Validering av yrkeskompetens en studie av verksamheten inom Nätverk Sörmland Per Andersson, Andreas Fejes, Åsa Hult Institutionen för beteendevetenskap Linköpings universitet 2002
Förord I denna rapport redovisas uppdraget att utvärdera Nätverk Sörmland ett projekt om validering av yrkeskompetens. Utvärderingen har genomförts inom Avdelningen för vuxenpedagogik och folkbildning, Institutionen för beteendevetenskap, Linköpings universitet, som ett uppdrag från Katrineholms kommun där nätverket har haft sitt säte. Uppdraget har genomförts parallellt med en utvärdering av den utökade försöksverksamhet med validering av utländsk yrkeskompetens där Nätverk Sörmland, som en del av sin verksamhet, har ansvarat för ett av de åtta projekt som drivits på olika håll i landet och samordnats av Skolverket. Delar av texten i denna rapport består därför av för sammanhanget bearbetade versioner av avsnitt i vår rapport till Skolverket (Andersson, Hult & Fejes, 2002). Dessa paralleller kommer inte att anges speciellt i texten, förutom när det gäller de slutsatser och analyser som gjordes specifikt utifrån materialet från försöksverksamheten. I arbetet med att utvärdera Nätverk Sörmland har Per Andersson, fil.dr. och vik. universitetslektor i pedagogik, varit huvudansvarig projektledare. Andreas Fejes, fil.mag. i historia och doktorand i vuxnas lärande, har ansvarat för huvuddelen av datainsamlingen. Åsa Hult, fil.mag. i sociologi, har arbetat som utredare och har tillsammans med Per Andersson gjort vissa mindre insatser när det gäller datainsamlingen. Analysen av materialet har vi i huvudsak gjort gemensamt och parallellt med analysen av materialet från den utökade försöksverksamheten. Den slutliga analysen med fokus på Nätverk Sörmland samt författandet av denna rapport har till största delen gjorts av Per Andersson och Andreas Fejes, medan Åsa Hult i det skedet endast har haft utrymme för vissa mindre insatser. Vi vill framföra ett tack till alla lokala projektledare, validander och andra personer i kommunerna som har ställt sin tid till förfogande i intervjuer och delat med sig av sina erfarenheter. Ett tack också till Bo Schreiber, som var projektledare för hela Nätverk Sörmland och gav oss viktig hjälp i inledningen av arbetet, och Anette Murless, som har tagit över projektledarrollen och gett fortsatt stöd i utvärderingen. Slutligen vill vi tacka våra kolleger på Linköpings universitet som gav oss värdefulla synpunkter i ett vuxenpedagogiskt seminarium i oktober 2002. Linköping 20 december 2002 Per Andersson, Andreas Fejes, Åsa Hult - 1 -
Innehåll Inledning...4 Validering på gymnasienivå...5 Validering på akademisk nivå...5 Validering inom Nätverk Sörmland...6 Utvärderingens syfte...8 Tidigare kunskaper om validering...9 Systemanpassad och systemförändrande validering...9 Valideringen i relation till sammanhanget...10 Valideringsmetoder och kunskapssyn...11 Validering av yrkeskompetens...12 Validering i relation till högre utbildning...16 Utvärderingens uppläggning...18 Utgångspunkter för valideringsarbetet i Nätverk Sörmland...20 Organisation, samarbete och utfall...22 Samarbetet inom nätverket...22 Utfall...24 Validering i de enskilda kommunerna...26 Eskilstuna...26 Flen...29 Gnesta...30 Katrineholm...30 Nyköping...33 Oxelösund...35 Strängnäs...35 Trosa...40 Vingåker...41 Utgångspunkt och organisationsform...42 Yrkes- och utbildningsbaserad validering...43 Yrkes- och branschbaserad validering...44 Individ- och utbildningsbaserad validering...44 Individ- och branschbaserad validering...45 Summering...46 Validering i relation till utbildning...48 Valideringsprocessen...50 Val av yrkesområden...50 Rekrytering...51 Kartläggning och urval...51-2 -
Praktik och bedömning av kompetens...52 Dokumentation...53 Fortsatt vägledning...53 Kompletterande utbildning...53 Validering integrerad med komplettering...54 Kunskapssyn...54 Språket i valideringsprocessen...54 Akademikers yrkeskompetens...55 Att bygga broar till arbetsmarknaden...55 Att involvera högskolan i valideringsarbetet...55 Akademikernas yrkesbakgrund...57 Dokumentation av kompetens...58 Perspektiv på bedömningen...60 Validandernas perspektiv på valideringen...60 Inflytandet över valideringsprocessen...60 Bedömning av och synen på kompetens...61 Vad är det som bedöms?...62 Språkets roll i valideringen...63 Misstänksamhet mot utländsk yrkeskompetens...63 Diskussion...64 Nätverkets roll...64 Aktörer med olika perspektiv...65 Lönsamhet?...66 Utgångspunkt organisationsform kunskapssyn...67 Kunskapssyn och praktisk bedömning...68 Kompetens för validering...68 Språkets betydelse...69 Vad innebär validering av invandrade akademikers yrkeskompetens?...70 Validering för vem?...72 Regional samverkan för utveckling av validering...72 Referenser...74 Bilaga 1 4 Intervjuguider - 3 -
Inledning Människor lär sig i många olika sammanhang i vardagsliv, utbildning och arbetsliv. Lärande från formella utbildningar dokumenteras och blir synligt. Kan lärande från andra sammanhang synliggöras på ett sätt så att det är till godo för såväl individ som samhälle? Alltsedan Kunskapslyftskommittén (SOU 1996:27) introducerade begreppet har validering blivit en allt mer aktuell företeelse i Sverige i relation till vuxnas lärande, kunskap och kompetens. Validering innebär att människors kunskap och kompetens identifieras, värderas och dokumenteras på olika sätt. Det handlar oftast om att den reella eller faktiska kompetensen dokumenteras och även blir en formell kompetens människor kan få papper på vad de kan. Dokumentationen kan ske på olika sätt genom betyg, intyg, kompetensbevis, yrkesbevis etc. Tanken är att kunskap och kompetens ska kunna synliggöras, oavsett var lärandet har skett. Den formella kompetensen blir inte lika tydligt som tidigare kopplad till genomgångna utbildningar. Validering har en längre historia i andra länder, och har även förekommit i Sverige tidigare i viss omfattning under andra beteckningar (se Andersson, Sjösten & Ahn, 2002; Andersson, Hult & Fejes, 2002). Speciellt intresse har riktats mot möjligheten att validera kompetens hos människor med utländsk bakgrund, för att därigenom underlätta integrationen i samhället och inträdet på arbetsmarknaden. Integrationsverket (2002) pekar bland annat på problemen för nyanlända invandrare med att få utbildning och yrke värderade. När det gäller värdering och dokumentation av kunskap och kompetens finns två aspekter som blir särskilt aktuella när det gäller validering av utländsk kompetens. Här handlar det dels om validering av lärande som skett i vardagen och i ett arbetsliv som i större eller mindre utsträckning skiljer sig från det svenska, dels om att värdera lärande som skett i ett annat lands utbildningssystem. I det senare fallet är situationen dessutom olika beroende på om man har med sig någon dokumentation av sin tidigare utbildning eller ej. I relation till svensk kompetens är motsvarande problem mindre tydliga de svenska arbetslivs- och utbildningssammanhangen är mer kända, även om erfarenheter och utbildning kan vara mer eller mindre aktuella. Detta handlar alltså både om att ur individperspektiv hjälpa människor att komma ut på arbetsmarknaden och få använda sin kompetens, och att ur samhällsperspektiv ta vara på den kompetens som finns i vårt samhälle. Berggren och Omarsson (2001) visar att när utlandsfödda akademiker har arbete motsvarar arbetet inte utbildningsnivån i samma utsträckning som för svenskar. Utlandsfödda akademiker har dessutom arbete i mindre utsträckning än svenskar, men arbetslösheten är lägre för den grupp utlandsfödda som har en utbildning vilken har värderats som helt jämförbar med en svensk utbildning, liksom för de som har en - 4 -
svensk högskoleutbildning. Detta talar alltså för betydelsen av validering på akademisk nivå, för att kunna värdera, jämföra och vid behov komplettera utländska utbildningar. Jämförelser som gjorts mellan arbetskraftens utbildningsnivå och den utbildning jobben formellt sett kräver ger också motiv för att arbeta med validering mer generellt. En undersökning från Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS, 2001) visar att nästan 35 procent av arbetskraften inom näringslivet är underutbildad, det vill säga har arbetsuppgifter som egentligen kräver högre utbildning än vad individen har. Denna stora grupp sköter alltså ett arbete som ligger på en nivå som är högre än vad som motsvaras av deras formella kompetens. Detta talar för att de har en reell kompetens som är högre än den formella, och validering kan vara ett sätt att synliggöra och kanske också kunna ta vara på denna kompetens bättre. Validering på gymnasienivå Efter begreppets introduktion 1996 i samband med Kunskapslyftets start, då i relation till vuxnas lärande och vuxenutbildning i allmänhet, har två utredningar genomförts med fokus på validering av främst utländsk yrkeskompetens (SOU 1998:165, SOU 2001:78). Den senare utredningen genomförde även tre pilotprojekt samt initierade en utökad försöksverksamhet på ett antal orter. 1 Kunskapslyftet, utredningarna, pilotprojekten samt den utökade försöksverksamheten, liksom annan försöksverksamhet på olika håll i landet, har i första hand varit inriktade på validering av kunskap och kompetens på motsvarande gymnasienivå. Den valideringsverksamhet som har genomförts i anslutning till Kunskapslyftet har varit omfattande. Uppskattningsvis genomförde kommunerna under år 2000 validering av en omfattning som motsvarar 1750000 gymnasiepoäng (Valideringsutredningen, 2001). Validering på akademisk nivå På akademisk nivå finns i Sverige ett etablerat system för bedömning av utländska högre utbildningar. Högskoleverket ansvarar för denna verksamhet. Här handlar det om att utländska examina bedöms, och Högskoleverket bedömer vilka svenska utbildningar dessa examina motsvarar. En utländsk akademisk utbildning har dock inte självklart något värde i Sverige. Dels kan utbildningen gälla ett yrke där den svenska arbetsmarknaden ställer speciella krav som en utländsk utbildning kanske inte når upp till, dels kan en individ ha en oavslutad utbildning, utan examen, som inte går in under Högskoleverkets bedömning av utländska examina. (Det senare kan till exempel vara fallet för en individ som tvingats avbryta sina studier och har kommit till Sverige som flykting.) Projekt har genomförts för att ge kompletterande utbildning till invandrare med akademisk utbildning. På senare tid har särskilda medel anslagits till aspirantutbildningar och satsningar på breddad rekrytering. I Den öppna högskolan (Prop. 2001/02:15) betonas bland annat betydelsen av att ta tillvara kompetensen hos utländska 1 Den utökade försöksverksamheten samordnades efter att utredningen hade avslutats av Skolverket (Regeringsbeslut 10, U2001/3532/V). - 5 -
akademiker. Utvecklingen på högskoleområdet har dock inte pågått lika länge som inom det område som är relaterat till yrkesutbildningar på gymnasienivå. Validering inom Nätverk Sörmland Inom ramen för Utredningen om validering av vuxnas kunskap och kompetens ( Valideringsutredningen, U 1999:06) genomfördes alltså tre pilotprojekt med fokus på validering av utländsk yrkeskompetens på främst gymnasienivå. De tre kommuner som ingick var Katrineholm, Göteborg och Kristianstad (Andersson, 2001). För Katrineholms del påbörjades arbetet med pilotprojektet som ett samarbete mellan en projektledare och Arbetsförmedlingen i länet, och projektet genomfördes sedan i samverkan med flera andra kommuner i Sörmland. Syftet var att validera invandrade personers yrkeskompetens, på gymnasienivå eller på annan nivå som arbetslivet efterfrågade. Främst låg fokus på invandrare. Dock började man ganska snart av rättviseskäl validera både invandrare och svenskar, för att alla arbetslösa skulle få samma chans. Det var fyra yrkesoråden man koncentrerade sig på i Katrineholm/Sörmland: bygg, VVS, omvårdnad och elektronik. Dessa valdes ut baserat på den höga efterfrågan på sådan arbetskraft. Kontakter togs med Arbetsförmedlingen för att hitta arbetslösa som var intresserade av att validera sina kunskaper. Samtidigt började man också samarbeta med kommunernas integrationsenheter. När projektet gick in i valideringsfasen inleddes samarbete med vuxenutbildningsanordnare som Komvux, gymnasieskolor och enskilda lärare. Med hjälp av dessa genomfördes ett antal valideringar. Kontakter togs även med Kunskapslyftet, som också arbetade med validering. Som en följd av pilotprojektet togs initiativ till ett nätverk för validering, Nätverk Sörmland, där länets samtliga kommuner skulle samverka kring validering. Projektledaren formulerade ett förslag om hur man skulle kunna samarbeta. Förslaget ledde till att man fick projektmedel, och därmed var Nätverk Sörmland skapat. I nätverket har Sörmlands nio kommuner ingått: Eskilstuna, Flen, Gnesta, Katrineholm, Nyköping, Oxelösund, Strängnäs, Trosa och Vingåker. Nätverket har erhållit stöd från ESF 2 -rådet för ett större projekt innefattande validering av kompetens både hos svenskar och invandrare. Tyngdpunkten har legat på validering av yrkeskompetens på motsvarande gymnasienivå, och här har även Katrineholms/Sörmlands del av den utökade försöksverksamhet med validering av utländsk yrkeskompetens innefattats (se Andersson, Hult & Fejes, 2002). Dessutom ingick ett delprojekt med validering av invandrade akademikers yrkeskompetens. Detta delprojekt för invandrade akademiker har erhållit särskilda medel från Integrationsverket. Nätverkets verksamhet var i ett första steg tänkt att pågå 2 ESF = Europeiska Socialfonden. - 6 -
fram till och med juni 2002, men man beviljades sedan förlängning på projekten fram till och med november 2002. 3 Inom Nätverk Sörmland har man alltså arbetat med validering inom ett brett område. Valideringsverksamheten har riktat sig till människor med såväl svensk som utländsk yrkesbakgrund och med kompetens på olika nivåer. Samverkan inom nätverket har skett bland annat genom möten i en gemensam styrgrupp med representanter för de samverkande kommunerna samt Länsarbetsnämnden och Integrationsverket. Styrgruppen har letts av en projektledare. I varje kommun skulle det finnas en arbetsgrupp, som utifrån överenskommelse med projektledaren och beslut i styrgruppen hade i uppdrag att planera och genomföra valideringar lokalt. Validering på gymnasienivå inom Nätverk Sörmland Katrineholms kommun var alltså ansvariga för ett av de åtta projekten inom den utökade försöksverksamheten. Enligt avtal med Skolverket skulle man validera 25 invandrare på gymnasienivå. För att lösa åtagandet på ett bra sätt, där möjlighet till metodutveckling och samarbete skulle finnas, utfördes valideringarna inom ramen för Nätverk Sörmland. Avtalet med ESF-rådet i Södermanlands län handlade också om validering av gymnasiekompetens, både vad gäller invandrare och svenskar. Minst 30 invandrare och minst 50 svenskar skulle valideras. Åtagandena gentemot Skolverket och ESF-rådet beträffande invandrare integrerades, vilket innebar att den totala målsättningen var att genomföra validering med 30 invandrare. Validering av invandrade akademikers yrkeskompetens En del av Nätverk Sörmlands arbete inriktades på invandrade akademikers yrkeskompetens. Syftet med detta delprojekt var att underlätta för invandrare med akademisk bakgrund att komma in på den svenska arbetsmarknaden (Ennab, 2001, s. 1). Delprojektet var dessutom avgränsat till att gälla personer med kompetens inom administrativa, beteendevetenskapliga och samhällsinriktade områden. Yrken inom utbildning, teknik och vård/omsorg ingick ej (för invandrare inom dessa områden gjordes andra insatser, dock fanns möjlighet att delta för den som exempelvis hade kompetens inom det administrativa området men ville använda kompetensen för att bli lärare). Målet var att i samverkan med arbetsplatser validera minst 25 arbetslösa invandrares yrkeskompetens på akademisk nivå (Ennab, 2001, s. 2 3). En kartläggning gjord av Länsarbetsnämnden i Södermanlands län (2001) visar att det i slutet av det året fanns totalt 197 inskrivna akademiker med utländsk utbildning, varav 124 hade angett att de ville komplettera sin utbildning, vilket pekar på att det fanns underlag för projektet. 4 3 Den utökade försöksverksamhet som har samordnats av Skolverket förlängdes inte. 4 I antalet 197 ingick samtliga inskrivna utländska akademiker, oavsett yrkesbakgrund. Vilka yrkesområden som ingår i projektets målgrupp är inte helt lätt att definiera, men åtminstone bör 19 personer inom ekonomi, sex inom juridik och tio inom beteendevetare/journalister ingå. Dessutom fanns bland annat fyra forskare, tre inom statistik/matematik, tio inom konst/musik/arkitektur samt sju inom data. - 7 -
Projektets planerade omfattning Målsättningen för nätverket var alltså att genomföra totalt 105 valideringar, fördelade på 30 invandrare på gymnasienivå (varav 25 skulle redovisas till Skolverket), 50 svenskfödda på gymnasienivå samt 25 invandrare på akademisk nivå. Inom nätverket gjordes en fördelning av dessa platser mellan kommunerna enligt Tabell 1. Vissa omfördelningar av platserna har skett under projektets gång, och utfallet av verksamheten redovisas i utvärderingens resultatdel. Tabell 1. Planerad fördelning av valideringsplatser inom Nätverk Sörmland. Kommun Gymnasienivå Akademisk nivå Invandrare Svenskfödda Invandrare Eskilstuna 10 14 8 Flen 4 4 0 Gnesta 0 2 0 Katrineholm 3 13 4 Nyköping 5 7 7 Oxelösund 1 2 1 Strängnäs 3 4 3 Trosa 3 2 1 Vingåker 1 2 1 Totalt 30 50 25 Utvärderingens syfte Det övergripande syftet med denna utvärdering är att beskriva och analysera hur validering inom Nätverk Sörmland har organiserats och genomförts. Detta görs utifrån olika aktörers perspektiv projektledare (både för nätverket och lokalt i kommunerna), lärare, handledare, validander (deltagare) etc. De centrala aspekterna i analysen av verksamheten är makt, kunskapssyn och etnicitet. Vem/vilka har inflytande över valideringen, och på vilket sätt? Hur värderas olika former av kunskap? Hur fungerar validering utifrån ett etnicitetsperspektiv? - 8 -
Tidigare kunskaper om validering Om man ser på utvecklingen av validering på olika håll i världen kan man urskilja tre tydliga syften som har funnits med verksamheten social rättvisa, ekonomisk utveckling samt samhällsförändring. Detta är relaterat till den historiska bakgrunden. När fenomenet uppstod i USA runt 1970 låg inriktningen på att bredda rekryteringen till den högre utbildningen, och social rättvisa var då ett viktigt motiv (Michelson, 1996; VEETAC, 1993) 5. Denna typ av validering, med inriktning på breddad rekrytering till högre utbildning, utvecklades senare också i Europa. Under 1980-talet riktades intresset dock i större utsträckning mot yrkeskompetensen, och olika modeller för validering av yrkeskompetens har vuxit fram i flera länder. Motiven blev nu i högre grad knutna till den ekonomiska utvecklingen. På 1990-talet har validering även uppmärksammats i Sydafrika, och där finns syftet att påverka samhällsförändringen och att synliggöra det informella lärandet hos de befolkningsgrupper som inte har haft så stora möjligheter att delta i formell utbildning under apartheidtiden (Michelson, 1996; VEETAC, 1993). Olika modeller för validering har utvecklats i olika länder, och bland dessa modeller går det att se två huvudsakliga typer systemanpassad respektive systemförändrande validering (Andersson, Sjösten & Ahn, 2002). Systemanpassad och systemförändrande validering Den systemanpassade valideringen har identifierats i tre olika varianter (Andersson, Sjösten & Ahn, 2002). Prokrustesvalidering Validering för lärande och utveckling Anställning som validering Att mäta och bedöma individens kompetens i relation till fastställda kriterier, som man får anpassa sig efter, har kallats prokrustesvalidering 6 (Harris, 1999). Denna variant förekommer främst när yrkeskompetens och ekonomisk utveckling är i fokus. Validering för lärande och utveckling (Harris, 1999) syftar till social rättvisa, men det är utbildningssystemets villkor som gäller. Det handlar i första hand om bedömning och erkännande av tidigare lärande på olika sätt i förhållande till behörighetskrav och/eller urval till fortsatt högre utbildning, men det kan även gälla tillgodoräknanden inom en utbildning. Här är syftet social rättvisa, men det är ändå (utbildnings)systemets villkor som gäller. Den tredje varianten är att se en anställning 5 I dessa texter refereras när det gäller den historiska utvecklingen till Simosko, Susan (1991). Accreditation of Prior Learning. A Practical Guide for Professionals. London: Kogan Page. 6 Prokrustes var en rövare i grekisk mytologi. Han menade att alla oavsett storlek kunde passa i hans säng. Den som var för kort tänjde han ut, och den som var för lång högg han av fötterna/benen på. Uttrycket prokrustesbädd kommer härifrån (NE, 1994). - 9 -
som validering. Denna blir då av ett mer informellt slag att få arbete innebär att individens kompetens blir erkänd och får ett värde (VEETAC, 1993). Detta sker dock på systemets, arbetsgivarens, villkor. När det gäller systemförändrande validering har fyra varianter identifierats (Andersson, Sjösten & Ahn, 2002). Radikal validering Trojanska hästen Synliggörande av kompetens i en organisation Diagnostisk validering Innebörden i den radikala valideringen (Harris, 1999) är att lärande som har ägt rum i andra sammanhang än i formell utbildning kan erkännas och värderas högt inom rörelser som arbetar för samhällsförändringar. Den trojanska hästen (Harris, 1999) beskrivs som en alternativ variant av validering som kan tillämpas vid antagningen till högre utbildning. Det trojanska betyder att nya grupper kan få tillträde till utbildningen, och detta sker då inte huvudsakligen på systemets villkor, utan även den kunskap som de nya grupperna har med sig kan erkännas på olika sätt, vilket ökar potentialen för att förändra själva utbildningen. Att synliggöra kompetens i en organisation kan också vara en form av validering (VEETAC, 1993). Här framhålls att detta innebär en potential för organisationsförändring. Det finns dock även en risk att denna typ av validering kan användas av arbetsgivare för kontroll och anpassning. Detta är emellertid inte något som lyfts fram i litteraturen (Andersson, Sjösten & Ahn, 2002). Snarare ser man möjligheterna till en förändring som samtidigt gynnar individen och ger ekonomisk utdelning. Den sista varianten är att, som i regeringens definition (Dir. 1999:86), se den bedömning som syftar till att en utbildning ska anpassas till förutsättningar och förkunskaper hos deltagarna som en form av diagnostisk validering. Detta innebär (förutsättningar för) systemförändring i mindre skala inom utbildningen (Andersson, Sjösten & Ahn, 2002). Valideringen i relation till sammanhanget Det är också viktigt, utifrån den tidigare kunskap som finns, att betona hur valideringen i sina olika former är nära knuten till de olika sammanhang där den förekommer (Andersson, Sjösten & Ahn, 2002). En aspekt är betydelsen av att se vilka institutioner eller aktörer som i ett specifikt sammanhang har makten över de krav som ställs, det vill säga vilken kunskap eller kompetens som räknas. Michelson (1997) lyfter fram den betydelse som universitetsinstitutionerna har, men även arbetsgivarnas roll i definitionen av yrkeskompetensen framhålls. Betydelsen av det specifika sammanhanget är också en viktig bakgrund till de svårigheter som ligger i att utforma generaliserade valideringsmodeller (Andersson, Sjösten & Ahn, 2002). En av svårigheterna ligger i balansen mellan formativa respektive summativa syften (Bjørnåvold, 2000). Det handlar alltså om betydelsen av att vara medveten om valideringens syfte om den i första hand är tänkt att ligga till grund för och forma den fortsatta utvecklingen eller främst är en summering av lärande som redan har skett. En annan svårighet är att - 10 -
samtidigt göra rättvisa bedömningar som möjliggör jämförelser mellan individer och att göra individens specifika kompetens rättvisa (Andersson, 2001). Detta handlar om strävan att samtidigt uppnå validitet och reliabilitet i en bedömning (Bjørnåvold, 2000). 7 Utöver dessa mer tekniska aspekter av vad som krävs för att etablera ett system för validering finns också krav på legalitet och legitimitet (Bjørnåvold, 2000) det krävs politiska beslut och social acceptans. En annan del av sammanhanget är den bakgrund som olika grupper av (presumtiva) validander har. Hur ser man på denna bakgrund? Här framhålls i första hand språket men även hur man ser på exempelvis etnisk bakgrund, kön, klass och eventuella handikapp (McKelvey & Peters, 1993). Sker valideringen på systemets villkor, eller är systemet berett på förändringar som ökar den sociala rättvisan? Valideringsmetoder och kunskapssyn Det finns olika modeller för hur validering mer konkret går till. Bland de modeller som finns beskrivna dominerar två metoder (förutom mer standardiserade tester som högskoleprovet). Det är dels den autentiska bedömningen av reell kompetens, dels portfolion. Autentiska bedömningar innebär en strävan att man i bedömningssituationen ska göra saker på riktigt, i en naturlig alternativt simulerad situation (Darling-Hammond m.fl., 1995). Valet av en sådan bedömningsform innebär en mer eller mindre uttalad utgångspunkt i tanken om det situerade lärandet, vilken återfinns inom den sociokulturella teorin (Säljö, 2000). Den fokuserar på att lärande sker i ett sammanhang, och eftersom kunskapen är relaterad till detta sammanhang anses bedömningen ske bäst där. Kunskapssynen är socialt konstruktivistisk, vilket innebär att vårt språk ses som ett centralt redskap i samspelet med omgivningen. Genom språket lär vi oss i en social gemenskap (Vygotsky, 1978). På samma gång verkar det som om kravet på reliabilitet i bedömningen leder till att valideringen mer kännetecknas av en behavioristisk kunskapssyn, där utgångspunkten är generella och fasta kriterier för vilket beteende som uppfyller kraven (Andersson, Sjösten & Ahn, 2002). Portfolion som metod för validering grundas däremot mer i teorier om erfarenhetsbaserat lärande (Kolb, 1984). Det handlar om att utifrån sina erfarenheter reflektera, generalisera och formulera sina kunskaper. Här betonas särskilt att valideringsportfolion skiljer sig från den professionella portfolion i valideringen handlar om att kunna identifiera sina kunskaper relaterat till speciella krav (Nganasurian, 1999). Bakom detta ligger en individuellt konstruktivistisk kunskapssyn, med fokus på det egna tänkandet, reflektionen, och förmågan att formulera sig språkligt (Andersson, Sjösten & Ahn, 2002). 7 Validitet handlar om att mäta det man avser att mäta, reliabilitet handlar om hur väl man mäter det man faktiskt mäter. - 11 -
Validering av yrkeskompetens Utvecklingen av validering av yrkeskompetens präglas till stor del av prokrustesvalidering med bland annat olika typer av autentiska bedömningar. National Vocational Qualifications (NVQ) i England är inriktade på denna typ av bedömning, vilket Wolf (1995) beskriver och problematiserar. Wolf lyfter fram några problem som är förknippade med autentisk bedömning. När bedömningskriterier formuleras utifrån önskvärt beteende och kompetensen beskrivs i avgränsade moduler leder det till en mer omfattande bedömning, eftersom varje enskilt moment ska bedömas. Detta leder till att allt mer tid går åt till bedömning, och följden torde bli att en relativt omfattande arbetsinsats krävs. Samtidigt blir kunskapen fragmentiserad. Här finns tankar om att anpassa valideringens krav till den risk som ligger i bedömningen. Om kompetensen endast bedöms inom ramen för en tidsmässigt relativt begränsad validering är risken hög, det vill säga risken att bedömningen inte blir rättvisande. Valideringen måste av den anledningen vara noggrann. Om den däremot följs av kompletterande utbildning är risken låg, eftersom valideringen då också följs av upprepade bedömningstillfällen inom ramen för denna utbildning. Valideringen behöver därför inte göras lika noggrant risken att någon går ut med resultat som inte är rättvisande minskar (VEETAC, 1993). Wolf (1995) berör också risken att reliabiliteten kan bli lägre i en autentisk bedömning. Noggrant formulerade kriterier verkar inte vara en tillräcklig förutsättning för reliabilitet. Snarare är det den pågående diskussionen mellan bedömarna som ger möjlighet att uppnå samstämmighet, jämförbarhet och därmed reliabilitet. Den utveckling som pågår där olika utbildningsanordnare mer och mer får konkurrera på en marknad försämrar enligt Wolf (1995) möjligheterna till denna diskussion, vilket då också minskar möjligheterna att uppnå en högre reliabilitet. Inom den utökade försöksverksamheten i Sverige har man i de aktuella kommunerna i stor utsträckning saknat centrala insatser för samordning och samverkan mellan de olika försöksprojekten. Bristen på samordning kan minska möjligheterna att öka reliabiliteten i valideringen, och därmed minskar också möjligheten att utveckla en validering som accepteras på arbetsmarknaden (Andersson, Hult & Fejes, 2002). Utländsk yrkeskompetens Valideringsutredningen initierade som nämnts tre pilotprojekt för validering av utländsk yrkeskompetens. Inom pilotprojekten kunde flera olika valideringsmodeller identifieras. Dessa modeller skilde sig åt när det gäller om valideringen integrerades med eller genomfördes parallellt med motsvarande utbildningar i kommunen. I detta ligger också att det fanns skillnader när det gäller i vilken utsträckning valideringsmodellerna var formativa respektive summativa. De modellerna som kategoriserades som integrerade innehöll mer av formativa bedömningar, eftersom de inriktades på en fortsättning med kompletterande utbildning inom det reguljära systemet. I de parallella modellerna var bedömningarna i högre grad summativa - 12 -
valideringen och kompletteringen integrerades och kunde leda fram till en summativ bedömning utifrån båda dessa delar (Andersson, 2001). I utvärderingen av pilotprojekten behandlas också några av de svårigheter som finns med att validera utländsk kompetens. Flera av dessa svårigheter är relaterade till språket. Kompetensen är i stor utsträckning språklig, även när det handlar om yrkeskompetens. Det blir svårt att göra sig själv rättvisa och att visa sin kompetens när man inte har de språkliga redskap som krävs. Problemet är alltså hur man visar vad man faktiskt kan i ett sammanhang där det egna modersmålet inte används (Andersson, 2001). Svårigheterna relaterade till språket blir speciellt tydliga när valideringen kopplas till en sammanhållen introduktion för flyktingar, eftersom strävan då är att valideringen ska vara något som individen deltar i så snart som möjligt efter sin ankomst till Sverige (Hult & Andersson, 2002). En annan svårighet ligger i de skillnader som finns mellan länder när det gäller uppbyggnaden av (yrkes)utbildning och arbetsliv. Hur ska kompetensen bedömas och dokumenteras för att öka individens möjligheter på den svenska arbetsmarknaden, om kompetensen är relaterad till utbildning och/eller arbetsuppgifter som inte finns hos oss? Här finns även maktaspekter på valideringen. Vem avgör vilka krav som ska ställas på validanderna? Vad händer om kraven innebär att valideringen blir en indirekt beskrivning av brister snarare än av befintlig kompetens (Andersson, 2001)? Problematiken kring olika länders yrken och utbildningar blir tydlig i ett exempel från den sammanhållna introduktionen. När flyktingar med sjuksköterskekompetens från hemlandets system kommer till Sverige anses inte alltid deras tidigare utbildning motsvara den svenska högskoleutbildningen inom yrket. I stället får de erbjudande om att validera sin kompetens i relation till utbildningen till undersköterska. Valideringen upplevs då inte främst som en krävande bedömning snarare ger den tillfälle att lära känna den svenska sjukvården och dess uppbyggnad (Hult & Andersson, 2002). Det blir ett intressant exempel på prokrustesvalidering, där man hugger av fötterna på validanderna (i första hand kvinnor) och deras faktiska kompetens. I andra sammanhang verkar behovet annars mest vara att tänja ut genom att erbjuda (kräva deltagande i) kompletterande utbildning. Ytterligare en maktaspekt gäller hur pilotprojekten organiserades. De tre projekten drevs relativt fristående från varandra och utvecklade varierande modeller för validering, något som i längden kan bli problematiskt om man vill utveckla ett gemensamt system för validering av yrkeskompetens (Andersson, 2001). Organisationsform och utgångspunkter Skillnaderna mellan integrerade och parallella modeller har kunnat urskiljas även inom den utökade försöksverksamheten. Kommunerna som ingick i verksamheten har arbetat på olika sätt med valideringen. Ett integrerat system innebär att man anpassar sig till de krav som ställs inom yrkesutbildningar på gymnasienivå bland annat för att validanderna ska kunna gå vidare inom utbildningssystemet. Den integrerade modellen kännetecknas av en organisation där validering och kompletterande utbildning ansluter till varandra det finns en tydlig - 13 -
fortsättning för den som vill/behöver komplettera. Det kan även vara så att man antas till en utbildning där validering utgör första delen och komplettering andra delen. Ett parallellt system byggs upp mer separat. Man behöver inte primärt anpassa sig efter utbildningens krav utan kan i stället bygga på branschens krav. Det är då inte heller givet att komplettering i form av utbildning ingår i processen (Andersson, Hult & Fejes, 2002). Den viktigaste skillnaden mellan olika varianter var dock om man utgick från på förhand bestämda yrken eller från individerna och de yrken som de hade sin bakgrund i och ville validera. De som utgick från vissa bestämda yrken hade olika motiv för detta. Vissa byggde på bristyrken, alltså yrken där det saknas utbildad arbetskraft. Ett annat motiv var att det inom vissa yrken fanns många arbetslösa invandrare/flyktingar. Ytterligare ett motiv var att fortsätta arbeta med de yrken som man hade validerat inom tidigare. Att utgå från vad individen har med sig innebär däremot att man försöker validera inom alla yrken (Andersson, Hult & Fejes, 2002). När dessa båda skillnader i organisationsform respektive utgångspunkt ställdes mot varandra kunde fyra olika typer av valideringsverksamhet urskiljas (se Figur 1). Den yrkes- och utbildningsbaserade valideringen utgår från vissa yrken och organiserar verksamheten integrerat med yrkesutbildningen. Inriktningen ligger på arbetskraftsutbildning, med andra ord vill man validera och komplettera så att den befintliga arbetskraften (personer som har arbete, eller arbetslösa med yrkeserfarenhet) får en formell kompetens motsvarande en viss utbildningsnivå. Kompletterande utbildning är en naturlig fortsättning på valideringen. Yrkesoch branschbaserad validering utgår också från vissa yrken, men organisationen blir parallell till utbildningssystemet. Kraven på yrkeskompetens inom den aktuella branschen fokuseras, vilket innebär att det mer direkt handlar om branschens arbetskraftsförsörjning. Branschens krav kan visserligen handla om formella utbildningsmeriter, men dessa är inte primära. Kopplingen går direkt till branschen, inte över den formella yrkesutbildningen på gymnasienivå. Individ- och utbildningsbaserad validering innebär en inriktning på utbildningslotsning att via validering av yrkeskompetensen lotsa fram individen till de kompletteringar som krävs för att han/hon ska få en formell (utbildnings)kompetens inom sitt yrke. En individ- och branschbaserad validering är slutligen inriktad på arbetsmarknadslotsning. Ambitionen är att med hjälp av bedömning och dokumentation av kompetensen hjälpa individen på vägen fram mot en anställning inom branschen (Andersson, Hult & Fejes, 2002). - 14 -
UTGÅNGSPUNKTER FÖR VALIDERING Yrken Individen O R G A N I S A T I O N S F O R M Validering integrerad med utbildningssystemet Yrkesutbildning på gymnasienivå Dokumentation - främst betyg Validering parallellt med utbildningssystemet Branschen Dokumentation - certifikat - kompetensbevis - betyg etc. Yrkes- och utbildningsbaserad validering - inriktad på Arbetskraftsutbildning Yrkes- och branschbaserad validering - inriktad på Arbetskraftsförsörjning Individ- och utbildningsbaserad validering - inriktad på Utbildningslotsning Individ- och branschbaserad validering - inriktad på Arbetsmarknadslotsning Figur 1. Olika typer av validering med varierande utgångspunkt, organisationsform och inriktning (Andersson, Hult & Fejes, 2002, s. 22). Validering och utbildning En aspekt av hur valideringsverksamheten byggs upp är vilken roll kompletterande utbildningsinsatser får i processen (Andersson, Hult & Fejes, 2002). Även här kunde man se skillnader mellan kommunerna i den utökade försöksverksamheten. Tre olika varianter eller synsätt kunde urskiljas (jämför Figur 2): 1. Valideringen avgränsas till kartläggning och bedömning, med utgångspunkt i den kompetens individen har med sig. Efter valideringen är komplettering ett möjligt alternativ. I vissa fall (variant 1 a) såg man en kartläggning som validering, även om den inte ledde fram till någon formell bedömning och dokumentation. Detta var relaterat till att validanden kunde ha fått ett jobb under tiden. I den andra varianten (1 b) innefattar valideringen såväl kartläggning och bedömning som dokumentation av kompetensen. - 15 -
2. Validering ses som kartläggning och bedömning, och det finns dessutom en organisation där kompletteringen följer naturligt på bedömningen för alla som vill och behöver det. Valideringen kan vara en integrerad del av och förkorta en utbildning då är utgångspunkten utbildningen som helhet, men personen börjar med att validera av vissa delar. 3. Validering är en process som integrerar kartläggning, bedömning och komplettering. Validanderna deltar i en utbildning där moment valideras av och kompletteras undan för undan under utbildningens gång. (Jämför med variant 2 där valideringen sker i början varefter individen kompletterar det resterande.) 1 a Kartläggning +? 1 b Kartläggning + Bedömning och Dokumentation 2 Kompletterande utbildning Kartläggning + Bedömning och Dokumentation Figur 2. Olika varianter av validering (Andersson, Hult & Fejes, 2002, s. 29). 3 Kartläggning, Utbildning, Bedömning, Dokumentation Validering i relation till högre utbildning När validering diskuteras i relation till högre utbildning handlar det främst om validering för lärande och utveckling, med inriktning på behörighet, urval och/eller tillgodoräknanden. Inriktningen ligger alltså i första hand varken på yrken eller på arbetsmarknaden utan på den fortsatta utbildningen. De metoder som beskrivs från andra länder inom detta område är främst av portfoliotypen, eller också handlar det om tester av olika slag (Andersson, Sjösten & Ahn, 2002). Levin (2002) har gjort en kartläggning av validering och tillvaratagande av reell kompetens inom den svenska högskolan. Denna kartläggning visar att validering görs genom att ge dispenser för behörighet. Dessa dispenser ges främst på distansutbildningar (denna typ av - 16 -
utbildningar var också kartläggningens fokus). Tyngdpunkten på validering i relation till distansutbildning är relaterad till att dessa i större omfattning fungerar som fortbildning och riktar sig till en något äldre målgrupp med mer erfarenheter som kan värderas/valideras. Dispenser när det gäller behörigheten ges emellertid bara när det finns lediga platser på utbildningen. När antalet sökande är så stort att det görs ett urval är det de traditionella urvalsformerna som gäller urvalet görs alltså bland behöriga sökande. Vissa exempel på tillgodoräknande ges också. De studerandes tidigare erfarenheter/studier kan då ges ett värde inom utbildningen, exempelvis genom att man får hoppa över vissa moment eller kan klara moment på kortare tid. Det handlar här främst om pedagogiska vidareutbildningar för grupper som har olika former av yrkeserfarenhet inom området (Levin, 2002). Validering är som begrepp något relativt nytt inom högskolan i Sverige, vilket berördes i inledningskapitlet. Motsvarande företeelser har dock funnits tidigare. Högskoleprovet och 25:4-systemet är modeller för att ge tidigare informellt lärande ett värde i urval respektive behörighet för högre utbildning. Abrahamsson (1989) beskriver hur 25:4-systemet har gett sökande möjlighet att tillgodoräkna sig yrkeserfarenheter i antagningen. Det handlar alltså om en form av validering utan att detta begrepp användes. Detta svenska system innebär ett generellt tillgodoräknande av erfarenheter, vilket kan jämföras med motsvarande amerikanska system som innebär att erfarenheternas innehåll fokuseras på ett helt annat sätt (Abrahamsson, 1989). - 17 -
Utvärderingens uppläggning Utvärderingen av verksamheten inom Nätverk Sörmland har genomförts på uppdrag av Katrineholms kommun, där nätverket har haft sitt säte. Utvärderingsarbetet inleddes med en omfattande telefonintervju med dåvarande projektledaren för Nätverk Sörmland. 8 Därefter genomfördes telefonintervjuer med de ansvariga projektledarna i respektive kommun. Under 2002 gjordes sedan ett eller flera besök i sex av länets nio kommuner, med intervjuer med lokala projektledare, lärare, handledare, validander etc. (Intervjuguider se bilaga 1 4.) Syftet med intervjuerna var att fånga de olika inblandade aktörernas perspektiv. Exakt vilka som har intervjuats i respektive kommun beror på den lokala organisationen och på vad som var möjligt att arrangera. När det handlar om validanderna var det såväl invandrade akademiker som svenskar och invandrare på gymnasienivå som intervjuades. I de övriga tre kommunerna har verksamheten varit så begränsad att personliga besök inte hade varit meningsfulla. I stället har kompletterande telefonintervjuer gjorts med två lokalt ansvariga, och i ett fall genomfördes en intervju med en lokalt ansvarig i samband med ett styrgruppsmöte. Utöver detta har vi deltagit i styrgruppsmöten och i ett utbildningstillfälle som anordnades av nätverket i Eskilstuna. Dessutom har vi deltagit i möten med projektledare och uppdragsgivare på Integrationsverket samt i ett möte mellan Linköpings universitet och projektledningen i Nyköping. Vi har även tagit del av dokumentation av olika slag från projektet såsom minnesanteckningar från nätverkets möten, visst utvärderingsmaterial och vissa kommuners dokumentation av valideringen. I ett första steg analyserades materialet från verksamheten under första halvåret 2002 med fokus på erfarenheterna av valideringen av invandrade akademiker (Andersson & Fejes, 2002). I denna slutrapport ges en samlad beskrivning och analys av den verksamhet som genomförts på olika nivåer och med olika målgrupper under hela projekttiden. Intervjuerna har dokumenterats i fylliga (ej ordagranna) skriftliga sammanfattningar. Materialet från varje kommun, främst intervjuer men även skriftlig dokumentation, har legat till grund för beskrivningarna av varje kommuns försöksverksamhet. När det gäller de kommunbeskrivningar som ges i kapitlet Validering i de enskilda kommunerna har de lokala projektledarna, eller andra kontaktpersoner som var aktuella när rapporten skrevs, getts tillfälle att kommentera och komplettera informationen. Alla har också tagit vara på denna möjlighet. Vi vill ändå påpeka att vår analys främst bygger på vad som har rapporterats i intervjuer och dokument, vilket bland annat innebär att intervjupersonernas perspektiv har påverkat den bild vi har fått av nätverket. Vi har inte haft möjlighet att delta i verksamheten och göra observationer, annat 8 Nätverket har bytt projektledare under arbetets gång. - 18 -
än vid enstaka möten. En sådan mer omfattande närvaro har inte rymts inom uppdraget men hade givetvis gjort att vi hade fått andra perspektiv på valideringsverksamheten. Alla intervjuer tillsammans med övrigt material har legat till grund för den samlade kvalitativa analys som har gjorts av den totala verksamheten i nätverket. Analysen har genomförts parallellt med uppdraget från Skolverket att utvärdera den utökade försöksverksamheten med validering av utländsk yrkeskompetens. I den kvalitativa analysen har strävan varit att gestalta verksamheten för att ge en samlad och fyllig bild. Vi har lyft fram de mest väsentliga kategorierna och aspekterna för att på så sätt ge en tydlig och begriplig beskrivning av nätverkets verksamhet och den problematik som är förenad med validering. Utvärderingen är alltså i huvudsak en kvalitativ studie av arbetet med att organisera och genomföra validering i Sörmland. Däremot har de kvantitativa aspekterna av arbetets utfall fått mer begränsat utrymme. Att utvärderingen av Nätverk Sörmland har genomförts parallellt med utvärderingsuppdraget från Skolverket har inneburit att vi har haft ett bredare underlag för de mer generella slutsatser vi har dragit. Vi har därmed även haft ett jämförelsematerial att relatera nätverkets verksamhet till. I rapporten används beteckningen projektledare både på den person som var lokal projektledare för kommunens del i nätverket och på projektledaren för nätverket som helhet. Det framgår dock av sammanhanget vilken projektledarroll som avses. Deltagarna i validering betecknas validander. - 19 -