Rationell läkemedelsanvändning inom demensboenden i Linköpings kommun

Delprojektrapport december 2010 Rationell läkemedelsanvändning inom demensboenden i Linköpings kommun Rapport skriven av: Klinisk farmakologi enhet för rationell läkemedelsanvändning

1 Innehåll 1 Innehåll 2 2 Sammanfattning 3 3 Bakgrund 4 4 Målsättning 5 5 Uppdrag 5 6 Metod 6 6.1 Läkemedelsgenomgångar 6 6.1.1 Datainsamling 6 6.1.2 Analys 6 6.1.3 Diskussionsmöte 7 6.2 Utbildningsinsats 7 6.3 Enkätundersökning 8 7 Resultat 8 7.1 Antal läkemedelsgenomgångar 8 7.2 Vanligaste förekommande läkemedelsgrupperna 8 7.3 Förändring av antal läkemedel 9 7.4 Kvaliteten på läkemedelsanvändningen 10 7.5 Läkemedelsrelaterade problem 10 7.5.1 Aktuell indikation saknas, är oklar eller felaktig 10 7.5.2 För hög dos 11 7.5.3 Biverkningar 11 7.5.4 Riskläkemedel 11 7.6 Åtgärder 12 7.6.1 Utsättning av läkemedel. 12 7.6.2 Dosminskning 12 7.6.3 Avvaktar åtgärd 12 7.6.4 Annat. 13 7.7 Utbildningsinsats 13 7.8 Enkätundersökning. 14 8 Diskussion 15 9 Konklusion 17 10 Referenser 17 2

2 Sammanfattning Rapporten redovisar resultat från ett samarbetsprojekt mellan Linköpings kommun och Landstinget i Östergötland med målsättningen att öka kvaliteten på läkemedelsbehandlingen hos brukare med demenssjukdom. Kvalitetsarbetet innefattade läkemedelsgenomgångar i multiprofessionella team och utbildning inom området Äldre och läkemedel för sjuksköterskor. Analys av brukarnas läkemedelsbehandling, symtom och diagnoser gjordes av apotekaren och baserade sig bl.a. på lokala och nationella riktlinjer. Brukarnas njurfunktion beräknades för att kunna identifiera läkemedel som kan behöva dosjusteras/undvikas vid nedsatt njurfunktion. Efter analysen diskuterades potentiella läkemedelsrelaterade problem med läkare, sjuksköterska och brukarens kontaktperson och tillsammans bedömde man om det fanns läkemedelsrelaterade problem och vilka åtgärder som skulle kunna vidtas. Utifrån diskussionen beslutade läkaren om åtgärder. Totalt genomfördes 265 läkemedelsgenomgångar på 22 boendeenheter. Baserat på diskussioner i teamen framkom ett antal problem relaterade till läkemedelsanvändningen. Läkemedelsbehandling på oklart dokumenterad indikation var mycket vanligt förekommande och baserat på dessa problem var det naturligt att den vanligaste åtgärden hamnade under kategorin utsättning av läkemedel. Utvärdering av arbetssättet med teambaserade läkemedelsgenomgångar gjordes med enkät och visade på stort stöd för arbetsmodellen. Både läkare och sköterskor var positiva till att arbeta i multiprofessionella team. 3

3 Bakgrund Läkemedelsbehandling är en av de vanligaste interventionerna i sjukvården (1). Personer över 80 år använder idag närmare 6 läkemedel per person. För multisjuka äldre kan man visa på siffror uppåt 10 läkemedel per person (2). Det stora antalet läkemedel ökar risken för problem med bland annat biverkningar och interaktioner. Antalet läkemedel är dock enbart en faktor av betydelse, även valet av läkemedel och dosering i förhållande till lever- och njurfunktion måste tas i beaktande (3). Resultat från nationella projekt och studier visar på behovet av att öka kvaliteten i äldres läkemedelsanvändning. I juni 2010 uppdaterades Socialstyrelsens kvalitetsindikatorer från 2004 vilka kan användas till att utvärdera och följa upp kvaliteten på läkemedelsbehandlingen hos äldre (4). Indikatorerna har använts bl.a. vid nationella mätningar och jämförelser, utbildning av vårdpersonal, samt som stöd vid förskrivning av läkemedel och vid sk. läkemedelsgenomgångar (3). Regeringen har sedan år 2007 avsatt stimulansmedel till kommuner och landsting för att stödja utvecklingen av äldreomsorgens kvalitet. Ett av de prioriterade områdena är läkemedelsgenomgångar för att optimera äldres läkemedelsbehandling. Definition av läkemedelsgenomgång enligt Socialstyrelsen är (5): Som definitionen anger, präglas läkemedelsgenomgångar av teamarbete där läkare, sjuksköterska, vårdpersonal/kontaktperson och apotekare bidrar med sina respektive kompetenser. Målet är att upptäcka, åtgärda och förebygga onödig medicinering, användning av olämpliga preparat, under- eller överdosering och biverkningar etc, även kallat läkemedelsrelaterade problem. Resultat från liknande projekt i bl.a. Landstinget i Sörmland visar att läkemedelsgenomgångar kan ge samhällsvinster genom att minska antalet läkemedel, öka kvaliteten i läkemedelsbehandlingen samtidigt som vårdtagaren mår oförändrat eller bättre (6). Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) kom år 2009 ut med en rapport som tog upp hur äldres läkemedelsanvändning kan förbättras. Bland annat nämns utbildning och information till läkare/annan sjukvårdspersonal kring riskläkemedel hos äldre samt uppföljning av läkemedelsbehandling via multiprofessionella team som bra metoder för att minska förekomsten av läkemedelsrelaterade problem (7). Enligt Socialstyrelsen bör läkemedelsgenomgångar göras årligen för patienter i kommunala hälso- och sjukvården (3). 4

4 Målsättning Målsättningen med kvalitetsarbetet var att förbättra och öka säkerheten i läkemedelsbehandlingen hos brukare med demenssjukdom, genom att införa en samarbetsmodell som involverar personal på boendet, primärvården samt läkemedelsexperter (klinisk farmakolog och apotekare). Projektet syftade även till att skapa underlag för att långsiktligt arbeta med kvalitetssäkring av äldres läkemedelsanvändning för att på sikt minska läkemedelsrelaterad sjuklighet. Tanken var att samarbetet skulle bidra till att den kompetens som byggs upp bibehålls inom kommun och landsting. 5 Uppdrag Arbetet med kvalitetssäkring av läkemedelsanvändningen hos brukare med demenssjukdom var ett samarbetsprojekt mellan Linköpings kommuns Omsorgs- och socialförvaltning och Landstinget i Östergötland representerat av klinisk farmakologi enhet för rationell läkemedelsanvändning samt Primärvården via respektive ansvarig läkare på vårdcentraler knutna till demensboenden i Linköpings kommun. Omsorgs- och Primärvården Klinisk Socialförvaltningen farmakologi Linköpings kommun Landstinget i Östergötland Kvaliteten på brukarnas läkemedelsanvändning ansågs bland annat kunna öka genom att genomföra läkemedelsgenomgångar i multiprofessionella team och genom utbildning inom området Äldre och läkemedel. Läkemedelsgenomgångar skulle genomföras under hösten 2010 på samtliga demensenheter i Linköpings kommun som är kopplade till vårdcentraler inom närsjukvården i centrala distriktet, totalt 27 enheter med upp till 350 brukare fördelat på privata och kommunala utförare. Läkemedelsgenomgångar skulle ske på samtliga brukare med minst ett ordinerat läkemedel. Brukare som passerat brytpunkten (livets slutskede) exkluderades. Målgruppen för utbildning inom området Äldre och läkemedel var sjuksköterskor på samtliga demensboenden. 5

6 Metod 6.1 Läkemedelsgenomgångar 6.1.1 Datainsamling Ansvarig sjuksköterska på varje boende försåg apotekaren med följande uppgifter: Symtomskattning (8) Blodtryck sittande och stående Kreatininvärde (<2 månader gammalt) Vikt Aktuella diagnoser enligt sköterskans journal Information om receptfria läkemedel/naturläkemedel samt läkemedelslista på de brukare som inte hade dosdispenserade läkemedel (ApoDos). 6.1.2 Analys Brukarens aktuella läkemedelslista togs fram elektroniskt via e-dos. Läkemedelslista och övriga uppgifter från datainsamlingen hanterades med hjälp av analysverktyget MiniQ. Analysen av läkemedelsbehandlingen baserades på lokala (t.ex. REK2010) såväl som nationella riktlinjer, där Läkemedelsverkets behandlingsriktlinjer för beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (9) och Socialstyrelsens kvalitetsindikatorer för äldres läkemedelsanvändning (3) var några av dessa riktlinjer. Indikatorerna är vedertagna kvalitetsmått som används bland annat vid nationella jämförelser av vårdens kvalitet. Baserat på nämnda riktlinjer skapades ett kvalitetsutlåtande för vidare analys. I projektet användes följande indikatorer, för vilka resultat presenteras i tabell 2: Långverkande benzodiazepiner Antikolinerga läkemedel Läkemedelsdubblering Tre eller flera psykofarmaka C- och D interaktioner (baserat på FASS, Läkemedelsindustriföreningen) Bedömning av dosnivå baserades på data kring njurfunktionen och sattes i relation till övriga uppgifter i symtomskattningen. För att få en uppskattning av brukarens njurfunktion och då identifiera läkemedel som kan behöva dosjusteras/undvikas vid nedsatt njurfunktion matades brukarens kreatininvärde, vikt och ålder in i MiniQ. Beräkning av njurfunktionen baserades på Cockcroft-Gaults formel (10). Potentiella läkemedelsrelaterade problem identifierades och sammanställdes av apotekaren (vid behov med stöd av klinisk farmakolog) dels utifrån kvalitetsutlåtandet och dels genom manuell genomgång av läkemedelslistan för identifiering av problem som inte upptäcks i det automatiska kvalitetsutlåtandet, exempelvis underbehandling och olämplig beredningsform. Som stöd för detta användes ovan nämnda rekommendationer och underlag. 6

6.1.3 Diskussionsmöte Målet var att få med läkare, sjuksköterska, apotekare och kontaktperson på diskussionsmötet för att få en så bred bild som möjligt av brukarens läkemedelsbehandling, diagnoser och symtom. Sammanställningen av de potentiella läkemedelsrelaterade problemen utgjorde underlag för diskussionen i teamet. För varje brukare där man i teamet bedömde att det fanns ett läkemedelsrelaterat problem, listades typ av problem och vilken åtgärd som skulle vidtas. Utifrån detta beslutade läkaren om eventuella åtgärder. Klassificering av de läkemedelsrelaterade problemen och åtgärderna gjordes enligt följande: Läkemedelsrelaterat problem: Aktuell indikation saknas, är oklar eller felaktig Läkemedlet används ej Läkemedlet används ej enligt ordination Underbehandling Ineffektivt läkemedel Läkemedlet behövs ej Biverkning Riskläkemedel Kontraindikation Ej rekommenderat läkemedel Läkemedelsinteraktion Olämplig beredningsform eller regim För låg dos För hög dos Annat Åtgärd: Utsättning av läkemedel Insättning av läkemedel Byte av läkemedel Dosökning Dosminskning Byte av läkemedelsform Ändrat doseringsintervall Byte till rekommenderat preparat Icke farmakologisk åtgärd Avvaktar åtgärd Annat Efter diskussionsmötet utfördes respektive åtgärd och ändringar i t.ex. läkemedelsbehandlingen journalfördes på sedvanligt sätt i journalsystemet Cosmic samt i kommunens HSL-journal på boendet. Apotekaren dokumenterade ändringarna i det elektroniska analysverktyget för sammanställning. 6.2 Utbildningsinsats Målet med utbildningsinsatsen var att ge sjuksköterskorna en bra grund att bygga vidare studier på när det gäller äldres läkemedelsanvändning. För att förstå förväntade effekter av läkemedel och eventuella biverkningar krävs grundläggande kunskaper i farmakodynamik (hur läkemedlet påverkar kroppen) och farmakokinetik (bl.a. nedbrytning och utsöndring av läkemedel). Även kunskaper kring den åldrande kroppen och komplexiteten vid polyfarmaci ansågs viktiga att behärska för att kunna ha givande diskussioner med läkare och övrig vårdpersonal kring brukarens sjukdomar och läkemedelsbehandling. 7

6.3 Enkätundersökning För att ta reda på hur läkarna och sjuksköterskorna bedömde värdet av läkemedelsgenomgångarna och utbildningsinsatsen skickades en webbbaserad enkät ut efter avslutade läkemedelsgenomgångar. 7 Resultat 7.1 Antal läkemedelsgenomgångar Av totalt 27 boenden ingick 22 stycken i delrapporten. Orsaken till bortfallet var bland annat att några boendeenheter flyttade fram diskussionsmötena och resultaten hann inte inkluderas i delrapporten. Totalt genomfördes 26 diskussionsmöten. I delrapporten ingick 265 brukare och således har lika många läkemedelsgenomgångar genomförts. Medelåldern för brukarna var 84 år och andelen kvinnor var 67%. 7.2 Vanligaste förekommande läkemedelsgrupperna De vanligaste förekommande läkemedelsgrupperna före läkemedelsgenomgångarna redovisas i tabell 1. Andelen av brukarna som använde läkemedlet i respektive grupp anges i procent (antal brukare inom parentes). Tabell 1. Vanligaste förekommande läkemedelsgrupperna. ATC Läkemedelsgrupp Användning % (n) N02B Övriga analgetika och antipyretika 66,4 (176) A06A Laxantia 57,0 (151) N05B Lugnande medel, ataraktika 51,7 (137) N05C Sömnmedel och lugnande medel 49,4 (131) N06A Antidepressiva medel 49,4 (131) B01A Antikoagulantia 41,5 (110) B03B Vitamin B12 och folinsyra 32,1 (85) C07A Beta-receptorblockerande medel 24,5 (65) N06D Medel vid demenssjukdomar 24,2 (64) C03C Loop-diuretika 23,8 (63) N05A Neuroleptika 23,0 (61) N02A Opioider 19,2 (51) C01D Kärlvidgande medel för hjärtsjukdomar 18,9 (50) A02B Medel vid magsår och gastroesofageal reflux 18,9 (50) C10A Kolesterol- och triglyceridsänkande medel 16,2 (43) C09A ACE-hämmare 4,3 (38) A12A Kalcium 13,2 (35) H03A Tyreoideahormoner 10,6 (28) C08C Kalciumantagonister med övervägande kärlselektiv 9,4 (25) effekt S01E Medel vid glaukom samt miotika 9,1 (24) 8

7.3 Förändring av antal läkemedel Totalt antal läkemedel per brukare var innan läkemedelsgenomgångarna i medeltal 9,0 (0-22), varav 1,6 läkemedel var vid behov. Efter genomgångarna hade en minskning skett till 8,2 läkemedel (innefattar både regelbunden användning och läkemedel vid behov), d.v.s. en minskning med 0,8 stycken läkemedel per brukare i medeltal. Den genomsnittliga förändringen av antal läkemedel redovisas per boendeenhet och totalt i figur 1 (sorterade i stigande ordning avseende antal läkemedel). Boendeenheterna är kodade till ett visst nummer, en och samma boendeenhet har samma nummer genom hela rapporten. 9

7.4 Kvaliteten på läkemedelsanvändningen Kvaliteten på läkemedelsbehandlingen enligt Socialstyrelsens indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre redovisas i tabell 2. Tabellen visar andelen av brukarna med aktuellt läkemedel eller kombination av läkemedel. Tabell 2: Kvaliteten på läkemedelsbehandlingen före läkemedelsgenomgångarna. Indikator Förekomst % Långverkande bensodiazepiner 7,5 Antikolinerga medel 13,6 Läkemedelsdubblering 20,4 Tre eller fler psykofarmaka 34,3 C-interaktioner 26,0 D-interaktioner 4,2 7.5 Läkemedelsrelaterade problem Antal läkemedelsrelaterade problem som identifierades av teamet uppgick till i snitt 2,12 stycken per brukare (totalt 562 stycken). Figur 2 visar fördelningen av de läkemedelsrelaterade problemen. 7.5.1 Aktuell indikation saknas, är oklar eller felaktig Den absolut största andelen läkemedelsrelaterade problem (41%) hamnade under kategorin indikation saknas, är oklar eller felaktig. Vanliga exempel på sådana 10

läkemedel var neuroleptika, antihypertensiva läkemedel, sömnmedel samt protonpumpshämmare. 7.5.2 För hög dos Under den här kategorin ingick läkemedel som bedömts vara ordinerade i för hög dos i förhållande till njurfunktion, ålder eller rådande rekommendationer. Flera ordinationer av Trombyl till äldre i en dos överskridande 75 mg förekom liksom höga doser simvastatin och atenolol i förhållande till uppskattad njurfunktion. 7.5.3 Biverkningar Ett betydande antal brukare uppvisade symtom (yrsel, falltendens, ökad kognitiv störning) som kan sättas i samband med behandling med antihypertensiva läkemedel. Andra exempel på misstänkta biverkningar var bensvullnad till följd av behandling med kalciumflödeshämmare i högre doser, yrsel och ostadighet vid behandling med bensodiazepiner samt dagtrötthet vid behandling med Propavan. 7.5.4 Riskläkemedel Med riskläkemedel avses läkemedel som bör undvikas hos äldre patienter om inte särskilda skäl föreligger eller att korrekt och aktuell indikation är av särskild stor betydelse (3). Läkemedel med betydande antikolinerga effekter (Atarax, Lergigan, Nozinan) sattes ut då nyttan inte bedömdes vara större än biverkningsrisken. Här ingick även långverkande bensodiazepiner samt ibuprofen för kontinuerligt bruk då biverkningsrisken hos äldre är stor. 11

7.6 Åtgärder Fördelningen av de beslutade åtgärderna visas i figur 3. 7.6.1 Utsättning av läkemedel Utsättning av läkemedel svarade för mer än 40% av alla beslutade åtgärder. Vanliga exempel var neuroleptika, antihypertensiva läkemedel, sömnmedel samt protonpumpshämmare. 7.6.2 Dosminskning Dosminskning var den näst vanligaste åtgärden. Ett stort antal av fallen rör antihypertensiva läkemedel, Imdur, Trombyl, bensodiazepiner samt protonpumpshämmare. 7.6.3 Avvaktar åtgärd I de fall teamet bedömde att ett läkemedelsrelaterat problem förelåg men att beslut om lämplig åtgärd inte kunde fattas i samband med diskussionsmötet, klassades åtgärden som avvaktar åtgärd. De vanligaste orsakerna till att beslut om åtgärd inte kunde fattas direkt i samband med läkemedelsgenomgången var att läkaren inte hade tillgång till journalen eller att den vårdpersonal som känner brukaren bäst inte var närvarande. 12

7.6.4 Annat Kategorin annat innebar att beslut fattades om en åtgärd (beställning lab.prover, ytterligare kontroll av blodtryck) vars resultat ligger till grund för den slutgiltiga åtgärden. 7.7 Utbildningsinsats Vid två separata utbildningstillfällen genomfördes utbildningen Äldre och läkemedel för sjuksköterskor vid demensboenden i Linköpings kommun. Utbildningen bestod av två timmars grundläggande farmakologi. Utbildaren var universitetslektor och docent, verksam vid Hälsouniversitetet i Linköping, med mångårig erfarenhet av utbildning av vårdpersonal både under grundutbildning och fortbildning för verksamma sjuksköterskor och läkare. Totalt deltog 21 sjuksköterskor på utbildningen. 13

7.8 Enkätundersökning Totalt skickades enkäten ut till 40 personer (19 läkare och 21 sjuksköterskor). Svarsfrekvensen bland läkarna var 63% och bland sjuksköterskorna 67%. Svaren redovisas i figurerna 4 och 5, där en etta motsvarar inget värde alls och en femma motsvarar mycket stort värde. 14

8 Diskussion Läkemedelsgenomgångar, i den form de bedrivits i detta samarbetsprojekt, kan vara ett värdefullt tillfälle att göra en översyn av brukarens läkemedelsanvändning. Att samarbeta med en tredje part, som även kan bidra med farmakologiskt stöd och stå för de praktiska förberedelserna, är ett sätt för primärvården och kommunen att hitta metoder för systematiska och återkommande genomgångar av brukarnas läkemedelsanvändning. Värdet i en läkemedelsgenomgång ligger även i diskussionen inom teamet och att man medvetandegör problematiken kring läkemedelsbehandling. Läkemedelsgenomgångar kan även vara en metod att implementera nya och ändrade behandlingsriktlinjer och myndighetsbeslut. Som exempel ur detta projekt kan nämnas Läkemedelsverkets riktlinjer för behandling av beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (9). Genomgångarna är även ett sätt att nå ut med läkemedelskommitténs riktlinjer för behandling av vanliga sjukdomar, REKlistan, som uppdateras årligen. De apotekare som deltagit i teamet som utfört läkemedelsgenomgångarna, arbetar också i andra konstellationer med läkemedelsfrågor, t.ex. i läkemedelskommitténs expertgrupper, som informatörer kring nya läkemedel och riktlinjer samt som utredare av patientrelaterade läkemedelsfrågor. Utöver detta finns ett nära samarbete mellan kliniska farmakologer, apotekare och bl.a. Läkemedelskommittén. Den breda förankringen ger en möjlighet att nå ut med aktuella rekommendationer och återföra erfarenheter från berörda verksamheter. Ett antal mått på läkemedelsanvändningen har presenterats i denna rapport. Det är viktigt att notera att variationer i dessa, och ev. skillnader mot andra studier kan ha många olika grunder. Ett mått som ofta lyfts fram vid denna typ av studier är antalet läkemedel per brukare. Det är viktigt att komma ihåg att det inte finns ett egenvärde i att minska antalet läkemedel, utan snarare att man omprövar och värderar effekterna av de läkemedel som används eller kanske behöver läggas till. Antal läkemedel i snitt per brukare i detta projekt ligger i nivå med rikets siffror för multisjuka, äldre patienter (3). Läkemedelsgenomgångarna gjordes på samtliga brukare med demenssjukdom, alltså inget urval av individer med många läkemedel, som är vanligt vid liknande projekt. Trots detta har en minskning med i genomsnitt 0,8 läkemedel per brukare beslutats. För att kunna utvärdera genomförda läkemedelsändringar, gjordes i princip alltid endast en ändring i taget. Däremot upprättades ibland en plan för ytterligare läkemedelsändringar längre fram i tiden. Eventuella ändringar som genomfördes i ett senare skede, redovisas inte i den här rapporten. Intressant när det gäller antalet läkemedel per brukare är dock skillnaden mellan boendeenheterna, där den med minst antal läkemedel har i snitt 2,5 läkemedel per brukare och den med högst, över 12 läkemedel per brukare. Någon analys av skälen till detta har ej gjorts. En djupare analys av arbetssätt både kring läkemedel och andra vårdinsatser vore intressant för att förklara och dra lärdom av dessa skillnader. 15

I projektet studerades också hur läkemedelsbehandlingen såg ut i förhållande till Socialstyrelsens kvalitetsindikatorer. Ungefär 1/3 av brukarna hade tre eller flera psykofarmaka och ungefär 14% hade antikolinerga läkemedel (tabell 2), vilket är i nivå eller något bättre än resultat från en nyligen publicerad svensk studie i en liknande patientpopulation (11). Enligt Socialstyrelsen ska dessa mått vara så låga som möjligt, vilket i denna patientgrupp särskilt gäller läkemedel med antikolinerga biverkningar då dessa kan försämra patienternas kognitiva funktion. Baserat på diskussioner i teamen framkom ett antal problem relaterade till läkemedelsanvändningen. Förekomsten av läkemedelsbehandling på oklart dokumenterad indikation var mycket vanligt förekommande. I många fall rörde det hjärt-kärlläkemedel och flera olika grupper av psykofarmaka. Det var ofta svårt att hitta den ursprungliga indikationen för start av behandling och även svårt att värdera om en indikation fortfarande förelåg. Baserat på dessa problem är det naturligt att den vanligaste åtgärden var utsättning av läkemedel. Detta projekt har inte undersökt huruvida ändringar i läkemedelsanvändningen har förändrat brukarens symtom och livskvalitet. Det är heller inte studerat hur bestående effekten är på kvalitet och omfattning av läkemedelsanvändning. I projektplanen presenteras en tänkbar uppföljning tre-fyra månader efter diskussionsmötet där en ytterligare symtomskattning kommer att fyllas i samt uppgifter om läkemedelsanvändningen. Denna uppföljning kommer efter överenskommelse att göras under januari-februari 2011 och ingår således inte i delrapporten utan redovisas separat i eventuell slutrapport. En fortsättning skulle kunna svara på delar av detta, t.ex: Hur ser läkemedelsanvändningen ut några månader efter läkemedelsgenomgången? Har kvaliteten på läkemedelsanvändningen ändrats? Har antal läkemedel (stående + vid behov) förändrats på några månaders sikt? Hur förändrades patientens årliga läkemedelskostnad? En del av samarbetsprojektet, utöver läkemedelsgenomgångar var utbildningsinsatser, främst riktade mot sköterskor på boendeenheterna. Innehållet, framtaget av klinisk farmakologi, var huvudsakligen grundläggande farmakologi, med målet att kunna vidareutveckla samarbetet och även täcka in mer praktiska och fallbaserade utbildningar kring läkemedelsbehandling av äldre. Tänkbara ämnen för fortsatta utbildningar, där olika fokus kan läggas på olika yrkeskategorier inom primärvård och kommun inom är: aktuella riktlinjer för läkemedelsbehandling hos äldre patienter fördjupning kring Socialstyrelsens kvalitetsindikatorer biverkningsfarmakologi beräkning och konsekvens av nedsatt njurfunktion/leverfunktion riskbedömning vid läkemedelshantering utsättning av läkemedel 16

Utvärderingen av arbetssättet med teambaserade läkemedelsgenomgångar gjordes med enkät och visade på ett stort stöd för arbetsmodellen. Både läkare och sköterskor var positiva till att arbeta i multiprofessionella team. Flera har lyft behovet av att sprida detta arbetssätt till andra patientgrupper i särskilt boende, som ofta är multisjuka och har en omfattande läkemedelsanvändning. Samarbetet har på vissa boendeenheter, enligt enkäten, lett till ett förändrat arbetssätt vilket sannolikt avspeglar en vilja att fortsätta att utveckla samarbetet kring läkemedelsanvändningen hos brukarna. 9 Konklusion Läkemedelsgenomgångar påverkar förskrivningen av läkemedel och uppfattas av många läkare och sjuksköterskor som en värdefull metod för att se över läkemedelsanvändning hos brukare med demenssjukdom i särskilda boenden i Linköping. 10 Referenser 1. Rochon et al. Optimising drug treatment for elderly people: the prescribing cascade. BJM Clinical research ed. 1997 Oct 25;315(7115):1096-9. 2. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2009. Socialstyrelsen, 2009. 3. Socialstyrelsen. Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre. 2010. 4. Socialstyrelsen. Indikatorer för utvärdering av kvaliteten i äldres läkemedelsterapi, Socialstyrelsens förslag. Socialstyrelsen, 2003 5. Socialsyrelsen. Redovisning av 2007-2009 års stimulansmedel riktade till vård och omsorg om äldre personer. Socialstyrelsen, 2010. 6. Läkemedelskommittén, Landstinget i Sörmland. Läkemedelsgenomgångar I särskilda boenden I Norra Sörmland, 2004. 7. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Äldres läkemedelsanvändning hur kan den förbättras? Rapport 193, SBU 2009. 8. Hedström M, Lidström B, Hulter Åsberg K. PHASE-20: ett nytt instrument för skattning av möjliga läkemedelsrelaterade symtom hos äldre personer i äldreboende. Nordic Journal of Nursing Research and Clinical Studies (Vård i Norden); 4:9-14. 9. Läkemedelsverket, Läkemedelsbehandling och bemötande vid Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demenssjukdom BPSD. Information från Läkemedelsverket 5:2008 (15-24). 10. Clinical Pharmacokinetics, Concepts and Applications, 3rd edition 1995, M. Rowland. 11. Olsson et al. Quality of drug prescribing in elderly people in nursing homes and special care units for dementia: a cross-sectional computerized pharmacy register analysis. Clin Drug Investig 30(5) 289-300. 17