MENINGSSKAPANDE HELHETSIDÉ

MENINGSSKAPANDE HELHETSIDÉ Vad är det som gör att pedagoger gör det de gör när det som händer händer och vad är det som gör att man ändrar sitt görande till ett annat görande när det som händer händer? Det finns förstås många svar utan att något av dem kan sägas vara fullständigt. Ibland agerar man utifrån traditionen på skolan utan djupare funderingar över varför den ser ut som den gör. Man gör det man gör för att man alltid gjort så. Ett problem med traditionen är att den ofta uppstått i och fungerat väl i ett tidigare sammanhang som kan skilja sig åt från den situation man har idag. På det viset kan vissa traditionella lösningar i själva verket skapa de problem som man försöker att lösa på ett traditionellt sätt. Goda råd och tips eller anmodanden från andra är en annan anledning till att man gör det man gör. Att ta över arbetssätt från andra som varit framgångsrika, utan att ha förstått vad som ligger bakom, riskerar att avprofessionalisera läraryrket genom att lärare reduceras till att vara handläggare eller utförare av arbetsuppgifter och lösningar som andra utformat. Att relatera händelser till en inre meningsskapande helhetsidé om hur man på bästa sätt bidrar till barns och Att själv förstå och kunna förklara för ungdomars lärande och utveckling är ytterligare ett sätt det som händer händer är ett uttryck andra varför man gör det man gör när att få vägledning i hur man ska för professionalitet. hantera vardagen. Förståelse av och mening i vardagssituationerna skapas genom att händelser sätts in ett större sammanhang eller meningsskapande helhet. Oavsett om man är medveten om den eller inte och oavsett om den är uttalad eller inte, så är den helhet utifrån vilken man initialt förstår eller beskriver problemet, avgörande för hur man hanterar olika situationer. Det är åtminstone tre svårigheter förknippade med denna process. Till att börja med förutsätter det att man har en helhetsförståelse med rele

vans för det problem man söker hantera. För det andra behöver man vara medveten om hur helheten ser ut och för det tredje behöver man klara av att koppla situationen till helheten och förstå vilka konsekvenser helheten får för hur man bör hantera situationen. Att hjälpa lärarstudenten att utveckla, tydliggöra och synliggöra sin helhetsförståelse av hur man på bästa sätt kan bidra till barns lärande och utveckling blir en viktig del i lärarutbildningen om lärarstudenten ska känna sig trygg i sin framtida lärarroll. Pedagogers agerande i vardagen förväntas bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. I kontakterna med utbildningen på universitetet ligger tyngdpunken på vetenskap och forskning medan beprövad erfarenhet utgör tyngdpunkten under den verksamhetsförlagda undervisningen, dvs VFU:n. Lärare anger att deras egna erfarenheter i mötet med barnen är den viktigaste påverkansfaktorn när det gäller det egna sättet att arbeta. Idealt sett relateras vetenskap och beprövad erfarenhet till varandra i det lä

rande samtalet mellan handledare och lärarstudent om hur man kan bidra till barns lärande och utveckling ett möte. Ibland berättar lärarstudenter att lärare under VFU:n säger Välkommen ut i verkligheten, nu ska du få lära dig hur det egentligen är. Det tyder på att vi inte alltid lyckas skapa det ideala lärande samtalet som berikar såväl handledarens som lärarstudentens kunskapsbildning. Man tänker kanske inte på att vardagsverksamheten utgör grunden för forskning och vetenskap. Lärarstudenten möter på universitetet de senaste forskningsrönen och kan bidra med dessa kunskaper i det lärande samtalet medan handledaren delar med sig av sin förståelse av lärande samt sina erfarenheter av att omsätta sina lärdomar och vetenskap i vardagshandlingar. Att använda sig av föreställningskartor har visat sig vara ett bra sätt att medvetandegöra och synliggöra sin förståelse av hur man som pedagog kan bidra till barns lärande och utveckling. Att under en utbildning successivt skapa nya föreställningskartor vartefter kunskapen fördjupas synliggör och fördjupar även lärprocessen.

FÖRESTÄLLNINGSKARTAN En föreställningskarta är ett verktyg för att förstå en individs mentala landskap, hennes tankeprocesser. Föreställningskartan har sin teoretiska grund i konstruktivistisk och gestaltteoretisk teori om lärande och utveckling och kan ses som en grafisk representation av en individs föreställningar om ett visst fenomen. Att samtala och tillsammans skapa en föreställningskarta är ett sätt att tydliggöra och förstå någon annans föreställningsvärld. Metoden har visat sig fördjupa samtalet samtidigt som den ger en helhetsbild av den intervjuades föreställningsvärld 1. Man kan dra paralleller mellan vanliga kartbilder och den spegling av tankestrukturer, som föreställningskartor förväntas ge. En karta är ämnad att ge en orientering i ett landskap. Den ska ge en förenklad bild av något stort och komplext. Som samtalsledare har man som uppgift att med hjälp av förståelsefördjupande frågor bidra till att den man samtalar med upptäcker och formulerar sina egna föreställningar och åskådliggör dessa föreställningar i form av en föreställningskarta. Tillvägagångssätt Man ber först den intervjuade att formulera ett antal nyckelord eller nyckelfraser som beskriver förståelsen, dvs. svara på frågan och skriva ner dem på post it lappar. Ett nyckelord eller en fras skrivs på varje lapp. Nästa steg är att intervjupersonen placerar ut lapparna på ett stort tomt papper t ex ett blädderblockspapper, som ger gott om utrymme att skriva på. Intervjupersonen uppmanas också att försöka ordna, prioritera, binda ihop och/eller gruppera lapparna på 1 Miles & Khattri 1995; Scherp 2002

ett för henne eller honom meningsfullt sätt, för att man redan nu ska ha möjlighet att upptäcka eventuella mönster. Utgångspunkten för det fortsatta samtalet är att begripa sig på den förståelse som lapparna representerar. Det är en fördel om man använder sig av den intervjuades egna ord så mycket som möjligt när man försöker skriva ned kärnan i det som sägs. När denne inte har något mer att tillägga övergår samtalet från en fördjupning av varje del till en beskrivning av hur delarna är relaterade till varandra. Redan under samtalets gång kan naturligtvis samband bli uppenbara och bör då markeras. Delarna knyts till varandra genom pilar och streck som illustrerar att områden påverkar varandra ömsesidigt. Den intervjuade får till slut godkänna resultatet och har möjlighet att göra korrigeringar. Jag tyckte omedelbart att detta var ett bra verktyg och ett lätt sätt att åskådliggöra sina tankar och erfarenheter. Det blir lättare att dra paralleller och se samband mellan sina tankar och erfarenheter. Om man sätter det i system är det ett bra sätt att se sin egen utveckling. Detta är något som jag ska försöka använda mig av både nu och i framtiden. Jag tror på att man måste ha effektiva konkreta metoder för att utreda - utveckla sina tankar och erfarenheter, och detta är en sån konkret effektiv metod, i varje fall för mig. Toppen! Anna

Start VFU period 1 Samtliga deltagande lärarstudenter samlas för att göra föreställningskartor. Studenterna arbetar två och två. Var och en får hjälp med att synliggöra och tydliggöra sina föreställningar om hur man på bästa sätt kan bidra till barns lärande och utveckling utifrån det uppdrag som skolan har. Föreställningarna dokumenteras på ett blädderblocksblad som sedan överförs till digital form. Föreställningskartan utgör startpunkten för varje enskild students lärande om lärande och undervisning. Lärarstudenterna har lärande samtal i små lärgrupper utifrån sina föreställningskartor. Lärande samtal cirka 2 timmar ev via Maratech. Efter lärande samtal gör var och eventuella förändringar av sin föreställningskarta och sparar som nr 2. Den första kartan sparas i oförändrat skick. Kurs 1 Kursen avslutas med att lärarstudenten skriver ned sina reflektioner och lärdomar från kursen och den litteratur man använt sig av. Lärdomar och reflektioner relateras till föreställningskartan varefter kartan revideras utifrån nyvunna kunskaper. Föreställningskartan sparas Kurs 2 Samma som för kurs 1 Varje lärarstudent genomför ett samtal, med hjälp av föreställningskartemetoden, där handledaren formulerar sina viktigaste lärdomar om hur man som lärare på bästa sätt bidrar till bans lärande och utveckling. Lärarstudenten och handledare samtalar om likheter och skillnader mellan de två föreställningskartorna. Studentens respektive lärarens föreställningskartor utgör grunden för samtalet. Efter samtalet skriver studenten och läraren ned sina reflektioner och lärdomar utifrån samtalet. Lärarstudenten reviderar sin föreställningskarta utifrån samtalet och spar den som karta nr 3. Bearbetning av VFU Studenterna i en studiegrupp utgår från sina handledares föreställningskartor som grund för reflekterande och lärande samtal utifrån de likheter och olikheter man kan se i handledarnas föreställningskartor. Kurs 3, 4 Samma som för kurs 1 VFU period 2 Handledaren och studenten utgår från studentens föreställningskarta och samtalar om vilka lärdomar som är särskilt svåra att förverkliga i vardagsarbetet. Praktikperioden läggs upp så att studenten får hjälp med sitt tillämpningsinriktade lärande. Lärarstudenterna träffas i sina studiegrupper och sätter sina egna föreställningskartor i relation till forskningsresultat som ligger till grund för en kollektiv föreställningskarta baserad på pedagogers lärdomar som motsvarar cirka 100 000 års erfarenhet. Nya lärdomar leder fram till en ny revidering av föreställningskartorna. Lärarstudenterna träffar lärarstudenter som nått längre i sin utbildning för gemensamt lärande utifrån likheter och skillnader i kartorna... Figur 1. Förslag på upplägg av användning föreställningskartor i lärarutbildningen

LÄRARUTBILDNINGEN Lärarutbildningen består av många olika inslag som inte alltid upplevs utgöra en sammanhängande helhet. Den enda som står för kontinuiteten är lärarstudenten varför utbildningsstrukturen behöver byggas runt studenten. Genom att låta föreställningskartan utgöra stommen i lärprocessen får studenten hjälp att synliggöra sina föreställningar om hur man som pedagog på bästa sätt bidrar till barns lärande och utveckling. När nya erfarenheter samt reflektioner och lärdomar utifrån kurser och litteraturläsning sätts i relation till gällande föreställningskarta som grund för eventuella revideringar, ökar det medvetna lärandet. Varje nytt väsentligt utbildningsinslag avlutas med att studenten reviderar sin föreställningskarta. På det viset bidrar de successivt skapade kartorna till att synliggöra studentens lärprocess, hur föreställningar och lärdomar om hur man som pedagog bidrar till lärande och utveckling utvecklas under utbildningen. En risk med kurser och litteraturläsning är att de lärdomar man gör inte införlivas i den egna föreställningsvärlden, utan lever ett liv parallellt och utanför de föreställningar och den helhetsidé som i praktiken är vägledande för görandet i mötet med barnen. Jag anser att det var otroligt bra för att då fick man tänkta själv och se hur andra tänker i den utsatta frågan. Man fick verkligen tid att reflektera kring sig själv. Det var bra att få igång en diskussion mellan två pedagoger om vad de tycker är viktigt. Det var intressant att se hur andra svarat och hur man sedan utvecklas, från gång till gång. Lisa

Föreställningskartor som utbildningsinslag Genom att se mönster i ett flertal föreställningskartor som t ex olika studiekamrater skapat och låta dessa utgöra grunden för reflekterande och lärande samtal kan arbetet med föreställningskartor även i sig vara utbildningsinslag. Att göra djupanalyser av ett antal föreställningskartor kan t ex vara en examinationsuppgift i lärarutbildningen. I vår forskning har vi samlat på oss pedagogers lärdomar som motsvarar cirka 100 000 års erfarenhet. Lärarstudenterna kan sätta sina egna föreställningskartor i relation till dessa resultat som ett underlag för gemensam eller individuell reflektion och fördjupat lärande. Studenter som kommit olika långt i sin lärarutbildning träffas runt sina föreställningskartor för att undersöka om synen på hur man som pedagog kan bidra till barnens lärande och utveckling förändras under lärarutbildningen. Lärarstudenten genomför en föreställningskarteintervju med sin handledare för att ta vara på handledarens erfarenheter. Efter intervjun jämförs studentens och handledarens föreställningskartor för att se och förstå likheter och skillnader i förståelsen av hur man kan bidra till barnens lärande och utveckling. Föreställningskartan kan utgöra underlag för samtal mellan student och handledare om vilka lärdomar som studenten har svårast att förverkliga i vardagspraktiken för att sedan kunna planera hur den ska läggas upp för att hjälpa studenten i sitt lärande om hur lärdomarna i allt högre grad ska kunna omsättas i vardagspraktik.

Studenterna i en studiegrupp kan utgå från sina handledares föreställningskartor som grund för reflekterande och lärande samtal utifrån de likheter och olikheter man kan se i handledarnas föreställningskartor. MIN KARTA Barns inflytande Att kunna vara flexibel, att inte göra måsten. Vad är viktigt? Att inte alltid säga nej, utan låta barnen bestämma. Vara påläst Kan bli svårt. Man kan missa de tysta barnen. Se det enskilda barnet och lyfta dess kunskap utan jämförelse. Se till varje barn Inte favorisera. Ha som grundtanke att se var barn för sig. Lotsa barnen att själva lösa problem Att visa att jag vill det bästa för barnen. Vad säger styrdokumenten? Vara uppdaterad med dessa. Att inte tro att man är fullärd! Att kunna det jag ska lära ut till barnen. Att läsa på inför tex tema arbeten. Att jag som person vet vart jag står. Att rannsaka sig själv ibland, vad kan jag vilka brister har jag? Måste finnas med! Känns naturligt. Medvandrande mentor Jag måste stötta barnet och finnas där! (där barnet är) Både mentalt och fysiskt! Ett positivt klimat gör barnen trygga de törs ta egna initiativ. Engagemang Skapa ett positivt klimat Skapar ett bra arbetsklimat Att vara på barnens nivå i tankarna. Sätta sig in i deras tankegångar. Att benämna saker med deras rätta ord Tex hund, inte vovve. (Inte prata bäbisspråk!) Även kollegor emellan. Lösa konflikter när de kommer istället för att låta de ligga och gro (barn och vuxna). Lär barnen samarbeta, ordning och reda, medmänsklighet. Visa att alla är lika värda. Att som vuxen kunna säga förlåt! Att vara med i verksamheten och vara engagerad. Jag behöver inte alltid vara med och leka, men ändå ha en viss närhet! Samtidigt som jag är barnens kompis, så måste jag kunna vara vuxen, säga: Stop! Det här är inte rätt! Först trodde jag inte att det skulle ge någonting med tankekarta. Det var bara ett moment till av alla andra vi hade just då...onödigt kändes det som, men, jag tänkte om när jag och en läskompis satt med våra tankekartor och pratade. Jag fick verkligen tänka till på orden och sedan tänka till en gång till när man ska förklara vad man menar och då får man ju inse själv vad man egentligen tycker!! Väldigt nyttigt ändå att få pränta ner vad man skulle vilja stå för som pedagog själv. Lätt att säga hur andra ska vara... Jenny

Föreställningskartan som bedömningsunderlag Föreställningskartan eller snarare sekvensen av kartor kan förbättra bedömningsunderlaget av studentens lärande och kunskapsbildning under utbildningen. Kartor kan analyseras utifrån hur väl de stämmer överens med vetenskap och beprövad erfarenhet men även som grund för bedömningar av hur väl studenten lyckas ta till sig utbildningsinslag som grund för reflektion och lärande. Det kan vara ett sätt att få en bild av studentens progression snarare än kursernas progression. Samtidigt kan mönstret i kursdeltagarnas förändrade föreställningskartor, som bygger på kursgruppens föreställningskartor vid inledningen av respektive slutet av kursen, utgöra en utvärdering av kursen och ligga till grund för utbildarnas och studenternas bedömningar av progressionen i kursen. Kursansvariga kan använda sig av studenternas föreställningskartor som underlag planeringen av kurser. Genom att skapa sig en bild av studentgruppens föreställningar är det lättare att bygga upp en kurs som knyter an till studenternas tänkande dvs att få ett bättre underlag för att skapa utmanande möten som grund för lärprocessen. Risken blir på det sättet mindre för att utbildningsinslag inte införlivas i studenternas föreställningsvärldar.

Lärgång med föreställningskartor som ryggrad Den första kartan konstrueras så tidigt som möjligt i utbildningen. Arbetet inleds med en föreläsning om varför de egna föreställningarna är viktiga för ett professionellt lärarskap samt hur man arbetar fram en föreställningskarta. Lärarstudenterna arbetar parvis och hjälper varandra att arbeta fram sina första föreställningskartor om hur man på bästa sätt kan bidra till barnens lärande och utveckling. De fortsatta kontinuerliga revideringarna görs därefter i huvudsak individuellt. Det kan vara lämpligt att man en gång per år får hjälp av en studiekamrat med att göra en ny föreställningskarta där studiekamraten bidrar till fördjupningen genom att ställa förståelsefördjupande frågor. I figur 1 beskrivs hur föreställningskartorna knyts till hela lärprocessen under utbildningen. Bearbetning, analys och lärande När man har tillgång till ett antal olika föreställningskartor kan man använda dem som grund för ett fördjupat lärande, där man försöker upptäcka likheter i och skillnader mellan föreställningskartorna som grund för en fördjupad förståelse. Likheterna och skillnaderna kan handla om kartorna som helhet eller de delar som föreställningskartorna är uppbyggda av. Min lärarutbildare lämnade några synpunkter på hur hon tyckte det var att använda föreställningskartor. Hon tyckte att det enbart var positivt, roligt och intressant. Hon fick verkligen tänka igenom sin yrkesroll och rannsaka den. Det är inte ofta man diskuterar sådana saker, sa hon. Man bara "kör på". Hon tyckte det roligaste var att diskutera varje post-it lapp. Det var bättre att använda sådana än att bara prata. Eventuellt kommer hon att visa det här för sitt arbetslag, kanske då ha en frågeställning som handlar om samarbete på något vis. Malin