Utvärdering av projektet Fokus återvändande

Transkript

1 Utvärdering av projektet Fokus återvändande Utvärderingsrapport författad i januari 2011 av m-dok/marie Håkansson på uppdrag av Migrationsverket, Mottagningsenheten i Örebro

2 m-dok 2011 m-dok utvärdering och dokumentation ,

3 Innehållsförteckning Inledning... 1 Bakgrund... 1 Utvärderingen... 1 Utvärderingsmetoder... 1 Bearbetning och analys... 2 Resultat... 2 Har det självmana återvändandet ökat?... 2 Självmant återvändande antal personer... 2 Självmant återvändande i %... 3 Självmant återvändande hela riket... 4 Tillämpningen av MI... 4 Metod... 4 Förhållningssätt... 5 Arbetssätt... 6 Vilken roll spelar samtalsmetoden för det självmana återvändandet?... 6 Alla handläggare... 6 Utbildning i MI... 8 Erfarenhet och rutin... 8 Projektets genomförande... 9 Effekter Prestationer Aktiviteter Resurser Slutsats Referenser Bilaga 1 Självmant återvändande Bilaga 2 Självmant återvändande per handläggare Bilaga 3 Frågeguide Bilaga 4 Projektlogik

4 Inledning Från den 1 januari 2009 till den 31 december 2010 har projektet Fokus återvändande drivits vid mottagningsenheterna i Karlskoga, Lindesberg och Örebro. 1 Denna rapport utgör den externa utvärderingen av projektet. Bakgrund Projektet Fokus återvändande har finansierats av Europeiska återvändandefonden och projektmålet har varit att öka det självmana återvändandet för de personer som får avslag på sin asylansökan. Återvändandefrågan är högt prioriterad för Migrationsverket och det är angeläget att metoder utvecklas för att effektivisera återvändandearbetet. Projektet ligger väl i linje med den stora satsningen Kortare väntan, vilken innebär att nya arbetssätt successivt ska införas på Migrationsverkets mottagningsenheter, i syfte att förkorta asylprocessen och stärka rättsäkerheten. Som ett led i detta ingår att finna metoder och arbetssätt för ett målinriktat arbete med återvändande. Den bärande projektidén är återvändandesamtalen. Återvändandesamtal som genomförs på ett fokuserat, tydligt och metodiskt sätt antas öka det självmana återvändandet. I projektansökan anges att det tidigare inte prövats vilken roll valet av samtalsmetod har för det självmana återvändandet. Två faktorer lyfts fram som förutsättningar för att uppnå målet: 1. att handläggarna specialiseras på återvändande, alltså har återvändande som enda arbetsområde. 2. att handläggarna arbetar enligt samma metod, nämligen MI-metoden 2 i kombination med lösningsfokuserad samtalsmetodik. Utbildning i MI genomfördes i januari-februari Den omfattade tre heldagar på företaget Beacon i Stockholm under ledning av psykolog Steve Wicks. Tolv handläggare från projektets tre enheter deltog. I januari 2010 genomfördes ett uppföljningstillfälle med samme utbildare. Utvärderingen Företaget m-dok har anlitats som extern utvärderare av projektet. Uppdraget har inneburit att påvisa samband mellan samtalsmetod och grad av frivilligt återvändande. I samråd med projektledningen har en övergripande utvärderingsfråga formulerats: I vilken grad och på vilket sätt spelar samtalsmetoden roll för det frivilliga återvändandet? Utvärderingens syfte är att besvara denna fråga. Utvärderingsmetoder Utvärderingen utgår till stor del från statistiskt material. I datainsamlingen ingår Inkomna och avgjorda ärenden från Migrationsverkets databas, där de aktuella enheterna kan jämföras med andra enheter, samt med genomsnitt för riket. Likaså ingår statistik avseende avgjorda ärenden för varje enskild handläggare som ingått i projektet. Sammanställningar av statistik som ligger till grund för utvärderingens beräkningar finns i bilaga 1 och 2. 1 Mottagningsenheten i Karlskoga las ner i maj 2009 och såväl ärenden som personal överfördes till enheterna i Örebro och Lindesberg. 2 MI = samtalsmetoden Motivational Interviewing. I fortsättningen används genomgående förkortningen MI. 1

5 En intervjuomgång genomfördes i november-december 2010 och omfattade 14 handläggare på enheterna i Lindesberg och Örebro. Syftet var att få en bild av handläggarnas arbete med återvändande, samt vilka vinster och svårigheter de upplever i tillämpningen av MI. En intervju med projektledaren har genomförts, samt en telefonintervju med utbildaren Steve Wicks. Utvärderingen har även tagit del av aktuell dokumentation. Projektansökan, projektets rapport till Europeiska återvändandefonden, protokoll från projektmöten samt dokumentation om MI har studerats. Information har även sökts på Internet, se referenslista sidan 12. Bearbetning och analys Statistiskt material har strukturerats och bearbetats. En strävan har varit att presentera resultaten på ett enkelt och översiktligt sätt, samt att tydligt redogöra för hur resultaten beräknats. Intervjumaterialet har sammanställts i matrisform, och därefter analyserats. Såväl gemensamma mönster som skillnader har på detta sätt kunnat upptäckas. Utvärderingen har även använt sig av projektlogik 3 som analysmetod. Syftet har varit att få fördjupad förståelse för projektets processer och hitta förklaringar till resultat och utfall. Resultat I det följande redovisas utvärderingens resultat. Den grundläggande utvärderingsfrågan har delats upp i två delfrågor. Den första avser om projektet har nått målet att öka det självmana återvändandet. Sedan följer ett resonemang kring MI som metod och i vilken mån metoden har tillämpats. Därefter behandlas den andra delfrågan om samtalsmetodens betydelse. Har det självmana återvändandet ökat? Projektets mål har varit att öka det självmana återvändandet med 25 % jämfört med genomsnittet under åren En första uppgift för utvärderingen har därför varit att undersöka om målet har nåtts. Utgångspunkten är Migrationsverkets statistik avseende avgjorda ärenden och antal. I statistiken ingår samtliga mottagningsenheter i landet förutom förvarsenheter och enheter som handlägger ärenden för asylsökande barn. Vilka enheter som ingår framgår i bilaga 1, där också siffrorna som ligger till grund för utvärderingens sammanställningar finns med. Självmant återvändande antal personer Under åren återvände totalt 250 personer, i snitt 83 personer per år, från enheterna som ingår i projektet. För var siffran 876, i snitt 438 personer per år. Det innebär en ökning med 428 %. Sett till antal personer är målet alltså mer än väl uppfyllt. Som vi ser i Tabell 1 ligger det självmana återvändandet under åren på en ganska jämn nivå, med under 50 personer per år och enhet. En ökning sker under det första projektåret 2009 och den riktigt stora ökningen ser vi under 2010 då 221 personer från enheten i Örebro återvände och 414 från enheten i Lindesberg 4. 3 Projektlogik är ett sätt att synliggöra det tänkta förloppet och de bakomliggande antagandena i ett projekt. 4 I tabellerna används Migrationsverkets förkortningar: MAKM = mottagningsenheten i Karlskoga, MALBM = mottagningsenheten i Lindesberg och MAOM = mottagningsenheten i Örebro. 2

6 Tabell 1. Självmant , antal personer MAKM MALBM MAOM Självmant återvändande i % För en mer rättvisande bild bör dessa siffror ses i förhållande till antalet avgjorda ärenden. Det skedde en ökning av antalet ärenden under de tidsperioder vi tittar på, såväl på enheterna som ingått i projektet som i hela landet. På de aktuella enheterna ökade antalet ärenden med 64 % från perioden till , vilket är samma ökning som skedde i hela landet. I tabellen nedan visas antalet som återvänt i procent av det totala antalet avgjorda ärenden på varje enhet. Tabell 2. Självmant i % av antal avgjorda ärenden 60% 50% 40% 30% 20% MAKM MALBM MAOM 10% 0% Vi kan konstatera att en ökning av det självmana återvändandet har skett på samtliga enheter som ingått i projektet nådde ingen av enheterna över 10 %, medan andelen stadigt har ökat för varje år. Speciellt enheten i Lindesberg uppvisar en mycket stor ökning, från 6% 2006 till 59 % För projektets enheter totalt uppgick andelen som återvände till 14 % för perioden , och 46 % för perioden , en ökning på 228 %. 3

7 Självmant återvändande hela riket För att ytterligare belysa ökningen av det självmana återvändandet har en jämförelse med riket som helhet gjorts. I tabellen nedan jämförs projektets sammanslagna andel av återvändande med genomsnittet i landet. Tabell 3. Självmant , projektet och hela riket 60% 50% 40% 30% 20% PROJEKTET HELA RIKET 10% 0% Projektets enheter uppvisar en lägre andel återvändande än riket i övrigt för de fyra första åren som studeras. Särskilt åren 2006 och 2007 uppvisar mycket låga procenttal jämfört med genomsnittet i landet har emellertid projektet gått om och andelen är högre än genomsnittet. Som synes har andelen återvändande ökat, både när vi tittar på projektets tre enheter och på landet som helhet. Dock är ökningen betydligt större för projektet. Andelen personer som valde att återvända ökade från till med 57 % för hela riket och med 228 % för projektet. Målet att öka det självmana återvändandet med 25 % är mer än väl uppfyllt, både räknat på antalet personer och på andelen av antal ärenden. Vi kan också konstatera att andelen återvändande har ökat mer i de enheter som ingått i projektet än i riket som helhet. Det innebär att projektets enheter, från att ha legat betydligt under genomsnittet i landet, nu ligger något över. Tillämpningen av MI Innan utvärderingens resultat angående samtalsmetodens roll för det självmana återvändandet presenteras, är det nödvändigt att föra en diskussion om de metoder som projektet bygger på. I intervjuerna med handläggarna (Se Frågeguide, bilaga 3) framkom att återvändandesamtalen inte genomförs enligt någon enhetlig samtalsmetod. Här följer ett resonemang om metod, förhållningssätt och arbetssätt. Metod MI (Motivational Interwieving) är en samtalsmetod som utvecklats i USA av professor William R. Miller. Metoden har mött stort intresse i Sverige och används främst inom hälso- och sjukvård, men även inom kriminalvård, socialvård och skola. Motiverande samtal (engelska Motivational Interviewing, MI) är en förändringsinriktad, klientcentrerad och samtidigt styrande samtalsmetodik, som används på främst livsstilsområdet. (Statens folkhälsoinstituts hemsida 4

8 Det är en metod som har som syfte att åstadkomma förändring, och att stödja och leda individen i hennes/hans förändringsprocess. På intervjufrågan Vad är MI? är det dock endast en handläggare som lyfter fram förändring som det centrala i metoden. Syftet med MI är att bryta ner motstånd och ändra beteendet hos den sökande. 5 För att motivera till förändring har en mängd verktyg och tekniker utarbetats. Hälften av de intervjuade handläggarna namnger några av de olika verktyg som utmärker MI och för ett resonemang kring verktygens tillämpbarhet. Det verktyg som verkar ha fått störst genomslagskraft är BÖRS 6. Det är det verktyg som handläggarna nämner i första hand och som anses mest användbart. Fyra handläggare namnger och resonerar kring ytterligare något eller några verktyg, och en handläggare säger sig använda fyra olika verktyg. Av de 14 intervjuade handläggarna är det hälften, sju stycken som har deltagit i MI-utbildning. Det är endast dessa som nämner och resonerar kring verktygen. Eftersom MI inte i alla delar är tillämpbara i återvändandesamtalen förespråkar projektet en kombination med lösningsfokuserad samtalsmetodik. Av de intervjuade handläggarna uppger fyra att de är väl insatta i lösningsfokuserad samtalsmetodik och använder sig av det i återvändandesamtalen. Övriga har vaga uppfattningar om metoden och några tillstår att de inte alls känner till den. Förhållningssätt I Statens folkhälsoinstituts skrift Grunderna i MI, Motiverande samtal, MI-en kunskapsöversikt nämns några grundläggande principer för den som leder ett motiverande samtal; bland annat att ha en utforskande och samarbetande stil, att visa empati och undvika argumentation. Också Steve Wicks, utbildaren som anlitats av projektet, bekräftar att förhållningssättet är en viktig del av MI, och är något som är inbyggt i metoden. Motiverande Intervju (Motivational Interview - MI) är både ett förhållningssätt och en samtalsmetod. ( Två handläggare svarar att MI i första hand är ett förhållningssätt. Elva handläggare lyfter fram aspekter av metoden som har med förhållningssätt att göra, till exempel att utgå från individen. Det är viktigt att låta personen få ta plats. MI innebär fokus på individens ansvar. Det verkar som om handläggarna i första hand har tagit till sig MI som förhållningssätt. Inställningen att lägga ansvar på den sökande och att inta en lyssnande, stödjande och stärkande roll har fått stort genomslag och handläggarna har många exempel på hur de tänker kring sin egen roll i återvändandesamtalen. Jag ska inte tala om för de sökande vad de ska göra. Det handlar om att motivera inte planera. Min roll är att motivera och bygga upp självförtroende. Detta gäller inte bara de handläggare som fått möjlighet att delta i utbildningen utan verkar omfatta de flesta. Flera handläggare berättar om de fördelar de upplever med att tillämpa förhållningssättet. Man får bra kontakt, man får mer tillbaka, det blir bra samtal. Klienten känner sig inte tillplattad. Klienten blir mer aktiv och starkare. 5 Om inget annat anges kommer citaten från intervjuerna med handläggarna. 6 Bekräftelse, Öppna frågor, Reflekterande lyssnande, Sammanfattning 5

9 Lösningsfokuserad samtalsmetodik innefattar liknande förhållningssätt. Att utgå från individen och att låta denne själv komma fram till en lösning eller beslut är alltså inget som är unikt för MI. Teknikerna att bekräfta, att ställa öppna frågor och att sammanfatta samtalet är också gemensamma för de båda samtalsmetoderna. Arbetssätt Den största skillnaden med att arbeta med återvändande idag mot hur det var tidigare uppges vara att talet om återvändande numera kommer in på ett tidigt stadium i asylprocessen, ofta innan beslut är fattat. En annan stor skillnad är att handläggarna nu arbetar enbart med återvändande, till skillnad mot tidigare då de hade flera arbetsuppgifter. Att organisera arbetet i team med klart avgränsade arbetsuppgifter, och att ge riktlinjer och struktur till återvändandearbetet är något som tillkommit samtidigt med projektet, men har inte med metod att göra. Stor enighet råder mellan de intervjuade handläggarna när de beskriver hur de arbetar med ett ärende. Beskrivningarna är i princip identiska när det gäller när, hur ofta och hur länge de träffar klienterna. Även samtalens innehåll verkar vara lika. Att ge de sökande uppgifter är till exempel något som alla handläggare gör. De flesta handläggare är positiva till nuvarande arbetssätt. Det har blivit mer strukturerat. Det är mer fokus nu, vi blir duktigare. Handläggarna ser det som en styrka att ingå i ett team. Teamet har regelbundna möten, och teamledaren utgör en resurs för alla. Det finns alltid någon kollega att få råd och stöd från. Man hjälper varandra även praktiskt genom att ta över ett ärende som har gått i lås. Sammanfattningsvis kan konstateras att MI som metod, i bemärkelsen att använda verktyg i syfte att åstadkomma förändring, tillämpas, i större eller mindre utsträckning, av de handläggare som deltagit i utbildningen. MI som förhållningssätt har däremot fått större genomslag och verkar tillämpas i varierande grad i de flesta handläggares återvändandesamtal. Detta förhållningssätt är emellertid inget som är unikt för MI utan ingår i flera olika samtalsmetodiker. Den omorganisation av återvändandearbetet som har genomförts har inneburit bättre struktur och mer fokus. Arbetet i team upplevs som ett starkt stöd i återvändandearbetet. Vilken roll spelar samtalsmetoden för det självmana återvändandet? Går det att påvisa något samband mellan samtalsmetoden och antalet återvändande? För att undersöka detta har statistik över samtliga handläggare som ingått i projektet tagits fram. Statistiken avser antal personer som återvänt i förhållande till antalet avgjorda ärenden. Samtliga handläggare som medverkat i projektet någon gång under ingår, totalt 19 personer. Det innebär att några handläggare kan ha deltagit under kort tid och haft få ärenden, medan andra har varit med under hela projekttiden och haft många ärenden. Alla handläggare I följande tabeller som visar den procentuella andelen av återvändande i förhållande till antal avgjorda ärenden per handläggare, har siffrorna för 2009 och 2010 slagits ihop. För några handläggare finns statistik bara för ett av åren på grund av att de har slutat sitt arbete, eller har kommit till senare. En detaljerad översikt finns i bilaga 2. 6

10 Den första tabellen visar en översikt över det självmana återvändandet fördelat på handläggare. Tabell 4. Självmant återvändande per handläggare 100% 90% Självmant återvändande 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Varje fyrkant i tabellen motsvarar en handläggare och som vi ser är skillnaden mycket stor, från 0 % till 92 %. Ungefär hälften av de 19 handläggare som deltagit i projektet ligger på en nivå mellan 30 % och 50 %, medan hälften uppvisar betydligt lägre eller högre andel. Medianvärdet 7, här markerat med en större fyrkant, är 41 %. En förklaring till den stora skillnaden skulle kunna vara att olika handläggare har olika typer av ärenden, det vill säga att högt procenttal betyder att handläggaren haft sökande som varit mer villiga att återvända än andra. Utvärderaren har ställt frågan, men fått svaret är att någon fördelning av sökande utifrån olika kategorier inte görs. Slumpen kan förstås avgöra då det rör sig om handläggare med mycket få ärenden. 7 Medianvärde innebär att det finns lika många högre och lika många lägre värden. 7

11 Utbildning i MI Projekt Fokus återvändande har utgått från att användandet av MI skulle öka det självmana återvändandet. Som visats i avsnittet Tillämpningen av MI har dock inte MI tillämpats som metod av alla handläggare. Utvärderingen utgår från att det är de handläggare som deltagit i utbildningen som tillämpar MI som metod. Om de verkligen gör det är omöjligt att bedöma, men sannolikheten att de använder sig av metoden är större än för dem som inte gått utbildningen. Det är därför rimligt att titta närmare på skillnaden mellan handläggare som deltagit, respektive inte deltagit, i MI-utbildning. Tabell 5. Utbildning i MI Självmant återvändande 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Utbildning i MI Ej utbildning i MI För de handläggare som gått MI-utbildning återvänder mellan 8 och 64 % av de sökande. Vad vi ser är en ganska jämn kurva, där de flesta ligger mellan 30 och 50 %. Medianvärdet är 36,5 %. För handläggare utan MI-utbildning är spridningen mycket stor, mellan 0 och 92 %. Medianvärdet är 66 %. Tabellen visar att handläggare som inte gått MI-utbildningen har en större andel självmana återvändare. Av de sju handläggare som ingår är det en som har 0 %, två ligger på ungefär samma nivå som de med utbildning, runt 40 %, och fyra stycken ligger på nivåer som är klart över de med utbildning. Dessa siffror ger inget stöd för att tillämpningen av MI skulle öka det självmana återvändandet. Erfarenhet och rutin Vad är det då som påverkar? I Tabell 5 är det uppenbart att vissa handläggare uppnår märkbart bättre resultat än andra. En faktor som utvärderingen har tittat närmare på är handläggarnas erfarenhet och rutin. En hypotes är att handläggare med många ärenden har utvecklat sin skicklighet när det gäller att föra återvändandesamtal, och uppvisar därför en hög andel återvändande. 8

12 Tabell 6. Antal återvändandesamtal Självmant återvändande 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Antal avgjorda ärenden Inget samband kan konstateras mellan många ärenden och hög andel återvändare. Ett par av de handläggare som uppvisar hög andel har varit anställda kortare tid än ett år, och kan inte sägas ha stor erfarenhet. Orsaken till att vissa handläggare har en hög andel sökande som väljer att återvända, verkar inte stå att finna varken i valet av samtalsmetod eller i handläggarnas erfarenhet och rutin. I intervjuerna återkommer många till handläggarens empati och förmåga att skapa förtroende. Att vi får en god kontakt är det viktigaste. De måste känna trygghet. Ett par handläggare ser det som en tillgång att de själva har invandrarbakgrund. Handläggarens erfarenheter och kännedom om andra länder skapar förtroende, menar man. Att kunna genomföra samtalet utan tolk är en stor fördel. Att vara väl påläst om ärendet är något annat som nämns som framgångsfaktor. Att ha goda kunskaper om situationen i det aktuella landet, och vilka stöd som finns där kan vara avgörande. Andra faktorer har att göra med vilket land den sökande kommer från, om det finns resedokument och vilka möjligheter den sökande har att få ÅES 8. Det är alltså faktorer som inte alls har att göra med handläggarens skicklighet som samtalsledare eller val av samtalsmetod. Om en sökande fruktar för sitt liv, hjälper ingen samtalsmetod i världen. Sammanfattningsvis kan konstateras att MI, så som metoden har tillämpats i det här projektet, inte har haft någon betydelse för det självmana återvändandet. Projektets genomförande För att bättre förstå utfallet har själva projektet studerats. Genom att granska projektets uppbyggnad och genomförande kan utvärderingens resultat ytterligare belysas och förtydligas. För att åstadkomma detta har verktyget projektlogik använts (se bilaga 4). Projektlogiken grundar sig i första hand på projektansökan och speglar alltså de tankar och föreställningar som fanns om projektet då ansökan skrevs hösten Genom att analysera projektlogiken kan brister och tankefel upptäckas, vilket kan ligga till grund för de resultat som uppkommit. I det följande kommer projektlogikens olika delar att kommenteras. 8 Återetableringsstöd 9

13 Effekter Den önskade effekten att öka det självmana återvändandet har uppnåtts. Dock har en ökning skett i hela landet, men enheterna som ingått i projektet har ökat det självmana återvändandet mer än landet i övrigt. Vid utgångsläget 2006 låg projektets enheter under riksgenomsnittet för att år 2010 ligga över, 53 % för projektet och 48 % för hela riket. Prestationer Projektets utgångspunkt var att alla handläggare skulle arbeta enligt samma metod; MI kombinerat med lösningsfokuserad samtalsmetodik. Som konstaterats under rubriken Tillämpningen av MI har det inte blivit så, eftersom förutsättningarna saknats. Handläggarna har inte fått den utbildning eller stöd som krävs för att tillämpa metoden. Jag vet inte vad MI är. Jag har min egen metod. Målgruppen, de sökande som har fått ett beslut om avslag, har alltså inte mötts av samma samtalsmetod, men däremot verkar återvändandearbetet ha genomförts enligt lika rutiner. Arbetssättet innebär att tidigt introducera tanken på återvändande, att regelbundet genomföra återvändandesamtal och att betona den sökandes eget ansvar. Handläggarna uppvisar stor enighet när det gäller vilken inställning de har till sina klienter och vilket bemötande de ger dem. Aktiviteter Tolv handläggare (inklusive projektledaren) deltog i MI-utbildningen vid Beacon i Stockholm i början av Av olika skäl arbetar åtta av dem inte längre med återvändande. Vid projektets slut är det endast tre av tio handläggare som har gått utbildningen. Utvärderingen utgår från att utbildning är en förutsättning för att kunna arbeta konsekvent med MI. Denna förutsättning har inte tillgodosetts i projektet. Nytillkomna projektdeltagarna har lärt sig metoden genom att sitta med vid kollegors återvändandesamtal och genom att på egen hand läsa det kompendium som användes vid utbildningen. Jag har bara läst om MI på lösblad. Man får komma på själv hur man ska göra. Jag har inte fått någon intro alls, bara ett kompendium. Vid intervjuerna framkom att de handläggare som kommit till senare i projektet saknar grundläggande kännedom om MI och att de inte känner till de verktyg som används. Den introduktion som erbjudits inom projektet har alltså inte varit tillräcklig. Också de handläggare som har gått utbildningen uppger att de saknar tillfälle att fördjupa och vidareutveckla sina kunskaper. De menar att de tre kursdagarna inte räckte för att ta till sig metoden och kunna använda den. Tre av dem påpekar att projektet borde ha tagit mer ansvar för att förankra metoden på arbetsplatserna och skapat bättre möjligheter för handläggarna att utvecklas i MI. Vi borde sitta med mer hos varandra, det borde projektet ha initierat annars blir det inte av. Man måste öva mer, spela rollspel och ha MI-coacher. Några handläggare återkommer till frågan om utveckling av MI. De flesta är överens om att metoden inte är tillämpbar i alla delar i återvändandearbetet. Även Steve Wicks, utbildaren i MI, håller med om detta. Speciellt är det Migrationsverkets tidsramar som begränsar möjligheten att använda metoden fullt ut. Däremot är vissa delar tillämpbara och andra kan anpassas till Migrationsverkets verksamhet. Detta utvecklings- och anpassningsarbete har fått mycket lite utrymme i projektet. Initiativ har tagits av enskilda handläggare, till exempel genom att ta fram en 10

14 lathund för återvändandesamtal, men någon projektgemensam insats för att utveckla och anpassa MI har inte gjorts. Jag tycker att projektet har tagit fel riktning, jag saknar metodutveckling. Eftersom MI inte kan användas fullt ut i Migrationsverket verksamhet förespråkas en kombination med lösningsfokuserad samtalsmetodik. Vid intervjuerna framgick att få handläggare har djupare kännedom om denna metod. Fyra uppger att de är insatta i metoden och använder den, två har utbildning i metoden. Inom ramen för projektet planerades en föreläsning om lösningsfokuserad samtalsmetodik, men den blev inte av. Inte heller när det gäller denna metod har någon utveckling och anpassning gjorts. Intressant är att de två handläggare som har utbildning i lösningsfokuserad samtalsmetodik anser att den fungerar bättre än MI i återvändandearbetet. Lösningsfokuserad samtalsmetodik passar bättre i vår verksamhet, den passar i skarpa lägen. Enligt projektansökan skulle projektmöten hållas en gång i månaden för personalen i projektet. Syftet uppges vara att samla och dokumentera kompetens för att i ett senare skede kunna sprida erfarenheterna. Detta har inte skett i den utsträckning som var planerat, speciellt under 2010 har det varit mycket få projektmöten. Projektmötena skulle vara det forum där MI skulle diskuteras, utvecklas och anpassas. Under 2010 har inga projektgemensamma aktiviteter genomförts och många handläggare upplever det som om projektet har runnit ut i sanden. Frågan är om vi har ett projekt? Det finns ingen info och inga möten. Vi pratar inte alls om projektet, det är som om det inte finns. Resurser Frågan är om orsaken till att planerade projektaktiviteter inte har genomförts står att finna i bristande resurser. Projektledartjänsten på 50 % uppges ha varit otillräcklig, men även andra orsaker lyfts fram. Bland annat påpekas de svårigheter det innebär att leda ett projekt som omfattar två (från början tre) olika enheter. I efterhand är det lätt att se att en annan konstruktion hade varit mer lämplig, till exempel delat projektledarskap. Tidsbrist uppges vara ett hinder för projektets genomförande. Antalet ärenden på de aktuella enheterna ökade från 704 år 2009 till år 2010, nästan en fördubbling. Speciellt under 2010 verkar projektet ha fått låg prioritet i jämförelse med den ordinarie verksamheten. Denna utvärdering kan inte ta ställning till om resurser hade kunnat fördelas på annat sätt för att bättre styra upp projektet. Några initiativ från styrgruppens eller projektägarens sida för att förhindra projektmöten och projektaktiviteter att rinna ut i sanden verkar inte ha tagits. Det innebär att den resurs som utgörs av handläggarnas erfarenheter och kompetens inte har tagits tillvara för att utveckla metoden och anpassa den till Migrationsverkets verksamhet. Slutsats Projektet Fokus återvändande har haft som syfte att pröva om metoden MI, Motivational Interviewing, kan öka det självmana återvändandet. Utvärderingens mätningar visat att handläggare som använder MI inte uppvisar högre andel återvändande än handläggare som inte använder metoden. Tvärtom uppvisar flera av de handläggare som inte använder MI mycket goda resultat. Detta tyder på att MI inte leder till en ökning av det självmana återvändandet. Samtidigt kan man ställa sig frågan om resultatet hade blivit annorlunda om MI hade tillämpats konsekvent av fler handläggare. Handläggarna uppger att de saknar utbildning och stöd för att kunna använda MI fullt ut. Egentligen är det omöjligt att avgöra metodens betydelse för det självmana återvändandet eftersom någon systematisk tillämpning inte har skett inom projektet. 11

15 Det har heller inte varit möjligt att jämföra MI med någon annan metod. Den prövning av metoden som var projektets syfte har därmed inte skett. Utvärderingen finner vidare att den metodutvecklande ansatsen och anpassning av metoden till Migrationsverkets verksamhet har fått mycket liten plats i projektet. Handläggarnas kompetenser och erfarenheter borde ha varit intressanta att ta tillvara, och något som genom konsekvent dokumentation hade kunnat leda fram till utveckling av en adekvat metodik. Ändå har en ökning av det självmana återvändandet skett och projektets mål är därmed uppnått. Utvärderingens bedömning är att det är omorganisationen till specialiserade team, som har haft den största betydelse för ökningen av det självmana återvändandet. Slutligen vill utvärderingen lyfta fram att det finns ett stort intresse för metodutveckling hos handläggarna. Att motivera människor att återvända till ett land de har flytt ifrån är en svår uppgift, och det är viktigt att hitta metoder som stöder både handläggare och sökande. MI kan vara en sådan metod, men det krävs i sådana fall både mer utbildning och mer metodutveckling än vad som har skett i detta projekt. Referenser

16 Bilaga 1 Självmant återvändande Avgjorda ärenden Varav % Avgjorda ärenden Varav % Avgjorda ärenden Varav % Enhet AEMA % % % AF % % AF % % % AM % % % AM % % % AM % % % AM % AM % % % MAKM % % % MALBM % % % MANM % % % MAOM % % % NBO % % % NFE % % % NGF % % % NHL % % % NKI % % % NSK % % % NSÖ % % % NUP % % % NVA % % % SAL % % % SEB % % % SFÖ % % % SHD % % % SJÖ % % % SKK % % % SLA % % % SOL % % % SUV % % % VBR % % % VFB % % % VFI % % % VFV % % % VFV % VKA % % % VSK % % % VTN % % % VVG % % % ÅEMA % ÅEST % Totalt: % % % 1

17 Bilaga 1 Avgjorda ärenden Varav % Avgjorda ärenden Varav % Enhet AEMA 46 0% % AF % % AF % % AM % % AM % % AM % % AM % % AM % % MAKM % MALBM % % MANM % % MAOM % % NBO % % NFE % % NGF % % NHL % % NKI % % NSK % % NSÖ % % NUP % % NVA % % SAL % % SEB % % SFÖ % % SHD % % SJÖ % % SKK % SLA % % SOL % % SUV % % VBR % % VFB % % VFI % % VFV % % VFV % % VKA % % VSK % % VTN % % VVG % % ÅEMA % % ÅEST % % Totalt: % % 2

18 Bilaga 2 Självmant återvändande per handläggare Handläggare MI-utbildning Avgjorda ärenden Varav Självmant i % Avgjorda ärenden Varav Självmant i % 1 JA % % 2 JA % 3 NEJ % 4 NEJ % 5 JA % % 6 JA % % 7 NEJ % 8 JA % % 9 NEJ % 10 JA % % 11 NEJ 4 0 0% 12 NEJ % 13 JA % % 14 JA % % 15 JA % 7 0 0% 16 JA % % 17 JA % 18 NEJ % % 19 JA % %

19 Bilaga 2

20 Bilaga 3 Frågeguide intervjuer med handläggare vid enheterna i Lindesberg och Örebro i november 2010 Grunduppgifter Namn Ålder Utbildning Tid på Migrationsverket Befattning, arbetsuppgifter innan projektet Projektet Hur länge har du varit med i projektet? Hur kommer det sig att du är med i projektet? Har du tidigare arbetat med återvändande? På vilket vis skiljer sig projektet jämfört med hur man traditionellt arbetar med återvändandefrågor? Hur var/är inställningen till projektet på din arbetsplats? Utbildningen i MI Har du deltagit i utbildningen? Har du deltagit i alla delar av utbildningen? Vad är du mest nöjd med när det gäller utbildningen? Vad är du mest missnöjd med? Vad är det viktigaste utbildningen har gett dig? Hur har du lärt dig metoden? MI-metoden Kan du kortfattat beskriva MI-metoden? Vilka verktyg från MI-metoden använder du? Vilka verktyg tycker du är lätta att använda? Vilka är svåra att använda? Vilka andra metoder, t ex lösningsfokuserad samtalsmetodik, använder du? Hur fungerar det att förena de två metoderna, MI och lösningsfokus? Vad tycker du att den största vinsten är med att använda metoden/metoderna? Vilka är de största svårigheterna? Tillämpning i praktiken Berätta om ett typiskt återvändandeärende! När i asylprocessen träffar du personen första gången? Hur många samtal brukar du ha med varje person? Var brukar du genomföra samtalen? Hur lång tid tar varje samtal? Hur många ärenden har du haft inom projektet? Hur många av dina ärenden har återvänt? Arbetssituation På vilket sätt har din arbetssituation förändrats sedan du började i projektet? Hur är inställningen till projektet och metoderna på din arbetsplats idag? Framtid Vad krävs för att arbetssättet ska kunna användas generellt? Anser du att metoden/metoderna kan användas av alla? Kan metoden/metoderna användas fel? Ser du några negativa effekter av att metoden/metoderna används allmänt?

21 Bilaga 4 Fokus återvändande projektlogik Problem: Alltför få asylsökande som får avslag på sin ansökan väljer att återvända. Projektidé: Att förändra de sökandes beteende och inställning till återvändande genom att tillämpa MI-metoden i kombination med lösningsfokuserad samtalsmetodik. RESURSER AKTIVITETER PRESTATIONER EFFEKTER PÅ KORT SIKT EFFEKTER PÅ LÅNG SIKT Projektgrupp bestående av handläggare vid mottagningsenheterna i Örebro, Lindesberg och Karlskoga, personer. Projektledare, 50 %. Utbildning i MI. Projektmöten en gång/månad. Insamling och dokumentation av kompetens. Återvändandesamtalen genomförs på ett enhetligt sätt av samtliga handläggare, enligt samma metod, nämligen MI i kombination med lösningsfokuserad samtalsmetodik. Ambivalens hos den sökande löses upp. Den sökande finner motivation till förändring. Det självmana återvändandet ökar. Ekonom. Styrgrupp. Löpande återkoppling och uppföljning av resultat. Spridning av kompetens. Seminarier med Polismyndigheten.