Ritning av ytor i allma nhet och OCAD-lo sningar da rtill i synnerhet Allmänt Förr i tiden när kartor renritades med pennor och tusch, var den primära målsättningen att slutresultatet skulle vara snyggt och lättläst. Med modern datakartritning kvarstår dessa krav, men numera bör man också eftersträva ett databastänk i samband med att kartan digitaliseras. Detta innebär t.ex. att kartobjekt inte i onödan skall delas ner i små fragment. Vidare skall precisionen vid digitaliseringen vara maximal; det räcker inte med att det bara ser bra ut på den färdiga kartan. I OCAD finns några olika ritsätt och verktyg för att åtminstone till viss del tillgodose dessa nya krav. Här följer några rekommendationer att ta fasta vid. Enkla ytobjekt Den enklaste ytvarianten är när en ytsymbol skall omslutas av en begränsningslinje, t.ex. en sjöyta med dess sjökontur. Börja då med att rita konturlinjen. Se till att funktionen Automatisk ihopkoppling är vald i verktygsfältet. På så sätt kommer start- och slutpunkten för konturlinjen automatiskt att hamna i samma position. Om Automatisk ihopkoppling ej sker, måste man manuellt flytta slutpunkten närmare startpunkten, för att därefter trycka på knappen Koppla ihop När konturlinjen är ritad väljer man direkt önskad ytsymbol i symbolfältet. Därefter trycker man på knappen Fyll objekt/rita begränsning konturlinjen fylls med rätt färg., varvid Alternativ symbolhantering Om avståndet är för stort kommer OCAD inte att kunna koppla ihop ändpunkterna. Vilket som är maximalt avstånd kan ställas in under Options > OCAD-inställningar på fliken Rita och redigera : Ett alternativ till ovanstående är att redigera ytsymbolen, så att en konturlinje alltid ritas, när man ritar ytan. Genom att markera alternativet På och ange t.ex. symbol 301.001 Konturlinje, sjö, kommer man automatiskt alltid att få en konturlinje, när en sjöyta ritas. 1
använda denna inställning, kan man direkt fylla ett ytobjekt med ett linjeobjekt (kantlinje), utan att riskera att det blir en glipa i den omgivande linjen. På så sätt slipper man att manuellt flytta samman start- och slutpunkt för linjeobjektet. En fördel med denna möjlighet är att man kan flytta på en brytpunkt hos objektet, varvid både konturlinjen och ytsymbolen samtidigt flyttas till dess nya position. Vill man inte ha en konturlinje runt hela ytan, kan denna klippas bort längs önskad sträcka med saxen Komplexa konturlinjer I verkligheten är det ju vanligast att ytor omges av flera olika begränsningslinjer, eller kanske helt saknar kantlinje. I sådana fall skall man utnyttja möjligheten i OCAD att följa redan ritade linjer. Börja därför med att rita kantlinjerna för det nya objektet: Slut ytobjekt med automatik Databasmässigt är det alltid klokast att ytor betraktas som slutna figurer. Detta innebär att start- och slutpunkt skall placeras i samma position. OCAD gör dock normalt sett ett undantag, eftersom linjer och ytor är ekvivalenta (utbytbara) mot varandra. Detta gör att OCAD istället automatiskt drar en rak linje från den ritade slutpunkten, till ytans startpunkt. Men geomatiskt är detta inte korrekt! Därför finns det ett alternativ i OCAD som gör att slutpunkten alltid placeras i samma position som ytans startpunkt. Genom att För att t.ex. rita en gul yta med dessa begränsningslinjer som kant, börjar man med att placera muspekaren vid valfri plats längs gränslinjen. Därefter trycker man ner Ctrltangenten på tangentbordet och håller denna nedtryckt. När man sedan skall börja rita och trycker ner vänster musknapp, tänder OCAD upp det objekt som finns rakt under muspekaren. Om inte rätt objekt tänds upp, släpper man vänster musknapp och trycker ner den igen, tills rätt objekt är upptänt. Därefter kan man släppa upp Ctrltangenten. Man flyttar nu muspekaren direkt till den punkt på gränslinjen, där man vill lämna 2
densamma. OCAD fyller då i gränslinjen med en tunn hjälplinje. Från denna plats kan man nu följa en annan gränslinje genom att åter igen trycka ner Ctrl-tangenten och upprepa ovanstående procedur. Alternativt kan man fortsätta att rita ytan fritt med det valda verktyget. Slutresultatet blir att det nya ytobjektet erhåller identiskt samma brytpunkter som de linjeobjekt som man valde att följa. På så sätt finns det ingen risk för att man får vita glipor eller ytor som visas på fel sida om gränslinjen. Följa dubbellinjer Om man vill följa dubbeldragna vägar eller dubbelkraftledningar, måste man vara noggrann när man placerar muspekaren för att börja rita. OCAD kan nämligen välja att antingen följa vägens/kraftledningens mittlinje, eller dess sidolinjer. Denna möjlighet kan man dock reglera under OCAD-inställningar: Ritning av komplexa objekt Följa ytobjekt Det är även möjligt att göra tvärtom, d.v.s. rita ett linjeobjekt som följer ett befintligt ytobjekt. När man trycker ner Ctrl-tangenten visas objektets brytpunkter som vanligt. Men vid en punkt ungefär på motsatt sida av ytan visas en större punkt med ett kryss i. Denna punkt anger hur långt man kan följa kanten. Går man förbi denna punkt, kommer OCAD istället att följa kanten åt andra hållet. Vill man följa den redan ritade ytan en längre sträcka, blir man därför tvungen att göra ett stopp halvvägs, för att sedan åter igen trycka ner Ctrltangenten och fortsätta längs kanten. I vissa fall kan man förenkla digitaliseringen genom att rita objekten i en viss ordning. Det är ju inte ovanligt att man t.ex. har en göl vilken omges av en oframkomlig sankmark. Båda dessa ytor ligger kanske dessutom i en sankmark: Oftast är det mest effektivt att börja rita dessa objekt utifrån, d.v.s. man börjar med att rita sankmarken. Därefter klipper man ett hål för den oframkomliga sankmarken. Om alternativet Slut ytobjekt automatiskt vid ritning är valt (enligt ovan), kommer även hålet att få identiska startoch slutpunkter när man klippt upp det. Man klickar därefter i hålet med en av 3
redigeringspilarna, varvid endast hålet blir valt. Nu väljer man symbolen för oframkomlig sankmark i symbolfältet och därefter verktyget Fyll objekt/rita begränsning. Därefter väljer man symbolen för den oframkomliga sankmarkens konturlinje och trycker ånyo på knappen Fyll objekt/rita begränsning. På så sätt har man skapat både ytan och konturlinjen med minsta antal knapptryckningar. Med en av redigeringspilarna väljer man nu den oframkomliga sankmarken. Observera att man måste titta längst ner till vänster i statusraden för att försäkra sig om att det just är den oframkomliga sankmarken som valts och inte hålet i den vanliga sankmarken! Är fel objekt valt, klickar man bara en gång till. Nu kan man klippa upp hålet där gölen skall hamna. När man är klar klickar man med en redigeringspil i hålet. Även här måste man vara uppmärksam på att det är rätt hål som väljs! När OCAD visar att det är den oframkomliga sankmarkens hål som är valt väljer man sjöyta resp. dess konturlinje och fyller hålet på samma sätt som tidigare. Med saxen Dela yta kan man sedan klippa ner denna yta i mindre delar. Med fördel använder man då Ctrl-funktionen som beskrivits ovan, för att om möjligt följa existerande objekt. Varje gång man delar ytan, kommer OCAD att välja ut den mindre delen, vilken man omedelbart därefter kan byta mot korrekt symbol. När man klipper/delar en yta, är det viktigt att man börjar och slutar på ytans kant. I annat fall får man ett felmeddelande. I OCAD12 är funktionen förbättrad, så att man vid klippets slut kan gå över kanten något, för att slippa få detta tråkiga meddelande som innebär att man måste göra om klippet. Rita större områden med olika ytobjekt Det blir ju allt vanligare att orienteringskartor redovisar stora områden med olika vegetationsobjekt. I vissa situationer kan det vara praktiskt att först rita samman flera intilliggande ytor med samma symbol, även om de egentligen senare skall redovisas med olika färger/symboler. Den största förtjänsten med att klippa ner stora ytor, istället för att rita dem separat, är när man har linjeraster bland ytorna. Det är mycket svårt att följa t.ex. en yta med stående grönt linjeraster, eftersom kanten visuellt inte är exakt definierad. 4
Undvika fragmentering Inledningsvis nämndes att kartans objekt inte i onödan skall fragmenteras. Det är en bra digital filosofi att en företeelse i verkligheten skall motsvaras av ett objekt i kartan. Detta innebär t.ex. att en sjöyta skall redovisas med ett blått vattenobjekt på kartan. Samma sak gäller för linjeobjekt, där t.ex. en höjdkurva (en nivå) i största möjliga utsträckning bara skall ritas som ett objekt i kartan. Om man har ritat t.ex. två höjdkurvor separat, kan dessa slås samman till ett objekt. När man har valt ut de båda objekten använder man samma verktyg ( Slå samman ). Man väljer då först ut de båda objekten (det är också möjligt att välja ett obegränsat antal objekt, under förutsättning att de hänger samman med varandra i start- och slutpunkterna). När objekten är valda trycker man på knappen Slå samman. Samma verktyg kan användas för att slå samman ytor. Förutsättningen för att det skall fungera, är att det finns en liten överlappning mellan ytorna: Utöka befintliga objekt Smidigaste sättet för att inte erhålla fragmenterade objekt är istället att använda möjligheten att fortsätta rita på ett objekt. Detta gör man genom att hålla ner Skift-tangenten på tangentbordet, samtidigt som man sätter igång och ritar. Man måste då först ha valt samma symbol som det objekt som man vill utöka. Därefter måste muspekaren placeras tillräckligt nära dess starteller slutpunkt. Även ytobjekt kan utökas på detta sätt, men det fungerar inte i praktiken om man låtit OCAD Automatiskt sluta ytobjekt vid ritning enligt ovan. 2015-12-04 P-O Derebrant 5