Masterssimmare 65+ är sunda och friska och har hög livskvalitet

Masterssimmare 65+ är sunda och friska och har hög livskvalitet Många studier visar att muskelstyrkan minskar med stigande ålder, särskilt efter de 60 [1]. År 2030 beräknas antalet individer över 65 år vara mer än fördubblat jämfört med 2006 [2]. Att hjälpa till med att bevara en god hälsa hos de äldre blir därför viktigt. Även om det globala åldrandet representerar en triumf av medicinska, sociala och ekonomiska framgångar över sjukdom, står vi inför en enormt stimulerande uppgift. Eftersom flera individer lever längre, är det viktig att utforma motion och fysisk aktivitet så att hälsan, den funktionella förmågan, livskvaliteten och självständigheten hos denna befolkningsgrupp kan förbättras [3]. Att delta i ett regelbundet motionsprogram, är en effektiv intervention för att minska den funktionella nedgång som åldrandet innebär. Foto: Mette Bugge, Aftenposten Monica Ullmann, Lillehammer Norge Betydelsen av fysisk aktivitet har studerats av Hippocrates för nästan 2000 år sedan, då han beskrev att motion fast inte för mycket av den var bra för hälsan [4]. Dessutom har fastslagits att betydelsen av fysisk aktivitet är accepterat som ett sätt att bevara hälsan genom hela livet [3]. Under åldersprocessen uppstår fysiologiska förändringar. Bland de tydligaste med hänsyn till livskvalitet och funktion, är nedsättning av muskelstyrka och aerob kapacitet [5]. American College of Sport Medicine rekommenderar därför aerob fysisk aktivitet som att gå, jogga, simma och cykla eftersom stora muskler då aktiveras. De flesta vuxna var aktiva som unga. Genom att lägga till sådana aktiviteter i senare i livet, är det möjligt att maximera både kvaliteten och kvantiteten i livet för att bättre kunna utföra sina dagliga aktiviteter [3]. Blair et al. (6) upptäckte i en studie att den högsta åldersjusterade dödsprocenten i en population på 9 777 fanns bland män som var i dålig fysisk form. Den lägsta dödligheten däremot, var hos män som var vältränade. Detta var en reduktion av dödlighetsprocenten med 44 % och hans slutsats var att förbättring av den fysiska statusen innebar en lägre åldersjusterad dödsprocent [6]. Faktiskt kunde till och med regelbunden fysisk aktivitet med låg intensitet resultera i solida hälsovinster [7, 8]. Den viktiga Harvard Alumni Health Study av Lee et al. visade, att motionsträning på måttlig nivå skyddar mot tidig död [9]. De undersökte 13 444 män och 3 972 kvinnor mellan 20 och 87 år avseende 42

Monica Ullman. Foto: Mette Bugge, Aftenposten grad av fysisk aktivitet. Författarna försökte också bestämma mängden av frekvens (tid x vecka) och varaktighet (min x samling) av aktiviteter som t.ex. gå, jogga och simma. Deras data gav klart uttryck för ett samband mellan kraftig fysisk aktivitet och livslängd. Mest intressant i denna studie var att sannolik livslängd var att mer träning reducerade risken för att dö och att kraftig motion, men inte för kraftig hade samband med livslängd. Förväntad livslängd hos Harvard alumni ökade konstant från en energiåtgång/ vecka av 500 kcal upp till 3.500 kal, ett värde som motsvarar 6-8 timmars ansträngande träning. De aktiva männen levde i genomsnitt 1 till 2 år längre än sina stillasittande klasskamrater. En veckoträning utöver 3500 kcal, innebar dock ingen ytterligare hälsovinst eller andra fördelar till ett längre liv [10]. Syftet med föreliggande studie var att se om fysisk aktiva äldre Masterssimmare har minskad risk för tidig död och bättre funktionell förmåga jämfört med stillasittande jämnåriga. Material och metod 48 Masterssimmare i åldern 65-89 år från 15 Europeiska länder som hade deltagit i 800 m frisim under de Xde Europeiska mästerskapet för Masterssimmare 2005 i Stockholm (Se tabell 1) ombads att fylla i ett frågeformulär. Detta var indelat i tre delar och blev sänt till alla deltagarna. Frågorna gällde en eventuell tidig simmarkarriär, deras bakgrund som Masterssimmare och deras simträning. De fick också frågor om sina dagliga aktiviteter och varför de deltog i fysisk aktivitet. Den sista delen av frågorna omfattade SF-36 formulär. Alla deltagarna gav sitt skriftliga samtycke att delta. Resultat Totalt svarade 20 (41,7%) av de 48 Masterssimmarna. De hade börjat simma vid en ålder av 1-14 år och blev Masterssimmare mellan 27-50 år (n=10), 54-74 år (n=9). Tio deltagare hade tävlat mellan 7 och 23 år och nio deltagare mellan 24 och 41 år. Nio deltagare simmade 1000-1800 meter per dag och tio deltagare simmade 2000-3000 meter. 11 deltagare simmade 1-4 gånger per vecka, fem deltagare simmade 4-5 gånger och tre deltagare simmade 5,5-7 gånger i veckan. Alla deltagarna tävlade internationellt och var placerade bland de topp tio i minst en tävling. De var inte särskilt fysiskt aktiva i annan idrott. Enligt SF-36, visade fem deltagare upp en poäng på mellan 90,0-95,0 av 100 möjliga, vilket betyder ytterst tillfredsställande som uttryck för fysisk funktion. När det gäller fysisk prestanda och social funktion nådde 13 deltagare 100 poäng. Masterssimmarna rapporterade inga alvarliga sjukdomar och använde mycket lite mediciner. Land Män Kvinnor Österrike 1 1 Belgien 1 Tjekoslovakien 1 Danmark 1 Estland 1 Finland 1 Tyskland 9 9 Storbritannien 3 Holland 2 2 Ungern 1 2 Italien 1 1 Ryssland 1 Spanien 1 1 Sverige 4 2 Schweiz 2 28 20 Tabell 1. Masterssimmarna representerade 15 länder i Europa, n=48 Diskussion Mottagna adresser från organisationskommitten bestod antingen av postadresser eller e-mail adresser. Tyvärr visade det sig att e-mail adresserna oftast gick till klubbarna och sändes ej vidare till deltagarna. Med facit i hand 43

skulle vi utökat undersökningsgruppen med alla simmare äldre än 65 år, totalt 325. Denna stora grupp kunde sedan reduceras med att ta bort alla från Öst-Europeiska länder, där vi mötte på en del språkproblem. Om 50-75 % då hade svarat, kunde resultatet blivit en grupp på 85-125. Detta skulle ha givit ett starkare resultat än det vi nu fick med en svarsprocent på bara 41,7 % (se beskrivning av studiepopulationen i tabell 2) 800 meter simmarna deltog också på andra distanser. För att simma både sprint och långdistans, måste man ha genomfört en årslång träning med aerob lap-simning, det vill säga att simma fram och tillbaka i en bassäng, för att öka den kardiovaskulära kapaciteten. Min förutsättning var, att dessa simmare måste ha en extraordinär god fysisk styrka och skulle därför vara de mest intressanta att studera. Enkäterna som skickades till simmarna innehöll ett ofrankerat svarskuvert. Detta kan vara en anledning till den låga svarsprocenten. Inom idrott brukar emellertid folk vara mycket lojala och mestadels glada för att kunna stödja ett sådant projekt, därför att de är nyfikna på resultatet. Undersökningen Det genomfördes inte någon pilotstudie. Frågorna var hämtade från tillförlitliga källor från andra universitet. Tiden var begränsad, då den europeiska sommarledigheten stod inför dörren. Det var nödvändigt att forcera utsändningen. I senare forskning borde man värdera personliga intervjuer och/eller översätta papper till alla deltagarnas språk. Frågeformuläret var på engelska och borde kanske revideras inför vidare forskning. Kontrollgruppen Det var inte genomförbart att ha en kontrollgrupp. Därför valde vi att jämföra svaren från hälsodelen med populationer i andra studier. Professor Joel Stager och hans team vid Counsilman Center for the Science of Swimming vid Indiana University, använder ej heller kontrollgrupper. De jämför i stället sina data med data från standardiserade studier på större befolkningsgrupper i USA [13]. Deltagarnas bakgrund Så vitt vi vet har ingen liknande studie genomförts i Skandinavien. Även om resultatet kanske inte är helt representativt på grund av den låga Demographic 65-69 år, n=6 70-74 år, n=6 75-79 år, n=3 Tabell 2. Beskrivning av studiepopulationen, n=20 svarsprocenten, kan några resultat vara av interesse. De lärde sig at simma redan vid en ålder av 1-6 år (n=9) och 7-14 år (n=9). Fjorton började med bröstsim och fem med fristil. Detta är intressant eftersom de var från Skandinavien. Pedagogiken i simskolorna då de var barn var att börja med bröstsim [14]. Kanske var de redan medlemmar i en simklubb? Sexton började tävla så unga som 12-14 år. Masterssimmarnas simhistoria är mer trovärdig, även om gruppen är liten. 19 av 20 svarade och det ligger närmare i tiden. Man bör notera i tabell 3, att tio startade som Masterssimmare mellan 27-50 år och nio mellan 54-78 år. En av orsakerna till detta kan vara att Masterssimningen började i USA och Tyskland 1968, följt av Australien, Nya Zeeland, Japan, Canada, Belgien och Holland [15]. Sverige, Schweiz och Brasilien följde efter 1984. Det första Norgesmästerskapet hölls i Halden i Norge i 1988. 80-84 år, n=2 85-89 år, n=3 Men Women Total n=20 Gender Male 3 4 1 2 1 11 Female 3 2 2 0 2 9 Marital Status Divorced 1 1 2 2 Living signif.other 1 1 1 Married 4 2 2 2 7 3 10 Never Married 1 1 1 Widowed 1 3 2 3 3 6 Years at School Some High School 2 2 4 4 High School grad. 1 1 1 Some College 1 1 1 College Graduate 1 1 1 3 3 Some Graduate School 1 1 1 1 2 3 Post Graduate 3 2 1 3 Missing data 5 Income Less than 15 000 1 1 2 15 000-29 000 5 2 4 3 30 000-49 000 1 1 1 2 1 50 000-69 000 1 1 More than 70 000 1 1 2 Missing data 5 Arthur Knudsen (tidigare Generalsekreterare i Norges Simförbund) skriver, att masterssimning tidigt kom att domineras av f.d. tävlingssimmare, som troligen skrämde bort motionssimmarna från simbassängen. Denna bild har nu ändrat sig. Som man kan se i tabell 3 startade en av simmarna först vid 78 års ålder och är still going strong i en ålder av 86 år och simmar 1800-1900 meter fyra gånger i veckan! Denna person har flera världsrekord och reser världen runt och deltar i tävlingar 6-7 gånger om året. När det gäller hälsopoängen, är dessa också mycket höga med en ceiling effect på de flesta hälsofrågorna. Gruppens poäng för Fysik Hälsa är 390 av 400 möjliga och för Mental Hälsa 381 av 400! Et enkelt bevis på en bra hälsa vid en hög ålder! Det är aldrig för sent att börja simma och tävling skärper spänningen! Tabell 3 visar också andra positiva resultat som inte kommenteras här ytterligare. Noterbart är att tio av deltagarna simmar 2000 meter fyra gånger 44

Fråga Saknas Frekvens Din ålder, när du började som MS? Kumulativ Frekvens 27-50 år gammal 10 10 54-78 år gammal 9 19 Hur många år har du tävlat med Masters? 7-23 år 10 10 24-41 år 9 19 Vilken var din bästa gren? Sprint 50 100 m 1 1 Medeldistans 200 400 m 5 6 Över 400 m 13 19 Hur många gånger/år tävlade du? 3-7 gånger/år 10 10 7.5-20 gånger/år 9 19 Har du haft din egen tränare på kanten? Nej 13 13 Ja 6 9 Hur många månader/år tävlar du i simning? 9-11 månader 4 4 11-12 månader 15 19 Genomsnitt meter simmade per dag förra vintern? 1000 1850 9 9 2000 3000 10 19 Genomsnitt antal dagar simmade/vecka? 1-4 gånger/vecka 11 11 4-5 gånger/vecka 5 16 5.5-7 gånger/vecka 3 19 Simmar du också långdistans? Ja 13 13 Saknade data 7 7 20 Tävlar du I öppet vatten? Nej 12 12 Ja 7 19 Tabell 3. Deltagarnas simmarkarriär som Masterssimmare (MS, n=20 i veckan året runt. Det blir 416000 meter om året för personer över 65 år! Bara sex hade tillgång till en simtränare. För att lära medelålders eller äldre simmare att bli lap-simmare, är simtränare ett måste om man vill lära sig en effektiv simteknik. När vi ser hälsoresultaten, även om gruppen är väl liten för att dra långtgående slutsatser, bör man ändå notera de stora hälsovinster som uppenbarligen finns med med lap-simning. Särskilt därför att Masterssimmarna har varit fysisk aktiva med simning mer eller mindre hela livet. År 2005 genomfördes en amerikansk undersökning bland 39876 kvinnor, som visade att fysisk aktivitet minskar risken för hjärtinfarkt [16]. Studiens konklusion var intressant. Unga kvinnor som är aktiva, är troligen mera aktiva senare i livet, då risk för hjärt- och kärlsjukdomarna ökar. Fysisk aktivitet i medelåldern innebär då en klart reducerad risk för koronarsjukdom. Författarna påpekar att mer forskning är nödvändigt avseende fysisk aktivitet genom hela livet och hur livsstil har samband med hälsan. Vid Indiana University pågår för närvarande studier bland Masterssimmare i USA, där det ser ut som om man fortsätter med större grupper från både Europa och från resten av världen. Det blir spännande att se resultatet. Masterssimmarnas fysiska aktivitet utanför bassängen var inte imponerande - de simmar! Tio simmar mellan 1000-1975 meter om dagen, sju 2000-2500 meter och två mellan 2500-3000 meter. Tio simmar 2-4 gånger i veckan, åtta 5-6 dagar och en simmar varje dag. Så dessa Masterssimmare verkar vara högt motiverade, vilket är den viktigaste faktorn för att genomföra ett lyckat träningsprogram [17]. Författarna betonar också att man uppnår en hälsomässig vinst, med träning 3-5 dagar i veckan. Träningsmängden kan inte diskuteras utan att också diskutera träningsintensiteten, eftersom det visar sig vara den viktigaste faktorn [17]. Vi måste komma ihåg att masterssimmarna har tidigare varit aktiva idrottare, som kanske kopierar sina omfattande träningspass de orkade med i ungdomen. Deras program har emellertid fortfarande tävlingsmål och de simmar inte huvudsakligen för hälsovinst. Om vi diskuterar vanliga lap-simmare, som kanske är något mer än vanliga motionssimmare, så antyder Wilmore och Costill (17) att nya data har visat att en solid träningseffekt kan uppnås hos en del personer genom 45

att träna på intensiteter som ligger på 45 % eller mindre av deras maximala aeroba kapacitet. För de flesta bör emellertid en lämplig träningsintensitet ligga på mint 50-60% av VO2 max Här uppmättes simmarnas fysiska aktivitet enligt ett värde som kallas MET (Metabolic Equvalent Task) Detta innebär att olika fysiska aktiviteter mäts och jämförs med M-värde 1 som motsvarar stillasittande. Promenad ger MET-värde 3 och jogging 7 osv. Detta värde multipliceras sedan med den tid som de utövar aktiviteten. Wilmore och Costill (17) har hänvisat till olika aktiviteters MET värde och kommit till att fristilssimning ligger mellan 10-30 MET vid hastigheter mellan 0,6-1,1 meter per sekund. De manliga simmarna hade en hastighet av 1,1 m/s (±0,3/0,2) och de kvinnliga 1,2 m/s (±0,5/0,2). Detta efter den officiellt uppmätta tiden på deras 800 meter simning under mästerskapet. Det finns också andra klassifikationer för att mäta intensiteten [18]. Denna författare anser att intensiteter mellan 8,0-9,9 för män och 6,0-7,5 är mycket tunga. Men inget är nämnt om hur detta har beräknats. I denna studie beräknade man intensiteten via MET systemet. Men här är simmarna nedsänkta i vatten där kroppsvikten minskas till några få kilo [19]. Åstrand har också visat att syreupptaget under simning bara är 92,5% av det som uppnås under cykling. För att konkludera kan man kanske säga, att Masterssimmare tränar på en mycket hög nivå jämfört med den, som rekommenderas vara den dagliga dosen av fysisk aktivitet och vi kan inte dra slutsatsen att liknande intensiteter uppnås under träning. Våra data på uppnådda energimängder på kcal/vecka är därför troligen övervärderade. Det blir fel om man anger MET från en tävling, Man bör dock kunna säga, att de tränar med mycket hög intensitet. Masterssimmarnas hälsa Eftersom föreliggande studie inte hade någon kontrollgrupp, blir det svårt att visa att Masterssimmare har bättre hälsa än vanligt folk. J.H. Loge och Laasa gjorde 1998 en SF-36 på den vanliga norska befolkningen. De använde 3500 norrmän i åldern 19-80 år. 77,4% svarade fullständigt. De grupperades i åldersgrupper om tio år och för kön. Men våra simmare var ju mellan 65-89 år. Jag önskar att jag hade kunnat dra slutsatsen att Masterssimmarnas värden ligger långt över den vanliga befolkningen när det 46 gäller hälsa. Men med denna studiens låga deltagande är detta inte möjligt. På individnivå uppvisar dock simmarna en mycket hög och ofta ceiling effects och i förhållande till sin ålder har de troligen hög livskvalitet. Sammanfattning Med tidigare nämnda begränsningar kan man dra slutsatsen att dessa simmare som deltog i EMS2005 i Stockholm, började de flesta sin simmarkarriär som tonåringar. De är fortfarande fysisk aktiva med simning, där de representerar en mycket omfattande fysisk aktivitet. De är sunda och friska och har vid en ålder av 65-89 år en hög livskvalitet. Kanske kan mer forskning och större studiematerial i framtiden också visa på en ekonomisk hälsovinst. Detta borde ge inspiration till kommuner att bygga flera simhallar och erbjuda bättre tillgång till redan befintliga bassänger. Där motionssimmare bör erbjudas behaglig fysisk aktivitet högt upp i åldrarna. Vidare kan sägas att det behövs simtränare för att inspirera och lära ut modern simning. Det är inte nödvändigt att tävla, men väl att lära sig balansera kroppen i vattnet för att få simningen så effektiv som möjligt, så att kroppen kan glida fram med minsta möjliga motstånd. Tack Författaren är mycket tacksam för ekonomiskt bidrag från Riksidrottsförbundet (RF) för att täcka delar av utgifterna i samband med denna studie. Författaren har också speciellt uppskattat möjligheten att få ett stipendium från Counsilman Centre for Swimming Research vid Indian University och en speciell personlig forskningsinbjudan från professor Joel Stager. Ett stort tack för värdefull hjälp riktas också till Gunnar Edman, Per Renström och Suzanne Werner. Referenser [1] Lewis CB, Kellems S. Musculoskeletal changes with age. Clinical Implications. Aging, The Health Care Challenge. Washington 2001:105-26. [2] The State of Aging and Health in America 2007 A Report of the Surgeon General. Washington: Department of Health and Human Services, Centres for Disease Control and Prevention, and National Center for Chronic Disease and Prevention and Health Promotion; 2007. [3] Mazzeo R, Cavanagh P, Evans WJ, Fiatrone M, Hagberg J, Mc Auley E. ACSM Position Stand. Exercise and physical activity for older adults. Medicine and science in sports and exercise. 1998;30(6):992-1008. [4] Paffenbarger RS, Jr., Blair SN, Lee IM. A history of physical activity, cardiovascular health and longevity: the scientific contributions of Jeremy N Morris, DSc, DPH, FRCP. International journal of epidemiology. 2001 Oct;30(5):1184-92. [5] Fleg JL, Morrell CH, Bos AG, Brant LJ, Talbot LA, Wright JG, et al. Accelerated longitudinal decline of aerobic capacity in healthy older adults. Circulation. 2005 Aug 2;112(5):674-82. [6] Blair SN, Kohl HW, Barlow CE, Paffenberg RS, Gibbons LW, and Maccera CA. Changes in physical fitness and all-cause mortality. JAMA. 1995;273:1093-8. [7] The State of Aging and Health in America 1996: A Report of the Surgeon General. Washington: Department of Health and Human Services, Centres for Disease Control and Prevention, and National Centre for Chronic Disease and Prevention and Health Promotion; 1996. [8] Pate RR, Pratt M, Blair SN, Haskell WL, Macera CA, Bouchard C, et al. Physical activity and public health. A recommendation from the Centers for Disease Control and Prevention and the American College of Sports Medicine. Jama. 1995 Feb 1;273(5):402-7. [9] Lee IM, Hsieh CC, Jr. PR. Exercise intensity and longevity in men. The Harvard Alumni Health Study. JAMA. 1995;274(14):1132-3. [10] Blair SN. Exercise, successful Aging, and Disease Prevention. Exercise Physiology 2006:994-24. [11] Johnston J. Physical activity and health status questionnaire. 2006. [12] Sundgot-Borgen J. Spørreskjema til tidligere kvinnelige idretteutøvere. 2006. [13] Johnston JD. The result of the SF 36. In: Ullmann M, ed. Lillehammer, Norway 2006:1. [14] Hallden O. Fysisk Fostran, Studieplann i gymnastik, lek och idrott för enhetsskolan. Stockholm 1952. [15] Knutsen AS. Performance and Health Aspects of Master Swimming. In: Ullmann M, ed. Former Secretary General of the Norwegian Swimming Association ed. Lillehammer 1991:3. [16] Conroy MB, Cook NR, Manson JE, Buring JE, Lee I-M. Past Physical Activity, Current Physical Activity, and Risk of Coronary Heart Disease.. Medicine & Science in Sports & Exercise 37(8):1251-1256, August 2005. 2005;37(8):1256,. [17] Wilmore JH, Costill DL. Prescriptions of Exercise for Health and Fitness. Physiology of Sport and Exercise Champaign, IL: Human Kinetics 2004:620-3. [18] Holloszy J. Energy Expenditure in Physical Activity. Exercise Physiology: Lippincott, Williams & Wilkins 2006:203-5. [19] Astrand PO, Rodahl K. Textbook of Work Physiology 1970.