TEMA: ävlingsdomare Tävla ine för X, för X är så hård. Tävla för Y isälle, Y är snäll. Känns de igen från klubbsugesnacke vilka domare som de är lä eller svår a få sin eferlängade uppflyning eller si cer från? I början av min egen ävlingskarriär påsods de a med illräcklig kora shors och djup urringning fick man allid sina nödvändiga poäng av en viss domare. Men de måse naurligvis ha vari en skröna. En domare ska varken vara snäll eller hård, uan vara korrek och ugå ifrån bedömningskrierierna för de enskilda momenen, övriga regler i regelboken och de särskilda uolkningar som gjors i form av anvisningar, och övriga syrdokumen. TÄVLINGSDOMARENS Anna Ahlgren bruksdomare och akiv ävlande i spår och sök. ansvar TEXT: ANNA AHLGREN FOTO: ANNA PERSSON Foo: Ken Eriksson FÖR VEM ÄR VI DOMARE? Man kan sälla frågan på e anna sä varför har vi prov? Vi har prov bland anna för a: Vi som enskilda medlemmar vill mäa vår uveckling, nå uppsaa mål, meriera våra hundar, vinna ävlingen eller hel enkel är ärelysna. Här ser vi emaförfaaren Anna Ahlgren själv bedömas av e domaream vid ävling. En domare ska faa snabba beslu och de finns ingen möjlighe ill repris, så de gäller a vara uppmärksam. Vi vill uveckla räningsmeoder och prova om de fungerar. Vi som delagare, publik och arrangörer ycker ävlingsmomene är spännande. Vi ycker de är rolig och umanande a arrangera prov. Främja avel av menal och fysisk sunda, bruksmässig och exeriör fullgoda hundar. Meriera hundar inför kommande avel. Uveckla och bevara specifika egenskaper som vi ror vi har nya och glädje av. Vi vill leva e akiv och inressan liv illsammans med våra hundar. Mycke av dea kan vi uläsa av de övergripande måle i Svenska brukshundklubbens (SBK) grundsadga och som SBK:s definierade grunduppgif. De kan vara vär a fundera över ibland. proven arrangeras av lokalklubb eller rasklubb på uppdrag av förbundssyrelsen. Vi ar de ofa för give uan a fundera så mycke på de arbee som de enskilda klubbarna lägger ner. E enkel appellspår med io sarande kräver mer förberedelser och mer funkionärer än många ror. Inför prove ska mark rekognoseras och markägare konakas, priser och ma inhandlas, anmälningar as emo och loas, kallelse ska skickas u, spåren förberedas, spårapporer inhandlas, sågas upp, färgas och märkas upp. På provdagen finns de bland anna mins en ävlingsledare, en eller e par spårläggare, mins en ävlingssekreerare, vå skrivare, budföringsmoagare och kökspersonal. Även om någon eller några kan göra flera saker, 8
TEMA: ävlingsdomare blir de snabb ganska många inblandade funkionärer. Ibland är de fler funkionärer inblandade för e prov än de finns provdelagare. Funkionärer som alla säller upp ideell på sin friid för a de ycker de är kul a arrangera prov. Vi som kommer ill de färdiga prove, som delagare eller domare, uppskaar och försår kanske ine allid de arbee som arrangören har lag ner, men de är nog någo vi bör änka lie mer på. Som domare är vi SBK-funkionärer och vi är bland anna domare för SBK, för alla medlemmar, för de ävlande, för publiken, och ine mins för arrangerande klubbs skull. Men naurligvis är vi domare också för vår egen skull, för a vi ycker de är rolig, uvecklande och lärorik, för a vi ycker de är inressan med hundarnas presaioner, för a vi vill beala illbaka ill SBK eller för a vi hel enkel rivs i domarrollen. REGELVERK I OLIKA DELAR Som domare måse jag naurligvis vara påläs på reglerna i regelboken, men har du någon gång fundera på hur reglerna är uppbyggda? Regelboken besår av olika delar. Den försa delen är Allmänna besämmelser och gäller för alla klubbar ansluna ill Svenska kennelklubben (SKK), allså även SBK. De allmänna besämmelserna kompleeras av evenuella ändringar som påkallas av svensk lag eller Fédéraion Cynologique Inernaionale (FCI) och dessa hiar man på SKK:s hemsida. Inledningen ill de allmänna besämmelserna ydliggör även a SKK:s sadga i illämpliga delar sam besämmelser som ufärdas av myndighe gäller. I SKK:s sadga finner vi bland anna måle a koninuerlig skapa goda förusäningar för hunden, hundägaren och hundägande genom a ill exempel främja och uveckla goda former av hundspor. Bland besämmelser som myndigheer ufärdar har vi ill exempel Jordbruksverkes regler om hur hund får hållas och länssyrelsernas dispens för lösa hundar i markerna under den så kallade hundförbudsiden. Näsa del i regelboken är de särskilda besämmelserna för bruksprov. Den redje delen handlar om lydnadsmomenen och de olika specialmomenen. Hela regelboken kompleeras dessuom av Regelguiden för bruksprov en uolkning och förydligande av regelboken från UG den grupp som under Uskoe för prov och ävling ansvarar för bruksreglerna. BEDÖMNING OCH BETYGSÄTTNING De kan vara vär a fundera e ögonblick på hur bedömningskrierierna fakisk är uformade. I regelbokens redje del beskrivs de olika momenen, både lydnadsmomenen och specialmomenen. I lydnadsmomenen har vi förs en beskrivning av hur momene ska uföras. Under rubriken Bedömning anges när momene börjar respekive sluar, med andra ord när domaren ska bedöma uförande, och därefer vissa angivna felakiga uföranden och beygsanvisningar för dessa. De är vikig a komma ihåg a dessa beygsanvisningar ine är fullsändiga, uan avvikelser från momenes uförande enlig den inledande beskrivningen medför avdrag. Där de saknas angivna avdrag spelar domarens fria skön in i bedömningen, de vill säga hur domaren bedömer uförande genemo e ideal uförande. Specialmomenen innehåller på samma sä en beskrivning av momenes uförande och bedömning. Beygssyseme är uforma så a alla ekipage börjar på högsa beyg i varje momen. Domaren bedömer sedan uförande mo e änk ideal uförande där avvikelser medför avdrag. De innebär a domaren allid ska kunna moivera sina avdrag. Domaren ser ill helheen i varje momen, och väger ihop olika avdrag. De handlar allså ine om a summera ihop alla avdrag och sedan dra av den summan från beyg 10. Inom de olika beygen finns de e viss urymme för olika uföranden, men urymme är snävare inom beyg 10 än inom beyg 5. Femman uppfaas ofa som ganska rymlig. Den kan innebära e maxbeyg för e uförande, vara resulae av flera olika avdrag eller balansera på gränsen ill underkän. Skiljelinjen mellan underkän och godkän är ine allid enkel. Om ekipage lyckas uföra e momen, men med sor besvär, vad krävs för a uförande ändå ska ligga kvar på godkän? Om momene uförs med flera olika yper av fel som var och e medför avdrag, när balanserar de sammanlagda felen å fem eller noll? De är ine allid hel lä a avgöra var skiljelinjen går och de finns en gråzon mellan beygen fem eller noll. De är lika vikig a domaren graderar och särskiljer olika uföranden i början som i slue av beygsskalan, de vill säga sege från 10 ill 9,5 ska värderas lika noggran som sege mellan 5,5 och 5. Bra uföranden ska premieras och särskiljas från de näsan lika bra, precis som de som är godkän ska DOMAREN SKA KUNNA MOTIVERA SINA AVDRAG. 9
TEMA: ävlingsdomare särskiljas från de som är lie bäre. Domaren bedömer varje momen för sig så uförande i e momen ska ine påverka beyge i e anna momen. Domaren måse naurligvis värdera uföranden mellan försa och sisa hund på e prov på samma sä, men de gäller även mellan ävlingar. De går ine an a vara mer generös vid vissa arrangemang uan domaren ska hålla sig ill sin värderingsskala och reglerna vid varje illfälle. Domarens ambiion måse vara a samma uförande av e momen allid ska ge samma beyg. Reglerna har olika sä a ala om vad e uförande är vär som mes. I momen apporering säger regeln Hund som ine håller fas föremåle ända fram ill avlämnande uan släpper ner de på marken bredvid föraren ges högs beyg 7. De är enkel a avgöra, domarna konsaerar vad som hän och säer högs beyg 7. Om hunden släpper föremåle på väg in ill föraren borde domaren göra en analog olkning och säa samma beyg. Om vi jämför för samma momen Vid uggningar sänks beyge, ihållande krafiga uggningar bör ges högs beyg 6 finns däremo e urymme för domarens egen bedömning. Förs konsaerar domaren a hunden uggar på apporen, sedan ska domaren dessuom avgöra vad som är ihållande och krafiga uggningar och om de är så i de akuella uförande. Domarens sammanlagda bedömning kan sedan leda ill a högs beyge 6 kan ges. E maxbeyg, som ill exempel beyge för släppande av appor ovan, innebär a beyge aldrig kan blir högre, men de kan naurligvis bli lägre. Om hunden dessuom vekar vid uppage, bollar med apporen i munnen och masar sig in ill föraren räcker de ine ill för a hålla maxbeyge 7 uan beyge sjunker naurligvis yerligare. E maxbeyg kan anges på olika sä, ill exempel kan högre beyg än X ej ges, kan illdelas högs beyg X, eller högs beyg X. När domare måse värdera de inräffande, som vid krafig ihållande ugg ovan, används formuleringen bör högre beyg än X ej ges. Beyg kan även uryckas som en gräns för godkännande, exempelvis om spåriden är för lång eller om en hund missar mer än en figuran kan den ine godkännas och beyge säs ill noll. Andra beyg är av aningen-eller-karakär, som bakspår eller blindmarkering. Domaren konsaerar vad som hän uan a värdera eller gradera fele. De finns även icke-fel, uförande som ine ger avdrag. En hund som bakspårar i uppagsruan gör i sig inge fel, uan fel blir de förs när ekipage går ur ruan i bakspårsrikning (när föraren passerar uppagsruans gräns). Bedömningskrierierna kompleeras dessuom av uolkningar i Regelguiden som fyller u eller förydligar hur bedömningen ska gå ill. Bedömningskrierierna för linförighe och fri följ åerfinns i appellklass i momene linförighe. Regelguiden kompleerar genom a förydliga a om hunden gör e genomgående fel, exempelvis vid halerna, kan avdrag i beyge ine göras varje gång fele upprepas men e upprepa fel belasar beyge mer än om fele endas görs en gång. Till momene kryp förydligar Regelguiden a beyge ine ska påverkas om hunden under momene byer eknik, under förusäning a den håller låg sällning och är förig. ETISK POLICY Föruom reglerna i regelboken ska domare, men även andra funkionärskaegorier som ävlingsledaren, förhålla sig ill reglerna i SBK:s eiska policy. Den eiska policyn handlar om a prove ska vara och uppfaas som rävis och likvärdig för alla delagare. De innebär bland anna a när domare faar e beslu, aningen de handlar om beyge för e uförande eller a rapporera en hund för oaccepabel beeende ska ine domares opariskhe rimligen kunna ifrågasäas. De är därför vikig a uppräda på e sä som inger rovärdighe, vilke ibland i vissa fall innebär a avså från a jänsgöra. De är egenligen ine så konsig. Var och en vill dela under rävisa förhållanden och med samma chans ill resula, eller hur? Den eiska policyn ar i försa hand sike på olika yper av aukoriserade funkionärer, som domare och ävlingsledare, men varje funkionär som kan påverka resulae bör förhålla sig ill den. Den eiska policyn räknar upp olika siuaioner där de ine är illåe för en funkionär a jänsgöra, uppdelade på hundrelaerade siuaioner eller personrelaerade siuaioner. Man får ex ine jänsgöra som funkionär för hund: som funkionären äger eller har äg som funkionären ävla med För dessa siuaioner finns en karensid om sex månader, därefer är de illåe men kanske forfarande ine allid lämplig. A jänsgöra som funkionär för hund av egen uppfödning bör undvikas vid ill exempel bruksprov och är ine alls illåe vid MH/MT. Man får ine heller jänsgöra som funkionär då delagaren är funkionärens parner förälder eller barn person i funkionärens hushåll oavse relaion i övrig. Den eiska policyn säer en miniminivå, men de finns naurligvis även andra siuaioner än de uppräknade då de är olämplig a vara funkionär. Även om de ine allid är lä för arrangerande klubb a hia funkionärer ill proven är de bäre a illämpa försikighesprincipen en gång för mycke hellre än en gång för lie. Självklar vill vi a vår verksamhe ska uppfaas som rävis, ingen vill a delagarna ska uppfaa arrangemange som rigga och ingen funkionär vill bli upekad för a ha påverka resulae. Vill du läsa mer så finner du policydokumenen med bilagor på: www.brukshundklubben.se Jus nu pågår en översyn av eiska policyn som kommer a bli klar näsa år. VAD HÄNDE EGENTLIGEN? Domarna ska faa e beslu omgående oavse förhållanden (väder, bakgrundsljud, ljusförhållanden osv) och samidig olka reglerna. De finns ingen möjlighe ill repris. Ibland blir de naurligvis fel, men domarnas ubildning, ruin och erfarenhe gör förhoppningsvis a de ofas blir rä. I bruks har vi dessuom e vådomarsysem som också ska bidra ill a 10
TEMA: ävlingsdomare DOMAREN KAN BARA DÖMA DET HON/HAN SER OCH UPPFATTAR. SÅ HÄR BLIR DU BRUKSDOMARE Domarubildning arrangeras av de olika disriken och du ska rekommenderas av din lokalklubb ill ubildningen. Domarubildningen är uppdelad i vå kaegorier, en för B-domare och en för A-domare. För a bli B-domare är de formella kraven a du är medlem i SBK, har ävla själv och blivi godkänd i lägre klass och a du sedan idigare är aukoriserad B-ävlingsledare. Efer genomgången ubildning ska du klara e eoreisk prov och e prakisk prov sam ha hunni fylla 21 år. För a bli A-domare är kraven i huvudsak desamma men de krävs a du är aukoriserad A-ävlingsledare. minska risken för felakiga beslu. Ibland är de ändå ine lä a hinna uppmärksamma vad de är som händer och om domaren är veksam så kan domaren ine belasa ekipage. Ta ill exempel en klassisk svår siuaion plasliggning. Som domare hör man ibland a en hund gnäller men den håller masken samidig, de vill säga de går ine genom hundarnas beeende a avgöra vilken hund de är som gnäller. Då kan de ibland vara omöjlig för domaren a avgöra vilken hund de är som låer och följakligen kan domaren ine låa gnälle påverka bedömningen. E anna momen där de relaiv ofa kan skilja mellan domarna är hopp över hinder. Den ena domaren hörde den där lilla klangen av en klo som slog i och drar ill beyg 8 medan den andra ine hörde någo och ger e högre beyg. Ibland kan publiken uppfaa de som ine domarna ser och domaren hör de som ine publiken kan höra. Då kan domarens bedömning verka märklig. E exempel ur verkligheen är föraren som säller upp inför näsa momen och blixsnabb daskar ill sin hund på huvude. Domaren, som jus gav sin skrivare en insrukion, såg ur ögonvrån a hunden duckar ill, men ine varför även om domaren anade orsaken. Hela publiken såg vad som hände och de blev en snackis på ävlingen, men vad skulle domaren göra? DET SKA VARA LIKA FÖR ALLA De är ju bara en minu! A gå run e spår med alla spårapporer och en ynka minu för mycke på iden är ine kul. Jag har själv vari i den siuaionen och kän besvikelsen, men överskrider man maxiden så blir spåre underkän. Som domare är de ine allid lä a försöka förklara för en upprörd och besviken förare a vi ine kan bjuda på den exra minuen. Samma ska gälla för alla även om de är nära. De handlar ine om a vara snäll eller hård i bedömningen, uan a vara rävis och korrek. Give a de yre omsändigheerna som skog, mark, appellplaner, väder och årsider varierar från ävling ill ävling har vi genom reglerna försök se ill a alla ävlar på så lika villkor som möjlig. De innebär exempelvis a alla lägrespår är ca 1000 meer långa, ca 60 80 minuer gamla och innehåller 7 spårapporer och en sluappor med en given maxid. Eller a en hund som sara efer a hjälpföraren klappa den, men före hjälpförarens kommando i momene budföring ine får högre beyg än 6. Vid varje ävling, från norr ill söder och under hela åre. På så sä försöker vi åsadkomma så likarade förhållanden som de är möjlig för a resulaen ska kunna värderas mo varandra. Ine mins vikig för de som exempelvis önskar mäa sina hundars merier mo andras eller önskar kvala in ill SM. DET HANDLAR INTE BARA OM ATT SÄTTA BETYG Alldeles i början av min domarkarriär dömde jag e appellspår illsammans med en mycke mer ruinerad kollega. De var på den iden förarna själva lade u sina spår. Vi konrollerade ruinmässig alla funna apporer men en förare var mindre villig a visa upp sina. När vi fick dem försod vi varför alla re var inkleade med köbullar. Jag var hel oförberedd på de och när jag samla ankarna och praa med min domarkollega fanns de bara en sak a göra, ros a föraren hävdade a de på hemmaklubben sags a de är så här man gör. De är aldrig rolig a behöva faa råkiga beslu, oavse om de härleds ill e medvee eller omedvee fusk eller olyckliga omsändigheer. Vi fick naurligvis diskvalificera ekipage och en mycke ledsen ävlingsdebuan fick åka hem. Som domare vingas man ibland faa beslu som ine har med beygsäande eller momenens uförande a göra. Isälle konsaerar domaren vad som händer i vissa givna siuaioner. De kan handla om a rapporera en hund för sörande upprädande i momene plasliggning. Domarna är ansvariga för a rapporera en hund som ill exempel försöker få med sig hunden bredvid i en yser lek isälle för a ligga sill. Hunden får ävla vidare under dagen men får naurligvis beyg noll 11
TEMA: ävlingsdomare i momene och SBK ar cenral sällning ill rapporen. Läs här hur de går ill: www.brukshundklubben.se/funkionar/ VET DU VAD DE OLIKA prov-avling/lydnadsprov/sorande-hund-vid-gruppmomen/ DOMARKATEGORIERNA BETYDER? Oj hoppsan, de var ine meningen säger föraren när hela Som domare i bruksprov kan man vara B- eller A-domare. Som B-domare är du aukoriserad a döma of- godispåsen ramlar u på söksigen. Med re figuraner funna och hopp om en uppflyning blev hon lie väl glad och änke ficiella bruksprov (undanag skyddshundsgruppens sig ine för eller, o hemska anke var de medvee? De huvudmomen, dvs själva skydde). Som A-domare behöver ine domaren a sällning ill, uan de räcker a är du aukoriserad a döma officiella bruksprov av domaren konsaerar vad som sker och illämpar regelverke alla yper, även skydds. därefer. De är ine illåe a använda godis och leksak som Som domare kan man även vara försaklass-domare belöning på gemensam mark, exempelvis söksig eller baslinjen eller andraklass-domare. De har inge med rankning vid uppleande. De leder ill diskvalificering och de kan ine av domare a göra uan handlar om vilka klasser domarna se mellan fingrarna på oavse om resulae var bra man får döma. En försaklass-domare får döma från eller dålig. Regeln finns ine i de enskilda momenen uan åerfinns i de särskilda besämmelserna för bruksprov. Där finns döma appellklass ill högreklass sam uppleande i appellklass ill eliklass och en andraklass-domare får också regeln om a en förare som i övrig uppräder olämplig eliklass. kan uesluas från prove, och i de allmänna besämmelserna En domare kan naurligvis ha kombinaioner av a exempelvis regeln om a aga av hund är förbjuden. Båda aukorisaioner, ill exempel en domare vara 1B/2A, reglerna kunde domaren ha överväg om domaren uppfaa dvs. får döma upp ill eliklass i spår, sök och rappor dasken i hundens huvud i exemple ovan. men bara upp ill högre klass i skydd. En annan siuaion som diskueras mycke de senase åren är en hund som uppvisar e oaccepabel beeende genom a visa aggressivie, göra ufall eller på anna sä uppräda hofull mo människor och/eller andra hundar. För domare och andra aukoriserade funkionärer råder en rapporeringsskyldighe. De är e nödvändig beslu a faa och de ingår i uppdrage. De är ine e alernaiv a underlåa a rapporera en hund för oaccepabel och de är definiiv ine a vara snäll. A ingen blev skadad, a de känns ris, ill och med obehaglig eller är klubbkamraens hund är ine e skäl a låa bli. A hjälpa hund och förare a undkomma en evenuell mycke värre framida siuaion, och framför all, a skydda andra ävlande, hundar och publik, de är a både följa regelns inenion och a si ansvar. De om någo är väl a vara snäll? n Som domare gäller de a placera sig sraegisk för a kunna se alla dealjerna i ävlingsmomenes uförande. A få se 10:an i lufen är vad varje ävlande hoppas på. FÖRSTAKLASS ANDRAKLASS B-DOMARE Appellklass ill eliklass för spår, sök, rappor Appellklass ill högreklass för spår, sök, rappor* A-DOMARE Appellklass ill eliklass för spår, sök, rappor och skydd** Appellklass ill eliklass för spår, sök, rappor och skydd** KONTAKTA DIN KLUBB OM DU VILL UTBILDA DIG. *Även uppleande i eliklass (från 2017 även plasliggning) **Skydd finns ine i appellklass 12