Garpenbergsgruvan. Miljökonsekvensbeskrivning

Garpenbergsgruvan Miljökonsekvensbeskrivning gällande produktionsökning till 3 Mton Sevilla och Fryksta 2011-01-29 Nils Eriksson och Lennart Lindeström

Miljökonsekvensbeskrivning gällande produktionsökning till 3 Mton vid Garpenbergsgruvan, Hedemora Denna miljökonsekvensbeskrivning har i allt väsentligt författats av Nils Eriksson (Nils Eriksson Environmental Consultant) och Lennart Lindeström (Svensk MKB) med bistånd i tekniska frågor av personal på Boliden Mineral AB och i hydro-geologiska frågor av Henrik Hellman (Bergab). Omslagsbilden illustrerar det nya industriområdet vid Garpenberg Norra öster om Finnhytte-Dammsjön och är gjord av Kjell Magnusson på Atelje Magnusson i Örviken.

Sammanfattning Boliden Mineral AB driver Garpenbergsgruvan sedan 1957. Fyndigheten innehåller zink, bly, koppar, silver och guld. Brytningen sker på stort djup, ned till drygt 1 km under markytan. Malmen krossas och transporteras upp ur gruvan till anrikningsverket där den mals i kvarnar och mineralen utvinns genom flotation. De utvunna koncentraten transporteras till smältverk på annan plats för vidare förädling. Restprodukten, anrikningssanden, används för återfyllnad av brytningsrummen i gruvan och resterande mängd deponeras i ett sandmagasin i närheten. Under senare år har 1,1-1,4 miljoner ton malm brutits årligen, medan Boliden har tillstånd att bryta 2 miljoner ton. Eftersom ytterligare mineraltillgångar påträffats i området och då efterfrågan är stor, vill bolaget fortsätta att säkerställa driften i Garpenbergsgruvan genom att få möjlighet att öka produktionen till 3 miljoner ton per år. Produktionsökningen motiveras med att en rad rationaliseringar och effektiviseringar därigenom blir företagsekonomiskt möjliga att genomföra, däribland en modernisering och utvidgning av anrikningsprocessen. Detta leder bl.a. till flera miljöbesparande konsekvenser. En fortsatt gruvverksamhet för också med sig att man behöver få tillstånd att skapa magasinsvolym för ytterligare ca 6 miljoner m 3 anrikningssand för framtiden. Detta åstadkommes genom att höja magasinsdammarna med 6 meter över nuvarande tillåtna dämningsnivå. En fortsatt och utökad gruvdrift i Garpenberg påverkar miljön på olika sätt, vilket i flera avseenden leder till positiva konsekvenser men ofrånkomligen även till negativa. Baserat på vad vi känner till om dagens miljöförhållanden i området och de behov av naturresurser, utsläpp m.m. som blir följden av en fortsatt och utökad verksamhet, har de förväntade konsekvenserna för miljön i olika avseenden beskrivits i denna MKB. Redan har flera beslut tagits och åtgärder vidtagits för att underlätta och effektivisera en fortsatt drift i Garpenbergsgruvan. Tidigare bröts malm i två gruvor, men genom att en förbindelseort dem emellan skapades för några år sedan, kan vissa transporter numera ske under istället för ovan jord med minskad miljöstörning som följd. En annan avgörande förändring är att den anrikningssand, som förs tillbaka ner i gruvan för återfyllnad, sedan 2007 blandas med cement i en s.k. paste-fill anläggning. Den största vinsten med detta förfarande är att naturresursen utnyttjas effektivare genom att i stort sett all malm kan utvinnas istället för att delar måste lämnas kvar av stabilitetsskäl. Även den planerade produktionsökningen ökar möjligheten att ta vara på mineraliseringen i Garpenberg. Tack vare de rationaliseringar och effektiviseringar som därmed blir möjliga ökar nämligen tillgången på brytvärd malm i Garpenbergsområdet i väsentlig grad. Den anrikningssand som inte återförs till gruvan, leds tillsammans med processvatten och förorenat gruvvatten till sandmagasinet. Vid kontakten med den finmalda sanden och genom kalktillsats från bl.a. rester av malm och paste renas vattnet i magasinet. Därefter återanvänds drygt 50 % som processvatten i anrikningsverket, medan resten släpps ut i recipienten. Denna utgörs av

Ryllshyttebäcken, som via Gruvsjön rinner ut i Garpenbergsån och vidare till Dalälven. En genomgång har gjorts av vilka miljörisker som kan befaras av såväl dagens utsläppsnivåer till vatten som eventuella förhöjda nivåer vid ökad produktion. Denna genomgång visar att de relativa utsläppen av flertalet metaller, förutom bly, är förhållandevis små från verksamheten i förhållande till den totala metalltillförseln till recipienten, i storleksordningen 10-20 %. Resterande del av metalltillförseln kommer från äldre gruvavfall i området. Gruvdrift har förekommit i Garpenbergsområdet i över tusen år, vilket lämnat kvar stora mängder gruvavfall från tidigare epoker. Många av dessa avfall präglar idag vattnets kvalitet genom att avge stora mängder metaller till områdets grund- och ytvatten. Modellberäkningar tillsammans med kompletterande bedömningar indikerar att risk för giftverkan på vattenlevande organismer tidvis kan förekomma i närliggande vattendrag och Gruvsjön till följd av exponering för zink och koppar, och möjligen även bly. Den planerade produktionsökningen gör det möjligt att öka återvinningen av vatten till anrikningsverket till över 70 %, och därmed öka vattnets uppehållstid i systemet. Trots produktionsökningen beräknas utsläppt vattenvolym från Ryllshyttemagasinet bli i princip oförändrad och utsläppen av metaller komma att ligga kvar på dagens nivå. Utsläppen av kväveföreningar och syreförbrukande ämnen förväntas däremot öka, i det närmaste proportionellt mot produktionsökningen, om inga åtgärder vidtas. Inom ramen för den prövotid som varit kopplad till det nuvarande tillståndet att bryta 2 miljoner ton malm, har bl.a. möjligheter att rena det utgående vattnet från dessa ämnen utretts. Utredningen visar på svårigheter, men ändå möjligheter, att åstadkomma en rening. Med dessa utredningar som bas har Boliden därför uttalat ambitionen att de samlade utsläppen av kväve och syreförbrukande ämnen inte ska öka jämfört med de utsläppsnivåer som uppskattas gälla vid tillståndsgiven produktion. Som framgår av det avslutande avsnittet i denna MKB är det dock inte entydigt positivt att reducera tillskottet av syreförbrukande ämnen till den mottagande Gruvsjön. Sedan januari 2010 sker inte längre några utsläpp av renat gruvvatten till Gransjöbäcken, som via Finnhytte-Dammsjön förbinds med Gruvsjön norr ifrån. En fortsatt utvinning av malmfyndigheten norrut kommer dock att kräva att stora kvantiteter opåverkat grundvatten måste ledas bort, vilket planeras ske till Gransjöbäcken. Viss risk för erosionsskador kan då förekomma i nedre bäcken, medan det övre bäckpartiet istället kan komma att torrläggas under längre perioder än idag. Under torrår kan en avsänkning med några decimeter förväntas i Stora Gransjön samt Lilla och Stora Jälken uppströms Gransjöbäcken. Den nedströms liggande Finnhytte-Dammsjön kommer istället att få en jämnare nivåfluktuation än idag utan risk för betydande avsänkning, som annars vore fallet. En del av grundvattenöverskott kan komma att användas som råvatten i anrikningsverket som ersättning för sjövatten. Grundvattenavsänkningen kan även komma att påverka nivån i borrade brunnar inom ca 2 km från gruvan. Vid eventuell torrläggning av brunnar till följd av detta avser Boliden att svara för åtgärder (kompletterande borrning eller ersättning med

kommunalt vatten eller liknande) och stå för eventuella skador. En nivåsänkning förväntas inte ha någon påverkan av betydelse på dricksvattenkvaliten. En ökad produktion innebär att transporter under och ovan jord ökar, liksom användningen av energi och kemikalier m.m. i anrikningsverket. Detta leder i sin tur till en ökad oljeförbrukning och mer utsläpp av förbränningsgaser till luft totalt sett. Men om man ser till energianvändning och utsläpp per producerad ton malm, så kommer produktionsökningen snarare att innebära en minskning relativt sett, tack vare den möjlighet som ges till effektiviseringar och optimeringar. Utsläppen av försurande ämnen kommer även efter en produktionsökning att få marginell betydelse för försurningssituationen i kringliggande marker, som dessutom är gynnsam allmänt sett. För att kunna ta om hand och processa den ökade kvantiteten malm måste kapaciteten i anrikningsverket förbättras. Hur och var detta sker på bästa sätt har utretts. Den bästa lösningen bedöms vara att uppföra ett nytt anrikningsverk vid det befintliga norra industriområdet, Garpenberg Norra. Genom det nya uppfordringsschaktets placering nära den största mineraltillgången och det nya anrikningsverkets placering invid det nya schaktet minimeras transportbehovet. Härigenom kan också ett i alla delar modernt och rationellt processverk skapas. Genom denna lösning minskar samtidigt antalet tunga transporten genom Garpenbergs samhälle samtidigt som bullernivån sänks. I det närliggande samhället Jälken förväntas oförändrade ljudnivåer jämfört med idag. Av central betydelse för verksamhetens framtida påverkan på miljön är också valet av plats för den fortsatta deponeringen av anrikningssand. Urvalsprocessen gjordes redan vid prövningen för nuvarande tillstånd, varvid valet föll på en påbyggnad av det befintliga Ryllshyttemagasinet. Den nu aktuella ansökan avser att slutligt utnyttja den magasinskapacitet som förutsågs i den omnämnda urvalsprocessen. Detta innebär en höjning av kringliggande dammar med 6 meter över nuvarande tillståndsnivå. Fördelar med en påbyggnad av det befintliga magasinet är att endast en begränsad ny markyta behöver tas i anspråk. Vidare kommer utsläppen huvudsakligen att ske till samma vattendrag som idag. Dammarna kan mestadels byggas av anrikningssand, men viss komplettering krävs med bergmaterial och morän/naturgrus. Påbyggnaden leder till att landskapsbilden ändras genom att magasinets sluthöjd kommer att bli högre. För att magasinet skall smälta in i landskapsbilden kommer släntning och vegetering att genomföras. Det finns en viss osäkerhet i bedömningen gällande det utläckande grundvatten som kommer att lämna magasinet. Mängden läckvatten ökar generellt med höjden på magasinet. Så länge sandmagasinet är i drift bedöms risken för negativa konsekvenser av läckaget bli små eftersom åtgärder pågår och planeras för att i möjligaste mån samla upp och återpumpa förorenat läckvatten. När magasinet är fyllt kommer det att efterbehandlas genom att täckas med morän och vegeteras. Eftersom den totala genomströmningen av grundvatten blir mindre och utspädningen därmed minskar, kan lakvattnet efter att ha genomströmmat magasinet komma att hålla högre metallhalter än under drift. Detta skulle kunna innebära en framtida risk för metallpåverkan på vattenlevande organismer i bäckar och tjärnar i anslutning till magasinet.

Förutom konsekvenser av utsläpp till vatten och luft, och behovet av energi m.m., har även eventuella konsekvenser av gruvdriften för natur- och kulturhistoriska värden i omgivningarna bedömts, liksom konsekvenser för friluftsliv, boendemiljöer m.m. Som underlag för detta har en rad utredningar tagits fram. De helt överskuggande konsekvenserna för miljön skulle uppstå om någon av dammarna skulle haverera. Konsekvenserna för miljö och människa har bedömts för olika scenarier. Genom dagens högt ställda säkerhetskrav för dammkonstruktioner och en fortlöpande kontroll minimeras emellertid riskerna för dammbrott.

INNEHÅLL 1 INLEDNING...5 1.1 GARPENBERGSGRUVAN OCH DESS ORGANISATION...5 1.2 VAD ANSÖKAN AVSER...6 1.3 INNEHÅLL OCH AVGRÄNSNINGAR FÖR MKB...7 2 ÖVERSIKTLIGT OM VERKSAMHETEN...8 2.1 KORT HISTORIK...8 2.2 NUVARANDE OCH PLANERAD VERKSAMHET...8 2.3 MALMEN SOM NATURRESURS... 10 3 GARPENBERGSGRUVAN MED OMGIVNINGAR... 12 3.1 HEDEMORA KOMMUN... 12 3.2 GARPENBERG MED OMGIVNINGAR... 13 3.2.1 Markanvändning... 13 3.2.2 Infrastruktur & bebyggelse... 15 3.2.3 Kulturhistoriska värden... 15 3.2.4 Friluftsliv, jakt & fiske... 19 3.3 GEOLOGISKA FÖRHÅLLANDEN... 21 3.3.1 Berggrund... 21 3.3.2 Jordarter... 21 3.3.3 Förekomst av restprodukter från tidigare verksamhet... 21 3.4 METEOROLOGISKA, HYDROLOGISKA & HYDROGEOLOGISKA FÖRHÅLLANDEN... 23 3.4.1 Temperatur- & vindförhållanden... 23 3.4.2 Nederbörd och avdunstning... 23 3.4.3 Generell vattenbalans... 24 3.4.4 Grundvattenbildning och flöden... 25 3.5 ANVÄNDNING AV GRUNDVATTEN... 25 3.6 BERÖRDA YTVATTENSYSTEM OCH DERAS ANVÄNDNING... 26 4 NUVARANDE OCH PLANERAD VERKSAMHET... 30 4.1 GRUVOMRÅDET... 30 4.1.1 Det norra industriområdet, Garpenberg Norra... 31 4.1.2 Södra Industriområdet... 32 4.1.3 Planerade förändringar på industriområdena... 34 4.2 GRUVAN... 34 4.2.1 Aktuell produktion... 34 4.2.2 Planerade förändringar i gruvan... 36 4.2.2.1 Borrning... 36 4.2.2.2 Sprängning... 36 4.2.2.3 Lastning och transport... 37 4.2.2.4 Krossning och uppfordring... 37 4.2.2.5 Personuppfordring... 37 4.2.2.6 Bergförstärkning... 38 4.2.2.7 Återfyllning... 38 4.2.2.8 Uppfodring av gråbeg... 39 4.2.2.9 Vattenhantering under jord... 39 4.2.2.10 Spolvatten under jord... 41 4.2.2.11 Ventilation och uppvärmning... 41 4.2.2.12 Övriga anläggningar under jord... 42 4.2.2.13 Insatsvaror under jord... 42 4.2.2.14 Återfyllnadsteknik... 42 4.3 ANRIKNINGSVERKET... 44 4.3.1 Befintligt anrikningsverk... 44

4.3.2 Nytt anrikningsverk eller utbyggnad av befintligt verk... 45 4.3.3 Val av lokalisering för ett nytt anrikningsverk... 46 4.3.4 Val av anrikningsteknik i nytt anrikningsverk... 49 4.4 ANRIKNINGSSAND... 55 4.4.1 Pågående pumpning av anrikningssand... 55 4.4.2 Förändringar i sandpumpning... 56 4.4.3 Reservutsläpp för sandpumpning... 56 4.5 SANDMAGASIN... 57 4.5.1 Aktuella deponeringsförhållanden... 57 4.5.2 Planerad höjning av sandmagasinet... 59 4.5.3 Planerad höjning av dämningsnivå i klarningsmagasinet... 61 4.6 ANRIKNINGSSANDENS EGENSKAPER... 61 4.7 VATTENBALANS... 62 4.7.1 Nuvarande vattenbalans... 62 4.7.2 Förändringar i vattenbalansen... 63 4.8 UTSLÄPP TILL OMGIVANDE MILJÖ... 64 4.8.1 Utsläpp till luft... 64 4.8.2 Utsläpp till vatten... 66 4.8.2.1 Aktuella utsläpp till vatten... 66 4.8.2.2 Förändringar i utsläpp till vatten... 67 4.8.3 Sanitärt vatten... 72 4.9 BULLER... 72 4.10 VIBRATIONER... 74 4.11 AVFALLSHANTERING... 74 4.11.1 Branschspecifikt avfall... 74 4.11.2 Icke branschspecifikt avfall... 74 4.11.2.1 Farligt avfall... 74 4.11.2.2 Övrigt avfall... 75 4.11.2.3 Förändringar i hantering av icke branschspecifikt avfall... 76 4.12 ENERGIANVÄNDNING... 76 4.12.1 Energiledningssystem och energieffektivisering... 78 4.13 FÖRBÄTTRINGSÅTGÄRDER UNDER SENARE ÅR... 78 4.14 ANVÄNDNING AV BÄSTA TEKNIK, BAT... 79 4.15 DEFINITION OCH BESKRIVNING AV NOLL-ALTERNATIVET... 80 5 MILJÖFÖRHÅLLANDEN I LUFT, MARK & GRUNDVATTEN... 81 5.1 FÖREKOMST AV PARTIKLAR I LUFT... 81 5.2 NEDFALL AV METALLER OCH FÖRSURANDE ÄMNEN... 82 5.3 METALLER OCH FÖRSURNINGSFÖRHÅLLANDEN I MARK... 83 5.4 NATURVÄRDEN I GARPENBERGSOMRÅDET... 84 5.4.1 Tidigare naturvärdesinventeringar... 84 5.4.2 Förnyad naturvärdesinventering... 85 6 MILJÖFÖRHÅLLANDEN I VATTENRECIPIENTEN... 86 6.1 AVRINNING OCH VATTENFLÖDEN... 86 6.2 PÅGÅENDE UNDERSÖKNINGSPROGRAM I VATTENRECIPIENTEN... 88 6.3 YTVATTNETS KVALITET... 88 6.4 MATERIALTRANSPORT & KÄLLFÖRDELNING... 90 6.5 SEDIMENTFÖRHÅLLANDEN... 90 6.6 BIOLOGISKA FÖRHÅLLANDEN... 91 7 MILJÖKONSEKVENSER AV NUVARANDE OCH PLANERAD VERKSAMHET... 93 7.1 KONSEKVENSER FÖR LUFT... 94 7.2 KONSEKVENSER FÖR MARK... 94 7.2.1 Konsekvenser för mark ur metall- och försurningssynpunkt... 94 7.2.2 Konsekvenser för mark sett till naturvärden... 96

7.2.3 Sammanfattande konsekvenser för markmiljön av den planerade förändringen av verksamheten... 96 7.3 KONSEKVENSER FÖR GRUNDVATTEN... 97 7.3.1 Konsekvenser för grundvattnets flöde och nivå... 97 7.3.2 Konsekvenser för grundvattnets kvalitet... 98 7.3.3 Sammanfattande konsekvenser för grundvattenmiljön av den planerade förändringen av verksamheten... 98 7.4 KONSEKVENSER FÖR YTVATTEN... 99 7.4.1 Konsekvenser för ytvattnets flöde och nivå... 99 7.4.2 Konsekvenser för ytvattnets kvalitet och risk för skada på vattenlevande organismer orsakat av utsläpp genom utskov... 100 7.4.3 Konsekvenser för ytvattnets kvalitet orsakat av annan påverkan... 106 7.4.4 Konsekvenser för Dalälven och havet... 106 7.4.5 Sammanfattande konsekvenser för ytvattenmiljön av den planerade förändringen av verksamheten... 107 7.5 KONSEKVENSER FÖR MÄNNISKAN... 108 8 MILJÖKONSEKVENSER UNDER BYGGTID... 111 9 OM MILJÖMÅL OCH MILJÖKVALITETSNORMER... 113 9.1 AKTUELLA MILJÖMÅL... 113 9.1.1 Nationella miljömål... 113 9.1.2 Regionala miljömål... 113 9.1.3 Lokala miljömål... 114 9.2 AKTUELLA MILJÖKVALITETSNORMER... 115 9.3 VERKSAMHETENS PÅVERKAN SETT TILL MÅL OCH NORMER... 115 9.3.1 Konsekvenser sett till miljömål... 115 9.3.2 Konsekvenser sett till miljökvalitetsnormer... 116 10 EVENTUELLA TILLBUD MILJÖKONSEKVENSER OCH SKYDDSÅTGÄRDER... 118 10.1 SÄKERHETSRAPPORT... 119 10.1.1 Vid tillbud i gruva, anrikningsverk & verkstäder... 119 10.1.2 Vid dammhaverier dammbrott... 119 11 EFTERBEHANDLINGSPLANER... 121 11.1 EFTERBEHANDLING AV INDUSTRIOMRÅDEN... 122 11.2 EFTERBEHANDLING AV UNDERJORDSGRUVAN... 123 11.3 EFTERBEHANDLING AV RYLLSHYTTEMAGASINET OCH KONGSJÖN... 123 11.4 EFTERBEHANDLING OCH BAT... 123 11.5 EFTERBEHANDLINGENS EFFEKT PÅ LÅNG SIKT... 124 12 SAMRÅD OCH INFORMATIONSINSATSER... 127 13 AVSLUTANDE KOMMENTARER... 128 14 REFERENSER... 133

Bilagor Bilaga C1. Översiktskarta Bilaga C2. Fastighetskarta Bilaga C3. Situationsplan Bilaga C4. Äldre gruvavfall Bilaga C5. Kulturvärdesinventering Bilaga C6. Kommunens markanvändningskarta Bilaga C7. SGUs karta över riksintresse för landets materialförsörjning Bilaga C8. Naturvärdesinventering Bilaga C9. Framtida industriområde vid Garpenberg Norra Bilaga C10. Vattenbalans för verksamheten 2009 Bilaga C11. Ryllshyttemagasinet vattenkvalitetsutredning Bilaga C12. Externbuller Bilaga C13. Vibrationer Bilaga C14. Miljötillstånd och miljöriskutredning Garpenbergsån Bilaga C15. Redogörelse för kemikaliefrågor Bilaga C16. Samrådsredogörelse

1 INLEDNING 1.1 Garpenbergsgruvan och dess Organisation Boliden Mineral AB, som är ett dotterbolag till Boliden AB, bedriver gruvverksamhet i Garpenberg i Hedemora kommun, Dalarnas län. Gruvverksamheten i Garpenberg kan spåras tillbaka till 800-talet. Boliden övertog verksamheten år 1957 från AB Zinkgruvor. Sedan februari 2008 bedrivs verksamheten med tillstånd från Miljödomstolen (M 1838-07) att bryta upp till 2 miljoner ton (Mton) malm årligen. Antalet egna anställda är ca 310 och arbetsstyrkan består dessutom av ytterligare 100 personer anställda av entreprenörer. Mineraliseringen bryts under jord genom s.k. igensättningsbrytning. Malmen utgörs av komplex sulfidmalm som anrikas till mineralkoncentrat i ett anrikningsverk på plats. I anrikningsverket i Garpenberg produceras kopparkoncentrat, zinkkoncentrat och blykoncentrat samt ett blykoncentrat med hög halt av ädelmetaller. Koncentraten levereras till smältverk för utvinning av metaller. Vid verksamheten uppkommer branschspecifikt avfall i form av anrikningssand och gråberg. Den del av det branschspecifika avfallet som inte används för återfyllning av utbrutna brytningsrum deponeras på avsedda platser på gruvområdet. Boliden AB är ett av Europas ledande gruv- och smältverksföretag med anläggningar i Sverige, Finland, Norge och på Irland. Bolidens huvudprodukter är koppar och zink. Viktiga verksamheter är också prospektering och metallåtervinning. Koncernen har cirka 4 500 anställda och en omsättning på ca 30 miljarder kronor. Aktien är noterad på Stockholmsbörsens storbolagslista och på Torontobörsen i Kanada. Boliden har idag fyra gruvområden, Aitik, Skelleftefältet, Garpenberg och Tara på Irland och totalt 6 gruvor. Företagets identitet Namn: Boliden Mineral AB Telefonnummer: 0910 774 000 Organisationsnummer: 556231-6850 Huvudman/ägare: Boliden AB Anläggningens identitet Namn: Boliden Mineral Garpenberg Anläggningsnummer: 2083-105 Adress: Kapplavägen 5 Postadress: 776 98 GARPENBERG Telefonnummer: 0225-360 00 (växel) Telefax: 0225-360 01 5

Operativt ansvar Områdeschef Bengt Sundelin Telefon arbete: 0225-360 10 Mobil: 070-609 89 37 Adress: Enl. ovan. 1.2 Vad ansökan avser I Garpenberg bedriver Boliden Mineral gruvdrift och anrikning av malm i ett anrikningsverk byggt 1950. Dagens produktionsnivå ligger på ca 1,4 Mton/år men enligt gällande tillstånd får 2 miljoner ton malm brytas och anrikas per år. En mycket lyckosam prospekteringsverksamhet har under senare tid väsentligt utökat kända mineraltillgångar och detta gör det möjligt att planera för en högre produktionsnivå. Sålunda projekteras för en utbyggd verksamhet med förmåga att bryta och anrika upp till 3 miljoner ton malm årligen. För att uppnå denna kapacitet anläggs inom ramen för gällande tillstånd ett nytt gruvschakt för uppfordring av malm och ett ytterligare schakt för personuppfordran. Schakten anläggs i ett centralt läge med avseende på kända mineraliseringar och malmkroppar. Att bygga ut anrikningskapaciteten i befintligt anrikningsverk är både dyrt och ineffektivt. Den mest rationella lösningen för att nå nödvändig anrikningskapacitet har visat sig vara att anlägga ett nytt anrikningsverk i anslutning till de nya schaktlägena. Därför planerar Boliden att flytta ovanjordsverksamheten till industriområdet Garpenberg Norra där paste-fill anläggningen redan är belägen och i princip avveckla verksamheten på Södra Industriområdet. De viktigaste förändringarna som planerad verksamhet medför i jämförelse mot dagens befintliga och nyligen tillståndsgivna verksamhet är följande: Maximala produktionsnivån ökas från 2 Mton/år till maximalt 3 Mton/år. Ett nytt anrikningsverk med tillhörande industriområde och infrastruktur kommer att byggas vid Garpenberg Norra invid de nya schakten som håller på att anläggas intill paste-fill anläggningen. Malmen kommer att anrikas vid det framtida anrikningsverket i Garpenberg Norra och befintligt anrikningsverk på det Södra Industriområdet kommer att stängas och rivas när det nya anrikningsverket trimmats in. Fortsatt påbyggnad av Ryllshyttemagasinet till dämningsnivån +239 m och en krönnivå på +241 m. Detta motsvarar en höjning av dämningsnivån med 6 m mot idag tillståndsgiven nivå på +233 m. Dessutom ansöker Boliden om att få pumpa bort inläckande gruvvatten, vars mängd bedöms komma att öka till följd av att nya brytningsområden tas i anspråk. Bortpumpning av gruvvatten tas med i prövningen eftersom det inte prövats tidigare och 6

den sökta produktionsökningen är förenad med en förhållandevis stor förändring i detta avseende. Därutöver söker Boliden tillstånd att ändra den gamla vattendomen från 1949-01-25 där Boliden har tillstånd att avleda högst 60 liter vatten i sekunden från Finnhytte- Dammsjö för driften av anrikningsverket och i framtiden kunna ta vatten från både Finnhytte-Dammsjön och Gruvsjön eller enbart en av sjöarna. Maximala uttaget föreslås totalt bli högst 10 000 m 3 per 2 dygn. 1.3 Innehåll och avgränsningar för MKB För gruvverksamhet måste alltid en särskild miljöprövning av miljödomstolen ske enligt reglerna i miljöbalken. Verksamhetens inverkan på miljön i vid mening prövas och miljödomstolen fastställer också villkor för verksamheten. Enligt miljöbalken skall det alltid göras en miljökonsekvensbeskrivning innan miljöfarlig verksamhet kan tillåtas. En miljökonsekvensbeskrivning ska identifiera, beskriva och bedöma verksamhetens effekter på människor, djur, mark, vatten, luft, landskap och kulturmiljö. Allmänheten har, enligt miljöbalken, rätt att delta och yttra sig när miljökonsekvensbeskrivningar görs. För beskrivning av verksamheten i form av tekniska tillvägagångssätt och lösningar, detaljer som berör själva produktionen, ritningar och kartor över anläggningar och planer m.m. hänvisas i första hand till den Tekniska Beskrivningen (Bilaga B till ansökan). I övrigt återges detta endast översiktligt i MKB:n. Tekniska frågor som har direkta konsekvenser för miljön, såsom användning av naturresurser och kemikalier i verksamheten samt utsläpp eller annan påverkan på den omgivande miljön, behandlas dock i MKB:n även om de samtidigt ingår i den tekniska beskrivningen. Här förekommer således en viss grad av parallell redovisning. Befintlig verksamhet vid Garpenbergsgruvan bedrivs med ett relativt nytt tillstånd från Miljödomstolen (februari 2008). I denna MKB behandlas därför huvudsakligen de miljökonsekvenser som planerade förändringar av verksamheten vid gruvan bedöms ge upphov till i jämförelse med befintligt tillstånd (noll-alternativet). Geografiskt sett görs avgränsningen för vattenmiljön till Gruvsjöns och Garpenbergsån/Forsåns avrinningsområden samt i viss mån Dalälven eftersom detta system utgör råvattentäkt samt ytvattenrecipient för verksamheten. Dessutom behandlas vattensystemen söder, väster och norr om Ryllshyttemagasinet eftersom de är potentiella recipienter av grundvatten från magasinet. För mark- och luftmiljön som påverkas av verksamheten är det framförallt närområdet som är intressant vad rör nedfall av partiklar och potentiellt försurande ämnen samt inandningsbara partiklar. Vad avser utsläpp till luft från förbränningsmotorer behandlas detta på lokal och regional skala men sätts även i sitt sammanhang i större skala. 7

Verksamheten vid Garpenbergsgruvan är en s.k. Seveso-verksamhet. Detta innebär att en omfattande säkerhetsrapport utarbetats för verksamheten (Bilaga D till ansökan). I säkerhetsrapporten behandlas de risker som verksamheten är förknippad med i detalj och i denna MKB behandlas framförallt miljörelaterade aspekter av potentiella olyckor. 2 ÖVERSIKTLIGT OM VERKSAMHETEN 2.1 Kort historik Gruvverksamheten i Garpenbergsområdet startade antagligen redan under 800-900-talet och har därmed pågått i över tusen år. Namnet Garpenberg är medeltida och har sitt ursprung i de tyska bergsmän, s.k. garpar, som under 1300-talet anlitades av ägaren till de tidigaste koppargruvorna i området. Under medeltiden, då bergshanteringens omfattning växte i Garpenberg, var Odalfältet söder om det nuvarande industriområdet det dominerande brytningsområdet. Under början av 1500-talet flyttades malmhantering till Garpenbergs herrgård och Gruvsjön dämdes upp. Under 1600-1700-talet var Garpenbergsområdet, efter Kopparberget i Falun, Sveriges största kopparproducent. Fram till 1900-talet var det främst koppar som utvanns i Garpenberg. Utvinningen skedde genom rostning och smältning av malmen i hyttor. Redan under första hälften av 1800- talet anlades dock ett bok- och vaskverk där man utvann koppar ur äldre gruvvarp. Denna mekaniska våtanrinkning har senare ersatts med allt modernare flotationsprocesser. Samtidigt har zink och bly ersatt koppar som de viktigaste utvinningsmetallerna i Garpenberg. År 1957 förvärvade Boliden Garpenbergsgruvan. Ytterligare historiska detaljer kring malmhanteringen i Garpenberg återfinns i Bilaga C4, som behandlar äldre gruvavfall i Garpenbergsområdet, samt i kulturvärdesinventeringen, Bilaga C5. 2.2 Nuvarande och planerad verksamhet Boliden Minerals verksamhet i Garpenberg består i huvudsak av tre delar; gruva, anrikningsverk med industriområde och sandmagasin. I gruvan utvinns råvaran, malmen, i anrikningsverket förädlas den, och till sandmagasinet förs restprodukten. Vattenhanteringen är en viktig del av verksamheten. Processvattnet utgörs till större delen av återcirkulerat vatten från sandmagasinet och till en mindre del av råvatten som tas från Finnhytte-Dammsjön. Processvattnet och anrikningssanden pumpas tillsammans med gruvvatten och länshållningsvatten från den torrlagda norra delen av Gruvsjön till sandmagasinet. Överskottsvatten avbördas från sandmagasinet till Gruvsjön via Ryllshyttebäcken. Den mer detaljerade redovisning av verksamheten som lämnas i avsnitt 8

4 baseras i huvudsak på denna uppdelning. En situationskarta över verksamheten visas i Bilaga C3. I anslutning till gruvschakten finns idag två industriområden ovan jord, det norra, Garpenberg Norra, och det södra, Södra Industriområdet, vilka beskrivs utförligt i TB (Bilaga B till ansökan). Även om uppdelningen är tydlig, är verksamhetens olika delar för den skull intimt förenade med, och beroende av, varandra. Exempelvis är driften av anrikningsverket direkt beroende av tillgången på malm från gruvan, liksom av möjligheten att deponera anrikningssand i sandmagasinet. Dagens anrikningsverk tillsammans med gruvkontor, förråd och verkstad m.m. är placerat inom gruvans södra industriområde vid det södra schaktet. Figur 1 utgör ett flygfoto över detta område. Den huvudsakliga produktionen och uppfordringen av malm sker dock vid det norra industriområdet. De idag aktiva brytningsområdena i gruvan sträcker sig ned till 1000 meter under jord. Malmerna som bryts innehåller främst zink, bly och koppar samt mindre mängder silver och guld. Malmen krossas och förs upp till dagen, där den transporteras till anrikningsverket, mals innan metallerna separeras från det övriga bergmaterialet i anrikningsverket genom flotation och gravimetriska metoder. Det mineralkoncentrat man producerar, transporteras till olika smältverk för vidareförädling, medan restprodukten, anrikningssanden, återförs till gruvan som fyllning och deponeras på sandmagasinet Ryllshyttemagasinet. Figur 1. Foto över Södra Industriområdet, gruvan, och anrikningsverket. 9

Tack vare ett framgångsrikt prospekteringsarbete i Garpenbergsområdet under senare år har mineraltillgångarna ökat väsentligt. Detta gör det möjligt för Boliden att planera för ökad produktion, vilken planeras att i princip fördubblas från dagens nivå kring 1,4 miljoner ton per år till maximalt 3 miljoner ton. För att nå denna produktion anläggs ett sedan tidigare planerat nytt uppfordringsschakt och ett schakt för personuppfordran och dessutom avser Boliden att bygga ett helt nytt anrikningsverk på det norra industriområdet i anslutning till schakten. Verksamheten på Södra Industriområdet avser Boliden att avsluta och därefter efterbehandla. Produktionsökningen tillsammans med den goda tillgången på malm och mineraliseringar, gör att behovet ökar för att kunna deponera anrikningssand. Detta behov planerar Boliden att tillgodose genom att som tidigare planerats höja det sandmagasin man utnyttjar idag, Ryllshyttemagasinet. 2.3 Malmen som naturresurs En framgångsrik prospektering under de senaste åren har gjort att nya fyndigheter tillkommit i Bolidens gruva i Garpenberg. Av dessa är Lappberget den största. Dammsjön och Kaspersbo är andra fyndigheter som nu är i drift. Kvarnberget planeras komma i drift inom något år och bedöms ha stor potential. Fyndigheternas lokalisering illustreras i Figur 2. Fyndigheterna är av en komplex malmstyp med relativt höga halter av zink, bly och silver medan halten koppar och guld är underordnad. Garpenberg har i dag mycket goda malmreserver och gruvdriften bedöms kunna fortgå åtminstone i 20 år vid planerad produktionsnivå på upp till 3 Mton per år, Figur 3. B EGREPPET MALM Vad som betecknas som malm respektive gråberg baseras på ekonomiska förutsättningar. Malm är den del av en fyndighet som utgör ekonomiskt brytvärt mineral. Är ett metallhaltigt material inte värt att bryta eller anrika p.g.a. praktiska/tekniska eller marknadsmässiga skäl, betecknas materialet inte som malm oavsett vilka metallkoncentrationer det innehåller. Figur 2. Illustration över mineraltillgångarnas läge i Garpenberg. Om å andra sidan brytnings- och anrikningseffektiviteten förbättras i framtiden och/eller marknadens efterfrågan på metallerna ifråga ökar, kommer en del av det som idag betraktas som gråberg att ingå i malmbasen och därmed förlänga gruvans livslängd. 10

Brytningsmetoden i gruvan övergår mer och mer till skivpallbrytning med pastafyllning vilket innebär att återfyllnad sker med avvattnad anrikningssand med inblandning av stabiliseringsmedel som till exempel cement. Beredningen av denna blandning sker i en paste-fill anläggning vid industriområdet Garpenberg Norra. Figur 3. Schematisk illustration över mineraltillgångar i Garpenberg. OM METALLER Koppar: Koppar används i stor utsträckning inom byggnads-, elektronik- och fordonsindustrin. Världsproduktionen av koppar från gruvor ligger på ca 16 Mton/år. Dessutom återanvänds koppar i mycket hög grad. Ungefär 30 % av den koppar som används är återvunnen koppar. De största producenterna är Chile, Peru och USA. I Europa är Polen det land som producerar mest koppar. Zink: Zink används i stor utsträckning till galvanisering av stål och som legeringsmetall. Världsproduktionen av zink från gruvor är ca 12 Mton/år. Dessutom återvinns zink i viss grad. De största producenterna är China, Australien och Peru. I Europa är Irland det land som producerar mest zink. Bly: Bly har ett brett användningsområde men används i övervägande utsträckning i blybatterier. Världsproduktionen av bly från gruvor är ca 3,8 Mton/år. Dessutom återvinns bly i viss grad. De största producenterna är China, Australien och USA. I Europa producerar Polen mest bly. Guld: Guld har ett brett användningsområde men används i övervägande utsträckning inom smyckes- och konstindustrin. Världsproduktionen av guld från gruvor är ca 2 300 ton/år. Dessutom återvinns guld i mycket hög grad. De största producenterna är China, Sydafrika och USA. I Europa är Sverige det land som producerar mest guld. Silver: Silver har ett brett användningsområde men används primärt för industriella syften, bl a till elektronik, speglar och som katalysator för kemiska produkter. Silver används även för prydnadsföremål och smycken. Världsproduktionen av silver från gruvor är ca 20 000 ton/år. Dessutom återvinns silver i hög grad. De största producenterna är Peru, Mexico och China. I Europa är Polen det land som producerar mest silver. 11

3 GARPENBERGSGRUVAN MED OMGIVNINGAR 3.1 Hedemora kommun En översiktsplan för Hedemora kommun antogs i april 1991. Kommunen täcker en yta på knappt 840 km 2. Ca 16 % av kommunens yta utgörs av åker- och betesmark, vilket är en hög andel i länet och även i riket. Jordbruket sysselsätter dock endast 4 % av befolkningen. Knappt 65 % av kommunens yta är skogsmark, dvs mark som enligt skogsvårdslagen är lämplig för virkesproduktion. Nästan hälften av skogen ägs av skogsbolag. Kommuninvånarna bor i huvudsak i någon av kommunens sju tätorter. Hedemora är centralort och tillika Dalarnas äldsta stad. I kommunen bor idag (2008) ca 15 260 personer. Kommunen har en negativ befolkningsutveckling och folkmängden har minskat med 10 % sedan 1990. Näringslivet i Hedemora är mångskiftande och representeras av många verksamheter och företag. Sammanlagt finns ca 1000 företag inom kommunens gränser. Total finns 6800 arbetstillfällen på den lokala arbetsmarknaden. Ungefär en fjärdedel av kommuninvånarna är sysselsatta med vård och omsorg, medan även tillverkningsindustrin sysselsätter en fjärdedel. Andra betydande sysselsättningsområden är handel, utbildning och byggnadsarbete. Figur 4. Översiktskarta där Dalaranas län och Hedemora kommuns läge framgår. 12

3.2 Garpenberg med omgivningar Garpenbergsgruvan är belägen i Garpenberg, Hedemora kommun inom Dalarnas län, cirka 12 km ONO om Hedemora. Samhället har ca 500 invånare. 3.2.1 Markanvändning Garpenberg är en av tätorterna i Hedemora kommun. En detaljerad översiktsplan för Garpenberg antogs i maj 1997. UTDRAG UR ÖVERSIKTSPLANEN MED RELEVANS FÖR GRUVVERKSAMHETEN Grunden för Garpenbergs existens är gruvbrytningen. De båda gruvorna i Garpenberg är de enda gruvorna i Bergslagen där gruvbrytning fortfarande pågår. Översiktsplanen ska bidra till att säkerställa en framtida gruvdrift i Garpenberg. Gruvdriften måste dock ske på sådant sätt att hänsyn tas till boende och miljö. Både äldre tiders gruvbrytning och den pågående verksamheten påverkar mark- och vatten i Garpenbergs omgivningar. Läckage av tungmetaller är särskilt stor från äldre deponier av slagg, varp och anrikningssand. En begränsning av tillförsel av tungmetaller till mark och vatten bör eftersträvas. Vid eventuell övertäckning av äldre gruvavfall måste dock hänsyn tas till kulturmiljön, eftersom slaggförekomster och andra äldre lämningar utgör fornlämningar och är skyddade enligt kulturmiljölagen. Garpenbergs gård I området finns ett flertal fornlämningar som hänger samman med gruvdrift, järn- och kopparframställning. Södra delen av planområdet är av riksintresse för kulturmiljövården. Riktlinjer som säkerställer kulturvärdena för framtiden ska anges i översiktsplanen Garpenbergs samhälle Även miljön i Finnhyttan med kyrka, äldre skjutsstation, prästbostad, kalkugn m.m. är kulturhistoriskt värdefull liksom miljön kring Gruvkapellet och odalfältet. Översiktsplanen ska bidra till att bevara dessa miljöer som är en viktig del i samhällets historia. Eftersom gruvverksamheten har påverkat stora delar av landskapet kring Garpenbergs samhälle är det viktigt att några områden för rekreation och fritid säkerställs. Inom Garpenbergs kommundel är förekomsten av jordbruksmark liten. Däremot är inslaget av skogsmark stort, varav större delen av närliggande skog ägs av Svea Skog. Markerna inom Garpenbergs kommundel är påverkad av gruvnäringen genom förekomst av slagg- och varphögar, sandmagasin, gruvhål etc. Stora områden har också under århundraden nyttjats för hagmarksbeten och slåtter, träkolsframställning och som leverantör av gruvved. Denna kulturpåverkan gör att jordmånen fortfarande är mycket varierad. Den absolut dominerande markanvändningen i omgivningarna kring Garpenbergs tätort är skogsbruk 1. Längre ned i Forsåns avrinningsområde finns öppna marker framförallt i anslutning till Forsån. 13

Enligt SGU:s beslut 2007-09-13 (Dnr 46-1298/2003) är Garpenbergsgruvan klassat som riksintresse för mineralnäring (MB 3 kap. 7 ) med en utsträckning som framgår av Figur 5 (se även Bilaga C7). Enligt tillgängliga uppgifter finns det inga planer på någon nämnvärd förändring av markanvändningen i Garpenbergsområdet inom den närmaste framtiden. Figur 5. Detaljavgränsning av riksintresset Garpenbergsgruvorna. Boliden har idag mark anvisad av Bergsstaten för sin verksamhet enligt markering i Figur 6 (en större bild finns i Tekniska Beskrivningen). Beslut om ytterligare markanvisning fås enligt praxis först efter en lagakraftvunnen miljödom. Med markanvisning menas att bolaget enligt minerallagens 9 kap äger rätt att ta detta markområde i anspråk för bearbetning av mineralfyndigheten, liksom för tillhörande verksamhet. Även vissa skyldigheter är förknippade med en markanvisning. Gruvområdets nuvarande uppdelning och utformning beskrivs i avsnitt 4.1. MARKÄGARE Boliden äger den mark, fastigheten Tyskgården 5:2, inom vilken verksamheten vid Södra Industriområdet bedrivs. Boliden är även ägare till fastigheten Backgården 3:3 inom vilken Garpenberg Norra är beläget. Ryllshyttemagasinet är beläget inom fastigheterna Hedemora Backgården 3:3, Hedemora Vibberbo 1:1,18:1 och 8:1 samt Hedemora Ryllshyttan 2:1. Inom Ryllshyttemagasinet finns därutöver samfällt vatten Hedemora Ryllshyttan S:2 och Hedemora Vibberbo S:2. 14

Figur 6. Bolidens markanvisning i Garpenberg. 3.2.2 Infrastruktur & bebyggelse Garpenbergs samhälle, med ca 500 invånare (511 år 2008) är beläget mitt i mellan tätorterna Hedemora i väster och Horndal i öster på ca 12 km avstånd till båda samt ca 17 km norr om Avesta. Bostadsbebyggelsen i Garpenberg är lokaliserad på ömse sidor av länsväg 735. Väg 735 passerar genom samhället och fortsätter därefter västerut mot Hedemora. Gruvkontoret och anrikningsverket ligger söder om väg 735. Större vägar i området är länsvägarna 68 och 70. Öster om Gruvsjön går väg 738, som ansluter till väg 735 både vid Brattfors söder om sjön och strax väster om Gruvgården i västra delen av samhället. Norrut från samhället går väg 746 mot Dormsjö och österut väg 740 mot Horndal. Med Länstrafikens bussar kan man måndag-fredag resa till och från Garpenberg. Järnvägstrafiken mot Fors är dock nedlagd sedan 1960-talet. I kommunens översiktsplan betonas att utmålen som hör till gruvorna i Garpenberg är av riksintresse. Vid prövning av bebyggelse eller andra anläggningar inom utmålen bör samråd ske med Bergmästaren och rättighetsinnehavaren. År 1990 fanns i Garpenbergs tätort 217 småhus och 130 lägenheter i flerbostadshus. Många lägenheter och småhus var tidigare outhyrda eller till salu, men situationen har förbättrats. 3.2.3 Kulturhistoriska värden Garpenbergsområdets kulturhistoriska värden utreddes på uppdrag av Boliden av Dalarnas museum under hösten 2004 2. Dalarnas Museum har även gjort en 15

kompletterande kulturhistorisk utredning inför denna ansökan för det område som berörs av den sökta lokaliseringen av det nya anrikningsverket (se Bilaga C5). Området från mitten av Gruvsjön och längs Garpenbergsån ned till gränsen mot Avesta kommun är klassificerat som riksintresse för kulturminnesvård med hänvisning till bergslagsmiljön som har sitt ursprung i äldre medeltiden (Figur 7). Figur 7. Områden av riksintresse för kulturminnesvård. Genom museets omfattande inventering 2, har en detaljerad beskrivning erhållits av såväl fornlämningar och andra kulturlämningar, som värdefulla kulturmiljöer i Garpenbergsområdet. Utredningen omfattade ett ca 9 km 2 stort område (se Figur 8). Den bestod av, dels analyser av historiska kartor från början av 1700-talet fram till slutet av 1800-talet, dels en fornminnesinventering baserat på bl.a. kartanalysen. Inventeringen har resulterat i att 126 lokaler med ca 250 fornminnen dokumenterats inom området, varav 44 av dem var registrerade sedan tidigare. Runt Ryllshyttemagasinet återfanns 42 av lokalerna och runt Gruvsjön och Finnhytte-Dammsjön de övriga 84. Det stora, riktigt gamla gruvfältet, Garpenbergs odalfält, ingick inte i utredningen. Den dominerande fornlämningen är äldre, övergiven odlingsmark, s.k. fossil åker. Vanliga är också bebyggelselämningar och vägar, samt naturligtvis olika slags industriella lämningar efter gruvor, hyttor, hammare, dammar, vattenrännor, järnvägar etc. Inom utredningsområdet avgränsades 16 kulturhistoriskt särskilt värdefulla miljöer. De grupperades i två nivåer beroende på bedömningen av deras kulturhistoriska värde (Figur 8). 16

Kriterier som låg till grund för klassningen var: de enskilda lämningarnas bevarandegrad deras representativitet för Garpenbergs historia hur unika de varit sett till lämningar i andra bergslagsområden den sammanlagda miljöns kulturhistoriska upplevelsevärde. De mest värdefulla områdena utgörs i väster av gruvområdet vid Ryllshyttan (A) med välbevarade lämningar från gruvepokens senaste del, samt ett område med fossil åker NO därom (B). Figur 8. Sammanfattande beskrivning av kulturmiljöinventer ingen 2004. De högst värderade miljöerna har markerats med röd färg (område A-F) och de övriga med orange färg (område G-P). Grön linje markerar den nuvarande gränsen för Riksintresse Garpenberg (jämför med Figur 7). Gul rastrering markerar det område som inventerades 2004. Det i särklass största av de mest värdefulla kulturmiljöerna är området öster och söder om Gruvsjön (C), som består av omfattande gruv- och industrikomplex med lång historisk kontinuitet. Här finns lämningar av bok- och vaskverk, hamnanläggningar, gamla färdvägar, husgrunder från olika epoker m.m., samt i söder Garpenbergs Herrgård. Norr om Gruvsjön i västersluttningen ner mot sjöns tidigare strandlinje finns en liten, ålderdomlig och väl bevarad gårdsenhet (D). Vid Finnhytte-Dammsjöns östra strand finns en likaledes väl bevarad kopparhytta med ett närmast unikt bok- och vaskverk (E). Vid Gransjöbäckens mynning norr om Dammsjön återfinns slutligen en medeltida hyttruin, som även den är väl bevarad (F). Den kulturhistoriska utredning som utfördes 2010 (se Bilaga C5) fokuserar på området nordost om Finnhytte-Dammsjön och öster ut mot Stora Jälken. Arbetssättet var liknande 17

som vid 2004 års utredning och bestod av tre moment: arkivstudier, kartanalys och specialinventering. Figur 9. Område för kulturmiljöinventeringen 2010. Totalt dokumenterades 16 nya lämningar (Figur 10). Dessa bestod av tio stycken kolningsanläggningar, nr 1, 3, 5, 6, 8-10 och 13-15. Därtill påträffades en grund till en kolarkoja utan tillhörande kolbotten, nr 7. Fyra stycken odlingslämningar påträffades, nr 4, 11, 16 och 17. Dessutom dokumenterades en vägbank, nr 12. För en fullständig beskrivning av lämningarna, se Bilaga C5. OM KLASSNING AV KULTURHISTORISKA LÄMNINGAR Lämningar från äldre tider delas in i två kategorier beroende på skyddsstatus, fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Fasta fornlämningar skyddas av Lagen om kulturminnen (SFS 1988:950) medan övriga kulturhistoriska lämningar skyddas av en hänsynsparagraf i Skogsvårdslagen (SFS 1979:429). Till övriga kulturhistoriska lämningar räknas yngre lämningar som är relativt vanligt förekommande. Beträffande den närmare tolkningen av vad som ska bedömas som fast fornlämning så är det länsstyrelsen som har det avgörande beslutet. Enligt Riksantikvarieämbetets praxis klassas liggmilebottnar generellt som fast fornlämning medan kolbotten efter resmila klassas som övrig kulturhistorisk lämning. Denna skillnad beror på att kolbottnar efter liggmilor har ansetts som äldre och ovanligare än kolbottnar efter resmilor. De övriga nyregistrerade lämningarna, odlingar och vägbank, bedöms som övriga kulturhistoriska lämningar. 18

Figur 10. Påträffade lämnigar vid kulturmiljöinventeringarna 2004 (till vänster)och 2010 (till höger). De 2010 nyregistrerade fasta fornlämningarna är markerade med rött och övriga kulturhistoriska lämningar med gult. De högst värderade miljöerna har markerats med röd färg och de övriga med orange färg. Gul rastrering markerar det område som inventerades 2004. Dalarnas Museum konstaterar att förutom de områden som redan utpekats i 2004 års undersökning 2 kunde inga nya områden av särskilt intresse för kulturmiljön konstateras. 3.2.4 Friluftsliv, jakt & fiske Värden för friluftsliv och rekreation inom det aktuella inventeringsområdet i Garpenberg undersöktes i detalj i samband med 2006 års ansökan. Resultaten från den undersökningen 3 sammanfattas i Figur 11. Genom området går vandringsleden Folkareleden, som börjar i Avesta kommun och går vidare mot Horndal. Dessutom finns cykel- och skoterleder. Dessa leder bedöms vara värdefulla för friluftslivet ur ett kommunalt perspektiv. Som ett lokalt värdefullt friluftsområde har skogsmarken söder om Finnhytte-Dammsjön pekats ut. Detsamma gäller Finnhytte-Dammsjön, Gruvsjön, Stora Bredsjön och Högtjärnen där fiske förekommer. I Stora Bredsjön, Nygårdstjärnen och Högtjärnen har man dessutom planterat in ädelfisk. Gruvsjön har under senare år rönt ett ökat intresse ur 19

fiskesynpunkt genom att där förekommer förhållandevis rikligt med stor abborre. Gruvsjön är dessutom en populär badsjö för lokalbefolkningen. Området söder om Gruvsjön ned till Garpenbergs gård har bedömts ha ett regionalt värde för friluftsliv och rekreation. I kommunens översiktplan är ett område från Gruvgården upp mot Örntjärnen och ett annat väster om Nygården anvisade för friluftsliv. Det förstnämnda innefattar ett elljusspår och det senare slalombacken vid Tappdammarna. Både slalombacken och elljusspåret är av regionalt intresse för skidåkare. Slalombacken är tack vare sitt höga läge och snökanoner relativt snösäker och besöks därför av långväga skidåkare. Vintertid anläggs spår för längdskidåkning längs elljusspåren. Skidspåren sägs hålla hög kvalitet och locka till sig åkare från hela kommunen. I övrigt kan nämnas att en lokal jaktvårdsförening sköter jakten. Framför allt jagas älg och rådjur. Längre ner i Forsåns vattensystem är fisket mer intensivt med en aktiv fiskevårdsområdesförening i Åsgarn. De arter som här fiskas mest är abborre och gädda. Fisket i Åsgarn har dock försämrats under senare år. Figur 11. Sammanfattande beskrivning av värden för friluftsliv och rekreation i Garpenbergsomr ådet enligt en inventering 2004. Grön rastrering markerar det inventerade området. 20

3.3 Geologiska förhållanden 3.3.1 Berggrund Berggrunden i Garpenbergsområdet består i huvudsak av sura och intermediära vulkaniska bergarter samt kalkstenar. Sulfidmineraliseringarna i området är främst associerade till kontaktzonen mellan dessa båda bergarter. I samband med mineralisering är kalkstenen vanligen delvis skarn- och dolomitomvandlad. Berggrundens struktur i området utgörs av en synklinal, ett U-format veck, med brant stående nära parallella veckben. Strukturen har en nordöstlig strykning och stupar brant mot sydost. De idag kända sulfidmalmerna och mineraliseringarna i Garpenbergsområdet återfinns främst i det västra veckbenet. Den mineraliserade strukturen är idag delvis känd från dagytan och ned till >1500 m djup, samt längs en sträcka på cirka åtta km. Det finns flera olika typer av mineraliseringar, som exempelvis sprickmineraliseringar i framförallt dolomitiserad kalksten (Mg-rik marmor), mineralisering i form av kompaktsliror och gångar i skarn i anslutning till kalkstenen, som impregnation av sulfidmineral i vulkaniterna, m.fl. 3.3.2 Jordarter Dominerande jordarten i området är morän av olika sammansättning, från grusig, sandig till moig. Blockigheten är också varierande och man kan hitta storblockiga, rikblockiga, normalblockiga samt blockfattiga områden. Mindre förekomster av gyttja och lera finns i vissa dalgångar, främst i anslutning till sjöar och våtmarker. Högsta kustlinjen, HK, ligger på ca +196 i Garpenberg. Under HK är moränen ofta svallad, något som dock avtar nedåt i terrängen. Normalt varierar jorddjupet mellan några meter till ett tiotal meter, men kan undantagsvis variera mer inom vissa områden. Detta har visat sig vid borrningar i området mellan norra delen av Garpenbergsgruvan och Finnhytte-Dammsjön, där moränen uppvisade en mäktighet från endast någon meter till ett femtiotal meter. Sonderingsborrningar och provgropsgrävningar i samband med hydrogeologiska och geotekniska undersökningar vid Ryllshyttemagasinet har visat på mycket begränsade jorddjup i detta område (se Tekniska Beskrivningen Bilaga B till ansökan Bilaga B12-1). Moränens sammansättning har här en liknande variation som i övriga Garpenbergsområdet. I dalgången vid Ryllshyttemagasinets damm A finns inslag av åsmaterial. Nuvarande dammar kring Ryllshyttemagasinet är grundlagda på relativt tunna moränlager. 3.3.3 Förekomst av restprodukter från tidigare verksamhet En detaljerad redovisning av förekomsten av äldre gruvavfall i Garpenbergsområdet återfinns i Bilaga C4. 21

Under den långa tid som gruvverksamhet bedrivits i Garpenberg har relativt stora mängder gruvavfall producerats. En del av de äldre avfallen har i modernare tid kunnat utnyttjas som malm tack vare att effektivare utvinningsmetoder utvecklats. Men betydande kvantiteter finns fortfarande kvar i området, både i specificerade deponier och som en mer diffus förekomst i form av utfyllnads- och konstruktionsmaterial (vägfyllnad, järnvägsbank m.m.). Ett försök att lokalisera och kvantifiera olika slag av gruvavfall i Garpenbergsområdet gjordes under slutet av 1980-talet inom ramen för Dalälvsdelegationens arbete 4. Man uppskattade förekomsten till drygt 0,2 Mm 3 gruvvarp (äldre tiders gråberg), knappt 0,4 Mm 3 slagg (restprodukt från äldre tiders smältning) samt ca 2,5 Mm 3 anrikningssand (restprodukt från i huvudsak det senaste århundradets verksamhet, exklusive sanden i Ryllshyttemagasinet). Förekomsten av dessa äldre gruvavfall i Garpenbergsområdet framgår översiktligt av Figur 12. Odalfältet L. Bredsjön Järnvägsbanken Ryllshyttemagasinet V. magasinen Utjämningsmagasinet Tappdammarna Ö. magasinen Herrgården Figur 12. Gruvavfall inom Garpenbergsområdet enligt Dalälvsdelegationens kartläggning 4. Ljusgrå fält markerar deponier med anrikningssand, mellangrå fält slagg, samt mörkgrå fält gruvvarp. Blå fält markerar sjöar och vattendrag. 22

3.4 Meteorologiska, hydrologiska & hydrogeologiska förhållanden De meteorologiska, hydrologiska och hydrogeologiska förhållandena har studerats inom ramen för de hydrogeologsika studier som genomförts av Bergab. Detaljerade redogörelser och data redovisas i en rad bilagor till den tekniska beskrivningen. Här ges en översiktlig sammanfattning. 3.4.1 Temperatur- & vindförhållanden Temperaturdata behandlas utförligare i den hydrogeologiska utredning som utgör en av bilagorna till TB. I Tabell 1 nedan visas beräknad månads- och årsmedeltemperatur för Garpenberg. Tabell 1. Medeltemperatur för Garpenberg, baserat på medeltemperatur för SMHIs stationer i Avesta och Folkärna åren 1961-1990. Temperaturen är korrigerad för höjdavvikelser och klimatförändringar. Garpenberg Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec År Medeltemp. C -4,5-4,3-1,5 3,5 10 14,2 15,5 14,1 9,4 4,9-0,6-2,9 4,8 Vinddata har använts från SMHIs väderstation på Stora Spånsberget, sydväst om Borlänge och ca 6,5 mil väster om Garpenberg. Stationen har en bra placering med öppet läge och därmed få störningar från omgivningen. En vindros visas i Figur 13 nedan. Den vanligaste vindriktningen är västlig-sydvästlig, men detta gäller endast för lägre vindhastigheter. Vid större vindhastigheter är vindriktningen oftast nordlig eller nordvästlig. Vindros för Stora Spånsberget 20000101-20041231 " => 0 m/s" " => 2,5 m/s" " => 5,5 m/s" 2500 N NW 2000 1500 NE 1000 500 W 0 E SW S SE Figur 13. Vindros för SMHIs väderstation vid Stora Spånsberget för år 2000-2004. Vindrosen visar frekvens för olika vindriktningar och vindhastigheter. 3.4.2 Nederbörd och avdunstning Termen för nederbörd (P) är mm, med vilket menas antal millimeter vattenpelare per enhetsyta. En millimeter nederbörd motsvarar totalt 1 liter vatten per kvadratmeter. Data 23

över okorrigerad nederbörd från perioden 1968-2005 för Hedemora har använts till statistiska beräkningar för Garpenbergsområdet (se TB). Syftet med beräkningarna har varit att uppskatta års- och månadsnederbörden under ett normalår, respektive för ett torrår som beräknas uppträda en gång vart hundrade år, samt ett extremt torrår med återkomsttid en gång på tusen år. Dessutom har beräkningar av månadsnederbörd gjorts specifikt för varje månad, dvs en beräkning av månadsnederbörd under en normalmånad, torrmånad (1:100 år) och extrem torrmånad (1:1000 år). Framtagna nederbördsdata har därefter korrigerats för orografiska avvikelser och normala mätfel enligt gängse normer samt validerats mot de kortare nederbördsserier för Garpenberg som funnits att tillgå. Avdunstning (ET) eller evapotranspiration, sker direkt från vatten-, mark- och bladytor (evaporation) samt via vegetationens andning (transpiration). Även avdunstning uttrycks i mm. Avdunstningsdata har tagits fram för den numera nedlagda SMHI-stationen i Folkärna (se bilaga till TB). I första steget har en potentiell avdunstning beräknats, vilken förutsätter fri tillgång på vatten. Från den potentiella avdunstningen har därefter verklig avdunstning, som är beroende av markvattenhalt, vissningsgräns etc, uppskattats (Tabell 2). I beräkningarna har avdunstningen för torrår använts för både torrår (1:100) och extremt torrår (1:1000). 3.4.3 Generell vattenbalans En beräknad vattenbalans för Garpenbergsområdet har beräknats för ett normalår, torrår och ett extremt torrår enligt Tabell 2. I balansen har antagits att ett torrår föregås av ett normalår. Därmed är grundvattenmagasinen fyllda vid ingången av torråret och snölagringen från föregående normalår tillförs balansen för torråret. Specifik avrinning (l/s km 2 ) finns också angivet i tabellen. Tabell 2. Generell vattenbalans och specifik avrinning för Garpenbergsområdet för normalår och torrår baserat på beräkningsunderlag enligt texten. Garpenberg Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec År Normalår mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm P 49,2 32,4 37,3 45,6 47,9 78,5 84,5 83,6 76,1 60,6 66,7 49,5 711,9 ET -0,8 1,6 8,2 28,8 67,5 92,2 92,2 65,9 33,8 9,1-0,8-1,6 396,1 P-ET 50 30,8 29,1 16,8-19,6-13,7-7,7 17,7 42,3 51,5 67,5 51,1 315,8 S 36,9 16,2 9,3-99,7-33,2 0 0 0 0 0 33,3 37,1 0 G 0 0 0 0 0 13,7 21,4 3,7 0 0 0 0 0 R 13,1 14,6 19,8 116,5 13,6 0 0 0 38,6 51,5 34,1 14 315,8 Specifik avrinning: 10,01 l/s km 2 Torrår 1:100 mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm R 5,5 0 0 45,7 0 0 0 0 0 0 0 0 51,3 Specifik avrinning: 1,63 l/s km 2 Torrår 1:1000 mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm R 4,3 0 0 33,2 0 0 0 0 0 0 0 0 37,5 Specifik avrinning: 1,19 l/s km 2 För en detaljerad redogörelse för vattenbalansens olika komponenter hänvisas till den hydrologiska utredningen (underbilaga till TB). 24

3.4.4 Grundvattenbildning och flöden OM GRUNDVATTENBILDNING Nybildningen av grundvatten är beroende av tillgängligt vatten (nederbörd minus avdunstning) samt jordlagrens vattengenomsläpplighet, deras hydrauliska konduktivitet. Förutsättningarna för vattnet att infiltrera i jordlagren är också beroende av topografin, vilket innebär att exempelvis en brant lutning försvårar grundvattenbildningen. Denna sker främst i moränen, medan det i finkornigare jordarter såsom lera sker en begränsad nybildning av grundvatten. Det vatten som inte hinner infiltrera rinner istället av som ytvatten. Grundvattenbildning sker också till berget, dels direkt på hällar och dels i kontaktzonen mellan jord och berg. I kristallint berg sker grundvattentransporten via sprickzoner. Transportvägarna är komplexa och två närliggande bergborrade brunnar kan därför uppvisa helt olika grundvattennivåer, om de har borrats genom olika sprickzoner. Detta är orsaken till att man inte kan tala om en sammanhängande grundvattennivå i bergmassan. Eftersom grundvattenbildningen till berg är relativt begränsad, sker den huvudsakliga transporten av grundvatten i jordlagren. Grundvattnet transporteras från högre belägna områden (infiltrationsområden) till lågpunkter i terrängen (utströmningsområden) där grundvattnet rinner ut och bildar ytvattendrag, våtmarker eller sjöar. Förutsättningarna för nybildning av grundvatten på ett sandmagasin är goda, eftersom topografin är flack och magasinet begränsas av dammar. Eftersom Ryllshyttemagasinet är anlagt på gammal sjöbotten, begränsar gyttjan i botten av magasinet grundvattenflödet från sanden ned i underliggande morän. Dessa förutsättningar inklusive topografin i området gör att praktiskt taget allt grundvatten som nybildas i magasinet transporteras ut som ett dammläckage (flöde genom dammar och dess undergrund) i dammarnas nedströmsslänt och i den s.k. dammtån. Runt själva gruvan skapas en lokal ökning av grundvattenbildningen genom att grundvattennivån sänks av den länshållning som krävs för att kunna vistas i gruvan. Genom utpumpningen av inläckande grundvatten bildas en avsänkningstratt med relativt brant lutande grundvattennivåer in mot gruvan. De ökade gradienterna skapar ett ökat grundvattenflöde in mot dräneringspunkten, vilket således kompenseras med en ökad grundvattenbildning. 3.5 Användning av grundvatten Inför den potentiella risken att genom bortledanade av gruvvatten påverka brunnar i området har en brunnsinventring genomförts i syfte att kartlägga grundvattenanvändningen i området. Utredningen ingår i Bilaga B14 till den Tekniska Beskrivningen. Inventeringen grundar sig på information från SGUs brunnsdatabas, uppgifter från Hedemora kommun och en enkät till fastighetsägare i området. Totalt identifierades 2 kommunala vattentäkter, 24 privata dricksvattenbrunnar och 23 energibrunnar, se Figur 14. 25

Figur 14. Karta över identifierade brunnar i området. Dricksvattenbrunnar är markerade i rött och energibrunnar i blått och brunnar som finns registrerade i SGUs brunnsdatabas markeras i grönt. Den blåa linjen markerar det område inom vilket uppföljning rekommenderas. De två kommunala vattentäkterna är belägna utanför bilden. 3.6 Berörda ytvattensystem och deras användning Garpenbergsområdet genomströmmas av Garpenbergsåns vattensystem. I centrum ligger Gruvsjön som västerifrån mottar vatten via Ryllshyttebäcken. Detta vatten härrör till största delen från Ryllshyttemagasinet, som idag utnyttjas som sandmagasin för verksamheten. Gruvsjön mottar även vatten norrifrån, där Stora Gransjön och Stora Jälken utgör källsjöar. Via Lilla Jälken och Finnhytte-Dammsjön mynnar detta vatten i norra Gruvsjön via en grävd kanal. Gruvsjön avvattnas söderut via Garpenbergsån, som byter namn till Forsån innan den mynnar i Dalälven i Bäsingen uppströms Näs Kraftverk. Strax nedströms Gruvsjöns 26

utflödespunkt tillkommer vattnet från Rafshytte-Dammsjön, som bl.a. utnyttjats som referenssjö vid undersökningar i vattensystemet (se Bilaga C14). Vattensystemet illustreras schematiskt i Figur 15. För uppgifter om sjöarnas tidigare och nuvarande yta, djupförhållanden m.m. hänvisas till en hydrogeologisk bilaga till TB. Hela avrinningsområdet omfattar en yta på ca 130 km 2 (för mer detaljer se Bilaga C14). Figur 15. Schematisk bild över ytvattensystemet. Tv: De övre delarna med Gruvsjön i centrum. Th: Hela vattensystemet ned till mynningen i Dalälven med provtagningsstationer markerade (Gruvsjön=S23). Samtliga sjöar inom Garpenbergsområdet har anlagts eller dämts upp genom byggandet av dammar. Bland annat har Gruvsjön reglerats sedan åtminstone 1500-talet, då Gustav Wasa styrde malmhanteringen i Garpenberg 5. GRUVSJÖN HETTE TIDIGARE GARPEN och dessförinnan Kodisken. I Gruvsjön och flera kringliggande sjöar anlades dammar för att förse gruvorna med vattenkraft till pumpar och gruvhissar. Dessutom behövdes råvatten och vattenkraft för att driva krossar, vaskningsanläggningar etc i bok- och vaskverken (dåtida anrikningsverk) samt mekaniska anordningar i hyttorna. Finnhytte-Dammsjön försedde en hytta och en kvarn invid dess utlopp med vattenkraft. Dessutom uttogs från Finnhytte-Dammsjön även vatten för driften av en på 1640-talet tillkommen stånggång för gruvorna vid Odalfältet söder om Garpenbergs samhälle. Stånggångarna uppfanns av Christoffer Polhem, som var mycket verksam inom gruv- och hyttindustrin (bland annat ägare av verksamheter i Stjärnsund norr om Garpenberg). Sedan nyttjandet av direkt vattenkraft i början av förra seklet konkurrerats ut av el, används vatten från sjösystemet endast till råvatten för delar av verksamheten. 27

Råvatten till anrikningsverket och för kompressorkylning, toaletter och duschar tas idag via en ledning från Finnhytte-Dammsjön. Överskottsvatten från gruvverksamheten liksom kommunalt avloppsvatten från Garpenbergs tätort släpps ut i Gruvsjön, direkt eller indirekt. Den norra delen av Gruvsjön är, dels torrlagd sedan mitten av 1940-talet (ingår i Odalfältet), dels invallad för att utnyttjas som utjämningsmagasin. I magasinet samlas länshållningsvattnet upp från den norra torrlagda delen av sjön för att senare blandas med bl.a. processvatten och renas genom sedimentering i gruvans nuvarande sandmagasin, Ryllshyttemagasinet. Utflödet från sandmagasinet sker, som redan nämnts, via Ryllshyttebäcken till västra Gruvsjön. Gransjöbäcken, som avvattnas till Finnhytte-Dammsjön, användes fram till januari 2010 som recipient för renat gruvvatten från den norra delen av gruvan. Figur 16. Det norra gruvområdet i övre delen av bilden med laven och paste-fill anläggningen (grön lada ). Sjön Finnhytte-Dammsjön och norra delen av Garpenbergs samhälle i bildens nedre del. Förutom som råvatten och recipient för gruvan och samhället utnyttjas vattnet i Garpenbergsåsystemet till en rad olika ändamål. I Brattfors, nedströms Garpenbergs Herrgård, finns en vattenkraftstation från 1910-talet, som är i privat ägo a. I Persbo, nedströms Brattfors, finns ytterligare en mindre privatägd damm, där elproduktion pågår i nuläget 6. Åvattnet används även tidvis för bevattning av jordbruksmark längs ån, samt till råvatten för produktionen vid Stora Ensos kartongfabrik i Fors b. a Kraft stationen har renoverats och beräknas tas i bruk under de närmaste åren. b Fabrikens nuvarande vattenbehov uppgår till ungefär 0,2 m3/s. Fabriken har åtagit sig att pumpa motsvarande kvantitet vatten, 0,2 m3/s, från den närliggande Pellbosjön till Forsån (Forssjön), då vattenflödet i ån i höjd med fabriken understiger 1 m3/s. Det genomsnittliga vattenflödet i denna del av vattensystemet ligger strax över 1 m3/s enligt mätningar vid kraftverket vid Dicka kvarn. Detta har inneburit att pumpningen från Pellbosjön pågår under en stor del av året. 28

Enligt tillgängliga uppgifter finns det inga planer på någon nämnvärd förändring av vattenanvändningen inom Garpenbergsåns avrinningsområde, förutom de förändringar som beror på den planerade produktionsökningen. Dessa redogörs för i avsnitt 7.3.1. I Figur 15 finns även några sjöar markerade söder, väster och norr om Ryllshyttemagasinet. Dessa sjöar ingår i andra vattensystem än Garpenbergsån, men ligger alla inom Dalälvens avrinningsområde. De har tagits med i redovisningen därför att de ligger i nära anslutning till sandmagasinet. Tre av sjöarna mottar idag vatten som i varierande grad har sitt ursprung i utläckande grundvatten från magasinet (Långsjön/Botbennings Dammsjön, Rudtjärnen och Högtjärnen c ). Den fjärde (Stora Bredsjön) kommer att motta ett grundvattenflöde från magasinet då den pågående återpumpningen avslutats i framtiden. En utförligare beskrivning av dessa sjöar ges i TB Bilaga B14. Nuvarande vattenflöden genom dammarna illustreras schematiskt i Figur 17. Figur 17. Nuvarande grundoch ytvattenströmning vid Ryllshyttemagasinet, från Bilaga B14. c Återpumpning har påbörjats av läckvatten genom Damm E mot Högtjärnen. 29

4 NUVARANDE OCH PLANERAD VERKSAMHET Boliden äger och driver Garpenbergsgruvan med tillhörande anrikningsverk och infrasturktur i Hedemora kommun. Boliden bedriver dessutom ett intensivt och framgångsrikt gruvnära prospekteringsarbete i Garpenberg. Lokaliseringen av Garpenbergsgruvan har markerats på översiktskartan i Bilaga C1. Gruv och anrikningsverksamheten i Garpenberg drivs i enlighet med tillstånd från Miljödomstolen från 2008-02-29 (M 1838-07). Befintligt tillstånd medger en produktion av högst 2 Mton malm per år. Tidigare drevs två separata gruvor som 2004 bands samman med en ort på 800-900 m nivå och blev till en gruva, Garpenbergsgruvan. De ursprungliga malmerna är idag i princip slutbrutna men tack vare en framgångsrik prospektering under de senaste åren har nya fyndigheter tillkommit i Garpenberg (Figur 3) och en betydande malmbas skapats. En förskjutning av malmreservernas tyngdpunkt till Garpenberg Norra som skett över tiden leder till att huvuddelen av malmen idag måste transporteras från Garpenberg Norra till anrikningsverket beläget på Södra Industriområdet. Boliden planerar därför att anlägga ett nytt modernt anrikningsverk i anslutning till tyngdpunkten för dagens verksamhet samt att öka produktionsnivån till 3 Mton/år. Samtidigt avser Boliden söka tillstånd för påbyggnad av det befintliga sandmagasinet Ryllshyttemagasinet. En sammanställning över gällande beslut och villkor kopplade till Bolidens verksamhet i Garpenberg redovisas i Bilaga A till ansökan. 4.1 Gruvområdet För Bolidens verksamhet i Garpenberg finns två industriområden. I norr ligger industriområdet Garpenberg Norra med bl.a. ett schakt för personuppfordran och uppfordring av malm och gråberg. I söder finns det centrala industriområdet med Linaschaktet som enbart används för personuppfordran. Linaschaktet har direkt anknytning till anrikningsverket, som ligger vid det Södra Industriområdet. Malm och gråberg från de södra delarna uppfordras via ett tredje schakt som kallas Gruvsjöschaktet strax öster om verket. Anrikningsverket i Garpenberg omges av ett större industriområde med flera serviceanläggningar. Malm från det norra schaktet transporteras med lastbil och transportband till anrikningsverket, en sträcka på drygt 3 km. De viktigaste anläggningarna vid Garpenbergsgruvan framgår av Figur 17. 30

Figur 18. Översikt av Garpenbergsgruvan. 4.1.1 Det norra industriområdet, Garpenberg Norra Det norra industriområdet utmärks av en 65 m hög lave med två bergfickor. Det finns idag två upplagsområden för malm och gråberg vid Garpenberg Norra. Omgivande byggnader rymmer ställverk, omklädningsrum, förråd, kompressoranläggning och panncentraler. En gruvstuga rymmer kontor, konferensrum, duschrum, omklädningsrum och matsal. Vidare finns fläktanläggningar för friskluft till gruvan och paste-fill anläggningen där pasta för återfyllning av gruvan skapas genom att anrikningssand blandas med bindemedel. Det norra industriområdet har en total yta på ca 30 ha inklusive klarningsbassänger, ett mindre utbrutet dagbrott och området kring paste-fill anläggningen. De viktigaste anläggningarna har markerats i Figur 19. Ledningsgatan mellan anrikningsverket och paste-fill anläggningen vid Garpenberg Norra upptar en yta på ca 34 ha. En intern transportväg sammanbinder norra och södra industriområdena. 31

Figur 19. Översikt över Garpenberg Norra. Vatten som pumpades upp från gruvan gick tidigare dels till paste-fill anläggningen, dels till sedimenteringsbassänger ovan jord för slutlig klarning och vid behov tillfördes kalk. Efter klarning leddes vattnet till Gransjöbäcken. Gransjöbäcken mynnar i Finnhytte- Dammsjön som avvattnas till Gruvsjön. Sedan januari 2010 pumpas allt gruvvatten, som inte används i paste-fill anläggningen, till Ryllshyttemagasinet via sandpumpledningen. En enskild avloppsreningsanläggning renar sanitetsvattnet från gruvstugan. Anläggningen utgörs av två enkammarbrunnar för slamavskiljning, ett öppet dike för luftning av vattnet och två biodammar. Från biodammarna leds vattnet till klarningsbassängerna för gruvvatten. 4.1.2 Södra Industriområdet Södra Industriområdet ligger i direkt anknytning till bebyggelsen i samhället Garpenberg. Området rymmer bland annat anrikningsverk med serviceverkstäder, förråd med materialupplag, garage och gruvstuga. Anrikningsverket är sammanbyggt med gruvlaven för Linaschaktet i ett komplex som förr rymde finkrossverk med malmfickor för mellanlagring. Ingen malm transporteras idag upp via Linaschaktet utan gruvlaven och krossverket är avställt. Norr om anrikningsverket finns en upplagsplats för malm, en bilficka, transportband samt en malmsilo. Intill anrikningsverket finns två silos som tidigare användes för lagring av återfyllnadssand, de är nu avställda. 32

Öster om anrikningsverket finns laven för Gruvsjöschaktet. Ett transportband leder malmen från schaktet till anrikningsverket. En verkstads- och förrådsbyggnad innehåller elektrisk verkstad, mekanisk verkstad, förråd och kontor. Till detta kommer kallförråd. De vilktigaste av de ovan nämnda anläggningarna finns utmärkta i Figur 20. Figur 20. Översikt av Södra Industriområdet vid Garpenbergsgruvan. Vid industriområdet i Garpenberg har äldre brytningsrum som går upp i markytan hägnats in, liksom områden där rasrisk anses finnas. Under 1940-talet torrlades den norra delen av Gruvsjön (enligt vattendom 1944-08-19) genom byggnation av dammar. Länshållning av denna torrlagda del av sjön vidhålls fortfarande. Länshållningspumparna är uppställda i en station i anslutning till invallningen mot norra delen av Gruvsjön. Även det ytvatten från industriområdet i Garpenberg som inte omhändertas i kommunens reningsverk leds till den torrlagda delen av Gruvsjön. Därifrån pumpas det tillsammans med övrigt ytvatten till utjämnings-magasinet vid Gruvsjön och via anrikningsverket vidare till Ryllshyttemagasinet där utfällning och fastläggning av lösta metaller sker. Före 1988, då utjämningsmagasinet anlades, pumpades det uppsamlade vattnet från den torrlagda delen direkt till sjön. Volymen länshållningsvatten från Gruvsjöns torrlagda del uppgår till ca 0,8 M(m 3 ) per år. Variationer i mängden beror av nederbördsförhållandena och är inte beroende av malmproduktionen. Hittills har dock 33

ca 1,3 M(m 3 ) per år pumpats eftersom pumparna vid utjämningsmagasinet arbetat med konstant flöde. Skillnaden utgörs av vatten som tagits in till utjämningsmagasinet från Ryllsyhyttebäcken. Norra och södra industriområdena binds samman med en transportväg. Malm från norra transporteras till en omlastningsstation vid Gruvsjöschaktet där malmen lastas om till en bandtransportör. 4.1.3 Planerade förändringar på industriområdena De framtida malmer som idag är kända är belägna med en tyngdpunkt i området kring norra industriområdet. Med anledning härav planeras det norra industriområdet att bli ett samlat industriområde för hela verksamheten. Boliden söker tillstånd att bygga ett nytt anrikningsverk med tillhörande byggnader och infrastruktur i anslutning till den befintliga paste-fill anläggningen, Figur 19. Där håller Boliden även på att sänka två nya schakt för uppfordring av malm samt persontransport. Denna förändring kommer att leda till en rationell malmhantering och eliminera behovet av transport av malm från Norra till Södra Industriområdet. Detta innebär att det det norra industriområdet kommer att ta ytterligare ca 20 ha i anspråk, vilket åskådliggörs i Bilaga C9. Då det nya anrikningsverket tagits i drift på det norra industriområdet kommer all verksamhet att successivt flyttas över dit. Flytten planeras att ske i etapper. Först flyttar själva anrikningsverksamheten och delar av kringverksamheten som behövs för underhåll och service. Centralförrådet flyttas i ett senare skede. Efter genomförd flytt av all verksamhet kommer efterbehandling av Södra Industriområdet att ske. 4.2 Gruvan 4.2.1 Aktuell produktion I Tabell 3 redovisas produktionen i form av total mängd brutet berg uppdelat på mängdenbruten malm samt brutet gråberg under åren 2005-2009. Tabell 3. Produktion i Garpenberg under åren 2005-2009. Bergproduktion Malmproduktion Gråbergsproduktion År [ton] [ton] [ton] 2005 1 857 000 1 115 500 741 500 2006 1 736 800 1 166 900 569 900 2007 1 903 300 1 218 200 685 100 2008 2 047 300 1 341 500 705 800 2009 1 831 800 1 425 000 406 800 Malmen som bryts krossas under jord innan den uppfordras till dagen. Huvuddelen av malmbrytningen sker idag på ett djup av mellan 800 och 1100 meter. Brytningsmetoderna som används är igensättningsbrytning och skivpallsbrytning. Brytningscykeln är borrning, laddning, sprängning, lastning, skrotning och bergstabilisering, vilket illustreras 34

i Figur 21. Efter det att malmen brutits ut ur brytningsrummet fylls detta igen. Parallellt med malmbrytningen sker tillredningsarbeten för åtkomst av nya malmpositioner. Figur 21. Illustration av brytningscykel i Garpenbergsgruvan. Borrning sker med hjälp av eldrivna hydraulaggregat monterade på mobila, dieseldrivna maskiner. Vid borrningen används vatten för att spola ut borrkaxet ur hålen. Vattnet tas från bassänger under jord. Borrhålen laddas därefter med sprängmedel som pumpas in i hålen. Vid borrningen åtgår både el- och dieselenergi samt vatten för spolning. Denna åtgång förväntas öka proportionellt mot den planerade produktionsökningen. Förutom malm måste även vissa mängder gråberg d brytas för att malmen ska bli åtkomlig. Mängden brutet gråberg i Garpenbergsgruvan motsvarar vanligen 15-20 % av malmproduktionen. Dessa proportioner förväntas bli ungefär desamma vid en produktionsökning. Den frilagda malmen transporteras med dieseldrivna truckar till ett krossverk under jord, varefter den krossade malmen uppfordras via något av schakten. Krossverk och uppfordringsanläggningar drivs med elkraft. Ett nytt schakt kommer att krävas för att klara den tillståndsgivna produktionsnivån 2 miljoner ton malm per år. I anslutning till schaktet placeras även en ny kross under jord. d Definitionen av vad som är gråberg grundar sig helt på ekonomiska kriterier (detsamma gäller för malm, se tidigare faktaruta). Gråberg kan sägas vara det mineraliserade bergmaterial som måste brytas för att malmen ska friläggas, men som har en alltför låg halt av värdemineral för att en anrikning ska vara lönsam. Vid ökade metallpriser kan dock vissa kvantiteter gråberg övergå till att bli malm, och vise versa vid minskade priser. 35

Efter sprängning förstärks bergrummens tak med sprutbetong (armerad eller oarmerad, beroende på behov) som innehåller en accelerator för att påskynda härdningen. Ytterligare förstärkning sker vid behov med hjälp av bergbultar av stål. Bultning görs antingen selektivt eller i system, beroende på förekomst av svaghetszoner. Produktionsökningen förväntas leda till en ökad användning av sprutbetong, accelererings- och fästmedel. När ett brytningsrum är utvbrutet och förstärkt, återfylls det med gråberg och/eller anrikningssand. Det vatten, som genom tillrinning hamnar i gruvan, pumpas etappvis upp ovan jord via ett antal bassänger, där vattnet renas genom sedimentering. Fläktar ovan jord blåser ned friskluft via ett antal tilluftsschakt, medan ventilationsluften lämnar gruvan via frånluftsschakt. Behovet av tilluft beräknas bli fördubblat genom produktionsökningen. Vintertid förvärms tilluften med hjälp av olja eller el. Även gasol eller värmeväxlare kan komma att användas för detta ändamål. Transporter mellan gruvans norra del och dess centrala/södra del sker idag både under och ovan jord. 4.2.2 Planerade förändringar i gruvan 4.2.2.1 Borrning Borrning sker med hjälp av eldrivna hydraulaggregat monterade på mobila, dieseldrivna maskiner. Vid borrningen används vatten för att spola ut borrkaxet ur hålen, detta tas från det vatten som tränger in i gruvan. För att höja produktionstakten utökas antalet borriggar. Behovet av elenergi, diesel och vatten vid borrning beräknas öka proportionellt med ökningen av malmproduktionen. 4.2.2.2 Sprängning De borrade hålen laddas med sprängmedel. Huvudsakligen används ett emulsionssprängämne som pumpas in i hålen. Till en mindre del används ett patronerat sprängämne som förvaras i speciella förråd i gruvan. Emulsions-sprängämnet har ersatt det äldre så kallade ANFO sprängmedlet som idag endast används i vissa situationer. Övergången till emulsionssprängämnet, som är en tvåkomponentprodukt som inte blir sprängämne förrän de blandas på plats i laddtrucken, har medfört en ökad säkerhet och en bättre hantering med minskad risk för spill. Dessutom är lösligheten i vatten mindre för emulsionen än för ANFO sprängämnet. Sprängmedlen består i huvudsak av lika delar ammonium och nitrat. I Tabell 4 anges årsförbrukningen av sprängmedel. Behovet av sprängmedel beräknas öka proportionellt med ökningen av malmproduktionen. Framtida använding förväntas övergå än mer till emulsionssprängmedel. 36

Tabell 4. Sprängämne Användning av sprängämnen 2007 2009. Uppgiven konsumtion vid senaste ansökan och prognos vid full utbyggnad (3 Mton). Uppfodrad malm (Mton) Utfall Beskrivning Prognos 2007-2009 2 Mton Utbyggt 37 1,3 2,0 3,0 Emulsionssprängmedel [kton] 1,1 1,8 2,4 Patronerat sprängämne [ton] 48 91 90 ANFO [kton] 0,1 0,2 0,2 4.2.2.3 Lastning och transport Transporterna sker med lastbil från gaveln där malmen brutits, till krossverk i anslutning till uppfordringsanläggningarna. I den utbyggda gruvan samlas all uppfodring till det nya schaktet vilket får en positiv effekt då avstånden för biltransporterna minskar liksom lyfthöjden, se transportutredningen (underlagsbilaga till TB). De leder till att den totala transportsträckan under jord för malm, insatsvaror och personal minskar med nästan 30 % och totala antalet ton-km med cirka 20 %. 4.2.2.4 Krossning och uppfordring Malmen uppfordras via schakt med hjälp av eldrivna spel, idag används ett schakt vid Garpenberg Norra (schakt II) och Gruvsjöschaktet strax öster om anrikningsverket. Före uppfordring krossas malmen i käftkrossar belägna under jord i anslutning till respektive schakt. I den fullt utbyggda gruvan har dessa uppfordringsvägar avvecklats och ersatts med ett nytt malmschakt med krosstationer på två nivåer. Före denna fas kommer uppfordringskapaciteten i Gruvsjöschaktet att uppgraderas och gruvans kapacitet kommer under två år att överstiga anrikningsverkets kapacitet. Det nya malmschaktet kommer att mynna i närheten av paste-fill anläggningen och sträcker sig ned till nivån 1175 m. Brytningsverksamheten är planerad från 500 m nivån ned till 1500 m. En lave i betong 65-70 m hög placeras ovanpå schaktläget med ett så kallat Koepespel i toppen för drivning av malmskippen. Koepespelet har valts, bland annat, för dess lägre energikonsumtion i jämförelse med ett trumspel. Krossning och uppfordring i schakt sker med hjälp av elkraft. Behovet av elenergi för uppfordring beräknas i huvudsak öka proportionellt mot ökningen av malmproduktionen. Då ett nytt, djupare schakt anläggs ökar behovet av elkraft för uppfordring medan konsumtionen av dieselolja för transporter under jord reduceras. 4.2.2.5 Personuppfordring Utöver rampen i Garpenberg Norra är det möjligt att få tillträde till gruvan via schaktet inom samma område och via Linaschaktet. Det nuvarande schaktet i Garpenberg Norra har en begränsad kapacitet och ligger ungefär 1 km från den största malmkroppen medan

Linaschaket ligger 2 till 3 km söder om samma malmkropp. Personhissarna för daglig transport i dessa schakt avvecklas och ersätts med en hiss i det nya personschaktet i Garpenberg Norra helt nära det nya malmschaktet. Tidigare avsågs endast ett nytt schakt anläggas med en kombination av personhissar och malmskipp, men det fortsatta utredningarbetet har visat att två separata schakt ger en bättre lösning. Avsteget från tidigare planer har anmälts till Länsstyrelsen som en mindre ändring av planerad verksamhet. Via det nya personschaktet blir det möjligt att nå 1070 m djup. Gamla brytningsnivåer ned till 380 m nivå i södra delen av gruvan kan endast nås för inspektion genom Linaschaktet, därför kommer ett enklare trumspel att monteras vid Linaschaktet. 4.2.2.6 Bergförstärkning Vid sprängning anpassas sprängkraften i borrhålen så att sprickbildningen närmast planerad kontur blir så liten som möjligt. Efter utlastning av sprängt berg rensas bergytan med ett hydrauliskt spett, skrotas, varvid löst berg avlägsnas. Efter skrotning sker så kallad ytförstärkning genom att ett betongskikt sprutas på bergtaken och övre delarna av sidorna i bergrummen. För att betongskikten skall härda snabbt används en så kallad accelerator. Sprutbetongen levereras i beredd form med lastbil i poster om 16 ton. Ytterligare förstärkning sker med så kallad bergbult. Bergbulten tillverkas av armeringsjärn vanligen med längden 2,7 meter. De gjuts fast i borrhål antingen med cement eller med härdplast. Årsförbrukningen av kemikalier som accelerator och fästmedel beräknas öka proportionellt mot produktionsökningen. 4.2.2.7 Återfyllning Brytningsmetoden som används är olika varianter av igensättningsbrytning. Efter det att malmen lastats ut ur brytningsrummet fylls detta igen. Återfyllning sker vanligen med gråberg från tillredningen och/eller anrikningssand. Beroende på bergets egenskaper, brytningsrummens storlek och malmens utbredning kan återfyllnadsmaterialet stabiliseras genom inblandning av cement eller liknande bindningsmedel. I den så kallade paste-fill anläggningen ovan jord blandas bindningsmedel in i anrikningssanden i en kontrollerad process och pumpas ned till de rum som skall återfyllas. Vanligtvis används en inblandning av ca 4,5 % bindemedel som utgörs av 80 % merit (slaggcement) och 20 % cement. Det stabiliserade återfyllnadsmaterialet kallas paste-fill. Mellan 25-35 % av fallande sand från anrikningsprocessen används normalt för återfyllnad i gruvan, som mest kan cirka 50 % av mängden fallande anrikningssand komma att utnyttjas. Variationer mellan åren uppkommer huvudsakligen till följd av varierande gråbergsproduktion vid tillredningsarbeten. Se vidare avsnitt 4.2.2.14. 38

4.2.2.8 Uppfodring av gråbeg Gråberg uppfordras endast i undantagsfall då det inte kan utnyttjas för återfyll i gruvan eller om gråberg behövs för anläggningsändamål ovan jord. Inget gråberg finns idag deponerat i Garpenberg. Det gråberg som kommer att uppfordras i samband med expansionen kommer att karaktäriseras (validering) och miljögråberg kommer att särhållas för användning vid anläggningsarbeten. Övrigt gråberg, ca 620 kton, kommer att användas för att återfylla det befintliga dagbrottet vid Garpenberg Norra. I detta syfte har en dränerande plugg byggts i dagbrottets botten vid den forna rampmynningen. Gråberg kommer att återfyllas till dagbrottet i den takt det produceras och när dagbrottet fyllts kommer det att täckas med kvalificerad moräntäckning. 4.2.2.9 Vattenhantering under jord Anläggningarna under jord för pumpning av vatten består av ett system av pumpgropar och bassänger där vattnet samlas upp och varifrån det etappvis pumpas uppåt. I bassängerna sedimenterar slam vilket innebär att vattnet renas i flera steg. I anslutning till verkstäder finns oljeavskiljare. På vissa nivåer finns parallella slambassänger så att den ena kan ställas av för tömning. Idag finns huvudpumpstationer på nivåerna 1000, 820, 570, och 350 under jord i norra delen av gruvan. Via denna pumptrappa transporteras vatten upp genom nuvarande malmschakt i Garpenberg Norra till klarningsbassänger varifrån vattnet pumpas till Ryllshyttemagasinet. Om paste-fill anläggningen är i drift utnyttjas vattnet även i denna process. På nivå 150 m finns en mindre station för pumpning av inträngande rent vatten till gruvstugan i Garpenberg Norra. Borrhål på nivå 180 m levererar kylvatten till pastefill anläggningen, pumpledningen är dragen i den ramp som mynnar nära anläggningen. I södra delen av gruvan samlas vattnet upp i bassäng på nivå 590 m och pumpas därifrån till anrikningsverket via Gruvsjöschaktet och vidare till Ryllshyttemagasinet. Ingen slamavskiljning sker i södra delen av gruvan. För närvarande projekteras en ny bassäng och pumpstation på 380 m nivå vilken kommer att ingå i en pumptrappa på liknande sätt som i den norra delen. Även vattnet som pumpas upp genom Gruvsjöschaktet kommer efter att denna nya station tagit i bruk att vara avslammat. I norra delen av gruvan har omfattande mängder vatten med höga tryck påträffats vid borrningar i anslutning till såväl Lappbergsmalmen som Dammsjömalmen. Stora mängder malm riskerar att inte kunna brytas på grund av detta. Möjligheterna att dränera bergmassan undersöks därför och likaså möjligheterna att täta denna. Slutsatsen är att man kan förvänta sig en påverkan på grundvattennivån i berg inom ett stort område vid en dränering till 500-600 m djup vid Lappberget. Genomförd hydrogeologisk utredning, vilken redovisas i sin helhet som Bilaga B:14 i den Tekniska Beskrivningen (Bilaga B till ansökan) visar att de hydrauliska förhållandena i berget kan påverkas på avstånd upp till cirka 2 km från gruvan. Inom detta område kan emellertid påverkan variera. 39

Vattenledningen i berg sker främst efter sprickor varför grundvattennivån kan variera starkt mellan närbelägna positioner. Det diffusa inflödet av vattnet till området ger å andra sidan en liten sannolikhet för att detta skall kunna säkras enbart via tätning av bergsmassan varför dränering ändå ses som ett huvudalternativ. Det bör påpekas att grundvattennivån i jordlagren påverkas av till exempel topografi och nederbörd i första hand och inte nämnvärt av förhållandena i berget. Tiden för att sänka grundvattennivån och ge tillträde för brytning är avhängig med vilken kapacitet man kan pumpa. I planerna ingår att anlägga pumpstationer på två nivåer vardera med en kapacitet på 360 m 3 /h. Bergabs beräkning visar att avsänkningen skulle kunna genomföras under cirka 1 år med en pumpning av 100 l/s vilket motsvar 360 m 3 /h. Efter avsänkningen behöver mindre mängder av denna vattenkvalitet pumpas upp ur gruvan för att hindra att grundvattennivån stiger igen. Så länge som detta vatten inte påverkats av verksamheten kan kvaliteten förväntas vara god och vattnet särhålls därför och pumpas till Finnhytte-Dammsjön. Avsänkningen av grundvattennivån i berget sänker vattentrycket och medger tillträde till nya brytningsområden i gruvan. Vattnet som pumpas upp väntas vara rent och som framgår av beräkningarna i Bilaga B14 kommer cirka 70 l/s av denna vattenkvalitet behöva pumpas upp ur gruvan för att hindra att grundvattennivån stiger igen. Influensområdet vid dagytan kommer att växa ytterligare en tid innan situationen stabiliseras. En inventering har gjorts av brunnar i omgivningen, Boliden avser att lägga upp ett program för uppföljning av lämpliga parametrar för att kunna spåra eventuell inverkan på grundvattennivåer i området. Tappningsvatten kommer att särhållas från övrigt gruvvatten. Det särhållna gruvvatten kan också komma att användas som processvatten och ersätter i sådant fall råvatten från sjöarna. I vattenhanteringen under jord kommer det även i fortsättningen att ingå stegvis rening i sedimenteringsbassänger från vilka vatten recirkuleras. Bassängernas läge och utformning kan dock komma att ändras, likaså kan nya bassänger anläggas i och med att gruvan utvidgas. För närvarande projekteras en ny bassäng och pumpstation på 380 m nivå i södra delen av gruvan. Vattnet från denna station kommer att pumpas upp till sandpumpstationen (den planerade tryckstegringsstationen) vid nuvarande anrikningsverk via Gruvsjöschaktet, och därefter till Ryllshyttemagasinet. I den fullt utbyggda gruvan samlas så gott som all vattenuppfodring till det nya personschaktet i Garpenberg Norra. Möjligen blir den nya stationen på 380 m nivå kvar och pumpar upp en mindre mängd vatten via Gruvsjöschaktet. Vattnet används som processvatten eller pumpas med anrikningssanden till Ryllshyttemagasinet. Förtjockare kommer att installeras under jord för att effektivisera avslamningen av gruvvattnet innan det pumpas upp. Lamellförtjockare kommer att installeras på nivå 700 m och nivå 1250 m. Slammet från förtjockarna pumpas till filter på 1250 m nivå för 40

slutlig avvattning. Filterkakan kommer att lastas in till utbrytna rum eller blandas in i malmen som skippas upp ur gruvan beroende på vad som för tillfället är lämpligast. Nedanför 1250 m nivå samlas vattnet i pumpgropar varfrån dränkbara pumpar transporterar vattnet i en pumptrappa med steg om cirka 100 m. Djupaste nivå projekteras till 1500 m. Sedimenterat grovt gods grävs ur bassängerna med hjälp av lastare och bärs in på utbrutna rum eller blandas med malmen. 4.2.2.10 Spolvatten under jord Idag är behovet av spolvatten under jord cirka 40 m 3 /h och det kan förväntas bli cirka 90 m 3 /h i en fullt utbyggd gruva, dvs en ökning proportionell mot produktionsökningen. Behovet täcks helt av inträngande gruvvatten. En ny bassäng för uppsamling av gruvvatten anläggs på nivå 335 m nära det nya personschaktet, härifrån leds vattnet till brytningsområden i Lappberget och Kaspersbo. I det fall lokalt inläckage inte täcker konsumtionsbehovet, förses bassängen med avslammat vatten från djupare nivåer. Ytterligare en bassäng anläggs på nivå 500 m i den södra delen av gruvan, varifrån brytningsområden i Dammsjön och Kvarnbergret kan förses med spolvatten.. 4.2.2.11 Ventilation och uppvärmning Friskluft tillförs gruvan via tilluftsschakt försedda med fläktar ovan jord. För att undvika isbildning i tilluftschakten värms luften vintertid. Värmeanläggningarna består idag av värmeväxlare samt elpatroner och oljepannor (WRD-olja). Två anläggningar vid industriområdet Garpenberg Norra förser denna del av gruvan med luft. Centralschaktet vid Södra Industriområdet är även det ett tilluftsschakt, detta har också en anläggning för förvärmning av luften. Ventilationsluften lämnar gruvan genom två frånluftsschakt och rampen i norra delen samt via Främmande malmschaktet, Linaschaktet och Gruvsjöschaktet i den södra delen. Ytterligare ett ventilationsschakt anläggs nära de existerande schakten i Garpenberg Norra. Fläktar för frånluften vid Garpenberg Norra är sedan 1997 placerade under jord för att minska det externa bullret. En fläktanläggning för tilluft (TF4) i Garpenberg Norra kommer att åtgärdas för att minska dess bullerspridning. Ett till- och frånluftsschakt mynnar nära paste-fill anläggningen. Genom värmeväxling utnyttjas frånluften för att värma upp den luft som förs ned till gruvan genom schaktet. Värmeväxlingen beräknas ge en energibesparing av cirka 2,2 GWh/år. Tillförseln av friskluft till gruvan koncentreras i framtiden till de utbyggda delarna i Garpenberg Norra. Förutom schaktet ovan kommer båda de nya malm- och personschakten att användas. 41

Huvudalternativet för uppvärmning av ventilationsluft för gruvan är i ett första skede gasol med el eller olja som kompleteranade energikällor. Värmesystemen byggs dock upp så att det blir möjligt att utvidga återvinningen av värme ur ventilationsluften. 4.2.2.12 Övriga anläggningar under jord Under jord finns serviceanläggningar i form av verkstäder för maskiner och fordon samt personalutrymmen med torrtoaletter. Vid de flesta verkstäder och serviceplatser finns oljeavskiljare. Verkstäder på 6 djupnivåer servar de norra delarna av gruvan. Här finns även en matsal. I de södra delarna av gruvan finns verkstäder på 3 djupnivåer samt en matsal. Ytterligare serviceplatser kan bli aktuella allt eftersom brytningen förflyttas nedåt. 4.2.2.13 Insatsvaror under jord Förbrukade kemikalier och insatsvaror i gruvan under de senaste tre åren redovisas i Tabell 5. Förbrukningen av spängmedel under jord redovisas i Tabell 4. Förnödenheterna lagras i anslutning till serviceplatserna. Användningen av oljor som bränsle diskuteras i 4.8.1. Tabell 5. Insatsvaror Kemikalieanvändning i gruvan 2007 2009. Uppgiven konsumtion vid senaste ansökan och prognos vid full utbyggnad (3 Mton). Uppfodrad malm (Mton) Utfall Beskrivning Prognos 2007-2009 2Mton Utbyggt 1,3 2,0 3,0 Smörj- och motorolja [k(m 3 )] 0,02 0,1 0,1 Smörjfetter [ton] 5,6 10 15 Hydraulolja [k(m 3 )] 0,1 0,1 0,2 Kylarglykol [m 3 ] 0,7 3,5 3,5 Accelerator för sprutbetong [kton] 0,1 0,3 0,3 Fästmedel för bergbult [kton] 0,2 0,2 0,4 Cement [kton] 0,6 2,0 1,2 Sprutbetong [k(m 3 )] 8,7 18 4.2.2.14 Återfyllnadsteknik Två typer av återfyll används i Garpenbergsgruvan, dels konventionell hydraulfyll och dels sk pasta. Genom att avvattna anrikningssanden och binda den med cement eller liknande ämne får man en plastisk massa, en paste eller pasta. Materialet pumpas ned i gruvan för att fylla ut utbrutna rum. Med tiden härdar det och bildar ett utfyllnadsmaterial med hög hållfasthet. 42

Figur 22. Paste-fill anläggningen vid Garpenberg Norra. Paste tillverkas i Garpenberg genom att klassera anrikningssanden i en grov och en fin produkt. Klasseringen görs med hjälp av hydrocykloner. Fraktionerna avvattnas var för sig med hjälp av trumfilter och förtjockare, varefter de åter blandas med varandra samtidigt som bindemedel blandas in. Klasseringsutrustningen för anrikningssanden kommer att byggas ut så att det blir möjligt att, samtidigt med produktionen av paste, också kunna tillverka så kallad hydraulisk fyll. Det senare materialet utgör den grova fraktionen av klasserad anrikningssand. Produkten avvattnas inte utan pumpas eller självrinner ned till gruvan. Även denna klassering görs med hydrocykloner. Tabell 6. Konsumerade kemikalier i paste-fill anläggningen år 2007 2009. Prognostiserade mängder vid full utbyggnad (3 Mton). Ingen uppskattning (IU) gavs för dessa parametrar i den senaste ansökan. Utfall Beskrivning Prognos Insatsvaror 2007-2009 2Mton Utbyggt Sand i paste (Mton) 0,19 IU 0,60 Flockningsmedel [ton] 0,29 IU 12 Bindemedel (cement + slaggcement) [kton] 8,5 IU 38 Anläggningen för produktion av hydraulfyll tas i bruk vid behov, varför framtida produktionsökningar delvis kan mötas med ökad drifttid. Det är emellertid viktigt att ha en god tillgänglighet vid de tillfällen som behovet av fyllmaterial finns. Därför kan även dagens utrustning för tillverkning av paste komma att kompletteras eller bytas ut. Sålunda planeras för installation av en ny förtjockare och ytterligare ett cyklonpaket samt trumfilter. Den nya ø12 m förtjockaren placeras utomhus bredvid nuvarande förtjockare, Figur 22. Det kan även bli aktuellt att installera en ficka för mellanlagring av filtrerad 43

sand. Blir sandfickan aktuell placeras även denna utomhus, medan övriga installationer sker inne i nuvarande byggnad. Tabell 6 visar de senaste tre årens konsumtion av flocknings- och bindemedel samt en prognos vid full utbyggnad till 3 Mton. Processen konsumerar elenergi för drift av bland annat cyklonpumpar, blandningsstation och paste-pump. Under åren 2008 och 2009 åtgick vardera cirka 1.8 GWh för processen. Paste-fill anläggningen återanvänder gruvvatten från klarningsbassängerna i Garpenberg Norra. En mindre andel råvatten används också. 4.3 Anrikningsverket 4.3.1 Befintligt anrikningsverk Dagens anrikningsverk byggdes under åren 1950-1953. I anrikningsverket vidareförädlas malmen till mineralkoncentrat som benämns utifrån sina huvudsakliga värdemetaller. Utvinningsprocessen beskrivs i detalj i TB (Bilaga B till Ansökan). Huvudprocesserna är malning, flotation i flera steg samt avvattning av koncentraten. Koppar- och delar av blykoncentratet går normalt till Bolidens smältverk i Rönnskär, medan zinkkoncentratet huvudsakligen levereras till Bolidens smältverk Kokkola i Finland och Odda i Norge. Bly- och zinkkoncentraten exporteras till viss del även till andra europeiska smältverk. Anrikningsverket har byggts ut och effektiviserats i olika omgångar. Genom ett omfattande investeringsprogram har produktionen ökats med ca 30 % under den senaste 5-årsperioden och den årliga kapaciteten är idag 1,4 miljon ton malm. Tillståndet för verksamheten medger en produktion av 2 miljoner ton malm. Anrikningssanden, dvs den restprodukt som återstår efter anrikningsprocessen, används för återfyllnad under jord och överskottet deponeras i sandmagasinet Ryllshyttemagasinet. Anrikningsprocessen åskådliggörs schematiskt i Figur 23. Figur 23. Schematisk skiss över anrikningsprocessen i Garpenbergs anrikningsverk. 44

Den krossade malmen från gruvan transporteras idag från något av uppfordringsschakten med lastbil eller bandtransportör. I vissa fall görs en kompletterande krossning ovan jord invid anrikningsverket. Därefter mals malmen i roterande kvarnar tillsammans med vatten. Inga malmedia i form av stänger eller kulor används, utan malmen maler sig själv (s.k. autogen malning). Malningen kräver mycket elenergi, och svarar idag för ca 14 % av hela verksamhetens energiförbrukning. Malmerna i Garpenberg klassas som komplexa sulfidmalmer. Det innebär att de metaller man vill utvinna, värdemetallerna, till övervägande del sitter bundna i malmen som sulfider. För denna typ av malm är anrikning genom flotation den helt allenarådande tekniken, vilken också tillämpas i Garpenbergsgruvan. Flotation innebär att olika s.k. flotationsreagens tillsätts en serie tankar, där den malda malmen blandats med vatten och där luft får bubbla genom blandningen. Processen bygger på att de malda mineralpartiklarnas ytkemiska egenskaper kontrolleras så att värdemineralen bärs upp av luftbubblorna och bildar ett skumtäcke på ytan av tankarna. På så sätt kan dessa separeras från övriga mineral, vilka bildar restprodukten, anrikningssanden. För att separera blymineral från kopparmineral tillsätts bikromat. Vid processen bildas vattenlösligt kromat med krom i sexvärd form. För att reducera kromet och samtidigt fälla ur det, tillsätts järnsulfat till det utgående vattnet. 4.3.2 Nytt anrikningsverk eller utbyggnad av befintligt verk För att långsiktigt säkra driften vid gruvan och i möjligaste mån utvinna mineralresurserna i området krävs en rationalisering och effektivisering av verksamheten. Detta görs genom att öka produktionen. Det befintliga anrikningsverket klarar dock inte den planerade produktionsökningen utan måsta byggas ut, eller så måste ett helt nytt anrikningsverk anläggas. För att utröna vilket alternativ som är lämpligast genomförde Boliden en vägvalsstudie där alternativen ställdes mot varandra. Vägvalsstudien rekommenderade anläggandet av ett helt nytt anrikningsverk. Boliden planerar därför att bygga ett helt nytt anrikningsverk där i grunden samma anrikningsteknik används som i dagens anrikningsverk. I ett nytt anrikningsverk är dock avsevärda effektiviseringar och förbättringar möjliga. Vidare dimensioneras kvarnarna så att ingen primärkrossning behöver ske innan malmen matas in i verket. Ett nytt anrikningsverk innebär högre investeringskostnader jämfört med en utbyggnad av befintligt verk. Fördelarna med ett nytt verk bedömdes vara att det ger en lägre total kostnad (investeringar+drift+reinvesteringar), samt att helt nya anläggningar minimerar de produktionsrisker som utnyttjande av delvis befintliga anläggningar medför. 45

4.3.3 Val av lokalisering för ett nytt anrikningsverk Lokaliseringen av ett nytt anrikningsverk kan i princip väljas fritt. Med hänsyn till miljö och kostnader så bör lokaliseringen dock väljas så att transportarbetet minimeras. De huvudsakliga materialströmmarna till anrikningsverket är malm och vatten. Ut ur anrikningsverket kommer förutom produkten, dvs koncentraten, även fyllsand och anrikningsand för deponering inklusive processvatten. I Garpenberg blir ca 15 % av malmen koncentrat och ca 85 % anrikningssand. Av den producerade anrikningssanden används mellan 25-50 % för återfyllnad av gruvan. I anrikningsverket används till övervägande del återcirkulerat vatten från sandmagasinet som processvatten. Pumpad vattenvolym till sandmagasinet, till vilket allt potentiellt förorenat vatten pumpas tillsammans med anrikningssanden, består huvudsakligen av processvatten, gruvvatten och länshållningsvatten från den torrlagda delen av Gruvsjön. Beroende på mängderna i de olika strömmarna och möjliga transportmetoder kan en optimal lokalisering beräknas ur investerings- och driftskostnadssynpunkt. Driftskostnaderna reflekterar energiaspekterna. Vid dagens lokalisering av anrikningsverket uppfordras ca 60 % av malmen vid Garpenberg Norra och transporteras med lastbil till en omlastningsstation öster om Gruvsjöschaktet och resterande del via transportband. Övrig malm transporteras från Gruvsjöschaktet till anrikningsverket med transportband. Vid en produktionsökning kommer all malm att uppfordras via det nya schaktet beläget invid paste-fill anläggningen vid Garpenberg Norra. Tre principiella lokaliseringar av det nya anrikningsverket är således möjliga (Figur 24): Alternativ 1. Alternativ 2. Alternativ 3. Vid nya schaktet Vid sandmagasinet Någonstans mellan de övriga två placeringarna, exempelvis i närheten av befintligt anrikningsverk. En lokalisering invid schaktet (Alt. 1) eliminerar behovet av malmtransporter ovan jord. Vidare eliminerar det behovet att transportera återfyllnadssand till paste-anläggningen. Anrikningssand och vatten pumpas till sandmagasinet och återvinningsvatten leds tillbaka till anrikningsverket. En lokalisering invid sandmagasinet (Alt. 2) skulle innebära transport av malm, gruv- och länshållningsvatten samt fyllsand med tre separata transportsystem på en sträcka av minst 5,2 km. Anrikningssanden pumpas en kortare sträcka till sandmagasinet och återvinningsvatten pumpas eller leds en kortare sträcka till anrikningsverket än i Alt. 1. Även en lokalisering någonstans mellan schaktet och sandmagasinet (Alt. 3) innebär transport av malm, gruv- och länshållningsvatten med tre transportsystem (pumpning av vatten, transportband eller vägtransport av malm och pumpning eller vägtransport av fyllsand) på en sträcka av upp till 5,2 km (beroende på placering). Anrikningssanden 46

pumpas till sandmagasinet en sträcka som beror på lokalisering av verket, medan återvinningsvatten pumpas eller leds till anrikningsverket. Figur 24. Lokaliseringsalternativ med markerad 1 km radie från möjlig lokalisering av nytt anrikningsverk Ur ett massflödesperspektiv visar jämförelsen att en lokalisering invid det norra schaktet är det optimala (Alt. 1). Det nya schaktets läge ges av tyngdpunkten för malmreserven. Den utan jämförelse största reserven finns i Lappbergsfyndigheten varför schaktet är lokaliserat dit. Andra faktorer som talar för denna placering av ett nytt anrikningsverk är: - Alt. 1 innebär att anrikingsverket och industriområdet placeras vid gruvans tyngdpunkt, vilket minimerar malm- och persontransporter. - Ett gemensamt industriområde för hela verksamheten möjliggör påtagliga rationaliseringsvinster. - Ur miljösynpunkt har placeringen påtagliga fördelar. I lokaliseringsbedömningen har dock flera andra faktorer betydelse, av vilka exempelvis tillgång till mark, avstånd till närboende, natur och kulturvärden är de mest betydande. Närboende har speciellt uttryckt önskan om att beakta visuella störningar, ljussättning (s.k. luminisk påverkan) och buller (avsnitt 4.9). Som framgår av Figur 24 ligger i princip hela Garpenbergs samhälle inom 1 km radie från dagens anrikningsverk emedan det inte 47

finns några boende inom 1 km radie från lokaliseringen av det nya uppfordingsschaktet. Närmaste bostadshus ligger idag endast ca 200 m från anrikningsverket. Närmaste bostadshus i förhållande till nya schaktet ligger i Jälken på ett avstånd av 1,3 km och 1 km från planerat anrikningsverket. Närmaste fastigheter i anslutning till sandmagasinet är belägna öster om magasinet på Norrlandsvägen i Garpenberg på ett avstånd av ca 800 m. Invid sandmagasinet finns även en slalombacke. Boliden planerar att bygga ett helt nytt anrikningsverk som lokaliseras i anslutning till det nya uppfordringsschakt som håller på att sänkas invid paste-fill anäggningen på industriområdet Garpenberg Norra. Man avser att använda i princip samma anrikningsteknik som i dagens anrikningsverk, men i ett nytt anrikningsverk är avsevärda effektiviseringar och förbättringar möjliga. Vidare dimensioneras kvarnarna så att ingen primärkrossning behöver ske innan malmen matas in i verket. Ytterligare en viktig parameter att ta hänsyn till är transporter av koncentrat och insatsvaror från respektive till anrikningsverket och möjligheten att minimera transporterna genom Garpenbergs samhälle. Av producerat metallkoncentrat utgör i dagsläget knappt 78 % zink-koncentrat och 20 % bly-koncentrat samt ca 2 % kopparkoncentrat. I en framtid kommer fördelningen att förbi ungefär oförändrad, se Tabell 7. Zink- och bly-koncentraten transporteras mot öster (Gävle) medan koppar-koncentratet transporteras mot väster (Smedjebacken). En placering längre österut är således att föredra eftersom kopparkoncentratet utgör en mycket liten andel av totala koncentratmängden. Dessutom kommer huvuddelen av gruvans och anrikningsverkets insatsvaror från öster. Tabell 7. Mängd producerade mineralkoncentrat och genomsatt malmtonnage 2007 2009, uppgiven produktion vid senaste ansökan och prognos vid full utbyggnad. 3 Mton. Produkt Malm (Mton) Utfall Beskrivning Prognos 2007-2009 2Mton Utbyggt 1,4 2,0 3, 0 Blyslig via gravimetri [kton] 0,05 0,05* 0,2 Kopparslig [kton] 2,9 10* 5,8 Blyslig [kton] 36 100* 80 Zinkslig [kton] 153 300* 270 *Inte jämförbart eftersom räknat på andra antagna halter i inkommande malm Den samlade bedömningen blir således att lokaliseringen för ett nytt anrikningsverk bör planeras i anslutning till det nya uppfordringsschaktet invid paste-anläggningen. Den exakta placeringen i detta område styrs av geotekniska aspekter eftersom kvarnarna 48

kräver en mycket stabil grundläggning, dvs grundläggning på berg, och det finns strax nordväst om nya schaktet invid paste-fill anläggningen. Boliden har speciellt beaktat de närboendes önkesmål om att minimera visuella effekter genom att reducera den planerade höjden på anrikningsverket och dess färgsättning. Vidare kommer en ljussättning av området kring det nya anrikningsverket utformas så att besvärande ljus i möjligaste mån minimeras utan att äventyra säkerheten för de anställda. Buller har beaktats vid utformning av anrikningsverket, bullerisolering och val av teknik. Bullerkrav har ställts vid design och kommer dessutom att beaktas i driftsrutiner för verksamheten. Närboende i Jälken uttryckte vid samråd önskemål om att de avbaningsmassor som uppstår vid avrymning av det utvidgade industriområdet invid paste-fillanläggningen skall användas för att bygga en buller- och insynsvall mot Jälken. Bolaget har inarbetat förslaget i projektet och redan anlagt vallen med avrymningsmassor från omdragningen av malmtransportvägen som gjorts inför arbetena med det nya schaktet. 4.3.4 Val av anrikningsteknik i nytt anrikningsverk Inmatning av malm Malmen som uppfordras från gruvan kommer att matas in i en malmlada via ett täckt transportband. Malmlagret byggs in för att underlätta produktionen vintertid och för att minska spridningen av buller och damm till omgivningen. I delar av byggnaden kan det även bli aktuellt att lagra gråberg. Vid störningar i bandtransportvägarna kan malm och gråberg mellanlagras i anslutning till det nya uppfordringsschaktet. Från malmladan matas malmen via täckt transportband in till anrikningsverket och kvarnarna. En viss mängd lagrad malm behövs för att upptätthålla kontinuerlig produktion i anrikningsverket eftersom gruvan inte producerar ett konstant flöde av malm. Malmladan dimensioneras för drygt 60 000 ton, dvs ca 1 veckas produktion vid händelse av driftstopp i gruvan. Detta är en avsevärd förbättring och effektivisering jämfört med dagens situation där en stor andel av malmen omlastas två gånger, eftersom transport först sker med lastbil och därefter med långa transportband. Krossning Vid behov krossas malmen ytterligare i ett mobilt krossverk beläget invid anrikningsverket innan den matas in till kvarnarna. Malningskapaciteten i det nya anrikningsverket dimensioneras för att klara produktionen utan ytterligare krossning utöver den som sker i gruvan. Därför förväntas inte någon krossning behöva ske vid det nya verket. Viss krossning kan dock tillfälligtvis bli aktuell för framställning av vägmaterial och liknande tillämpningar. 49

Malning För att frilägga värdemineralen mals malmen i kvarnar tillsammans med vatten. Malningsprocessen är idag autogen e och samma teknik kommer att användas i det nya anrikningsverket. OM ALTERNATIV MALNINGSTEKNIK Ett flertal olika kvarntyper finns tillgängliga på marknaden av vilka framförallt SAG (Semi Autogeneous Grinding) där malmediet delvis består av stålkulor, studerats. Investringskostnaden för SAG är något lägre än för AG men driftskostnaden är betydligt högre för SAG till följd av merkostnaden för stålkulor. Vidare kan man tänka sig en kombination av finkrossning och sekundär stenmalning. Driftkostnaden (energiförbrukningen) är ungefär den samma som för AG men investeringskostnaden är dock avsevärt högre för ett finkrossverk och påföljande stenmalning. Malningsprocessen är energikrävande. Den specifika energiförbrukningen är idag cirka 17 kwh/ton för detta steg. I stort ökar förbrukningen av elenergi och vatten vid malningen proportionellt mot den mängd malm som anrikas. Kvarnarna i det nya anrikningsverket kommer att medge att malmen kan malas finare än idag. Detta kommer att utnyttjas i det fall att man kan påvisa utbytesvinster. Kvarnarna i det nya anrikningsverket blir avsevärt större än i dagens verk och dimensioneras för att hantera en större produktion, men anpassas även för att kunna hantera malmer med varierande malbarhet. Detta betyder att momentankapaciteten beräknas variera betydligt mindre än i dagens anrikningsverk, vilket ger ett jämnare flöde till flotationskretsarna. Anrikningseffektiviteten kan av denna anledning förväntas öka och sålunda minska mängden metaller som deponeras i Ryllshyttemagasinet. Anrikningsprocessen i form av malning och flotation utvecklar värme och avger buller. Stor vikt kommer att läggas vid isolering av anrikningsverket för att hindra spridningen av buller till omgivningen. Kylning av inomhusluften måste därför kunna ske sommartid. I planerna åstadkommes det genom att lågvärdig värme leds bort och kyls med hjälp av gruvvatten. Gravimetrisk anrikning Den absoluta huvuddelen av malmen lämnar kvarnkretsen som ett finmalt material uppslammat i vatten, inom branschen benämnd pulp. En liten mängd blykoncentrat f med höga halter av värdemineral (bly, guld och silver) utvinns gravimetriskt i malkretsen. Gravimetrikretsen dimensioneras i det nya verket för att kunna behandla ett större flöde relativt dagens situation, vilket ger förutsättningar att öka utbytet av blymineral samt ädelmetaller. Malkretsen i det nya verket förbereds även för en installation av flotationsapparater av mindre modell som är anpassade för att hantera grovt gods. Även här är avsikten att kunna öka utbytet av blymineral och ädelmetaller. e Med en autogen process menas att nedmalningen sker utan hjälp av malmedia i form av stänger eller kulor. f Koncentrat brukar även kallas slig 50

Flotation OM FLOTATION OCH FLOTATIONSKEMIKALIER Med flotation kan partiklar separeras med hjälp av deras olika ytegenskaper i vatten. Flotation är en av de viktigaste separationsprocesserna inom mineral- och kolindustrin. Genom att kombinera olika typer av ytaktiva reagenser som, efter dess funktion, benämns samlare, tryckare och skumbildare, samt styra den kemiska miljön i övrigt genom att styra ph, kan man avskilja flotera av värdemineralen som ett skum i processen. De typer av reagens som kan användas är kända sedan flera decennier tillbaka och få nya kemikalier har introducerats under denna tid. Möjligheten att kontinuerligt analysera procesströmmarna på metallinnehåll har tillsammans med utvecklad processtyrning medfört att doseringarna av reagens kunnat minskas. Viss forskning pågår inom området med att utveckla reagens som bygger på mikrobiologisk vidhäftning, så kallad bioflotation. Detta har ännu inte resulterat i praktiska tillämpningar. Som samlare för sulfidmineral används olika tioföreningar, normalt xantater och ditiofosfater. De kemikalier som används varierar med tiden och malmtyp. I anrikningsverket i Garpenberg används som samlare kaliumamylxantat (KAX) eller isobutylxantat (IBX) vilka valts på grund av sin effektivitet vilken medger låga doseringar. Skumbildare är vattenlösliga polypropylenglykoleter och alkoholer, vilka är vanliga att använda i processer med sulfidmalm, reagenset är lätt nedbrytbart och inte skadligt för vattenlevande organismer. För att skilja olika sulfider från varandra i flotationsprocessen tillsätts sk. tryckare. De är ämnen som inaktiverar specifika mineral och därmed gör det möjligt att selektivt flotera andra. I anrikningsverket i Garpenberg används zinksulfat för att trycka zinkmineral vid Cu/Pb flotation. Därefter tillsätts kopparsulfat för att aktivera zinkmineralen vid Zn flotationen och bikromat för att trycka Pb vid Cu/Pb separation. Huvuddelen av produkterna tas fram via flotation. I en serie tankar får luft bubbla upp genom pulpen. Genom tillsats av olika flotationsreagens kan partiklarnas ytkemiska egenskaper kontrolleras så att värdemineralen bärs upp till ytan av luftbubblorna. Det bildas ett mineraliserat skumtäcke som skiljs av för vidare bearbetning. För att få ett gott utfall av flotationsprocessen krävs relativt små tillsatser av flotationsreagens och att det vatten som tillsätts håller god kvalitet. Anrikningen utförs i tre flotationskretsar, alla med ett likartat utseende där ett råkoncentrat floteras i ett första steg. Råkoncentratet renas genom att flotationsprocessen upprepas i flera steg i en så kallad repeteringskrets. För att upprätthålla höga utbyten fortsätter flotationen av mellanprodukten från råflotationen i en så kallad rendragningskrets. I en första krets, den så kallade CuPb-flotationen, floteras ett värdemineralkoncentrat med de betalbara metallerna bly (Pb), koppar (Cu), guld (Au) och silver (Ag). Detta koncentrat delas upp i en andra krets som benämns som separationskretsen eller Cuflotationen, här floteras ett koncentrat med de betalbara metallerna koppar, guld och silver, det så kallade Cu-koncentratet. Kvar blir ett Pb-koncentratet med de betalbara metallerna bly, guld och silver. Mellanprodukten från CuPb-flotationen pumpas till Zn-flotationen där ett mineralkoncentrat med den betalbara metallen zink (Zn) floteras, det så kallade Zn-koncentratet. 51

I kretsen återförs olika mellanprodukter och rendragningskoncentratet till råflotationen. Dessa produkter kan även malas ytterligare i mindre kvarnar för att förbättra friläggningen av värdemineralen. Flotationsavdelningen i det nya anrikningsverket utformas på principiellt likadant sätt som i nuvarande anrikningsverk. De nya flotationsapparaterna blir dock större för att kunna hantera det större pulpflödet. Delar av de nu utbrutna malmerna i Garpenbergsgruvan har hållit höga halter av mineralet talk. Detta mineral floterar naturligt och förorenar därför övriga mineralkoncentrat. Under de senaste åren har problemen orsakade av detta mineral varit små, men av och till uppträder talkrika malmpartier. I det nya anrikningsverket reserveras därför en plats i början av flotationsavdelningen för en eventuell installation av en fjärde krets. I denna krets avses talk floteras av och deponeras med anrikningssanden. Restflotation av sulfidmineral har undersökts i fullskala i samband med utbyggnader av flotationskretsarna i nuvarande anrikningsverk. Försöken genomfördes med två syften dels för att minska svavelhalten i anrikningssanden, dels för att minska Pb-halten i samma produkt. Resultaten från försöken visade att det inte var möjligt att flotera tillräckligt stora mängder sulfidmineral inom en rimlig flotationstid för att nå ned till önskade halter av svavel. Boliden avser inte att införa en restflotation i det nya anrikningsverket. Dock visade det sig att ökade Pb-utbyten kunde uppnås genom förlängd flotationstid, vilket beaktats i dimensioneringen av det nya anrikningsverket. De reagenser som behövs för processen bereds i en reagensavdelning till brukslösningar. En ny reagensavdelning byggs och utformas för att säkerställa såväl arbetsmiljö som yttre miljö. I det nya anrikningsverket avses liknande reagens användas som i dagens anrikningsverk, Tabell 8. Vid denna nyanläggning kan det bli aktuellt att köpa in bränd kalk och släcka denna i egen anläggning i stället för att som nu köpa in släckt kalk. Avvattning av koncentrat Koncentraten avvattnas före leverans. Zn-, Pb- och Cu-koncentraten från flotationsprocessen förtjockas och filtreras. Processen kommer i princip att se likadan ut i det nya anrikningsverket som i dagens verk. Den lilla andelen gravimetriskt producerat koncentrat filtreras i en enkel process varefter den är klar för leverans. Från avvattningskretsarna avgår processvatten till Ryllshyttemagasinet. För att öka effektiviteten i dessa processer kan flockningsmedel tillsättas och även olika typer av filterhjälpmedel. I det nya anrikningsverket dimensioneras filtren så att filterhjälpmedel inte väntas komma att behövas annat än undantagsvis. Erfarenheten av dagens så kallade pressluftfilter är goda, varför denna typ av filter kommer att användas i det nya anrikningsverket. Elenergi för avvattningskretsarna kommer att öka proportionellt mot den ökade produktionen av koncentrat. Konsumtionen av filterhjälpmedel kan minskas medan konsumtionen av flockningsmedel väntas öka proportionellt mot mängden anrikad malm. 52

Tabell 8. Konsumerade anrikningskemikalier år 2007 2009. Uppgivna mängder vid senaste ansökan och prognos vid full utbyggnad (3 Mton). Reagens Anrikad malm malm (Mton) Utfall Beskrivning Prognos 2007-2009 2Mton Utbyggt Anmärkning 1,4 2,0 3,0 Xantater [kton] 0,1 0,1 0,2 Amyl-, isob- Zinksulfat [kton] 0,4 0,6 0,8 Dextrin [kton] 0,2 0,2 0,5 Skumbildare [ton] 37 60 84 Natriumdikromat [ton] 12 15 28 Järnsulfat [kton] 0,1 0,2 0,2 Vattenrening Kalk, släckt [kton] 1,2 1,5 0,1 Kalk, bränd [kton] 2,2 Kopparsulfat [kton] 0,5 0,6 1,2 Flotation Filterhjälpmedel [ton] 20 0 0 Avvattning Flockningsmedel [ton] 6,5 13 16 Avvattning Utlastning av koncentrat De avvattnade flotationskoncentraten mellanlagras idag i fickor och magasin innan transport till smältverk. Koncentraten transporteras från Garpenberg med täckta lastbilar som rymmer cirka 40 ton fuktigt koncentrat. Kopparkoncentratet körs med bil till Smedjebacken varifrån transport sker med tåg till Rönnskärsverken utanför Skellefteå. Bly- och zinkkoncentraten transporteras med bil till Gävle hamn för vidare export med båt till smältverk. Sedan år 2000 mellanlagras produkterna i magasin i hamnen före utlastning till båt. Gravimetrikoncentratet transporteras med lastbil direkt till Rönnskärsverken. Verksamheten planeras att ske på liknande sätt i framtiden. Fickorna för koncentrat i det nya anrikningsverket dimensioneras för att rymma en större del av produktionen relativt vad som är fallet idag. Dessutom byggs ett inbyggt magasin för maximalt cirka 5000 ton koncentrat utanför det nya anrikningsverket för att lagra koncentraten under perioder med höga malmhalter eller störningar i koncentratleverenserna. Detta gör att lastningen av metallkoncentrat i högre utsträckning än idag kommer att kunna ske direkt från fickor, vilket minskar andelen koncentrat som behöver lastas från magasin med traktor. Magasinet förbinds med anrikningsverket via en sluss, vilket gör att hanteringen av koncentrat kommer att ske inomhus. Den specifika konsumtionen av diesel mot anrikad ton malm väntas därför minska något i jämförelse med dagens situation. En minskad magasinshantering reducerar risken för damning vilket förbättrar både den inre och yttre miljön. Antalet transporter ökar proportionerligt mot den ökade produktionen av koncentrat. 53

OM VAL AV ANRIKNINGSTEKNIK En god effektivitet i den anrikningsteknik som används bidrar till att sänka belastningen av metaller på sandmagasinet. Dagens anrikningsprocess är resultatet av en kontinuerlig utveckling under flera decennier. Tekniken har utvecklats i egen regi eller i samarbete med till exempel leverantörer. Boliden har en bred erfarenhet av olika anrikningstekniker. Förutom i Garpenberg bedriver företaget för närvarande malmbrytning och anrikning i två övriga områden i Sverige, Aitik nära Gällivare och i Bolidenområdet nära Skellefteå. Dessutom äger och driver Boliden Taragruvan belägen strax utanför Dublin på Irland. Det sker en tekniköverföring mellan gruvområdena. Minst en gång per år träffas nyckelpersonal från varje område för utbyte av erfarenheter. Genom en central utvecklingsorganisation i Boliden inhämtas systematiskt kunskap från externa företag och institutioner. Detta sker genom samarbeten inom nationella och internationella forskningsprogram. Abonnemang på en stor andel av den tekniska litteratur som produceras inom branschen tillsammans med deltagande i nationella och internationella konferenser tillförsäkrar goda insikter i utvecklingen inom området. Här ges en översiktlig motivering av vald teknik för anrikningen. De olika metoderna beskrivs närmare i kommande avsnitt. Autogenmalning är en nyckelteknik för friläggningen av värdemineral. Uttrycket autogen betyder i detta fall att malmen mals ned utan att externa malkroppar behöver tillföras kvarnarna. Autogenmalning kräver endast en grovkrossning av malmen före malkretsen. I litteraturen hävdas ibland att autogenmalningssteget skulle var mindre effektivt och sålunda kräva mer specifik energi per massa än konventionell malning med stänger och kulor. Enligt Bolidens uppfattning är detta inte visat. Den finlek som krävs utesluter andra typer av malning som valskrossning där kapaciteten är för låg. Autogenmalningsteknik förväntas även i framtiden användas för nedmalning av malmen. Malmerna i Garpenberg kan huvudsakligen klassas som komplexa sulfidmalmer, med detta menas att de innehåller flera värdemetaller som till övervägande del är bundna som sulfider. För sådana typer av malmer är anrikning via flotation den helt allenarådande tekniken. I jämförelse med Bolidens övriga flotationsprocesser visar den i Garpenberg en normal effektivitet. Än bättre metallutbyten skulle kunna nås om nedmalningen drevs längre och flotationstiderna utökades. Det finns dock olika processer som tillsammans ger förutsättningarna för hur långt nedmalningen kan drivas. Vid nedmalningen frimals de olika mineralen från varandra, en friläggning som bidrar till att öka selektiviteten i flotationsprocessen. Samtidigt med frimalningen sker även en nedmalning av kornen, denna nedmalning riskerar att producera partiklar som har en för liten storlek för att kunna tillvaratas selektivt med flotationstekniken. Selektiviteten i processen avgör om det går att producera koncentrat med en godtagbar kvalitet. En övergång till lakning skulle kunna ge en väg att gå runt problemet med selektiviteten i flotationsprocessen. Försök till direktlakning av komplexa sulfidmalmer har dock inte kunnat utvecklas till ekonomiskt bärkraftiga processer. Boliden har infört lakning av ädelmetaller ur flotationsavfall i anrikningsverket i Boliden. Detta har förbättrat guldutbytet med ca 50 %. Detta kan i en framtid komma att studeras även i Garpenberg. Flotationsanrikningen i Garpenbergs anrikningsverk har sedan länge kompletterats med en gravimetrisk anrikning. Denna krets har utvecklats från en traditionell våtmekanisk anrikning till att arbeta med anrikning under förhöjda gravitationsfält (centrifugalprincipen). Boliden har tidigare producerat och sålt svavelkiskoncentrat för framställning av svavelsyra och elproduktion. Denna produkt har konkurrerats ut av andra material med högre renhet i stora delar av världen. Att producera ett svavelkiskoncentrat med erforderliga kvaliteter bedöms inte som realistiskt på grund av ogynnsamma mineralogiska förutsättningar. En restflotation av sulfider efter den normala flotationen endast för att dela upp anrikningssanden i ett svavelrikt och ett svavelfattigt material har prövats men tillräckligt låga svavelhalter har inte kunnat nås. 54

4.4 Anrikningssand Beroende på hur rik malmen är tas 10 20 viktprocent av ingående massflöde till anrikningsverket ut som koncentrat. Resterande 80 90 % utgörs av restprodukten anrikningssand. Cirka 25-35 % av mängden fallande anrikningssand från flotationskretsarna åtgår för återfyllnad av utbrutna bergrum. Mängden sand som kan utnyttjas för återfyllning beror av brytningsteknik och tillgång till gråberg. Som mest beräknas 50 % av mängden anrikningssand kunna åtgå för detta ändamål, medan resterande del deponeras i sandmagasinet, Ryllshyttemagasinet. Den anrikningssand, som återförs till gruvan, pumpas först till paste-fill anläggningen för framställning av pasta och hydraulfyll, se avsnitt 4.2.2.7. I Tabell 9 redovisas producerade mängder anrikningssand samt fördelningen mellan gruva och sandmagasin under de senaste tre åren. I framtiden förväntas cirka 1/3 av den fallande anrikningssanden åtgå som återfyllnadsmaterial i gruvan. All produktion av återfyllnadsmaterial är numer samlad i paste-fill anläggningen och beskrivs i avsnitt 4.2.2.7. Produktionen av hydraulisk återfyll leds ned direkt till de utrymmen som skall återfyllas. Detta tillvägagångssätt ger således flera fördelar mot den äldre tekniken som utgjordes av filtrering i anrikningsverket och mellanlagring samt fraktning med lastbil till den nedlagda sandstationen i Garpenberg Norra. 4.4.1 Pågående pumpning av anrikningssand Den anrikningssand som ska deponeras leds först tillsammans med tillhörande processvatten till en uppsamlingstank. Dit förs även länshållningsvatten från gruvan och uppsamlingsvatten från utjämningsmagasinet i den torrlagda norra delen av Gruvsjön. I synnerhet det sistnämnda vattnet är betydligt rikare på metaller än processvattnet, och genomgår därmed en rening när det pumpas med den nymalda basiska sanden. En cirka 2 km långa sandpumpledning från anrikningsverket till Ryllshyttemagasinet ligger tillsammans med en reservledning ovan jord. En serviceväg är anlagd vid sidan om ledningen. En pumpledning med reservledning och en returledning finns även dragen mellan anrikningsverket och paste-fill anläggningen ovan jord, med en motsvarande serviceväg. 55

Tabell 9. Produkt Mängd producerad anrikningssand och fördelningen till återfyllnad av gruvan under perioden 2007 2009. Uppgivna mängder vid senaste ansökan och prognos vid full utbyggnad. Utfall Beskrivning Prognos 2007-2009 2Mton Utbyggt Anrikningssand från verk (Mton) 1,2 1,6 2,9 Sand som återfyllnadsmaterial 0,7* Hydraulisk återfyllning 0,05 0,20 Pastefyllning 0,21 0,60 Andel av anrikningssand 23% 44%* 27% *Med dagens kunskap kan det konstateras att dessa värden överskattades i förra ansökan Driftstörningar på sandpumpningen kan upptäckas dels genom daglig tillsyn och dels med hjälp av övervakning av tryckvakter. Eventuell avfallssand som läckt ut samlas upp och deponeras på Ryllshyttemagasinet. 4.4.2 Förändringar i sandpumpning Det nya anrikningsverket anläggs nära paste-fill anläggningen och utrustas på motsvarande sätt med en pumpanläggning uppdelad i två stationer. En station pumpar anrikningssand till paste-fill anläggningen och den andra stationen pumpar restprodukt till Ryllshyttemagasinet tillsammans med vatten. Pumpledningarna mot Ryllshyttemagasinet ansluts till en ny pumpstation vid Gruvsjön dit även länshållningsvattnet från norra delen av Gruvsjön kommer att pumpas. Från denna mellanpumpstation dras sandledningarna en delvis ny väg för att sedan ansluta till ledningsgatan mellan nuvarande anrikningsverk och Ryllshyttemagasinet. Bilaga B:12 i den Tekniska Beskrivningen, Bilaga B till ansökan, visar en ritning över den nya dragningen av sandledningarna. Elförbrukningen vid sandpumpningen ökar i huvudsak proportionerligt mot den ökade genomsättningen. Den ökade nivåskillnaden som uppstår då dammarna runt Ryllshyttemagasinet höjs innebär att ökningen blir något högre än vad enbart en ökad produktion skulle innebära. Det nya anrikningsverket förläggs på ett längre avstånd från Ryllshyttemagsinet men högre upp än dagens anrikningsverk. Vidare blir avståndet till paste-fill anläggningen obetydlig i sammanhanget. 4.4.3 Reservutsläpp för sandpumpning Vid till exempel strömavbrott kan det idag bli aktuellt att tillfälligt släppa gruv- och processvatten tillsammans med anrikningssand till uppsamlingsdammar vid den torrlagda delen av Gruvsjön. Vattnet från dessa dammar pumpas därifrån till utjämningsmagasinet i Gruvsjön och vidare till Ryllshyttemagasinet via anrikningsverkets pumpanläggning. Vid 56

behov grävs uppsamlingsdammarna ur och sanden transporteras till Ryllshyttemagasinet för deponering. OM BEREDSKAPSDAMMAR Beredskapsdammar behövs för att kunna tömma sandledningar och flotationskärl vid händelse av ett oplanerat stopp i verksamheten, t.ex. vid strömavbrott. Blir det stopp så sedimenterar anrikningssanden i sandledningen eller i flotationskärlen och ledningen sätts helt eller delvis igen. För att undvika detta släpps ledningens och flotationskärlens innehåll ut i lägsta punkten till en beredskapsbassäng vilken töms då verksamhten åter är i gång. Den drygt 5 km långa sandledningen rymmer en volym av nästan 2 500 m 3. Vid utbyggnaden av området kommer dammarna vid den torrlagda delen av Gruvsjön att förläggas närmare den nya pumpstationen vid Gruvsjön. Uppsamlingsdammen vid pastefill anläggningen kommer att utökas med cirka 2 500 m 3 för att också tjänstgöra som uppsamlingsdamm för det nya anrikningsverket. Vattnet som samlas upp i denna damm pumpas därefter till Ryllshyttemagasinet via det nya anrikningsverkets pumpanläggning. 4.5 Sandmagasin 4.5.1 Aktuella deponeringsförhållanden Anrikningssanden pumpas till magasinet uppslammad i vatten. Deponeringen sker med både direktutsläpp och s.k. spigottering från dammkrönen. Sandmagasinet i kombination med klarningsmagasinet har två huvudsakliga funktioner: sedimentering/deponering av anrikningssand och dekantering och rening av vattenfasen. En kanal förbinder vattenspegeln i sandmagasinet med klarningsmagasinet (Kongsjön). Vid inloppet till kanalen finns en tröskel av sprängsten som har till uppgift att hindra anrikningssand att komma in i kanalen och transporteras vidare till klarningsmagasinet. Ryllshyttemagasinet avvattnas huvudsakligen mot Gruvsjön, via klarningsmagasinet Kongsjön och kanalen från klarningsmagasinet Kongsjön till Valbäcksmagasinet varefter vattnet rinner via Ryllshyttebäcken ner till Gruvsjön. Huvuddelen av det vatten som nyttjas vid anrikningsprocessen utgörs av återvinningsvatten från Ryllshyttemagasinet. Återvinningsvatten tas under drift ut nedströms Ryllshyttemagasinet i Valbäcksdammen. Ryllshyttemagasinet, som är beläget i ett skogslandskap, utgjorde från början två sjöar, Lilla och Stora Ryllshyttesjön. Sjöarna reglerades vid Stora Ryllshyttesjöns utlopp. Boliden har tillstånd att dämma Ryllshyttemagasinet till nivån +233 m vilket beräknas räcka till år 2017 om produktionskapaciteten byggs ut enligt de planer som redovisas i denna MKB. Idag ligger dämningsnivån på ca +227 m. Ryllshyttemagasinet täcker idag en yta av 98 ha och däms med hjälp av dammarna A, C, D, E, E2, E3, I, I2 och J, se Figur 25. Nedanför Ryllshyttemagasinet ligger Damm B (Valbäcksdammen). En spärrvall, S1, delar upp magasinet i en passiv del där ingen deponering sker idag (39 ha) för att minimera den aktiva ytan och därmed risken för damning, och en aktiv del där sanden för tillfället deponeras (59 ha). I den inaktiva delen av sandmagasinet finns en pumpgrop vid spärrvallen. I denna sitter två pumpar, en som har en kapacitet på 60 l/s 57

och en som skall klara ett högsta flöde på 180 l/s. Dessa pumpar vatten, som ansamlas på den inaktiva delen av magasinet, till den aktiva delen. Figur 25. Ryllshyttemagasinets nuvarande och framtida utformning baserat på en flygbild från sommaren 2003. Damm A är den högsta dammen med en total höjd över dammtån på 21,25 m. Dammen är byggd med en yttre släntlutning på 1:2,5. På insidan av dammen finns en så kallad beach vilken tränger bort den fria vattenytan från dammen och gör att vattnet inte kan komma nära dammen, vilket ger en flack lutning på den hydrauliska gradienten över dammen. Magasinet började anläggas 1963 varefter dammar tillkommit och höjts i enlighet med vederbörliga tillstånd. Dammarna utgörs av en kombination av täta dammar med tätkärna av morän och dränerande dammar med dränerade sektion av anrikningssand, filter och stödfyllning. Olika byggnadsmetoder har använts över åren där höjningar gjorts uppåt, utåt och innåt. En detaljerad redogörelse över dammarnas uppbyggnad och utskovens utformning ges i Tekniska Beskrivingen, Bilaga B till ansökan. I Figur 25 framgår de olika dammarnas lägen och benämningar. 58

Avbördning av vatten från Ryllshyttemagasinet sker från klarningsdelen (Kongsjön) via ett ytutskov, Figur 26. Utskovet är anlagt i berg vid damm J. Dess tröskelnivå är på nivå +222,6 m och konstruktionen beräknas vara i drift under hela magasinets planerade livslängd. Vid ett dimensionerande flöde lyfts träsättar upp för att nå full avbördningskapacitet på 4,4 m 3 /s. Utskovet består av två separata vattenvägar, vardera med bredden 1.5 m, som fungerar som ett driftutskov och ett nödutskov. En läns finns utlagd framför utskovet för att förhindra större föremål att sätta igen utskovet. För att förhindra isbildning finns det en omrörare framför utskovet som är i drift vintertid. Figur 26. Utskov i damm J. 4.5.2 Planerad höjning av sandmagasinet Deponering av anrikningssand planeras fortgå med successiva påbyggnader av sandmagasinets dammar. Påbyggnaden av gamla dammkroppar och anläggningen av nya utförs så att de skall klara maximala belastningsfall. Dessa fall har studerats för dämningsnivåer upp till nivå +239, vilket beskrevs redan vid föregående ansökan i mål M1838-07 (Nacka tingsrätt 2008-02-29). På basis av dåvarande produktionsplaner söktes endast tillstånd för dämningsnivån +233. Bolaget söker nu tillstånd för dämningsnivån +239. Dammkropparna har dimensionerats för ett fribord på 2 m vid de ställen där en fri vattenyta står mot dammkroppen, sålunda till maximala krönnivån +241 runt Ryllshyttesjön. Vid denna dämningsnivå och planerad produktionsnivå förväntas magasinet räcka till ca år 2023. Bolaget avser att återkomma med ansökningar om ytterligare höjning av dämningsgränsen i god tid innan magasinet blir utfyllt. Dammarna byggs till stor del upp av de grova partiklarna i anrikningssanden. Dessa tas fram genom att deponera anrikningssanden från dammkrönet varvid de grova partiklarna 59

avsätts närmast dammen och senare kan skrapas upp mot denna för att användas i byggnationen av nya dammkroppar. Klassering av anrikningssanden kan också komma att ske genom cyklonering, vilket görs i paste-fill anläggningen eller vid Ryllshyttemagasinet. I båda fallen måste anläggningarna kompletteras. Förutom anrikningssand behövs också olika kvaliteter av krossat berg för dammkonstruktionen användas för filter och stödfyllning. Uppskattningsvis 760 000 m 3 av detta bergmaterial kan hämtas från Bolidens närliggande bergtäkt (för stödfyllning och grovfilter), medan 160 000 m 3 köps från entreprenör (material för finfilter). Dessutom krävs ca 60 000 m 3 morän för tätkärna i vissa dammar, som man räknar med kan hämtas från bolagets närliggande moräntäkt. EGNA TÄKTER Boliden har tillstånd för husbehovstäkt av berg vid Ryllshyttemagasinet, material tas för närvarande från två täkter i magasinet, varav en beräknas ta slut i år (2010). Materialet åtgår för stödfyllning och grovfilter vid dammkonstruktionerna. Morän kan också tas från egen täkt. Material till finfilter kan köpas externt. Kanalen mellan sandmagasinet och klarningsmagasinet (benämnd K-07 i Figur 25) pluggas när driftnivån överstiger 227,9. I samband med detta anläggs en ny kanal, med utskov (se bilaga B 11 i 2006 års utredningar). Kanalen är även utmärkt som utskovskanal utbyggnadsetapp 2 i översiktsritningen från 2006. Figur 27. Schematisk skiss över Ryllshyttemagasinet vid dämningsgränsen +239. Valbäcksmagasinet syns i bildens nedre del. Såväl nuvarande som framtida dammar kring sandmagasinet läcker vissa kvantiteter vatten. Det pågående vattenläckaget genom dammar och underliggande morän har beräknats till ca 260 000 m 3 per år. Ett visst läckage genom dammkropparna är önskvärt, eftersom de är konstruerade för att ha viss genomsläpplighet. I annat fall riskeras att ett alltför högt tryck byggs upp i magasinet, med risk för dammbrott som följd. Efter höjning 60

av dammkrönen till +241 förväntas läckaget öka ca 3 gånger till ca 870 000 m 3 per år enligt gjord hydrologisk utredning (se underbilaga till TB samt Avsnitt 4.7). Större delen av detta läckage sker vid damm A och Valbäcksmagasinet. 4.5.3 Planerad höjning av dämningsnivå i klarningsmagasinet Tillåten dämningsnivå i klarningsmagasinet är idag +227,5 m. Genomförda utredningar, se Tekniska Beskrivningen, visar att tillåten dämningsnivå kan höjas till +227,9 m utan att några åtgärder behöver genomföras. Boliden söker därfär om tillstånd för dämningsnivån +227,9 m. Detta ökar uppehållstiden och därmed reningseffekten vid klarningsmagasinet. 4.6 Anrikningssandens egenskaper Den anrikningssand som produceras vid anrikningsverket i Garpenberg och deponeras på Ryllshyttemagasinet har karaktäriserats i olika omgångar genom åren. Inför tillståndsansökan för produktionsökning till 2 Mton/år (2006) karaktäriserades prover av framtida anrikningssand från Lappbergsfyndigheten, medan framtida anrikningssand från Kvarnbergsfyndigheten har karaktäriserats i samband med den nu förestående ansökan (se Avfallshanteringsplanen, underbilaga till TB). Dessförinnan hade anrikningssanden som deponerats på Ryllshyttemagasinet karaktäriserats i samband med de utredningar som ledde till en godkänd efterbehandlingsplan av magasinet. Sammanfattningsvis kan sägas att tidigare deponerad anrikningssand innehöll en relativt högre andel karbonater i förhållande till sulfidinnehållet i jämförelse med den anrikningssand som idag produceras och den anrikningssand som kan komma att produceras i en framtid. Detta har lett till att anrikningssandens vittringsegenskaper har förändrats från att ha varit en anrikningssand som inte bedömdes komma att producera sura lakvatten till en anrikningssand med potential att producera sura lakvatten på lång sikt. Eftersom den potentiellt syrabildande anrikningssanden deponeras överst, kommer denna att vara styrande för kraven på hur sandmagasinet bör efterbehandlas. Boliden har undersökt restflotation av sulfidmineral i fullskala i samband med utbyggnader av flotationskretsarna i nuvarande anrikningsverk. Försöken genomfördes med två syften: dels för att minska svavelhalten i anrikningssanden, dels för att minska Pb-halten i samma produkt. En uppdelning av anrikningssanden i en låg- och en högsvavlig sand skulle kunna ge förutsättningar för att anpassa deponeringstekniken till de olika sandtyperna, vilket i sin tur skulle kunna ge ekonomiska och miljömässiga vinster. En restflotation av blymineral skulle ge miljömässiga vinster om den floterade produkten kunde göras säljbar eller om den i det utbyggda skedet kunde blandas in i återfyllnadssanden och på detta sätt återföras till gruvan. Försöken visade att det inte var möjligt att flotera tillräckligt stora mängder sulfidmineral inom en rimlig flotationstid för att nå ned till erforderliga halter av svavel för att ändra anrikningssandens egenskaper. Anrikningssandens egenskaper redovisas i detalj i Avfallshanteringsplanen, underbilaga till TB. 61

4.7 Vattenbalans 4.7.1 Nuvarande vattenbalans Den använda flotationsprocessen använder ca 2,6 m 3 vatten per ton anrikad malm. I Garpenberg täcks idag vattenbehovet till 80-85 % av återvunnet vatten från sand- och klarningsmagasinet, medan en mindre del, 15-20 %, utgörs av råvatten som tas från Finnhytte-Dammsjön. Till sandmagasinet pumpas förutom processvattnet även gruvvatten som delvis utnyttjas i paste-fill-anläggningen, och länshållningsvatten från den torrlagda delen av Gruvsjön. Totalt pumpas ca 5,8 M(m 3 )/år vatten tillsammans med anrikningssanden upp till Ryllshyttemagasinet. Till sandmagasinet sker även en viss naturlig tillrinning liksom ett visst läckage genom dammarna. Efter klarning avbördas vattnet till Valbäcksdammen varifrån återcirkulering av vatten sker till anrikningsverket, ca 3 M(m 3 )/år. Dessutom tas ca 0,6 M(m 3 )/år vatten in från Ryllshyttebäcken till utjämningsmagasinet vid Gruvsjön för att upprätthålla ett jämt pumpflöde. Totalt avbördas ca 2,7 M(m 3 )/år till Gruvsjön. Vattenbalansen för ett normalår redovisas i Tabell 10 för dagens situation liksom i form av en prognos efter planerad utbyggnad och en dämningsnivå av +239 m i Ryllshyttemagasinet. En detaljerad vattenbalans upprättas årligen för verksamheten i Garpenberg. I Bilaga C10 återges vattenbalansen för år 2009. Vattenbalansen har studerats i detalj av Bergab (se underbilaga till TB). Tabell 10. Vattenbalans för verksamheten under perioden 2007 2009 samt prognostiserad vattenbalans vid en produktion av 2 respektive 3 Mton vid en dämningsnivå av +239 m vid Ryllshyttemagasinet. Vattenflöde Utfall [M(m3)] Beskrivning [M(m3)] Prognos [M(m 3 )] 2007-2009 2 Mton Utbyggt Anrikad malm (Mton) 1,4 2,0 3,0 Råvatten från sjö 0,6 0,6 0,6 Återvinning till anr.verk 2,8 4,4 6,9 Återvinning till paste-fill 0,2 0,2 0,3 Summa återvinningsvatten 3,0 4,6 7,2 => Totalt processvatten 3,6 5,2 7,8 Processvattenbehov (m3/ton malm) 2,6 2,6 2,6 Länshållningsvatten 1,3 1,3 0,8 Gruvsjöschaktet 0,5 0,6 0,2 Schaktet i Garp.berg Norra 0,8 0,8 0 Nya schaktet i Garp.berg Norra 1 Särhållet gruvvatten 2,2 Summa gruvvatten 1,2 1,4 3,4 Vatten till Ryllshyttemagasinet 5,7 7,9 9,7 Vatten till Gransjöbäcken 0,3 Särhållet gruvvatten till Gransjöbäcken 2,2 Vatten från Valbäcksdammen 2,7 4,6 7,2 62

4.7.2 Förändringar i vattenbalansen Vid den planerade produktionsökningen kommer vattenbehovet att förbli i princip oförändrat, dvs ca 2,6 m 3 vatten per ton anrikad malm. Boliden avser inte att öka råvattenuttaget utan avser istället att täcka det ökade processvattenbehovet genom ökad recirkulation av vatten från sand- och klarningsmagasinet. Detta innebär att återvinningsgraden kommer att öka. Mängden gruvvatten kommer att öka i och med att nya brytningsområden kommer att tas i anspråk. Genom att rent vatten särhålls och avbördas direkt till Finnhytte-Dammsjö kommer inte mängden gruvvatten som pumpas till Ryllshyttemagasinet att öka. Det särhållna gruvvatten kan också komma att användas som processvatten och ersätter i sådant fall råvatten från sjöarna. Då sandmagasinet höjs ökar samtidigt läckaget genom dammarna, vilket beskrivs i avsnitt 4.5. Boliden avser vidare att installera varvtalsreglerade pumpar vid utjämningsmagasinet vilket innebär att vatten inte längre behöver tas in från Ryllshyttebäcken, vilket minimerar rundpumpningen av vatten. Sammantaget innebär detta att den avbördade vattenvolymen till Gruvsjön kommer att förbli i princip ofärändrad efter planerad utbyggnad, se Tabell 11. Tabell 11. Vattenbalans för Ryllshyttemagasinet under perioden 2007 2009 samt prognostiserad vattenbalans vid en produktion av 2 Mton respektive 3 Mton samt en dämningsnivå av +239 m vid Ryllshyttemagasinet. Produktion (Mton) Vattenbalans Ryllshyttemagasinet Utfall 2007-2009 Beskrivning Prognos Utbyggt 1,4 2,0 3,0 In Tillrinning 0,6 0,4 0,4 Via sandledning 5,8 7,9 10,0 Totalt In 6,3 8,3 10,0 Bindning och Ut Bindning i sand 0,1 0,1 0,2 Dammläckage A 0,1 0,4 0,4 Dammläckage C 0,0 0,1 0,1 Dammläckage D 0,1 0,2 0,2 Dammläckage E 0,0 0,1 0,1 Dammläckage I 0,0 0,0 0,0 Ytvatten (via utskov) 6,0 7,3 9,0 Totalt Bindning och Ut 6,3 8,6 10,0 Till Valbäcksdammen (utskov+dammläckage A) 6,1 7,7 9,4 Återcirkulerat till Anrikningsverk 3,0 4,6 7,2 Avbördning till Ryllshyttebäcken 3,2 3,1 2,2 Avbördning till Gruvsjön* 2,6 2,6 2,2 *Inget vatten leds in till utjämningsmagasinet vid 3 Mton 63

4.8 Utsläpp till omgivande miljö Utsläpp till omgivande miljö från verksamheten vid Garpenbergsgruvan görs till luft, vatten och mark. 4.8.1 Utsläpp till luft Utsläpp till luft sker framför allt som förbränningsgaser från transporter samt från sprängämnesdetonationer i gruvan. Vidare sker i viss mån diffust utsläpp till luft i form av damning från verksamheten. Utsläpp av förbränningsgaser är i princip proportionell mot förbrukningen av fossila bränslen och sprängmedel. I Tabell 12 redovisas förbrukningen av fossila bränslen och sprängmedel under åren 2007-2009 samt vid sökt maximal produktion, 3 Mton. Dieselförbrukningen avser förbrukning såväl ovan som under jord, men exklusive transporter av metallkoncentrat och insatsvaror. Om utsläppen beräknas med de utsläppsfaktorer som Boliden använder vid redovisning av utsläpp till luft i årsrapporten redovisas utsläppen till luft för de olika alternativen i Tabell 13. En transportutredning med specificerade utsläpp från interna och externa transporter har gjorts dels för dagens verksamhet, dels för planerad verksamhet. Utredningen redovisas i sin helhet i en underbilaga till den Tekniska Beskrivningen. Resultaten visar att vid en mer än fördubblad produktion kommer utsläppen från transporter att öka mellan 10 55 % beroende på ämne (Tabell 14). Vidare kommer utsläppen från lastmaskiner (lastning av malm under jord) och transport av insatsvaror att öka ungefär proportionellt mot produktionsökningen samtidigt som utsläppen från transporter ovan jord på gruvområdet i det närmaste upphör. Tabell 12. Förbrukning av fossila bränslen och sprängmedel under åren 2007 2009 samt uppgiven bedömd förbrukning vid senaste ansökan och prognos vid full utbyggnad (3 Mton). Bränsle Uppfodrad malm (Mton) Utfall Beskrivning Prognos 2007-2009 2Mton Utbyggt 1,3 2,0 3,0 Eldningsolja 1 m 3 4,9 200 200 WRD olja m 3 283 900 50 Gasol ton 475 Bensin m 3 14 20 Dieselolja k(m 3 ) 2,8 4,9 2,2 SUMMA OLJA k(m 3 ) 3,1 6 2,4 Sprängämnen kton 1,2 2,1 2,7 64

Tabell 13. Utsläpp till luft (exklusive transporter av koncentrat och insatsvaror) under åren 2007 2009 samt uppgiven bedömd utsläppsmängd vid senaste ansökan och prognos vid full utbyggnad (3 Mton). Utfall 2007-2009 Beskrivning Utbyggt prognos 1,4 Mton 2,0 Mton 3,0 Mton SO2 NOx/NO2 CO2 SO2 NOx/NO2 CO2 SO2 NOx/NO2 CO2 kg kg Ton kg kg Ton kg kg Ton Eldningsolja 1 2,8 0,8 17 88 25 538 88 25 538 WRD olja 249 408 822 792 1300 2620 44 72 145 Gasol 0 0 0 0 0 0 0 0 3010 Dieselolja 9,2 302 7120 16 528 12500 7,2 237 5590 Sprängämnen 0 5240 155 0 8930 265 0 11500 341 Totalt 261 5950 8110 895 10800 15900 139 11800 9620 Tabell 14. Utsläpp till luft från transporter (inklusive transporter av koncentrat och insatsvaror). Sammanställning av resultat från genomförd transportutredning (se Tekniska Beskrivning). NOx CO PM HC CO2 Typ av transport (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (kton/år) Idag Sökt Idag Sökt Idag Sökt Idag Sökt Idag Sökt Produktion (Mton) 1,4 3,0 1,4 3,0 1,4 3,0 1,4 3,0 1,4 3,0 Till Garpenberg, insatsvaror 1,8 3,2 0,4 0,6 0,04 0,06 0,07 0,13 0,2 0,4 På Gruvområdet, under jord 9,4 7,6 3 2,1 0,4 0,3 0,7 0,5 0,9 0,7 På Gruvområdet, ovan jord 1,5 0 0,4 0 0,9 0 0,1 0 0,2 0 Från Garpenberg, produkt och icke branschspecifikt avfall 6,7 10 1 1,5 0,3 0,5 0,2 0,3 0,8 1,3 Lastmaskiner 13 29 1,5 3,2 0,7 1,6 0,2 0,5 1,5 3,3 Summa 33 50 6,2 7,4 1,6 2,5 1,3 1,4 3,6 5,6 Den luft som används för ventilering av gruvan släpps ut i frånluftschakt och ramp. Utifrån förbrukning av sprängämnen, drivmedel med mera beräknas de årliga utsläppen av NO x samt SO 2. Sprängämnesanvändningen är den helt dominerande källan till NO x - utsläppet och uppvärmningen av luft till gruvan är bestämmande för utsläppet av SO 2. Av ovanstående tabeller framgår att utsläpp från lastning med lastmaskin och sprängmedel är de dominerar källorna till utsläpp till luft utom vad gäller svaveldioxid där uppvärmning av byggnader och tilluft med olja utgör största källorna. I framtiden planeras uppvärmning av tilluften att vid behov ske med gasol vilken i princip är svavelfri. Tidigare skedde utsläpp av metallhaltigt stoft från torkningen av mineralkoncentrat. Detta har upphört i och med att pressluftsfilter togs i drift 2002. Damning i gruvan bekämpas framför allt med bevattning. Det lossprängda berget bevattnas efter salvorna. Likaså är käftkrossarna under jord försedda med system för vattenbegjutning. Risken för utsläpp av stoft via ventilationsschakten bedöms därmed 65

som liten. Processen i anrikningsverket sker i huvudsak i vatten, vilket effektivt motverkar damning. Till utsläpp till luft räknas även den diffusa damning som tidvis sker från delar av sandmagasinet och från industriområdet. Det har inte varit möjligt att direkt kvantifiera den diffusa damningen. Mätningar av små partikelfraktioner har dock genomförts i Garpenbergs samhälle i samband med framtagandet av denna ansökan under två perioder 2009-2010 (se avsnitt 5.1). En påbyggnad av Ryllshyttemagasinet förväntas leda till ökad risk för damning från magasinet. Problemet är särskilt uttalat snöfria vintrar, då sanden kan frystorka. Generellt sett ökar risken med dammarnas höjd eftersom de och sandytan blir alltmer exponerad för vind och sanden dräneras lättare. Dammbekämpning kommer att ske genom att sanden sprids i magasinet från många utsläppspunkter och därigenom hålls fuktig, genom vattenbegjutning och/eller täckning med annat material. Hantering av anrikningssand för hydraulfyll har minskat avsevärt i och med att paste-fill anläggningen tagits idrift och kommer att minska ytterligare i framtiden. En viss lagring av cyklonerad anrikningssand kommer dock troligtvis att förekomma även i framtiden. 4.8.2 Utsläpp till vatten 4.8.2.1 Aktuella utsläpp till vatten Gruvvatten från Garpenberg Norra leddes fram till årsskiftet 2009/2010 ut till Gransjöbäcken. Numer leds allt vatten till Ryllshyttemagasinet och överskottsvatten avbördas därifrån till Gruvsjön via Ryllshyttebäcken. Klarningsbassängerna finns dock kvar vid Garpenberg Norra om vatten skulle behöva släppas ut denna väg vid eventuella oförutsedda händelser. Sådana händelser kan utgöras av kraftig snösmältning, extrem nederbörd eller onormala driftsförhållanden Enligt gällande tillstånd skall minst 50 % återvunnet vatten användas i anrikningsverket, vilket uppfylls med marginal. Under senare år har < 0,6 Mm 3 råvatten använts vid ett totalt processvattenbehov av ca 3 Mm 3 /år, dvs återvinningsgraden har legat över 80 %. Vattenkvaliteten på avbördat vatten från Ryllshyttemagasinet kontrolleras vid magasinets utskov (Kongsjön). Vattenkvaliteten kontrolleras även i Ryllshyttebäckens utlopp till Gruvsjön. Vattenkvaliteten på ingående och utgående vatten från Ryllshyttemagasinet samt de processer som sker i magasinet har studerats och redovisas i Bilaga C11. Detaljerade analyser av avbördat vatten har gjorts inom ramen för denna ansökan vilka diskuteras vidare i Bilaga C14. I Tabell 15 redovisas en sammanställning av avbördad vattenkvalitet från Ryllshyttemagasinet under år 2009. De provisoriska villkoren för As och Pb har under året överskridits vid flera tillfällen (jämför med Bilaga A till ansökan). Halten arsenik i utgående vatten överskred riktvärdet under 7 månaderna detta år och riktvärdet för bly i utgående vatten under 6 månader. De höga blyhalterna orsakas troligen av finmalda 66

blypartiklar som bildats i flotationsprocessen och som genom sin hydrofoba karaktär inte sedimenterar i sandmagasinet. I syfte att reducera blyhalterna lades en läns ut framför utskovet vid isfria förhållanden. ph-värdet låg på en nära optimal nivå under hela året tack vare en god uppföljning och reglering. De lösta halterna av bly kunde därigenom hållas på en låg nivå. Tabell 15. Sammanställning av halter i utgående vatten från Ryllshyttemagasinet under år 2009. Halter i utgående vatten från Ryllshyttemagasinet 2009 ph As-tot Cd-tot Cr-tot Cu-tot Pb-tot Zn-tot N-tot NO3-N SO4 Susp. Olja μg/l μg/l μg/l μg/l μg/l μg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l Medel 9 13 0,6 4,1 10 58 146 5,6 4,2 639 2,7 <1 Min 7,8 4,0 0,3 1,5 7,7 36 74 2,5 1,5 535 <5 <1 Max 10,5 24 1,2 8,2 17 119 305 8,8 6,8 705 5,2 <1 Riktvärde >6,5 10 5 15 30 50 500 10 - - 10 0,5 Under ett normalår avbördas drygt 6 Mm 3 vatten från Ryllshyttemagasinet. Av denna vattenmängd återcirkuleras ca 3 Mm 3 till anrikningsverket och hittills har ca 0,6 Mm 3 /år förts till utjämningsbassängen vid Gruvsjön. Utsläppt vattenvolym till Gruvsjön har legat runt 2,5 Mm 3 /år. En sammanställning av utsläppsmängder och halter till Gruvsjön för perioden 2007-2009 redovisas i detalj i Bilaga C14 och sammanfattas i Tabell 16. Det går inte att utläsa några tydliga trender varken vad gäller förbättringar eller försämringar av vattenkvalitet eller utsläppsmängder. Tabell 16. Sammanställning av utsläppta mängder och medelhalter av olika ämnen (totalhalter) för avbördat vatten från Ryllshyttemagasinet till Gruvsjön under åren 2007-2009. Utsläppsmängder till Gruvsjön 2007-2009 (baserat på totalhalter) År Flöde Cu Zn Pb As Cd Cr Hg SO 4 N-tot NO 3-N Susp [k(m3)] [kg] [kg] [kg] [kg] [kg] [kg] [Kg] [ton] [[kg] [kg] [ton] 2007 2100 33 230 120 40 0,8 15 0,1 1300 14000 8300 7,8 2008 3200 26 390 200 34 1,9 11 0,2 2000 20000 13000 9,6 2009 2700 28 400 160 31 1,7 11 0,1 1700 14000 11000 7,9 Medelhalter 2007-2009 (totalhalter) Flöde Cu Zn Pb As Cd Cr Hg SO 4 N-tot NO 3-N Susp [k(m3)] µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l mg/l mg/l mg/l 2007 2100 16 110 57 19 0,4 7,1 0,0 619 6,7 4,0 3,7 2008 3200 8,1 122 63 11 0,6 3,4 0,1 625 6,3 4,1 3,0 2009 2700 10 148 59 11 0,6 4,1 0,0 630 5,2 4,1 2,9 4.8.2.2 Förändringar i utsläpp till vatten En bedömning av avbördad vattenkvalitet vid genomförande av planerad verksamhet har genomförts och redovisas i Bilaga C11. Förändringar som kommer att inträffa i förhållande till dagens situation är: 67

Flödet till sandmagasinet kommer att öka med ca 60 % vilket minskar vattnets uppehållstid i magasinet i motsvarande grad. Detta ger snabbare förlopp för de årstidsberoende parametrarna och ytbelastningen ökar på klarningsmagasinet, dvs. sedimentationstiden minskar. Tillrinningen till magasinet minskar successivt då magasinet höjs med upp till 35 % jämfört med dagens situation. Detta bedöms få marginell effekt eftersom tillrinningen är liten i förhållande till den vattenmängd som tillförs magasinet via sandledningen. Någon signifikant utspädningseffekt uppnås således inte i magasinet, varken nu eller i framtiden. Processvattenuttaget kommer att öka med 140 %. Andelen återvunnet vatten, räknat som andel av totalt utflöde ur magasinet ökar då från 47 % till 72 %. Inget vatten kommer att ledas in i utjämningsmagasinet, dvs. rundpumpningen av vatten elimineras. Utsläppt vattenmängd till Gruvsjön minskar med 13 % jämfört med idag i absoluta tal och från 40 % till 22 % räknat som andel av totalt utflöde ur magasinet. Detta medför att avblödningen av konservativa element minskar, vilket i sin tur innebär att halterna av dessa ämnen kommer att öka tills ett nytt jämviktsläge uppnås. Vid en produktion av 3 Mton kommer det totala flödet samt andelen processvatten av det totala flödet till Ryllshyttemagasinet att öka i enlighet med vattenbalansen redovisad i avsnitt 4.7. Figur 28. Uppmätt kvävebalans vid en produktionsnivå av 1,4 Mton. På sandmagasinet sker sommartid spontant viss kväverening. 68

Processen i anrikningsverket kommer i princip att vara densamma i det nya anrikningsverket liksom de malmer som kommer att bearbetas. Detta innebär att processvattnet inte bedöms komma att ändras med avseende på halterna lösta metaller. Ytavrinning från hårdgjorda ytor på det nya industriområdet kommer att samlas upp i diken och pumpas till sandpumpkaggen i anrikningsverket och därifrån vidare upp till Ryllshyttemagasinet. Mängden anrikningssand kommer att öka, vilket betyder att vattenreningen som sker av uppsamlade vatten från gruvan och länshållningsvattnet från Gruvsjön bedöms komma att vara lika effektiv som idag, om inte ännu effektivare. Ökad produktion innebär ökad användning av sprängämnen. En detaljerad kvävebalans för dagens produktionsnivå har genomförts av Boliden och sammanfattas i Figur 28. Resultaten visar att ca 10 % av kväveinnehållet i använt sprängmedel hamnar i gruvvatten eller malm g. I dagsläget används ca 0,57 kg sprängämne (emulsion och ANFO) per ton brutet berg. Denna relativa förbrukning antas förbli oförändrad i framtiden. Planerad produktionsökning innebär således en ökning i sprängmedelsförbrukningen i motsvarande grad, dvs. från ca 1 200 ton/år till knappt 2 600 ton/år. Andelen kväve som hamnar i gruvvatten eller malm antas förbli oförändrad, dvs. ca 10 % av kväveinnehållet i sprängmedlet. En massbalansmodell för kväve har satts upp för att modellera kvävekoncentrationen i avbördat vatten från magasinet vid 3 Mton produktion. Modellen har kalibrerats mot dagens uppmätta kvävebalans vid en produktion av 1,4 Mton. Idag ligger totalkvävehalterna runt 10 mg/l under vintern och sjunker till ca 2,5 mg/l under sommaren. Modellberäkningar visar (se Figur 29) att med ökad produktion till 3 Mton kommer halterna att öka markant varvid de vintertid kommer att ligga runt 25 mg/l för att sommartid sjunka ned mot ca 6 mg/l. Kvoten mellan nitrat och ammoniumkväve (Figur 30) antas komma att förbli oförändrat, dvs. ca 6 sommartid då ammonium oxiderar till nitrat och runt 3 vintertid då denna oxidation sker mycket långsamt. I Figur 30 kan även noteras att en effektivare ammoniumoxidation uppnåtts sedan våren 2007. Någon direkt förklaring till detta har inte kunnat hittas. Vintertid sammanfaller höga ammonuimhalter med högt ph, vilket leder till höga ammoniakhalter. g Detta är ungefär samma resultat som LKAB erhållit vid upprättande av kvävebalanser för deras underjordsgruvor. 69

Kvot (NO3-N:NH4-N) Jan Mar Maj Jul Sept Nov Jan Mar Maj Jul Sept Nov Jan Mar Maj Jul Sept Nov Jan Mar Maj Jul Sept Nov Jan Mar Maj Jul Sept Nov N-tot (mg/l) 30,0 Modellerad halt N-tot idag och vid 3 Mton 25,0 20,0 15,0 Idag N-tot i avbördat vatten (mg/l) 3 Mton N-tot i avbördat vatten (mg/l) 10,0 5,0 0,0 Månad Figur 29. Modellerad koncentration totalkväve i avbördat vatten från Ryllshyttemagasinet som funktion av tiden. Blå linje motsvarar dagens situation vid en produktion av ca 1,4 Mton malm per år och röd linje en produktionsnivå på 3 Mton. 16 NO3-N:NH4-N 14 12 10 8 6 4 2 0 Figur 30. Kvoten mellan nitrat och ammonium under perioden 2000 till 2010 i utskovet av Ryllshyttemagasinet. Sommartid oxiderar ammonium till nitrat i magasinet, emedan reaktionen sker mycket långsammare vintertid. En hög kvot innebär en låg andel ammonium och vice versa. 70

På basis av ovan gjorda antaganden samt bedömd vattenbalans för en ökad produktion till 3 Mton har en kvävebalans för verksamheten i Garpenberg upprättats och sammanfattas i Figur 31. Figur 31. Bedömd kvävebalans vid en produktionsnivå av 3 Mton.. På sandmagasinet kommer viss kväverening ske spontant sommartid Processvattnets andel av allt vatten som tillförs Ryllshyttemagasinet kommer att öka med ökad produktion och oförändrat råvattenuttag. Idag utgör processvattnet ca 55 % av allt vatten som tillförs magasinet. I framtiden kommer detta att öka till ca 77 %. Vid oförändrad produktion av tiosalter per ton anrikad malm (ca 0,19 kg/ton) kommer tiosalthalten att öka med 40 % bara till följd av den minskade relativa utspädningen. Dessutom kommer halterna att öka till följd av högre inkommande halter till verket. Det är dock svårt att bedöma om inkommande tiosaltshalt till verket påverkar tiosalt genereringen. Under antagandet att tiosaltproduktionen inte påverkas av det inkommande processvattnets tiosaltshalt kommer tiosaltshalten vintertid att stiga till runt ca 100-140 mg/l, men sommartid ligga nära 0 mg/l. Ökade tiosalthalter bedöms kunna förstärka de svängningar i ph som är tydliga idag med högt ph i avbördat vatten från magasinet vintertid men att ph sjunker sommartid till följd av tiosalt oxidation, se nedanstående Figur 32. Processvatten och vatten tillfört till magasinet håller ett relativt stabilt högt ph på ca 11 året runt. 71

ph (-) 12,00 11,00 10,00 9,00 8,00 MP-slut Ingående magasin Utgående magasin 7,00 6,00 Figur 32. Uppmätt ph under perioden juni 2008-juni 2009 i utgående processvatten från anrikningsverket (blå linje), inkommande vatten till magasinet via sandledningen (röd linje) och ph i avbördat vatten från magasinet (grön linje). 4.8.3 Sanitärt vatten Sanitärt avloppsvatten från industriområdet i Garpenberg renas i kommunens avloppsverk beläget vid kanalen mellan Finnhytte-Dammsjön och Gruvsjön, medan avloppsvattnet från industriområdet i Garpenberg Norra renas i enskild anläggning. Vid genomförd utbyggnad kommer industrådet vid Garpenberg Norra att anslutas till kommunens avloppsverk. 4.9 Buller Bullermätningar görs i enlighet med kontrollprogrammet. Buller från hela verksamheten inklusive transporter inom industriområdena skall begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder som riktvärde inte överskrider: 50 db(a) vardagar dagtid (kl. 7 18) 45 db(a) kvällstid (kl. 18 22), samt lördag, söndag och helgdag dagtid (kl. 7 18) 40 db(a) nattetid (kl. 22 07) Den momentana ljudnivån vid bostäder får som riktvärde nattetid inte överstiga 55 db(a) vid bostäder. Inom ramen för egenkontrollprogrammet har överskridande av riktvärden förekommit i Garpenberg. I augusti 2009 genomfördes därför en bullerkartläggning av hela 72

verksamheten. Resultatet visade att verksamheten normalt klarar de uppsatta riktvärdena men med små marginaler. För att öka marginalerna mot riktvärdena pågår ytterligare bullerdämpande åtgärder för att minska det externa bullret från dagens verksamhet. I samband med utarbetandet av denna MKB har en bullerutredning genomförts för befintlig och planerad verksamhet. Utredningen redovisas i sin helhet i Bilaga C12. Utredningen, som bedömer bullernivåerna för befintlig och planerad verksamhet i de mätpunkter som ingår i kontrollprogrammet (se Figur 33) visar att om planerad verksamhet genomförs kommer bullret att minska avsevärt i Garpenbergs samhälle och förbli oförändrat i Jälken, vilket framgår av Figur 34. B3 B1 B2 Figur 33. Mätpunkter för buller i Garpenbergsgruvans omgivning. B1 Korsningen Jämtbovägen-Garpvägen, B2 Församlingshemmet och B3 Jälken. Figur 34. Beräknade ekv. ljudnivåer i nuläget resp. i framtiden. B1 Korsningen Jämtbovägen- Garpvägen, B2 Församlingshemmet och B3 Jälken. 73

4.10 Vibrationer I samband med utarbetandet av denna MKB har en utredning rörande vibrationer genomförts för befintlig och planerad verksamhet. Utredningen redovisas i sin helhet i Bilaga C13. Utredningen bedömer vibrationerna till följd av sprängning i gruvan för befintlig och planerad verksamhet utgående ifrån vibrationsmätningar gjorda i Garpenberg och i Garpenberg Norra under perioden 2006-2009 och att den samverkande laddningen förblir oförändrad i framtiden. Den visar att: vibrationsnivåer uppmätta i Garpenberg och i Garpenberg Norra under perioden 2006-2009 ligger långt under gällande riktvärden (4 mm/s) vid vilket skador på byggnader kan uppkomma. det inte föreligger någon risk att nuvarande eller planerad verksamhet kommer att leda till vibrationsnivåer som överskrider svenska riktvärden för normala bostadsbyggnader (4 mm/s). 4.11 Avfallshantering Vid verksamhet i Garpenberg genereras både s.k. branschspecifikt avfall och icke branschspecifikt avfall. Det branschspecifika avfallet utgörs av anrikningssand från anrikning av malmen och gråberg (i den mån sådant måste uppfordras och deponeras), emedan det icke branschspecifika avfallet i princip är allt annat avfall som genereras vid anläggningen. Rutiner för omhändertagande av olika avfallsfraktioner ses ständigt över och interna instruktioner revideras regelbundet. Målet är att bland annat genom ökad källsortering öka återvinningsgraden av allt fler materialslag. Beräknade årliga mängder av olika avfallskategorier och rutiner för omhändertagande redovisas nedan. 4.11.1 Branschspecifikt avfall Hanteringen av det branschspecifika avfallet, gråberg och anrikningssand, beskrivs i avsnitt 4.2.2.8 respektive 4.4. En Avfallshanteringsplan för verksamheten har utarbetats och återfinns i Bilaga D till ansökan. 4.11.2 Icke branschspecifikt avfall Industriavfall och farligt avfall sorteras och samlas in. Industriavfall återvinns och återanvänds i möjligaste mån. Elektronikskrot skickas för återvinning. 4.11.2.1 Farligt avfall Farligt avfall sorteras och omhändertas av entreprenör (i detta fall DAKA, Dala Specialavfall AB, samt Stena Recycling) för återvinning eller destruktion. Huvuddelen av den totala mängden farligt avfall utgörs normalt av spillolja, oljeslam och oljekontaminerat material. Tabell 17 specificerar hanterat farligt avfall under 2009. Normalt sett genereras ca 200 ton farligt avfall. Dessutom omhändertar sprängmedelsleverantören (Orica) sprängämnesrester/sprängämneskomponenter som uppkommer i verksamheten, vilket under 2009 uppgick till ca 40 ton. 74

Tabell 17. Genererad mängd farligt avfall under år 2009 vid Garpenbergsgruvan. Avfallsslag Mängd (ton) EWC-kod Aerosoler färg och smörjmedel 0,1 80111 Färgavfall i småemb, lösn.bas 4,6 80111 Härdare utom isocyanat/amin 1,8 80111 Lösningsmedel 0,04 140603 Spillolja 76 130208 Smörjfettsrester 2,2 130899 Oljeavfall fast 1,7 130899 Oljeförorenad jord 4806 320 170504 Slam från grusränna + oljeavskiljare 68 130899 Slam från grusränna + oljeavskiljare 12 130508 Olja/absol 0,9 150202 Oljiga trasor 0,7 150202 Olje- och bränslefilter 3,6 160107 Oljehaltigt vatten 30 130899 Glykolrester FA 0,7 160114 Kvicksilverhaltiga lampor/lysrör/instrument 0,2 200121 Småbatterier osorterade 0,1 200133 Blybatterier 0,1 160601 Ackumulatorblyskrot 3,3 200133 Elektronikskrot 3,7 200136 Diesel (liter) 1,0 130701 4.11.2.2 Övrigt avfall Övrigt omhändertaget avfall, dvs. ej branschspecifikt eller farligt avfall redovisas i Tabell 18. Under år 2009 omhändertog Stena Recycling industriavfall från Garpenbergsområdet, totalt ca 604 ton. Dessutom omhändertog Åkerbloms Skrotaffär i Hedemora 168 ton skrot (blandskrot Tabell 18). En mindre mängd (57 ton under år 2009) brännbart material kvarlämnades under jord i enlighet med beslut från länsstyrelsen (2002-05-23). Tabell 18. Genererad mängd övrigt avfall under år 2009 vid Garpenbergsgruvan. Avfallsslag Mängd [ton] Hämtat av Brännbart avfall 75 Stena Deponi 51 Stena Hushållsavfall 11 Stena Träavfall 119 Stena Kontorspapper 3,1 Stena Well 2,0 Stena Mjukplast 1,1 Stena Blandskrot 129 Stena Blandskrot 168 Åkerbloms Stålskrot 1,9 Stena Rostfritt skrot 2,9 Stena Blandkabel 3,8 Stena Elavfall 4,8 Stena 75

4.11.2.3 Förändringar i hantering av icke branschspecifikt avfall En stor del av det icke braschspecifika avfall som produceras är relaterat till produktionsnivån. Ökningen kommer dock inte att vara direkt proportionell mot produktionsökningen eftersom transportavstånd under jord minskar till följd av det nya schaktet. Oljebyten sker i relation till maskinernas drifttid. För exempelvis borragregat och lastmaskiner ger detta en linjär ökning i antalet oljebyten i relation till produktionsökningen, men för truckar kommer transportarbetet, och därmed även oljebytena, att minska med ca 25 % relativt sett. Totalt sett bedöms mängden icke branschspecifikt avfall (både farligt avfall och övrigt avfall) komma att öka med ca 50 % från dagens nivå. 4.12 Energianvändning En energikartläggning har gjorts för hela den nuvarande och den planerade verksamheten i Garpenberg. Studien redovisas i sin helhet i en underbilaga till den Tekniska Beskrivningen. Studien grundar sig i vissa delar på den transportutredning som gjorts för den nuvarande och den planerade verksamheten som även den redovisas i sin helhet i en underbilaga til den Tekniska Beskrivningen. Energianvändningen består av användning av el, diesel och eldningsolja. Den totala energianvändningen under 2009 uppgick till knappt 140 GWh, eller knappt 100 kwh/ton anrikad malm, där den största delen är el följt av diesel för transporter under och ovan jord samt olja för uppvärmning. Under de senaste åren har energiförbrukningen minskats med ca 10 % genom att behovsstyrd sekundär ventilation införts i gruvan och värmeåtervinning införts för uppvärmning av tillluften till gruvan. 76

Fördelning mellan energislag: Nuläge El Diesel Eldningsolja 18% 2% Fördelning mellan energislag: Utbyggt El Diesel Eldningsolja 15% 2% 80% 83% Transporter ovan jord 13% Fördelning mellan delar av verksamheten: Nuläge Byggnader 4% Anrikningsver ket exkl. infrakt 32% Gruvan inkl. transporter under jord 51% Transporter ovan jord 13% Byggnader Infrakt 2% (transportban d ovan och under jord) 3% Fördelning mellan delar av verksamheten: Utbyggt Anrikningsver ket exkl. infrakt 41% Gruvan inkl. transporter under jord 41% Figur 35. Energiförbrukning vid nuvarande och planerad verksamhet vid Garpenbergsgruvan. I den planerade utbyggda verksamheten kommer energiförbrukningen i gruvan att relativt sett minska i förhållande till nuläget, vilket till övervägande del beror på det nya schaktets lokalisering och utformning som minskar transportavstånd och lufthöjd för gruvtruckarna. Vidare kommer ytterligare utveckling av den behovstyrda ventilationen att ge omfattande besparingar. Dessutom kommer ovanjordstransporterna av malm att försvinna helt genom anrikningsverkets nya lokalisering och byggandet av ett nytt infrastruktursystem med transportband. För uppvärmning av tilluften kommer eldningsolja att ersättas med gasol (se avsnitt 4.2.2.11). Den planerade produktionsökningen innebär mer än en fördubbling av produktionen jämfört med dagens (knappt 120 %). Förändringen i energiförbrukning uttryckt per ton bruten malm kommer att minska med drygt 10 kwh/ton anrikad malm totalt (till ca 88 kwh/ton). Uppdelat innebär energieffektiviseringen att: el-användningen minskar med 5,2 kwh/ton anrikad malm, vilket motsvarar en minkning med 5,5 %, dieselanvändning per ton anrikad malm minskar med 5,3 kwh/ton anrikad malm, vilket motsvarar en minskning med 29 %. 77

4.12.1 Energiledningssystem och energieffektivisering Boliden bedriver inom Affärsområde Gruvor ett kontinuerligt arbete för att minimera hälso- och miljöpåverkan från verksamheten. Arbetet görs i enlighet med SS 627750, OHSAS 18001 och ISO 140001 och syftar till att uppnå ständiga förbättningar inom området. Under 2000-talet har Affärsområde Gruvor arbetat med att införa rutiner i verksamheten som minst motsvarar kraven i svensk standard för energiledningssystem (SS627750) och PFEs tilläggskrav, standard för systematiskt arbetsmiljöarbete samt standard för systematiskt miljöarbete. Boliden har certifierat sitt miljöarbete i enligt med ISO 14001 och OHSAS 18001. Certifieringsrevisionen genomfördes under oktober 2008. Under år 2006 infördes och certifierades ett energiledningssystem enligt SS 627750. Ett steg i arbetet är att systematisera rutiner vid inköp av varor och tjänster som har bärighet på de betydande miljöaspekterna och som verksamheten har rådighet över. En av de betydande miljöaspekterna för Affärsområdet är användning av fossila bränslen och utsläpp av koldioxid, varför ett antal rutiner vid upphandling av transporttjänster är implementerade i verksamheten. Allt projektarbete relaterat till Garpenbergsgruvan utgår ifrån ELS (Energiledningssystem inom Boliden) som innebär att bästa möjliga energianvändning skall ske. För den utökade verksamheten i Garpenberg innebär detta bl.a. att: Antalet pumpar i systemet minimeras och att flödesstyrning sker genom frekvensstyrning av alla pumpar där det är möjligt. Därmed uppnås bästa möjliga energianvändning och följaktligen bästa miljöresultat. Slangar och rörledningar skall hållas i gott skick så att läckage kan undvikas och driftstörningar och rundpumpning därmed undvikas. Uppvärmningssystem kommer att vara temperatur- och, där lämpligt, tidsstyrda. Belysning kommer att vara ljus och tidsstyrd. All upphandling sker enligt ELS som innebär LCC (Life Cycle Cost) beräkning av alla inköp, alternativt upphandling enligt fastställda LCC beräknad och rekommenderade fabrikat. Detta för att uppnå maximal effektivitet när det gäller energianvändningen. Som beskrivits ovan, används en del av den sparade energin per ton anrikad malm för att höja utbyten. Detta effektiviserar utnyttjandet av ianspråktagna naturresurser. 4.13 Förbättringsåtgärder under senare år Vid samtliga Bolidens anläggningar bedrivs ett kontinuerligt förbättringsarbete inom ramen för verksamheten. Här identifieras och genomförs ett flertal stora och en mängd mindre förbättringar över tiden. 78

Gruvvattnet från Garpenberg Norra har börjat pumpas till Ryllshyttemagasinet istället för att som tidigare släppas till Gransjöbäcken. Detta har inneburit en påtaglig reduktion av utsläppta metallmängder till vatten. En enskild väg byggts för transport av malm, vilken kombineras med en bandtransportör. Härigenom effektivisas transporterna med minskade utsläpp av bilavgaser som följd. Ny ventilationsanläggning för gruvan med värmeåtervinning har införts. Värmeväxlingen beräknas ge en energibesparing av cirka 2,2 GWh/år. Större och fler flotationsapparater har installerats för att öka utbytet av värdemineral och sänka metallhalterna i avfallet. En avancerad flotationsstyrning har utvecklats i ett samarbete med ABB. Den automatiska styrningen ger bättre förutsättningar att öka utbyten och minska reagensbehov. Ett datorbaserat verktyg för styrning och kontroll av verksamheten har införts för att öka kvaliteten och spårbarheten på insatserna inom hälsa milö och säkerhet Energironder har införts på varje avdelning i syfte att identifiera energieffektiviseringar. Frekvensomriktare har monterats på pumpar i anrikningsverket. Projekt för styrning av ventilation under jord har påbörjats. Ett tankuppföljningssystem är installerat, vilket möjliggör bättre uppföljning av dieselanvändningen. En värmepump har installerats på stora kontoret. Utbyte har genomförts av belysningsarmaturer och portar. 4.14 Användning av bästa teknik, BAT Hela verksamheten vid Garpenbergsgruvan kommer att genomgå omfattande förändringar om den planerade produktionsökningen genomförs. Boliden har vid utarbetande av de planerade anläggningarna och tillämpbara metoder genomgående använt sig av bästa teknik (BAT) och state-of-the-art inom gruvbraschen. Detta gäller såväl val av gruvbrytningsteknik, processteknik, avfallshantering och efterbehandling, dvs både på kort och lång sikt. I de delar specifika sk. BAT-dokument är tillämpbara, dvs vad gäller hantering av gråberg och anrikningssand (EU, 2004), kan nämnas att: Igensättningsbrytning används och återfyllning av utbrutna bergrum sker med gråberg och anrikningssand. Minimal mängd gråberg uppfordras ut gruvan. Det gråberg som trots allt uppfordras hanteras selektivt beroende på dess geokemiska egenskaper samt metallinnehåll. Optimering av mängden anrikningssand som kan återföras till gruvan skapas genom införd paste-teknik. Gruv- och länshållningsvatten renas genom att det pumpas tillsammans med den alkaliska anrikningssanden upp till sandmagasinet. 79

En DTU-manual (manual för Drift, Tillsyn och Underhåll) har tagits fram för Ryllshyttemagasinet och Gruv-RIDAS tillämpas rörande alla aspekter relaterade till sand- och klarningsmagasinet och deras dammar. Planerad efterbehandlingsmetod (kvalificerad moräntäckning) utgör BAT för sulfidhaltigt gruvavfall. 4.15 Definition och beskrivning av noll-alternativet Som tidigare beskrivits är Garpenbergsgruvan en pågående verksamhet. Som nollalternativ definieras därför den verksamhet som kan bedrivas inom ramen för det senaste tillståndet från 2008. Detta innebär i korthet att Boliden kan bryta upp till 2 Mton malm per år och nödvändiga kvantiteter gråberg, anrika malmen i det befintliga anrikningsverket samt deponera anrikningssand och gråberg i tillståndsgivna deponier och upp till tillståndsgiven nivå. Dagens utformning av verksamheten är inte optimerad efter idag gällande förutsättingar. Malmbasens tyngdpunkt har förskjutits till Norra delen av Dammsjön där Lappbergsfyndigheten ligger. För att optimalt kunna utnyttja mineraltillgångarna och bättre ta tillvara kända fyndigheter krävs därför att verksamheten rationaliseras. De förändringar som skulle behöva genomföras för att uppfylla noll-alterantivet, dvs för att öka produktionsnivån till 2 Mton/år, består i att uppfordringskapaciteten ökas samt att anrikningsverkets kapacitet ökas. Nollalternativet innebär att verksamheten fortsätter enligt nuvarande tillstånd till dess den tillståndsgivna nivån i sandmagasinet uppnåtts. Därefter avvecklas gruvverksamheten i Garpenberg. 80

17/05/2010 20/05/2010 23/05/2010 26/05/2010 29/05/2010 01/06/2010 04/06/2010 07/06/2010 10/06/2010 13/06/2010 16/06/2010 19/06/2010 22/06/2010 25/06/2010 28/06/2010 01/07/2010 04/07/2010 07/07/2010 10/07/2010 13/07/2010 16/07/2010 19/07/2010 22/07/2010 25/07/2010 28/07/2010 31/07/2010 03/08/2010 06/08/2010 09/08/2010 12/08/2010 15/08/2010 18/08/2010 21/08/2010 24/08/2010 PM10 (ug/m3) 5 MILJÖFÖRHÅLLANDEN I LUFT, MARK & GRUNDVATTEN 5.1 Förekomst av partiklar i luft Mätningar av luftens partikelinnehåll i Garpenbergs samhälle gjordes under vintern respektive sommaren 2010. Under perioden 2009-12-10 till 2010-01-14 visade resultaten på låga halter då högsta uppmätta värde var 13,7 µg/m 3. Mätningarna upprepades under perioden 2010-05-20 till 2010-08-24 eftersom det bedömdes att mer diffus damning och därmed högre halter inandningsbara particklar skulle kunna uppkomma under sommaren. Under denna period mättes även PM 2,5. Mätresultat en redovisas i Figur 36. Resultaten visar att medelvärdet för PM 10 och PM 2,5 under den andra mätperioden var 7,5 µg/m 3 respektive 4,3 µg/m 3. Detta innebär en betryggande marginal såväl till gällande miljökvalitetsnormer som till Dalarnas något strängare miljömål för partiklar i luft (se avsnitt 9). Högsta uppmätta PM 10 - värde under ett dygn var 22,3 µg/m 3. 25 Garpenberg PM10 och PM2,5-mätningar sommaren 2010 20 15 10 5 0 PM2,5 (ug/m3 ) PM10 (ug/m3 ) Figur 36. Resultat av PM 10 - mätningar i Garpenbergs samhälle under perioden 2010-05-20 till 2010-08-24. 81

5.2 Nedfall av metaller och försurande ämnen Inga mätningar av metallkoncentrationen i nederbörd har veterligen gjorts i Garpenbergsområdet eller närliggande trakter under senare år. Närmast liggande mätstation inom det nationella nederbördskemiska nätet är Aspvreten vid Södermanlands Östersjökust. Med 5 års intervall undersöks dock metallnedfallet indirekt genom insamling och analys av mossa från mer än 700 lokaler spridda över landet, bl.a. några i trakterna av Garpenberg. Inga haltförhöjningar noterades i Garpenbergsområdet vid den senaste karteringen 2005 (Figur 37). En markant minskning av metallnedfallet har skett sedan mossundersökningarna inleddes 1975. Cd d Garpenberg Zn d Figur 37. Nedfallet av kadmium och zink över Sverige 1975 (vänster) och 2005 (höger) baserat på mossanalyser. Röd färg anger höga halter (betydande nedfall) och grön färg låga halter (litet nedfall). För mossundersökningarna svarar IVL. Nedfallet av försurande ämnen i Sverige undersöks fortlöpande av IVL. Mätningarna omfattar både öppet fält och krondropp i granskog. De till Garpenberg närmast liggande mätstationerna är Fulufjäll i nordvästra Dalarna och Galmsjön i sydvästra Gästrikland. Galmsjön har endast undersökts några år, medan mätningarna vid Fulufjäll startade 1995. 82

I sin senaste rapport från 2010 om utvecklingen i Dalarna 7 gör IVL följande sammanfattande bedömning beträffande Fulufjäll: Svavelnedfallet har minskat stadigt sedan mitten av 1990-talet både i skogsytan och på öppet fält, precis som på flertalet ytor i Sverige. Denna minskning återspeglas även i ökat ph i nederbörd och krondropp. Kvävenedfallet på öppet fält har varierat mellan 2,1 och 4,1 kg per hektar och år under den 15-åriga mätserien, medan kvävenedfallet via krondropp varit avsevärt lägre. Detta tyder på att kväve tas upp i trädkronorna i betydande omfattning. Den positiva utvecklingen vid Fulufjäll åskådliggörs i Figur 38. Figur 38. Beräknat nedfall av svavel samt nederbördens ph över öppet fält (ofyllda kvadrater) och som krondropp i granskog (fyllda kvadrater)vid Fulufjället under perioden 1995-2009. Från 7. Enligt modellberäkningar 7 uppgår nedfallet av antropogent svavel (utan havssalt) i Hedemora kommun till ca 2,5 kg/ha i barrskog respektive ca 2 kg/ha på åkermark h. Tillkommer gör torrdeponerat svavel om ca 1 kg/ha. Det totala nedfallet av kväve (NO 3 -N & NH 4 -N) inom Hedemora kommun uppgår enligt samma modellberäkning till i storleksordningen 5 kg/ha i barrskog respektive 4 kg/ha på åkermark. 5.3 Metaller och försurningsförhållanden i mark Den mineralogiska sammansättningen på jordarterna i området speglar berggrundens sammansättning. Släktskapet mellan morän och berggrund kan spåras längs inlandsisens riktning, eftersom isen fört med sig krossat berg och bildat moränerna. Därmed kan man förvänta att metallinnehållet i morän i Garpenbergsområdet generellt sett är högre än vad som är normalt för landet. Huruvida även skogsmarkernas mårlager innehåller naturligt förhöjda metallhalter är mer osäkert. Inga undersökningar av detta har veterligen gjorts i trakterna kring Garpenberg. Försurningssituationen i markerna kring Garpenberg är förhållandevis gynnsam. Markerna i detta område har inte varit utsatt för samma stora försurningstryck som h Avser kalenderåren 2005-2008 83

exempelvis markerna i sydvästra Sverige. Samtidigt är utvecklingen i länet positiv enligt de nedfallsmätningar som redogjorts för i föregående avsnitt. Figur 39 visar att ph i skogsmarkens s.k. B-horisont (markskiktet där den huvudsakliga anrikningen sker) ligger inom intervallet 4,7-4,9 i denna del av landet. Detta betecknas enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 8 som måttligt sur skogsmark. Eftersom dagens nedfall av svavel i området ligger på en låg nivå i, och då utvecklingen är positiv, bedöms den långsiktiga risken för skador p.g.a. markförsurning generellt sett vara liten i denna region. Figur 39. Markens ph i B-horisonten i olika delar av Sverige vid mitten av 1990-talet. Karta från SLU. 5.4 Naturvärden i Garpenbergsområdet I länets naturvårdsprogram finns 25 områden med höga naturvärden upptagna av vilka två är av riksintresse för naturvården. Inget av dessa områden finns inom de berörda delarna av Garpenberg. Dock är sjön Åsgarn och angränsande Sävviken upptagen i länets naturvårdsprogram med anledning av att våtmarkerna, sjöarnas karaktär och odlingsmarken skapar goda förutsättningar för ett rikt fågelliv. 5.4.1 Tidigare naturvärdesinventeringar I den tidigare ansökan om utökad verksamhet vid Garpenbergsgruvan, som gavs in till Miljödomstolen i juni 2006, ingick bl.a. en redovisning av en genomförd naturvärdesinventering under 2004. Det inventerade områdets utbredning framgår av Figur 40. Naturvärdesinventeringen visade, liksom ovan redovisade kulturvärdesinventeringar, att naturmiljön i Garpenbergsområdet på många sätt präglas av den sedan länge pågående gruvverksamheten. Skogarna är mestadels intensivt odlade och nyckelbiotoper saknas, liksom större våtmarker. Dock påträffades ett ganska stort antal skyddsvärda arter inom inventeringsområdet. Sammanfattningsvis bedömdes inga naturmiljöer i området ha några högre naturvärden av regionalt eller nationellt intresse. i Klassning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder: <2,5 kg/ha*år = låg svaveldeposition, 2,5-12 kg/ha = måttligt hög deposition, >12 kg/ha = hög deposition 84

Figur 40. Sammanfattande beskrivning av naturvärdesinven teringen av markmiljön 2004. Naturmiljöer med kommunalt värde har markerats med röd färg, respektive lokalt värde med orange färg. Grön rastrering markerar det område som inventerades 2004. En kompletterande inventering (baserat på befintlig kunskap) gjordes även av området nedströms Ryllshyttemagasinet. Här finns ett naturvärdesobjekt av riksintresse, Trollbosjön, liksom bl.a. tre skogliga nyckelbiotoper. För mer detaljer hänvisas till nämnda ansökan från 2006 (bilagorna D6 och D7). 5.4.2 Förnyad naturvärdesinventering Under 2010 har en kompletterande naturvärdesinventering gjorts av markområdet nordost om sjön Finnhytte-Dammsjön, där lokaliseringen av ett nytt anrikningsverk planeras (Figur 41). Den fullständiga inventeringen redovisas i Bilaga C8. Inventeringen visar att skogarna domineras av gran med inslag av tall och lövträd som björk och asp. Skogarna är starkt påverkade av skogsbruk med ringa inslag av naturvärden. Endast fyra skogsobjekt med höga naturvärden konstaterades, varav tre med lokalt och ett med kommunalt intresse. Två mindre fattigkärr finns inom det inventerade området, en tallmosse och två blandsumpskogar, alla med lokalt eller kommunalt intresse. Inventerarna har vidare konstateratb att att det idag inte finns några kända fynd av s.k. rödlistade arter inom det aktuella inventeringsområdet. Generellt saknar området miljöer med goda förutsättningar för att hysa sådana arter. 85

Figur 41. Inventeringsområde 2010 (blå inramning) med registrerade naturvärden. 6 MILJÖFÖRHÅLLANDEN I VATTENRECIPIENTEN I Bilaga C14 redogörs ingående för de rådande miljöförhållandena i gruvans vattenrecipient Garpenbergsån/Forsån. Nedan presenteras relevanta utdrag från bilagan tillsammans med vissa tillägg. 6.1 Avrinning och vattenflöden Den egentliga Garpenbergsån kan sägas börja vid Gruvsjöns utlopp (Figur 15). Vattenflödet i Garpenbergsån vid Herrgårdsdammen j har beräknats med hjälp av en datamodell, HBV/PULS-modellen, som utvecklats av SMHI 9. Beräkningen omfattar åren 1994-2001, som även kompletterats för åren 2002-2009 med en förenklad metod 10. Den baseras på avrinningsområdets storlek samt en rad klimatdata k. Beräkningen är endast teoretisk, eftersom den inte tar hänsyn till de regleringar och som görs i systemet. Baserat på dessa förutsättningar presenteras i Figur 42 beräknade flöden för perioden 1994-2009 i Garpenbergsån i höjd med Herrgårdsdammen (stn 34A), samt genomsnittliga flöden under olika delar av året för samma tidsperiod. Medelflödet under perioden har beräknats till 0,46 m 3 /s (se även faktarutan nedan). j Omedelbart nedströms inflödet från Rafshytte-Dammsjön k Exempel på klimatdata: uppgifter om snö (ackumulerat/smält), omättad markzon (markfuktighet/avdunstning), grundvattenflöde och vattenbalans för sjöar. 86

m 3 /s m3/s 2,5 Garpenbergsån (34A) vattenflöde 1994-2009 1 0,8 Månadsmedel 1994-2009 2 0,6 0,4 1,5 0,2 0 1 0,5 0 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Figur 42. Vattenflödet i Garpenbergsån vid Herrgårdsdammen under perioden 1994-2009. I den infällda grafen visas genomsnittsflöden under olika delar av året för samma period. Beräkningarna har gjorts med SMHI:s pulsmodell kompletterat med en förenklad modell (se texten). Detta teoretiska vattenflöde är dock inte detsamma som det faktiska flödet, beroende på att vattendraget är reglerat. VATTENFLÖDET I GARPENBERGSÅN För att få en uppfattning om vilka höga och låga vattenflöden som kan uppträda är man hänvisad till statistik från mätningar av andra närliggande vattendrag. Ett sådant vattendrag är Långängesbäcken, som avvattnar Hedkarlsjön, 4 km öster om Sundborn. Här för SMHI statistik över vattenföringen 11. Långängesbäckens karaktäristika vad gäller specifik avrinning är följande: Maximum/medel Medel/medel Minimum/medel 58 9,1 0,57 l/s km 2 Den specifika medelavrinningen (9,1 l/s km 2 ) för Långängesbäckens avrinningsområde ligger i nivå med avrinningen för sjösystemen i Garpenbergsområdet l. Avrinningsområdet för Långängesbäcken har dock en lägre andel sjöyta än de områden som behandlas här. Detta gör att sjösystemet i Garpenberg får en ökad dämpning av flödena vid intensiva regntillfällen jämfört med Långängesbäcken. Mängden vatten som släpps ut per tidsenhet från sjöarna är också mycket beroende av utskovens utformning. En viss skillnad hos max- och minflöden mellan de jämförda systemen kan därmed förväntas. Med denna reservation bör ändå Långängesbäckens karaktäristika kunna användas som utgångspunkt för motsvarande beräkningar av vattenflödet i Garpenbergsåns vattensystem i höjd med Herrgårdsdammen enligt följande: Maximum/medel Medel/medel Minimum/medel 2,8 0,44 0,03 m 3 /s l Den specifika avrinningen för Garpenbergsån i höjd med Herrgårdsdammen kan för perioden 1990-2001 beräknas till 9,6 l/s km 2 med ledning av vatteföringsuppskattningar enligt HBV-modellen och avrinningsområdets storlek. 87

6.2 Pågående undersökningsprogram i vattenrecipienten Fortlöpande mätningar i vattendrag och sjöar görs både av Boliden inom ramen för egenkontrollen, och av Dalälvens vattenvårdsförening, DVVF, där Boliden Mineral är medlem (Figur 43). Figur 43. Mätstationer i vattensystemet Garpenbergsån/Forsån som undersöks av DVVF. Ytterligare några sjöar provtas i nedre Forsån. S21 Rafshytte-Dammsjön (ej fr.o.m. 2009) S22 Finnhytte-Dammsjön S23 Gruvsjön 34a Herrgårdsdammen S24 Åsgarn 34 Forsån 6.3 Ytvattnets kvalitet Vattnets kvalitet i sjöar och vattendrag skiljer sig åt i olika delar av åsystemet. Jämfört med de referensvärden som finns att tillgå, är avvikelsen i allmänhet störst i Gruvsjön, följt av Finnhytte-Dammsjön. Flertalet metaller minskar därefter i koncentration längs ån ned mot mynningen i Dalälven (Figur 44). För koppar sker dock ett betydande tillskott vid Garpenbergs Herrgård. Figur 44. Koncentrationen av zink och koppar i vatten längs åsystemet. Medelhalter för perioden 2000-2009. Bland de vanliga metallerna är haltförhöjningen störst för zink och kadmium, ca 100 gånger i Gruvsjön (S23) jämfört med referenssjön Rafshytte-Dammsjön (S21). Under 88

2000-talet kan en viss haltminskning konstateras för dessa metaller i såväl Gruvsjön (Figur 45) som i Garpenbergsån och Forsån. Figur 45. Vattnets zink- och kadmiumhalt i Gruvsjön under perioden 1994-2009. Vattnets kvalitet i sjöar och vattendrag nedströms gruvområdet kännetecknas i övrigt av att det är rikt på salter (främst sulfat), ph-neutralt samt relativt näringsrikt. Även stickprovsundersökningar har gjorts av ett flertal sällan undersökta ämnen, bland vilka särskilt antimon och guld uppvisar förhöjda koncentrationer i åsystemet. Vattnets fosforhalt liksom vissa metaller har minskat under senare år, medan kvävehalten uppvisar en trappstegsökning fr.o.m. millennieskiftet (Figur 46). Figur 46. Ytvattnets fosforhalt i Gruvsjön (vänster) respektive kvävehalt i Garpenbergsån vid Herrgårdsdammen (höger, röd kurva) och i Forsån vid Dicka (grå kurva) under perioden 1994-2009. I Gruvsjöns bottenvatten förekommer tidvis dåliga syreförhållanden. Ett intressant samband är att låga syrgashalter ofta sammanfaller med låga blyhalter (Figur 47). En sannolik förklaring är att en låg syrgashalt leder till utfällning av blysulfid, och därmed till lägre blyhalt i vattnet. 89

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 30 Syrgas och bly i Gruvsjön 25 Syrgashalt (mg/l) Blyhalt (µg/l) 20 15 10 5 0 Figur 47. Vattnets syrgashalt och blyhalt i Gruvsjöns bottennära vatten under perioden 1994-2009. 6.4 Materialtransport & källfördelning Som framgått av Avsnitt 4.8.2 innehåller utgående vatten från den pågående gruvverksamheten främst metaller, sulfat och kväve. En tillförsel till Garpenbergsån av dessa ämnen sker dock även från andra källor. Markerna inom avrinningsområdet bidrar med såväl ett naturligt som antropogent m tillskott av metaller och näringsämnen, och även från luften sker ett nedfall av både metaller och kväve. Från Garpenbergsområdet är metalltillskottet särskilt påtagligt från äldre gruvavfall av olika slag (se särskild utredning i Bilaga C4), och längre ner längs ån bidrar framför allt jordbruksmarkerna med näringsämnen. Genom de fortlöpande mätningar som görs i vattenvårdsföreningens regi på några lokaler i åsystemet och på basis av flödesberäkningar, har mängden transporterade metaller och andra ämnen i Garpenbergsån kunnat beräknas. En detaljerad beskrivning av dessa beräkningsresultat ges i Bilaga C14 för perioden 2000-2009. I ån i höjd med Garpenbergs Herrgård transporteras exempelvis årligen knappt 20 ton kväve, drygt 2 000 ton sulfat, ca 6 ton zink, 40 kg bly och 8 kg kadmium. Av dessa mängder härrör uppskattningsvis 80-90 % från äldre gruvavfall för zink, kadmium och koppar respektive 30-35 % för bly. För kväve gäller dock att den pågående gruvverksamheten svarar för den helt dominerande andelen av kvävetransporten i övre Garpenbergsån i höjd med herrgården, medan gruvans andel minskar till ca en tredjedel av kvävetransporten i nedre delen av åsystemet. 6.5 Sedimentförhållanden Metallförekomsten i Gruvsjöns bottnar undersöktes senast 2006. Då konstaterades att halten i det ytliga sedimentlagret för krom var förhöjd ca 400 gånger och för bly, koppar och zink 50-100 gånger över vad som kan betraktas som bakgrund för området. m Antropogent = orsakat av människan 90

I synnerhet bly och krom fastläggs så effektivt i Gruvsjön (S23) och i de nedströms liggande sjöarna i åsystemet, att koncentrationen i Bollsjön före utflödet i Dalälven (S26) närmar sig det normala för Dalälvens sjöar (Figur 48). Mindre haltreduktion längs systemet uppvisar särskilt zink och även koppar och kadmium. Förhöjningen av kvicksilverhalten i Forssjöns sediment (S25) beror på rester från tidigare användning av fenylkvicksilver vid annan verksamhet. S21 = Rafshytte-Dammsjön (referens) S22 = Finnhytte-Dammsjön S23 = Gruvsjön S24 = Åsgarn S25 = Forssjön S26 = Bollsjön Figur 48. Metallkoncentrationer i sjöars ytliga bottensediment längs Garpenbergs-/Forsåns system enligt DVVF:s undersökning 2006. 6.6 Biologiska förhållanden Sedan 1990 har växtplanktonsamhällena undersökts årligen i de berörda sjöarna i åsystemet. Algsamhället i Gruvsjön är mycket speciellt med bl.a. förhållandevis få arter, vilket tolkas som en trolig påverkan av metaller. Även planktonsamhället i Finnhytte- Dammsjön har förmodligen varit påverkat av verksamheten vissa år, men i betydligt mindre grad än i Gruvsjön. Utmärkande för sjöarna längre ner i åsystemet är att deras planktonsamhällen är typiska för näringsrika förhållanden. Såväl biomassan som individantalet är betydligt större än i sjöarna högre upp. I synnerhet i Forssjön och Bollsjön är artrikedomen anmärkningsvärt stor. Den makroskopiska bottenfaunans förekomst och sammansättning i sjöarnas bottensediment undersöktes senast 2006. I Gruvsjön påträffades bottenlevande djur på alla djupnivåer i sjön, men djursamhället var allmänt sett fattigare än vad som borde 91

Längd mm förväntas sett till sjöns fosforhalt. Ned t.o.m. två meters djup förekom djur med alla slags födoval, medan bottnarna därunder dominerades av frilevande rovdjur. Med tanke på de mycket höga metallkoncentrationerna i bottensedimenten och tidvis ansträngda syreförhållanden måste det anses som anmärkningsvärt att så många djurarter förekommer i sjön. Bottenfaunasamhällena i sjöarna längre ner i åsystemet vittnar om näringsrika förhållanden och tidvis låga syrgashalter i bottenvattnen. Inga tecken på negativ metallpåverkan har registrerats hos de bottenlevande djuren i dessa sjöar. Även fisksamhällets sammansättning i Gruvsjön har vid tidigare provfisken vittnat om en påverkan av metaller och/eller andra ämnen. Vid det senaste provfisket i sjön, som genomfördes sensommaren 2006, konstaterades dock en tydlig förbättring. Förutom abborre och gers fångades då även mört i olika storlekar samt siklöja. Storleksfördelningen hos populationerna för abborre och mört var till synes helt normal, liksom abborrens tillväxt (Figur 49). Resultaten tyder på att abborre, gers och mört idag fortplantar sig i Gruvsjön. Längd mm >330 310-329 290-309 270-289 250-269 230-249 210-229 190-209 170-189 150-169 130-149 110-129 90-109 <90 Figur 49. ABBORRE Gruvsjön Rel. frekv. % 0 5 10 15 20 25 30 35 2006 (n=156) 1991 (n=68) Abborrens storleksfördelning 1991 och 2006 i Gruvsjön (vänster)samt abborrens tillväxt i Gruvsjön 2006 jämfört med andra sjöar i Dalälven (höger). Resultat av 10 s.k. nätansträngningar. Däremot innehåller fisken i Gruvsjön förhöjda halter av flera metaller (Tabell 19). Exempelvis är koppar- och kadmiumhalten i abborrens levervävnad 5-10 gånger högre, och blyhalten ca 20 gånger högre, jämfört med normalhalten för andra undersökta sjöar inom Dalälvens avrinningsområde samma år. Å andra sidan är kvicksilverhalten i fiskens muskelvävnad lägre än normalt, antagligen beroende på någon antagonistisk verkan med andra metaller. I den nedströms liggande Åsgarn kan ingen påverkan av gruvverksamheten noteras hos fisksamhället, förutom en smärre haltförhöjning av bly i abborrlever samt en anmärkningsvärt låg kvicksilverhalt i fiskkött. 400 350 300 250 200 150 100 50 0 Gruvsjön Dalälven genomsnitt ABBORRE tillväxt Ålder 0+ 1+ 2+ 3+ 4+ 5+ 6+ 7+ 8+ 92

Tabell 19. Metallhalten i muskelvävnad (Hg) och levervävnad (övriga metaller) i abborre från sjöar i Garpenbergsåns vattensystem i augusti 2006 (FHD = Finnhytte-Dammsjön). Värdena avser samlingsprov av vardera 10 individer inom längdintervallet 17-20 cm. En jämförelse kan göras med medianvärdet för samtliga undersökta sjöar i Dalälven samma år. Ts står för torrsubstans och vs för våtsubstans. Cu Pb Zn Cd Hg Lokal µg/g ts µg/g ts µg/g ts µg/g ts ng/g vs FHD-sjön 18 0,29 130 8,2 150 Gruvsjön 53 2,3 170 31 36 Åsgarn 11 0,31 110 2,2 17 Median Dalälven * 10 0,14 110 2,4 150 * Medianvärdet (mittvärdet) för 14 provfiskelokaler i Dalälven i augusti 2001. 7 MILJÖKONSEKVENSER AV NUVARANDE OCH PLANERAD VERKSAMHET Gruvnäringen orsakar ofrånkomligen vissa negativa konsekvenser för miljön. Genom olika former av försiktighetsmått och utsläppsbegränsande åtgärder görs därför stora ansträngningar för att påverkan på miljön i dess olika former i möjligaste mån ska minimeras. Dagens verksamhet leder till miljökonsekvenser, som i vissa avseenden är större, i andra avseenden mindre, sett till föregående perioder av gruvans livstid. I de flesta avseenden är dock konsekvenserna för miljön mindre idag än tidigare, vilket kan tillskrivas såväl genomförda åtgärder av olika slag, som teknikutveckling och en ökad miljömedvetenhet hos anställda och företagsledning. I detta avsnitt görs en bedömning av i vilken mån den planerade förändringen i verksamheten samt tillhörande infrastruktur kommer att leda till större eller mindre konsekvenser för miljön ur olika aspekter. Jämförelsen görs såväl med dagens situation som med scenariot att tillstånd ej ges för den sökta verksamheten, d.v.s. verksamheten i Garpenberg fortskrider i enligt med gällande tillstånd för verksamheten (nollalternativet). Miljökonsekvenserna har grupperats i möjliga och troliga konsekvenser för olika naturresurser, luft, mark och vatten samt människan, för att på så sätt försöka ringa in vilken kategori som i första hand berörs. Gränsdragningen ska för den skull inte ses som knivskarp mellan dessa kategorier, i synnerhet inte för den sistnämnda, människan, som indirekt berörs av samtliga. 93

7.1 Konsekvenser för luft Övergången till ny teknik för torkning av metallkoncentrat innebär att utsläpp till luft av metallhaltigt stoft från verksamheten i princip har upphört sedan 2003. Utsläppen till luft består därmed i huvudsak av förbrännings- och spränggaser. Interna och externa transporter svarar för de största utsläppsmängderna. Den planerade produktionsökningen förväntas öka utsläppen från transporter, uppvärmning och sprängning med i storleksordningen 25, 50 respektive 50 % jämfört med den idag tillståndsgivna produktionsnivån 2 Mton. Dessa ökade utsläpp av förbrännings- och spränggaser bedöms inte leda till någon nämnvärd ökad risk för skada eller olägenheter för miljö och människa i anslutning till verksamheten. Även damning från magasinsområdet påverkar luftkvaliteten. Det har dock inte varit möjligt att kvantifiera denna påverkan, som i huvudsak är begränsad till sandmagasinets närområde. Den planerade påbyggnaden av sandmagasinet kommer sannolikt att öka risken för damning, vilket bolaget är medvetet om och kommer att vidta åtgärder för att försöka motverka. 7.2 Konsekvenser för mark 7.2.1 Konsekvenser för mark ur metall- och försurningssynpunkt Som beskrivits i avsnitt 5.2 har utvecklingen för nedfall av såväl metaller som försurande ämnen varit mycket positiv i bl.a. den aktuella regionen under senare decennier. De aktuella nedfallsnivåerna kan betecknas som låga. Samtidigt bedöms den långsiktiga risken för skador till följd av markförsurning generellt sett vara liten i området. Den planerade produktionsökningen förväntas inte leda till någon nämnvärd ökning av metallutsläpp till luft, och därmed inte heller av metallnedfall till omgivande marker. En ökad användning av eldningsolja och diesel vid sökt produktion kommer visserligen att öka utsläppen av potentiellt försurande och gödande ämnen. Från transporter bedöms utsläppen av kväveoxider och svaveldioxid öka med i storleksordningen 25 % jämfört med den tillståndsgivna produktionsnivån. Omräknat till kväve och svavel innebär detta ökade utsläpp med ca 3 ton kväve och knappt 0,2 ton svavel. I stort sett inget av detta kväve kan förväntas deponera i närområdet eftersom det först måste genomgå flera omvandlingsprocesser i atmosfären innan det kan deponera. Vidare kan man räkna med att kväve i denna del av landet inte bidrar till försurning av markerna i någon nämnvärd grad. I produktiv skogsmark torde i stort sett allt deponerat kväve sugas upp av biomassan eftersom skogen generellt sett är kvävebegränsad 12. Mängden utsläppt svavel måste betraktas som försumbart sett till försurningsrisken. Dessutom förväntas en ytterligare minskning ske av svavel- och kvävenedfallet över Sverige under det närmaste decenniet enligt gjord prognos 12 tack vare planerade åtgärder i Europa. Enligt använd beräkningsmodell kommer endast 1 % av landets skogsmarker överskrida den kritiska belastningen år 2020. 94

Spridning av anrikningssand genom damning skulle kunna påverka de kringliggande skogsmarkernas metallinnehåll om damningen är kraftig. Risken för en sådan påverkan är inte möjlig att beräkna med någon säkerhet. En grov uppskattning av överslagskaraktär presenteras ändå i nedanstående faktaruta. Den avser framtida förhållanden under gruvdrift vid en påbyggnad av Ryllshyttemagasinet. Baserat på denna information görs bedömningen att ingen risk rimligen kan anses föreligga för negativa effekter i kringliggande skogsmarker av nedfallande stoft från Ryllshyttemagasinet ens på relativt lång sikt. RÄKNEEXEMPEL RISK FÖR METALLEFFEKTER I SKOGSMARK Metallhalter i anrikningssand från provanrikade borrkärnor av den malm som Boliden avser att bryta i Garpenbergsgruvan redovisas i en bilaga till TB rörande karaktärisering av sand. Enligt stoftmätningar kring Boliden har nedfallet av sand genom damning från Gillervattnets sandmagasin under senare år legat på nivån 3 g stoft/m 2 (ca 100 mg per stoftsamlare med diametern 20 cm). Om vi antar att den framtida damningen från, och därmed stoftnedfallet kring, Ryllshyttemagasinet kommer att vara ungefär detsamma som kring Gillervattnet, kan metallnedfallet med detta stoft på angränsande skogsmark därmed grovt beräknas enligt tabellen nedan. I samma tabell redovisas genomsnittliga mängder av några metaller i svenska skogsmarkers ytliga mårlager enligt undersökningar på 1980-talet på sammanlagt 360 platser i landet 13. kg/km 2 Cu Pb Zn Cd Cr Genomsnittlig mängd i mårlagret 52 350 400 5,1 25 Beräknat årligt nedfall med stoft 0,3 5 8 0,02 0,2 Under de teoretiska förutsättningar som räkneexemplet bygger på, är det årliga metalltillskottet till omgivande skogsmarker relativt ringa. Då metallnedfallet sammanräknas för en längre period på några decennier, blir dock nedfallet väsentligt större sett till markernas normala metallinnehåll. Dock stannar inte all metall i det nedfallna stoftet kvar i markerna. En del frigörs och transporteras bort med markvattnet, en annan del tas upp i träd och övrig vegetation. Hur stor andel som blir kvar i marken varierar högst sannolikt för olika metaller. Viss stoftspridning bör dessutom ha skett från tidigare verksamhet. Att försöka prognostisera vilka metallhaltsförhöjningar som kan förväntas i kringliggande skogsmarker efter 25-års ytterligare gruvdrift i Garpenbergsgruvan har därför inte varit möjligt. Dock kan man konstatera att nedfallet av exempelvis bly under denna tidsperiod rimligen bör leda till en förhöjd blyförekomst i markerna med maximalt 125 kg eller 35 %. Risk för negativa effekter av metaller i skogsmark är, förutom metallkoncentration, även beroende av en rad omgivningsfaktorer som påverkar metallernas förekomstform och därmed deras biotillgänglighet. De mest väsentliga organismerna i mårlagret, och tillika de som verkar vara känsligast för metallpåverkan, är de mikroorganismer som svarar för nedbrytningen av det organiska materialet och därmed för kretsloppet av näringsämnen tillbaka till skogsväxterna. Omfattande svenska studier har visat att risken för effekter av metaller på dessa mikroorganismer är sammankopplad med den naturliga bakgrundshalten i de aktuella markerna och den koncentrationsförhöjning som metallnedfallet orsakar. Risk för effekter av metallerna i fråga anses kunna uppträda vid haltförhöjningar i markerna 3-5 gånger över bakgrundsnivån och däröver. Även vid en flerfaldigt större metalldeposition än vad som förutsatts i detta räkneexempel, kommer haltförhöjningen aldrig att kunna bli 3-5 gånger bakgrundshalten. 95

Inga nämnvärda konsekvenser för omgivande markmiljöer ur metall- och försurningsaspekter förväntas således till följd av den planerade produktionsökningen. 7.2.2 Konsekvenser för mark sett till naturvärden Genomförd naturvärdesinventering, se Bilaga C8, visar att det inte finns några signifikanta naturvärden i det område som Boliden planerar att ta i anspråk för de nya anläggningarna invid paste-fill anläggningen. Naturvärdesinventeringen visar dessutom att det inte finns kända fynd av rödlistade arter eller EU-arter inom det område som inventerades 2010. Generellt saknar det område som inventerades 2010 också miljöer med goda förutsättningar för att hysa rödlistade arter. Slutligen visar naturvärdesinventeringen att det området som avses att tas i anspråk inte utgör något viktigt område för frifultslivet i området. Den ökade grundvattenbortledningen som kommer att ske vid sökt produktionsnivå förväntas leda till en viss påverkan av grundvattenförhållandena i jordlagren inom ca 1 km avstånd från gruvan (se nästföljande avsnitt). Inom detta influensområde finns enligt gjorda naturvärdesinventeringar inga kända förekomster av särskilt skyddsvärda och samtidigt grundvattenberoende växtarter. Däremot förekommer fattigkärr och sumpskogar med allmänt sett förhöjda naturvärden, vars vattenförsörjning eventuellt kan komma att påverkas. Övrig påverkan på mark av dagens verksamhet består i att de arealer, som utnyttjas som industri- och magasinsområde samt för transportvägar, inte är möjliga att använda för andra ändamål. De kan heller inte återställas till naturmark så länge verksamheten pågår (se Avsnitt 11 om efterbehandlingsplaner). Valet att bygga på Ryllshyttemagasinet istället för att välja ett nytt område för sanddeponering minskar naturligtvis behovet av nya markarealer för verksamheten. Jämfört med den idag tillståndsgivna påbyggnaden kommer den sökta förhöjningen av dammarna med 6 meter att uppta en markyta som är i storleksordningen 10 ha större. Slutligen innebär behovet av bergmaterial för dammbyggnationen en viss markpåverkan, i så motto att materialet i huvudsak hämtas från en bergtäkt. 7.2.3 Sammanfattande konsekvenser för markmiljön av den planerade förändringen av verksamheten Inga nämnvärda konsekvenser för omgivande markmiljöer ur metall- och försurningsaspekter förväntas till följd av den planerade produktionsökningen. En viss risk finns för att vattenförsörjningen till fattigkärr och sumpskogar närmast gruvan kan komma att påverkas vid längre torrperioder. Den markareal som behövs för industrimark, vägar och magasin kommer i möjligaste mån att återställas till naturmark när verksamheten avvecklas. 96

7.3 Konsekvenser för grundvatten 7.3.1 Konsekvenser för grundvattnets flöde och nivå Den nuvarande länshållningen av Garpenbergsgruvan orsakar en sänkning av grundvattennivåer i kringliggande jord och berg (se underbilaga till TB). Avsänkningen i berg bedöms sträcka sig ca 1 km ut från gruvan. Influensområdets utbredning är dock beroende av olika hydrogeologiska faktorer och kan därför variera betydligt inom det aktuella området. För närvarande länspumpas ca 37 l/s från gruvan, vilket således motsvarar den kvantitet grundvatten som avleds från kringliggande mark och berg. Den planerade utvidgningen av gruvan norrut kommer att kräva att betydande kvantiteter grundvatten måste ledas bort från berget genom pumpning upp till dagen. Om den utvidgade gruvan ska länshållas ned till ca 500 meters djup inom ett år behöver i storleksordningen 100-300 l/s bortledas. Därefter bedöms det fortsatta (utökade) länshållningsbehovet uppgå till ca 70 l/s. Därutöver tillkommer dagens bortledningsbehov, dvs ca 37 l/s. Det sammanlagda gruvvattenflödet kommer således att uppgå till 100-110 l/s, varav den särhållna (icke förorenade) andelen utgör huvudparten, ca 65 %. Detta vatten är tänkt att pumpas till Finnhytte-Dammsjön via Gransjöbäcken (se avsnitt 7.4.1) såvida det inte kan användas som ersättning för råvatten. Bortledningen av grundvatten leder till en avsänkning av grundvattennivån med ett influensområde upp till 2 km från gruvan enligt Figur 50. Grundvattenbildningen i de aktuella jordlagren är betydligt högre än i bergmassan. Påverkan på grundvattensituationen bedöms därför bli betydligt mindre i jordlagren än i berg, med ett influensområde som sträcker sig ca 1 km från gruvan. Bedömda konsekvenser för brunnar, vattentäkter och energibrunnar behandlas under avsnitt 7.5. Borrade dricksvatten- och energibrunnar inom det norra influensområdet kan komma att påverkas av det ökade tappningsbehovet, men däremot inte grävda brunnar. Figur 50. Bedömt influensområde i berg för framtida länshållning av gruvan. 97

Den aktuella strömningen av grundvatten till och från Ryllshyttemagasinet illustreras schematiskt i Figur 17. Vid fullt utbyggt magasin kommer inte längre något tillrinningsområde att finnas för magasinet, och därmed inget vattentillflöde ske från kringliggande marker. Grundvattenutströmningen kommer, precis som idag, att ske i alla väderstreck (se även avsnitt 11.5 om miljökonsekvenser efter genomförd efterbehandling). Volymen utläckande grundvatten via dammarna kommer för det utbyggda magasinet att öka avsevärt jämfört med idag. Ansökan avser en höjning av dämningsnivån med ca 10 meter jämfört med dagens nivå (2010). Med utgångspunkt från den idag tillståndsgivna dämningsnivå (noll-alternativet) begränsas dock höjningen till 6 meter, vilket samtidigt innebär en mindre volymökning av utläckande grundvatten. 7.3.2 Konsekvenser för grundvattnets kvalitet Den ökade bortledningen av grundvatten och de konsekvenser detta kan få för angränsande borrade brunnar bedöms inte nämnvärt komma att påverka kvaliteten i berörda dricksvattenbrunnar. Påverkan på grundvattnets kemi av läckvatten från Ryllshyttemagasinet har utretts och redogörs för i en underbilaga till TB. Provtagningar och analyser av grundvatten i sandfilterbrunnar i och omkring magasinet gjordes senast 2010. Grundvattnet i anslutning till dammarna jämförs i första hand med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för grundvatten 14. Inga höga halter av kadmium, zink, bly eller arsenik n har påträffats i grundvattnet nedströms damm D, som avgränsar Ryllshyttemagasinets västra del. Däremot innehåller grundvattnet mycket höga halter av kadmium, zink och bly nedströms damm A, som avgränsar magasinet österut mot Valbäcksmagasinet. Inget grundvatten har undersökts nedströms övriga dammar. Istället har bäck- och sjövatten provtagits och analyserats för att därmed få en indirekt uppfattning om eventuella metallhaltsförhöjningar i grundvatten (se avsnitt 7.4.3). 7.3.3 Sammanfattande konsekvenser för grundvattenmiljön av den planerade förändringen av verksamheten Det ökade behovet att bortleda grundvatten för att kunna utvinna de norra fyndigheterna kommer att bredda influensområdet för påverkan på grundvattenbildningen i berg från nuvarande 1 km till ca 2 km från den norra gruvan. Nivån i borrade dricksvatten- och energibrunnar inom de norra delarna av influensområdet kan därmed komma att påverkas, men knappast vattnets kvalitet. Påverkan på jordlagren blir betydligt mindre, varför inga nämnvärda konsekvenser förväntas i grävda brunnar. En höjning av dammarna med 6 meter över den idag tillåtna dämningsgränsen kommer att öka utläckaget av grundvatten. Cirka hälften av läckvattnet kommer att hamna i n Koppar ingår inte i bedömningsgrunder för grundvatten. 98

Valbäcksmagasinet där huvuddelen återvinns i processen. Läckvatten som når magasinets omgivningar kommer i möjligaste mån att samlas upp, kvalitetskontrolleras, och vid behov återpumpas till magasinet o. 7.4 Konsekvenser för ytvatten 7.4.1 Konsekvenser för ytvattnets flöde och nivå Nuvarande hydrologiska förutsättningar i form av vattenbalanser, vattennivåer i sjöar och vattenflöden i vattendrag samt den nuvarande verksamhetens påverkan i sammanhanget redogörs för översiktligt i avsnitt 6.1 och i detalj i en underbilaga till TB. I och med att gruvvattnet från norra delen av gruvan sedan januari 2010 leds över till Ryllshyttemagasinet, tillförs Finnhytte-Dammsjön inte längre denna vattenvolym. Tidigare vattenbalansberäkningar har visat att en avsänkning på mellan 1-1,5 m av sjöns nivå därmed kan komma att ske vid nuvarande produktionsförhållanden under ett torrår. En förändring som den sökta produktionsförändringen leder till är att särhållet (icke förorenat) gruvvattenfrån det norra gruvområdet i framtiden kommer att ledas ut i Gransjöbäcken och därmed tillföras Finnhytte-Dammsjön. På så sätt elimineras denna risk för avsänkning i sjön, som istället kommer att få en jämnare nivåfluktuation än idag. Andra konsekvenser för berörda ytvatten av det ökade behovet att tappa grundvatten vid sökt produktion har utretts genom översiktliga vattenbalansberäkningar (se underbilaga till TB). För sjöarna Stora Gransjön, Lilla och Stora Jälken, vilka alla ligger inom det aktuella influensområdet, gäller att vattennivån kan komma att avsänkas 0,2-0,3 meter under utloppströsklarna i samband med ett torrår p. Sjöarnas djupförhållanden gör att endast en begränsad del av stränderna kommer att påverkas q. Normalår bedöms påverkan av tappningen bli marginell för sjöarnas vattennivå. I Gransjöbäcken är vattenflödet sommartid mycket begränsat och dess övre delar torkar i stort sett ut. Eftersom utledningen av tappat grundvatten kommer att ske i mitten av Gransjöbäcken riskeras det övre bäckpartiet att torrläggas under längre perioder än idag. I det nedre bäckpartiet finns istället risk för att utledningen av den stora grundvattenmängden kan leda till erosionsskador eftersom det genomsnittliga vattenflödet kommer att öka med närmare ca 140 % i genomsnitt och väsentligt mer under den inledande avsänkningsfasen. Vidare kommer vattenflödet att bli likartat under hela året. Den pågående överledningen av vatten till sandmagasinet från anrikningsverket, som i sin tur utgör delvis recirkulerat gruvvatten, länshållningsvatten, råvatten m.m., leder till ett o Åtgärder har redan planerats och delvis inletts för att möjliggöra detta genom framdragning av el för pumpar, grävning eller fördjupning av diken, pumpgropar etc. p Denna maximala nivåsänkning kan jämföras med nivåvariationerna ±0,1 m i Stora Jälken respektive ±0,5 m i Stora Gransjön under senare år. Aktuell vattendom för St. Gransjön tillåter en regleringsamplitud på 2,5 meter. q Kunskapen om Lilla Jälkens djupförhållanden är dock begränsad. 99

vattenflöde i den mottagande Ryllshyttebäcken som är ca 7 gånger större än normalt. En ökad produktion till sökt nivå innebär att utsläppt vattenmängd till Ryllshyttebäcken kommer att minska något jämfört med dagens situation beroende på en ökad recirkulation inom verksamheten. Råvatten till anrikningsverket uttas idag från Finnhytte-Dammsjön, men planeras att huvudsakligen i stället tas från Gruvsjön. Visst uttag av råvatten kan dock i framtiden bli aktuellt även från Finnhytte-Dammsjön. Denna förändring förväntas inte att leda till några nämnvärda konsekvenser för vattennivån i någon av sjöarna. 7.4.2 Konsekvenser för ytvattnets kvalitet och risk för skada på vattenlevande organismer orsakat av utsläpp genom utskov I Bilaga C14 om miljöförhållanden i vattenrecipienten görs en ingående analys och bedömning av konsekvenser av nuvarande och framtida utsläpp för miljöförhållandena i vattenrecipienten. Analysen omfattar en miljöriskbedömning av ämnen i utgående vatten från gruvan för i första hand Gruvsjön och åsystemet nedströms. För mer detaljer än de som lämnas nedan hänvisas till nämnda bilaga. Nedan presenteras relevanta utdrag från utredningen samt centrala slutsatser. Påverkan på vattenkvaliteten av den pågående gruvverksamheten varierar för olika ämnen, och i skilda delar av vattensystemet. Enligt uppskattningar i Bilaga C4 och Bilaga C14 har verksamheten stor betydelse för sulfat- och kväveförekomsten i Garpenbergsån. Ser man till nettoeffekten i Gruvsjön och övre Garpenbergsån svarar dagens verksamhet enligt uppskattningen för ca 85 % av den totala sulfattillförseln och ca 65 % av kvävetillförseln. Längre ner i åsystemet reduceras den pågående gruvverksamhetens andel, särskilt för kväve till följd av tillförsel från framför allt jordbruket längs ån. Även bly kommer i hög grad från den nuvarande verksamheten, uppskattningsvis drygt hälften av det totala tillskottet till Gruvsjön. För övriga metaller såsom zink, kadmium och koppar har den pågående driften däremot förhållandevis liten betydelse, i storleksordningen 10-20 % av det totala tillskottet. Den dominerande tillförseln av dessa metaller sker istället från äldre gruvavfall inom Gruvsjöns avrinningsområde och kring övre Garpenbergsån. För att bedöma risken för skada eller annan påverkan på vattenlevande organismer av utsläppen har olika tester och modellberäkningar gjorts. Baserat på OECD:s bedömningsgrunder klassas det utgående vattnet från magasinet vid undersökningstillfället som ej skadligt för grönalger, kräftdjur och fisk. Risken för toxicitet hos metallerna zink, kadmium och koppar har bedömts genom lokalspecifika beräkningar med hjälp av den s.k. BLM-modellen r. Modellen tar hänsyn till vilka specifika förhållanden som råder i just det vatten som ska bedömas. Sådana r Biotic Ligand Models. Denna metod att beräkna den lokalspecifika toxiciteten hos metaller förordas idag inom såväl EU som i Nordamerika. Den finns ännu inte utvecklad för alla metaller. 100

faktorer är exempelvis vattnets ph och organiska halt m.m. som påverkar metallens förekomstform och därmed dess biotillgänglighet, förekomsten av andra ämnen som kan konkurrera med metallen ifråga vid upptaget i organismen, etc (Figur 51). Bildning av metallkomplex Konkurrens om bindning på gälarna Organiskt & oorganiskt mtrl. löst & partikulärt H + Me 2+ Figur 51. CO 3 2- Cl - etc. } Ca 2+ Mg 2+ Na + } Me 2+ En mängd enskilda ämnen, komplex m.m. påverkar sannolikheten för att den rosafärgade metalljonen i centrum ska binda till eller passera fiskens gälar, och därmed även risken för att metallen ifråga ska påverka fisken negativt. Dels konkurrerar olika komplex och negativt laddade joner i vattenmassan med fisken om att binda till sig metalljonen, dels konkurrerar andra positivt laddade joner om tillgången till receptorerna och/eller upptagsvägarna i fiskens gälar. Denna konkurrens utgör grundstommen för tillämpningen av BLM, Biotic Ligand Model. Beräkningar av dessa tre metallers möjliga toxicitet har gjorts för utskovet från Ryllshyttemagasinet, nedre Ryllshyttebäcken, Garpenbergsån vid Herrgårdsdammen samt för nedre Forsån. Den studerade perioden varierar från 3 till 9 år beroende på tillgång på data för de olika mätpunkterna. Metallernas teoretiska toxicitet för ett antal definierade testorganismer har bestämts för de vattenkemiska miljöförhållanden som rådde vid varje enskilt mättillfälle under denna period. Resultatet redovisas i ett antal tabeller och grafer i Bilaga C14. Koppar uppvisade liten eller marginell risk för toxicitet enligt BLM-modellen i såväl utskovet som bäcken. Störst risk för koppartoxicitet konstaterades i övre Garpenbergsån, där ett koppartillskott sker från historiska slagger längs ån. Risken för toxicitet orsakat av kadmium kan betecknas som försumbar i de testade vattnen s. Endast zink uppvisade en reell risk för akut giftverkan, främst i övre Garpenbergsån (Figur 52). s Jämförelser med de för Europa gemensamma miljökvalitetsnormerna för kadmium och bly görs i avsnitt 9.3. 101

µg/l µg/l Koppar Zink Koppartoxicitet vid Herrgårdsdammen (34A) Zinktoxicitet i Herrgårdsdammen (34A) 200 180 160 LC50 Daphnia magna Observerad kopparhalt 1000 900 800 LC50 Regnbåge Observerad zinkhalt 140 700 120 600 100 500 80 60 40 20 400 300 200 100 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Figur 52. 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Beräknade LC50-halter för regnbåge resp. kräftdjur enligt BLM-modellen jämfört med uppmätta, observerade halter (ofiltrerade prover) i övre Garpenbergsån, Herrgårdsdammen Som nämnts ovan har dock den pågående gruvverksamheten en relativt undanskymd roll för eventuell toxicitet av zink i åsystemet. I exempelvis Ryllshyttebäckens vatten ökar zinkhalten 4-5 gånger från sandmagasinets utskov till bäckens utflöde i Gruvsjön till följd av betydande zinktillskott från äldre gruvavfall i omgivningarna. Risken för toxicitet av koppar och zink i övre Garpenbergsån enligt BLM-metoden ska även ses i ljuset av de faktiska undersökningar av bottenfauna och påväxtalger som gjorts på samma lokal (se Bilaga C14). Påväxtalgssamhället i ån har uppvisat inslag av missbildningar som kan vara följden av en metalleffekt medan den senaste inventeringen av bottenfaunasamhället visade på en normal sammansättning utan tydliga tecken på påverkan. För bly finns inga kriterier baserat på BLM-metodiken ännu utarbetade. Jämförs istället de gränsvärden för bly som tillämpas av amerikanska naturvårdsverket EPA med förhållandena i Garpenberg, finner man att risk för negativa effekter av bly kan föreligga i Ryllshyttebäcken och möjligen i Gruvsjön men knappast i Garpenbergsån s. Arsenik har en relativt låg giftverkan på vattenlevande organismer, förutom i form av arsenat. Vattenlevande växter i fosforfattiga miljöer kan nämligen av misstag ta upp arsenat istället för fosfat pga ämnenas stora likhet. Man kan inte helt bortse från en risk för effekter av arsenat i den relativt fosforfattiga Ryllshyttebäcken. Den högre fosforhalten (och förmodligen lägre arsenikhalten t ) längre ner i åsystemet minimerar här risken för sådana effekter. Sett till EPA:s gällande vattenkvalitetskriterium för arsenik är marginalen rimligen betryggande i hela vattensystemet. Natriumdikromat används i anrikningsprocessen för att trycka bly. Kromöverskottet destrueras sedan några år tillbaka genom tillsats av järnsulfat. Härvid reduceras sexvärd t Arsenikhalten i vatten mäts inte av vattenvårdsföreningen. 102

krom till den mindre farliga trevärda formen, vilken huvudsakligen fälls ut och fastläggs i magasinet. Detta innebär att utsläppet av krom till recipienten är förhållandevis litet. Stickprovsmätningar på sexvärt krom i utskovet har genomgående visat på halter under mätmetodens detektionsgräns. Eftersom marginalen till gällande nordamerikanska gränsvärden för krom är betryggande stor görs bedömningen att risken för toxiska effekter av krom i vatten i Garpenbergsområdet är försumbar. Som ett komplement till de mätningar som görs inom ramen för gällande kontrollprogram har analyser även gjorts av ett stort antal sällan undersökta metaller och halvmetaller. Analyserna har gjorts på såväl utskovsvatten som recipientvatten. Mätningarna visade på förhållandevis höga halter av antimon, följt av molybden och guld. Enligt den begränsade tillgången på uppgifter om dessa ämnens giftighet föreligger ingen risk för negativ påverkan i Garpenbergsområdet, men en sådan risk kan för den skull inte uteslutas. Sammanfattningsvis bedöms de pågående utsläppen av metaller via utskov till vatten från gruvverksamheten bidra till att bly, och eventuellt även arsenik och antimon, riskerar att orsaka negativ påverkan på vattenlevande organismer i nedre Ryllshyttebäcken och möjligen även Gruvsjön. För övriga metaller och andra delar av vattenrecipienten har de pågående utsläppen av metaller och arsenik en underordnad betydelse för eventuell skada på växter och djur. De ovan redovisade beräkningarna och den sammanfattande bedömningen av risken för effekter av metaller gäller uteslutande koncentrationer i vatten. Ingen hänsyn har tagits till halterna i sediment, som i flera fall är mycket höga. Detta är naturligtvis en brist i analysen, som i sin tur främst beror på en bristande tillgång till relevanta jämförelsedata. Den planerade produktionsförändringen förväntas inte medföra några ökade utsläpp av metaller till vattenrecipienten, och därmed inte heller till någon ökad risk för negativa konsekvenser i detta avseende. Däremot beräknas en produktionsökning leda till ökade utsläpp av restkemikalier från anrikningsprocessen. Dagens utsläpp av dessa kemikalier, dvs främst xantater och deras nedbrytningsprodukter, har legat under den nivå som varit möjlig att analysera. Med ledning av detta tillsammans med tillgängliga litteraturdata görs bedömningen att risken är liten för en påverkan i vattensystemet av xantater och/eller deras omvandlingsprodukter även efter en produktionsökning på sökt nivå. Andra ämnen i utgående vatten från verksamheten, som kan ha betydelse för mijlöförhållandena i det mottagande vattensystemet, är kväveföreningar, syretärande ämnen och potentiellt ph-sänkande föreningar. Vid flotationsprocessen bildas tiosulfat, som när det oxideras producerar försurande svavelsyra. Denna syrabildning motverkas i magasinet av att betydande mängder syrabuffrande ämnen tillförs från malmen och processen. Enligt gjorda mätningar i utskovet och Ryllshyttebäcken (se bl.a. Bilaga C14) sker en effektiv nedbrytning av tiosulfater i magasinet under den varmare delen av året med låga restutsläpp till 103

recipienten. Under vinterhalvåret är dock nedbrytningen sämre. Då kommer tiosulfatet istället att efterhand oxideras i recipienten, med potentiell risk för ph-sänkning som följd. En överslagsberäkning visar att utsläppt tiosulfat vintertid har en stor ph-sänkande potential (Bilaga C14). Baserat på fortlöpande mätningar i vattenvårdsföreningens regi görs ändå bedömningen att det idag inte föreligger någon risk för skadligt låga ph-värden i åsystemet till följd av en efteroxidation av tiosulfat. Anledningen torde vara att endast en begränsad del av utsläppt tiosulfat verkligen oxiderar i systemet och/eller att det finns en stor potential av buffrande ämnen som motverkar en ph-sänkning. Den planerade produktionsökningen kommer att leda till ökade utsläpp av tiosulfat. Med stor sannolikhet kommer detta att åtföljas av ett ökat utsläpp av buffrande ämnen. Därför görs bedömningen att en produktionsökning inte kommer att öka risken för försurning i vattensystemet i någon påtaglig grad. Någon säker prognos går dock inte att göra. Kvävet i utsläppt vatten från verksamheten härrör från sprängämnen, som i huvudsak består av olika kväveföreningar. Kväve är en viktig beståndsdel i levande varelser. Tillgång på kväve är således en förutsättning för liv, samtidigt som ett överskott av kväve under vissa förhållanden kan orsaka övergödning med oönskade effekter som följd. För att en gödningseffekt ska åstadkommas av en riklig tillgång på kväve krävs dock att det inte råder brist på något annat essentiellt ämne, såsom fosfor. I sötvatten råder det normalt sett överskott på kväve, vilket innebär att ett ytterligare kvävetillskott inte påverkar produktionen av alger och därmed inte orsakar någon övergödning. Ett tydligt kväveöverskott förekommer i Garpenbergsområdet, vilket innebär att kväveutsläppen från gruvverksamheten inte påverkar produktionen av växtplankton i sjöarna. Emellertid kan ett kväveöverskott påverka sammansättningen hos algsamhället genom att exempelvis gynna tillväxten av trådformiga alger. Enligt vattenvårdsföreningens mätningar finns det även tecken på att kväve eventuellt kan vara produktionsstyrande under vissa sommarmånader i sjön Åsgarn, längre ner i åsystemet. Ett ökat utsläpp av näringsämnet kväve till följd av den planerade produktionsökningen förväntas inte leda till någon nämnvärd påverkan i de övre delarna av Forsåsystemet där fosfor är det styrande närsaltet för bioproduktionen. Möjligen kan ett ökat kvävetillskott få en viss produktionshöjande effekt under enstaka sommarveckor i de mellersta och nedre delarna av åsystemet. I synnerhet vintertid sker utsläppen av kväve till stor del i form av ammonium. Denna reducerade kväveförening kan i kombination med högt ph bli toxiskt för vattenlevande organismer eftersom det mer eller mindre övergår i ammoniak. Under senare år har potentiellt toxiska ammoniakhalter uppträtt enskilda vintrar i nedre Ryllshyttebäcken, men inte längre ner i systemet. Risken för toxiska effekter av ammoniak kommer att öka i nedre Ryllshyttebäcken vid en produktionsökning, men knappast nämnvärt i andra delar av vattensystemet. 104

Djup (m) Utsläppt ammonium oxideras efterhand i det mottagande vattenområdet i närvaro av syrgas. Förutom ammonium släpper verksamheten även ut andra syretärande föreningar i form av lättnedbrytbara organiska ämnen (BOD 7 ) och reducerat svavel (tiosulfat). Vid begränsad tillgång på syrgas kan därvid syrgasbrist uppstå. Som redovisats i tidigare avsnitt 6.3 råder ofta ansträngda syrgasförhållanden i Gruvsjöns djupare vattenmassa, särskilt under sensommaren (se exempel från 2009 i Figur 53). En bidragande orsak till detta är det temperatursprångskikt som (naturligt) skapas i sjön sommar- och vintertid. Detta förstärks av utsläppta salter från verksamheten, vilka ansamlas i Gruvsjöns djupare vattenmassa under stor del av året. En överslagsberäkning ger vid handen att utsläppen av syretärande ämnen från gruvverksamheten troligen utgör en viktig, och kanske den centrala orsaken till de tidvis ansträngda syrgasförhållandena i sjöns bottenvatten u. Syrgashalt (mg/l) 0 2 4 6 8 10 12 0 5 10 15 20 25 mar-09 maj-09 aug-09 okt-09 Figur 53. Djupprofiler över syrgas i Gruvsjön i mitten av mars, maj, augusti och oktober 2009. Den planerade produktionsökningen förväntas leda till ungefär en fördubbling av utsläppen av syretärande ämnen. Därmed ökar risken för att perioder med ansträngda syrgasförhållanden i sjöns bottenvatten ska förlängas och att vattnets syrgashalt ska reduceras ytterligare. Denna risk förstärks av att även utsläppen av salter förväntas öka. Det är inte osannolikt att vår- eller höstcirkulationen i sjön uteblir vissa år, och att fullständig syrebrist kan uppträda i sjöns djupare vattenmassa under delar av året. Detta får i så fall till följd att organismsamhällena på dessa djup utarmas så att endast de mot ansträngda syreförhållanden mest tåliga djuren blir kvar. Däremot är det inget som tyder på att miljöförhållandena kommer att försämras i Gruvsjöns övre vattenmassa ner till ca 8 meters djup till följd av en produktionsökning. Därmed bedöms produktionsökningen inte komma att påverka den tendens till förbättrade förhållanden som registrerats under senare år i form av bl.a. en rikare fiskpopulation i Gruvsjön. Möjligen finns det risk för negativa miljökonsekvenser i sjöns övre vattenmassa i samband med vår- och höstcirkulationer då ett syrefattigt bottenvatten u För den skull är det inte osannolikt att ansträngda syreförhållanden tidvis skulle kunna uppträda i sjöns bottenvatten även under naturliga förhållanden, dvs utan någon antropogen tillförsel av syretärande ämnen. 105

blandas med ytvattnet. I extrema fall kan detta leda till ansträngda syreförhållanden under någon eller några veckor i hela sjöns vattenmassa. 7.4.3 Konsekvenser för ytvattnets kvalitet orsakat av annan påverkan Vid ovan omtalade undersökningar av bäck- och sjövatten i Ryllshyttemagasinets närområde (avsnitt 7.3.2) har förhöjda halter av framför allt zink och kadmium registrerats i bäckvatten nedströms damm C, som avgränsar magasinet söderut, i Högtjärnen nordväst om magasinet, samt i Stora Bredsjön norr om magasinet (se Figur 6). Smärre haltförhöjningar av dessa metaller har även uppmätts i Rudtjärnen väster om magasinet. En central, eller i vart fall bidragande, orsak är läckage av förorenat vatten från Ryllshyttemagasinet. Mängden läckagevatten kommer att öka i takt med att magasinet höjs. Idag uppsamlas och återpumpas läckvatten mot Högtjärnen och Stora Bredsjön. Planer finns på att, vid behov och då det är väderleksmässigt möjligt, samla upp och återpumpa merparten läckvatten från magasinet (under pågående drift). Fr.o.m. 2010 sker inga utsläpp av renat gruvvatten till Gransjöbäcken, vars kemiska sammansättning därmed inte påverkas nämnvärt av den aktuella verksamheten. Vid sökt produktion kommer dock vattenkemin i bäcken att förändras till följd av de betydande mängder grundvatten som kommer att ledas hit. Denna förändring av vattnets kemi kommer att få konsekvenser för bäckens flora och fauna, förmodligen främst av positiv art jämfört med de förhållanden som rått fram till 2010. 7.4.4 Konsekvenser för Dalälven och havet Påverkan på metallförekomsten i älven från dagens gruvverksamhet i Garpenberg uppgår till ca 0,3 % eller mindre v. Risken för negativa effekter av metaller i nedre Dalälven kan idag betraktas som ytterst liten, varför Garpenbergsgruvans betydelse ur miljörisksynpunkt blir försumbar i detta avseende. Ingen förändring förväntas av den planerade produktionsökningen. Gruvans andel av kvävetransporten i Dalälven är idag mindre än 0,2 %. Vid sökt produktionsnivå kan denna andel förväntas öka till ca 0,3 %. Liksom är fallet i Forsåsystemet är fosfor mestadels det produktionsstyrande näringsämnet i nedre Dalälven, medan det omvända eventuellt gäller under kortare perioder av året. Bottenhavet, som mottar Dalälvens vatten, uppvisar inte några övergödningsproblem. Inte heller är det enligt senare rön särskilt troligt att kväve är det viktigaste produktionsstyrande ämnet i detta havsområde 15. Sammanfattningsvis synes såväl dagens som den planerade gruvverksamheten i Garpenberg orsaka en marginell, eller i det närmaste försumbar, påverkan på miljöförhållandena i nedre Dalälven och Bottenhavet. v För beräkningsunderlag hänvisas till Bilaga C14. 106

7.4.5 Sammanfattande konsekvenser för ytvattenmiljön av den planerade förändringen av verksamheten Det ökade behovet att tappa grundvatten för att kunna utvinna de norra fyndigheterna bedöms leda till att sjöarna Lilla och Stora Jälken samt Stora Gransjön kan komma att avsänkas 0,2-0,3 meter under utloppströsklarna ett torrår med en begränsad påverkan på stränderna som följd. Normalår bedöms påverkan av tappningen bli marginell. Ingen nämnvärd påverkan på växtlighet och djurliv förväntas jämfört med dagens förhållanden, eftersom den aktuella nivåvariationen i St. Jälken och St. Gransjön är 0,2 respektive 1 meter. I Gransjöbäcken, som avvattnar St. Gransjön mot Finnhytte-Dammsjön, kommer de övre partierna att torrläggas under längre perioder än vad som sker idag. Det genomsnittliga flödet i dess nedre partri kommer att mer än fördubblas som ett resultat av att det tappade grundvattnet kommer att ledas ut i bäcken. Risk för erosionsskador i bäcken kan då föreligga. Vattenkemin kommer att förändras, sannolikt främst i positiv riktning jämfört med de förhållanden som rått fram till 2010. En positiv konsekvens för Finnhytte-Dammsjön av att ett relativt jämnt flöde av tappvatten kommer att ledas till Gransjöbäcken är att den idag befintliga risken för en avsänkning av sjöns vattenyta under torrår med 1-1,5 meter elimineras. Istället kommer sjön att få en jämnare nivåfluktuation än idag. En höjning av Ryllshyttemagasinet innebär en ökad risk för att förorenat grundvatten ska nå kringliggande bäckar och sjöar med negativa konsekvenser som följd. Detta kommer i möjligaste mån att motverkas genom uppsamling och återpumpning av läckvatten till magasinet. Utsläppen av metaller via utskovet från Ryllshyttemagasinet kommer att förbli ungefär desamma som idag. Samtidigt kommer utsläppen av tiosulfat att öka, vilket potentiellt kan leda till att vattnets ph tidvis sänks. Men med stor sannolikhet kommer dettta att åtföljas av en samtidig utsläppsökning av buffrande ämnen, varför risken bedöms som liten för att låga ph-värden ska uppträda i de berörda delarna av ekosystemet till följd av en ökad tillförsel av tiosulfat. Därmed förändras heller inte risken för att negativa effekter ska orsakas av utsläppta metaller på vattenlevande organismer. Prognosen är dock osäker. En produktionsökning leder till en motsvarande utsläppsökning av kväveföreningar. Som näringsämne bedöms ett ökat tillskott av kväve inte nämnvärt påverka bioproduktionen i de övre delarna av det mottagande åsystemet. Möjligen kan vissa algarter gynnas till fördel för andra. Längre ner i åsystemet kan dock kväve eventuellt vara styrande för bioproduktionen under delar av sommaren. Särskilt vinterid sker utsläppen av kväve till stor del som ammonium. Vid högt ph föreligger en betydande del av detta ammonium i form av ammoniak, vilket är giftigt för vattenlevande organismer. Risken för toxiska effekter av ammoniak kommer att öka i den närliggande Ryllshyttebäcken vid en produktionsökning, men knappast i andra delar av vattensystemet. 107

En produktionsökning leder även till en motsvarande ökning av utsläppen av syreförbrukande ämnen, bland vilka de redan omnämnda tiosulfat och ammonium är två. En tredje ämneskategori är lättnedbrytbara organiska ämnen (BOD 7 ). Idag råder periodvis ansträngda syreförhållanden i djupare vattenlager i den mottagande Gruvsjön. Vid en ökad tillförsel av syretärande ämnen kommer dessa perioder förmodligen att förlängas och vattnets syrgashalt eventuellt bli lägre. Detta riskerar i sin tur att ytterligare utarma sjöns djuplevande bottenfauna, och kan eventuellt även tillfälligtvis påverka syrgasförhållandena i ytligare vattenlager i samband med sjöns vår- och höstcirkulation. En positiv konsekvens blir förmodligen en ökad fastläggning av metaller i Gruvsjöns bottnar, vilket i så fall avlastar de nedströms liggande delarna av åsystemet. Den planerade ökningen av produktionen vid Garpenbergsgruvan förväntas leda till marginella, eller försumbara, konsekvenser för nedre Dalälven och havet. Inom ramen för prövotidsutredningar i mål nr M 1838-07 har bl.a. möjliga åtgärder och kostnader för att minska utsläppen av kväveföreningar, tiosalter och BOD 7 utretts. Det konstateras att det är komplicerat att införa kväverening, och att flera alternativa åtgärder därför lämpligen måste sättas in på flera ställen i processen, eller i anslutning till verksamheten, för att reducera kväveutsläppen. Utfallen vid införda reningsåtgärder bedöms som osäker beroende på stora vattenflödena, vidsträckta ytor och stort beroende av rådande klimat. För tiosalter och BOD 7 föreslås en metod som går ut på att ämnena oxideras med hjälp av kemikalietillsatser. Boliden avser att i samråd med myndigheter och reningsexpertis utprova och i förekommande fall tillämpa föreslagna metoder med ambitionen att utsläppen till vatten av kväveföreningar och syreförbrukande ämnen inte ökar vid sökt produktionsnivå jämfört med den idag tillståndsgivna nivån. 7.5 Konsekvenser för människan Vid denna genomgång görs ingen bedömning av arbetsmiljöfrågor, dvs hälso- och olycksfallsrisker inom gruvområdet. För personer som vistas utanför gruvområdet kan följande möjliga negativa konsekvenser identifieras till följd av verksamheten i och i anslutning till Garpenbergsgruvan: Påverkan på privata dricksvatten- och energibrunnar (ingen påverkan på kommunala vattentäkter) Störning av buller från krossverk, fläktar och fordon Damning från fabriksområde, sandmagasin och vägar Exponering för bilavgaser Olycksfallsrisk av framför allt tunga fordon till och från gruvan Konsekvenser för friluftsliv, jakt, fiske och kulturmiljö Förändring av landskapsbilden Med den planerade produktionsökningen följer ett ökat behov att leda bort inläckande grundvatten i framför allt gruvans norra delar. Borrade dricksvatten- och energibrunnar kan därmed komma att påverkas inom det norra influensområdet, som 108

sträcker sig ca 2 km ut från gruvan. Här rekommenderas uppföljande övervakning av vattennivå, och för dricksvattenbrunnar även kvalitet, enligt förslag i en underbilaga till TB. Ingen förändring kommer däremot att ske i detta avseende inom det södra influensområdet sydväst om den vattendelare som sträcker sig tvärs gruvområdet w. Ingen påverkan av produktionsökningen förväntas heller på grävda brunnar inom influensområdet, eller på kommunala vattentäkter. En påtaglig förbättring förväntas i form av betydligt lägre ljudnivåer i Garpenbergs samhälle om industriområdet istället flyttas till Garpenberg Norra norr om samhället. Marginalen till gällande riktvärden bedöms bli god i samhället. Däremot kommer marginal att saknas mot det dimensionerande riktvärdet 40 dba nattetid i byn Jälken nära det nya industriområdet. Boliden kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att nämnda riktvärde inte överskrids. Jämfört med dagens produktionsförhållanden bedöms ljudnivån från det nya industriområdet bli ungefär oförändrad i den mätpunkt som ligger vid byn Jälken. Boliden har förvärvat skogsområdet kring Garpenberg Norra för att därmed kunna säkerställa en bullerdämpande (och landskapsbildsbevarande) skyddszon kring industriområdet. Den planerade flytten av verksamheten till Garpenberg Norra innebär att samtliga transporter till och från gruvan sker till eller från Garpenberg Norra. Transportvägen för metallkoncentrat förflyttas söder- och österut, vilket innebär en minskning av tung trafik i Garpenbergs samhälle, förutom transporten av kopparkoncentrat som transporteras till Smedjebacken via Hedemora och Säter. Denna mängd är dock liten i förhållande till transporterna av zink- och blykoncentrat till Gävle. I och med att verksamheten koncentreras till en plats försvinner samtidigt malmtransporterna mellan schaktet i Garpenberg Norra och anrikningsverket på det Södra Industriområdet. Sammantaget innebär detta minskat buller för boende i samhället och ungefär oförändrad ljudnivå för byn Jälken. Eventuella olägenheter av damning är svårt att kvantifiera. Boliden har en uttalad strävan att fortlöpande arbeta med förebyggande åtgärder för att minska damning, exempelvis genom sopning, tvättning av fordon, bevattning och täckning av sandytor, m.m. Främst tack vare den minskade transporten genom samhället bedöms risken för olägenheter av damning komma att minska vid sökt produktion. En negativ påverkan på friluftsliv, jakt och fiske är begränsad till de markområden som upptas av gruvområdena, sand- och klarningsmagasinen, ledningsgator samt anslutande vägar. Den för gruvverksamheten upplåtna markytan kommer att öka något vid den planerade produktionsökningen. Den inskränkning som detta innebär för friluftsliv och jakt bedöms ändå som måttlig. I den mån förändringar i transportvägar påverkar säkerheten och tillgänglighet för exempelvis ryttare kommer Boliden att röja för bättre sikt vid korsande ridvägar. w Vattendelaren går väster om Domsjövägen/Herrgårdsvägen. 109

Fisken i de berörda sjöarna är inte olämplig som människoföda till följd av gruvverksamheten. Tvärtom är fisk från Gruvsjön och Åsgarn paradoxalt nog särskilt lämplig som föda tack vare den markant låga kvicksilverhalten i fiskköttet. Produktionsökningen innebär ingen förändring i detta avseende. Den förändring av landskapsbilden som den moderna gruvverksamheten åstadkommit kommer i möjligaste mån att återställas till tidigare förhållanden x. Detta gäller dock inte för Ryllshyttemagasinet. Dammkrönets höjd kommer enligt ansökan att höjas 6 meter från idag tillåten krönnivå +235 meter till +241 meter. Detta kommer naturligtvis att medföra en förändrad landskapsbild i denna del av området. Dammarna kommer framför allt att vara synliga från öster. De kommer efter varje höjning att fortlöpande efterbehandlas och sås in med gräs för att på detta sätt bättre smälta in i naturen. En visuellalisering har gjorts av det det nya industriområdet vid Garpenberg Norra (Figur 54). Förutom laven kommer förhållandevis lite av byggnaderna att bli synliga från sjösidan (Finnhytte-Dammsjön) så länge skogen söder därom är intakt. Figur 54. Visualisering av det planerade industriområdet vid Garpenberg Norra. Visualiseringen är gjord av Kjell Magnusson på Atelje Magnusson i Örviken. Kulturmiljön i Garpenberg och dess omgivningar är allmänt sett påtagligt påverkad av många århundradens gruvverksamhet. Förutom äldre odlingsmark m.m. utgörs kulturvärdena i området av just lämningar av olika slag från den äldre gruvepoken. Den pågående gruvverksamheten utgör inget övergripande hot mot den kulturhistoriska miljön x Återställandet kommer att ske i samråd med berörda myndigheter och exempelvis inte omfatta kulturhistoriska värden eller huskroppar och vägar som nyttjas för andra ändamål, se efterbehandlingsplanen. 110

i Garpenbergsområdet. Snarare har en fortsatt och utökad gruvdrift positiva konsekvenser, genom att gruvan tagit på sig att vårda såväl ett antal gamla byggnader som kulturhistoriskt intressanta miljöer i området, t ex det gamla gruvkapellet. Det nya industriområdet invid paste-fill anläggningen kommer att ta ny mark i anspråk. Enskilda objekt kan även påverkas vid byggnation av nya vägar. Genomförd kulturvärdesinventering tillsammans med planerad utformning av det nya industriområdet visar att 3 objekt identifierade som övrig kulturhistorisk lämning kan komma att påverkas, objekten 11 (odlingslämning), 12 (vägbank) och 13 (kolningsanläggning), Figur 10. Objekten beskrivs i detalj i Bilaga C5. Lämningar från äldre tider delas in i två kategorier beroende på skyddsstatus, fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Övriga kulturhistoriska lämningar skyddas av en hänsynsparagraf i Skogsvårdslagen. Till övriga kulturhistoriska lämningar räknas yngre lämningar som är relativt vanligt förekommande. Boliden avser att hantera frågan om eventuell slutundersökning av objekten i samråd med länsstyrelsens kulturvårdsenhet och Dalarnas Museum. En odiskutabelt positiv effekt av verksamheten är det faktum att gruvan är den i särklass största arbetsgivaren i trakten och därför erbjuder ett stort antal arbetstillfällen, såväl direkt som indirekt. Därmed ges möjlighet för samhällets invånare att bo kvar och bygden att leva vidare. Figur 55. Det gamla gruvkapellet intill Södra Industriområdet är Sveriges enda kvarvarande helt intakta gruvkapell från tidigt 1600-tal. Ritning av Henrik Hellman, 1998 8 MILJÖKONSEKVENSER UNDER BYGGTID Den ökade produktionstakten enligt sökt alternativ kommer att genomföras när erforderliga anläggningar byggts upp. Byggtiden för det nya anrikningsverket bedöms vara drygt 2 år. När väl de nya anläggningarna finns på plats kommer en övergång av produktionen att ske till dessa. Under denna uppstartsperiod kommer det befintliga anrikningsverket samtidigt att vara i drift. Byggande av de nya anläggningarna kommer således att ske parallellt med att produktionen pågår som vanligt i befintliga anläggningar. Detta innebär att en parallel 111

organisation kommer att arbeta med utbyggnaden. Denna kommer i möjligaste mån att arbeta från befintliga lokaler, men invid byggplatsen kommer ett relativt stort etableringsområde att skapas med tillhörande infrastruktur. Etableringen kommer att ske så att den i möjligaste mån kan använda den permanenta infrastruktur som byggs upp för den utbyggda verksamheten, exempelvis vad gäller vatten och avlopp, parkeringsytor och upplagsytor. Vidare kommer den att lokaliseras så att den inte tar mark i anspråk som inte kommer att behövas för den framtida verksamheten. Inledningsvis kommer mark- och grundläggningsarbeten att ge upphov till framförallt buller. Vid markarbeten kommer sedvanliga försiktighetsåtgärder att genomföras varvid diken och sedimentfällor kommer att anläggas för att minimera risken för utsläpp av suspenderat material från byggområdet. Avbaningsmassor kommer, i den mån de uppstår, att omhändertas och lagras i högar för användning i bullervallar och för efterbehandling av gruvområdet. Damning kommer att minimeras genom bevattning av trafikerade ytor vid torr väderlek. En ökning av transporter till och från gruvområdet kommer att märkas under byggnadsskedet. Det handlar om lastbilstransporter och transport av de entreprenörer som kommer att arbeta med utbyggnaden. Uppbyggnaden av det nya anrikningsverket och övriga anläggningar kommer även att resultera i en viss ökning av mängden avfall de närmaste åren i form av byggavfall. När de nya anläggningarna tagits i bruk och körts in, kommer befintliga anläggningar att successivt börja rivas. Detta kommer att ge upphov till att en viss mängd material för återvinning och en mindre del material för deponering. En viss mängd farligt avfall kan förväntas uppkomma vid rivning av befintliga byggnader. En fördjupad markundersökning kommer att utföras för att klarlägga om det finns förorenade områden inom det gamla industriområdet. Om sådana förorenade områden skulle påträffas kommer de att riskbedömas och eventuellt saneras. En miljöpåverkan under byggtiden skulle även uppkomma vid noll-alternativet eftersom det nuvarande anrikningsverket då skulle behöva byggas ut och om för att klara en genomsättning av 2 Mton. 112

9 OM MILJÖMÅL OCH MILJÖKVALITETSNORMER 9.1 Aktuella miljömål 9.1.1 Nationella miljömål I april år 1998 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål 16. De anger den miljökvalitet som bör ha uppnåtts inom en generation, dvs till år 2020-2025. Miljömålen har ingen tydligt formell rättslig status (såsom exempelvis miljökvalitetsnormerna), utan ska, enligt propositionstexter, framför allt vara styrande gentemot myndigheter och andra offentliga organ. Av de 15 miljömålen bedöms främst följande åtta ha relevans för Boliden Minerals verksamhet i Garpenberg: Giftfri miljö, Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, samt i viss mån Bara naturlig försurning, Begränsad klimatpåverkan och God bebyggd miljö. I april 2001 lade regeringen en miljöproposition som bekräftar de tidigare miljökvalitetsmålen och samtidigt formulerar ett antal delmål för vart och ett av dem (totalt 69 delmål). Dessutom föreslås tre grundläggande åtgärdsstrategier: Effektivisering av energianvändning och transporter Giftfria och resurssnåla kretslopp Hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö En ny proposition presenterades av regeringen i maj 2005, där några ändringar av miljökvalitetsmålen föreslogs. Förändringarna innefattar ett nytt sextonde miljömål om biologisk mångfald; Ett rikt växt- och djurliv, samt fem nya delmål, ändrad lydelse hos sjutton delmål, och att nio delmål utgår. Propositionen antogs efter några smärre ändringar av riksdagen i oktober 2005. Våren 2006 fattade riksdagen ett nytt klimatpolitiskt beslut som bygger på nationell klimatpolitik i global samverkan. Utvecklingen och arbetet med att försöka uppnå miljömålen och delmålen följs fortlöpande upp på nationell nivå. För information om detaljer kring detta hänvisas till den officiella miljömålsportalen (www.miljomal.nu). 9.1.2 Regionala miljömål Länsstyrelsen i Dalarnas län har tillsammans med representanter för andra myndigheter, kommuner, näringsliv, m.fl synat miljöproblemen i länet och anpassat miljömålen utifrån de nationella målen. Regionala miljömål antogs av Länsstyrelsen i november 2003 och har därefter reviderats. De reviderade målen med tillhörande handlingsplan fastställdes av Länsstyrelsen under 2007 17. Dalarnas miljömål presenteras på länsstyrelsens webbplats: www.w.lst.se. Dalarnas miljömål överensstämmer i allt väsentligt med de nationella miljömålen. Således återges de nationella miljökvalitetsmålen ordagrant för Dalarna. Även flertalet 113

regionala delmål är identiska med de nationella. I några fall har de nationella delmålen anpassats förr länet, i några fall har de skärpts. Det finns även exempel på helt nya delmål för länet som saknar en nationell motsvarighet. Bland de regionala målen och delmålen bedöms framför allt följande ha relevans för Boliden Minerals verksamhet i Garpenberg y : 1. Utsläppen av växthusgaser i Dalarna ska halveras till senast år 2050. 2. Industrins tillförsel (användning?) av fossila bränslen per producerad enhet ska minska fram till 2010. 3. År 2010 ska utsläppen i Dalarna av svaveldioxid och kväveoxider till luft ha minskat med minst 10 % respektive 40 % från 1999 års nivåer. 4. I omgivningen till gruvområden bör, i ett generationsperspektiv, metaller förekomma i så låga halter att de inte innebär risk för människors hälsa och miljön. 5. I ett generationsperspektiv ska det utläckande grundvattnets kvalitet vara sådant att det bidrar till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. 6. Samtidigt ska grundvatten ha så låga halter av föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet att dess kvalitet uppfyller kraven för god dricksvattenkvalitet enligt gällande svenska dricksvattennormer för dricksvatten och kraven på God grundvattenstatus enligt EG:s ramdirektiv för vatten. 7. I ett generationsperspektiv får belastningen av näringsämnen och föroreningar inte negativt inverka på människors hälsa eller försämra förutsättningarna för biologisk mångfald. 8. Fiskar och andra arter som lever i eller är direkt beroende av sjöar och vattendrag ska i ett generationsperspektiv kunna fortleva i livskraftiga bestånd. 9. I samma tidsperspektiv ska sjöar och vattendrag ha God ytvattenkvalitet med avseende på artsammansättning och kemiska och fysikaliska förhållanden enligt EG:s ramdirektiv för vatten. 10. Sjöars, stränders och vattendrags stora värden för natur- och kulturupplevelser samt badoch friluftsliv värnas och utvecklas hänsynsfullt och långsiktigt. 11. Kvaliteten hos det ytvatten som lämnar länet via bland annat Dalälven ska medverka till att målet God ytvattenstatus uppnås i det mottagande havsområdet. 12. Vid beslut om åtgärder i gruvområden ska särskild hänsyn tas till kulturhistoriska värden. Notera även miljömålet för partiklar i faktarutan nedan. 9.1.3 Lokala miljömål Kommunfullmäktige i Hedemora kommun antog i maj 2009 lokala miljömål för kommunen 18. De lokala miljömålen utgår från de nationella och regionala miljömålen med tillhörande delmål. En genomgång av de lokala miljömålen visar att de miljöaspekter som har relevans för Garpenbergsgruvan innefattas av de nationella och regionala målen enligt ovan. Kommunen har levt upp till samtliga regionala mål i Dalarnas Miljömål 2007-2010 som berör Hedemora. y Texterna återges inte alltid ordagrant men innebörden är oförändrad. 114

9.2 Aktuella miljökvalitetsnormer Gällande regler för miljökvalitetsnormer finns angivet i miljöbalken (5:2 ) och dess förordningar. Vissa normer är bindande genom att de anger gränsen för lägsta godtagbara miljökvalitet, dvs högsta godtagbara föroreningsnivåer, medan andra beskriver vad som ska eftersträvas eller ska tjäna till ledning för bedömning av miljötillståndet. Idag finns normer fastställda för utomhusluft, för s.k. fisk- och musselvatten, för kvantitativ och kemisk grundvattenstatus, samt för kemisk och ekologisk ytvattenstatus. För utomhusluft har miljökvalitetsnormer för svaveldioxid, bly, partiklar, ozon, bensen och kolmonoxid trätt i kraft. Av dessa har framför allt risken för förekomst av förhöjda halter finpartikulärt material (PM 10 ) i Garpenbergs luftmiljö utretts (se nedan). Normer för fisk- och musselvatten gäller endast vissa utpekade vattenområden (inte Dalälven), medan miljökvalitetsnormen god kvantitativ och kemisk grundvattenstatus respektive god kemisk och hög eller god ekologisk ytvattenstatus ska uppnås i december 2015 (med tidsfrist i flertalet fall till december 2021). För de berörda ytvattnen i Garpenbergsområdet har vissa undantag gjorts i form av tidsfrist till 2021 från ytvattnens krav att nå god kemisk och ekologisk status till 2015. Undantag gäller för nedre Ryllshyttebäcken, Gruvsjön och Garpenbergsån avseende bly och/eller kadmium (kemisk status), och för Gruvsjön och Garpenbergsån avseende övergödning (bottenfauna) respektive morfologiska förändringar (rensning) z. En sammanställning över vattenmyndighetens klassning av de berörda vattenförekomsterna ges i Bilaga C14, Tabell 17. 9.3 Verksamhetens påverkan sett till mål och normer 9.3.1 Konsekvenser sett till miljömål De förändringar som förväntas till följd av den planerade produktionsökningen och påbyggnaden av sandmagasinet bedöms få följande konsekvenser sett till de aktuella miljömålen. Bedömningen utgår i första hand från de mer specificerade regionala målen: Utsläppen av koldioxid samt svavel- och kväveoxider kommer att öka till följd av intensifierade transporter och ökad uppvärmning av ventilationsluft. Detta bedöms för den skull inte innebära risk för försurningsskador i gruvans närområde, eftersom försurningssituationen allmänt sett är gynnsam och utvecklingen positiv. Gjorda mätningar av finpartiklar i luft under 2010 (se avsnitt 5.1), tyder på att det regionala målet för partiklar uppnåtts i Garpenbergs samhälle. Användningen av fossila bränslen per producerat ton malm förväntas minska något vid en produktionsökning i gruvan. Inga grundvattentäkter bedöms bli påverkade av de sökta produktionsplanerna i form av försämrad dricksvattenkvalitet. Ökande mängder läckagevatten under driftskedet respektive högre koncentrationer av metaller under efterbehandlingsskedet riskerar dock att påverka livsmiljön i mindre vattendrag i direkt anslutning till sandmagasinet. z Den ekologiska statusen för nedre Ryllshyttebäcken har anmärkningsvärt nog klassats som God. 115

Frånsett i magasinets närområde innebär planerna ingen ökad tillförsel av metaller till omgivningarna. Den pågående verksamheten reducerar snarare metalltillförseln till vattenmiljön genom att omhänderta vissa lakvatten från äldre gruvavfall. En eventuell ökning av kvävetillförseln till vattenrecipienten kan komma att påverka såväl närmiljön som nedströms liggande delar av åsystemet beroende på kvävets förekomstform. Bolagets ambition är att i möjligaste mån vidta åtgärder så att utsläppen av kväveföreningar inte blir större än vid den idag tillståndsgivna produktionsnivån. Samma ambition har bolaget uttalat gällande framtida utsläpp av syreförbrukande ämen, som i annat fall kan försämra livsbetingelserna i recipienten Gruvsjön. På grund av den rikliga förekomsten av historiska gruvavfall i Garpenbergsområdet är det tveksamt om det finns vare sig tekniska möjligheter eller ekonomiska förutsättningar ett genomföra åtgärder så att en God ytvattenkvalitet kan uppnås i alla avseenden i gruvans vattenrecipient. Möjliga åtgärder kan även stå i strid med målet att bevara kulturhistoriska värden. En fortsatt och utökad gruvverksamhet i Garpenberg är snarast främjande för att kulturhistoriska värden i området ska bevaras. 9.3.2 Konsekvenser sett till miljökvalitetsnormer Mängden partiklar (PM 10 ) får som långtidsmedelvärde inte överskrida 40 µg per m 3 luft enligt gällande miljökvalitetsnorm (se faktaruta). Genomförda mätningar i Garpenbergs samhälle under vintern och sommaren 2010 (se avsnitt 5.1) resulterade i PM 10 - värden på 7-14 µg/m 3, vilket tyder på en betryggande marginal till normen. Om partiklar PM 10 och PM 2,5 Partiklar i stoft består av korn med olika storleksfördelning och sammansättning. Stoftets kornstorleksfördelning är av intresse eftersom det finns ett EU-gränsvärde och en miljökvalitetsnorm för PM 10. PM 10 är den del av partiklarna som passerar igenom ett intag definierat i EUs mätstandard EN 12341, som med 50 procents effektivitet avskiljer partiklar med en aerodynamisk diameter av 10 µm. På motsvarande sätt mäts även PM 2,5. Enligt förordning (SFS 2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft får mängden partiklar (PM 10 ) i utomhusluften inte överskrida i genomsnitt 50 mikrogram per kubikmeter luft under ett dygn (dygnsmedelvärde) mer än 35 gånger per kalenderår (90-percentil)och i genomsnitt 40 mikrogram per kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde). Vidare har strängare miljömål än normen fastställts för Dalarna, vilka för PM 10 anger att dygnsmedelvärdet 35 µg/m 3 och årsmedelvärdet 20 µg/m 3 luft inte får överskridas. Dygnsmedelvärdet får överskridas högst 37 dygn per år. För PM 2,5 anges som dygnsmedelvärde 20 µg/m3 och årsmedelvärde 12,5 µg/m3 luft. Dygnsmedelvärdet får överskridas högst 37 dygn per år. Målet att uppnå miljökvalitetsnormerna god kemisk och ekologisk ytvattenstatus i de berörda vattenförekomsterna är, som nämnts ovan, förenat med en tidsfrist fram till december 2021. Som skäl för detta anger vattenmyndigheten att det är tekniskt omöjligt och/eller ekonomiskt orimligt att genomföra åtgärder så att deras effekt hinner få 116

genomslag före denna tidpunkt. Idag omfattas vattenförekomsterna därmed i praktiken endast av kravet att statusklassningen inte får förändras till det sämre, dvs att vattenkvaliteten inte får försämras i den grad att vattenförekomsten erhåller en lägre statusklass än idag. Samtidigt bör dock möjliga och lämpliga åtgärder utredas och planeras, som kan leda till att god ekologisk och kemisk status uppnås till december 2021 (eller 2027 efter en eventuell ytterligare förlängning av tidsfristen). Orsaken till att miljökvalitetsnormen för kemisk status idag inte uppnås i Gruvsjön och Garpenbergsån är att vattnets halt av kadmium överskrider normvärdet. Av genomgången ovan har framgått att utsläppen av kadmium från verksamheten utgör 15-20 % av den totala tillförseln av kadmium till Gruvsjön. Den pågående verksamheten bidrar således endast i mindre grad till att kadmiumhalten överskrider det angivna normvärdet för god kemisk ytvattenstatus. I realiteten bidrar den pågående gruvverksamheten förmodligen till det omvända, dvs till att normvärdet för kadmium inte överskrids mer än det de facto gör. Detta åstadkommes genom att verksamheten tar om hand och renar det metallhaltiga länshållningsvattnet från den invallade norra delen av Gruvsjön, vilket huvudsakligen utgör lakvatten från äldre gruvavfallsupplag. Vidare framgår av redovisningen ovan att utsläppen av bl.a. kadmium inte förväntas öka till följd av den planerade produktionsökningen, vilket innebär att förhållandena sett till normvärdet inte kommer att försämras. Som motiv för att Gruvsjöns ekologiska status klassas som måttlig och inte god anger vattenmyndigheten att bottenfaunasamhällets sammansättning tyder på en påverkan, vars orsak inte är utredd å. Vidare pekar man på möjliga miljöproblem till följd av extremt höga metallhalter av koppar och zink ä samt tidvis låga syrgasförhållanden i sjön. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att Vattenmyndigheten för Bottenhavets distrikt ännu inte angivit några riktvärdesliknande haltnivåer för de aktuella vattenförekomsterna gällande särskilt förorenande ämnen till vilka bl.a. koppar och zink skulle kunna räknas. För den skull måste rimligen haltnivåerna av såväl dessa som flera andra metaller betraktas som påtagligt höga i Gruvsjöns vatten och sediment. I likhet med kadmium härrör endast en mindre del, i detta fall drygt 10 %, av förekommande zink och koppar från den pågående verksamheten. Samtidigt leder omhändertagandet av länshållningsvattnet från Gruvsjöns norra del förmodligen till en större reduktion av tillförseln till Gruvsjön och Garpenbergsån av dessa (och flera andra) metaller än vad utsläppen från den pågående gruvverksamheten orsakar. För bly är förhållandena något annorlunda då betydelsen av den pågående verksamheten är större, uppskattningsvis ca 65 % av den totala tillförseln. För samtliga metaller gäller dock bedömningen att tillförseln inte kommer att öka till följd av den planerade produktionsökningen. å Som skäl till att god ekologisk status inte uppnås i Garpenbergsån anges morfologiska förändringar av vattendraget. ä Även kadmium nämns i detta sammanhang. Denna metall omfattas dock av den kemiska statusen. 117

Beträffande de periodvis låga syrgasförhållandena i Gruvsjön så gäller detta endast sjöns djupare partier. I vilken grad den pågående gruvverksamheten är orsak till detta har inte med säkerhet kunna fastställas, men en överslagsberäkning ger vid handen att verksamheten är en viktig orsak, och kanske den centrala orsaken, till de rådande förhållandena. Den planerade produktionsökningen kommer att leda till en ökad tillförsel av syreförbrukande ämnen till Gruvsjön om inga åtgärder vidtas för att förhindra detta. Med ambitionen att förhindra att de samlade utsläppen av syreförbrukande ämnen kommer att öka i förhållande till det som gäller vid den tillståndsgivna produktionsnivån, planerar bolaget att utprova, och i förekommande fall införa lämplig reningsmetodik eller andra förändringar i verksamheten. Såväl för- som nackdelar med att förbättra syrgasförhållandena i Gruvsjöns bottenvatten diskuteras i avsnitt 13. När det gäller nedre Ryllshyttebäcken så måste det starkt ifrågasättas om denna vattensträcka verkligen ska omfattas av kraven på god vattenkvalitet enligt vattendirektivet. Dels omfattar den endast en ca 1,5 km lång rinnsträcka ö varför kravet i direktivet om att en vattenförekomst ska vara betydande knappast kan anses vara uppfyllt aa, dels består vattenflödet i dess nedre del till 85 % av avloppsvatten från gruvverksamheten. Hela vattenförekomsten omfattas således av den utspädningszon inom vilken inga krav rimligen kan ställas på vattnets kvalitet bb. Därmed bör vattensträckan överhuvudtaget inte utgöra en egen vattenförekomst, en omständighet som Vattenmyndigheten i Bottenhavets distrikt bör informeras om. 10 EVENTUELLA TILLBUD MILJÖKONSEKVENSER OCH SKYDDSÅTGÄRDER Bolidens verksamhet vid Garpenbergsgruvan är en Seveso-anläggning (högre kravnivån) vilket medför att olycksrisker studerats i detalj och en omfattande säkerhetsrapport tagits fram. Till denna ansökan har en uppdatering gjorts av säkerhetsrapporten, vilken behandlar den planerade verksamheten (Bilaga D till ansökan). Detta innebär att säkerhetsrapporten har uppdaterats inför denna ansökan för att omfatta inte bara befintlig verksamhet vid gruva och anrikningsverk utan även sökta förändringar i verksamheten samt Ryllshyttemagasinet. Ryllshyttemagasinet behandlas eftersom magasinet utgör en s.k. riskanläggning utifrån genomförd klassificering i enlighetet med Gruvavfallsförordningen (SFS 2008:722). ö Ryllshyttebäcken är, som vi uppfattat det, uppdelad i 2 vattenförekomster, varav en övre (SE668709-152037) och en nedre (SE668682-152127). aa I Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2006:1 anges att grunden för att ett vattendrag ska identifieras som en egen vattenförekomst är att det är längre än, eller lika med, 15 km. bb Hur utspädningszonen ska definieras för olika slags vattenförekomster utreds för närvarande av vattenmyndigheten. 118

10.1 Säkerhetsrapport Säkerhetsrapporten (Bilaga D till ansökan) ger en allmän beskrivning av säkerhetspolicyn, säkerhetsledningssystemet och de beredskapsplaner som finns. Den beskriver även de risker för allvarliga olyckor som verksamheten är förknippad med och hur dessa risker hanteras preventivt, samt hur man avser att hantera tillbud eller olyckor. I säkerhetsrapporten har företaget beskrivit verksamhetens miljö, de anläggningar och de processer som berörs av Sevesolagstiftningen samt de risker som identifierats i samband med de kemikalier som omfattas av bilagan i SFS 199:382. Företaget har även redogjort för de risker som finns kopplade till hanteringen av utvinningsavfall (enligt rådets direktiv 2006/21/EG) Förebyggande åtgärder i form av bland annat utbildning, säkerhetsutrustning, rutiner och säkerhetsledningssystem presenteras. I anknytning till detta presenteras även konsekvenslindrande åtgärder. 10.1.1 Vid tillbud i gruva, anrikningsverk & verkstäder De scenarier som identifierats att kunna leda till en allvarlig kemikalieolycka är en okontrollerad explosion i ett sprängämnesförråd eller på/vid ett laddfordon. För att förebygga risken för en okontrollerad explosion i samband med sprängämnen är det förbjudet att förvara brännbart material i sprängämnesförråden. Rökning, svetsning, öppen eld eller dylikt får inte heller förekomma i närheten av explosiva varor. Laddfordonen genomgår årligen en brandskyddsbesiktning för att minska risken för fordonsbrand. Personalen är utbildad i heta arbeten och släckningsutrustning i form av sprinkler på fordon, brandsläckare och brandposter finns tillgängliga runt om i gruvan, vilket kan begränsa följderna av en explosion. Räddningskammare finns utplacerade på 17 platser i gruvan innehållandes totalt 129 platser. I fordon och maskiner som används under jord finns tillräckligt många brandflykthuvor för det antal personer som kan transporteras med dem. 10.1.2 Vid dammhaverier dammbrott De scenarier som identifierats kunna leda till en allvarlig olycka relaterad till hanteringen av utvinningsavfall är överströmning, läckage, inre erosion, stabilitetsbrott eller yttre erosion, vilket kan leda till dammbrott i sandmagasinet. För att förebygga risken för dammhaveri utförs driftmässig tillsyn av sandledningen och Ryllshyttemagasinets damm A dagligen. Dammen inspekteras också minst fyra gånger per år. Inspektionerna är till för att återkommande kunna värdera eventuella förändringar och verifiera säkerheten. Besiktning av damm A utförs minst vartannat år. Besiktningen utförs av en utomstående dammtekniskt sakkunnig och syftar till att ge en samlad och sakkunnig värdering av mätresultat, eventuella förändringar och behov av åtgärder samt en verifiering av dammsäkerheten. En fördjupad dammsäkerhetsutvärdering (FDU) genomförs minst vart tionde år på damm A. 119

I Ryllshyttemagasinets klarningsdel sker automatisk nivåavläsning för att registrera vattennivåernas variation över tiden samt kontrollera att dämningsgränsen (DG) inte överskrids. Nivåmätningen är kopplad till styrsystemet, och varnar både vid för hög och för låg nivå. Vattenståndsrör används för avläsning av grundvatten/portrycksnivåer i dammkroppen. Mätbrunnar används för att mäta läckage och för att se om materialtransport genom dammen förekommer. För Ryllshyttemagasinet finns en DTU-manual framtagen som fokuserar på dammsäkerhetsfrågor. Dammar är konsekvensbedömda och klassade enligt Gruv-RIDAS (se vidare Tekniska Beskrivningen Bilaga B till ansökan), Tabell 20. Klassningen har gjorts med avseende på risk för förlust av människoliv, samt skador på infrastruktur, miljö och egendom om dammarna skulle brista för en krönnivå av +241 m och en dämningsnivå av +239 m. Dammbrottsberäkningar har gjorts med hjälp av allmänt kända formler för beräkning av flöde och bräschutveckling cc, samt genom modellering. Möjliga konsekvenser av dammbrott har bedömts både för normala flöden och för högflödessituationer. Potentiella skadeobjekt längs vattnets väg har identifierats med såväl topografiska kartor som genom platsbesök. Dammarna konsekvensklassas i en fallande risk skala med klasserna: 1A, 1B, 2, och 3. Klass 1A: Hög sannolikhet för förlust av människoliv eller för allvarlig personskada och/eller hög sannolikhet för mycket allvarliga skador på viktiga samhällsanläggningar, betydande miljövärden eller mycket stor ekonomisk skada. Klass 2 Sannolikeheten är inte försumbar för beaktansvärd skada på viktiga samhällsanläggningar, miljövärden eller ekonomisk skaddegörelse. Klass 3: Sannolikheten är försumbar i dessa avseenden. Tabell 20. Konsekvensklassning av dammar runt Ryllshyttemagasinet. Damm Ryllshyttemagasinet, Damm A Konsekvensklass 1A Ryllshyttemagasinet, Damm C 2 Ryllshyttemagasinet, Damm D 2 Ryllshyttemagasinet, Damm E 3* Ryllshyttemagasinet, Damm E2 1B* Ryllshyttemagasinet, Damm E3 3** Ryllshyttemagasinet, Damm I 3* Ryllshyttemagasinet, Damm I2 3** Ryllshyttemagasinet, Damm J 3** Valbäcksdammen, Damm B 2 *Föreslagen konsekvensklassning (Sweco, 2008) **Föreslagen konsekvensklassning (Sweco, 2010) Den mest uppenbara effekten av ett dammbrott är att stora mängder vatten frisläpps, vilket orsakar flodvågor och översvämningar. Eftersom det här är frågan om en cc Med bräsch menas i detta fall genombrytning i damm. 120

gruvdamm måste hänsyn också tas till att anrikningssand följer med vattnet, och att såväl sanden som vattnet kan innehålla miljöfarliga ämnen. Vid konsekvensklassificeringen har i första hand risken för människoliv beaktats. I de fall denna risk bedömts som försumbar har i andra hand bedömning av skador på miljövärden och/eller ekonomisk skada legat till grund för klassningen. Ser man specifikt till riskerna för skada på natur- och miljövärden av ett dammbrott, finns det anledning att jämföra med gjorda naturvärdesinventeringar. Några nyckelbiotoper norr och söder om sandmagasinet riskerar att drabbas av ett dammbrott. Det mest värdefulla objektet är dock Trollbosjön väster om magasinet, som är utpekat som riksintresse för naturvård. Karaktären av potentiella miljöeffekter vid ett dammbrott är av flera slag. Initialt kan man tänka sig akuttoxiska effekter av vattnet i magasinet. Enligt gjorda miljöriskbedömningar är det främst ojoniserad ammonium, dvs ammoniak, som riskerar att vara toxiskt. Medföljande sand orsakar en akut påverkan genom att täcka arealer av såväl land som bottnar av sjöar och vattendrag. Den allvarligaste miljöaspekten ligger dock i ett längre tidsperspektiv genom sandens benägenhet att vittra och på sikt bilda surt lakvatten. Mest utsatt i detta avseende är sand som fastläggs ovan den normala vattenytan, och därmed blir exponerad för luftens syre. Vid ett dammbrott där betydande mängder sand förs med till omgivningarna, måste därför sanden omhändertas och återföras till (det reparerade) sandmagasinet. Även själva omhändertagandet kommer ofrånkomligen att orsaka vissa skador från de maskiner som kommer att utnyttjas för ändamålet. Beroende på de vittomfattande konsekvenser som ett eventuellt dammbrott kan orsaka, är kraven på kontroll av dammarna mycket högt ställda. Därför genomförs fortlöpande tillsyn och kontroll av sandmagasinets dammar i enlighet med ett speciellt kontrollprogram, som finns beskrivet i verksamhetens manual för drift, tillsyn och underhåll av dammar (DTU-manual). Programmet omfattar daglig tillsyn, inspektioner, besiktningar och fördjupade utvärderingar med olika tidsinterval, vilket redovisas ovanl. 11 EFTERBEHANDLINGSPLANER Enligt gällande tillstånd skall efterbehandling av Ryllshyttemagasinet och industriområdena (skall) ske i huvudsak enligt den metod som anges i den preliminära efterbehandlingsplanen. Vidare gäller att i god tid innan driften upphör i respektive del skall tillståndshavaren till tillsynsmyndigheten ge in ett förslag till slutlig efterbehandlingsplan för godkännande. Efterbehandlingsplanen för Garpenbergsgruvan har inte ändrats i sak inför denna ansökan. För Ryllshyttemagasinet kvarstår kvalificerad täckning som huvudalternativ för efterbehandlingen. Den anrikningssand som förväntas falla från de framtida malmerna är 121

potentiellt syrabildande. Detta medför att sandmagasinet måste efterbehandlas så att sulfidoxidation minimeras. Avsvavling har studerats som ett alternativ för att modifiera anrikningssandens vittringsegenskaper men kan inte i dagsläget anses vara ett realistiskt alternativ. De förutsättningar som ändrats inför denna ansökan är huvudsakligen när i tiden som efterbehandlingen av Södra Industriområdet bedöms komma att genomföras. Anledningen till detta är att efterbehandlingen av Södra Industriområdet kan tidigareläggas eftersom verksamheten planeras att flyttas till nya anrikningsverket på det norra industriområdet. Vidare har underjordsgruvan inarbetats i efterbehandlingsplanen. Ytterligare en mindre förändring är att dagbrottet vid Garpenberg Norra avses att fyllas med gråberg och därefter täckas med kvalificerad moräntäckning. Nedan sammanfattas de föreslagna efterbehandlingsplaner som återges i sin helhet i Efterbehandlingsplanen som utgör en bilaga till Avfallshanteringsplanen (underbilaga till TB). Föreliggande efterbehandlingsplan omfattar den nuvarande och planerade verksamheten i Garpenberg, dvs. Södra Industriområdet och Garpenberg Norra, underjordsgruvan samt det påbyggda sandmagasinet Ryllshyttemagasinet med klarningsmagasinet Kongsjön. 11.1 Efterbehandling av industriområden Sammanfattningsvis föreslås följande efterbehandlingsåtgärder för industriområdena: Garpenberg Norra efterbehandlas efter avslutad gruvdrift genom att befintliga installationer i möjligaste mån överlåts till alternativa verksamhetsutövare. Installationer som ej finner nya användningsområden rivs och rivningsmaterialen återanvänds eller återvinns i möjligaste mån. Schakt- och rampöppningar förseglas med minst 1 m armerad betong. All utrustning och infrastruktur avlägsnas från industriområdet. Industriområdet rensas upp och rehabiliteras i de delar som de inte kommer att användas i framtiden av andra verksamhetsutövare. Kostnaden för efterbehandlingen av industriområdena täcks av intäkter från försäljning av utrustning och skrot. Dagbrottet återfylls med gråberg under gruvans drift och täcks därefter med kvalificerad moräntäckning. Södra Industriområdet kan börja efterbehandlas då verksamheten flyttar över till det nya anrikningsverket. En översiktlig markteknisk undersökning har visat att det ca 10 ha stora industriområdet är uppbyggt på 2-7 m metallhaltiga fyllnadsmassor (gruvavfall). Fortsatt karakterisering av fyllnadsmassorna är nödvändig för att optimera efterbehandlingen av området. I denna efterbehandlingsplan bedöms att en kvalificerad täckning av massorna på plats är det bästa alternativet, men det återstår att visa genom fortsatt karakterisering av fyllnadsmassorna. I övrigt efterbehandlas Södra Industriområdet på samma sätt som Garpenberg Norra, med den skillnaden att efterbehandlingen kan påbörjas och i stora delar genomföras under gruvans driftperiod. 122

11.2 Efterbehandling av underjordsgruvan Sammanfattningsvis föreslås följande efterbehandlingsåtgärder för underjordsgruvan: Underjordsgruvan efterbehandlas genom att all utrustning av värde eller som kan menligt påverka miljön avlägsnas från gruvan varefter pumpning upphör och gruvan tillåts vattenfyllas genom naturlig inströmning av grundvatten. Schakt och ramper gjuts igen. Vattenkvaliteten i den uppfyllande gruvan kontrolleras och om så bedöms nödvändigt behandlas gruvvattnet till dess en acceptabel vattenkvalitet uppnåtts och vattnet kan bräddas direkt till recipienten. 11.3 Efterbehandling av Ryllshyttemagasinet och Kongsjön Sammanfattningsvis föreslås följande efterbehandlingsåtgärder för Ryllshyttemagasinet och klarningsmagasinet: Ryllshyttemagasinet måste efterbehandlas så att sulfidoxidationen minimeras i ett långsiktigt perspektiv. Ett flertal alternativa metoder har studerats men bara kvalificerad moräntäckning har funnits realistisk. Huvudanledningen är bristen på naturlig tillrinning, genomsläppliga dammar samt den underliggande markens genomsläpplighet vilket sammantaget gör långsiktig vattenmättning av det deponerade materialet komplicerad. Dammarna byggs med mycket flack lutning och efterbehandlas kontinuerligt vartefter de höjs. Efter avslutad drift schaktas dammkrönet av, sandytan täcks med tätskikt bestående av 0,3 m tät morän och skyddsskikt bestående av 1 m osorterad morän (eventuellt kan alternativa material användas). Ytan vegeteras och ett system för uppsamling och avledning av ytavrinning installeras. Totala kostnaden för efterbehandlingen av Ryllshyttemagasinet uppskattas till ca 93 Mkr, inklusive uppföljning, korrigerande åtgärder och täckningen av dammarnas utsida vilket sker under drift. Föreslagna åtgärder bedöms leda till en långsiktig årlig belastning på miljön som är i nivå med den belastning som magasinet genererar under drift. Om en förtida efterbehandling av någon anledning skulle bli aktuell kan en sådan utföras i enlighet med denna konceptuella plan fast vid en lägre nivå för sandytan. Klarningsmagasinet Kongsjön efterbehandlas genom partiell avsänkning. Befintligt utskov i berg bibehålls. Om anrikningssand eller hydroxidslam sedimenterat på de torrlagda delarna av klarningsmagasinet rensas det bort och deponeras på Ryllshyttemagasinet där massorna täcks. Torrlagda områden rehabiliteras. Totala kostnaden för efterbehandlingen av Kongsjön uppskattas till ca 1,5 Mkr. 11.4 Efterbehandling och BAT De föreslagna efterbehandlingåtgärderna för Garpenbergsgruvan är framtagna i enlighet med BAT-dokumentet för hantering av anrikningssand och gråberg 19. Dessutom utgör de Bästa Möjliga Teknik enligt 2 kap 3 Miljöbalken, vilket omfattar både den använda 123

teknologin, det sätt på vilket en anläggning konstrueras, utformas, byggs, underhålls och drivs samt avvecklas och tas ur bruk. Vid den generella utformningen av hela verksamheten i Garpenberg och speciellt i arbetet med utformningen av projektet som rör produktionsökning och utbyggnad av Ryllshyttemagasinet har de allmänna rekommendationerna rörande gruvavfallshantering följts, vilket lett till minimering av mängden anrikningssand som deponeras ovan jord. Projektet har genomsyrats av ett från vaggan till graven tänkande där långtidsperspektivet haft avgörande betydelse för val av lokalisering samt utformning av deponeringsmetod, dammkonstruktion och efterbehandlingsåtgärder. Speciellt har BAT med avseende på hantering och efterbehandling av potentiellt syrabildande gruvavfall beaktats. En viktig slutsats i BAT-dokumentet är att alla dammar och deponier skall byggas med en stabilitet som uppfyller en säkerhetsfaktor på minst 1,3 (1,5) i efterbehandlingsskedet. Den design som föreslagits uppfyller redan under driftskedet dessa krav och säkerhetsfaktorn ökar avsevärt efter avslutad drift och vartefter efterbehandlingsåtgärderna genomförs. Sandmagasinets utformning och hantering syftar till att i möjligaste mån skapa möjligheter till successiv efterbehandling. Föreslagna åtgärder ändras inte avsevärt om en förtida efterbehandling skulle bli aktuell. 11.5 Efterbehandlingens effekt på lång sikt Bedömningar av de olika efterbehandlingsåtgärdernas effekt på lång sikt har gjorts i efterbehandlingsplanen. Beräkningarna visar att metalluttransport från det efterbehandlade sandmagasinet är den dominerande källan till metaller från de efterbehandlade anläggningarna. Vidare bör hållas i åtanke att det finns stora mängder historiskt gruvavfall i området kring Garpenberg som kommer att utgöra betydligt större källor till metaller än de efterbehandlade objekten från dagens och planerad verksamhet. Det slutliga efterbehandlingsresultatet är beroende av vilka material som finns tillgängliga för täckningen, och då främst tätskiktet. Detta avgör hur mycket syrgas som tränger ner i magasinet, och därmed i vilken grad anrikningssanden kommer att vittra. Vatten som tillförs den efterbehandlade magasinsytan kommer att lämna magasinet på i princip två sätt: Huvudparten, ca 230 000 m 3 per år i genomsnitt, kommer att rinna ovanpå den täckta magasinsytan utan att komma i kontakt med sanden. Detta vatten kommer därmed att hålla en god kvalitet. Uppskattningsvis ca 115 000 m 3 per år kommer att infiltrera genom täckningen in i magasinet och bilda grundvatten enligt gjord grundvattenutredning (underbilaga till den Tekniska Beskrivningen). Detta grundvatten kommer att strömma ut från magasinet via dammar och underliggande morän. Kvaliteten hos detta läckagevatten beror av de reaktioner som sker i magasinet, och kommer dessutom att förändras med tiden. 124

Med ledning av resultaten från ett s.k. fuktkammarförsök och kvoten mellan sulfat och respektive metall i lakvattnet från samma försök, har en uppskattning gjorts av ett värsta fall för framtida halter av koppar, zink och bly i det utgående läckagevattnet från det efterbehandlade sandmagasinet, Tabell 21. Jämfört med det beräknade läckaget under pågående drift enligt 4.8.1, och då framför allt i slutet av driftskedet vid fullt utbyggt magasin, blir utsläppen av koppar och sulfat från det efterbehandlade magasinet relativt små. Läckaget av zink kan komma att kvarstå på ungefär samma nivå, medan blyläckaget förväntas öka. Enligt ovan redovisade resonemang (se faktaruta om västa fall ) kan framtida halter och mängder från det efterbehandlade Ryllshyttemagasinet komma att bli endast en liten andel av de som anges i Tabell 21. Tabell 21. Uppskattade värsta fall i form av halter och mängder i utgående läckagevatten från Ryllshyttemagasinet efter en kvalificerad efterbehandling med moräntäckning. Beräknat flöde:115 000 m 3 /år. Koppar Zink Bly Sulfat Halt (mg/l) 0,036 7,1 0,78 580 Mängd (kg/år) 4 810 90 65 000 Om värsta fall Med värsta fall avses här den metallbelasting som motsvarar primärt mobiliserade metaller från den sulfidoxidation som blir följden av det syre som trots den kvalificerade täcknigen transporteras till anriknningssanden via diffusion. Detta är ett konservativt antagande eftersom de primärt mobiliserade metallerna tenderar att fastläggas innuti anrikningssanden i magasinet och inte transporteras ut. Det finns två sandmagasin i Sverige som studerats tillräckligt för att göra en bedömning av hur stor andel av den primärt mobiliserade metallmängden som fastläggs redan innuti magasinet och därmed inte transporteras ut till omgivande miljö. Dessa är Laver nära Älvbyn i Norrbotten och Kristineberg i Västerbotten. Laver har studerats av bl.a., Ljungberg och Öhlander 20 och Kristineberg har studerats av Alakangas et al. 21 samt Eriksson 22. Resultaten redovisas i nedanstående tabell. Det finns givetvis skillnader i förutsättningarna för de två jämförda magasinen, men det kan konstateras att en omfattande fastläggnnig av metaller kan förväntas i det efterbehandlade Ryllshyttemagasinet. Det är dock svårt att bedöma hur stor denna kan förväntas bli med visshet. Därför används värsta fall i denna MKB för den fortsatta bedömningen av miljöpåverkan. Andel uttransporterat av primärt mobiliserade element Element Laver* Kristineberg** S 98% 100% As 1855% Cd 11% 1,0% Cr 16% Cu 4% 3,00% Hg 0,40% Pb 0,10% Zn 12% 100% *Ljungberg och Öhlander (1999) **Alakangas et al. (2010) samt Eriksson (2010) 125

Tabell 22. Fördelningen mellan dammarna av det framtida läckaget via grundvatten från det efterbehandlade Ryllshyttemagasinet. Det totala läckaget har beräknats till ca 115 000 m3 per år. Andel av läckagevattnet Damm A 67 % Damm C 4 % Damm D 19 % Damm E 10 % Enligt de uppskattningar som varit möjliga att göra och som presenterats i ovanstående tabeller, kommer således läckaget av zink till magasinets närliggande ytvatten i söder, väster och öster att förbli ungefär densamma jämfört med situationen under slutet av driftskedet vid fullt utbyggt magasin, respektive öka för bly. Jämfört med i dag rådande förhållanden ökar läckaget av båda metallerna, varav bly högst påtagligt. Dock ska än en gång påpekas att uppskattningarna är förhållandevis osäkra och bör ses som en värstasituation. Påverkan på vattenkemin i vattendrag och sjöar som angränsar till det efterbehandlade magasinet beror, som redan nämnts, på vilka halter av metaller etc som det utströmmande grundvattnet innehåller, i vilka former ämnena förekommer, samt graden av utspädning i de mottagande ytvattnen. Eftersom magasinet ligger högst upp i terrängen, kommer vattnet i de små vattendragen nedströms dammarna i huvudsak att bestå av vatten från magasinet. Denna andel minskar med ökande avstånd från magasinet eftersom vatten tillförs från andra markområden. I ett inledningsskede efter slutförd efterbehandling kommer en stor del av metallerna att fastläggas i de marklager som genomströmmas av grundvattnet, vilket leder till lägre koncentrationer i vattendragen. Men efter en tid får man räkna med att markerna blir mättade och att koncentrationerna i det utflödande grundvattnet från magasinet till stor del återfinns i utflödet till ytvattendragen. Det är därmed inte osannolikt att de närliggande vattendragen efter en tid, och under delar av året, kommer att innehålla förhållandevis höga halter av flera ämnen. Om de i Tabell 21 redovisade koncentrationerna för koppar, zink och bly tas som utgångspunkt för möjliga maximihalter även i de övre delarna av de små bäcksystemen nära dammfoten, bedöms även risken för toxiska effekter vara stor. Denna risk är ganska stor för zink och bly, men knappast sannolik för koppar. Förmildrande faktorer är att vattnets ph förväntas 126

vara svagt basiskt och dess innehåll även stort av skyddande positiva ämnen såsom kalciumjoner. Läckagevattnets kvävehalter kommer att minska drastiskt när sandmagasinet är efterbehandlat jämfört med driftskedet. Beträffande övriga miljökonsekvenser begränsas den framtida markanvändningen på magasinets yta i viss mån av strävan att undvika skador på täckningen. De föreslagna efterbehandlingsåtgärderna medger dock att träd och annan vegetation kan etablera sig på magasinsområdet. Den förhållandevis flacka lutningen på slänterna gör att magasinet kommer att smälta in förhållandevis väl i landskapsbilden, även om den ursprungliga vyn naturligtvis aldrig kommer att återfås. 12 SAMRÅD OCH INFORMATIONSINSATSER Inom ramen för utarbetandet av denna MKB har ett utökat samrådsförfarande genomförts. Inledande samråd hölls med allmänhet och myndigheter i mars 2010. Ett utökat samråd hölls i september 2010. Samråden föregicks av utskick av skriftligt samrådsunderlag till sakägare, närboende och myndigheter. Samråden föregicks också av annonser i lokalpressen. Inför samrådet i mars 2010 infördes annonser i Dala- Demokraten - 22/3 samt 23/2, Södra-Dalarna tidning 20/3 och Annonsbladet v. 11. Inför samrådet i september 2010 infördes annonser i Dala-Demokraten den 11/9 samt 25/9, Södra-Dalarna tidning / Falu Kuriren 11/9 samt 25/9, Annonsbladet - v. 37 samt v. 39 och i Avesta tidningen - 10/9 samt 24/9. I och med annonserna gick således en allmän inbjudan ut, men samråden riktade sig framförallt till närboende och fritidsboende i närområdet till den pågående och planerade verksamheten. Samråden var välbesökta med ett 70-tal deltagare vid samrådsmötena för allmänheten i mars och september. Till ett extra samråd i september där boende i Jälken bjöds in och som fokuserade på frågor relaterade till boendemiljön i Jälken, kom 21 Jälkenbor samt länsstyrelsen. Intresset var även stort från massmedia, vilket resulterade i ett flertal artiklar och TV-inslag i anslutning till samråden. Samtliga samrådsmöten inleddes med inledande föredragning av bolaget. Frågor och påpekanden kunde ställas och synpunkter lämnas muntligt direkt vid samrådsmötena eller skriftligt efter mötena. En samrådssammanfatting som belyser hur Boliden beaktat och hanterat inkomna synpunkter från samråden tillsammans med kopior på samrådsprotokoll, inkomna skriftliga kommentarer samt kopia på annonser inför samrådsmöten med allmänheten bifogas i Bilaga C16. 127

Information om projektet gjordes tillgänglig genom utskickat samrådsunderlag, annonser i lokalpress, presentationer och besvarande av frågor vid samrådsmötena. Samråden resulterade även i att en samverkansgrupp bildades mellan Boliden och Jälkenborna för att hålla regelbuden kontakt och underlätta informationsutbyte. Gruppen träffades den 4 november 2010 varvid 16 fastighetsägare deltog. Mötet beslutade att man skulle träffas igen i februari 2011 efter det att ansökan lämnats in. Vidare beslutades att ordna studiebesök till Bolidens anläggningar i Garpenberg för intresserade. 13 AVSLUTANDE KOMMENTARER Den grundläggande frågan är om tillstånd skall medges eller inte för den planerade produktionsökningen vid Garpenbergsgruvan, som bl.a. innebär en omlokalisering av anrikningsverket, samt kräver en påbyggnad av sandmagasinets dammar. En central aspekt vid planeringen har varit att utreda hur produktionsökningen kan genomföras med minimala miljökonsekvenser som följd. En ökad produktionstakt, i detta fall en ökning av den årliga produktionen till planerade 3 miljoner ton malm, innebär med vissa undantag att även de årliga utsläppen till luft och vatten ökar (sett till dagens tillståndsgivna produktionsnivå 2 miljoner ton), liksom användningen av kemikalier, energi etc. Undantagen utgörs av svavel- och koldioxid till luft samt metaller till vatten, som kommer att minska något eller bli ungefär oförändrade trots produktionsökningen. Sett till mängden producerat metallkoncentrat leder produktionsökningen med få undantag till minskade relativa utsläpp. Anledningen är att delar av servicefunktionen för verksamheten är förhållandevis oberoende produktionsvolymen, samt att en produktionsökning möjliggör vissa effektiviseringar och optimeringar. Exempel på de förstnämnda är gruvventilationen som måste fortgå i viss utsträckning oavsett hur mycket malm som bryts. Exempel på effektiviseringar är placeringen av det nya anrikningsverket nära det nya uppfordringsschaktet, vilket minskar behovet av transporter under och över jord. Ett undantag utgör utsläppet av kväveföreningar, som i relation till produktionen relativa utsläpp förväntas bli ungefär oförändrat dd. Sett ur ett naturresursperspektiv innebär de effektiviseringar som produktionsökningen möjliggör, att åtgången av kemikalier och energi minskar totalt sett för utvinning av mineralfyndigheten i Garpenberg. Dessutom kommer den utvinningsbara andelen av fyndigheten att öka genom att kostnaden minskar för varje ton bruten och bearbetad malm, vilket definitionsmässigt ökar tillgången på naturresursen malm i området. Detta minskar samtidigt behovet att utvinna motsvarande mineraliseringar i andra områden. dd Eftersom utsläpp av kväveföreningar har samband med mängden brutet berg (malm plus gråberg), kan dessa utsläpp variera i relation till produktionen beroende på hur mycket gråberg som måste brytas för att nå malmen. 128

Utvinningen av metallkoncentrat ur de ökade kvantiteterna malm kommer i huvudsak att ske enligt samma koncept som idag. Var utvinningen ska ske har dock varit föremål för utredningar. Fördelar och nackdelar med det valda lokaliseringsalternativet för ett nytt anrikningsverk vid Garpenberg Norra har jämförts med andra lokaliseringsmöjligheter, liksom med en eventuell ut- och ombyggnad av befintligt anrikningsverk vid Södra Industriområdet. Av skäl som presenteras i tidigare avsnitt har dock de senare alternativen valts bort. Huvudskälet till det valda lokaliseringsalternativet är att placeringen i anslutning till det nya uppfordringsschaktet och den befintliga paste-fill anläggningen innebär såväl rationaliserings- som miljövinster, tack vare en koncentrering av verksamheten nära det nya fyndighetsområdet. Detta innebär egentligen ingen ny lokalisering utan snarare en utvidgning av det befintliga industriområdet Garpenberg Norra. Bland negativa konsekvenser som oundvikligen blir följden av denna utvidgning är att ytterligare markarealer måste tas i anspråk för såväl industriområdet som för nya vägar och ledningsgator. Gjorda inventeringar har dock visat att inga särskilt bevarandevärda natur- eller kulturobjekt eller -miljöer kommer att påverkas av dessa planer. Den nya lokaliseringen innebär sänkta ljudnivåer för de boende i Garpenbergs samhälle. Ljudnivå för de boende i den närliggande byn Jälken förväntas bli ungefär densamma som vid nuvarande produktionsförhållanden. Nödvändiga åtgärder kommer att vidtas av Boliden för att tillförsäkra att gällande riktvärden för buller innehålls. En annan konsekvens värd att nämna har samband med behovet att länshålla den del av gruvan som bolaget planerar att utvinna vid en produktionsökning. Denna länshållning riskerar att orsaka lägre grundvattennivåer i de borrade dricksvatten- och energibrunnar som ligger inom gränsen för det utpekade influensområdet på 2 km avstånd från gruvan. De tekniska konsekvenser detta kan innebära att vissa brunnar tidvis torrläggs. En lägre vattennivå i berörda dricksvattenbrunnar bedöms dock inte nämnvärt påverka vattenkvaliteten. Boliden avser att svara för åtgärder eller ersättning om skada på de berörda brunnarna uppkommer. I den tidigare ansökan 2006 om produktionsökning till 2 miljoner ton och påbyggnad av sandmagasinet presenterades en utredning om andra möjliga lokaliseringar av anrikningssanden i ett nytt magasin. Lokaliseringsutredningen ledde fram till att en påbyggnad av det befintliga magasinet var att föredra, inte minst ur en rad miljöaspekter. Det som ansökan nu avser är att få tillstånd att genomföra den fortsatta påbyggnad av magasinet som planerades redan i tidigare utredningsskede. Inget ytterligare lokaliseringsalternativ för den anrikningssand som genereras från en fortsatt och utökad produktion har därför utretts inom ramen för denna ansökan. Även om en påbyggnad av Ryllshyttemagasinet bedöms som det bästa alternativet så är det för den skull inte problemfritt sett till troliga och möjliga miljökonsekvenser. En ytterligare påbyggnad ställer exempelvis krav på omfattande och säkra dammkonstruktioner för att innehålla och avvattna den vattenbemängda anrikningssanden, samt en fortlöpande kontroll av dammstabiliteten. 129

För att bygga dammarna åtgår vissa kvantiteter naturmaterial i form av bergkross och morän. I möjligaste mån kommer dock restprodukten anrikningssand att användas som konstruktionsmaterial, vilket sparar stora mängder berg och naturgrus. Till negativa miljökonsekvenser räknas bränsleförbrukning och utsläpp till luft för byggnationen, även om det handlar om förhållandevis små kvantiteter sett till verksamheten i övrigt. Vidare ökar risken för damning i takt med att magasinet höjs, vilket kommer att motverkas genom damningsbekämpande åtgärder. En annan konsekvens är den förändring av landskapsbilden som en förhöjning av magasinet orsakar, vilken i möjligaste mån kommer att reduceras genom anläggning av långsluttande slänter och vegetering. En konsekvens av en påbyggnad av Ryllshyttemagasinet värd att uppmärksamma är det ökade läckage av potentiellt förorenat grundvatten som beräknas ske till omgivningarna. Det dominerande läckaget, som sker österut vid damm A, bedöms leda till endast ringa eller inga negativa konsekvenser. Anledningen är att det samlas upp i Valbäcksmagasinet där det antingen återcirkuleras till anrikningsverket som processvatten eller når ett avrinningsområde som i hög grad är präglat av tidigare gruvverksamhet och som avvattnar mot den redan påverkade Ryllshyttebäcken. De mindre kvantiteter läckagevatten som kommer att rinna åt söder, väster och norr riskerar dock att nå vattendrag som i huvudsak inte tidigare påverkats av vatten med förhöjda halter metaller, salter, kväve m.m. Så länge Ryllshyttemagasinet är i drift bedöms risken för negativa konsekvenser av läckaget vara små eftersom utökade åtgärder kommer att vidtas för att samla upp och återpumpa förorenat vatten till magasinet. Efter det att magasinet i en framtid har efterbehandlats ökar dock risken för metallpåverkan på vattenlevande organismer i framför allt de närmast liggande bäckarna. Förutom nämnda diffusa utsläpp i form av damning och läckage genom dammvallar, sker mer direkta utsläpp till luft och vatten från verksamheten. Dessa kan på olika sätt och i varierande grad påverka den omgivande mark- och vattenmiljön. För kringliggande marker har den totala belastningen under en längre tidrymd betydelse för markernas metallinnehåll, försurningsstatus etc, snarare än tillfälligt ökat nedfall under ett antal år. I detta avseende leder en produktionsökning således till en minskad belastning av den omgivande markmiljön sett till gruvans totala livslängd, tack vare de optimeringar och därigenom lägre relativa utsläpp som produktionsökningen möjliggör. För vattenmiljön har däremot ögonblickssituationerna större betydelse, särskilt i fråga om ämnen som kan vara akut giftiga. En farhåga som varit förknippad med en produktionsökning gäller risken för giftverkan av reducerade kväveföreningar, en risk som ökar i vattendraget närmast utsläppspunkten vid en produktionsökning. Emellertid görs bedömningen att denna risk endast föreligger i nedre Ryllshyttebäcken innan dess utflöde i Gruvsjön. Eftersom det (enligt motivering i avsnitt 9.3.2) måste anses som ytterst tveksamt om några krav på miljöförhållanden överhuvudtaget kan ställas på detta vattendrag, bör denna förändring rimligen kunna godtas. Då ska även beaktas att bolaget har uttalat en ambition att kväveutsläppen från verksamheten inte ska öka över den utsläppsnivå som uppskattas gälla vid den tillståndsgivna produktionen. 130

Under förutsättning att denna ambition uppfylls, kommer således tillskottet av näringsämnet kväve till det nedströms liggande delarna av Garpenbergs åsystem eller till Dalälven och havet inte att öka i någon betydande grad jämfört med dagens förhållande. Därmed ökar heller inte nämnvärt risken för att kvävet ska påverka bioproduktionen i dessa vattenområden på ett negativt sett. Likaså har bolaget uttalat en ambition att utsläppen av syreförbrukande ämnen inte ska öka över den utsläppsnivå som uppskattas gälla vid den tillståndsgivna produktionen. Därmed kommer de idag rådande, tidvis ansträngda, syreförhållandena i Gruvsjöns bottenvatten inte att försämras i någon påtaglig grad till följd av en produktionsökning i form av längre och mer fördjupade perioder med ansträngda syreförhållanden. Beroende på vilket skydds- och bevarandevärde man lägger på Gruvsjön finns det samtidigt olika aspekter att lägga på detta. Som redovisats i avsnitt 7.4.2 riskerar en ökad tillförsel av syretärande ämnen till sjön att ytterligare utarma den djuplevande bottenfaunan. Däremot förväntas inga eller endast tillfälliga måttliga negativa konsekvenser i sjöns ytligare vattenlager bli följden av ett ökat utsläpp. Förutom dessa negativa kan dock även positiva aspekter lägga på en ökad tillförsel av syretärande ämnen och salter till sjön. Det positiva samband som beskrivs i Figur 47 mellan syre och bly i sjöns bottenvatten vittnar om en effektiv fastläggning av bly i sjön vid låga syrgashalter. En ökad syretäring i kombination med en förlängning av perioder med begränsad kontakt mellan sjöns yt-och bottenvatten torde leda till en ökad fastläggning av metaller i sjön, inte bara av bly utan även av andra metaller, som bildar stabila föreningar med svavel. Medan metallbelastningen på Gruvsjöns bottnar därmed ökar, avlastas samtidigt den del av vattensystemet som ligger nedströms sjön. I likhet med nästan all industriell verksamhet orsakar även gruvverksamheten negativa konsekvenser för miljön. Gruvnäringens syfte att utvinna en naturresurs i kombination med dess relativt stora behov av energi och markytor gör att miljökonsekvenserna i flera avseenden blir större än för flertalet andra industrigrenar. De överväganden som måste göras är huruvida dessa konsekvenser är allvarligare än att de kan accepteras sett till verksamhetens samhällsnytta, samt att verksamhetsutövaren vidtar de försiktighetsåtgärder som samhället rimligen kan kräva sett till miljörisker, kostnader och tillgänglig teknik. Den grundläggande frågan är därmed den som formulerades redan i inledningen av detta avsnitt, nämligen om tillstånd skall meddelas eller inte för den planerade produktionsökningen vid Garpenbergsgruvan och en fortsatt påbyggnad av sandmagasinets dammar. Om svaret skulle bli nej och ingen alternativ deponeringsplats för anrikningssand finns att tillgå, kommer i praktiken gruvdriften i Garpenberg att fortsätta fram till dess sandmagasinet fyllts till den höjd som inryms i nuvarande tillstånd, vilket beräknas ske år 2017-2018. Då tvingas verksamheten att avvecklas, varefter sandmagasin och industriområden efterbehandlas (noll-alternativet). En avveckling innebär flera positiva miljökonsekvenser genom att utsläpp från transporter, uppvärmning och sprängningar upphör, liksom behovet av naturresurser i form av olja, el, jord- och bergmaterial etc. 131

Likaså kommer tillförseln till Garpenbergsån av kväveföreningar, sulfat m.m. att minska drastiskt. Detta gäller dock inte för flera metaller. Istället är det troligaste scenariot att risken för att metaller i åsystemet ska orsaka giftverkan ökar. Detta beror i sin tur på, dels att den samlade tillförseln av metaller från historiska gruvavfall förväntas öka, dels att en avveckling även leder till minskad tillförsel av ph-neutraliserande ämnen, kalciumjoner m.m. i åvattnet. Därmed kommer metallernas biotillgänglighet att öka. För den bofasta befolkningen i samhället kommer eventuella störningar från verksamheten att upphöra, men å andra sidan tvingas sannolikt många att flytta, eftersom den största arbetsgivaren försvinner. En avveckling av verksamheten leder således inte till odelat positiva konsekvenser för miljön i Garpenberg. Ur ett mer vidsträckt naturresursperspektiv är dock den övergripande frågan om det verkligen kan anses försvarligt att inte till fullo ta vara på en konstaterad malmfyndighet i anslutning till en befintlig gruva. Så länge efterfrågan på metallerna ifråga kvarstår, innebär ju detta att motsvarande mängd istället måste tas från någon annan mineralisering, som annars kunde ha sparats till eftervärlden. 132

14 REFERENSER DIGITALT UNDERLAGSMATERIAL Hedemora kommun, www.hedemora.se Länsstyrelsen i Dalarnas län, www.w.lst.se Naturvårdsverket, www.naturvardsverket.se Skogsvårdsstyrelsen. Underlagsmaterial om naturvärden och skog, www.svo.se Vattenmyndigheterna. www.vattenkartan.se Vägverket, www.vv.se 1 Nordström, K. & Olofsson, H. (2003). Användning av GIS och fjärranalys vid införandet av Ramdirektivet för vatten, en pilotstudie i Dalälvens avrinningsområde. Länsstyrelsen Dalarnas län, Rapport 2003:23. 2 Dalarnas Museum, 2004. Kulturhistorisk utredning kring GRUVSJÖN och RYLLSHYTTAN i Garpenbergs socken och Hedemora kommun Dalarna. Arkeologisk rapport 2004:4. 3 Ekologigruppen & Medins Biologi-Kemi-Miljö, 2004. Inventering av naturvärden i marker och vatten kring Garpenberg. 4 Lundgren, T. & Hartlén, J. (1990). Gruvavfall i Dalälvens avrinningsområde. Metallutsläpp och åtgärdsmöjligheter. SGI rapport No 39. 5 Tegengren F. R. SGU, ser Ca no 17, 1924. Sveriges ädlare malmer och bergverk. 6 Personlig information från Erik Mattsson, Stora Enso 7 Phil Karlsson, G., Akselsson, C., Hellsten, S., Karlsson, P-E. & Malm, G. (2010). Övervakning av luftföroreningar i Norra Sverige och Dalarna - mätningar och modellering. Resultat till och med september 2009. IVL rapport B1914. 8 Naturvårdsverket (1999). Bedömningsgrunder för miljökvalitet, skogslandskapet. NV rapport 4917. 9 Beräkningen av vattenflödet har gjorts av SMHI och finansierats av Lstn Dalarna. 10 Tröjbom, M. & Lindeström, L. (2005). Ämnestransporter i Dalälven 1990-2003, mängder, ursprung & trender. Rapport från Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2004:22. 11 SMHI (1994). Vattenföring i Sverige. Del 2, vattendrag till Bottenhavet. Svenskt Vattenarkiv, SMHI Hydrologi Nr 41, 1994. 12 Phil Karlsson, G. M.fl. (2008). Övervakning av luftföroreningar i norra Sverige - mätningar och modellering. IVL rapport B. 13 Andersson, A. m.fl. (1991). Metal concentrations of the mor layer. Naturvårdsverket rapport 3990. 14 Naturvårdsverket (1999). Bedömningsgrunder för vattenkvalitet, grundvatten. NV rapport 4915. 15 Boesch, D. et al (2005). Expert evaluation of the eutrophication of the seas surrounding Sweden. Rapport under publicering av Naturvårdsverket. 16 Regeringens proposition 1997/98:145 17 Dalarnas miljömål. Länsstyrelsen Dalarnas län, rapport 2007:07. 18 Lokala miljömål för Hedemora kommun 2009-2015 och framåt. Antaget av kommunfullmäktige 2009-05-28. 19 EU, 2004. Reference document on best available technology on the management of tailings and wasterock. 20 Ljungberg J. och Öhlander B., 1999. The geochemical dynamics of oxidising mine tailings at Laver, northern Sweden. Journal of Geochemical Exploration. Journal of Geochemical Exploration. Volume 74, Issues 1-3, Pages 57-72. 21 Alakangas L., Öhlander B., Nason P. 2010. Declining trace element concentrations in groundwater in water saturated sulphide-rich tailings after remediation at Kristineberg, northern Sweden. Article in proceedings of the International conference IMWA 2010, 5 9 September, Sydney, Nova Scotia, Canada. 22 Eriksson N., 2010. Efterbehandlingsplan Kristinebergsgruvan. 133