Domar och beslut som behandlar miljökvalitetsnormer för vatten, sammanställning daterad 5 juli 2012 Innehållsförteckning

Transkript

1 Domar och beslut som behandlar miljökvalitetsnormer för vatten, sammanställning daterad 5 juli 2012 Innehållsförteckning Inledande om dokumentet... 3 Domar gällande vattenkraftverk... 4 Ansökan om tillstånd till anläggande av Ladvattenåns kraftverk... 4 Jämtkraft Aktiebolags ansökan om tillstånd att uppföra och ta i drift en ny kraftstation m.m. i Hissmofors, Krokums kommun... 5 Lagligförklaring av och tillstånd till dämning samt drift av kraftverk i Falköpings kommun; Valtorps kvarn... 7 Ansökan om idrifttagning av Eldforsens kraftverk i Västerdalsälven i Vansbro kommun Tillstånd att anlägga Arjeplogs kraftverk i Arjeplogs kommun Tillstånd till upprustning och effektivisering av Edensforsens kraftverk i Ångermanälven Domar gällande hamnverksamhet Tillstånd till anläggande och drift av hamn (hamnanläggning) vid Norvikudden i Nynäshamns kommun Tillstånd till hamnverksamhet och vattenverksamhet i Värtahamnen Frihamnen i Stockholms och Lindingös kommuner Domar gällande miljöfarlig verksamhet Ansökan om nytt och utvidgat tillstånd för produktion av massa och papper vid Lessebo bruk; fastställande av slutliga villkor Tillstånd till befintlig och utökad ytbehandlingsverksamhet för Ferroprodukter AB på fastigheten Backa 27:46 och 27:3 i Göteborgs kommun Tillstånd för Svenska Kaolin AB till brytning och utvinning av kaolin på fastigheten Billinge 1:1 i Eslövs kommun Eka Chemicals AB ansökan om utökad verksamhet för tillverkning av EXPANCEL mikrosfärer i Sundsvalls kommun; fråga om villkor för utsläpp till vatten

2 Domar gällande inrättande av avloppsanläggningar Tillstånd till enskild avloppsanläggning i Värmdö kommun Föreläggande att åtgärda avloppsanläggning i Strängnäs kommun Överprövning av detaljplan Länsstyrelsens beslut om att upphäva Alvesta kommuns beslut att anta en detaljplan Regeringens avgörande gällande prövning av detaljplan för Tapuli gruva i Pajala kommun

3 Inledande om dokumentet Syftet med detta dokument är att redogöra för domar, beslut och yttranden där miljökvalitetsnormerna för vatten har åberopats eller tillämpats. Innehållet vänder sig främst till handläggare vid kommuner och länsstyrelser. Det är Sara Grahn, tidigare länsjurist vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län, som har skrivit och som står för kommentarerna. Sara arbetar nu som verksjurist på Havs- och vattenmyndigheten. Dokumentet har sammanställts av Miljösamverkan Västra Götaland, som tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Vattenmyndigheten Västerhavet har beställt och tagit emot underlaget. För frågor och synpunkter på dokumentet kontakta Cecilia Lunder, Miljösamverkan Västra Götaland/Länsstyrelsen Västra Götalands län cecilia.lunder@lansstyrelsen.se, Miljökvalitetsnormerna för vatten har antagits med stöd av bestämmelserna i 5 kap. miljöbalken (1998:808) vattenförvaltningsförordningen (2004:660), Europaparlamentets och Rådets direktiv (2000/60/EG) av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (vattendirektivet) samt Europaparlamentets och Rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område (prioämnesdirektivet) och Europaparlamentets och Rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (grundvattendirektivet). De fem vattenmyndigheterna har antagit föreskrifter om miljökvalitetsnormer för vattenförekomster inom respektive vattenmyndighets distrikt. Information om vattenförekomster och tillhörande miljökvalitetsnormer finns på Vatteninformationssystem Sverige ( För varje dom anges om domen vunnit laga kraft samt vilken instans som har meddelat domen eller beslutet. Generellt gäller att domar från Mark- och miljööverdomstolen är prejudicerande. Domar från underinstanserna har inte samma dignitet. Domar meddelade senare datum har företräde framför äldre domar, om de behandlar samma sak. Domar och beslut i detta dokument har ordnats efter ämnesområde. En slutsats av denna sammanställning kan vara att de domar och beslut som meddelats gällande tillämpningen av miljökvalitetsnormerna för vatten spretar och att det ännu inte finns någon klar och tydlig rättstillämpning. Syftet är främst att visa exempel på hur myndigheter och domstolar har argumenterat i enskilda ärenden, samt att uppmuntra till att använda miljökvalitetsnormerna i beslut i samband med tillsyn och prövning och att därmed även bidra till att föra rättstillämpningen framåt till en ökad tydlighet och konsekvens. 3

4 Domar gällande vattenkraftverk Ansökan om tillstånd till anläggande av Ladvattenåns kraftverk Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 24 januari 2012 mål nr M Elpatron Aktiebolag AB har överklagat domen till HD. Elpatron Aktiebolag ansökte om att anlägga ett nytt kraftverk i Ladvattenån. Miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt meddelade tillstånd att bygga och bibehålla kraftverket i form av bl.a. intagsparti, överfallsdamm med fiskväg, tilloppstub, maskinstation och utloppskanal samt att avleda viss mängd vatten till kraftverket och att få dämma till viss nivå. Miljödomstolens dom överklagades av Kammarkollegiet och Älvräddarnas samorganisation. De klagande yrkade främst att miljödomstolens dom skulle undanröjas och att ansökan skulle avvisas på grund av att miljökonsekvensbeskrivningen inte innehöll något underlag om hur verksamheten kunde påverka den ekologiska statusen och miljökvalitetsnormerna i Ladvattenån (6 kap. 7 2 p miljöbalken). Elpatron Aktiebolag hade flera gånger under processen, bl.a. under samrådet, uppmärksammats på att miljökonsekvensbeskrivningen behövde kompletteras med en redogörelse för hur verksamheten skulle påverka miljökvalitetsnormerna för Ladvattenån. Det ansågs inte tillräckligt att i miljökonsekvensbeskrivningen uppge att det inte kommer att ske någon förändring. Kammarkollegiet framhöll att det i miljökonsekvensbeskrivningen ska finnas en redogörelse för vilka klassificeringsparametrar för miljökvalitetsnormerna som ett nytt kraftverk påverkar, dels hur kravet på icke-försämring ska uppfyllas. Med en redogörelse skulle bolaget kunnat redovisa dels hur verksamheten skulle undvika att medverka till att god ekologisk status till 2021 inte uppnås, dels hur kravet på icke-försämring ska uppfyllas. Miljödomstolens försiktighetsmått i form av fiskväg och minimitappning avhjälpte inte detta, anförde Kammarkollegiet. Mark- och miljööverdomstolen anförde följande i domskälen. Vattenmyndigheten Bottenhavet har klassificerat vattenförekomsten Bruksåns ekologiska status som måttlig. Vattenmyndigheten har vidare bedömt att det finns skäl att fastställa miljökvalitetsnormen god ekologisk status med en tidsfrist till Bestämmelserna om miljökvalitetsnormerna för vatten innebär att tillståndsmyndigheten ska pröva med tillämpning av de allmänna hänsynsreglerna om den sökta verksamheten kommer att medföra att miljökvalitetsnormerna för god ekologisk status inte kan uppnås för Ladvattenån 2021och om verksamheten kan medföra en försämring som inte är tillfällig av åns ekologiska 4

5 status. Nästa fråga som domstolen har att ta ställning till är om ansökan innehåller det underlag som behövs för att bedöma tillåtligheten av kraftverket. Ansvaret för att underlaget för prövningen är tillräckligt åvilar verksamhetsutövaren. Även om en materiell prövning är möjlig, kan bristerna i miljökonsekvensbeskrivningen leda till att det inte går att bedöma om hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken är uppfyllda. Detta leder till att ansökan ska avslås (jmf. NJA 2009 s 321). Miljökonsekvensbeskrivningen för den sökta verksamheten saknar redovisning av hur ett nytt kraftverk i Ladvattenån kommer att påverka den ekologiska statusen och miljökvalitetsnormerna för ån. Någon komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen har inte skett varken i miljödomstolen eller i Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar därför att miljökonsekvensbeskrivningen är bristfällig i ett så väsentligt avseende att den inte kan läggas till grund för prövningen av tillåtligheten och vilka skyddsåtgärder som är nödvändiga. Eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte kan godkännas föreligger det hinder mot att pröva ansökan. Detta leder till att miljödomstolens dom ska upphävas och ansökan avvisas. Mark- och miljööverdomstolen har ett bra och utförligt resonemang om normernas verkan och tillämpning. För att kunna pröva en sökt verksamhets tillåtlighet och för att bedöma vilka försiktighetsmått som ska meddelas, måste det finnas en miljökonsekvensbeskrivning som redogör för verksamhetens påverkan på miljökvalitetsnormerna för vatten. Domstolen måste även kunna bedöma om det kommer att ske en permanent försämring av vattenförekomsten på grund av verksamheten eller en endast tillfällig försämring. Enligt Kammarkollegiet borde bolaget ha redogjort för vilka klassificeringsparametrar för miljökvalitetsnormerna som ett nytt kraftverk påverkar och hur kravet på icke-försämring uppfylls. Detta hade inte gjorts. Domen upphävdes därför. Jämtkraft Aktiebolags ansökan om tillstånd att uppföra och ta i drift en ny kraftstation m.m. i Hissmofors, Krokums kommun Miljödomstolen i Östersunds Tingsrätt avgörande den 13 januari 2011 mål nr M Domen har vunnit laga kraft. Jämtkraft AB fick bl.a. tillstånd till att riva ut befintlig kraftstation, uppföra och driva en ny kraftstation, anpassa befintlig damm, anlägga utloppskanal, muddra, avleda viss vattenmängd till kraftverket, rensa älvbotten och att anlägga en deponi för inert avfall. Naturvårdsverket framförde bl.a. följande i yttrande till miljödomstolen. 5

6 På grund av vattenförvaltningsförordningen omfattas vattenområdet av miljökvalitetsnormer. För vattenområdet gäller att miljökvalitetsnormen god ekologisk potential bör nås senast Begreppet innebär att - inom ramen för befintlig verksamhet alla tekniskt möjliga åtgärder ska genomföras i syfte att nå bästa möjliga ekologiska förhållanden i vattenförekomsten. Efter det att Jämtkraft kompletterat ansökan med en utredning om förutsättningarna för fiskvandring förbi Hissmoforsen under oreglerade förhållanden och förbundit sig att bekosta en utredning och utföra fiskevårdande åtgärder, har Kammarkollegiet, Länsstyrelsen och Naturvårdsverket tillstyrkt ansökan. Miljödomstolen anförde följande i domskälen. Enligt 5 kap. 3 miljöbalken är myndigheter och kommuner ansvariga för att miljökvalitetsnormerna följs och enligt 2 kap. 7 andra stycket miljöbalken får den rimlighetsavvägning som ska göras enligt lagrummets första stycke inte medföra att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 2 första stycket 1 p miljöbalken (gränsvärdesnorm) åsidosätts. De av vattenmyndigheterna fastställda miljökvalitetsnormerna är inte gränsvärdesnormer, utan normer enligt 4 p samma lagrum (övriga normer). Beträffande sådana normer kan strängare krav inte ställas än vad som gäller enligt de allmänna hänsynsreglerna. Ansökta åtgärder och ansökt vattenverksamhet medför inte att vattenförhållandena påverkas annat än i liten omfattning och i huvudsak endast momentant och någon ändring av vattenhushållningen kommer inte att ske. Planerade åtgärder och vattenverksamhet kommer därför enligt miljödomstolens bedömning inte att medföra någon ytterligare försämring av Indalsälvens ekologiska eller kemiska status och strider därmed inte mot det principiella försämringsförbudet i EU:s vattendirektiv. Frågan om Jämtkraft kan åläggas förpliktelser till uppfyllande av vattenmyndigheternas miljökvalitetsnormer med krav på förbättringar av vattendragets status får resas inom ramen för ett åtgärdsprogram enligt 5 kap. 4-8 miljöbalken. Trots att detta innebär relativt ingripande åtgärder i älven konstaterar domstolen att det inte kommer att ske någon försämring av vattenförekomstens status. Icke- försämringskravet upprätthålls enligt domstolen. Några ytterligare krav på försiktighetsmått kan enligt domstolen inte krävas med stöd av 2 kap. miljöbalken eftersom påverkan av verksamheten är så liten. De krav som kan ställas ska istället framgå av åtgärdsprogram. De viktigaste slutsatserna av denna dom är att domstolen bekräftar att icke-försämringskravet gäller för samtliga vattenförekomster. Vikten av att ha ett tydligt och konkret åtgärdsprogram som har förtydligats genom förändringarna som trädde i kraft genom lagändring SFS 2011:634 (prop. 2009/10:184) bekräftas även genom denna dom. 6

7 Lagligförklaring av och tillstånd till dämning samt drift av kraftverk i Falköpings kommun; Valtorps kvarn Miljödomstolen i Vänersborgs tingsrätts avgörande den 17 februari 2012 mål nr M Länsstyrelsen och Kammarkollegiet har överklagat domen till Mark- och miljööverdomstolen. Prövningstillstånd har beviljats. Länsstyrelsen hade förelagt Rösberga Bruk AB att återställa området vid Slafsan eftersom erforderliga tillstånd inte fanns för den verksamhet som bedrevs i området. Rösberga Bruk AB ansökte därmed om lagligförklaring samt tillstånd i efterhand för uppförd anläggning. Mark- och miljödomstolen lagligförklarade anläggningarna och tillstånd lämnades till drift av kraftverket samt tillstånd i efterhand till de ändringar av anläggningarna som gjorts utan tillstånd. Tillstånd lämnades även till dämning. Kammarkollegiet har i yttrande till MD anfört följande. Miljökvalitetsnormerna för vatten är gällande svensk rätt. En verksamhet som tillståndsprövas enligt miljöbalken ska därmed konstrueras, byggas, planeras och bedrivas på ett sätt som är långsiktigt förenligt med normerna. I här aktuellt fall gäller normen god ekologisk status med tidsfrist till Vandringshinder skapade av människor medför att fragmenteringsgraden i detta fall har bedömts som dålig, barriäreffekten som otillfredsställande, förekomst av artificiella vandringshinder som måttlig och kontinuiteten som dålig. De vandringshinder som finns i vattendraget behöver sannolikt åtgärdas för att miljökvalitetsnormerna ska kunna uppfyllas. Det ankommer på sökanden att redovisa hur verksamhetsutövaren genom vidtagande av försiktighetsmått ska undvika att en miljökvalitetsnorm inte följs enligt 6 kap. 7 2 p miljöbalken. Någon sådan redovisning har inte skett. Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning för hur bestämmelserna om miljökvalitetsnormerna ska tillämpas i tillsynsärenden (Vägledning om tillämpning av miljökvalitetsnormerna och åtgärdsprogram för vatten inom tillsynsarbetet ). När det gäller tillämpningen av miljökvalitetsnormerna i enskilda ärenden kan Naturvårdsverkets handledning i viss utsträckning tjäna till ledning även i mål om tillståndsprövning av vattenverksamheter. Rent allmänt kan sägas att högre krav på redovisning av hur en verksamhet påverkar möjligheten att följa miljökvalitetsnormerna synes kunna ställas på en verksamhet som är tillståndspliktig och därmed oftast mer miljöpåverkande än en som är anmälningspliktig (jmf aa s. 28). Vidare kan allmänt sägas att ju färre påverkanskällor som finns med avseende på en viss norm och dess kvalitetsfaktorer, desto mindre komplicerat blir det att fördela kravbördan och desto högre krav synes kunna ställas på verksamhetsutövaren avseende redovisning och kunskap om dennes verksamhets påverkan på möjligheten att klara normen (s. 36). Avseende kvalitetsfaktorer för miljöproblemet fysisk påverkan i aktuell vattenförekomst kan således höga krav ställas på sökandens redovisning av hur denne ska undvika att gällande miljökvalitetsnormer inte följs. Miljökonsekvensbeskrivningen ska följaktligen kompletteras med de försiktighetsmått som ska vidtas för att verksamheten inte ska medverka till att en miljökvalitetsnorm överträds. Mark- och miljödomstolen har anfört följande i domskälen gällande de invändningar som framförts av Kammarkollegiet. 7

8 Mark- och miljödomstolen anser med beaktande av att verksamheten har bedrivits på platsen sedan lång tid och att de åtgärder som har och kommer att vidtas vid Valtorpskvarns kraftverk, får anses begränsade i förhållande till de anläggningar som nyttjats på platsen, att redovisad miljökonsekvensbeskrivning med den komplettering som sökanden gjort, får anses tillräcklig. Även underlaget i övrigt får anses tillräckligt för att domstolen ska kunna pröva ansökan. Tillstånd lämnas således för sökt verksamhet. Domstolen har enligt Länsstyrelsen och Kammarkollegiet gjort en relativt summarisk prövning av verksamhetens påverkan på miljön och inte fördjupat sig i miljökonsekvensbeskrivningens innehåll. Länsstyrelsen och Kammarkollegiet har därför överklagat domen. Länsstyrelsen anförde följande i överklagandeskrivelse till Mark- och miljööverdomstolen: Den miljökonsekvensbeskrivning som legat till grund för prövningen av ansökan är bristfällig. Det har således inte funnits förutsättningar för att pröva ansökan. En fullgod miljökonsekvensbeskrivning är en processförutsättning (se t.ex. NJA 2009 s. 321). Mark- och miljödomstolen skulle således ha avvisat ansökan eller eventuellt begärt komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen. Mark- och miljödomstolens dom ska med anledning härav upphävas. Ett kraftverk ska enligt 3 3 p förordning (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar alltid antas medföra en betydande miljöpåverkan. Detta innebär att miljökonsekvensbeskrivningen enligt 6 kap. 7 miljöbalken alltid ska innehålla en beskrivning av hur det ska undvikas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvalitetsnorm inte följs (2p). Miljökonsekvensbeskrivningen ska även innehålla en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett visst alternativ valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd (4p). Sverige har implementerat EU:s ramdirektiv för vatten 2000/60/EG genom bestämmelser i bl.a. 5 kap. miljöbalken och i vattenförvaltningsförordningen. Genom dessa bestämmelser har Sverige uppdragit åt de fem vattenmyndigheterna i landet att först klassificera vattnet (vattenförekomsterna) i Sverige utifrån vattnets status och därefter bedöma vilken status vattnet ska ha uppnått år 2015 eller vid senare datum t.ex eller Av 5 kap. 1 miljöbalken framgår att regeringen får överlåta åt en myndighet att meddela de miljökvalitetsnormer som följer av Sveriges medlemskap i EU. Miljökvalitetsnormerna för vatten definieras i 4 kap. VFF och i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten 2008:1. Vattenmyndigheterna har genom 4 kap. 8 b vattenförvaltningsförordningen bemyndigats att meddela föreskrifter om de kvalitetskrav som ska gälla i vattendistriktet. Vattenmyndigheten Västerhavet har meddelat föreskrifter om kvalitetskrav för vattenförekomster i distriktet genom 14 FS 2009:53. Av ändringar i miljöbalken som trädde i kraft 1 september 2010 föregångna av proposition 2009/10:184 s. 41 ff. framgår att direktivets bestämmelser om icke-försämring av statusen för våra vatten är bindande för medlemsstaterna. Miljökvalitetsnormerna för vatten utgör normer enligt 5 kap. 2 första stycket 4 p miljöbalken, d.v.s. sådana övriga normer som följer av Sveriges medlemskap i EU. I PM från Miljödepartementet den 14 december 2010 remiss 8

9 M2010/4848/R s. 136 har förtydligats att miljökvalitetsnormerna för kemisk ytvattenstatus utgör sådana gränsvärdesnormer som avses i 5 kap. 2 1 p miljöbalken. Om en myndighet har att förhålla sig till en sådan norm, kan de krav på försiktighetsmått ställas som krävs för att uppnå normer. Detta framgår av 2 kap. 7 andra stycket miljöbalken. Vad avser miljökvalitetsnormerna för ekologisk status ska, såsom normalfallet, de försiktighetsmått krävas som är rimliga enligt 2 kap. 7 första stycket miljöbalken. I nu aktuellt avseende har domstolen att ta hänsyn till miljökvalitetsnormerna för ekologisk status och således att göra en normal rimlighetsavvägning. Detta förutsätter dock att domstolen har ett fullgott material att ta ställning till, d.v.s. att verksamhetsutövaren har redovisat hur verksamheten kommer att påverka miljökvalitetsnormerna samt hur verksamhetsutövaren avser att undvika att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvalitetsnorm inte följs. Av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2008:1) framgår att klassificeringen av ekologisk status bl.a. ska göras mot bakgrund av de hydromorfologiska förhållandena i vattenförekomsten t.ex. förekomsten av vandringshinder. Slafsan (EU-id SE ) har miljökvalitetsnormen God ekologisk status med tidsfrist till Nuvarande klassificering är måttlig ekologisk status. Klassificeringen är baserad på en expertbedömning där man uppskattat hydromorfologiska faktorers negativa påverkan på bland annat fiskstatusen. De problem som finns i vattenförekomsten är i huvudsak av hydromorfologisk art. Artificiella vandringshinder ökar fragmenteringsgraden med tilltagande barriäreffekt och otillfredsställande förutsättning för organismers beroende av fria vandringsvägar och möjligheter till spridning, födosök och reproduktion. De vandringshinder som finns i Slafsan behöver åtgärdas för att miljökvalitetsnormen ska kunna uppnås. Av den aktuella miljökonsekvensbeskrivningen framgår att de planerade åtgärderna vid Valtorpskvarns vattenkraftverk inte bedöms bidra till att miljökvalitetsnormerna för luft, vatten eller buller kommer att överskridas. Det är dock Länsstyrelsens bedömning och uppfattning att det är uppenbart att de aktuella åtgärderna kommer att försämra statusen i vattenförekomsten, vilket dels strider mot direktivets krav på icke-försämring och medför att verksamhetsutövaren måste tydliggöra på vilket sätt verksamhetsutövaren ska bidra till att normen ska uppfyllas. I den aktuella vattenförekomsten krävs att förbättrande åtgärder vidtas så att Slafsan kan gå från måttlig ekologisk status till god ekologisk status fram till år Ett bibehållande av nuvarande verksamhet kan således inte ske utan effektiva åtgärder krävs för att nå en förbättring i vattendraget. Det är även Länsstyrelsens uppfattning att den redogörelse som finns i miljökonsekvensbeskrivningen inte räcker för att visa hur kraftverket i Slafsan kommer att påverka den ekologiska statusen i ån. Det har således inte varit möjligt för mark- och miljödomstolen att bedöma om verksamheten kan tillåtas och vilka försiktighetsmått som ska krävas. Detta medför att ansökan ska avslås (se NJA 2009 s. 321). I 5 kap. 3 miljöbalken framgår att myndigheter såsom domstolar och kommuner ska ansvara för att miljökvalitetsnormerna följs. Domstolen har således att pröva, med tillämpning av 2 kap. 7 miljöbalken, om den sökta verksamheten kommer att medföra att miljökvalitetsnormen god ekologisk status inte kommer att uppnås. 9

10 Ansökan om idrifttagning av Eldforsens kraftverk i Västerdalsälven i Vansbro kommun Miljödomstolen vid Nacka Tingsrätts deldom den 28 januari 2011 Mål nr M Domen har vunnit laga kraft. Fortum Dalälven Kraft AB beviljades tillstånd att ta Eldsforsens kraftverk i drift och genom kraftsationens vattenvägar avleda viss vattenmängd, att dämma till viss nivå och att kortvarigt avsänka vattenståndet med högst 0,3 meter under dämningsgränsen samt utvärdera anlagd fiskväg. Tillstånd hade tidigare genom deldom år 1989 meddelats för att utföra bl.a. en reglerdamm och att framledes avleda den vattenmängd som turbinen förmår sluka. Tillåtligheten hade således tidigare bedömts av domstolen för det aktuella projektet. Kammarkollegiet och Länsstyrelsen har i yttrande till domstolen anfört följande. Det framgår inte av miljökonsekvensbeskrivningen hur verksamheten kommer att påverka miljökvalitetsnormerna för vatten. Aktuell vattenförekomst har av vattenmyndigheten klassats som måttlig ekologisk status eftersom den tydligt påverkats av rensning (morfologi). Biologiska effekter av vandringshinder (kontinuitet) och vattenreglering (hydrologi) på det biologiska livet är osäkra och ingår därför inte i den samlade bedömningen av ekologisk status. Länsstyrelsen anser, trots den positiva åtgärden med ett omlöp, att ansökan ska kompletteras med en beskrivning av hela projektets direkta påverkan av framtida möjligheter att nå miljökvalitetsnormerna för ekologisk status. En korrekt beskrivning av de gällande normerna enligt 5 kap. miljöbalken och hur verksamheten i sin helhet bidrar eller inte medverkar till att säkerställa att normerna kommer att uppfyllas enligt 6 kap. 7 andra stycket p 2 miljöbalken. Detta bör ske utifrån de parametrar och bedömningsgrunder som angetts som grund för klassningen. Kammarkollegiet bifogar och åberopar en utredning från en miljökonsult som visar att aktuell miljökvalitetsnorm för vattenförekomsten inte kommer att efterföljas om ansökt dämningsnivå bifalles. Kammarkollegiet anser inte att den tidigare meddelade domen om tillåtlighet har sådan rättskraft enligt 24 kap. 1 miljöbalken att den har företräde framför normerna enligt 5 kap. miljöbalken. Naturvårdsverket framför att miljökvalitetsnormerna för vatten gäller vid individuell prövning av viss verksamhet. Miljökvalitetsnormerna för vatten gäller omedelbart oavsett om ansökan tidigare har prövats enligt miljöbalken eller äldre lagstiftning. Miljödomstolen anför följande i domskälen. I förevarande fall har sedan 1983 års deldom meddelades de förhållanden inträffat att Sverige blivit medlem i EU och numera omfattas av vattendirektivet och miljökvalitetsnormerna för vatten. Vattenförekomsten Västerdalsälven har, till följd av hydromorfologisk påverkan, måttlig ekologisk status och har givits en tidsfrist till 2021 att uppnå normen god ekologisk status. Ett tillstånd till den aktuella verksamheten går inte att förena med icke försämringskravet i vattendirektivet eller miljökvalitetsnormerna god ekologisk status. 10

11 Häremot står dock sökandens berättigade intresse av att, om förutsättningarna är uppfyllda, få till stånd ett idrifttagande av verksamheten. Varken vattendirektivet eller normerna har sådan status att de kan, till förfång för enskild part, frånkänna en lagakraftvunnen dom den så kallade positiva funktion som tillkommer parten. De förhållanden som prövats i tillåtlighetsdelen i 1989 års deldom är rättskraftigt avgjorda. Även om ansökan ska bedömas enligt vattenlagen och även om 1989 års deldom har ovan angiven rättskraft, måste den bedömningen som ska göras utifrån de förutsättningarna, för att vara förenlig med EG-rätten, nå upp till den ambitionsnivå som miljöbalkens hänsynsregler ger uttryck för när det gäller skyddsåtgärder och försiktighetsmått. Av miljökonsekvensbeskrivningen kan utläsas vad som gäller för riksintresset Görälven- Västerdalsälven. Vidare framgår hur vattenmyndigheten klassificerat vattenförekomsten Västerdalälven och vilka åtgärder som kommer att behöva tillgripas för att nå miljökvalitetsnormerna god ekologisk status. Sökanden har redogjort för de åtgärder som berörda myndigheter kommer att aktualisera för sökandens vidkommande, främst kompensation för tidigare bortrensade stenar från älvens botten. Den ifrågavarande älvsträckan är cirka 8 mil lång och där har sökanden även verksamheter på andra platser än Eldforsen. Miljödomstolen har inget annat synsätt än sökanden när det gäller tillvägagångsättet för hur miljökvalitetsnormerna ska uppnås. Tillstånd lämnades till idrifttagande av kraftverket i enlighet med ansökan. Prövotid lämnades dock för utvärdering av fiskvägen och påverkan på fiskbeståndet i älven. Det är svårt att dra några konkreta slutsatser av detta avgörande. Miljödomstolen vitsordar att den aktuella verksamheten inte går att förena med ickeförsämringskravet eller miljökvalitetsnormerna för vatten. Miljökonsekvensbeskrivningen är dessutom bristfällig vad avser redogörelsen för hur verksamheten påverkar miljökvalitetsnormerna för vatten. Trots detta meddelar domstolen tillstånd. Motiveringen till detta är främst bolagets intresse av att bedriva verksamheten och att tillåtligheten prövats enligt tidigare lagstiftning. Domstolen konstaterar å ena sidan att en tillåtlighetsdom ger en viss rättskraft, men framför å andra sidan att miljöbalkens hänsynsregler i 2 kap. måste beaktas vid den slutliga prövningen. En bedömning måste således göras av det som har prövats vid tillåtlighetsprövningen och det som kan prövas därefter. Miljödomstolen får anses anse att tillräckliga försiktighetsmått vidtas för att normen ska kunna följas. Eftersom miljökonsekvensbeskrivningen är bristfällig, kompenseras detta med prövotidsvillkor på så sätt att bolaget ska utvärdera fiskvägen och påverkan på fiskbeståndet. Med anledning härav kan miljökonsekvensbeskrivningen godkännas. Se även Miljödomstolen i Nacka tingsrätts protokoll den 17 maj 2011 mål nr gällande Älvräddarnas samorganisations begäran om att länsstyrelsen ska kräva att Eldforsens kraftverk söker dispens från artskyddet samt Regeringsbeslut (M2010/4464/Ma/M) gällande Älvräddarnas samorganisations begäran om att regeringen ska förbehålla sig prövningen av verksamhetens tillåtlighet enligt 17 kap. 3 miljöbalken på grund av flodpärlmusslans förekomst i Västerdalälven. 11

12 Tillstånd att anlägga Arjeplogs kraftverk i Arjeplogs kommun Miljödomstolen i Umeå Tingsrätts avgörande den 17 september 2010 mål nr M Domen har vunnit laga kraft. Tillstånd söktes till att anlägga Arjeplogs kraftverk med tillhörande anordningar såsom intagsparti, tilloppskanal, maskinstation och utloppskanal, att avleda högst 24 m³ vatten per sekund till kraftverket samt att riva ut den vänstra stenpirsanslutningen i den tidigare fiskodlingen. Vattenreglering hade sedan lång tid tillbaka skett i de aktuella sjöarna. Föreskrifter om vattenhushållning hade meddelats i tidigare domar från miljödomstolen och Miljööverdomstolen. Miljödomstolen hänvisade i domen till de lagstiftningsförändringar som trädde i kraft den 1 september 2010 (prop. 2009/10:184) och konstaterade att de normer som ska tillämpas i målet inte är gränsvärdesnormer. För att uppfylla de normer som nu är aktuella ska de grundläggande hänsynskraven i 2 kap. miljöbalken tillämpas. Domstolen konstaterar att tillräckliga försiktighetsmått har vidtagits genom de vattenhushållningsbestämmelser som meddelats för verksamheten enligt tidigare. Domstolen konstaterar att det i aktuellt fall inte rör sig om gränsvärdesnormer och att det därför räcker att man gör en avvägning gentemot hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Domstolen konstatera därefter att tillräckliga försiktighetsmått har iakttagits. Att det fanns bestämmelser om vattenhushållning enligt tidigare prövning, har säkert haft stor betydelse för vilka krav som kunnat ställas vid den förnyade prövningen. Tillstånd till upprustning och effektivisering av Edensforsens kraftverk i Ångermanälven Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 9 september 2010 Mål nr M Domen har vunnit laga kraft. E.ON Vattenkraft Sverige AB beviljades tillstånd till att upprusta och effektivisera aggregat 1 vid Edensforsens kraftverk i Ångermanälven samt att genom kraftverket leda den vattenmängd som turbinerna förmår sluka, nominellt 340 m³/s. Kraftproduktion bedrevs vid en vattenföring om maximalt 240 m³/s. Kammarkollegiet, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Dalarnas län och Sollefteå kommun yttrade sig i ärendet. På platsen hade sedan lång tid tillbaka bedrivits kraftverksamhet och ett flertal tillstånd hade lämnats under perioden , d.v.s. från tiden innan miljöbalken trätt i kraft. Någon avvägning mot miljöbalkens hänsynsregler hade således inte skett. Med anledning därav och då de planerade åtgärderna innebar en produktionsökning genom en betydande ökning av rätten att avleda älvens vatten genom kraftverket ansåg myndigheterna att verksamheten i sin helhet skulle prövas enligt miljöbalken. Myndigheterna ansåg inte att det var lämpligt att 12

13 pröva ansökan genom att lämna ett nytt tillstånd för endast den aktuella ändringen. Myndigheterna anförde att miljöbalken endast reglerar förfarandet med ändringstillstånd för miljöfarlig verksamhet. Något sådant förfarande skulle inte tillämpas för vattenverksamheter. Nuvarande verksamhet, drift, anläggning och tillkommande ändringar av drift av anläggningen skulle därför prövas samlat enligt miljöbalken. Att miljöanpassa villkoren för Edensforsens kraftverk skulle avsevärt förbättra förutsättningarna för de vattenanknutna värdena som påverkades av pågående vattenverksamhet. Således borde skadeförebyggande åtgärder t.ex. minimitappning och fiskväg föreskrivas. Den ökade torrläggningen av älvfåran som skulle ske om tillstånd beviljades, ansågs inte förenlig med miljöbalkens hänsynsregler om att vidta åtgärder som avhjälper skadan på miljön. Myndigheterna åberopade även vattendirektivet och hävdade att direktivet ställer krav på att åtgärder vidtas så att vattenförekomsterna i det aktuella fallet uppnår god ekologisk status. De anförde följande. Ångermanälven nedströms Edensforsens kraftverk, d.v.s. torrfåran, har klassats som ett kraftigt modifierat vatten. Målet för en sådan vattenförekomst är att god ekologisk status ska uppnås till Vattenmyndigheten bedömer det således som möjligt att genomföra fysiska förbättringsåtgärder som ger ekologiska effekter utan att det medför betydande inverkan på miljön eller på den verksamhet som ligger till grund för den aktuella klassificeringen av vattenförekomsten. En sådan åtgärd för Edensforsen skulle t.ex. kunna vara en viss minimitappning i torrfåran. Att tillåta ytterligare torrläggning av sträckan skulle helt uppenbart försvåra ett uppfyllande av miljökvalitetsnormerna. Länsstyrelsen ansåg inte att det var förenligt med dagens miljösyn att en ytterligare försämring skedde av älvmiljön på sträckan. Länsstyrelsen åberopade vattendirektivet och anförde att det syftar till att vatten som inte mår bra ska åtgärdas. Sträckan uppströms dammen vid Edensforsen har klassats som kraftigt modifierat vatten (KMV). Även torrsträckan nedströms dammen har betecknats som en egen vattenförekomst. Också där bedöms sträckan vara ett så kallat KMV-vatten med dålig ekologisk status. För sådana vatten gäller att en god ekologisk status inte kommer att vara möjlig att uppnå. I stället ska i dessa vatten en god ekologisk potential uppnås. Enkelt uttryckt motsvarar det den vattenkvalitet som kan uppnås sedan man vidtagit de fysiska förbättringsåtgärder som kan anses rimliga för verksamhetsutövaren att bära. Länsstyrelsen ansåg det vara lämpligt att sökanden tog till sig frågan hur man kan nå den bästa ekologiska potentialen för torrsträckan. Med stor sannolikhet handlar den väsentligaste åtgärden om att förse torrsträckan med minimitappning. Alternativt gäller att frågan om vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra vattenkvaliteten i torrsträckan måste behandlas i ett särskilt väckt ärende, vilket inte förefaller ändamålsenligt. Miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt och Miljööverdomstolen anförde följande i domskälen. Ikraftträdandet av miljöbalken och senare ändringar i den, rubbar inte bolagets rätt enligt tidigare tillståndsdomar. Inte heller leder de regler som syftar till genomförandet i svensk rätt av vattendirektivet, till några omedelbara begränsningar i de tillstånd som bolaget har för anläggningar och verksamheten vid kraftverket. Domstolen anser, oaktat vad myndigheterna har framfört, att den aktuella utökningen av verksamheten samt upprustningen kan prövas separat. 13

14 Domstolen anser att det är omöjligt att inom ramen för den aktuella prövningen föreskriva om skyddsåtgärder som inskränker bolagets rätt enligt gällande tillstånd. Redan genom de uppgifter som finns i målet om bolagets kostnader för och vinst av effektiviseringen, står det klart att den energiproduktionsförlust som skulle följa av de minimitappningsmängder som myndigheterna eftersträvar (8m³/s) är så stor att ett sådant minimitappningsvillkor inte kan föreskrivas utan ett omprövningsförfarande enligt miljöbalken. Denna tappning ger inte heller tillräcklig miljömässig nytta. Ett hovrättsråd lämnade skiljaktig mening och ansåg att ansökan skulle avvisas med anledning av att underlaget var bristfälligt. Av underlaget kunde inte utläsas om ett villkor om minimitappning borde föreskrivas och vilken nivå en eventuell minimitappning skulle ha. Myndigheterna har här påtalat vikten av att utökningen av verksamheten i sin helhet prövas enligt miljöbalken, eftersom någon sådan prövning inte tidigare skett. Domstolarna anser dock att tidigare meddelade tillstånd har sådan rättskraft att den miljöpåverkan som en utökning och upprustning av verksamheten får, inte ska kunna påverka tidigare meddelade tillstånd. De frågor som myndigheterna gör gällande, t.ex. åberopandet av vattendirektivet, får enligt domstolarna prövas vid en initierad omprövning enligt 24 kap. 5 miljöbalken. När det gäller begärda försiktighetsmått, såsom att avleda viss mängd i torrfåran, anser domstolen att detta krav dels inte har avsedd miljönytta och dels inte är rimligt att kräva. Något sådant villkor meddelas därför inte. Domar gällande hamnverksamhet Tillstånd till anläggande och drift av hamn (hamnanläggning) vid Norvikudden i Nynäshamns kommun Miljööverdomstolens avgörande den 22 december 2010 mål nr M Domen har vunnit laga kraft. Stockholms hamn lämnades tillstånd till anläggande och drift av hamnen vid Norvikudden i Nynäshamns kommun. Tillstånd lämnades till muddring, schaktning, utfyllnad, pålning, anläggande av kajer samt att uppföra erforderliga byggnader, anläggningar och installationer. Miljööverdomstolen angav följande i domskälen. Viss utredning om vattenkvaliteten finns i ärendet. Det kan visserligen konstateras att denna utredning inte är tillräcklig för att bedöma verksamhetens inverkan på vattenkvaliteten, men Miljööverdomstolen noterar att de antagna miljökvalitetsnormerna dels inte är av den art som anges i 5 kap. 2 första stycket 1 p (gränsvärdesnormer), dels först vid en senare tidpunkt innebär bindande krav på vattenkvaliteten. Såvitt kan bedömas nu kan den sökta verksamheten förutom en viss mindre tillfällig påverkan under byggskedet, endast marginellt komma att påverka vattenkvaliteten. Denna påverkan innebär inget hinder mot att tillåta verksamheten. 14

15 Miljööverdomstolens dom har överklagats till Högsta domstolen som inte meddelat prövningstillstånd. Tillstånd till hamnverksamhet och vattenverksamhet i Värtahamnen Frihamnen i Stockholms och Lindingös kommuner Miljööverdomstolens avgörande den 19 april 2011 mål nr M Domen är överklagad till Högsta domstolen. Tillstånd lämnades till utökning av Värtahamnen genom utrivande av pirar, muddring, anläggning av pirer, dumpning m.m. Status för den aktuella vattenförekomsten 2009 var måttlig, otillfredsställande eller dålig ekologisk potential, respektive inte god kemisk ytvattenstatus. Vattenförekomstens miljökvalitetsnormer är god ekologisk potential 2021 och god kemisk ytvattenstatus Av Miljööverdomstolens domskäl framgår följande: Miljööverdomstolen noterar att de antagna miljökvalitetsnormerna dels inte fastställts vara av den art som anges i 5 kap. 2 första stycket 1 p miljöbalken, dels inte innebär att kraven på vattenkvaliteten i vattenområdet Lilla Värta ska ha uppnåtts förrän den 22 december Vid sådant förhållande och då inget heller med någon tyngd talar för att den sökta vattenverksamheten och den ändrade hamnverksamheten kan förväntas medföra någon permanent försämring av vattenområdets status, bedömer Miljööverdomstolen att det inte föreligger hinder mot att tillåta verksamheten. Kommentar till de två ovan angivna domarna (Norvikudden och Värtahamnen): Domstolen konstaterar att utredningen i ärendet är bristfällig. Enligt 6 kap. 7 miljöbalken krävs att verksamhetens påverkan på miljökvalitetsnormerna ska redovisas i miljökonsekvensbeskrivning. Domstolen kunde således ha avvisat ansökan, eftersom en fullgod miljökonsekvensbeskrivning är en processförutsättning. Eventuellt kunde domstolen begärt komplettering av ansökan. I domen anges att miljökvalitetsnormerna för vatten inte utgör gränsvärdesnormer. Det är korrekt att miljökvalitetsnormerna för ekologisk status inte utgör gränsvärdesnormer, men normerna för kemisk ytvattenstatus är av gränsvärdeskaraktär 4 kap. 8 b vattenförvaltningsförordningen (jmf. 2 kap. 7 miljöbalken). I dessa fall skulle verksamheten ha kunna påverkat miljökvalitetsnormerna för kemisk status, eftersom verksamheten påverkade sådana prioriterade ämnen som avses. Domstolen kunde således ha relaterat verksamheten till gränsvärdesnormen för de kemiska ämnen som fanns i vattenområdet och bottnen i enlighet med prioämnesdirektivet. Domarna är dessutom meddelade efter det att lagstiftningsförändringarna trädde i kraft enligt prop. 2009/10:184. Domstolen konstaterade vidare att normerna är bindande först vid en senare tidpunkt. Detta innebär dock att åtgärder måste vidtas nu för att nå normerna sedan. Domstolen konstaterar att en tillfällig försämring är godtagbar, vilket är naturligt när man gör arbeten i vattnet. En 15

16 bedömning borde dock ha gjorts av om det blir någon bestående påverkan. Sammanfattningsvis kan konstateras att domstolen av tre anledningar skulle ha kunnat komma fram till en annan utgång. Miljökonsekvensbeskrivningen skulle ha kunnat anses bristfällig och behövt kompletteras, eventuellt skulle en avvisning ha skett. Åtgärderna skulle även ha kunnat prövas mot bakgrund av de gränsvärdesnormer som fanns för tillfället och verksamheten skulle ha kunnat relaterats till den påverkan som skulle kunna ske på längre sikt, då normerna måste tillämpas idag för att få effekt längre fram. Domar gällande miljöfarlig verksamhet Ansökan om nytt och utvidgat tillstånd för produktion av massa och papper vid Lessebo bruk; fastställande av slutliga villkor Miljödomstolen i Växjös avgörande den 21 mars 2011 mål nr M Domen har vunnit laga kraft. Tillstånd lämnades till utökad verksamhet för produktion av massa och papper vid Lessebo bruk (numera Vida Paper AB) i närheten av Lesseboån. Bolaget hade den 14 december 2001 meddelats tillstånd till utökning av produktion av massa och papper. I domen sköt domstolen upp avgörandet bl.a. av vilka villkor som bör gälla avseende utsläpp till vatten av BOD7, suspenderat material (GF/A), totalfosfor och totalkväve. Bolaget skulle under tiden utvärdera anläggningens funktion m.m. och lämna förslag till slutliga villkor. I den nu aktuella domen meddelades slutliga villkor. Länsstyrelsen framförde följande i yttrande till domstolen. Bolaget bör, innan slutliga villkor fastställs, redovisa hur verksamheten kommer att förhålla sig till de av Vattenmyndigheten i Södra Östersjön fastställda miljökvalitetsnormerna för vatten. Recipienten utgör en vattenförekomst, Lesseboån, som är en delsträcka av Ronnebyån. Mätningar som utförts i vattensystemet nedströms bruket och beräkningar utifrån flöden och fosforutsläpp från det kommunala reningsverket och Lessebo Bruk indikerar att vattenförekomsten nedströms bruket troligen inte kommer att kunna uppnå god ekologisk status vid nuvarande utsläppssituation. Vid dessa beräkningar har använts utsläppssiffror från miljörapporter 2009 (811 kg från bruket och 230 kg från reningsverket). Eftersom miljökvalitetsnormerna för vatten betraktas som riktvärdesnormer gäller att om en sådan norm överskrids ska enligt 2 kap. 7 1 st. miljöbalken, hänsynsreglerna i 2 kap. tillämpas. I det nu aktuella ärendet ska inte någon lokaliseringsprövning göras. Däremot är det enligt Länsstyrelsen viktigt att man så långt det är möjligt strävar efter att uppfylla miljökvalitetsnormerna. Länsstyrelsen har dock i det nu aktuella fallet svårt att se hur man ska kunna nedbringa utsläppen av fosfor till en nivå som medför att miljökvalitetsnormerna kan innehållas. Även Naturvårdsverket och Fiskeriverket har yttrat sig i ärendet. Av miljödomstolens domskäl framgår bl.a. följande. 16

17 Domstolen konstaterar att halterna för kväve och fosfor ligger väl under kraven enligt de provisoriska föreskrifterna. Beträffande närsalter ligger man nu nära målsättningsvärdena 3,5 kg fosfor och 60 kg kväve räknat per dygn. Utsläppen av fosfor och kväve underskrider dessutom BAT. Enligt Länsstyrelsens bilagda vattenförekomstanalys för Lesseboån; Öjen-Läen, ska miljökvalitetsnormen för god ekologisk status uppfyllas senast Detta innebär att utsläppen av fosfor till vatten måste minska från Vida Papper AB (Lessebo Bruk) och Lessebo avloppsreningsverk beroende på för stora fosforutsläpp. Villkorsnivån för fosfor skärps avseende fosfor till 3,5 kg per dygn. Bolaget hade tidigare meddelats prövotidsvillkor för utsläpp till vatten och olika typer av rening av avloppsutsläpp skulle utvärderas. I avgörandet konstateras dock att det, med hänsyn till recipientens känslighet, inte var lämpligt att förlänga prövotiden. Slutliga villkor för utsläpp av bl.a. fosfor och kvävehaltiga ämnen till vatten skulle därför fastställas. Domstolen hänvisar till miljökvalitetsnormerna för vatten och konstaterar att utsläppen av fosfor till vatten måste minska om Lesseboån ska uppnå god ekologisk status. Domstolen skärper därför villkoret gällande utsläpp av fosfor i förhållande till de värden som föreslagits av bolaget och av Länsstyrelsen. Det går av domen inte att helt klart utläsa om domstolens ställningstagande beror på vad som framgår av gällande miljökvalitetsnormer för vatten, eller om domstolen hade kommit fram till samma utgång utan stöd av miljökvalitetsnormerna för vatten. Att domstolen fastställde slutliga villkor och skärpte vissa villkor kan dock bero på att Länsstyrelsen i sitt yttrande till domstolen varit mycket tydlig med vilka problem som finns i vattenförekomsten och vilka verksamheter som påverkar statusen och på vilket sett detta sker. Länsstyrelsen har även på visst sätt kunnat ange vilka begränsningar av verksamhetens utsläpp till vatten som måste ske om normen ska innehållas. Detta är till god hjälp för domstolen som väljer att skärpa villkoret gällande utsläpp av fosfor utöver vad som kan accepteras av Länsstyrelsen och bolaget och även vad som går utöver vad som motvaras av BAT. Tillstånd till befintlig och utökad ytbehandlingsverksamhet för Ferroprodukter AB på fastigheten Backa 27:46 och 27:3 i Göteborgs kommun Miljödomstolen vid Vänersborgs Tingsrätts avgörande den 10 juni 2009 mål nr M Domen har vunnit laga kraft. Tillstånd lämnas till kemisk ytbehandling för Ferroprodukter AB i närheten av Göta Älv. Detta avgörande meddelades innan miljökvalitetsnormerna för vatten trädde i kraft. Domen avser miljökvalitetsnormerna för fisk- och musselvatten enligt förordning om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten (2001:554). Frågan i avgörandet gäller var normen ska vara uppfylld. Gränsvärden finns för bl.a. zink och koppar till skydd för laxfiskevatten. Dessa normer överskrids i utsläppspunkten, men inte i vattenförekomsten i stort. 17

18 Miljönämnden anser att normen ska innehållas i utsläppspunkten. Naturvårdsverket instämmer i denna bedömning. Miljökvalitetsnormerna skulle i sådant fall vara det samma som utsläppsvillkor. Länsstyrelsen anser att normen ska uppfyllas efter att den har blandats med älvvatten, d.v.s. relaterat till hela vattenförekomsten. Miljödomstolen anförde följande i domskälen. Miljökvalitetsnormerna är föreskrifter om viss lägsta miljökvalitet för mark, vatten, luft eller miljön inom ett geografiskt område och ska ange de förorenings- eller störningsnivåer som t.ex. naturen eller miljön kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. Normerna reglerar således inte vad som är tillåtet att släppa ut, utan anger den miljökvalitetsnorm som ska finnas eller uppnås inom ett område. Vad som är tillåtet att släppa ut framgår av de villkor som fastställts för en verksamhet. Villkoret ska i regel kunna innehållas i utsläppspunkten i recipienten om inte annat anges. Tillstånd får dock inte lämnas för verksamheter som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överskrids om inte andra störningskällor inom området minskas så att utrymme finns för den störningen. Av utredningen framgår att den tillståndsgivna verksamheten inte riskerar att medföra att miljökvalitetsnormen för Göta Älv överträds. Bedömningen av huruvida bolaget medverkar till ett normöverskridande ska inte göras i utsläppspunkten, utan efter att ett visst utsläpp har spätts ut i vattenförekomsten. Domstolen förtydligar att miljökvalitetsnormerna är ett mått på vilken kvalitet man önskar i miljön och motsvarar inte utsläppsvillkor för enskilda bolag vilket regleras i enskilda tillstånd. Tillstånd för Svenska Kaolin AB till brytning och utvinning av kaolin på fastigheten Billinge 1:1 i Eslövs kommun Miljödomstolen i Växjö tingsrätts avgörande den 21 mars 2011 mål nr M Domen har upphävts av Mark- och miljööverdomstolen. Svenska Kaolin AB ansökte om tillstånd till brytning och utvinning av kaolin i Eslövs kommun. Verksamheten skulle bedrivas i närheten av Rönne å som hade otillfredsställande ekologisk status Miljökvalitetsnormen är god ekologisk status Det framgick tydligt av åtgärdsprogrammet att totalfosforkoncentrationen måste minska för att normen ska nås. Verksamheten skulle bidra till en ökning av utsläppen av fosfor till vattenförekomsten. Länsstyrelsen anförde bl.a. följande i yttrande till Miljödomstolen. Rönne å avgränsas av ett stort antal angränsande vattenförekomster som var och en klassificerats och åsatts individuella miljökvalitetsnormer. Den ekologiska statusen för den för utsläpp planerade kaolinverksamheten aktuella vattenförekomsten Rönne å är klassificerad till otillfredsställande ekologisk status. Miljökvalitetsnormen för ekologisk status har i denna vattenförekomst fastställts till God ekologisk status Detta innebär att om 18

19 alla möjliga och rimliga åtgärder vidtas, kan statusen förväntas uppnås För den aktuella vattenförekomsten behöver totalfosforkoncentrationen i medeltal minska med mer än cirka 15, 40 och 55 µg TP/L för att höja näringsstatusen stegvis från otillfredsställande, måttlig och god status. För att nå god näringsstatus måste halten av totalfosfor och totalkväve minska. I bilagan till underlagsdokumentet för avrinningsområdet Rönne å anges att det sammanlagda skattade återstående reduktionsbehovet för fosfor i hela Rönne ås avrinningsområde uppgår till kg TotP/år. Av dokumentet framgår hur minskningsbehovet beräknas fördelas inom olika mindre delar av avrinningsområdet. För den del som den aktuella vattenförekomsten, Rönne å; Snällerödsån-Hålsaxbäcken, är att hänföras till, anges att reduktionsbehovet uppgår till kg TotP/år som medelvärde. Miljödomstolen avslog ansökan om tillstånd och anförde följande. Den 1 september 2010 ändrades 2 kap. 7 miljöbalken och 16 kap. 5 miljöbalken samma balk upphävdes så att det hinder för tillstånd som ett åsidosättande av en miljökvalitetsnormerna utgör begränsas till att enbart gälla så kallade gränsvärdesnormer. Sådana normer finns inte för Rönne å. Enbart den omständigheten att en verksamhet bidrar till att en miljökvalitetsnorm som inte är en gränsvärdesnorm inte följs kan efter lagändringen inte leda till att en ansökan om tillstånd avslås. Likväl har prövningsmyndigheten, enligt 5 kap. 3 miljöbalken, ett ansvar för att alla typer av miljökvalitetsnormer som inte är gränsvärdesnormer följs och den påverkan detta ska ha på tillståndet får ske inom ramen för de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken (prop. 2009/10:184 s ). Miljödomstolen bedömer, med beaktande av det uttalade behovet att minska tillförseln av fosfor till Rönne å, risken för negativ påverkan av suspenderad substans samt risken för störningar från transporter, att verksamheten kan befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse även om rimliga skyddsåtgärder vidtas. Några särskilda skäl att ändå få bedriva verksamheten finns inte. Det förhållande att ett område utpekas som riksintresse enligt 3 kap. 7 miljöbalken innebär endast ett skydd mot åtgärder som kan försvåra framtida utvinning av material och utgör inte ett skäl att påbörja utvinning. Tillstånd kan därför inte lämnas till den sökta verksamheten. Domen överklagades till Mark- och miljööverdomstolen som i ett avgörande den 19 december 2011 mål nr M upphävde miljödomstolens dom, eftersom ansökan om brytning av kaolin hade prövats av fel instans. Ansökan skulle rätteligen ha prövats som en A-verksamhet av miljödomstolen direkt, men prövades felaktigt som en B-verksamhet av miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Skåne län. Mark- och miljödomstolen i Växjö tingsrätt har inte fått in någon ny ansökan från bolaget. Framgången i miljödomstolen i detta mål beror troligtvis på att Länsstyrelsen varit mycket konkret och tydlig i sitt yttrande till domstolen och haft ett tydligt underlagsdokument till åtgärdsprogrammet som åberopats i ärendet. Länsstyrelsen kunde redogöra för vilket reduktionsbehov som fanns när det gällde totalfosfor i vattenförekomsten och kunde koppla detta till bolagets påverkan. Det var således relativt enkelt för domstolen att konstatera att normen inte skulle kunna uppnås 2021 om en fortsatt ökning av fosfor skedde till vattenförekomsten. Mark- och miljööverdomstolen ansåg dock att ansökan skulle ha prövats som en A- verksamhet direkt och inte av miljöprövningsdelegationen. Domen har därför upphävts av formella skäl och någon prövning i sak gjordes inte av Mark- och miljööverdomstolen. Trots 19

20 upphävandet är det dock intressant att framföra de resonemang som förs i domen, eftersom det än så länge inte finns något exempel på något liknande avgörande. Eka Chemicals AB ansökan om utökad verksamhet för tillverkning av EXPANCEL mikrosfärer i Sundsvalls kommun; fråga om villkor för utsläpp till vatten Miljööverdomstolens avgörande den 13 oktober 2009 mål nr M Domen har vunnit laga kraft. Eka Chemicals AB hade tidigare meddelats tillstånd till utökad verksamhet för tillverkning av materialet EXPANCEL. I den nu aktuella domen var det fråga om att fastställa villkor för utsläpp till vatten. Processavloppsvattnet från Eka Chemicals tillverkningen av EXPANCEL innehöll höga halter och mängder kväve och organiskt material och var toxiskt och nitrifikationshämmande. Miljööverdomstolen anförde följande. Det kan konstateras att bolagets avloppsvatten har ett betydande innehåll av föroreningar, både mätt som organiska material (TOC) och i form av totalkväve. En del av föroreningsinnehållet är också toxiskt. Förhållanden i recipienteten är inte heller tillfredsställande. Av de förslag till miljökvalitetsnormerna som upprättats av Vattenmyndigheten i Bottenhavet framgår att förhållandena i recipienten, Svartviksfjärden, varken i ekologiskt eller kemiskt hänseende lever upp till god status Miljööverdomstolen anser därför att enbart mekanisk avskiljning av partiklar inte är en tillräcklig skyddsåtgärd. Bolagets pågående åtgärder för att genom utbyte av kväveinnehållande kemikalier minska utsläppet av kväve till recipienten är givetvis av nytta från miljösynpunkt. Enbart ett utbyte av kvävehaltiga kemikalier räcker dock inte som komplement till den mekaniska reningen. Utredningen visar också på att biologisk rening inte kan införas med nuvarande kvalitet på avloppsvattnet eftersom toxiska föroreningar hämmar nitrifikationsprocessen. Bolaget bör därför åläggas att upprätta och genomföra ett åtgärdsprogram i syfte att minska avloppsvattnets toxiska och nitrifikationshämmande egenskaper. Åtgärdsprogrammet bör vara inriktat på att identifiera och åtgärda sådana kemikalier och delprocesser som kan ge störningar vid biologisk rening. Eka Chemicals AB fick villkor om utsläpp till vatten uppskjutna i avvaktan på utredning om metoder för rening av avloppsvattnet innan utsläpp till recipienten. Både mekanisk och biologisk rening skulle användas för att rena avloppsvattnet och kvävehaltiga kemikalier skulle bytas ut. I domen hänvisades till Vattenmyndighetens föreslagna miljökvalitetsnormer för vatten. Domen meddelades före den 22 december 2009 då miljökvalitetsnormerna för vatten trädde i kraft. Trots detta hade normerna viss påverkan på utgången av ärendet och som ett stöd för att ställa ytterligare krav på bolaget att utreda en bättre reningsteknik. 20