MOBBNING. Förslag på vad skolan kan göra Den här antologin tar upp en lång rad aspekter på livskunskap eller life skills, vilka visar på vägar till en mer harmonisk, fredlig och rättvis värld. Vårt tänkande är viktigt, vår kunskap, våra färdigheter och insikter likaså. Slutligen behövs verktyg och strategier för att förhindra förtryck. Ett exempel på förtryck är mobbning. Här lämnar författarna till Hantera konflikter och förebygg våld: Förhållningssätt och färdigheter. Teori och praktik i skola och fritidshem sitt bidrag i form av en del av bokens kapitel om mobbning, vilket i sin helhet kan läsas på www.tradet.org. För att bidraget ska kunna läsas fristående från boken har författarna anpassat texten genom att stryka sidhänvisningar och vid behov införa en kort förklaring. /ku 1
26. Karin Utas Carlsson o. Anette Rosenberg Kimblad MOBBNING Förslag på vad skolan kan göra Förebyggande: Betänk konfliktpyramiden 1 och att huvuddelen av arbetet bäst sker i de nedre delarna av pyramiden. Träna barnen i god kommunikation, empati och samarbete, se till allas behov av god självkänsla. Samarbetslekar. Idrottslektionerna är utmärkta tillfällen och raster, friluftsdagar. Koppla vad ni gör till teori för att medvetandegöra barnen. I lekar kan koncentration, beröring, lyssnande, empati, bekräftelse (jag ser dig, du är värdefull) tränas förutom, förstås, samarbete och vinna-vinna. Låt det ingå i den planerade träningen. Fråga gärna efter övningen vad eleverna tycker att man tränade. Dramapedagoger har en uppsjö av lekar och övningar i sin repertoar. Tyvärr har inte skolor som regel egna dramapedagoger, men kommunen kan ha samlat kompetensen i en kulturskola eller liknande. Lekar finns presenterade i Linds bok om skolmedling (2001). Se också Leka lätt 65 lekar för rörelse och samspel (Byréus & Snickars, 2005) och Lika och unika (Grünbaum 2009). 1 Här avses Richard Cohens (1995) konfliktpyramid, det ideala systemet för konfliktlösning i en skola, där basen, den största delen, representerar samarbete som bygger på självförtroende, empati och kommunikation konflikter förebyggs; området närmast ovanför där eleverna själva hanterar konflikterna; nästa ovanför representerar medling (en tredje part underlättar kommunikationen) och den översta delen representerar skiljedom/sanktioner (den vuxne tar över och bestämmer). I den auktoritära skolan ställs pyramiden upp och ned så att huvudparten av hanteringen sköts av de vuxna. I den ideala miljön är pyramiden rättställd. 2
Rastvaktssystemet är en väsentlig länk i kedjan av åtgärder. Det är viktigt att det finns ett tillräckligt antal vuxna ute, att man lätt kan identifiera dem med t ex särskilda jackor, och att de är delaktiga i barnens värld. De vuxna, lika väl som eventuella kamratstödjare, kan se barn som står utanför. De kan ingripa när lek går överstyr, och de kan initiera lekar. Rasterna är väsentliga i barnens värld för deras trevnad och för deras sociala utveckling. De vuxnas arbete på rasterna behöver uppvärderas. Det är viktigt och inte helt okomplicerat eftersom det finns ett naturligt intresse hos de vuxna att vila ut emellan lektionerna och även att ta nödvändiga kontakter sinsemellan. Rastvaktssystemet är en ledningsfråga, som behöver lösas i demokratisk ordning. Det är också en resursfråga. När budgeten skärs ned minskas personalen, och det blir färre som kan se till barnens psykosociala behov och utveckling. Det ligger ett ansvar hos politikerna lika väl som hos skolledarna och skolans hela personalstyrka. Tänk på hur gruppindelning går till så att inget barn känner sig oönskat, icke-valt. En idrottslärare jag träffade i New York inom RCCP, Resolving Conflict Creatively Program, ville ha likvärdiga lag i bollspel utan att någon skulle känna sig utpekad som dålig spelare. Han gjorde på följande sätt: Vid varje tillfälle fanns det en klasslista. Två elever (nya elever varje gång efter listan) sattes på vanligt sätt att utse var sitt lag. De valde snabbt och tyst på avskild plats och antecknade på klasslistan lagbeteckningen för varje barn. Sedan fick kamraterna veta lagindelningen utan koppling till upplevt värde i laget. Således blev ingen utropad först eller sist. Öka medvetenheten om allas självkänsla metaforen krukan 2 som står för upplevelsen av det egna värdet, självbilden. Detta görs genom att man vid lämpliga tillfällen syftar 2 Detta är en metafor, hämtad från Virginia Satirs bok Familjeliv (1972), beskriven i Hantera konflikter och förebygg våld (Utas Carlsson, Rosenberg Kimblad, 2011, där också lektionsförslag ges. 3
till nivåer i krukan. (Hög nivå i min kruka : jag känner mig älskad omtyckt och duktig; låg nivå: jag känner motsatsen.) Så t ex kan man säga: Härligt lyft det där! eller: Inga sänkningar är tillåtna. Det där är inte okej. Du kan bättre! Arbeta med gruppdynamiken: Hurudan är en god ledare? Hurudant är dåligt ledarskap? Höistad (1994, s 111) har ett antal bra frågor att ställa vid samtal i klassen, t ex: Vad är det som gör att vissa blir ledare?, Vad kännetecknar en dålig ledare?, Vad kännetecknar en bra ledare?, Kan det vara jobbigt att vara ledare?, Vad är det som gör att man följer ledaren trots att man kanske inte tycker att det ledaren bestämmer är bra? Gruppåverkan: Låt barnen ge exempel på grupptryck (negativt) och positiv gruppåverkan. Även här handlar det om att öka medvetenheten och förhindra negativt ledarskap. Civilkurage: Exempel kan ges i samtal (om fiktiva händelser, utifrån vad som hänt på skolan, i massmedia, etc.), uppsatser, teckning, rollspel. Här, liksom överhuvudtaget i arbetet med konflikthantering, kan man gå från lokal nivå till den globala. När det gäller civilkurage kan man t ex ta upp exempel från Andra Världskriget eller diktaturer idag eller i historien. I Mary Craigs bok De vågade allt (1984) finns en rad goda exempel på personer med enormt civilkurage. Även i dagens tidningar kan man hitta exempel, även om, tyvärr, negativa berättelser är vanligare. Berättelser/uppsatser om hjältar kan kopplas till civilkurage. Höistad (1994, s 59) föreslår att flera ur mobbningsteamet 3 ska intervjua klassens elever, alla eller kanske hälften. Han föreslår följande frågor: Hur trivs du i klassen? Finns det någon i klassen som brukar bestämma? Vad brukar du göra då den personen bestämmer? Händer det att du får vara med och bestämma? Finns det någon som inte trivs i klassen? vad kan du göra för att han/hon ska trivas bättre? Vad kan han/hon göra för att trivas bättre? De här grundfrågorna föreslår han ska finnas med vid alla samtal. Sedan 3 Höistad kallar det mobbningsteam, vi kallar det antimobbningsteam, men det är samma sak. Deltagarna består av några personer på skolan. 4
ska intervjuarna sammanställa svaren och på så vis få en god bild. I Lära leva samman (Utas Carlsson, 2001, ss 292 ff) beskriver jag resultatet av intervjuer med 18 elever i åk 6 där jag bl.a. har tagit upp stämningen i klassen, ledarskap, grupptryck och civilkurage. Vi får här en inblick i barnens värld när det informella ledarskapet är negativt och baseras på rädsla. Katrin Byréus har i sin bok Du har huvudrollen i ditt liv (1990, s 38 ff och 2008, s 42 ff) beskrivit två fyrahörnsövningar: vad deltagarna uppskattar hos en vän resp. vad de avskyr att kompisar gör 4. Man kan låta en övning utmynna i rollspel eller statyer i stället för att enbart låta barnen, som valt olika alternativ, berätta om hur de tänker. De barn som valt ett alternativ (d.v.s. hörn) kan utgöra en grupp som på c:a 10 minuter (kortare tid för små barn) planerar ett spel som sedan utgör basen för ett formspel 5. Att prata illa bakom 4 (1990 års upplaga) Vad uppskattar du mest hos en vän? Alternativen (hörnen): 1) Man pratar om allt; 2) Man har samma intressen; 3) Man kan skratta tillsammans; Till det kommer ett öppet fjärde hörn (alternativ) där barn som har andra förslag ställer sig. Hur avskyr du att bli behandlad av dina kompisar? 1) De ljuger eller sprider falska rykten om dig; 2) Du blir alltid bemött med nedlåtande kritik; 3) De sviker dig; Till detta kommer det fjärde, öppna hörnet för andra möjligheter. 5 Forumspel är en typ av rollspel där åhörarna, klassen i detta fall, deltar i att söka efter alternativa lösningar på ett problem (konflikt). Man kan kort beskriva det på följande sätt: En grupp elever förbereder och framför ett spel. Spelledaren som kallas joker leder arbetet. Gruppen utser vilken av rollerna som är den mest utsatta/förtryckta. Denna ska sedan vid nya uppspel bytas ut. Efter det första framförandet tas spelet från början och barnen i publiken får ropa stopp när de vill byta ut den det är synd om. Efter varje inhopp återgår de ursprungliga aktörerna i sina roller och fortsatta inhopp görs. Jokern är naturligtvis av stor betydelse för att forumspelet löper så att alla mår bra och att nya lösningar prövas, insikter nås. I en modifierad form kan även passiva åskådare bytas ut, men aldrig förtryckaren. Byréus (1990, 2008) har genom sin klassiska bok givit verktyg till pedago- 5
ryggen på någon, eller svek av annat slag, brukar vara sådant som skapar konflikter och dålig klassanda. Vid rollspel kan man låta två personer prata illa om en tredje fiktiv person, X, och sedan låta ännu en elev ingripa i samtalet för att förändra situationen. Olika metoder kan då användas: Hänvisa till regler; stämning; rätt och fel; humor; ta i försvar; avleda; föreslå konfliktlösning; etc. Det finns många fler sätt, något man upptäcker när man gör övningen. Jag har gjort övningen som par-rollspel med en tredje inhoppare. Par-rollspel, eller på engelska hassle lines, innebär att alla i gruppen spelar samtidigt i samma rum. Spelledaren samlar efteråt upp erfarenheterna från spelet och kategoriserar de metoder som använts: skriver t ex avledning eller tar i försvar på tavlan. Då får alla lyssna. Anita Grünbaums bok Lika och unika: Dramapedagogik om minoriteter (2009) är liksom Byréus bok mycket användbar för arbete med grupper. I Lära leva samman har jag ett kapitel om klimatet i klasser och skola (ss 229 ff). Där finns bl.a. beskrivet hur vi gjorde upp klassregler på ett demokratiskt sätt. Eleverna i åk 6 fick också skriva en uppsats med titeln Min drömskola. Sedan gjorde vi en klassuppsats där delar av allas bidrag togs med. Det var med påtaglig stolthet som eleverna gav sin tillåtelse till att deras klassuppsats skulle anslås i lärarrummet. I Lära leva samman (ss 251 ff) finns också ett kapitel om hur vi i klasserna arbetade förebyggande mot mobbning. Vi använde oss av litteratur (film är också utmärkt), uppsatsskrivning och rollspel. Det visade sig vara viktigt att inte direkt börja med rollspel där eleverna skulle hitta lösningar, eftersom det var för svårt för dem. Uppsatsskrivning efter att man i klassen läst en lämplig bok gav mycket intressanta uppsatger och andra som vill arbeta med den här metoden som bygger på Augusto Boals forumteater (se kapitel av A. Grünbaum i denna antologi). 6
ser, som renskrevs. Dessa kunde sammanställas till ett häfte att sälja på skolan. Katrin Byréus (2008) har s 40 ff ett avsnitt Värderingsövningar med barn och ungdom. Övergångar till forumspel. Där finns olika, mycket angelägna teman, ss vänskap (nämnt ovan), ledarskap, våld och rädsla. I klasser och skolor bildas hierarkier bland barnen, som blir olika populära. Den här rangordningen är inofficiell. Den är nära kopplad till krukan, d.v.s. självbilden. Att ha låg status är mycket plågsamt. Den som mobbas har ofta låg status och tappar ännu mer p.g.a. mobbningen. Andra blir rädda att själva förlora i status genom att vara kompis med den utsatta. Här har kamratstödjarutbildningen en hel del att tillföra genom att fokus sätts på detta, och kamratstödjarna får i uppdrag att särskilt förhöja statusen hos den de uppfattar som utsatt. Det är viktigt att lärarna också gör det. Genom tillrättavisningar kan läraren (givetvis även rektor och övrig personal) sänka eleven. Vid ett tillfälle blev en elev, som tagit strupgrepp på en annan (som länge trakasserat henne), avstängd 1-2 dygn från skolan Detta resulterade i att flickan blev mer utestängd av andra elever som sa Hon dödar oss!. Situationen blev ohållbar och flickan flyttade från skolan. Ett sätt att medvetandegöra barnen om hierarkier, och hur skadliga dessa är för klimatet i klassen, är att på ett enkelt sätt visa på hur våld leder till våld i en uppåtgående spiral. 6 6 Den holländska utbildaren i konflikthantering Pat Patfoort (1995, 2001) säger att roten till våld ligger i maktobalans. När individer och grupper stöter på skillnader i åsikter, egenskaper eller förhållanden försöker de komma i överläge i förhållande till den/de andra. Det har sin grund i självbevarelsedriften, säger hon. Patfoort talar om överlägeoch underlägepositioner. Någon i överläge sänker medvetet eller omedvetet en annan som kommer i underläge. Denne/denna försöker i sin tur komma i överläge och gör det genom att sänka den första eller någon annan (det kan också hända att aggressiviteten vänder sig 7
Våld är inte bara fysiskt våld. Att stänga någon ute är också våld och räknas till mobbning när det är systematiskt. Patfoort har föreslagit att man i klassen tar upp frågeställningar i stil med: Har du någon gång känt dig nedvärderad/mindre värd? (Enligt vår erfarenhet hör det till barnens språkbruk att tala om upplevelse av värde.) Detta får naturligtvis ske med omdöme så att en utsatt elev inte blir ännu mer drabbad. Det kan t ex göras i samband med att vissa enkätsvar (om elevenkäter se nedan) på ett generellt plan tas upp i klassen som återkoppling. Tala inte om någon som mobbad! Ja, tala självfallet inte heller om någon som utövare av negativa handlingar såsom, mobbning, trakasserier el. dyl. Observera att det här inte är fråga om att ta upp aktuell mobbning i klassen. Detta ska man inte göra, något som också Höistad poängterar. Det är ytterst viktigt att den som är utsatt/mobbad inte blir ytterligare utsatt. Därför rekommenderar vi att: System för information om negativa beteenden skapas. En brevlåda där eleverna anonymt kan skriva och berätta om fall av kränkningar är ett utmärkt hjälpmedel. Med anonymt menar vi att deras eget namn inte behöver stå skrivet men naturligtvis namnet på den som behöver hjälp. Den här brevlådan ska inte tömmas av rektor eller någon person med hög formell makt på skolan utan gärna kurator, skolsköterska eller kanske en lämplig person i antimobbningsteamet. Psykologen är också lämplig om hon/han ofta är på skolan. Höistad rekommenderar en jourtelefon, något som kräver bestämd telefontid eller telefonsvarare men för övrigt är en utmärkt idé. Det viktiga är att dessa åtgärder ska vara väl kända på skolan och bland föräldrarna. De är ett led i att tydliggöra skolans aktiva engagemang för elevernas psykiska och sociala hälsa. mot individen själv). På så sätt leder våld till våld i en upptrappande spiral. 8
Elever som är utsatta av sina kamrater ska känna sig trygga i att mobbarna inser att de negativa handlingarna kan rapporteras av vem som helst. Använd elevenkäter minst varje läsår, gärna varje termin. Låt det inte gå för långt in på terminen innan dessa besvaras. Fråga inte efter mobbning som är ett laddat ord och dessutom används på olika vis. Kom ihåg att den som är utsatt troligen skäms över detta och vill förringa beteendet. Dessutom kan han vara rädd att det blir värre om mobbarna får reda på eller tror att offret tjallat. Återför resultatet av enkäterna till eleverna utan att utsätta någon. Om någon utsatt har namngivits, sätt igång efterforskningar men inte öppet i klassen. Tala först med personen i fråga. Tillförsäkra denna sekretess och skolans ovillkorliga stöd. De negativa handlingarna ska upphöra. Lär barnen att hantera konflikter konstruktivt. Visa på vad som trappar upp konflikter och ge verktyg i enlighet med förhållningssättet vinna-vinna (empatiskt lyssnande, uttryckande av känslor och behov utan att lägga skulden på någon och förhandling/problemlösning där allas känslor och behov tas i beaktanden.) Rollspela fiktiva händelser, och, när stämningen tillåter det, aktuella situationer, kanske sådant som barnen upplever en viss stolthet över att ha löst på ett bra sätt. Utsätt ingen vid dessa spel! Låt inte personer spela sig själva! (Undantag kan göras om någon gärna vill spela sig själv och man bedömer det som okej.) Med fiktiva situationer minskar man risken att någon ska känna sig utsatt och illa till mods. Forumspel är en utmärkt metod. Den nämna boken av Byréus är bra för den som är nybörjare. Det finns tre upplagor (1990, 2008 och 2010). Grünbaums bok (2009) ger ytterligare stöd och inspiration. Finns dramapedagog att tillgå är det förstås det allra bästa men inte nödvändigt. Vi önskar att dramapedagoger ska knytas till alla skolor, och att de ska samarbeta med pedagoger och annan personal på skolan. Det behövs långsiktighet för att träna konstruktiv konflikthantering och skapa skolor med gott klimat. 9
Hantera konflikter aktivt när de uppstår. Konflikter uppstår i alla mänskliga sammanhang. De är en oundgänglig del av livet och nödvändiga för lärande och växt. Vi förespråkar att man i lugnt skede lär barnen att lugna ned sig först för att sedan kunna reda ut ensamma eller med stöd av annan, vuxen eller elevmedlare. Ge barnen hjälp att reda ut problemet om de behöver. Glöm inte att följa upp! Var en god förebild. Hantera alla, barn och vuxna, med respekt. Skilj negativt beteende från personen. Det är inte personer som är problem utan förhållanden, situationer, negativa erfarenheter etc. Det handlar om behov som behöver tillgodoses. Du har ett icke-dömande (icke-skuldbeläggande) förhållningssätt. När du talar med barnen visar du hur man hanterar konflikter konstruktivt t ex genom att vänja dem att se och ta hänsyn till andras lika väl som egna känslor och behov. Du gör dem medvetna om upptrappning. Antingen skolan har ett skolmedlingsprogram eller inte kan du som förebild ge barnen erfarenhet av medling med det förhållningssätt vi har beskrivit här. Inför skolmedling 7. Ett villkor är att skolledningen är positiv och aktiv. Om kamratstödjare finns, ska de utbildas och få handledning och stöd. De kan vara elevmedlare med speciellt träning för detta, men också andra med intresse kan bli elevmedlare. Det måste finnas vuxna på skolan som kan medla och handleda eleverna. Arbeta långsiktigt. Bilda ett antimobbningsteam på skolan. Utbilda detta i konflikthantering och medling förutom i frågor om mobbning (det finns nu mycket litteratur om mobbning). Sätt upp namn och bild på alla deltagare i teamet väl synligt på platser i skolan samt informera i brev till föräldrar varje termin. Informera också om handlingsplanen mot mobbning (likabehandlingsplanen). 7 Se i denna antologi kapitlet om skolmedling av L. Marklund. Se även kapitlet om personalledd medling i skolan av L. Araya och T. Maskovic. 10
Handlingsplan mot mobbning och diskriminering. Enligt lag skall denna utarbetas och revideras årligen. Ta med alla i personalen, även om det finns personal som står under annan huvudman såsom städbolag. Handlingsplanen föreslås innehålla följande avsnitt: främjande (av goda värden), förebyggande (negativa handlingar), och hanterande av konflikt och mobbningssituationer. Stoppa mobbningen: När upprepade negativa handlingar sker, vid en svårare förseelse mot någon elev, eller när någon blir utpekad (t ex via brevlådan eller elevenkät) eller känner sig illa behandlad/mobbad, försök ta reda på vad som hänt och händer, fakta. Lyssna! Anteckna detaljer. Var, när, hur, vem/vilka? Vänta dig dock inte att skolans personal ser kränkningarna. Det behövs inte. Den utsattes upplevelse räcker. Det är inte heller nödvändigt att kalla det mobbning, om man är osäker. Det viktiga är att det är negativa handlingar. Även uteslutning och kroppsspråk som tyder på nedvärdering av personen i fråga räknas förstås dit. Låt inte barnet/ungdomen vänta och känna sig rädd, osäker och ohörd. Tala med den utsatte, men gör det så att omgivningen inte ser eller anar det. Informera dig från omgivningen. Höistads förslag till frågor till klassen finns angivna ovan under den femte punkten. Mobbaren (X) skiljs från medlöparna genom att till den utsatte eller andra som tillfrågas vid faktainsamlingen ställa frågan: Om X slutar, vad kommer att hända då? (Höistad, 1994 s 59.) Tala i enrum med såväl mobbare som medlöpare. För att dessa inte ska hinna lägga upp en plan vad de ska säga, föreslår Höistad och andra att de ska tas med överraskning en och en, ev. av flera i antimobbningsteamet samtidigt. Höistad (1994, 2001) ger förslag på hur samtalet ska genomföras. Det är viktigt att ta avstånd från de negativa handlingarna (men inte från personen) och få mobbarna att se vad de gör och lova konkreta förändringar. Samtalet följs upp redan nästa 11
dag och dagen därpå o.s.v. Föräldrarna informeras samma kväll på ett positivt sätt om vad som hänt och vad eleven lovat göra samt vad skolan gör och tänker göra. Den utsatta och hennes föräldrar har skolan givetvis fortlöpande kontakt med. Mobbarna uppmuntras kontinuerligt till positiv förändring och stöds i denna. Frikoppla klassläraren från ovanstående arbete. Klassläraren och annan personal har i uppgift att hålla ögonen öppna och förhindra och rapportera negativa handlingar som de ser. Elevens status höjs genom de vuxnas respektfulla bemötande. Den utsatte får individuellt stöd av lämplig person på skolan. Han kan behöva hjälp i att förändra visst eget beteende som är störande för omgivningen eller inte ändamålsenligt för hanteringen av problemet. Han behöver i varje fall bli hörd och förstådd och få hjälp att höja nivån i sin kruka. Mobbarna och medlöparna kan också behöva individuellt stöd. De kan ha stora personliga svårigheter, kanske något för skolhälsovården. Deras föräldrar behöver också stöd. De passiva åskådarna kan man tala med i ett senare skede när de negativa handlingarna har upphört. Klasskamrater vet mer än de vuxna troligen anar. Vad kan man lära av detta? Kunde de ha gjort något annorlunda? Grupptryck kan medvetandegöras och bearbetas. Referenser Byréus, K. Du har huvudrollen i ditt liv. Om forumspel som pedagogisk metod för frigörelse och förändring. 1990, 2008. Sista reviderade upplagan Stockholm: Liber; 2010. Byréus, K. & Snickars, Kj. Leka lätt 65 lekar för rörelse och samspel. Malmö: Gleerups; 2005. Cohen, R. Students resolving conflict. Peer mediation in schools. Glenview, USA: Good year books; 1995. 12
Craig, M. De vågade allt. Örebro: Libris; 1989. Grünbaum, A. Lika och unika: Dramapedagogik om minoriteter. Göteborg: Daidalos; 2009. Höistad, G. Mobbning: En bok om att förebygga, upptäcka och stoppa mobbning. Stockholm: Informationsförlaget; 1994. Höistad, G. Mobbning och människovärde. Om förtryck och utanförskap och vad vi kan göra. Solna: Ekelunds; 2005. Lind, E. Medkompis. Medling och konflikthantering i skolan. Jönköping: Brain Books AB; 2001. Patfoort, P. Uprooting violence: Building nonviolence. From nonviolent upbringing to nonviolent society. Main, USA: Cobblesmith: 1995. Patfoort, P. I want, you don t want: Nonviolence education. Maine, USA: Cobblesmith; 2001. Satir, V. Familjeliv. Stockholm: Wahlström och Widstrand, 1975 (orig. 1972). Utas Carlsson, K. Lära leva samman: Undervisning i konflikthantering. Teori och praktik. Jonstorp: KSA; 2001. Utas Carlsson, K & Rosenberg Kimblad, A. Hantera konflikter och förebygg våld: Förhållningssätt och färdigheter. Teori och praktik i skola och fritidshem. Jonstorp: KSA; 2011. Webbadresser Samtalsforum utifrån Collaborative Problem Solving enligt Ross Greene: www.cps.tradet.org KSA:s hemsida där bl.a. kapitlen om mobbning och medling finns utlagda i sin helhet. Där finns också avhandling. www.tradet.org Sveriges Lärare för fred: www.larareforfred.se 13