Förekomsen av höksångare Sylvia nisoria vid Oenby 97-975 * Gusaf Aul6n löksångare har på serrare år lörekomrni all ofare i fågelrapporer från söilra ocb rnellersa Sverige och rnånga av uppgiferna härrör från den uppländska och sörm]ändska skärgården, från örskär i nor! il Harsö-Enskär i söer. är har höksångaren uppenbarligen vandla in från öser via Cen finska och åländska skärgf.rden, och får nu anses ha en gocl sa,n även ängs den svenska kusen (silvoa & Tenovuo l!!8r Peersson!lO, Saav 972). uncler sräcke på hösen har flera ringrnärks även inå lancle, i l4äar- och HJänardaen. llöksångaren har en sydoslig ubreclning och dess ung:efärlig:a väsgräns i (l{akasch Europa går åhgs en linje från söilra Danrnark ill norra aiien 966). Dess åminsone hisorisk se, huwudsakliga ubreclning i Sverige är i de sydosliga deldrna av lancle, där aren förekonrner från j. söder, åings 3lekingekusen och upp il Kalnarraken, sam på öand. och Golanil. Förerä<svls häekar len på kusnära okaler. öana är kanske de landskap nan oes förknippar oed aren och uppglfer os dess förekours på ön finns även clokumeneracl i ädre lieraur. De onråde son i cag sannolik hyser den äase höksångarpopulaionen i SveriSe är narkerna söder om Karl X:s rml! på sydligase öand. Ti sörsa delen ingår onråde i d.e nuvarande 0enby naurreserval men ros a de råer ivig orniologisk akivie i ororåde har kunskapen on oenbypopulaionens sorlek och ubredning hiills vari ofullsiinciig. År l9? fick förf. cärför i uppclrag av Oenby ffue).saion ai und.er en fenårsperiod årligen axera besånde inorn onråde söler orn Karl X:s nu?, Syfe uecl inveneringen val a få en bild av arens förekons och uppräcialcle under vårs,räcke och uniler häc}ning:siclen. Måie var även a karlägga revirens ubredning bl.a. j- relaion il bioolrvale sa.xa a karera re för höksångarna särskil värdefulla onråilena cch urela huruvida den rikliga förekonsen av får, nökreaur och rnåinnisko! inon onråö.e har en negaiv inverkan på höksårrgarpopulaionen. Hisorik äcre lieraur finns relaiv få uppgifer on höksångarna vid Oenby.. Ueddelande nr 74 från 0iienby fågelsaion. Oenby Birl Observaory Repor no. 74. fe
Några av dessa kan dock vara av inresse sön bakgrund i.ll dagens siu:,li - on. Den ldigase kända uppgifen finner nan i e opublicera manus ir..' Kje Kolhoff (94-44)r " Oenbylund där denna ar ej häckaden iakogs 89 en ungfågel den ]0.8 och likaledes en ung individ den.9. BJJ e.nräffades ingen individ". Samrna förfaar:e uppger a de på en sräcka a.,'! krn, urellan byn Torp och Ölands norra udde, år 890 fanns 27 häckande par. De flesa av dessa (7 par) häckade på e områd.e knapp!00 rn ång och 00 ro bre, på den med narallar bevuxna nordligase udden. Bona åg i måbäxsbuskar (Ribes alpinun) (Kolhoff 920). Paul Rosenius (lgf) har i'sveriges fågar och fågel-bon" skrivi om hök- --i sångarna på 0and. Han alar där om rakerna kring BorghoL:n, Soid.en o:ir slosruinen, sam ölands norra udde, lnen närnner ing:e om södra ud.d.en. 3eri Hansröm (95) konsaerar j- "Ölands fåg}ar a aren häckar all-- nåin på ölanal och även i l(alrnarraken. Durango söke 9J förgäves efer aren vicl oenby (EaeLsan 94S). Uf Sergsrön och Gunnar Svärdson (OlA- 99) red.ovisar från ringurårkningsverksamheen på e. udden 9J? och 9lB följanie siff!o!: a\9. 97 4 ex. ringmärka, aug.-sep. 98 J ex. ringnärka, yerligare 6 ex. observe"ad.es. S.A. Mellquis (9$) ar upp aren i lsian över häckfågar inon Oenby kungsgårds ornråde och! hanar lokaliserades där oppåre 947. Efer 948 omnänns alen ner.regelbuncle från Oenbyonråde, säkerligen mycke p.g.a. den i och ned illkonsen av Oenby fågelsaion!{6 inens lf ierade observaionsverksamheen. nven eringisrne od Tör a sysenaisk kunna regisrera var i unersökningsonråde höksång:- arna fölekom nes frekven, indelad.es desamna j. underområden. På kara inlades e runä sred. en roaskvid.d roosvaranile l0 neer i errängen. Vid g nolngången av on!åd.ena ugicks sealan från snislale baslinjer, varvid. gångrikningen ogs u rnecl konpass och avsånde besåimdes med segning. Svenuella skillnader i rikning och. seg:avsånd mellan d.e olika inveneringsil"lfälena saknax beydelse i sarnrnanhange då erräingen är nycke Läori.eneral. Observaioner av aren markerades roeci oika synboler för kön, yp av upprädanle o.s.v., på e ransparen oleapapper vilke lades ovarpå respekive kara. Nya olea användes vid. varje inveneringsij.lfäle. Genon a!ägga de vid de olika inveneringsillfäl-ena riade oleaerna ovanpå varald.ra, på karan, erhölls en åskåclli.g bild av förekomsen av höksångare. Karrnaeriale konpleerades med. 3-öpand.e fälaneckningar. Rerlan uncler sräckperioden synes ydliga koncenraioner av observaionerna ill vissa ornråden, uanför vilka end.as ilfäiga upprädanden noerales. När flyningen vai över framrädcle dessa koncenraioner ännu d 4
ydligare. Bruke av oleap.rppr:r ri.gde lranför al] rul und.er de vå 'örr;r, årens inveneringar, då ile :lce a få en helhesbild av arens ubre,:- ning inon ornråde, Ugående från dea maeri;rl, kurde arbee sedan koncenreras i visse parier, där höksångarna hade sin huvudsakliga fiirekoms, och mj.ndre id ogs i anspråk för genonrgång av de onråden där aren nornal ine häekad.e. Ankonsid på våren lierauren förekomrner varierand.e uppgifer röra;nd.e höksångarens ankorosiid j.l öl-and. Dessa spänner i sor se över hela maj borse från de allra försa clagarna. Normal ligger ankonsiden kring den 8 i 2, naj för hanarna, och e par dagar senare för honorna. Tabe 'l visar daurn för den försa observaionen av höksångare vj.d Oenby under åren 96-75. 'l,-r.l " labell. Daurn för försa observaionen av höksångare (Sylvla ni.soria) ffi-ttt,änuy und.er vårarn a 96r-97 5. Arrlval dae for he Barred Warbler a 0enby 96r-975. År Daun År Daum 96 964 2.' 20,5 966 8. 5 967 2.5 968 22.5 97 0 97 96' 2.5 972 9 97 4 '975 969 2.' Genornsnisdaun är den 20.!. 8.5 o < 22.5 i8., 7.5 Var i onråcle oåräffas höksångarna Reclan unler invenerin6:ens försa år fra.urkorn a höksångaren i.ngalund.a uppvisade någon jåi:nn förekons inora ornråde. non vissa ilelar saknad.es aren hel nedan den på anii"a hå kunde uppvisa en påaglig koncenraion ill Oenbylund, dels i norr d.är aren har en god sarn i lundens norlväsra delar och vid Klockarängenr lels vid sydligase delen av Lund.en, nära l,undsjön där aren häckar både inne i sjäva Lunden och i enbuskmarkerna väser <lärom. f dessa vå områden fanns de äase besånden under sanliga de år inveneringen uf ördes. Annärknlngsvärcl var fåglarnas anknyning i sjäva Lund.en. Vld upprepade ifäen kunde sjungand.e höksångare höras upp ill- 200 rneer in i clen lunniga lövskogen, en bioop son vanligvis ine förknippas raecl aren. Underveg:eaionen i dessa delar av unalen och dess ukaner besår förerädesvis av ensaka enbuskar (Juniperus cornrnunis), glesa björnbärs- eler hallonsflår (nuuus sp.), och frisåencle hagornsbuskar (Craaegus sp.). ulera sälan blir d.e fråga on sörre sanrnanhåingande snår. Äv buskarna är hagorn r'izur. Höksångarens ubredningl vid Oenby!J- 975r sreckad areal. The breeding disribuion of he Barred Warbler a 0enby 97-975. '6 * 7
och björnbär de ur häckningssynpu:rk lnes unyjade. Vid llockar;ing:en i nord.ösra kanen av Lunden är vegeaionen dock snårigare, med äare besånd av en och nyponbuskar (Rosa canina). de öppna la-ncskape väser om Lunden ubreder sig enbuskar och ölanlsok (Poenil]a f'micosa), de senare ofa i mycke äa besånd. är är höksångarna beydlig fåaligare, undanage i de buskonråden som l-igger söder och väser on sydligase delen av Lunden (onråd.e B). Där uppblaniias nämligen ok- och enbuskbesårrden ned nypon (Rosa canina), björnbär (nulus fruicosus), hagorn (Craaegus sp.) och smärrce övräd. Grov se kan man säga a bilvägen no södra udcien ugör en gr:ijs 0e- an cie av höksångare unyjale och icke unyjade område. buskmarkerna väser om vägen, från Kapellviken norru i oenby kungsgår konsaerades aldrig någon häckning. De fågar sorn i Juni ifäig uppehöll sig där il.lhörcle i allnänhe någo av paren kring söd.ra,und.en. okrnarkerna väser om Kungssenarna förekomrner dock här och var snå röaril ned hagorn, nypon och någo )-ie övräd, exenpelvis rönn (Sorbus aucuparia) eler oxel (Sorbus suecica). På en sådan plas uppräide revirhävclande höksångare 972, nen någon häckning kunde ine konsaeras (onråle ). De,är förs kring: sjömärke rrorninge Rör" (onråde C) sorn aren åer bör- Ja uppräcia. Ti skillnad från de rena olsnarkerna närrnas väser om Kungssenarna är vegeaionen kring sjönrärke beydlig snårigare, bl.a. förekonmer nypon och hagorn. ansluni-ng häri finns också en nindre björkdunge. Som fra"urgår av figur hiades höksångarrevir även inom clelornråd'ena D och E. Revire i område ås i e besåncl av frisående hagornsbuskar. Område E besår i sor clel av åkernarkl men i norra delen vilager a- varnark som på sina hå är mycke snårig och har inslag av lövräl. dea områcle har dock ej ner än fyra revir ned säkerhe kunna konsaeras (3rr auer:. z). E gemensa:n drag hos 0enbys höksångare är aac cleras revir i alnänhe ligger i ansluning i någo eler någza övräd. Dessa unyjas fliig sorn sångp).aser och har uppenbarligen även e viss värde för näringssöke, då fåg:arna vid åskilliga ilfäen ses plocka föda i Lövverke. De är såedes ine i de mes öppna buskrnarkerna na.n hiar de flesa höksångarna. ResuLae av fen års invenering av oenbypopulaionen visar a ca j/4-aea av le oala besånde häckar i, eer i närheen avr 0enbylund. llan fresas a niss:inka a närvaron av övräd i konbinaion ned e för aren Låirnplig buskskik kan vara orsaken ill' lea. Denna eori syrks av a d lar vilka förlag sina revir ill de mer öppna 8 TabeLl 2.. Fördelnlng av anale höksångarrevir vj.d 0enby 97-975. Siff-rorna inom parenes anger anale bofynd" 0lråileslqdelning efer fig.. Nunber of erriories of Barred Warbler a Oerby )7-97r. Fi8ues wi.hi-n parenheses gives he nurnber ol found ness. A. NV Lunden och Klockarängen 3. Sydligase d.een av l,unden med. närrnas ongivand.e buskmarker C. Orminge Rör D. iling:shaglen E. Alvare r'. N Kyrkhanns kape G.ö il r! H. Kung:ssenarna. ilör i oknarken Su-nna 97 972 97 97 4 975 e? () 7 Q), () E (2) Revirhävdande Efer försa ankomsalaum ökar anale höksång:are ofas i nycke rask ak. FLiis sjungancle exernplar hörs på flera plaser i enbuskrnarkerna och i ansl"uning i oenbylund. Även ue i oknarkenr clär aren aså norrnal ine häckar, kan den påräffas sjungande under lenna id. Uncer försa veckan efer fåg:larnas ankoms är revirgrä:rserna ej särskil ydliga och vid fl-era illfäl-en har en och samlna sångplas unyjas av 2-) o:rlka sjungande individ.er. Efer a sräcke kulminera, i slue av rnaj eer början av juni, börjar roan eoelleri-cl ydligare kunna urskilja revirgråinserna. Visserligen dyker de forfarande upp sräckancle exernplar, oen leras viselse är ofa korvarig. Genosr a rnärka u sångplaser, plaser för revirsriderr för parning ec. gjories försök a för några par besärnna revirens sorlek. Då fåge " i',. 2? - B () 6 (4) j () : '-' 2 o (s) 3G), 2 (4) busklanlskape ofas också förlag ce il en plas där <ie även finns inslag av Jus Lövräd. liven örnskaan har en liknande endens a uppehåa sig i ansluning i.llnden, och under invenerinsarna gjorcles flera bofynd av örnskaor inne i Lund.en och i ciess onedelbara närhe, Zin i buslorarkerna väser on vägen mo södra udden. Mosa förhål]ande ycks eurellericl gä,a för örnsångaren, i ornrådena i Lunden och i onedelbar arisluning ill denna. 2? 4 zz 26 (7) 7 $) i U) ro (6) '9
larna, vid.ex. födosök, ofa rör sig ång från dessa plaser var de emellerid svår a få någon korrek uppfar:i.ng om revirens sorlek, speciel inon de frodiga vegeaj.onsonrådena i. och kring 0enbylund.. le var dock vanligvis nöjlig a urskllja e 'kärnrevj.r,' nära ansluni.ng: il häckplasen, inorn vifke Ce revi.rhävdande fåg-arna j.ne visade olerans mo arfräncler och i regel ej heler mo fågar av annan ar. Avsånden nellan yerpunkerna i e såda rrkärnrevirrr varierade, beroen- <e på errängens växlande öppenhe. De minsa rkärnrevire" hiad.es i södra Lunden och här iäs fråimrnande höksångare kornna så nära son ca 5 rneer från boe innan de jag;ades bor. f e anna revi!, srax uanför lunden, lakogs vid upprepade i.llfällen revirsricler nellan fågar vars bon sederrnera befanns ligea 65 respekj.ve 0 neer bor från plasen för sarnnanclrabbningpn. Konfronaioner ned fågar av annan ar noeracles genemo gökya, björkras, nåikergall örnsångare, ärsångare, örnskaa och gulsparv. allnåinhe skealde blo en korare hesjak, varefer få6arna skildee å. Bes ånclsf l-ukuaioner Son framgår av abell 2 varj.erar anale revirhävclande par rnellan 7 U97) och r (974), Den åga siffran under 97 (ZZ par) kan ha sin förkarin6 i a lea var försa inveneringsåre och en so de av iien ogs då anspråk ill a få en uppfaning om i vilken bioop hö}sångarna nesadels förekon. b 972 blev inveneringen, ack vare cle grunclj.äggand.e arbee åre lnnan, effekivare. Å.c 97 nåddes boennoeringen, necl enclas J revirrävdancle fåglar. Till.bakagången kan delvis förkl"aras ured a dåig värer rådcle unaler flera av inveneringsdagarna varför vissa par kan ha förbises. A de ros al^ rörde sig om en verklig illbakagång Jåi.roför ner åre innan kan ses lelområd.ena kring norra och södra Lunlen (onr. A och B), där? respekive 6 revir anns '97, mo 2 respeklve 8 under 9?2 (97 ua siffrorna 9 och 9). De bl-ev gäljancle nog en roarkan uppgång 974. Dea år konsaerades J ze.rir och av dessa J.åg i onråde A och 0 i onråde B. Även 975 nåddes e go invenering:sresula rned konsaerade 0 levir. SopLasval Uncler inveneringsåren gjordes sarunanlag )0 bofynd. av höksångare och av clessa var fyra sycken uppenballigen endas spelnäsen, clå de ald.rig kunde konsaeras någon ägglli6gning i. den. De påräffacle bona var i de flesa fa placerade i björnbärssnår, bland vildhallon ee! hagornsbuskar. lros rlkedouren på enbuskar l- område gjorles inga bofynrl i clessa. Bonas höjd över rnarken varierade från J2 i 20 rl l Tabel. Placeri-ngen av pålräf:rde höksångarbon vid 0enby 97-97r. The pos j,on of f ound ness of Barred 'r,larbler a Oenby 97-97r.. Frisående hagornsbuskar (Craaeg'us sp.) 2. Hagornssnår, vari även ingick andra luskar, sjä}va boe åg dcck i hagorn (Craaegus sp. and ohers). 3jörnbär (Rubus fmicosus) 4. Haon (Rubus iclaeus) 5 6 Toal,O 08 cm. MedelhöJden (lnk. spelnäsena) var 58 cm. De högsa höjderna noeraales föx de bon som åg i hagorn. De är ine bara i sora sarnmanhängancle snår sorn boe placelas, uan även nindle frisående buskar unyjas. Då de ernellericl ofa är båcle såväl prakisk svår, son ur sörningssynpunk o,åimplg, a genornkorsa ale sörre snåren, ger de d.okunenerade bofynden evenuel-l en någ:o skev bj-ld. av bonas nornala pl-acering. Tabel J visar de påräffacle bonas fördelning i fråga orn placering. Revirrohe 'ros a årssiffrorna för anale revir i onråde varierar sark unler femårsperioden var en sor del- av reviren besaa und.er flera år. f viesa revir där bofynd gjorrles kunde le även konsaeras a sanrra bobuske unyjädes und.er flera år. Såunda gjord.es i vå av leviren bofynd i sanna buske fyra år i rad (lglz-l>). e revir gjories re bofyncl (972-74) ocin i vå revir vå bofynl i sarnma buske (9?2 odn 975 san 97-74). RingmälkninA Und.er 972-975 kunde sarnrnanlag!5 boungar av höksångare ringnärkas. Tidigare har av höksångare vld Oenby huvurisakligen ske under "ingnälkning sräcke, och borlärkningarna ugör naurligvis e vikig komplemen ill inveneringsverksarnheen, i-ne rnins när de gä-j.er a belysa arens orsrohe. Resulaen av märknirrgarna är emellerid hiil-s ringa, ren från 972 finns e exenpel på en höksång:are son närkes son bounge vid. Oenbylund, 2,6 ocin son senare konrollerades vil fågel-saionen 6.8, 7.8 och 6.8. övrig' fj.nns endas vå åerfynd av höksångare från 0enby fågelsalon. len 8.5.7 konrol.ierad.es en adul fåge son närks son flygg vid 0enby 26.r,6, och den 25.5,72 konrollerades en fåge vilken närks på Uklippan 2.5.7. nklusive bornärkning:arna har oal- 472 höksångare rinpärks vid 2
Tabell 4. ilingriår'kr.:r hö.:såcgr-r'e vld Oenby fågelsaion i')46-7). Ririged Barreci i/:rrblerg ai r)c.nby Brrd Observaory ir 946-97r. År A:r:r 946-9ra Anal,{.r 97 Y ad 9r-9r' 4 ac 97 2 {B (varav 956-960!B ad 97 J 2A 69 96-965 966-97a ad 97 4 ^Å /2 3v 97 5 299 To oo ac^ a 22 prlff ) ad. )) (varav,u pull) ) (varav 4 pull) 472 ex. Oenby och i abell { visas fördelningen av dessa ringrnärkningar på olika år. Av abel-l-en framgår a de under d.e 2l försa åren efer fågelsaionens illkoms (946-97A) ringmärkes 299 aduala höksång'are vid 0enby, vilke innebar e genomsni på ca 2 fäglarfär. har J adulunder de fem år som höksångarinveneringen påg'å (lgll-ll) a ex. ringrnärks varvid e årsgenonsni på drygn 2) ex. erhåiles, (ii rlrrgnrärkningssiffrcrna J'ör inveuerir:gså::en 97-75 skall dessuorn äggas )b pullmarka lagrar). När ile gäer anafe ringmärkningar av flygga fäglar har inveneri.ngen ej ugjor någ:on bidragande orsak ill- e öka fångsubud d.å sarnliga av dessa fåglar är agna i samband ned den ord.inarie ringrnärkningen på söclra udrien. Tros effekivare fångsrneoder är de annärkningsvär rned denna nära nog QQ a/eiga ökning av anale ring:närka ex. Varifrån ala d.essa fåglar komner belägger ine ringnärkning:suppgiferna, men d.e kan ugöra en indikaion Bå a aren under senare år har öka. Skydcle av höksångarens häckningsbiooper Tros a undersökningen visar på en ökning av anale höksångare söcler om Karl X:s nur, får nan ej borse från a ho no besånde kan förekornna. De är således av sösa vj.k a de för aren så vikiga besånden av hagiorn, björnbär och vildhallon får förbli inaka och relaiv osörd.a och a, i samband ned. den ökade besöksfrekvensen i Oenby naurreserva, sora krav därför sälls på formerna för erråingens unyjande. På aför många plaser i land.e kan man se hur röjning och sädning av nauren uförs som s.k. Landskapsvård, Denna yp av rvård." rned uhuggning av d.öda räd och upprensning av buskskike, är ofa direk negaiv för faunan. T sköselplanen för 0enby naurreserva har emellerid jus när Fisur 2. Exernlel på häckningspl-as fö? höksångare vid 0enby. Boe (vicl _-::-^ p.lenj lrg8er :å8 nere i e bjbrnbärssnår, skydda av enbuskar och i närheen av l-övräden i. Oenbylund. Foo förf. Ar example of nes locaion of Barred llarbler a Oenby. d.e gäer buskröjningen direk håinsyn agis i höksångarens förekoms. E sor anal får srövar åre run fri i område. ea har sundorn medför skador på buskvegeaionen. Beesrycke bör naurligvis anpassas ned hänsyn de sli.age son kan uppkoruna på buskvegeaionen. Samrnanfaning Under åren 97-979 invenerad.es besånde av höksångare inom Oenby na- urreserva. Anale kända revir för de olika åren var 22-26 - 7 - j - O (97r). Arens ubredning i onråde är sark knuen ill Oenbylund i vars ansluning man finner ca 5 aå av reviren. Under inveneri.ngsåren gjord.es sarumanlag l0 bofynd. Av d.essa åg 2 i ::ubusbuskar;! i björnbär (frbus fnricosa) och 6 i hallon (Rubus j.daeus) sarn 9 i hagorn (Craaegus sp.). Aren ycks sräva efer a häcka i onråden med närhe ill övräd och rippenbarl-igen unyjas rädens kronor vid näringssöke. 2
sarnband ned inveneringen har )6 boungar ringnärks. Årsringmärkningen av vuxna höksångare (soo sker på S udd.en oberoer:de av inveneringen) gick rrner 9?-9?5 upp ned näsan 00 f, (und.er 946-970 ringaärkes i sni 2 lröksångare årligen mo 2) för åren 97-975). Denna ökning kan d.elvis bero på förbärade fårrgsroeorer, nen siffran är säkerl-igen även en indikalon på a aren öka under selare år. Sgg4gry,: lhe occurrence of Barreil ljarblers, Sylvia nisoria,_a 0enby. SE Sweclen i.n 97-975. Drring he periol 97-975 he populaion of Barrel Warblers a Oenby on he souhem par of öland vas counecl. She number of couned. erriories variea bereen 'lr7 - vih he folloving: clieribuion for each year: 97 22 9722 26, 97r 7, 9742 7 and 975 0, fn Oenby g:rove 75 fi of he eniories vas conneced wih leafrees. llhe nese nere preferably found ir bushes of Rubus sp. (Z) and Craaegus sp. (9). n hose ness!6 pull. have been ringel. She ringing of aclul birds, vhich ook llace a Oenby Sird 0bservaory independen of he Barred Varbler-invesigaion, increasecl wih al-nos 0O f dqlng 97-97, corrpared rrih 946-970. n spie of beer roehods in caching birds, i is possibe ha his increase of ring:ed Sarred VarbLers coull be an indicaion of an increase of he Srredish populaion.,ieraur Sergsröro, U. & Svärdson, G, 98, Rinpärkningar och fågei-akagel-ser vid Olands Sö<ka Udde 97. Fana och r'lora, )z -6, - 99. Rinpärkningar och fågeliakagelser vid ölands Södra Udde 98. Fauna och Fora, 4r 45-]56. Chrisie, D.A. ' '975. Sucies of l-ess farniliar birds, J6 Barred ljarbler. 3riish 3irds, 68: 08-4. Eileieam, c. 948. Från öancs fågeliv. öand, de. Lund. lansrön, 3. 95. Oands fåglar. Fauna och Fora, 0: 8-!. Kolhoff, X. 920. On föriindringar i fågelive på norra öland. Fauna och Floral 52 5-22. - 94.-44. De nor<liska fåglarnas fl.yningssä. 0pub. nanus. Makasch, U. 966. Wir besirnnen die Vöge Buropas, s. 42-422. Leipzig. Mellquis, S.Ä. 94. De surona spele. Sockholn. Peersson, 9.. 970. En suilie av höksång'arna på Enskär. Fåg'lar i Sörnland^, z 4-47. Rosenius, P. 9r. Sveriges fågar och fågelbon. : C8-4. und. Sl-l-voa, [. & Tenovuo, R. 958. (irjokerun (Sylvia nisoria) pesininen ja levinneisyys Lonnais-Suornen saariiorsa. (On höksångarpns ubredning i rien syåväsfinska skä.rgården). Ornis leru:ica, 5: 29-4d. Saav, R. '972. f,öksångaren i Soekholns skärgård. nvandringshisoria och ubrening. Fauna och Fora, 6'lr 254-260. Gusaf Au6n Sudenväg:en { 752 4 Uppsala 24