Aktiva satsningar på att främja flexibelt lärande inom folkbildningen i Sörmland ledde 2005 till Stödnätet en mötesplats för folkhögskolelärare och cirkelledare som inriktar sig på flexibla arbetsmetoder. Tanken bakom stödnätet är att, genom uppmuntran och stöd från mer rutinerade folkbildare, underlätta för nya ledare och lärare inom flexibelt lärande förverkliga sina kurs/cirkelplaner. Dess viktigaste funktion under det första året blev följaktligen att vara bollplank vid förberedelse av kurser och cirklar. Det skriver Ulrika Knutsson, vid Åsa folkhögskola och aktiv i projektet Folkbildningens överlevnad i Sörmland. Ulrika ingår i redaktionen för Nät & Bildning. En för alla - Alla för en! - ledde till Stödnätet för flexibelt lärande i sörmland Ulrika Knutsson Det finns ingen väg tillbaka, Internet är redan en del av folkbildningen! Men för att utveckla en god bildningsmässig verksamhet finns behov att samarbeta mellan folkbildningens olika entreprenörer. Det var grunden för det samarbete som har fått namnet Sörmlandsmodellen och som har utvecklats i ett projekt där det skapats ett stödnät för det flexibla lärandet. Folkbildningen i Sörmland, samlat i länsbildningsförbundet, var tidigt ute med en gemensam satsning på utveckling och användning av datorkommunikation. Genom att bedriva fortbildning och utveckling gemensamt för alla lokala och regionala studieförbund och folkhögskolor ville de stödja en lokal utveckling i samverkan. De ansåg att en attitydförändring var nödvändig för att överbrygga motståndet inom folkbildningen. Ett sätt var att ge studieförbunden goda erfarenheter av flexibelt lärande och utbilda anställda och förtroendevalda i att nyttja Folkbildningsnätet som ett gemensamt verktyg. Skapa möten på distans En för alla! Alla för en! Så löd mottot i Sörmland inför starten på 2000-talet! De olika studieförbundens verksamhetsledare och cirkelledare var välkomna att delta tillsammans med personer från folkhögskolorna. En flexibel diskussionscirkel kring IT och det flexibla lärandet genomfördes och alla aktörer fick möjlighet att lära sig programmet FirstClass som används av Folkbildningsnätet. Det var den tekniska plattform som diskussionscirkeln sedan använde sig av. Denna satsning var starten på ett gemensamt försök att skaffa nödvändig erfarenhet, som deltagare på en distanskurs, för att själv sedan genomföra flexibla cirklar och kurser. På ett tidigt stadium kom diskussionen i cirkeln att handla om vikten av att skapa ett möte även under distansmomenten på kursen. För att överbrygga skillnaden, mellan den traditionella fysiska mötesplatsen i studielokalen och den virtuella mötesplatsen i klassrummet på Internet, mixades fysiska möten med perioder av virtuella möten.
Flera av kursdeltagarna var skeptiska till om detta asynkrona samtal verkligen skulle kunna skapa det möte som alltid varit en grundläggande drivkraft för folkbildningen. För att överbrygga skillnaden, mellan den traditionella fysiska mötesplatsen i studielokalen och den virtuella mötesplatsen i klassrummet på Internet, mixades fysiska möten med perioder av virtuella möten. Det pedagogiska arvet Målet för hela satsningen var att både anställda och förtroendevalda i folkbildningso rganisationerna skulle kunna hantera ett gemensam internetverktyg. Folkbildningen har under en längre tid varit hårt ekonomisk pressad så utvecklingsfrågor har varit svåra att prioritera i verksamheten. Gemensamma satsningar och de ekonomiska fördelarna med samverkan diskuterades av den anledningen också flitigt under den gemensamma kursen. Det var många som då grundade sin syn på flexibelt lärande enbart utifrån krassa ekonomiska beräkningar Historien i både kort och långt perspektiv har dock visat att strategiska beslut varit avgörande för folkbildningens överlevnad. Även i nuvarande brytningsskede finns mycket att se över när det gäller former och strategi för att föra folkbildningens pedagogiska arv vidare mot framtiden. Utvecklingsarbete i ett pressat läge Flera av studieförbunden i Sörmland trodde uppenbarligen på att samverka om både kursutveckling, fortbildning, och i viss mån om kursgenomförande. Varje enskild organisation blir en för liten enhet som ger sporadiska och osäkra anställningsförhållanden för cirkelledaren, resonerade flera deltagande organisationer. En annan slutsats den grundläggande diskussionscirkeln drog, var att IT ska användas på våra villkor inom folkbildningen. Mötesplats, samtal och deltagares interaktivitet är fortfarande folkbildningens grunder i nätåldern. Ytterligare en slutsats var att samverkan och utbildning av förtroendevalda i IT-frågor inte ska underskattas om man vill lyckas i ett strategiskt IT-arbete. Länsbildningsförbundet Sörmland har fortsatt att på olika sätt stödja initiativ till samverkan i länet. Man har haft grundkurser i hantering av FirstClass och successivt har mer och mer av det lokala och länsövergripande arbetet också skett i gemensamma konferenser på Folkbildningsnätet. Under hösten 2004 och hela året 2005 har länsbildningsförbundet samverkat med Arbetarnas bildningsförbund i Sörmland (ABF) om ett studieförbundsövergripande projekt i länet. Projektet, Folkbildningens överlevnad i Sörmland, har drivits med stöd från CFL (Nationellt Centrum för Flexibelt Lärande). Nationella satsningar Förutom att stödja utvecklingsprojekt och nätverk för flexibelt lärande har Folkbildningsgruppen på CFL de senaste åren initierat kurser för distanslärare och pedagoger med folkbildningen som utgångspunkt. Från att från början ha haft en180 timmar lång grundutbildning, finns nu både inspirationsdagar, en baskurs i flexibelt lärande för pedagoger och en för administratörer. Den längre 180- timmarskursen har blivit en påbyggnadskurs för dem som genomgått baskursen. Det har dock varit ganska svårt för deltagaren att omsätta nyförvärvade teorier kring flexibelt lärande i praktisk pedagogisk verksamhet. Inte minst på grund av studieförbundens pressade situation där andra mer akuta krav på förändringar i verksamheten och utmaningar av organisatorisk natur har haft företräde.
Nätverksarbete mellan folkbildningspedagoger Folkbildningens överlevnad i Sörmland bedrev baskurser över organisationsgränserna i länet. Målet var att samverkan skulle kunna ge mervärden och en geografisk kraftsamling av flexibel pedagogik. Ett av målen var också att ta fram en pool av utbildade flexibla pedagoger, som skulle kunna stödja kursinitiativ från de olika studieförbunden och folkhögskolor över organisationsgränserna. Då skulle brist på lämpliga pedagoger inte vara ett hinder för folkbildingen i Sörmland att genomföra fler flexibla cirklar/kurser. Vad gör vi när det bara kommer igång ett fåtal flexibla cirklar och kurser i Sörmland, trots att studieförbund och folkhögskolor i området försöker? Ett sätt kan vara att skapa ett nätverk för dem som kommit igång tillsammans med nya intresserade! Så resonerade projektledarna efter ett par månaders verksamhet i Folkbildningens överlevnad i Sörmland. samverkan skulle kunna ge mervärden och en geografisk kraftsamling av flexibel pedagogik. Ett av målen var också att ta fram en pool av utbildade flexibla pedagoger, som skulle kunna stödja kursinitiativ från de olika studieförbunden och folkhögskolor över organisationsgränserna. Stödnätet - mötesplats med mentorskap Ganska snabbt blev det tydligt att många ur den lilla skara, som inom projektet fortbildats till kursledare, behövde stöd efter baskursen för att våga köra igång en flexibel cirkel. Den enskilda individen upplevde en viss ensamhet inom sitt eget studieförbund vilket försvårade konkret genomförande av flexibla studiecirklar och kurser. Nätverket av flexibla kursledare i Sörmland utvecklades främst för de kursledare som genomgått baskursen. Nätverket fick namnet Stödnätet. Deltagarna skulle ha sin geografiska bas i Sörmland, skulle vilja starta flexibla cirklar och kurser eller redan ha kommit igång med det. Eldsjälar och ensamhet Idéer till flexibla kurser har funnits men ytterst få har av olika skäl genomförts. Av de folkbildare som blivit kontaktade av projektet har flera tagit upp problemen med ensamhet i försöken att starta flexibla kurser/studiecirklar. Ibland har de till och med upplevt sig som motarbetade av den egna organisationen. I några fall rapporterades t.ex. att eldsjälar, som ville satsa på flexibelt lärande, framstått som hot mot den befintliga verksamheten. Därtill kommer att det varit svårt att få tillräckligt antal deltagare till flexibla studiecirklar. Att nå ut till dem som vill och kan gå en flexibel studiecirkel/kurs har ofta inte fungerat på de vanliga sätt som studieförbundet marknadsfört sina traditionella studiecirklar. Lokal virtuell konferens Under våren 2005 sökte projektet kontakt med kända aktörer inom flexibelt lärande i Sörmland för att starta en virtuell mötesplats för dessa. Gruppen var ganska liten och i många fall lite nedslagen. Samtidigt har utveckling av flexibelt lärande inom övriga utbildningsinstitutioner börjat få genomslag. Denna utmaning utifrån gjorde att många av studieförbunden gav projektinitiativet ett extra entusiastiskt mottagande. Men trots entusiasmen ledde det inte till konkret resultat, det vill säga fler cirkelledare i Stödnätets första virtuella konferens. För att visa på tendenser i
tiden genomförde projektet, i samverkan med Länsbildningsförbundet, också en seminariedag kring fenomenet Lunarstorm. Seminariedagen var mycket välbesökt och deltagarna från olika studieförbund och folkhögskolor ville att folkbildningen i Sörmland skulle fortsätta med arbetet kring bildning och nya generationer. Seminariet satte dock ingen fart på den gemensamma diskussionskonferensen på nätet. Kortare väg till praktik Det blev tydligt att många ledare för flexibla studiecirklar och kurser kände en stor osäkerhet inför sin uppgift. Många av de utbildade ledarna har därför känt att de behöver mycket konkret stöd för att våga starta en egen cirkel/kurs. En av idéerna som Stödnätet arbetat med har varit att stödja kursledaren genom möjlighet att få göra sin första kurs som en testkurs. Det innebar att under en första omgång erbjuda cirkeln/kursen till Stödnätetsnätets medlemmar, helt eller delvis. Det skulle samtidigt kunna ge möjligheter för andra kursledare att skaffa sig mer erfarenhet av flexibla kurser. Många av de utbildade ledarna har därför känt att de behöver mycket konkret stöd för att våga starta en egen cirkel/kurs. En av idéerna som Stödnätet arbetat med har varit att stödja kursledaren genom möjlighet att få göra sin första kurs som en testkurs Med start i en sådan testcirkel och med stöd av mentorer blir steget till att driva en egen flexibel cirkel/kurs kortare. Stödnätets verksamhet har organiserats som en mentorcirkel med en metapedagogisk diskussion. Det känns som ett handfast stöd och har fått en positiv respons av medlemmarna. Problemet har visat sig vara att få tiden att räcka till. Den ledare, som vill ta fram en flexibel kurs, har fått använda mycket obetald tid för att utveckla sin nya verksamhet samt till att delta både i testcirklar och aktivt i mentorcirkeln Stödnätet. Det har då inkräktat på den privata ekonomin och familjelivet. Det blir åter tydligt att den pressade ekonomiska situationen för studieorganisationerna gjort att det funnits mycket lite pengar att satsa på utveckling. Utveckling kommer i skymundan En av utgångspunkterna för arbetet med Sörmlandsmodellen, och också i fråga om det aktuella projektet, har varit att arbeta över gränserna. Navet för arbetet har därför också profilerats genom länsbildningsförbundet Sörmland. Men trots den gemensamma önskan bland studieförbund och folkhögskolor i länet att samarbeta, har det varit mycket trögt att driva projektet. Mycket tid har gått åt till att ringa och kontakta de olika medlemmarna i länsbildningsförbundet, men eftersom folkbildningen har en mycket pressad ekonomisk situation har det, trots stor entusiasm, återigen visat sig vara svårt för folkbildningsorganisationerna att prioritera utvecklingsfrågor. Att söka rätt på potentiella kursledare inom detta nya område har varit nästan omöjligt. Många organisationer har uttryckt att det är inte något för oss det där med flexibelt lärande, även om synpunkter av det slaget blivit allt mer sällsynt ju längre tiden gått. Projektet har därför sökt entusiaster, mer direkt i studieförbundens medlemsorganisationer, vilka vill arbeta med flexibla studiecirklar. Trots detta extra arbete har det varit svårt att nå ända fram med projekts mål. Medlemmarna i Stödnätet är ännu inte så många att dialogen verkligen kunnat bli så livlig och nätgemenskapsbaserad som tanken var.
En nätgemenskap av pedagoger Verksamheten i Stödnätet har lagts upp som en mix av fysiska träffar och av mer virtuella möten i en nätgemenskap på Internet. På den virtuella mötesplatsen har projektledarna fungerat som handledare och mentorer för att stimulera till samtal och annan verksamhet. Men syftet är även att befrämja erfarenhetsutbyte och konkret stöd deltagarna emellan. Stödnätet är upplagt som en flexibel studiecirkel, en lärgemenskap med syfte att gemensamt lösa problem och dela erfarenheter. Kursplanen för mentorscirkeln har följt det som händer/kan hända i en flexibel cirkel, som kursdeltagarna antingen leder eller är delaktiga i. Den virtuella studiecirkeln/kurslokalen fungerar som en mötesplats för erfarenhetsutbyte och reflektion kring konkreta kurserfarenheter. Ett sådant upplägg gör också att kunskaper och erfarenheter samlas till ett slags FAQ (Frequently Asked Questions) för att underlätta arbetet för Stödnätets medlemmar - och inte minst för mentorerna. Förutom detta stöd till kursplanering och genomförande i lärgemenskapen har projektet också haft utrymme för individuell mentorstid. Det har betytt att det funnits möjlighet för varje deltagare/ledare att få direkt feedback och handfast handledning för sin kurs/cirkel. Svårt att nå fram till nätvana cirkelledare Projektarbetet har gått trögt eftersom målgruppen haft ont om utrymme för förändring. Det kräver utvecklingstid att tänka nytt. Stödnätet, som mentorcirkel, kunde fungera som ett slags formalisering av ett utvecklingsarbete där studier och praktik integrerades. Det var först under slutet av våren 2005 som Stödnätet kom igång i den form som jag beskrivit ovan. Trots att vi försökt arbeta över gränserna mellan de olika studieförbunden har det ändå varit svårt att få med deltagare från andra studieförbund än ABF. De två projektledarna har också upplevt det svårt att nå fram till potentiella kurs-/cirkelledare som var verksamma i studieförbundens medlemsorganisationer och redan aktiva på nätet. Det har visat sig svårt att nå fram med information om flexibel folkbildning till dessa. Underlaget från baskurserna inom projektet var inte tillräckligt stort för att köra i gång med Stödnätet i full skala. Mentorerna var ändå glada över att kunna starta med en grupp av tio personer. Konkret resultat Från och med maj 2005, började de två projektledarna i Folkbildningens överlevnad i Sörmland ägna allt större del av projekttiden till att arbeta med Stödnätet. Det har inneburit 5-15 timmars arbete per vecka. I början av hösten infördes en gemensam annons för flexcirklarna i Sörmlands tidningar och det gav en del nya kontakter. Mycket av mentorstiden gick åt till att vara bollplank vid förberedelser av studiecirklar. En av dem, som planerades under vårens baskurs och kom igång under hösten, var Introduktion i balanserad kost GI-metoden. Några fler kurser genomfördes också men de flesta som fått stöd planeras att starta under 2006. För att få fler ledare till flexibla kurser och cirklar genomfördes också en ny baskurs i flexibelt lärande för pedagoger parallellt med Stödnätets mentorscirkel. Svårigheter med gruppdynamiken Motgångarna för Stödnätet har varit flera. Ett påtagligt problem har varit att få de kursledare som gått baskursen att fortsätta samtalet om sin planerade kurs i Stödnätet. De har hellre velat ha enskilt mentorstöd. Problemet med den lilla gruppen blir här extra tydlig. Dynamiken i en lärgemenskap kräver en viss mängd deltagare, som var och en kan bidra med sitt engagemang i nätverket. I vårt fall var den gruppen knappt 10 personer. Det gjorde att dynamiken i lärgemenskapen inte varit så kraftfull. Den lilla gruppen var också för liten för att ge frihet, istället upplevde deltagarna en risk
med att dela sina svårigheter. Fokus på var och en i gruppen blev så mycket större när gruppen var så liten. Det visade sig att det var lätt att en enskild individ kände sig ifrågasatt i diskussionen. Motstånd och tröghet För att verkligen kunna utveckla konceptet och dra slutsatser av detta arbete skulle det behövas längre tid och fler cirkeldeltagare, säger Anki Höök, projektledare för Folkbildningens överlevnad i Sörmland. Både deltagarna och projektledarna känner ändå fortsatt entusiasm och är inställda på att jobba vidare med Stödnätet. Att attityden till samarbete fortfarande är avvaktande hos studieförbunden har också förvånat Anki. Naturligtvis inte hos enskilda cirkelledare, som tycker samverkan är positivt, utan mera hos en stelbent traditionell organisation eller de som är rädda att släppa ifrån sig kompetens och profil. Konstigt, eftersom alla försöken till samverkan visat att det då blivit mycket lättare att stärka sin profil inom studieförbundet. Erfarenheter har gett aha-upplevelser En positiv effekt av projektet är att många fler fått upp ögonen för flexibelt lärande. Det visar på en attitydförändring, säger hon och fortsätter, de som kommit på att det är bra och att det passar dem har samtidigt blivit övertygande om att det är en av morgondagens studieformer för studieförbunden. Det är tydligt att det finns de som ser fördelarna med både samverkan och flexibelt lärande och som tar vara på möjligheterna till utveckling av folkbildningen för att den ska kunna överleva. Dvs. möjligheten att föra det goda folkbildningspedagogiska arvet med sig in i framtiden med moderna verktyg, sammanfattar Anki sina erfarenheter ifrån projektet Folkbildningens överlevnad i Sörmland. de som kommit på att det är bra och att det passar dem har samtidigt blivit övertygande om att det är en av morgondagens studieformer för studieförbunden. Folkbildning tar kliv i samtiden Ännu efter några år av gemensamt arbete drar man fortfarande samma slutsatser i Sörmland. Det är tungjobbat att genomföra attitydförändringar inte minst bland förtroendevalda och administratörer. Den allt större dator- och internetanvändningen i samhället ger nya möjligheter även för folkbildningen. I den förändringsfas som pågår måste folkbildningen ta tillvara traditionen och samtidigt ge stöd till nya förhållningssätt och kommunikationsvanor. Den ekonomiska situationen för studieförbunden kan dock bakbinda många utvecklingsförsök. Tröghet i organisationer kan göra det svårt att dra till sig både de pedagoger och kursdeltagare, som agerar via nätet redan idag. En bit på väg Drivkraften från en ekonomisk press på att överleva kanske inte bara är av ondo utan kan kanske även till viss del vara det som gör att utveckling verkligen kommer till stånd. Samverkan och utvecklingsinitiativ är viktiga för det skifte folkbildningen står inför. Det finns ingen väg tillbaka, Internet är redan en del av folkbildningen. För att tillgodose bildningsmålen i samtiden måste krafter och resurser samverka inom folkbildningen. Detta sades redan för fem år sedan. En bra bit på väg har folkbildningen redan kommit, men det är fortfarande långt kvar till full flexibilitet i kursutbudet.
Sett ur den enskilde individens synvinkel är de moderna verktygen inte hinder utan ger snarare bättre möjligheter att tillägna sig kunskaper för en grundläggande folklig bildning Ulrika Knutsson Åsa Folkhögskola i Sörmland och aktiv i projektet Folkbildningens överlevnad i Sörmland