärdsområdet 120 miljoner kronor per år. Vid studie av aktuell TEEB-tabell kan konstateras att den absoluta merparten av värdet ligger i vattenrening och dricksvatten och resterande ca 20 % på rekreation. l nuläget torde en mycket stor andel av dessa, i sig tveksamt definierade, värden (tillgång till vatten, tillgång till rent vatten, översvämningsskydd etcetera) redan finnas inom åtgärdsoimådet men som läsare bringas man uppfattningen attpotentialen är 120 miljoner per år vilket skall motivera stora och kostsamma åtgärder. En relevant kalkyl som visar vad som finns att vinna på tänkta åtgärder presenteras inte. Svenska studier via Elforsk (Johansson och Kriström) indikerar andra och betydligt lägre värden för de ekosystemtjänster som skulle kunna påverkas (förbättrad biologisk mångfald, förbättrad rekreation, sportfiske, med mera) Trots bristande underlag föreslås autså omfattande och många gånger kostsamma åtgärder för att uppnå den mi ljökvalitetsnorm som satts upp. Nyttan av dessa åtgärder i form av ökad ekologisk status/potential är ofta diffus eller ej kvantifierbar eller mätbar, vil ket innebär att det kommer att vara svårt att avgöra huruvida normen har nåtts eller ej. 8 (12)

9 Vattenförekomstspecifika åtgärder E. ON har vid flera tillfållen tidigare framfört vikten av att betrakta avrinningsområden och delavrinningsområden som en enhet, där en åtgärd i en vattenförekomst kan få effekter såväl upp- som nedströms denna. En ändrad vattenreglering i de övre dejarna av ett vattendrag får av uppenbara skäl också effekter nedströms den vattenförekomst där åtgärder sker. Därmed kan såväl de ekologiska effekterna av åtgärden som den påverkan på vattenkraftverksamhet fortplanta sig nedströms i vattensystemet. Detsamma gäller i omvänd riktning om t ex ett ekologiskt flöde innebär att mer vatten måste tappas från en sjö eller ett magasin. Föreliggande fårslag till åtgärdsplaner är dock inriktade på en vattenförekomst i taget och tar ingen eller mycket lite hänsyn till hur vattenförekomstema i ett vattendrag hänger ihop och påverkar varandra. De flesta reglerade vattendrag eller dejar av dessa körs och planeras som en enhet där flera efter varandra Jiggande kraftverk ur driftsperspektiv kan betraktas som ett och samma Ur det perspektivet kan även mindre vattendrag betrak.'tas som KMV-fårekomster då de tillsammans uppfyller såväl de hydrologiska som morfologiska kriterierna i det utkast till vägledning lår Kraftigt Modifierade Vatten som kommit från Ha V och dessutom bidrar med viktig reglerkraft Vi har i kontakter med vissa vattenmyndigheter fårstått att det fllllls prioriteringar inom distrikten mellan vattenförekomster och avrinningsområden. Någon sådan prioritering går dock inte att utläsa i föreslagna åtgärdspjaner. E. ON menar att detta kan vara ett klokt angreppssätt men dessa prioriteringar bör ske på samma grunder som prioriteringarna i den nationella strategin får vattenkraft. Kraftigt modifierat vatten För att säkerstäua att påverkan på samhällsviktiga verksamheter minimeras och att inte vattendirektivets krav kommer i konflikt med andra viktiga mål som till exempel inom klimat- och förnybarhetsområdet skall vissa ytvatten pekas ut som KMV. Vattenreglering och kraftproduktion är exempel på sådana verksamheter. Direktivet skapar också möjligheter till undantag i form av mindre stränga krav under vissa förutsättningar. För Sveriges del är vattenkraften av extremt stor betydelse både som energikälla, för att tillgodose kravet på efterfrågad effekt och som leverantör av reglerkraft i olika former och andra systemtjänster för en elfårsörjning i balans. Detta krav har accentuerats under senare år i takt med en fortgående utbyggnad av intermittent kraft främst i form av vindkraft. AHa tecken och signaler från samhället tyder på att denna utveckling kommer att fortsälla framöver. Kraven på vattenkraften som leverantöt av systemtjänster och olika former av reglerkraft kommer sålunda att öka ytterligare. Mot den bakgrunden är det otillfredsställande att Sverige, trots den långa tid som fårflutit efter implementeringen av vattendirektivet, inte har fastställda kriterier får varken utpekaodet av KMV -förekomster eller får vad som utgör 9 (12)

10 God Ekologisk Potential (OEP). En remissutgåva togs fram under fjolåret men någon slutversion finns ännu inte. För det nu aktuella samrådsarbetet har detta varit djupt olyckligt. KMVförekomster har preliminärt definierats samtidigt som det i materialet anges att detaljerade åtgärdsplaner skall tas fram senare för beslut Enligt E. ON s uppfattning är det helt orimligt att inkludera dessa vattenförekomster i ett samråd när det är uppenbart att ingen, inte ens respektive Vattenmyndighet, vet vilka åtgärdsplaner som senare kommer att tas fram. Trots att det varken finns vägledningar för KMV och GEP, eller forslag till åtgärdsplaner har det i VISS redovisats förslag på fiskvägar/utrivning, mintappningar och ekologiska flöden med mera för ett flertal KMVförekomster. Detta är orimligt och dessa åtgärdsförslag bör omgående strykas eftersom de leder tankarna till att det redan finns fastställda förslag. Vi noterar att KMV -utpekandena blivit mer likformigt gjorda i denna samrådsversion jämfört med I flertalet fall bar hänsyn tagits till att hela älven nedströms ett större KMV-klassat magasin (motsvarande) har bedömts som KMV. E. ON delar och stödj er detta synsätt. Vissa undantag finns dock som till exempel Sollefteå kraftverks dämningsområde längst ner i Angermanälven där flera 1 O-tals mil älvsträcka uppströms är klassade som KMV. Det blir då dels ologiskt att klassa denna vattenförekomst som naturlig och dels omöjligt att nå GES annat än med stora undantag för olika parametrar och dessa undantag motiverar då i rimlighetens namn att förekomsten KM V klassas. l separat bilaga till respektive Vattenmyndighet redovisas de vattenförekomster som enligt vår bedömning också borde klassas som KMV eller där vi har andra detaljerade synpunkter. l Förvaltningsplanerna anges som en generell kornmentar att om utpekandet av ett KMV -område innebär att God bevarandestatus i ett Natura 2000-område inte kan nås bör vattenförekomsten inte pekas ut som KMV. Vi vänder oss mot denna formulering. Generellt gäller mellan övriga direktiv att avvägningar och pri.oriteringar måste göras för att nå måluppfyllelse i alla delar. För det andra måste det vara syftet med Natura 2000 området, i fonn av gynnsam bevarandestatus för utpekade målarter, som styr vilken eventuell påverkan KMV -ut pekand et skulle få. Dessutom syns det som att man många gånger gjort tämligen slentri.anmässiga avvägningar vid utpekandet av Natura 2000 så att exempelvis tonfåror ansetts ingå i ett område trots att de inte alls hade någon funktion vid tillfället. Sammanfattningsvis vill vi med hänsyn ti ll ovanstående kraftigt betona vikten av att dels framtida föreslagna åtgärder harmonierar med den nationella strategin för vattenkraft och dels det väsentliga i att reglerade vattendrag ses i en helhet. Man kan inte i ett sådant vattendrag bryta ut åtgärder i enskilda vattenförekomster. lo ( 12)

11 6 011 Vi uppfattar det som att många olika myndighetsföreträdare nu är varse vikten av de olika tjänster som vattenkraft fårser det svenska samhället med. Här avses dels de "basala funktionerna" som producent av energi och effekt men också andra systemtjänster. Vattenkraften är i princip ensam att förse elsystemet med balans- och reglerkraft. Erfarenbet från Umeälvsprojektet indikerar att många åtgärder som i f'åreliggande remissmaterial syftar till att nå GEP kommer att medfåra kraftig påverkan på ovanstående "vattenkraftstjänster". Vi vill därför betona vikten och nödvändigheten av att tillämpa undantag i form av KMV och mindre stränga krav. Vi noterar att många vattenf'orekomster i Luleälven åsatts normen Måttlig ekologisk potential med hänvisning t i Il Luleälvens klassniilg i den nationella strategin. V år uppfattning är att älvarna i Nationella strategins Grupp 2 borde hanteras på samma sätt. Exempelvis har Svenska Kraftnät nyligen redovisat uppgifter om att Ångermanälven svarat får en mycket stor andel av upp- och nedregleringen de senaste åren. Utbyggnaden av intermittent kraft kommer att medföra ökat behov av reglering på olika tidshorisonter och det finns inget som talar för att Ångermanälvens betydelse kommer att minska i framtiden. Stora anläggningar med höga effekter innebär rimligen att nyttan ökar än mer av dessa. E.ON vill vara en konstruktiv part inom pågående vattenförvaltningsarbete. Under pågående förvaltningscykel har vi initierat och deltagit i ett flertal projekt samt bidragit med kunskap när sådan efterfrågats. Här kan bland annat nämnas det pågående Umeälvsprojektet med ett mycket brett deltagande från alla berörda aktörer. Med Vattenmyndigheten får Bottenhavet har GEP studerats med Nedre Faxälven som åskådningsexempel. Via Energiforsk har KLIV -projektet (Kraft och Liv l Vatten) tagits fram och igångsatts i dagarna. Projektet syftar bland annat till att ta fram verktyg får att beräkna kostnader och nyttor av åtgärder, en arbetsgång får prioriteringar av åtgärder samt en översikt av erfarenheter av redan genomförda åtgärder. Sedan tidigare har vi ett mångårigt samarbete med Karlstads Universitet i frågor med anknytning till vattenekologi och fysiska åtgärder, främst med sikte på fårbättrad konnektivitet i reglerade vattendrag. Detta är ett axplock och l i stan kan göras mycket längre. Vi har också redovisat genomförda åtgärder till Ha V. Fortsatt arbete Från EON Vattenkrafts sida noterar vi att Havs- och Vattenmyndigheten i samverkan med Statens Energimyndighet tagit fram en nationell övergripande strategi får vattenkraft. Detta är en bra början på de svåra frågorna om att väga olika direktiv mot varandra och hw prioriteringar skall göras. Det fortsatta arbetet här måste inriktas mot att fördjupa och förfina strategin och att förankra den dels politiskt och dels hos alla andra myndigbeter som arbetar med dessa frågor. Detta är högst väsentligt får att strategin skall kunna bli ett verksamt vet ktyg för prioriteringar av åtgärder mellan och inom vattendrag. Vi välkomnar de signaler som ges om pilotprojekt får att studera tillämpningen av strategin. Vi tror det vore värdefullt om pijotprojekt kunde genomfåras inom vattendrag i alla sex kategorierna eller i vart fall kategori 1-5. Vi bedömer att detta är nödvändigt får att fånga upp helheten iden nationella strategin och i 11 (12)

12 t!j Dn förlängningen göra de sammanvägda åtgärdsplaner som behövs för att hantera denna helhel Från vår sida ser vi goda möjligheter tih en konstruktiv delaktighet i en sådan process. Vi har t i Il gång till mätvärdcsserier, ofta långsiktiga, avseende flöden, produktion mm. Vi har också god kompelens inom vatlenhushåijnjng/plancring och andra driftsdata. Eftersom dammsäkerhet är en prioriterad fråga och vi därmed genomfört ct1 flertal anläggningsarbeten besitter vi också gott om data avseende kostnadsheräkningar mm för att exempelvis göra tidiga kalkyler avseende fysiska åtgärder. l domstolsakterna finns dessutom i många fall samlat uppgifter om tidigare refercnsforhällanden får älvsträckor, ~jöar osv. Som nämnts genomfor vi tillsammans med Urneälvens regleringsforetag, andra kraftverksägare och ett flertal myndigheter just nu ett projekt i Umcälven för att studera Maximal Ekologisk Potential. Här har genomförts såväl ett grundligt fallarbete som studium av historiska uppgifter kompletterat med ett stort antal kontakter med kringboende. Vi har dragit många värdefutta erfarenheter från detta som för al la parter kommer att vara till gagn lor det fortsatta vallenforvaltningsarbetet. B.laud annat kan vi konstatera att det i denna typ ev genomreglerade vattendrag är mycket svårt att hitta åtgärder som ger ekologisk effekt samtidigt som förmågan att producera balans- och reglerkraft samt andra systemtjänster for nätet inte påverkas. Däremot visar det sig att det många gånger finns ett flertal i sig forbättrande åtgärder, många gånger i biflöden, som kan genomföras ulan att p roduktionsförmågall begränsas. En edarenhet Jl ån projektet är definitivt att fokus i andra liknande vattendrag bör läggas på åtgärder av denna typ for att nå bra resultat i förhållande till kostnaden. Pr~j ektcl harockså försökt tillämpa HaV:s remissutgåva avseende KMY/GEP IOr utvärdering av möjliga åtgärders effekt. Baserat på de erfarenheterna vill vi påpeka att det är viktigt att den slutliga utgåvan av dessa kompletteras med tillämpningsanvisningar. Med vänlig hälsning E.ON Vattenkraft Svc~ ige AB) _./' t.... :4>k ~:=flit _{ _ / Johan Ticlman Miljöchef /.,r_ -v / Ake l knriksson Bolagslantmätare {_ 1..., f 1 ' ). l

13 Bilaga till vattenmyndigheten i Södra Östersjön Förutom de allmänna synpunkter på remissunderlaget som lämnats ovan vi ll E.ON Vattenkraft även framföra följande som berör remissunderlaget från Södra Östersjöns Vattenmyndighet SambäUsekonomisk analys Som nämnts i såväl huvuddokumentet som i de avrinningsområdes-specifika kommentarerna nedan menar E.ON att de kostnader som redovisas för föreslagna åtgärder är kraftigt underskattade. Exempelvis när det gäller fisk- och faunapassager tycks kostnadsberäkningarna utgå från felaktiga antagande om fallhöjder och investeringskostnader. Drifts- och skötselkostnader tycks inte ingå alls i dessa beräkningar vilket sammantaget leder till en kraftig underskattning av kostnaderna föt föreslagna åtgärder. När det gäller den samhällsekonomiska analysen kan tilläggas att de dammar som nämns i texten omfattar såväl danm1ar for vattenkraft-ändamål som gruv-, bevattnings-, kvarn- och en mängd andra typer av dammar varav de senare utgör den stora majoriteten av alla dammar. E. ON noterar och delar vattenmyndighetens uppfattning att det föreligger ett stort behov av vägledning från HaV för ett genomförande av den nationella strategin för vattenkraft. Detsamma gäller behovet av att länsstyrelsen tar fram avrinningsområdesspecifika åtgärdsplaner med prioriteringar inom respektive avrinni ngsområde, inom ramen för strategin. Det är däremot svårt att se hur den prövningstakt som anges j tabell F 19 j den samhällsekonomiska anal y~ skulle vara möjlig av de skäl som anges ovan under övergripande synpunkter. A v de detaljerade åtgärdsöversikterna för Ronneby ån och Helge Å framgår det att en prioriterad åtgärd är ett så kallat Miljöanpassat flöde. Ronnebyån För Ronnebyån anges att ett miljöanpassat flöde skall vara 2,6 rn 3 /s i åns nedre del. Hur man har kommit fram ti ll att just detta flöde krävs för att nå GES :framgår inte. Till detta hör en kostnadsberäkning som verkar utgå från att samjade fallhöjden på sträckan är l m vi lket är helt fel. Tyvärr späder detta på vår åsikt ovan om att kostnaderna för åtgärderna underskattas, i det här fallet redovisas knappt en bråkdej av verklig kostnad. Dessutom begås en tankevurpa eftersom det inte är möjligt att ha ett miniroiflöde i åns nedre delar utan att motsvarande åtgärd inrors uppsttöms. Ronnebyån, liksom alla andra reglerade vattendrag, måste ses som ett system där "kranen" finns uppströms vid ett regleringsmagasin och i ån saknas i stort sett magasineringsmöj1 igheter nedströms regleringssjöarna. Vidare föreslås fiskvägar förbi de vandringshinder som finns i ån, oavsett om dessa kan betraktas som naturl iga eller artificiella. Exempelvis Ronneby kraftverk är placerat intill det gamla fallet inne i Ronneby och det tycks inte råda någon tvekan om att detta tidigare varit ett naturl igt vaudringshinder. Det är också oklart vilken nytta som skulle kunna åstadkommas genom anläggande av fiskvägar i systemet då några nya habitat av betydelse inte på detta sätt kan åstadkommas eftersom alla ursprungliga fallsträckor idag är indämda. Det är i princip samma fisksamhälle mellan kraftverken redan idag. Ändå anges ilskvägar som en priqriterad åtgärd i Ronnebyån.

14 Helge å För Helge A anges det behov av ett eko,logiskt flöde från Osbysjön och nedströms. Vi tolkar det som att detta fl.öde skall gälla hela sträckan ner till och med Torsebro. Några volymer har inte angetts och inte heller några kostnader. Vi finner det anmärkningsvärt att man for denna åtgärd som anses prioriterad inte på något sätt har kvantifierat kostnader och nyttar närmare. Än mer anmärkningsvät1 är då att eftersom ingen kostnad fmns angiven kan läsare, beslutsfattare m fl bibringas uppfattningen att totalkostnaden för vattenmyndighetens område är "rimlig" trots att den i verkligheten är grovt underskattad. Vi vill också påpeka att Helge Å på sträckan från Osbysjön ner till och med Torsebra i princip körs som ett kraftverk. Det vill säga när en viss mängd vatten släpps från Osbysjön ftnns inga magasineringsmöjligheter nedströms utan aktuell vattenmängd passerar samtliga kraftverk och genererar tornybar el i dessa. I praktiken är ån s anläggningar ~'ett stort" kraftverk med mycket hög sammanlagd effekt for att vara i södra Sverige. Ån ger därmed ett stort bidrag till elproduktionen i elområde 4. Ån korttidsregleras med tillåten nolltappning. Flödesvariationerna både under dagen och längre perioder avviker markant från oreglerade förhållanden. AU fallhöjd på sträckan är utbyggd. Mot bakgrund av detta är det vår uppfattning att Helge Å uppfyller kriterierna for att KMV -klassas. När det gäller förslag om fisk- och faunapassager kan samma invändningar framforas som ovan gäller for Ronnebyån. Mörrumsån I VISS anges att Åsnen regleras till formån för vattenkraften nedströms sjön. Detta stämmer inte. Regleringen, som ägs av staten genom Kan1markollegiet, sker fö r att avväga de olika intressen som finns såväl runt sjön som längs ån nedströms. Vattenkraften har inget inflytande över bur det sker och tar endast vara på det vatten som tappas ur sjön i enlighet med gällande vattendom. Alsterån I åtgärdsöversikten förestås som en prioriterad möjlig åtgärd en teknisk fiskväg för nedströms vandrande fisk vid Hornsö kraftverk. Vilken typ av lösning som åsyftas går inte att läsa sig till. Förväntad nytta eller effekt framgår ej men det kan konstateras att det nedströms Homsö finns en rad vandringshinder på vägen tim l havet. Åtgärder!or nedströmsvandring måste därfor ha en mycket hög effektivitet för att uppnå någon reell effekt på till exempel ål som är den liskart som främst skulle gynnas av en sådan åtgärd. Däremot redovisas en kostnadsuppskattning på kr, vilken, oavsett val av teknik, är orealistisk. Redan en förprojektering av en sådan åtgärd kommer att överstiga den kostnaden kraftigt. E mån l tabell över genomförda och planerade åtgärder saknas fiskväg vid Finsjö övre. Ett omjöp invigdes på platsen 200 l och det har senare kompletterats med en fysisk avledare för nedvandrande fisk i form av ett låglutande fingaller i kraftverkets intagskanal Funktionen i om löp och avledare är Tör övrigt väl dokumenterad.