Kortversion Växande branscher om Stockholmsregionens samspel med övriga landet Ett urval av resultaten från rapporten Storstadspolitik 8:2003
Beställ gratis från Regionplane- och trafikkontoret Box 4414 102 69 Stockholm Tel: 08-737 44 23 Fax 08-737 25 66 E-post: rtk@rtk.sll.se www.rtk.sll.se Storstadspolitik Grafisk form omslag: Soya Omslagsillustration: Katarina Jacobson Layout: Mediablocket Tryck: Katarina Tryck, Stockholm 2003 RTN 200111-0277 ISSN 1651-5498
Innehåll Ett urval av resultaten från rapporten Storstadspolitik 8:2003 1 Inledning 5 Tydlig tendens till spridning 6 Vad är en stockholmsbransch?... 6 Specialiseringen förändras över tiden... 6 Stockholmsbranschernas spridningsförlopp... 7 Branschförnyelse och tillväxt 8 Branscher som växer... 8 Fler jobb och fler företag... 9 Växte alla stockholmsbranscher?... 9 Betyder Stockholm mest för små regioner?... 10 Tillväxtsambanden stämmer med teorin... 10 Stockholmsbranscherna växte mest... 11 Fokus på snabbväxarna... 12 Större sysselsättningseffekt i befolkningsrika regioner... 12 Företagandet följer mönstret... 13 Utbildningsnivån viktig... 14 Kluster och regionstorlek... 14 Tjänster kontra tillverkning... 14 Sammanfattning 16 3
Inledning Stockholmsregionen har länge till följd av sin storlek, täthet och internationella kontakter varit centrum för tillväxten i Sverige. I Stockholm finns ett stort antal branscher, gott om högutbildad arbetskraft, stora forsknings- och utvecklingsresurser samt kvalificerade tjänsteföretag. Nya affärsidéer gynnas genom täta kontakter mellan forskare, konsulter, specialiserade underleverantörer och agenturer. Marknaden har också många köpstarka kunder. Det finns många verksamheter som saknas på andra håll i landet. Dessutom har Stockholm importerande företag som tillsammans med agenturer och stora forskningsinstitutioner gör regionen till Sveriges importnod för nya idéer och produkter. Storlek och täthet ger gynnsamma villkor för förnyelse. Detta visades i rapporten Regioner, handel och tillväxt (Regionplane- och trafikkontoret, 1998:6). Nu befäster en färsk forskningsrapport från Regionplane- och trafikkontoret Storstadspolitik nr 8 ännu tydligare hur viktig Stockholmsregionen är för hela Sverige. Innovationerna stannar nämligen inte i Stockholm. Rapporten heter Växande branscher om Stockholmsregionens samspel med övriga landet och har utarbetats vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Den baseras på statistiskt material för perioden 1990 1999 och visar i detalj hur nyheter och expansiva verksamheter i Stockholmsregionens näringsliv sprids till andra regioner i landet. Ett urval av rapportens resultat presenteras i den här skriften. Sammantaget finns nu alltså studier av utvecklingen under 20 år. Slutsatserna är så tydliga att de även ger starka indikationer om framtida förhållanden. 5
Tydlig tendens till spridning Verksamheter som vuxit sig starka i Stockholmsregionen har en tydlig tendens att senare växa även i övriga landet. Det är alltså inte fråga om att den ekonomiska utvecklingen sker antingen i Stockholm eller i övriga landet, utan att Stockholmsregionens tillväxt är en förutsättning för branschförnyelse i övriga svenska regioner. Tillväxten i landets regioner stimuleras systematiskt av utvecklingen i Stockholmsregionen. I uppgång växer de typiska stockholmsbranscherna mycket snabbare än andra branscher i övriga landet. I nedgång krymper de i allmänhet mindre. Vad är en stockholmsbransch? En näringsgren med hög specialiseringsgrad i Stockholmsregionen är en typisk stockholmsbransch. Begreppet specialiseringsgrad står för att en viss näringsgren har relativt sett många anställda i en region i förhållande till hur det ser ut i samma bransch i övriga landet. 1 Specialiseringen förändras över tiden Nya verksamheter oavsett om de startar i eller utanför Stockholm ligger nästan alltid i något tidigt skede i Stockholmsregionen, bland annat för att den lokala marknaden är stor där. Dessutom startas många verksamheter i Stockholmsregionen för att den ekonomiska miljön där är variationsrik. Specialisering är en dynamisk process och specialiseringen förändras över tiden. De branscher som är specialiserade i Stockholm kan därför antas minska sin specialisering över tiden snarare än öka. Samtidigt är sannolikheten hög för att en stockholmsspecialiserad bransch ska fortsätta att ha kvar någon grad av specialisering där, även om den är lägre än tidigare. Av Stockholmsregionens totalt 565 näringsbranscher 1990, klassificeras 158 som specialiserade. 2 1 Specialiseringsgraden räknas fram genom att dividera andelen sysselsatta i en bransch i en region med andelen sysselsatta i samma bransch i landet som helhet. Man får då fram en kvot, specialiseringskvoten. 2 Dessa branscher hade 1990 minst 30 procent fler anställda än samma branscher i genomsnitt hade i landet som helhet. 6
Stockholmsbranschernas spridningsförlopp Vart de stockholmsspecialiserade näringarna sprids beror på en kombination av tillfälligheter, regionernas ekonomiska miljö, de lokala företagens kunskaper om marknads- och produktutvecklingen i Stockholmsregionen samt den lokala näringslivspolitiken. Till en regions ekonomiska miljö hör arbetskraftens utbildningsnivå och utbildningsprofil, om det finns samlokaliseringsfördelar och företagssamverkan, tillgång till FoU-resurser samt infrastruktur. Näringspolitik handlar därför till stor del om att påverka dessa förhållanden. 7
Branschförnyelse och tillväxt Branscher som växer För att få reda på hur tillväxten utvecklats för de olika stockholmsbranscherna delas dessa upp i tre grupper efter specialiseringsgrad i Stockholmsregionen för 1990: specialiserade, kraftigt specialiserade, mycket kraftigt specialiserade. 3 Totalt handlar det om 82 specialiserade branscher, 37 kraftigt specialiserade och 39 mycket kraftigt specialiserade. Poängen med uppdelningen är att ta reda på om specialiseringsgraden betyder något för spridningsmönster, effekter på sysselsättningen samt nyföretagandet i landets övriga regioner. Så hur växte då de tre stockholmsspecialiserade branschgrupperna? Av följande tabell framgår det tydligt att ju högre grad av stockholmsspecialisering en bransch hade 1990, desto starkare ökade sysselsättningen och antalet företag i övriga landet. Specialiseringsgraden för en näring i Stockholmsregionen 1990 förutsäger med andra ord dess spridningsmönster under de följande nio åren i övriga landet. Tabell 1. Sysselsättnings- och arbetsställeförändring 1990 99. Branscher indelade Sysselsatta Arbetsställen Förändring av Förändring av efter grad av 1999 1999 sysselsatta arbetsställe specialisering procent procent 1990 99, % 1990 99, % Specialiserade Stockholm 25,3 22,6 0,7 21,9 Övriga landet 14,1 17,4 4,7 14,4 Kraftigt specialiserade Stockholm 16,9 15,4 37,5 74,8 Övriga landet 5 6,7 33,3 54,5 Mycket kraftigt specialiserade Stockholm 9,9 4,9 8,9 47,3 Övriga landet 2,9 2,3 74,4 48,2 ALLA BRANSCHER Stockholm 100 100 6,2 17,1 Övriga landet 100 100 13,1 0,2 Branschindelningen efter specialiseringsgrad är baserad på lokaliseringen år 1990. 3 Specialiserade branscher har en specialiseringskvot som är minst 1,3 men mindre än 2,0, alltså minst 30 men färre än 200 procent fler anställda än i landet som helhet. De kraftigt specialiserades kvot är minst 2,0 men mindre än 2,5. De mycket kraftigt specialiserade har en kvot på minst 2,5. 8
Fler jobb och fler företag Den totala sysselsättningen minskade i Sverige mellan 1990 och 1999. Nedgången var mindre markant i Stockholmsregionen än i övriga landet. I de stockholmsspecialiserade branscherna ökade däremot sysselsättningen. Dessutom ökade sysselsättningen i de stockholmsspecialiserade branscherna relativt sett mer i övriga landet än i Stockholmsregionen. Totalt minskade antalet företag utanför Stockholm, men antalet företag i de stockholmsspecialiserade branscherna ökade samtidigt. Övriga landet skulle alltså ha haft en mycket stark tillbakagång av såväl sysselsatta som arbetsställen om inte de utpräglade stockholmsbranscherna etablerats och vuxit där. Växte alla stockholmsbranscher? Av de mycket kraftigt specialiserade branscherna växte 31 av 39 i övriga landet under hela perioden 1990 99. Motsvarande siffra för de kraftigt specialiserade branscherna var 21 av 37 branscher. Av de specialiserade branscherna var det 56 av 82 stycken som uppvisade positiv tillväxt i landets övriga regioner. Delperioderna 1990 93, 1993 96 och 1996 99 visar återigen samma mönster. Under den första perioden gick de stockholmsspecialiserade branscherna utanför Stockholmsområdet tillbaka mycket mindre än andra branscher. Under tillväxtperioderna 1993 96 och 1996 99 ökade både sysselsättning och antalet företag utanför Stockholmsområdet mycket mer i de specialiserade stockholmsbranscherna än i näringslivet totalt. Matriserna nedan sammanfattar spridningen av de olika stockholmsbranscherna fördelade efter specialiseringsgrad i mindre respektive större regioner i övriga landet. Siffrorna anger antalet branscher med positiv sysselsättningsutveckling. Stora regioner definieras här som de 40 som hade störst befolkning 1990. Matris 1. Positiv sysselsättningstillväxt i de 40 befolkningsrikaste LA-regionerna i branscher indelade efter specialiseringsgrad i Stockholmsregionen under 1990-talet. Stora regioner Specialiserade Kraftigt Mycket kraftigt specialiserade specialiserade 1990 93 0 9 22 1993 96 34 33 36 1996 99 34 39 28 9
Matris 2. Positiv sysselsättningstillväxt i de 40 befolkningsmässigt minsta LA-regionerna i branscher indelade efter specialiseringsgrad i Stockholmsregionen under 1990-talet. Små regioner Specialiserade Kraftigt Mycket kraftigt specialiserade specialiserade 1990 93 5 15 28 1993 96 26 26 32 1996 99 32 34 19 Betyder Stockholm mest för små regioner? Det som inte framgår av matriserna är att den procentuella effekten av branschspridningen från Stockholm är störst i de små regionerna. Detta är på sätt och vis naturligt, eftersom även små förändringar i dessa regioner ger upphov till stora procentvärden. Det är dock inte självklart att branscherna ska sprida sig i samma takt, det vill säga lika snabbt, till de minsta som till de största regionerna. Både den högsta och den lägsta tillväxten finns i de små regionerna. Sålunda stöder inte undersökningen så här långt föreställningen att spridningen skulle ske långsammare eller mindre ofta i små regioner. Tillväxtsambanden stämmer med teorin Spridningen kan dela in en branschs tillväxt i tre faser: Först växer en bransch både i Stockholmsregionen och i övriga landet. Under senare delen av denna fas är tillväxttakten låg i Stockholmsregionen men snabb i övriga landet. Under nästa fas minskar näringen i Stockholmsregionen, samtidigt som den fortsätter att växa i övriga landet. I den sista fasen krymper branschen både i Stockholm och i övriga landet. Resultatet visar att modellen och verkligheten stämmer mycket väl överens under 1990-talet. De flesta branscher som växer snabbt i Stockholm växer även i övriga landet. De som minskar i övriga landet minskar också i Stockholm. Observationerna för de specialiserade stockholmsbranscherna innehåller bara en enda tydlig avvikelse från det förväntade mönstret. Det gäller läkemedelsindustrin, som växte snabbt i Stockholm men minskade i övriga landet. För de kraftigt specialiserade noterades en snabb tillväxt både i Stockholm och övriga landet för elva branscher som ger en karakteristik av 1990-talets nya näringsliv. Det gäller: Reproduktion av videoinspelningar Aktie-, ränte- och valutafonder Tvärvetenskaplig FoU med tyngdpunkt i samhällsvetenskap och humaniora. Tillverkning av radio- och TV-mottagare, apparater för ljud- och videosignaler. 10
Resenäringar Datakonsulter Övrig marknadsföring Försäkringsmäklare Grafisk formgivning och service Organisations- och informationskonsulter Mässor, kongresser och dagkonferenser. För de allra mest specialiserade branscherna visar analysen att inte en enda bransch fortsätter att växa snabbt i Stockholm utan att göra det även i övriga Sverige helt enligt modellen, alltså. De branscher som har denna utveckling är alla typiska för 90-talets expanderande ekonomi: Fondförsäkringar Pensionsfonder Kontorsservice och översättare Markexploatering Samhällsvetenskaplig FoU Film- och videodistribution Annonsförmedling Nyhetsservice Diverse övriga företagstjänster Databaser Partihandel med fonogram och videokassetter. Stockholmsbranscherna växte mest Om vi adderar samtliga branscher som hade någon grad av specialisering 1990 i Stockholmsregionen och jämför med övriga branscher framträder intressanta resultat vad gäller sysselsättningen. Det visar sig att specialiserade branscher har en mycket stark tendens att öka sin sysselsättning i resten av Sverige. Det framgår av tabell 2. För branscher med neutral eller lägre specialisering i Stockholm är mönstret det omvända. 11
Tabell 2. Absolut sysselsättningsförändring i fyra branschgrupper i övriga Sverige under perioden 1990 1999. Regional specialisering Tillväxt Minskning Summa i Stockholms LA-region, 1990 Hög specialisering 100 935 45 103 55 832 Neutral specialisering 45 272 234 816 189 544 Låg specialisering 35 092 118 529 83 437 Mycket låg specialisering 24 332 85 611 61 279 Summa 205 631 484 059 278 428 1990-talet speglar sålunda en stor förändring i Sveriges näringslivsstruktur. Näringsgrenar som inte är specialiserade i Stockholmsregionen och alltså redan har minskat sin sysselsättning där, krymper dramatiskt sin sysselsättning även i övriga landet under perioden. Mönstret är detsamma för nyföretagandet. De stockholmsspecialiserade branscherna är de enda som haft kraft att öka antalet företag utanför Stockholm. De svarade för 51 procent av det totala nyföretagandet. Fokus på snabbväxarna Låt oss nu titta på de branscher som både är högspecialiserade i Stockholm och som växer snabbt i övriga Sverige. Vilka faktorer är det om avgör om en bransch sprids till andra regioner eller inte? Med högspecialiserade branscher avses här alla branscher som har någon grad av specialisering specialiserade, kraftigt specialiserade och mycket kraftig specialiserade i Stockholmsregionen 1990. Med snabb tillväxt avses tillväxt på minst 48,3 procent mellan 1990-1999. Totalt fanns det 54 branscher som var högspecialiserade och växte med minst 48,3 procent. Större sysselsättningseffekt i befolkningsrika regioner Trots en viss variation mellan olika regioner i samma storleksklass är det dominerande mönstret att de högspecialiserade och snabbväxande branschernas expansion under 1990-talet har kommit i princip alla regioner till godo. Teorin förefaller vidare stämma med verkligenheten. Spridningen av dessa näringar har en oproportionerligt stor effekt på sysselsättningen ju större en region är. En ökning av befolkningsstorleken i en region med 10 procent ledde till en ökning av antalet sysselsatta i branschgruppen med drygt 13 procent. Hela elva regioner hade dock mer än dubbelt så många sysselsatta inom den högspecialiserade och snabbväxande branschgruppen än vad regionstorleken förut- 12
säger. De är: Årjäng (+545 procent), Arjeplog (+498 procent), Härjedalen (+338 procent), Karlskoga (+267 procent), Åre (+161 procent), Ljusdal (+131 procent), Västerås (+130 procent), Haparanda (+112 procent), Karlskrona (+109 procent), Kiruna (+107 procent) och Strömsund (+105 procent). Sju av dessa elva regioner finns i Norrland. Det finns även elva regioner som har en negativ avvikelse som är minst 50 procent under den förväntade avvikelsen givet regionstorleken. De är: Sorsele ( 93 procent), Eksjö ( 72 procent), Filipstad ( 67 procent), Vansbro ( 66 procent), Skövde ( 64 procent), Mora ( 64 procent), Pajala ( 63 procent), Arvika ( 62 procent), Falkenberg ( 55 procent), Lidköping ( 53 procent) och Uddevalla ( 51 procent). Sysselsättningen ökade från 1990 till 1999 i de högspecialiserade och snabbväxande branscherna i nästan alla regioner. Det är bara fyra regioner som redovisar en minskning, nämligen Luleå (trots teknisk högskola), Åmål, Fagersta och Sorsele. Företagandet följer mönstret Regionstorleken har även stor betydelse för hur många företag som startas. Det är intressant, eftersom snabbväxande kunskapsintensiva branscher förknippas med entreprenörskap och nyföretagande. De högspecialiserade och snabbväxande branscherna sprids först till de allra största regionerna utanför Stockholmsregionen. Detta förklaras av att den lokala marknaden måste vara tillräckligt stor för att locka nya verksamheter. De nya branscherna etableras därför sent i små regioner. Det är först när produkterna har blivit mycket väletablerade och fått en hög efterfrågan som det går att förlägga dem till dessa regioner. Även om bilden är tydlig finns det vissa avvikelser. Ett antal regioner hade år 1999 mer än 33 procent fler arbetsställen än väntat: Åre (+231 procent), Arjeplog (+125 procent), Storuman (+122 procent), Malung (+76 procent), Härjedalen (+58 procent), Ljusdal (+53 procent), Uppsala (+49 procent), Lycksele (+48 procent), Växjö (+43 procent), Östersund (+40 procent) och Övertorneå (+36 procent). Åtta av de elva positivt avvikande regionerna finns alltså i Norrland. Här noteras därför något av en Norrlandseffekt. Vänds blicken till de entreprenörsmässigt lågpresterande regionerna är det åtta stycken där arbetsställen minskat med 33 procent eller mer. De är: Sorsele ( 73 procent), Bengtsfors ( 64 procent), Kalix ( 39 procent), Hultsfred ( 36 procent), Eksjö ( 35 procent), Kristianstad ( 34 procent), Skövde ( 33 procent) och Filipstad ( 33 procent). 13
Utbildningsnivån viktig Den högspecialiserade och snabbväxande branschgruppen har en utbildningsintensitet utanför Stockholm som är tre gånger så hög som i den privata sektorn som helhet. Utbildningsintensiteten har också en tendens att falla med regionstorleken. Mönstret är tydligt, men variationen mellan jämnstora regioner är samtidigt stor. Regioner i Norrland har till exempel ett större antal sysselsatta med lång högskoleutbildning i förhållande till sin befolkning Företagandet påverkas tydligt av att det finns många sysselsatta med lång högskoleutbildning, både i tillverkningsindustrin och i tjänstebranscherna. För entreprenörskap och nyföretagande är alltså kunskapsintensiteten avgörande inom hela branschgruppen. Högre kunskapsnivå i en region stimulerar alltså tillkomsten av nya företag. Kluster och regionstorlek Sysselsättningen ökade snabbare i regioner där det fanns många sysselsatta i respektive bransch redan 1990. Det tyder på en självförstärkning som kan kopplas till så kallad lokaliseringsekonomi eller klusterfördelar, det vill säga att företag inom samma bransch samlas på ett ställe för att de har nytta av varandra. Möjligheterna att etablera en lönsam verksamhet är också betydligt större i de 30 största regionerna. Tjänster kontra tillverkning Det är främst branscher inom den privata tjänstesektorn som sprider nya verksamheter från Stockholmsregionen. Tjänstebranscherna sprids främst hierarkiskt, d v s från större till mindre regioner och etableras i många regioner. De skiljer sig därmed från tillverkningsbranscherna, som är beroende av skalfördelar och kännetecknas av en tillväxtfas, en mognadsfas och en nedgångsfas. De karakteriseras därmed av produktcykelspridning. De producerande företagen ökade i många regioner, men inte överallt och med stor variation. Tjänstenäringarna ökade däremot i så gott som alla regioner och ökningen var starkt beroende av varje regions storlek. Utvecklingen inom tillverkningsindustrin tyder på att det är relativt storskaliga företag och/eller fler anställda i befintliga enheter som spridit sig. Inom tjänstesektorn har det däremot i stor utsträckning varit entreprenörer som startat nya företag. 14
Anställda inom den privata tjänstesektorn har generellt mycket mer utbildning än de i tillverkningsindustrin. Utbildningsnivån i snabbväxande privata tjänstebranscher ligger i genomsnitt ungefär 40 procent över den i snabbväxande branscher i tillverkningsindustrin. Både inom tjänstenäringarna och tillverkningsindustrin ligger utbildningsnivån i de snabbast växande branscherna med hög specialisering i Stockholm över riksgenomsnittet. Det rör sig alltså i båda fallen om mycket kunskapsintensiv verksamhet. Regioner som vill få denna typ av verksamhet måste alltså säkra tillgången på högutbildad arbetskraft. 15
Sammanfattning Alla regioner gynnas Stockholmsområdet har många innovativa verksamheter som saknas i andra regioner. De sprider sig till övriga landet genom att företag hämtar inspiration från Stockholmsregionen. Stockholmsbranscherna växer under 1990-talet snabbare utanför Stockholm än i Stockholm. Det är få regioner som inte alls tillgodogör sig spridningen. Nedgångar i Stockholmsregionen visar också var nedgång är att vänta i övriga landet. Regionstorlek och bransch påverkar Sysselsättningen ökade i minst samma takt i små som i stora regioner om man ser till samtliga stockholmsbranscher. Antalsmässigt gäller dock att färre specialiserade näringar spreds till små regioner än till större. Spridningsmönstret skiljer sig mellan olika branscher. Tillverkningsbranscher sprids till få regioner och ganska slumpmässigt. Tjänstenäringar sprids på ett mycket mer systematiskt sätt till successivt fler regioner, först till de större och kunskapsintensiva regionerna. Tjänstebranscherna har en mycket högre andel sysselsatta med lång högskoleutbildning än genomsnittet. Denna kunskapsintensitet behålls när de etableras utanför Stockholm. Mest tjänster bland snabbväxarna De branscher som dels vuxit till sig först i Stockholm, dels spridits snabbast till övriga landet är främst tjänstebranscher. Deras utveckling gynnas av entreprenörskap och variation i det lokala näringslivet. Regionens storlek driver på antalet branscher, takten i spridningen, antalet sysselsatta, kunskapsintensiteten och nyföretagandets tillväxt. Spridningsprocessen utmärks av ett mycket stort nyföretagande. Så kan regioner locka nya verksamheter Utifrån den vetenskapliga analysen har vi dragit slutsatsen att regioner runtom i Sverige kan attrahera nya verksamheter genom att skapa en stor region, erbjuda arbetskraft med högre utbildning samt skapa förutsättningar för entreprenörskap och för tjänstesektorn samt erbjuda högskoleutbildning. Det är samtidigt tydligt att även små regioner kan attrahera stockholmsspecialiserade branscher, och där är företagsklimatet helt avgörande. 16