Dokumentation från konferensen Telge Forum den 16 november 2005 Text och foto: Tina Westerlund Formgivning: Kima George
Vi ser inte tillgången i flera språk Carl-Gustav Sidenqvist, utbildningskontorets utvecklingschef Syftet med dagen, sa Carl-Gustav Sidenqvist som inledning på konferensen, var att alla närvarande ska etablera kontakter, sprida kunskaper och skapa nätverk för det arbete som han lovade kommer att fortsätta med oförminskad styrka, även när storstadsarbetet avslutas. - Det är märkligt, sa han, att det finns en problemdiskussion när det gäller språk. Vi ser inte den oerhörda tillgång som många språk faktiskt är i en värld som kräver samarbete över språkgränserna. - Låt oss hoppas att den här dagen hjälper oss att vara banbrytare och föredömen i det värdegrundsarbete som ett språkutvecklande arbetssätt är. Språk är ett prioriterat område utbildningsnämndens ordf Johan Andersson (s) Utbildningsnämndens ordförande Johan Andersson (s) hälsade konferensdeltagarna välkomna och öppnade med att fundera kring orden god morgon. - Det finns på alla språk, sa han, varav jag kan några stycken. Men om jag haft två modersmål, vilket skulle komma från ryggmärgen då? Johan pratade om vad som gjorts politiskt när det gäller modermålsfrågan. - Vi har tagit fram en språkutvecklingsplan och språk är ett av de fyra prioriterade områdena i skolan. Det är politikernas uppgift att sätta målen och sedan är det er viktiga uppgift att förverkliga dem. Johan Andersson önskade lycka till med dagens arbete och hoppades att många nya idéer och tankar skulle födas ur det. Språkutveckling bara vid snäppet över fil dr Veli Tuomela berättade om språkarbetet i Södertälje under rubriken Att få en syl i vädret Veli Tuomela - inte Velli (som betyder välling på finska) eller Veeli - är fil dr i tvåspråkighet, han har tidigare arbetat på Stockholms Universitet, centrum för tvåspråkighet, och är numera konsult. Veli har de senaste 2
åren arbetat i Södertäljes förskolor med ett projekt om ett språkutvecklande arbetssätt. Det började år 2001 med en föreläsningsserie, berättade han, vilket uppdagade att det fanns ett sug efter mer kunskaper och det resulterade i en vidareutbildning. Frågan var: hur skulle så många som möjligt få en gedigen utbildning? Det fanns 50 förskoleavdelningar i de fyra aktuella storstadsområdena och det var för mycket. En förskola inom varje förskolechefs område valdes ut, sex förskolor och totalt 24 avdelningar. Knappt 100 personer ingick i den tvååriga utbildningen. - Jag skulle önska att de som arbetar med barn skulle kunna gå ut ur sig själva. Det är så lätt att bli hemmablind, konstaterade Veli. Hur sker utveckling? Veli auskulterade, observerade med block och penna, träffade personalen tre gånger under första terminen. Utbildningen hade två delar, en kurs, en del i form av observationer. Den första delen kallades Se språket. Personalen ville gärna veta: hur ska vi göra? Vad ska ett barn kunna? Hur sker utveckling? - Många har en ganska diffus bild om detta, konstaterade Veli. Del två bestod av två terminer under rubriken Det språkutvecklande samtalet. Hur får man förskolan mer språkutvecklande än den är idag? - Under den här perioden var jag med och observerade och gav direkt uppföljning. Bra att få direkt återkoppling, tyckte personalen. Efter det återstod en termin och den ägnades åt tre saker: 1. Hur kan man arbeta mer med skriftspråket? 2. Läsning och högläsning 3. Barnens modersmål - Det var lite kort tid för att hinna med allt det, konstaterade Veli. Inte metoder eller tips Många tror att det handlar om metoder, praktiska tips, eller språkutvecklande material. Men inget av allt detta förekom under de år utbildningen pågick. Det finns mycket kunskap och forskning kring detta, och det handlar inte om metoder, tips eller material. - Det är som bantning - inga metoder hjälper. Det handlar om kost och motion i lagom mängd. Och det är samma sak med språkutveckling, sa Veli. Trots egna observationer brukar Veli ställa frågan till förskolornas personal: vad gör ni här som utvecklar barnens språk? - Och det vanligaste svaret - solklar etta - är rim och ramsor. Som tvåa kommer Bornholmsmodellen, på tredje plats språkpåsar och god fyra språksamlingar. Och det är ju praktexempel på modeller, tips och material. Vi blandar ihop Det beror på att vi blandar ihop språkutveckling med något som ligger nära, men inte riktigt är språkutveckling: det handlar om utveckling av den språkliga medvetenheten. Små barn vet inte att språket består av ord, det är något som måste 3
läras. Som exempel tar Veli det faktum att en lång sak som ett tåg kan heta ett kort ord - tåg. Ordet myra är ju faktiskt längre - fast myran är så liten. Orden består av språkljud. T ex var börjar och slutar tåg? Med lok och vagn? Eller med t och g? - Rim och ramsor är utmärkt för den språkliga medvetenheten, att leka med språket är bra. Men det utvecklar inte språket. Ordet helgdagsrock är kanske inte det viktigaste ordet att lära sig för dagens barn. Ska man av det dra slutsatsen att rim och ramsor är umbärliga? Nej, inte alls. De är en kulturskatt, det är socialt och trevligt. Men det är inte språkutvecklande. - Skilj på de två, uppmanade Veli. Språket sitter i huvudet Vanligt är också att man blandar ihop språk och tal. - Språket sitter i huvudet, talet sitter i mage och strupe. Mycket av det man gör i förskolan i tron att det är språkutvecklande arbete handlar i stället om taltekniska övningar. Det är en enorm skillnad. Vem tror att barnet som säger gass inte vet vad glass är? Läs- och skrivövningar blandas också lätt ihop med annat. - Medge att det lätt blir en salig röra av alltihop. Vi måste lära oss skilja på de olika sakerna. Och det har vi gjort i förskolan i Södertälje. Språkpåsar är hur bra som helst, men de är inte språkutvecklande. De är rekvisita, sa Veli och berättade att han själv kom till Sverige vid sex års ålder, gick i lekskola och lärde sig snart Björnen sover utantill - utan att ha en aning om vad en björn är. - Det finns inget stöd i forskningen för språksamlingar, sa Veli och jämförde med SFI, där folk kan gå hundratals timmar utan att lära sig svenska. - En samling är en punktinsats - på förmiddagar mellan 11 och 11.30 arbetar vi språkutvecklande. Det är inte vad som behövs. Fånga språket i rutinerna Professionellt språkutvecklande arbete tar fasta på rutinsituationerna, där tillägnar sig barnen ett eller flera språk, och det är en konst att fånga språket i rutinerna. - Nu kanske någon tycker att vi pratar ju med barnen i rutinsituationerna. Då undrar jag: har jag utvecklat mitt språk efter 20 timmars föreläsande den här veckan? Nej, svarade Veli. Det räcker inte att lyssna till språket och använda det. Det är mer komplicerat än så. Man måste ha en uppsjö av språkpedagogiska principer, som ska användas samtidigt. Och det är samma principer i förskolan som i grundskolan och i gymnasiet, fast med lite olika fokus. Ett barn utvecklar språket i förskolans vardag. Veli Tuomela räknade upp fem rutinsituationer där man ska fråga sig hur man får dem språkutvecklande: måltiderna, hygiensituationerna, inneleken, utevistelsen och den skapande verksamheten. - Bygg in arbetet i vardagen - det är vad det handlar om. Personalen oerhört viktig Att erbjuda barnen upplevelser är en språkpedagogisk princip. - Ett barn utvecklar sitt språk om det får nya upplevelser. Ja eller nej? 4
- Ja, sa publiken lydigt. - Nej, nej, nej, sa Veli. Nya upplevelser som kläs i ord, med personalen hjälp, utvecklar spåket. Personalen är oerhört viktiga personer för barnens språkutveckling och för utvecklingen av det svenska språket. Veli tog exemplet med en ny helikopterleksak till flickan som gillar helikoptrar; det är en ny upplevelse, men det är inte språkutvecklande i sig. Men med frökens hjälp, med förklaringar, beskrivningar blir det det. - Det krävs en mix mellan nya och gamla upplevelser. Förskolan har ett enormt problem i att så mycket går på rutin, menade Veli, att barnen får vänta så länge på nya upplevelser. - På fyra år tillbringar barnen 3 000 timmar på gården. Hur många nya upplevelser återstår då? Det är ett problem. Mer berättande och högläsning Samtalet är otroligt viktigt och det är de nya samtalsämnena som gör det, något som förskolan lider brist på. Bristen på nya samtalsämnen är skälet till att så många invandrarbarn inte utvecklar sin svenska, slog Veli fast. Berättandet - vuxna som berättar för barn - är också viktigt. - Vi är duktiga på dialog, men det sker på bekostnad av berättandet, hävdade Veli och menade att vissa ämnen lämpar sig för dialog, medan andra faktiskt passar bättre för berättande. Högläsning ska också till. - Det önskar jag mig innerligt mera utav - det vidgar barnens värld. Om det finns tre vuxna på en avdelning, då är boken den fjärde vuxna. Och om det finns organisatoriska hinder för läsning, omorganisera då. Det ligger i vuxnas makt att göra. Vilken språknivå ska man ha i förskolan? Svaret, menade Veli, är snäppet över. - Språklig utveckling sker vid snäppet över. Och bara då. Ofta lägger sig personalen under barnens språknivå, för att de är rädda att barnen inte ska förstå. Man måste våga lite. Om man hela tiden bara säger se och titta, aldrig stirra, blänga, bliga eller glo - hur ska då barnen lära sig nya ord? Lägger man sig för högt tappar barnen självförtroendet, för lågt sker ingen utveckling. - Man måste bli medveten om språknivån. Språk och språkbruk En annan pedagogisk princip är språkbruket. Det är skillnad på språk (det som finns inne i huvudet) och språkbruk (det som kommer ut), menade Veli och spelade upp en liten scen om hur det kan låta på en frukost i förskolan. Det var den här hit och den där dit, och vill du ha en sån eller en sån?. - Fröken tänkte nog smörgås med ut kom bara den. Det är hemmablindheten som spökar. Man hör inte sig själv. Orden tvätta händerna används ständigt i förskolan, orden handfat eller tvättställ nästan aldrig. - Och ett ord man aldrig hört kan man ju inte. Förskolans personal är experter på situationsbundet språk, sa Veli och visade genom att gestikulera stort och tydligt, så att minst halva budskapet bars av gestik. 5
- Inte bara språk utan gester, mimik, föremål och hela sitautionen talar och det finns en fara med det: man kan överskatta barnets förståelse. För att illustrera sin point tog Veli upp Metin Rhawi från Suroyo-TV på scenen och talade livligt på finska till honom. Gå dit, ta den, gör så - och Metin gjorde allting rätt - utan att kunna ett ord finska. Men gesterna var ju tydliga. Suroyo-TV med uppgift att bevara språket - Metin Rhawi berättade om den nya TV-stationen Metin, som är programledare och informationsansvarig på Suroyo-TV, avslöjade uppriktigt sina förväntningar på dagens konferens; han hade tänkt sig en massa kritiska lärare som pratade på medan han kunde halvsova tills det blev dags för det egna anförandet. - Så hörde jag Veli, och insåg att han pratar ju om det jag håller på med, sa Metin. Suroyo-TV är en assyrisk/syriansk TV-station med säte i Viksängen i Södertälje. Den har funnits i drygt ett år, den drivs helt med insamlade medel och med ideella krafter. Man sänder på flera språk, huvudsakligen arameiska, men också arabiska och svenska. I dag sänder man cirka 20 timmar per vecka, såväl nyhetsprogram som debatter, samhällsprogram, sport, barnprogram och mycket annat. Sändningarna har en miljonpublik, de når drygt 80 länder över hela världen via satellit, och i Södertälje kan cirka 30 000 hushåll se programmen via kabel-tv. - Det handlar om att bevara det arameiska språket, som är på väg att dö ut, sa Metin. Ideellt arbete Metin Rhawi själv har tagit ledigt från frisörjobbet för att ägna sig åt TV-kanalen. Han är en av ett 20-tal som jobbar ideellt, och alla en handfull olika uppdrag. Språket, berättade Metin, kallas arameiska, turabdinska eller suryoyo, och var en gång ett stort språk. - Vi saknar ett eget land och därmed saknar vi möjligheterna att utveckla det egna språket. Språkutveckling kanske normalt inte är en uppgift för en TV-kanal, men när det inte kan göras på annat sätt så Det är märkligt, som skolministern Ibrahim Baylan konstaterat, tyckte Metin att vi kan satsa miljoner och applåderar när någon lär sig persiska. Men när våra barn pratar sitt eget språk - då är det ett problem. Suroyo-TV sänder barnprogram. - Jag vet inte om vi har rätt pedagogik, tyckte Metin. Det handlar inte om det. - Mina barn Gabriel och Rebecca får höra sitt eget språk på TV. Och då blir det ett viktigt språk och ett riktigt språk. Inte bara något som man pratar med farmor för att hon inte kan något annat. - Det finns många åsikter om hur språket ska läras ut. Men det viktiga är inte hur vi gör det utan att vi gör det. På det sättet gör kanalen en viktig insats. 6
Suroyo-TV förenar Metin kunde också konstatera att den här konferensen, med cirka 200 deltagare, är den största grupp icke-assyrier/syrianer som han pratat om TV-kanalen inför. - Att integreras är att vara en individ under sina egna förutsättningar. Jag är kanske till 50 procent svensk - men det är jag som bestämmer det. - Här pratar vi bara svenska hette det på rasterna när jag var barn och gick på Ronnaskolan, sa Metin. Det hoppas jag att man inte säger längre idag. Ett stort problem är skriftspråket, berättade han. Det lever bland cirka fem procent av assyrier/syrianer idag. Kanalen måste använda sig av det latinska alfabetet. Suroyo-TV förenar över språk, religion och nationsgränser. Stationen kallas Suroyo- TV för att hålla sig neutral, den väljer inte sida när det gäller benämningar och försöker att behandla alla grupper lika. Känner jag dig? framträdande av elever från Wendela Hebbegymnasiet Ett 15-tal av eleverna på Wendela Hebbegymnasiets teaterprogram, årskurs 3, bjöd på ett kulturellt inslag under konferensdagen. 15 minuters intensiv upplevelse av ordlös sång, sång på ryska och rörelse. Framträdandet var också ett drama i form av små korta sketcher om möten - ömsom suggestivt med påståendet alla är olika och ibland aggressivt med frågan känner jag dig? Det handlade om hur olika vi alla är, hur lika vi ändå är, om hur våra fördomar bekräftas eller vederläggs. Språk är inte en särskildhet - det är allt Storstadssamordnare Eva Bjurholm och utvecklingsledare Lena Aronsson om utvärdering av språkinsatser inom storstadsområdet Eva redogjorde för storstadspolitikens portalmål: Att ge goda förutsättningar för en långsiktigt hållbar tillväxt, bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen samt verka för jämlika levnadsvillkor för människor i storstäderna. Storstadssatsningen har haft sju nationella målområden: sysselsättning, folkhälsa, trygghet, demokrati och delaktighet, dessutom tre mål som gäller utbildning, nämligen kompletterande förskola, utbildning och ett mål som gäller just språkutveckling. 24 stadsdelar i sju kommuner har fått del av storstadssatningen, varav fyra stadsdelar i Södertälje. - Södertälje har arbetat med alla sju målen de senaste fem åren. 7
Bryta stuprörsprincipen Ett kännetecken för storstadsarbetet har varit att bryta stuprörsprincipen, som Eva kallade det. Ett tvärsektoriellt arbetssätt, där underifrånperspektiv, samverkan och långsiktighet är kännetecknen. - Med underifrån menas att folk ska vara med i processen. För Södertäljes del var boenderåden ett sätt att åstadkomma det. - Boenderåden finns kvar i Hovsjö och Fornhöjden idag. Vi startar verksamheter, sedan lägger vi ned dem, sa Eva. Totalt har Södertälje fått 180 milj kr de senaste sex åren. Av detta har en tredjedel lagts på åtgärder inom sysselsättning, 34 procent har spenderats på de tre utbildningsmålen. En del av pengarna har också använts till processledning, administration, information och inte minst till utvärderingar. - Utvärdering är mycket viktigt. Vi har ett samarbetsavtal med Lärarhögskolan sedan år 2001 om utvärdering av språkarbetet. Det vi gör idag är en del i det. - Av LHS vill vi ha utveckling, utvärdering, en forskningsbaserad kompetens. Och - sist men inte minst - kompetensutveckling av personalen, avslutade Eva Bjurholm. Fem delrapporter hittills Lena Aronsson, utvecklingsledare när det gäller språkutveckling, berättade om de utvärderingar som Ing-Marie Parszyk har gjort, hittills har fem delrapporter kommit ut. De fyra första finns på Södertälje kommuns hemsida www.sodertalje.se/sprakutveckling. Den tredje rapporten handlar om Velis utbildning och heter Se förskolan! - Vad Ing-Marie vill ha sagt med det är att det är intressant, väl värt att titta på, sa Lena. Vi har arbetat med saker och gjort rön som är värda uppmärksamhet. Rapport nr 4 heter Skoltradition språk och lärande och har skolan i fokus. - I den här titeln finns inget frågetecken, inga utropstecken. Förgivettagande är ibland ett problem, konstaterade Lena. Traditionerna, synsätten, är inte alltid så lätta att få syn på. Rapporternas rubriker är ofta talande och intressanta. Delrapport nr 5 heter Möten i fokus och kom precis före sommaren, den handlar om arbetet de senaste två åren när uppdraget har sett lite annorlunda ut. Utvecklingsledarna har arbetat med kunskapsspridande, med fördjupning. - Ing-Marie poängterar förekomsten och betydelsen av möten, att nätverken är viktiga liksom att lära av varandra. Allas rätt till sitt språk Arbetet har haft tre inriktningar, stått på tre ben, allt sedan Blommanpengarna, förklarade Lena. Språkbedömning, föräldrasamverkan och kompetensutveckling. - I språkbedömningen ingår modersmålet, allas rätt till sitt språk. Föräldrasamverkan står för röda trådar genom systemet, samverkan i vid bemärkelse, även mellan olika skolformer. Och kompetens innefattar också nätverkande, att lära av varandra. 8
Ing-Marie Parszyk talar i sina rapporter om en Södertäljemodell, om att nätverksarbetet är nyttigt och verksamt. Att pedagogerna träffas kontinuerligt är ett etablerat sätt att arbeta, en tydlig modell i Södertälje. - Det ska vi vara aktsamma om, tyckte Lena. Vi försöker ge utrymme för att lära av varandra, Proffsdagen är ett exempel på det. - Kompetensutveckling är ett sätt att förmera insatsen, visar utvärderingarna. Ett annat värde med nätverken är att kunskaperna förändras. Det jag lärt mig förändras när jag delar med mig av det, kunskaper utvecklas i nätverken. Gynnsamma och intressanta strategeier skriver Ing-Marie. Fördjupad kontakt - När det gäller föräldrasamverkan lyfts det fram en kvalitativt fördjupad kontakt mellan skola och hem, liksom språkjournalerna och det stöd man har av dem. - Vi har testat och tampats med attityder. Allt blev inte bra, men vi har prövat. Individuella utvecklingsplaner har Södertälje länge haft och nu införs det som ett nationellt mål. Just god dokumentation lyfts fram i utvärderingarna som angeläget. Det tredje benet - språkbedömning och modermål, språkjournalernas betydelse, språkets komplexitet tas upp i rapporterna. Identitet, integration, lärande och kunskapsutveckling - det perspektivet finns hela tiden med i utvärderingarna. - Därför säger vi att vi egentligen har fyra språkmål. Lena pekade på språkutvecklingsmålet i kommuens utbildningsplan: I Södertälje vill vi särskilt värna om kvaliteter kring barns och ungdomars förmåga i muntlig, skriftlig samt alternativ kommuinikation, läsförståelse och modersmål. Dessutom vill vi att barn och ungdomar tillägnar sig fler språk och uttryckssätt utöver det talade och skrivna språket. Målet gäller svenska, svenska som andraspråk, kommunikation samt för ämnet modersmål för de elever som valt sådan undervisning. - Här skottar man in många perspektiv på språk, konstaterade Lena. Tal i två tungor - Det blir tydligt i de intervjuer och citat som finns i utvärderingarna att det talas i två tungor när det gäller modersmål, menade Lena Aronsson. Olika språk värderas olika, vi säger ett och menar ett annat. Flera språk är bara en tillgång för vissa, i vissa sammanhang, och helst ska man starta i svenskan. - Skolan är bra, det är eleverna det är fel på, känns igen i Parszyks rapporter. - Är skolan en kunskapsarena eller en integrationsarena? Det måste vi fundera över. Lena visade ett talande diagram med två axlar, en skala med svårighetsgrad, en tidsaxel, och hur faktorerna kunskap, attityder, individens beteende samt en organisations beteende förhöll sig till skalorna. Att tillägna sig kunskap var lätt och går fort, att ändra en organisations beteende fanns längst ut på såväl tidsaxeln som svårighetsskalan. - Det finns stöd för den här modellen både hos Parszyk och i det Veli säger, menade Lena Riktigt intressant blir det förstås längst ut på skalan, med en hel organisation av modersmålslärare t ex. 9
Måste man ha raster? Skolans organisation anförs ibland som ett hinder för ändring. Vi kan styra över lektionerna, men inte över rasterna. - Vem har sagt att man måste ha raster? undrade Lena. Om de inte fungerar kan man avskaffa dem och ha en annan typ av pauser i stället. Hon avslutade med att dra slutsatsen att - Vi går från språk som särskildhet till att språket är allt. Liten yta och enorma avstånd i skolan Josefina Eliaso berättar om sin D-uppsats En skola - två kulturer Josefina har utbildat sig på Södertörns högskola, som hon valde för att den är mångkulturell. Hon arbetade två år med sin magisteruppsats, med Ing-Marie Parszyk som handledare. Josefina, som själv tillhör den assyrisk/syrianska folkgruppen, är lärare på Södertälje Friskola. Hennes uppsats bygger på intervjuer med fem tjejer och fem killar i nian på en skola i ett storstadsområde i Södertälje. Hon konstaterade att Södertälje är speciellt, att ungdomarnas situation här inte kan överföras till övriga assyrier/syrianer i Sverige. - Jag kan själv inte identifiera mig med deras situation. De frågor hon ställde till ungdomarna gällde hur de känner sig, dels i förhållande till svenskarna, dels i förhållande till den egna folkguppen. - Jag noterade hur deras självuppfattning varierade beroende på vem de talar med. Hårt klimat i skolan Ungdomarna trivdes i skolan, de kände sig inte annorlunda, de var hemma både i skolan och i sitt område. Och de pratade mycket om nationalitet. - Alla kände sig trygga, trots att skolklimatet ansågs hårt. Josefina menade att skolans värld är uppdelad på ett för oss osynligt sätt. Ytan är liten men avståndena oenorma. Svenska och assyrisk/syrianska elever möts aldrig. - Det var två skilda världar. De vägrade att vistas på varandras del av ytan. Mitt klassrum ligger längst bort, vid svenskarna. Jag gillar inte det sa en flicka t ex. Josefina beskrev en sitaution där uppdelningen var total. Det finns skillnader på alla områden: språk, umgänge, kulturer, kläder, allt. Och eleverna kände till mycket lite om varandras grupper, även om det fanns en hel del bestämda åsikter, som t ex att svenska föräldrar är frånvarande i barnens uppfostran och att alla svenskar super. En stor skillnad menade Josefina var den svenska individualismen kontra assyrier/syrianer, där guppen är allt. Man håller sig till sina egna, det är enklast. Verbal förmåga hinder - De assyrisk/syrianska ungdomarna kände sig underlägsna när de pratar svenska. De blir korrigerade när de säger fel och då känner de sig utanför. Den verbala förmågan blir ett hinder, de känner att de uppfattas som mindre intelligenta. Detta gällde inte bara i relationen elever emellan, även lärare uppför sig nedsättande. 10
- En del lärare betraktar det som underförstått att de assyrisk/syrianska eleverna klarar sig sämre eftersom föräldrarna inte kan hjälpa till med skolarbetet. Elevernas självuppfattning formas av omgivning och av det faktum att många svenskar inte tycks acceptera eleverna som svenskar. - De tror att de alltid kommer att vara främmande, sa Josefina och konstaterade att bråk och slagsmål blir resultatet. Hon menade att hela gruppen döms efter vad en eller två gör. Hon talade om en immanent pedagogik, ett opåtagligt, dolt språk. - De assyriska/syrianska eleverna känner sig maktlösa och de håller ihop. De anser att de svenska eleverna får mer bekräftelse i klassrummet av lärarna. De känner att de får bära skulden för mycket, för störande beteende, för klotter. Slutsatsen, menade Josefina, är att det egna folkets uppfattning blir viktigare än allt annat. Rykten har en viktig roll som kontrollmekanism för att hålla ihop gruppen. De pratar Täljesvenska Brytningen spelar också stor roll, utan den upplevs man som svensk. Eleverna behärskar inte något språk fullständigt, de blandar friskt och de blir halvspråkiga. - De pratar Täljesvenska Den första generationens invandrare var glad över att komma hit och tyckte att de fått det bättre än de hade det i hemlandet, andra och tredje generationen jämför sig med majoriteten och ser att de har det sämre - de är andra klassens medborgare. - Jag hoppas på en förändrig när det gäller de här ungdomarnas självuppfattning - och det kan bara ske med majoritetens hjälp, avslutade Josefina Eliaso. En tillgång att vara flerspråkig? Paneldebatt med deltagarna Johan Andersson (s), Josefina Eliaso, Carl- Gustav Sidenqvist, Kima George, Lena Aronsson, Broula Barnohro Oussi, och Pirkko Väyrynen. Eva Bjurhom var mederator. Moderatorn Eva Bjurholm öppnade diskussionen med en fråga kring rubriken; hur, med betoning på hur, kan det vara en tillgång att vara flerspråkig i Södertälje? Frågan skulle inte behöva ställas, det är självklart att det är en tillgång. Men alla tycker inte det, därför måste det formuleras, sa Johan. - Självklart är det alltid en tillgång, menade Carl-Gustav. Men jag hävdar att vi värderar olika språk olika. Engelska och syrianska värderas inte lika, men det kommer vi att behöva ändra på. - Jag lever med det här frågorna, sa Kima, både som förälder och i mitt jobb. När jag hörde Josefina kände jag att nu får det vara nog. - Det är definitivt så att alla språk inte är lika mycket värda, sa Broula, och hänvisade till sina egna erfarenheter från uppväxten i Södertälje och numera som gymnasielärare i stan. 11
Mindre språk förbisedda - Det här är inte bara en fråga för skolan, sa Lena Aronsson som höll med när det gäller värderingen av språk. Även Josefina instämde. - All forskning som handlar om att stärka eleverna innebär att eleven måste behärska det egna modersmålet. Södertälje är mycket speciellt, sa också Josefina. Pirkko förde in en lite annan aspekt i diskussionen, den om de mindre språken, som hon menade är mycket förbisedda i Södertälje. - Varför är vissa språk mindre värda och hur kan deras värde höjas, var Eva Bjurholms nästa fråga. - Det finns en finstilt signalsystem, menade Carl-Gustav. Det är viktigt att vara bra i svenska om man ska bo i Sverige, ja visst, men svenska är ett litet språk i världen. - Vi tycker inte att elevernas modersmål är ett värdefullt redskap. Större öppenhet kring de här frågorna efterlystes av Kima. Det pratas mycket i ämnet, men inte öppet, menade hon. Ett sätt att ändra på de gällande normerna är att sprida de kunskaper som utvunnits ur storstadssatsningen till hela Södertälje. Broula, som undervisar i italienska, menade att elever som behärskar flera språk har lättare att lära sig ytterligare ett. - Men det finns en negativ attityd till att elever pratar sitt modersmål. Johan påpekade att det råder bristande kunskaper bland etniska svenskar om assyrier/syrianer och deras språk. Skillnanden mellan tal- och skriftspråket t ex, är relativt okänt för majoritetsbefolkningen. - Vi borde bli mer involverade i detta, inte som skolmänniskor utan som medborgare. Det berör hela Södertälje, tyckte Lena. Finska som förvaltningsspråk - Ta tillvara alla språk, manade Pirkko, det gäller även de mindre språken. Som exempel nämnde hon att den lärare som undervisar fem elever i kinesiska kanske också kan användas som lärare i andra ämnen. Publiken släpptes in i diskussionen och Pelle Norlin menade att etniska svenskar borde lära sig något av de aktuella språken, som i Finland. - Vi vänder ryggen till och det borde vi sluta med, sa han. Eva Bjurhom berättade om den statliga utredning som nu föreslår ett utvidgat användande av finska som förvaltningsspråk; idag är det så i Tornedalen, utredningen föreslår att det ska utvidgas till att gälla också i hela Mälardalen, ett femtiotal kommuner runt Mälaren, inklusive Södertälje. - Det är en väg mot större hänsynstagande, tyckte hon. Ronnaskolans rektor Patrik Derk menade att detta är en värdegrundsfråga och tyckte att det bara finns en lösning: fler tvåspråkiga lärare. - Hur möter vi våra elever? Vi jobbar mycket med det på Ronnaskolan. - Vi pratar mycket och gör lite, tyckte Nursel Avrohum och hänvisade till att Lek & Lär i Hovsjö, som visat så goda resultat, är på väg att läggas ned. Johan försvarade skolnedläggningar, som en lärare i publiken tagit upp. Att lägga ned en skola är något av det svåraste en politiker kan göra, men en anpassning måste till när elevantalet förändras. 12
- Det är trots allt innehållet i skolan som är viktigast, inte byggnaden, sa Johan. Modersmålet är viktigt Broula sa att svenskan är hennes starkaste språk, ändå behöver hon både arabiska och suryoyo för att känna sig hel - och även skriftspråket. Vi har undervisning på närmare 30-talet modersmål i Södertälje, berättade Pirkko som är rektor för modersmålsundervisningen. Ett bra hur tyckte hon skulle vara att samarbeta med högskolan och titta på hur man kan följa kursplanen trots de stora skillnaderna när det gäller språken. - Vad gör Uk när det gäller värdegrunden? undrade Pirkko. - Vi tar de frågorna på största allvar, hävdade Carl-Gustav. Vi arbetar serioöst med frågorna - och lyckas delvis. Vi hävdar entydigt att det här inte är valfrågor, fritt att tycka vad man vill. Vi vill ge entydiga signaler att modersmål är viktigt och vi uppmanar till det. Många barn får inte det de har rätt till. - Vi måste bli mer kunskaps- och forskningsinriktade. Sluta använda sunt bonnförnuft, avslutade Carl-Gustav diskussionsstunden. Allas rätt till ett sitt eget språk Carl-Gustav Sidenqvist, utbildningskontoret - Alla har rätt till sitt eget språk, slog utbildningskontorets utvecklingschef Carl- Gustav Sidenqvist fast när han avslutade och sammanfattade konferensdagen. Han underhöll publiken genom att läsa högt ur en bok om skolans historia och berättade att vid mitten av 1800-talet kunde 90 procent av Sveriges befolkning läsa. Tanken, som gick tillbaka till 1600-talet, var att alla skulle kunna läsa guds ord. - Fast biskop Tegnér i Växjö menade att det var skadligt att kunna mer än man behöver, sa Carl-Gustav. Han frågade sig hur mycket flickor och böndernas barn egentligen behövde kunna. - Och där är vi idag: vem ska få tillgång till vilka kunskaper? - Bildning och upplysning är för människan vad regnet är för jordens fruktbarhet, sa Carl-Gustav och lät tanken sjunka in. - Det finns en strukturell diskriminering när det gäller språkundervisning, sa han. Min förhoppning är att den här dagen ska ha hjälpt oss att vinna vägen till varje barns rätt till sitt eget språk, och därmed till sin egen identitet. 13