Projektrapport Bättre vård Mindre tvång

Projektrapport Bättre vård Mindre tvång Team 7, avd 51 Norra Stockholms Psykiatri Syfte med deltagandet i Genombrott Förbättra den psykiatriska heldygnsvården med fokus på tvångsvård och tvångsåtgärder Teammedlemmar Eva Barredal, leg. sjuksköterska e-post: eva.barredal@sll.se Anders Larsson, mentalskötare Carina Hallstan, leg. sjuksköterska Kristina Johansson, mentalskötare Silvia Lisewska, leg. sjuksköterska Projektets övergripande mål 1. Att minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder 2. Att förbättra patienternas upplevelse av tvångsåtgärder 3. Att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder Sammanfattning Under de månader projektet pågått har avdelningen börjat arbeta på ett mer strukturerat sätt med frågor om tvångsåtgärder. Arbetet i projektet har lett till att fler svåra frågor om aggressioner och självskador ställs till patienterna redan vid inskrivningen. På så sätt kan vi förebygga de situationer då tvångsåtgärder kan bli aktuella. Genom att ha en rak kommunikation och patientens delaktighet i planeringen av vården når vi en bättre allians. Vi har även talat mer i personalgruppen om olika sätt att hantera de situationer då tvångsåtgärder kan komma att bli aktuella. Det är viktigt att ha enhetliga mål och att hela personalgruppen strävar åt samma håll. En ytterligare effekt av projektet är att omvårdnadens betydelse lyfts fram och synliggörs. Bakgrund Avdelning 51 är en relativt nystartad avdelning (20090909) med uppdrag att vårda patienter med komplexa vårdbehov. En patientgrupp med behov av åtgärder på flera olika plan och ofta med flera diagnoser, vanligaste är personlighetsstörningar och/eller neuropsykiatriska funktionshinder. Vi har ett nära samarbete med öppenvård, beroendevård, socialtjänst och andra vårdgivare. Avdelningens grundidé är att minska omfattningen av tvångsvård och tvångsåtgärder som tidigare varit ett vanligt inslag i vården av dessa patientkategorier. I upptagningsområdet, nordvästra Stockholm, bor ca. 230.000 personer. Avdelningen har 14 vårdplatser och ganska ofta överbeläggningar. Avdelningen öppnade med en ny och i många fall psykiatriskt oerfaren personalgrupp. Sedan starten har struktur och rutiner skapats, både vad gäller vården på avdelningen och samverkan med andra vårdgivare. Vi har lagt stor vikt vid att skapa en gemensam kunskapsbas och grundstruktur. Utifrån detta har vi sedan utvecklat innehållet i vården successivt. 1

En grundtanke har varit att arbeta med en tydlig och begriplig struktur och att ligga steget före, bl.a. att förebygga tvång snarare än att behöva använda tvångsåtgärder. Ett sätt att uppnå detta är att ställa frågor till patienter om hot, våld och självskador och att upprätta en dialog med patienten om hur vi kan agera för att undvika detta. Dessa frågor ställs i samband med att omvårdnadsanamnes och status tas. Omvårdnadsanamnesen omfattar patientens bakgrund och historia före det aktuella vårdtillfället. Omvårdnadsstatus är den andra delen i bedömningen, den beskriver patientens aktuella hälsosituation med inriktning på de problem som är aktuella vid vårdtillfället. Omvårdnadsanamnes och status ligger till grund för den omvårdnadsplan som tillsammans med patienten gör för det aktuella vårdtillfället. Vi försöker att skapa en allians och tydliggöra att vi strävar åt samma håll. Projektet Bättre vård Mindre tvång passar in i detta arbete och har på många sätt varit en naturlig del i avdelningens utveckling. Mål Teamets mål har varit fem till antalet 1. Omvårdnadsanamnes och status på 80% av patienterna inom 24 timmar (kopplat till övergripande mål 1, att minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder.) 2. Omvårdnadsplan på 80% av patienterna inom 48 timmar (kopplat till övergripande mål 1, att minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder.) 3. 50% deltagande i Bergen (en modell för att förebygga och hantera hot och våld) repetitioner minst en gång i månaden (kopplat till övergripande mål 3, att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder) 4. Att erbjuda synkroniserande samtal (ett samtal som syftar till att synkronisera bilden av händelsen som föregick tvångsåtgärden hos de inblandade parterna) med samtliga patienter som varit föremål för tvångsåtgärd inom 24 timmar kopplat till övergripande mål 2, att förbättra patienternas upplevelse av tvångsåtgärder) 5. Genomgång i personalgruppen efter tvångsåtgärd (kopplat till övergripande mål 3, att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder) Förändringar som testats För att nå våra mål har vi bl.a. tagit fram manualer och sedan testat om dessa fungerar i praktiken. För mål 1 och 2 har vi en liten skrift i fickformat (bilaga 1) som används som stöd i arbetet med att ta upp omvårdnadsanamnes och status samt skapa en omvårdnadsplan tillsammans med patienten. Denna har tagits fram av en av gruppens sjuksköterskor tillsammans med personal på avdelningen och dokumentationsansvariga på kliniken. Initialt (december 2010) testades mål 1, anamnes och status på 80% av patienterna inom 24 timmar, av projektgruppen och då dessa tester föll väl ut kunde rutinen införas redan under februari 2011. Mål 2, omvårdnadsplan på 80% av patienterna inom 48 timmar, fick ligga på is på grund av en extrem belastning på avdelningen. I februari gjorde vi de första testerna, dessa föll väl ut och omvårdnadsplan kunde införas som rutin redan i mars 2011. Tanken med dessa förändringar är att på ett systematiskt sätt våga ställa frågor till patienterna om aggression och självskadebeteende som en rutin vid inskrivning och under vårdtiden. Att våga fråga om aggressioner lika väl som vi frågar om somatiska tillstånd. Vi frågar också vad 2

som hjälper för att undvika att hamna i dessa situationer, vilka strategier har patienten och vad kan vi jobba vidare med. Detta är en del i omvårdnadsplanen. Mål 3, 50% deltagande i Bergen repetitioner för all personal, informerade vi om och införde i december 2010. Efter årsskiftet har vi på grund av ändringar i mötestider på kliniken, haft svårigheter med att hitta en fungerande tid. Detta har lett till att vi inte når upp till målet men intentionen finns. På kliniken erbjuds Bergen repetitioner 2 ggr/vecka men vår målsättning är att ha egna repetitionstillfällen. Mål 4, att erbjuda synkroniserande samtal med samtliga patienter som varit föremål för tvångsåtgärd inom 24 timmar. Samtalen ska hållas av personal som varit med under händelsen som lett fram till tvångsåtgärden. En manual (bilaga 2) togs fram och godkändes under februari 2011 av enhetens chefer. Sedan manualen godkänts har vi inte haft några tvångsåtgärder på avdelningen varför den inte kunnat testas. Mål 5, genomgång i personalgruppen efter tvångsåtgärd. Även tidigare har gruppen samlats efter tvångsåtgärd men då alltid med avdelningens chefsjuksköterska. Nu har vi tagit fram ett antal punkter (bilaga 3) att gå efter och de som var med vid tvångsåtgärden kan själva hålla genomgången så snart tillfälle ges. Denna checklista blev klar under i mars 2011, men har inte kunnat testas då vi inte haft några tvångsåtgärder. En test genomfördes dock innan checklistan var godkänd, de punkter som fanns med på listan bedömdes av deltagande personal som relevanta. Fler test behöver genomföras. Resultat Ganska snabbt nådde vi uppsatta mål vad gäller projektets första mål, omvårdnadsanamnes och status på 80% av patienterna inom ett dygn. Redan vid andra mätningen i januari hade de målen uppnåtts. Omvårdnadsanamnes och status infördes som rutin under februari 2011. Mål 1, omvårdnadsanamnes och status på 80% av patienterna inom 24 timmar 100 90 80 70 60 procent 50 40 30 20 10 omvårdnadaanamnes omvårdnadsstatus 0 101210 110112 110218 110318 110330 110407 110505 3

Det andra målet, att göra omvårdnadsplaner på 80% av patienterna inom 48 timmar, tog lite längre tid att komma i gång med men även detta föll väl ut och kunde snabbt införas som en rutin. Mål 2, omvårdnadsplan på 80% av patienterna inom 48 timmar 100 90 80 70 60 procent 50 40 30 20 10 omvårdnadsplan 0 101210 110112 110218 110318 110330 110407 110505 Det tredje målet, att 50% av avdelningens personal skulle delta i Bergen repetitioner på avdelningen med syfte att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder, har vi tyvärr inte uppnått. Vi kom snabbt i gång med repetitionstillfällen på avdelningen och dessa var välbesökta och uppskattade. Då flera mötestider på kliniken ändrades vid årsskiftet har vi inte längre möjlighet att lägga repetitionen vid ett tillfälle då många är i tjänst. Vi har provat lite olika lösningar men har inte lyckats nå målet mer än första månaden. Det fjärde målet, att erbjuda synkroniserande samtal med samtliga patienter som varit föremål för tvångsåtgärd inom 24 timmar, har till syfte att förbättra patientens upplevelse av tvångsåtgärder. En manual togs fram och var klar i februari 2011, sedan dess har vi inte haft några tvångsåtgärder på avdelningen varför den inte kunnat testas. Det femte målet, att efter tvångsåtgärder ha en genomgång i personalgruppen med syfte att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder. Även här har vi tagit fram en checklista och efter att den blev klar så har vi inte haft några tvångsåtgärder. En test genomfördes dock innan checklistan var godkänd, de punkter som fanns med på listan bedömdes av deltagande personal som relevanta. Fler test behöver genomföras. Sammantaget har vi på avdelningen börjat arbeta mer strukturerat för att förebygga tvångsåtgärder. Vi har upprättat en dialog med våra patienter om de svårigheter som kan leda till att tvångsåtgärder vidtas. Under projektets fortskridande har antalet tvångsåtgärder minskat, under februari till april 2011 har inga tvångsåtgärder vidtagits på avdelningen. Om detta är en effekt av ett förändrat arbetssätt eller har andra förklaringar är omöjligt att sia om. 4

Tvångsåtgärder oktober 2010 - april 2011 6 5 4 antal 3 2 tvångsbehandling avskiljning fastspänning 1 0 okt-10 nov-10 dec-10 jan-11 feb-11 mar-11 apr-11 Trots en tuff arbetssituation har resultaten i medarbetarenkäterna huvudsakligen varit positiva. Vi har inte gjort medarbetarenkäter så ofta som det tänktes, avdelningen har deltagit i flera projekt med olika enkäter, och då svarsfrekvensen succesivt gick nedåt valde vi att avstå under april. Nöjd med total arbetssituation avd 51 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% Instämmer helt Instämmer helt Instämmer delvis- nästan helt Instämmer ej - något. 30% 20% 10% 0% okt feb mars april maj 5

Diskussion Den metod som använts under projektet är den så kallade Genombrottsmetoden som mycket kort kan beskrivas som en metod där man identifierar en möjlig förändring, testar den i liten skala och evaluerar utfallet av dessa test och justerar inför nya test och därefter inför förändringen. Denna metod gör det möjligt att på ett hanterbart sätt och utan alltför stor insats genomföra ett förändringsarbete i det löpande arbetet. Resultatet av projektet har sammantaget varit gott, trots att vi inte nått alla våra mål har vi sett positiva effekter och genomfört förändringar i sättet att arbeta. Under projektets gång har vi periodvis haft en extremt hård belastning med många överbeläggningar och svåra patienter detta till trots har vi strävat efter att genomföra våra mål. Projektet har bidragit till att vi på avdelningen börjat arbeta med frågor om tvångsåtgärder på ett mer strukturerat sätt. Vi vågar ställa svåra och obehagliga frågor om våld och självskadebeteende. Att ställa frågorna är en förutsättning för att kunna skapa en plan för hur man kan undvika att hamna i dessa situationer. Det här sättet att arbeta har möjliggjort en löpande dialog med patienterna om vilka tecken som tyder på att de mår dåligt, hur de vill bli bemötta då de mår dåligt och liknande. En tidig intervention kan ofta avvärja en hotfull eller obehaglig situation. En annan positiv effekt är att omvårdnadsarbetet lyfts fram och att statusen på omvårdnadens professioner höjts. De senaste tre månaderna av projektet har avdelningen inte haft några tvångsåtgärder trots en full och ofta överbelagd avdelning. Om detta kan anses vara en effekt av projektet eller har andra förklaringar låter vi vara osagt. En negativ effekt av detta är att vi inte kunnat utföra de tester vi skulle behöva för att nå våra mål. Arbetet med att nå alla mål kommer att fortgå och det finns flera tänkbara förändringsarbeten för framtiden. Vi behöver utveckla fler gemensamma strukturer med öppenvården så att vårdkedjan blir mer av en obruten kedja och inte parallella verksamheter. Ett annat framtida utvecklingsområde är anhörigarbetet. Avdelningen har funnits i ett och ett halvt år och har kommit en bra bit på vägen men det återstår mycket. Så här involverade vi patienter och deras närstående För att uppnå mål 1 och 2 krävs att patienten är delaktig. Den information som ligger till grund för anamnes, status och vårdplan inhämtas huvudsakligen från patienten och planen görs tillsammans med patienten i de flesta fall. Status och omvårdnadsplan är föränderliga och behöver förnyas under vårdtiden så det är en kontinuerlig dialog med patienten. Det synkroniserande samtalet har ju som nämnts ovan inte prövats men det har ju till syfte att erbjuda en möjlighet att tala om sin upplevelse av tvångsåtgärden men även framåtsyftande att kunna förstå och förebygga situationer då tvångsåtgärder vidtas. Vi har valt att på detta stadium inte involvera närstående på ett systematiskt sätt. 6

Sammanfattning av projekt tiden så här långt En viktig del i detta projekt är den s.k. Genombrottsmetoden, där man identifierar en möjlig förändring, testar den i liten skala och evaluerar utfallet av dessa test och justerar inför nya test och därefter utför förändringen. Denna metod möjliggör förändringar utan att allt för stora insatser den reguljära verksamheten. Under de månader projektet pågått har avdelningen börjat arbeta på ett mer strukturerat sätt med frågor om tvångsåtgärder. Ett manualbaserat sätt att arbeta för skapa en gemensam struktur i arbetet med att samla information och planera vårdtiden. Arbetet i projektet har lett till att fler svåra frågor, om aggressioner och självskador och liknande, ställs till patienterna. På så sätt kan vi förebygga att de situationer då tvångsåtgärder vidtas uppstår. Genom en rak kommunikation och patientens delaktighet i planeringen av vården når vi (oftast) en bättre allians. Och i förlängningen det förtroende som ligger till grund för att patienterna säger till personal istället för att skada sig själva eller andra. Det är viktigt att ha enhetliga mål och att hela personalgruppen strävar åt samma håll. Under projektets gång har vi även talat mer i personalgruppen om olika sätt att hantera de situationer då tvångsåtgärder kan komma att bli aktuella. En ytterligare effekt av projektet är att omvårdnadens betydelse lyfts fram och synliggörs. Under projekttiden har vi endast lyckats uppnå två av fem projektmål, arbetet med att nå de resterande tre målen samt att vidmakthålla de förändringar som genomförts kommer att fortgå. Det pågår ett arbete med att öka kunskapen om våra patientgrupper och kunskap om olika strategier för att möta deras problem på ett professionellt sätt. 7

Bilaga 1 Omvårdnadsdiagnos Omvårdnadsdiagnosen formuleras som en hel mening i två eller tre steg. Den vanligaste förekommande strukturen som används vid formuleringen av omvårdnadsdiagnoser är P(R)ES-strukturen. Första steget av meningen beskriver den förmodade orsaken (etiologin) till problemet och det tredje steget beskriver befintliga tecken (symtom) och konsekvenser som verifierar problemet. Tre typer av diagnoser - Problemdiagnos Beskriver ett faktiskt problem hos patienten, där åtgärderna syftar till att lösa eller lindra problemet. - Riskdiagnos Beskriver ett potentiellt problem hos patienten, där åtgärderna syftar till att förebygga. - Resursdiagnos Beskriver förmåga patienten har som kommer att hjälpa honom att hantera sin sjukdom eller svåra situation, där åtgärderna ska syfta till att stödja och förstärka egenförmågan. Resursdiagnoser fokuserar på vad som är friskt och fungerade hos patienten istället för det som är sjukt eller handikappat. Omvårdnadsmålen ska vara enligt SMART; S - Specifik M - Mätbart A - Accepterat R - Realistiskt T - Tidsbestämt Anamnes Kontaktorsak Hälsohistoria/ vårderfarenhet - tidigare självskada - hot & våld Överkänslighet Pågående vår Minimistatus Kommunikation Nutrition Elimination Aktivitet Sömn Psykosocialt - emotionellt - relationer - socialt/ekonomi - missbruk 8

1. Omvårdnadsplan Aktivitet Diagnos: Svårighet att klara ADL r/t nedstämdhet, försämrat sjukdomstillstånd l/t beroende av andas hjälp Mål: Att bli så självständig som möjligt i ADL innan utskrivning. Att pt klarar av att följa ett veckoschema. Åtgärder: Medverkan - Patienten själv utför morgontoalett, duscha, äta etc Information/Undervisning - PAS informerar om vikten av mobilisering och att patienten gör det han/hon kan själv. - Tillsammans med pt göra ett veckoschema kring regelbunden egenvård och skötsel Skötsel - Hjälp med... Samordning - PAS konsulterar med sjukgymnast för bedömning - PAS konsulterar med arbetsterapeut för bedömning 2. Omvårdnadsplan Sömn Diagnos: Sömnsvårighet r/t oro, ångest, försämrat sjukdomstillstånd etc Mål: Minst x timmars sammanhängande nattsömn. Åtgärd: Stöd - Samtal vid oro/ångest Miljö - Börja förbereda sänggående senast kl: 22 och ligga i sängen kl: 22:30 - Gå upp på morgonen och äta frukost utan att personalen säger till - Byta sängkläder och vädra rummet. - Se till att pt har minimalt med stimuli på rummet innan sänggående. 3. OmvårdnadsplanSjälvdestruktivitet Diagnos: Risk för självdestruktivitet r/t impulsivitet, s-tankar/planer, ångest ect. Mål: - Att patienten ska uppsöka personal när han/hon känner begär att skada sig - Att patienten inte ska skada sig under vårdtiden. 9

Åtgärder Medverkan - Avtala med patienten att uppsöka personal när han/hon känner att hon kommer att skada sig själv. - Kunna beskriva alternativa sätt att hantera självdestruktiva tankar/s-tankar/impulser Miljö - Vid självskada: Ta hand om skadorna på ett känslomässigt neutralt vis och undvik att förstärka beteendet genom att visa sympati eller ge extra uppmärksamhet i dessa sammanhang. Undvik att anklaga eller skuldbelägga patienten. - Erbjuda pt till social samvaro med personal, t ex arbetsterapi Stöd - Motiverande samtal. - Tillsammans med patienten göra ett veckoschema. Information & Undervisning - Kedjeanalys efter självskada för att kunna se tydligare mönster - Förklara innebörden av kontraktet Samordning - Erbjuda pt att gå på färdighetsträning - Hålla kontakt med öppenvården (samordnad utskrivning) 4. Omvårdnadsplan Suicid Diagnos: Risk för suicid r/t depression, psykisk sjukdom, kris, missbruk, tidigare s-försök, ångest Mål: Inget suicidförsök under vårdtiden Kunna uttrycka känslor bakom önskan att suicidera Medverkan - Kartlägga pt nätverk tillsammans med pt Information/Undervisning - Hjälpa pt att känna igen riskfaktorer, vad hände innan du fick de här tankarna? - Se till att pt/anhöriga har telefonnummer till avdelningen, journummret i akuta fall Stöd - Se till att pt har en veckoplan med aktiviteter, färdighetsträning etc - Gör hembesök med pt om pt gjort suicidförsök i hemmet - Sätt gränser för ständigt återkommande diskussioner om självmord eller tidigare försök med andra pt, hänvisa till personal - Acceptera inte hemligheter med pt om t ex suicidfantasier eller planer - Stödsamtal Observation/Övervakning - X-obs efter bedömning, tala tydligt om för pt orsaker till extra-vak/x-obs. - Observera förändrad sinnesstämning hos pt och dokumentera detta. 10

Läkemedelshantering - Kontroller att pt sväljer oral medicinering (tydliggör kontrollnivå). Samordning - Kontakta öppenvården för samordnad utskrivning - Kontakta anhöriga för att ge information, stöd och för att främja delaktighet - Hänvisa till krisintervention för anhöriga efter genomfört suicid/suicidförsök - Suicidriskbedömning ska finnas i annat fall kontakta/informera läkare 5. Omvårdnadsplan Hot & Våld Diagnos: Risk för våld mot andra r/t ångest, irritation, nedsatt kommunikativ förmåga, låg impulskontroll etc. Mål: - Inget våld mot andra - BVC < på samtliga skattningar fram till (utvärderingsdatum) Åtgärder: Information & undervisning - Förklara varför ett hotfullt beteende eller farligt beteende inte accepteras hänvisa inte enbart till regler. - Ta reda på, efter våldsincidenten, vad som varit utlösande för att pt tappat kontrollen över sig själv. Stöd - Tala om för pt att personalen kommer och hjälper till för att kontrollera situationen om pt inte klarar det själv. Miljö - Hänvisa pt till sitt rum tillsammans med personal - Erbjud pt val och alternativ - Se till att pt inte känner sig fysiskt trängd. - Se över möjligheten för pt att komma utanför avdelningen tillsammans med personal. - Tänkt på att inte rör vid pt vid aggressivt beteende Observation/övervakning - Skatta risk för våld genom BVC - Dokumentera våldsincidenter enligt SOAS-R - Håll pt under uppsikt och var tillgänglig för pt Samordning - Hänvisa pt till en viss utsedd personal. 6. Omvårdnadsplan Kommunikation Diagnos: Svårighet att kommunicera r/t nedsatt verbal förmåga, bristande språkkunskaper. Mål: Kunna göra sig förstådd under vårdtiden 11

Åtgärder: Miljö - Lugn miljö vid samtal och informationstillfällen - Ställa ja och nej frågor till patienten, en fråga i taget - Ge patienten tid för att svara på frågor Information & Undervisning - Ge pt information muntligt och skriftligt Samordning - Tolksamtal 7. Omvårdnadsplan Nutrition Diagnos: Risk för undernäring r/t nedstämdhet, försämrat sjudomstillstånd Mål: BMI x eller bibehållet BMI under vårdtiden. Åtgärder: Information & Undervisning - Ansvarig ssk informerar pt om vikten av kaloriintag för att undvika malnutrition Skötsel - Näringsdryck x gånger/dygn - Mellanmål x gånger/dygn - Hjälp/tillsyn vid måltid - Energirik kost Observation/Övervakning - Vätske- och kaloriregistrering - Viktkontroll x gång/gånger per vecka (ange veckodag) - Följa BMI för pt i samband med viktkontroll 8. Omvårdnadsplan Kunskap/Utveckling Diagnos: Pt klarar inte följa rekommendationer angående sjukdomen r/t saknar kunskap om sjukdom/diagnos och egenvård. Alt r/t svårt att följa instruktioner/vårdplan. Mål: Att pt tillgodogör sig given information Information/Undervisning - Ssk informerar pt om behandlingsplan - Upprepa information vid behov - Ge information både muntligt & skriftligt 12

Stöd - Medverkan av närstående vid minst ett informationstillfälle Miljö - Lugn och stressfri miljö vid informationstillfällen Samordning - Öppenvården kontaktas inför utskrivning Referenser Anna Björkdahl Catrin Björvell Maire Taskinen Skriven av Silvia Lisewska 13

Bilaga 2 MANUAL FÖR SYNKRONISERANDE SAMTAL PÅ AVD 51 S:T GÖRANS SJUKHUS Syfte med synkroniserande samtal: Att patienten ska få möjlighet att sätta ord på känslor och upplevelser han/hon haft i samband med tvångsåtgärden Att förbättra kvaliteten i samband med tvångsåtgärder Att minimera behovet av att använda tvångsåtgärder När ska det synkroniserande samtalet hållas? Erbjudas inom 24 timmar efter tvångsåtgärden När samtalet sker kommer man då överens om Var ska samtalet hållas? Samtalet ska hållas i rum där man kan vara ostörd, ex.v. samtalsrum Vem/vilka ska hålla samtalet? Två personer i primärgruppen Samtalslängd 15-45 min Informera patienten om syftet med samtalet. Följ strukturen nedan och dokumentera under XXX i Take Care. 14

Samtal efter tvångsbehandling (tvångsinjektion) Vad var anledningen till att du skulle tvångsbehandlas? Försökte du att ge personalen någon signal om att du behövde stöd eller hjälp innan tvångsbehandlingen? Vad kunde personalen eventuellt ha gjort för att undvika att du tvångsbehandlades? Hur behandlades du när du skulle tvångsbehandlas? Vilken information fick du om det läkemedel du skulle behandlas med? Vilken information fick du om dina lagliga rättigheter och vad det innebär att tvångsbehandlas? Hur mycket har denna tvångssituation påverkat dej? (VAS-skala) Samtal efter fastspänning (bältesläggning) Vad var anledningen till att du blev lagd i bälte? Försökte du att ge personalen någon signal om att du behövde stöd eller hjälp innan fastspänningen? Vad kunde personalen eventuellt ha gjort för att undvika att du lades i bälte? Hur behandlades du när du låg i bälte? Hade du ont eller upplevde du något annat obehag när du låg i bälte? Vilken information fick du om dina lagliga rättigheter och om hur länge du skulle ligga i bälte? Hur mycket har denna tvångssituation påverkat dej? (VAS-skala) Samtal efter avskiljning Vad var anledningen till att du avskiljdes/hölls på rummet? Försökte du att ge personalen någon signal om att du behövde stöd eller hjälp innan avskiljningen? Vad kunde personalen eventuellt ha gjort för att undvika att du behövde avskiljas? Hur behandlades du när du var avskiljd? Upplevde du något obehag när du var avskiljd? Vilken information fick du om dina lagliga rättigheter och om hur länge du skulle vara avskiljd? Hur mycket har denna tvångssituation påverkat dej? (VAS-skala) 15

Bilaga 3 Genomgång/runda i personalgruppen efter tvångsåtgärd. - Indikation - Ordination, hade vi det från läkare? - Vem tog ledningen? - Samarbete/ - enighet i gruppen - Förberedelser? - Vad gick bra/dåligt? - Hur kunde vi gjort annorlunda? - Följde vi Bergen modellen? - Skador anmälan - Min egna reaktion här går vi runt i personalgruppen 1 i taget. 16