2012-01-18. En slututvärdering av ARBETSLIV. Ett projekt för utveckling av daglig verksamhet. Maria Padrón Hernández. Contextio Ethnographic

2012-01-18 En slututvärdering av ARBETSLIV Ett projekt för utveckling av daglig verksamhet Maria Padrón Hernández Contextio Ethnographic

INNEHÅLL Sammanfattning... 3 1 Bakgrund... 5 Metod... 5 2 Beskrivning av projektet... 7 Syfte och mål... 7 Organisering av projektet... 7 Metod och arbetssätt... 8 Rekrytering... 9 Deltagarstatistik... 9 3 Resultat... 11 Samverkan... 11 Kompetens- och metodutveckling... 11 Projektets operativa del... 12 Deltagarnas perspektiv... 12 Handledarnas perspektiv... 13 Projektpersonalens perspektiv... 14 Transnationellt utbyte... 16 Implementering... 16 Jämställdhet och tillgänglighet... 16 Spridning... 17 4 Diskussion och måluppfyllelseanalys... 18 Resultat... 18 Måluppfyllelse... 18 Framgångsfaktorer... 21 Källor... 23 Bilaga 1, Verksamhetslogik... 24 2

SAMMANFATTNING Arbetsliv är ett ESF-finansierat projekt inom programområde två (ökat arbetskraftsutbud) som genomfördes under perioden januari 2009 till januari 2013. Målgruppen för projektet är personer inom daglig verksamhet i Partille som har intellektuella funktionsnedsättningar, autism eller hjärnskador förvärvade i vuxen ålder. I projektet samverkar Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Partille kommuns dagliga verksamhet. Den sistnämnda aktören är också projektägare. Övriga samarbetsparter är företagen och delar av föreningslivet i Partille samt MISA Kompetens 1. Projektet utgår från en upplevelse av att daglig verksamhet är i behov av förändring för att möta nya förväntningar hos målgruppen. I projektdokument beskrivs en situation där fler personer med lindriga funktionsnedsättningar söker sig till daglig verksamhet och uttrycker önskemål om mer varierande arbetsuppgifter och ett vanligt jobb. För att tillgodose dessa nya förväntningar har projektet jobbat med att utveckla ett nytt arbetssätt inom daglig verksamhet där fokus ligger på praktik och anställning ute på reguljära arbetsplatser. Inspirationen kommer från metoden Supported Employment som utvecklats i USA och den svenska versionen Individuellt stöd i arbete (ISA). Projektets syfte är enligt projektansökan att personer med intellektuella funktionsnedsättningar skall närma sig arbetsmarknaden och/eller få anställning. Målet är att inom projekttiden ska 21 deltagare närma sig arbetslivet genom att få en praktikplats eller ett arbete i en s.k. företagsgrupp 2 samt att 13 personer skall få en anställning. I projektansökan nämns också kompetensutveckling 3, etableringen av ett arbetslivscentrum där fem arbetskonsulenter ska arbeta enligt arbetssättet Individuellt stöd i arbete som mål för projektet. Tyngdpunkten i den version av ISA som tillämpas i projekt Arbetsliv ligger på att arbetsträning sker direkt på arbetsplatsen, att praktik/arbete väljs utifrån deltagarens intressen och önskemål, att praktiken ska övergå i anställning, att stöd erbjuds före, under och efter praktiken och att deltagaren erbjuds att gå olika kurser inom ramen för projektet. Föreliggande rapport är en måluppfyllelseanalys i form av en slututvärdering som gjorts mot slutet av den ettåriga förlängningen av projektet. Rapporten fokuserar på långsiktiga effekter och implementering samt de erfarenheter som styrgruppsmedlemmar, projektpersonal, handledare och deltagare fått under projektets fyra år. Utvärderingen visar att alla involverade parter deltagare, handledare, projektpersonal och styrgruppsmedlemmar är nöjda med projektet. Det upplevs som meningsfullt, relevant och lyckat och parterna ser positiva effekter på alla nivåer: deltagare har närmat sig arbetsmarkanden, handledare har fått en välfungerande medarbetare, personal har kompetensutvecklats och genomfört ett lyckat förändringsarbete och styrgruppsmedlemmar upplever en fördjupad samverkan. Verksamheten kommer efter projektavslut att permanentas och målgruppen kommer 1 MISA är ett privat företag som jobbar med metoder för individuellt stöd i arbete. MISA Kompetens arbetar specifikt med utbildning i Supported Employment och Individual Placement and Support (en form av Supported Employment). För mer information se: www.misa.se 2 I företagsgrupper utför deltagare i daglig verksamhet vissa arbetsuppgifter tillsammans ute på en reguljär arbetsplats. Personal från daglig verksamhet finns alltid med. 3 I och med att ESF inte finansierar kompetensutveckling inom ramen för programområde 2 har denna del av projektet helt finansierats av kommunen. 3

därmed förhoppningsvis att uppvisa positiva resultat vad gäller att närma sig arbetsmarknaden. Spridning har skett inom kommunen, landet och även internationellt och ett transnationellt erfarenhetsutbyte har genomförts med Finland. Tillgänglighetsintegreringen bedömdes vara god och även om vissa brister finns vad gäller jämställdhet (fler män nås av projektet och uppvisar positiva resultat) så pågår ett medvetet jämställdhetsarbete framförallt bland projektpersonalen. Endast en svaghet identifierades med ISA: den individuella praktiken/anställningen gör att vissa deltagare får ett mindre socialt sammahang och kan känna sig ensamma. Utöver denna svaghet, som projektet söker motverka genom de kurser man erbjuder och speciellt off-jobb-gruppen som man utvecklat, har problem i mötet mellan projektet och det omgivande samhället upptäckts. Båda problemen utgör hinder för att praktik ska övergå i anställning. Dels handlar det om att arbetsgivare, ofta av ekonomiska skäl, är ovilliga att anställa och dels om att nuvarande regelverk gör att deltagare som får en anställning förlorar rätten till daglig verksamhet och därmed till sin arbetskonsulent. Enligt metoden ISA bör deltagarna ha möjlighet till livslångt stöd och arbetskonsulenterna bedömer också att många deltagare har behov av det. Steget från praktik till anställning blir därför väldigt stort för vissa och reglerna kring detta anses därför vara ett stort problem som gör att det är svårt att få ut målgruppen i anställning. Projektets måluppfyllelse bedöms vara god då alla mål utom två uppfyllts. De två mål som inte uppfyllts är målet om antal anställda deltagare; vid projektavslut har åtta deltagare en anställning, fem personer färre än målet; samt målet om att arbetskonsulenterna ska vara frikopplade från arbetet i traditionell gruppverksamhet som beroende på definition är antigen helt eller delvis uppfyllt (se kapitel fyra för diskussion). Projektet bedöms även ligga nära ESFs mål för programområdet samt uppfylla ESFs kriterier lärande miljöer, innovativ verksamhet, samverkan samt strategiskt påverkansarbete på ett gott sätt. Utvärderingen pekar på fem framgångsfaktorer som bidragit till den goda måluppfyllelsen: täta kopplingar till ordinarie verksamhet, lång projekttid, tydliga mål i enlighet med ESFs mål och kriterier samt ett medvetet arbete för att uppnå dessa mål, kompetensutveckling som nått ut i ordinarie verksamhet samt ett relevant arbetssätt grundat i en aktuell problemställning. 4

1 BAKGRUND Arbetsliv är ett ESF-finansierat projekt inom programområde två (ökat arbetskraftsutbud) som startade i januari 2009. Projektet är en fortsättning på projekt Steget som startade i februari 2006 och pågick i ett år. Projekt Steget liknade Arbetsliv och inom Steget påbörjades det arbete med metodutveckling sedan fortsatt inom ramen för Arbetsliv. I samband med att projekt Arbetsliv skulle avslutas i december 2011 gavs ett års förlängning, framförallt för fortsatt metodutveckling och transnationellt utbyte med Finland. Målgruppen för projekt Arbetsliv är personer inom daglig verksamhet i Partille som har intellektuella funktionsnedsättningar, autism eller hjärnskador förvärvade i vuxen ålder. I projektet samverkar Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Partille kommuns dagliga verksamhet. Den sistnämnda aktören är också projektägare. Övriga samarbetspartners är företagen och delar av föreningslivet i Partille samt MISA Kompetens 4. Projektet utgår från en upplevelse av att daglig verksamhet är i behov av förändring för att möta nya förväntningar hos målgruppen. I projektdokument beskrivs en situation där fler personer med lindriga funktionsnedsättningar söker sig till daglig verksamhet och uttrycker önskemål om mer varierande arbetsuppgifter och ett vanligt jobb. För att tillgodose dessa nya förväntningar har projektet jobbat med att utveckla ett nytt arbetssätt inom daglig verksamhet där fokus ligger på praktik och anställning ute på reguljära arbetsplatser. Projektets syfte är enligt projektansökan att personer med intellektuella funktionsnedsättningar skall närma sig arbetsmarknaden och/eller få anställning. Målet är att inom projekttiden ska 21 deltagare närma sig arbetslivet genom att få en praktikplats eller ett arbete i en s.k. företagsgrupp 5 samt att 13 personer skall få en anställning. I projektansökan nämns också etableringen av ett arbetslivscentrum där fem arbetskonsulenter ska arbeta enligt arbetssättet Individuellt stöd i arbete (förkortas ISA och beskrivs längre fram i rapporten) som mål för projektet. Detta är en måluppfyllelseanalys i form av en slututvärdering som görs mot slutet av den ettåriga förlängningen. Rapporten fokuserar på långsiktiga effekter och implementering samt de erfarenheter som styrgruppsmedlemmar, projektpersonal, handledare och deltagare fått under projektets fyra år. Metod ContextioEthnographic AB fick i maj 2012 uppdraget att genomföra en slututvärdering av projekt Arbetsliv med fokus på långsiktiga effekter och måluppfyllelse. De metoder för datainsamling som använts har främst varit kvalitativa. Telefonintervjuer har genomförts med förvaltningschef, styrgruppsmedlemmar, administrativ personal och samarbetsparter (MISA kompetens samt Handikappförbunden). Individuella intervjuer har genomförts med projektledaren samt med fem deltagare och deras handledare. De sex arbetskonsulenterna har deltagit i en fokusgrupp och besök har gjorts i de gruppverksamheter där flera deltagare har eller har haft daglig verksamhet: Lexbyfixarna och Säven café och hantverk. Alla intervjuer, utom samtalen på Lexbyfixarna och Säven 4 MISA är ett privat företag som jobbar med metoder för individuellt stöd i arbete. MISA Kompetens arbetar specifikt med utbildning i Supported Employment och Individual Placement and Support (en form av Supported Employment). För mer information se: www.misa.se 5 I företagsgrupper utför deltagare i daglig verksamhet vissa arbetsuppgifter tillsammans ute på en reguljär arbetsplats. Personal från daglig verksamhet finns alltid med. 5

café och hantverk, har spelats in och transkriberats. Citaten har redigerats minimalt och enbart i syfte att öka läsförståelsen. Utöver intervjuerna har personal från Contextio, tillsammans med styrgruppen, tagit fram en verksamhetslogik. Verksamhetslogiken (bilaga 1) syftar till att synliggöra projektets resurser, aktiviteter, kort- och långsiktiga mål samt ge styrgruppen en översikt över projektet. Den ligger också till grund för utvärderingen då den ger tydliga bedömningsindikatorer. En avgränsning i utvärderingen är att inga externa utvärderingar har genomförts inom ramen för projekt Arbetsliv tidigare. Detta försvårar den lärande ansatsen i slututvärderingen som inte på samma sätt kan beröra förändringsprocesser och lärande under projektets gång. En andra avgränsning har att göra med projektets målgrupp som har svårt att verbalisera och värdera sina erfarenheter i en intervjusituation med en för dem okänd person. 6

2 BESKRIVNING AV PROJEKTET Kapitlet baseras på intervjuer med personal inom projektet: projektledaren och personal inom daglig verksamhet (både i och utanför Arbetslivscentrum) samt på den dokumentation som förts inom projektet. Syfte och mål I projektansökan beskrivs tre syften med projekt Arbetsliv: att personer med intellektuella funktionshinder skall kunna närma sig arbetsmarknaden och/eller få en anställning uppbyggnad av ett Arbetslivscentrum för dessa personer kompetensutveckling av personal Målen som tas upp i samma dokument är: 1. nå 34 deltagare varav 13 skall få någon form av anställning och övriga 21 skall få praktikplats eller arbete i företagsgrupp 2. skapa fem arbetskonsulenttjänster där personalen är frikopplad från arbetet i traditionell gruppverksamhet 3. ge kompetenshöjande utbildning i Supported Employment till all personal i projektet 4. skapa ett Arbetslivscentrum I verksamhetslogiken (se bilaga 1) framkommer fler mål och bredare syften med projektet. De mål som anges på lång sikt i verksamhetslogiken är bland annat att kunna ge stöd till målgruppen även efter anställning (mer om detta längre fram i rapporten); att nå nya målgrupper, t.ex. personer med psykiska funktionsnedsättningar; samt att underlätta arbetet med målgruppen. Notera att kompetensutveckling nämns som syfte och mål för projekt Arbetsliv trots att detta inte finansieras av ESF i projekt inom programområde två. I denna rapport kommer kompetensutveckling att behandlas som en del av projektet eftersom det visat sig vara en förutsättning för metodutvecklingen och en av projektets framgångsfaktorer. Projektpersonalen ser också kompetensutvecklingen som en integrerad del av projektet. Däremot är det viktigt att understryka att kompetensutbildningen inte finansierats av ESF utan har bekostats av Partille kommun. Organisering av projektet Projekt Arbetsliv har en styrgrupp bestående av en enhetschef för daglig verksamhet i Partille, en samordnare för målgruppen unga med funktionsnedsättningar på Arbetsförmedlingen och en lokal samverkansansvarig från Försäkringskassan med ansvar för bland annat Partille. Även projektledaren samt projektets administratör och ekonom har suttit med i styrgruppen. Projektets personal i form av arbetskonsulenterna och projektledaren sitter alla i gemensamma lokaler på Arbetslivscentrum och har kontinuerliga personalmöten där både metodutveckling och planering av det operativa arbetet sker. Deltagarna har inte funnits representerade i projektets organisering. 7

Metod och arbetssätt I projektansökan för projekt Arbetsliv talas det om att det idag är fler personer med lindriga intellektuella funktionsnedsättningar som söker sig till daglig verksamhet och att målgruppen uttrycker nya önskemål om ett vanligt jobb. I intervjuer ger deltagare, handledare och projektpersonal bilden av att den målgrupp projektet vänder sig till önskar ett vanligt liv. I denna strävan efter normalitet är ett vanligt jobb viktigt, dels för att det är det normala sociala rum där vuxna människor befinner sig och dels för att inkomsten från arbete gör det möjligt med egen lägenhet, egen bil etc. Projekt Arbetsliv har därför handlat om att gå från en mer traditionell daglig verksamhet där deltagarna arbetar tillammans på ett dagcenter till en individuell placering på en reguljär arbetsplats som väljs efter personens intressen och önskemål. I det utvecklingsarbete, som börjande redan under projekt Steget, har projekt Arbetsliv hittat inspiration i den amerikanska metoden Supported Employment. Med hjälp av MISA Kompetens har personal inom daglig verksamhet utbildats i Supported Employment/Individuellt stöd i arbete (ISA) och totalt nio personer har fått fördjupad utbildning för att bli arbetskonsulenter med uppgift att utveckla och jobba utifrån projektets egen metod som är en variant av ISA. Då projektet avslutas i december 2012 arbetar sju personer inom projektet som arbetskonsulenter på hel- eller deltid. Metoden ISA präglas av en grundtanke om att få ut personer i individuell praktik på en reguljär arbetsplats och sedan aktivt verka för att praktiken övergår i anställning. Tanken är att personerna gör sin arbetsträning direkt på arbetsplatsen istället för att gå vägen via någon typ av gruppverksamhet. Inom Supported Employment menar man att personer i målgruppen ofta saknar förmågan att överföra kunskap från en plats eller ett sammanhang till ett annat. Vid arbetsträning i gruppsammanhang finns därför en risk att det skapas en så kallad inlåsningseffekt där deltagarna har svårt att ta sig vidare. Viktigt i ISA är lyhördhet inför deltagarnas önskemål och behov och därför skiljer sig arbetssättet åt från deltagare till deltagare. Generellt kan man säga att deltagarna börjar sin tid i projektet med att träffa sin blivande arbetskonsulent och tillsammans komma fram till lämpliga praktikplatser. Studiebesök görs och så snart som möjligt påbörjas praktiken. Under praktiken har varje deltagare har en handledare. Till en början finns arbetskonsulenten med på arbetsplatsen under hela dagen och hjälper deltagaren att komma in på sin nya arbetsplats och lära sig utföra arbetsuppgifter. Tillsammans kommer deltagare, arbetskonsulent och handledare också fram till lämpliga arbetsuppgifter, schema, rutiner och behov av stöd. Så snart som möjligt fasar arbetskonsulenten ut sitt deltagande på arbetsplatsen men så länge praktiken varar gör hen återkommande uppföljningsbesök (cirka ett besök i veckan) för att prata med deltagaren och handledaren samt stötta, motivera och göra vad som krävs för att praktiken ska fungera. Arbetskonsulenten har också som uppgift att jobba för en övergång från praktik till anställning och föra samtal med arbetsplats, deltagare, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, LSS-handläggare och eventuell god man för att underlätta den processen. Rekrytering av praktikplats och kontinuerlig kontakt med arbetsplatshandledare är en viktig del i konsulenternas arbete där det gäller att sälja in konceptet och stötta handledarna i deras roll. Arbetskonsulenterna har inom projektet erbjudit kurser för deltagarna. Förutom att ge deltagarna möjlighet till kompetensutveckling är målet att också rusta dem för arbetslivet. Inom projekt Arbetsliv och det tidigare projektet Steget har projektpersonalen utformat sju kurser: Friskvårdskurs, 8

Anpassad truckutbildning, Att arbeta i livsmedelsbutik, Jobbkurs, Laga din egen lunchlåda, Samhällskollen och Off-jobb-grupper. Kurserna fyller också en social funktion eftersom de blir ett tillfälle för deltagarna att träffa varandra. Arbetskonsulenterna erbjuder deltagarna att gå en kurs när de uppfattar att det finns intresse för och behov av den. Flera deltagare kombinerar individuell praktik med deltagande i traditionell daglig verksamhet på Lexbyfixarna, Säven café och hantverk eller i någon av företagsgrupperna. Den geografiska plats där projekt Arbetsliv har sitt nav är Arbetslivscentrum. Lokalen inrymde tidigare en traditionell gruppverksamhet inom daglig verksamhet men i takt med att fler kom ut på praktik tömdes lokalen. Samtidigt kom önskemål från deltagarna om en, som projektpersonalen uttrycker det, neutral plats där deltagarna kunde träffa sin arbetskonsulent. Önskemålet om ett normalt liv tog sig uttryck i en motvilja hos många i målgruppen mot att vistas på platser som var alltför starkt sammankopplade med traditionell daglig verksamhet. Arbetslivscentrum blev en plats som liknade en normal arbetsförmedling men även en plats där arbetskonsulenterna kunde sitta tillsammans, träffa deltagare och hålla kurser. Rekrytering Deltagarna till projekt Arbetsliv rekryteras framförallt av LSS-handläggare som i samverkan med enhetschefen för den dagliga verksamheten slussar personer till Arbetslivscentrum när de gör bedömningen att personen vill och kan ha individuell praktik. Deltagare rekryteras också via Lexbyfixarna och Säven café och hantverk. Både Lexbyfixarna och Säven café och hantverk kan ses som mellansteg där människor som tidigare gått i skolan eller av olika skäl inte arbetat på länge börjar arbetsträna. Personalen på båda verksamheter har gått utbildningar i Supported Employment som hållits i MISAs regi och tänker kontinuerligt på vilka av deras deltagare som kan och vill komma ut på individuell praktik. Täta möten hålls med projektledaren för Arbetsliv där vidareslussning till Arbetslivscentrum diskuteras. Deltagarstatistik Projektet har alltid haft 34 deltagare inskrivna. Tittar man på deltagarstatistiken från månad till månad under projektets fyra operativa år 6 kan man se att antalet aktiva deltagare 7 ofta legat nära antalet inskrivna. Under elva av totalt 46 månader har projektet haft färre än 33 aktiva deltagare. Det är oftast sommarmånaderna som, på grund av semestrar och dylikt, ger lägre siffror. Sedan projektstart år 2009 och fram till december 2012 då projektet avslutas har 56 unika deltagare varit inskrivna i projektet varav 25 kvinnor och 31 män. Det ger en könsfördelning på 45 procent kvinnor och 55 procent män. Andelen män i projektet har som lägst varit 47 procent och som högst 64 procent vilket innebär att andelen kvinnor varierat från 53 till 36 procent. Ser man till hur könsfördelningen sett ut från månad till månad visar det sig att kvinnor oftare än män varit något underrepresenterade. Andelen kvinnor har endast under en månad legat på under 39 procent. Värt att notera är att något fler män än kvinnor deltar i daglig verksamhet i Sverige. 2011 var könsfördelningen inom daglig verksamhet i Sverige 57 procent män och 43 procent kvinnor 6 Vid tidpunkten för datainsamlandet fanns statistik för perioden januari 2009 till och med oktober 2012 (se SCB 2012). 7 Dvs. antalet deltagare som det rapporteras in timmar för i projektet. 9

(Socialstyrelsen 2012). Tendensen att kvinnor varit något underrepresenterade i projektet kan med andra ord spegla en ojämn könsfördelning hos målgruppen i stort 8. Av de 56 unika deltagarna har åtta personer fått anställning, varav två kvinnor och sex män. Dessutom har tre personer, samtliga män, som fått anställning under det tidigare projektet Steget fått uppföljande stöd genom projekt Arbetsliv. 25 personer, 12 kvinnor och 13 män, som inte blivit anställda bedöms ha närmat sig arbetslivet. Inom projektet bedömer personalen att en deltagare som inte fått anställning närmat sig arbetslivet om hen fått praktik eller gått från traditionell gruppverksamhet ut i en företagsgrupp. Dessutom anses en person ha närmat sig arbetslivet om hen ökat sin arbetstid, lärt sig nya arbetsuppgifter, förbättrat kvalitén i sitt arbete eller förbättrat de förmågor som är nödvändiga för att ha ett lönearbete: punktlighet, uthållighet etc. Definitionen av vad det innebär att närma sig arbetsmarknaden tar därmed in både sådant som en framtida arbetsgivare kan se i ett CV (dvs. arbetslivserfarenhet genom praktik) och personens kapacitet till lönearbete med både kvantitativa och kvalitativa element. Totalt har 36 personer, 14 kvinnor och 22 män, närmat sig arbetslivet. Av resterande 20 personer har åtta, tre kvinnor och fem män, inte närmat sig arbetslivet och tolv, åtta kvinnor och fyra män, har skrivits ut ur projektet av andra orsaker än anställning (t.ex. att de flyttat utanför kommunen eller blivit sjuka). När man räknar deltagartid i projektet från månad till månad är fem aktiviteter relevanta: deltagande i traditionell daglig verksamhet, företagsgrupper, individuell praktik, samtal med arbetskonsulent, studiebesök och andra aktiviteter samt deltagande i kurser. Den genomsnittliga deltagartiden har under projektets fyra år, med undantag av sommarmånaderna, legat på mellan 100 och 150 timmar per person och månad. 8 Här behövs dock mer specifika siffror: Hur ser det till exempel ut i Partille kommun? Hur ser det ut i målgruppen personer med lindriga intellektuella funktionsnedsättningar? 10

3 RESULTAT I detta kapitel redovisas utvärderingens resultat. Det material som använts är intervjuer med samverkansparter, personal inom daglig verksamhet, projektledaren, deltagare och handledare ute på praktikplatser. Utöver intervjuerna har även olika projektdokument använts. De teman som tagits upp under intervjuerna är samverkan, kompetens- och metodutveckling, projektets operativa del, transnationellt utbyte, implementering, jämställdhet och tillgänglighet samt spridning. Samverkan Projekt Arbetslivs styrgrupp har varit ett forum för samverkan mellan kommunens dagliga verksamhet, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. De representanter som suttit i gruppen har i sina olika organisationer ansvar för samverkan och nätverksbygge och projektet kan därför sägas ligga i linje med deras ordinarie arbetsbeskrivning på ett mycket konkret sätt. Alla tre styrgruppsmedlemmar uttrycker under intervjuerna att samverkan varit mycket god. Styrgruppsmedlemmarna upplever att gruppen som sådan varit väl sammansatt med rätt personer, god stabilitet och en bra storlek på gruppen. De uttrycker också att de löpnade har fått god information om projektet. Samverkan har enligt styrgruppsmedlemmarna lett till stärkta nätverk och de uttrycker att de nu vet vem de ska vända sig till inom de andra samverkande myndigheterna/verksamheterna. Tillsammans håller styrgruppsmedlemmarna nu koll på projektdeltagarnas ärenden för att samordna insatser på bästa sätt. Framförallt har samverkan enligt styrgruppsmedlemmarna lett till en ökad förståelse för varandras arbetssätt, regelverk, och arbetsuppgifter. Utifrån denna ökade förståelse har samverkan stärkts och Försäkringskassans representant pratar om hur ett gemensamt språk vuxit fram under det sista projektåret, särskilt vad gäller en definition av arbete : I och med att vi haft några ärenden där vi ställt oss frågan: Varför blev det såhär? så har vi sett att vi pratar olika språk och att det är viktigt att informera varandra om vad vi menar när vi pratar. Det har lett till att man från projektets sida har skrivit ett informationsmaterial om vad daglig verksamhet är i Partille kommun: vad är det för sysselsättningar som ingår, kontra ett arbete. För vissa deltagare ringer och säger: Jag har ett arbete! Jag jobbar där fem dagar i veckan på halvtid. Då har vi sprungit iväg och dragit igång en stor utredning och sagt att då får vi dra in det här [ekonomiska stödet] för den här personen jobbar ju. Idag tror jag att vi är mer medvetna om att om de är inne i projektet ringer vi till projektledaren eller arbetskonsulenten och frågar: Vad står det här för egentligen? Kompetens- och metodutveckling Inom ramen för projekt Arbetsliv arbetar idag sju arbetskonsulenter på Arbetslivscentrum i Partille. Konsulenterna har fått fördjupad utbildning i Supported Employment och arbetar, som beskrivits ovan, huvudsakligen med att utveckla och jobba i enighet med ISA. Kompetensutvecklingen är dock inte begränsad till projektpersonalen utan har även nått annan personal inom daglig verksamhet och daglig sysselsättning 9 i Partille kommun. Projektledaren för Arbetsliv uppskattar att hälften av personalen inom daglig verksamhet och i stort sett all personal inom daglig sysselsättning har genomgått grundutbildning i Supported Employment. 9 Daglig sysselsättning är en verksamhet som vänder sig till personer med psykiska funktionsnedsättningar. 2010 slogs daglig sysselsättning ihop med daglig verksamhet i Partille kommun. 11

Kompetensutvecklingen utförs av MISA och är mycket uppskattad. En arbetskonsulent beskriver den så här: Vi [arbetskonsulenter] är alltid väldigt nöjda. Det är vettiga dagar och man tvingas tänka till. Det är inte bara någon som står och berättar att så här kan man göra utan man tvingas vara aktiv så man är ofta helt slut. Det är mycket reflektion och de är duktiga på att inte sluta fråga om de inte riktigt är nöjda med svaret. Man får utvecklas. Både arbetskonsulenter, projektledaren och personal ute på mer traditionell daglig verksamhet ser flera konkreta effekter av kompetensutvecklingen. Framförallt har den varit direkt kopplad till ett förändrat arbetssätt. Som en av arbetskonsulenterna uttrycker det så andas de nu ISA och arbetet inom daglig verksamhet generellt har utvecklats från att vara fokuserat på att få deltagarna att passa in i de gruppverksamheter som fanns att tillgå till att hitta ett arbete i enighet med personens intressen och möjligheter. I och med att en bred personalgrupp nåtts av kompetensutvecklingen har detta nya sätt att tänka spridit sig. Nu finns det personal inom alla verksamheter i daglig verksamhet och daglig sysselsättning som tänker i enighet med ISA och som är bra på att fånga upp önskemål, drömmar och möjligheter hos de personer som de möter i sitt arbete. Personal på både Lexbyfixarna och Säven café och hantverk uttrycker att de kontinuerligt tar upp vilka av deltagarna som vill och skulle klara av en individuell praktik. De har täta möten med projektledaren för Arbetsliv för att diskutera detta och strävar mot att deltagarna ska komma vidare, bli mer självständiga och komma ut i samhället. Arbetskonsulenterna och den personal som intervjuats inom den mer traditionella dagliga verksamheten är mycket nöjda med ISA och de möjligheter detta öppnat för deltagarna. Det arbetsmaterial som projektet tagit fram är en del i metodutvecklingen och gör metoden mer konkret och möjlig att sprida vidare till andra kommuner men det är också till för ny personal. Personalen hade inom projekt Steget redan skapat en metodpärm där Partille kommuns version av ISA beskrivs och där allt arbetsmaterial samlats. Metodpärmen har uppdaterats och förändrats under projekt Arbetsliv. Arbetskonsulenterna har under projekt Arbetsliv också utvecklat och skapat kurspärmar för fyra av sina kurser: Jobbkurs, Att arbeta i livsmedelsbutik, Laga din egen lunchlåda och Off-jobb-grupp. Arbete med material till kursen Samhällskollen pågår. Inom det tidigare projektet Steget skapades även ett häfte för Friskvårdskursen. I kurspärmarna finns en beskrivning av kursens innehåll och upplägg samt tillgänglighetsanpassat material för både kursdeltagare och -ledare. Kurserna och kurspärmarna lyfts fram som något positivt av projektpersonalen och styrgruppsmedlemmarna. Pärmarna blir ett konkret och spridningsbart resultat av metodutvecklingen. Projektets operativa del Deltagarnas perspektiv Av fem intervjuade deltagare hade fyra en praktikplats medan en hade en trygghetsanställning 10. Dessa deltagare hade varit på sin nuvarande arbetsplats mellan tre månader och sju år. Alla var mycket positiva till sin praktik/anställning och ingen kunde komma på något som var jobbigt eller 10 Trygghetsanställningar är anställningar där en del av lönen (dock max 16700kr/mån) kan subventioneras av staten. Denna typ av anställning kan ges till personer med en reducerad arbetsförmåga som anses vara permanent. 12

tråkigt med att praktisera eller jobba där. Flera av de intervjuade hade erfarenheter av traditionell daglig verksamhet eller praktik/anställning på andra arbetsplatser och när de ombads jämföra sin nuvarande praktik/anställning med andra sysselsättningar svarade alla att de föredrog sin nuvarande arbetsplats. I svaren kan man se att det framförallt är två saker som ses som positiva: snälla arbetskamrater som man kan fråga och mycket att göra på jobbet. En respondent som kombinerar praktik i en livsmedelsaffär med traditionell daglig verksamhet ger ett typiskt svar på frågan om vad det bästa är med hens praktik: Det är mer att göra än vad det är på de andra ställena för där sitter vi mest. Flera deltagare betonar att det är viktigt med snälla kollegor som man kan fråga om det är något man undrar över. En deltagare som nyligen påbörjat sin praktik efter att ha avslutat en anställning på ett annat ställe säger så här: Alla [kollegor] är snälla och rara. Det är aldrig någonting, utan ber jag om hjälp så kommer de. De har sagt att är det något så fråga bara! Jag har en trygghet i det. De intervjuade deltagarna hade svårt att sätta ord på vad de lärt sig under sin praktik/anställning och i de flesta fall svarade de på frågan med att berätta om konkreta arbetsuppgifter de lärt sig att utföra. En respondent hade ett mer reflekterande svar på frågan: Jag känner mig mer vuxen och på min följdfråga om hen menar att hen nu tar mer ansvar blir svaret: Ja, och initiativ. Alla tycker att de har en mycket god kontakt med både sin arbetskonsulent och sin handledare och på frågan om vem de vänder sig till om de behöver hjälp med något nämner de ofta handledaren och andra kollegor på sin arbetsplats. Handledarnas perspektiv Alla intervjuade handledare är mycket nöjda med sina praktikanter/anställda 11 från Arbetsliv och med kontakten med arbetskonsulenten. De flesta kan se goda effekter både hos praktikanten, hos sig själva och hos sin personal. Vad gäller praktikanterna nämner flera handledare att de blivit bättre på att utföra sina arbetsuppgifter, mer självsäkra och tar mer ansvar. En handledare uttrycker det så här: [Personen är] framförallt mer självgående och kan se att han har en viktig position på det här stället. Man kan inte bara ringa och sjukanmäla sig utan det är något som faller då. Han behövs här. Det ansvaret har han inte riktigt känt innan [ ]. Det [personens känsla för ansvar] är så himla mycket bättre nu [än för bara ett år sedan] faktiskt. Vissa handledare ser förändringar vad gäller praktikanternas sociala förmåga. Det kan handla om att en blyg person blivit mer utåtriktad, att en person som haft svårt att ta hänsyn till andra börjar ta mer hänsyn eller att en person som haft mycket svårt att hantera ny personal blivit mindre påverkad av nya ansikten. Två handledare talar även om att deras praktikanter blivit mer flexibla. Båda har erfarenheter av praktikanter som är beroende av tydliga rutiner och som har svårt att frångå dessa. Båda handledarna upplever att deras praktikanter över tid blivit bättre på att göra två uppgifter samtidigt eller att avbryta en påbörjad uppgift om de snabbt behöver hjälpa till med något annat. 11 Eftersom alla utom en handledare hade en praktikant från Arbetsliv inte en anställd kommer jag hädanefter skriva praktikant. 13

Flera handledare kan även se effekter hos sig själva, personal eller kunder. Två handledare nämner att medarbetare eller kunder blivit av med fördomar mot personer med funktionsnedsättningar. Andra pratar om att både de själva och personalen fått mer erfarenhet av att bemöta personer med intellektuella funktionsnedsättningar 12 och anpassa sitt eget sätt att vara på för att praktikanter ska trivas och fungera på arbetsplatsen. Erfarenheten av att ha gjort en skillnad för praktikanten ger handledarna en känsla av att göra något viktigt och detta är också anledningen till att de tog emot en person från projekt Arbetsliv. Flera handledare talar om att de har velat ge personen en chans till ett normalt socialt liv, att vidga vyerna, ha en meningsfull sysselsättning och bli en del av samhället. En handledare formulerar det i termer av att ta sitt samhällsansvar. När handledarna ombeds sammanfatta för- och nackdelar med att ta emot en praktikant från Arbetsliv betonar de flesta att det ger dem en enorm glädje att se hur personen utvecklas och känna att de gör något viktigt för honom eller henne. Över tid lär handledarna såklart känna praktikanten och uppskattar honom eller henne som person. Flera handledare pratar om hur deras praktikant med sin positiva inställning och glädje gör att de själva blir glada. Liksom deltagarna själva kan de flesta handledare inte se några nackdelar med att ha en praktikant från Arbetsliv men vissa nämner att det är relativt tidskrävande. Följande citat är hämtade ur två olika intervjuer där handledarna jämför föroch nackdelar: [Praktikanten] är ju alltid glad och bara därför blir man själv glad. [ ] Sen kanske vi inte alltid är jätteproduktiva, för det är vi inte alltid i pengar och kronor och ören, men vi är glada och det är viktigt också. Det bästa är att få se den här utvecklingen och se det där sociala som är själva målet med att de kommer hit och är med i det verkliga arbetslivet. Det är belöningen för mig och det räcker gott och väl. Jag bryr mig inte om ifall de hinner plocka upp alla varorna utan jag vill bara se att hon trivs och tycker att det är roligt. Det sämsta är att det tar mycket längre tid än vad det skulle göra om man hade en vanlig praktikant [ ]. Men det är inget som är dåligt med det heller. Det krävs ju oftast mer tid i början. Projektpersonalens perspektiv Personal inom daglig verksamhet i Partille kommun både inom och utanför projekt Arbetsliv är mycket nöjda med de förändringar som skett i deras arbete tack vare projektet. I intervjusituationer präglas personalens svar av stolthet över sitt arbete och de har svårt att se svagheter eller brister i projektet och i det dagliga arbetet med ISA. Det bästa, menar all intervjuad personal, är när deltagarna får en anställning. De problem och dilemman som tas upp har mindre att göra med projektet i sig och mer att göra med samspelet mellan projektet och det omgivande samhället. Projektets och hela metodens mål är att deltagarna ska få en anställning. I Sverige innebär detta i praktiken någon form av subventionerad anställning. Detta gör att man inom metoden ISA blir beroende av arbetsgivare och regelverk som man har svårt att påverka. 12 Notera att de flesta handledare är noga med att betona att alla personer med en intellektuell funktionsnedsättning självklart inte fungerar på samma sätt och att man egentligen inte kan generalisera. 14

Ett dilemma i mötet mellan ISA och det svenska samhället är att många arbetsgivare är ovilliga att anställa. Det råder lågkonjunktur och arbetsmarknaden är tuff för de allra flesta yrkesgrupper. I intervjuer med projektpersonal framkommer att arbetsgivare kan vara tveksamma inför anställningar av ekonomiska skäl och för att slippa ta arbetsgivaransvar. Vad gäller det rent ekonomiska är det till exempel så att lönebidraget (dvs. den del av lönen som staten subventionerar vid till exempel en trygghetsanställning) är på max 16 700 kr i månaden vilket gör att arbetsgivaren, om den avtalsenliga lönen ligger över denna summa kan behöva betala ut en del av lönen. Ett annat dilemma är att de deltagare som faktiskt får en anställning därmed förlorar sin rätt till daglig verksamhet och alltså inte kan fortsätta få stöd av sin arbetskonsulent. Ansvaret övergår istället till Arbetsförmedlingen som i dagsläget bara ger uppföljande stöd under ett till två år efter anställning. Inom metoden Supported Employment förespråkas möjligheten till livslångt stöd. Projektpersonalen liksom styrgruppsmedlemmarna i projekt Arbetsliv betonar att detta i dagsläget är ett stort problem med att arbeta enligt ISA i Sverige. Personalen upplever att det finns ett behov av stöd även efter anställning och skulle vilja arbeta med det men hindras av lagstiftningen. Vissa deltagare i Arbetsliv har blivit av med sina anställningar och fått börja om på nytt med ny praktik och ett nytt påverkansarbete för att denna ska övergå i anställning. Detta, menar vissa av de intervjuade i projektpersonalen, hade kanske kunnat undvikas om de haft rätt att ge stöd även efter att en praktik övergått till anställning. Så här uttrycker projektledaren det hela: Det tuffa [med projektet] har varit det uppföljande stödet. Det är en svår nöt att knäcka. När det läggs ner så mycket jobb det är nästan omöjligt att förklara hur mycket jobb det läggs ner på de här personerna, så mycket kraft och energi och arbetsinsats, så många år och så kan allting stupa. Inom ramen för projekt Arbetsliv finns det möjligheter för arbetskonsulenterna att ha fortsatt kontakt med deltagare som fått anställning men ett orosmoln inför framtiden är hur detta ska skötas när projektet är över. Arbetskonsulenterna har också, som redan nämnts, utvecklat flera kurser som erbjuds deltagarna och under projekttiden har tjugo kursomgångar hållits för deltagare. Projektpersonalen upplever att kurserna fungerar bra och fyller flera syften: de ger deltagarna en viss praktisk kunskap som behövs för att de ska fungera på sitt jobb; de ger deltagarna en möjlighet att, liksom alla andra på den öppna arbetsmarkanden, kompetensutveckla sig och sist men inte minst blir kurserna tillfällen då deltagarna kan träffa och lära känna varandra. Denna sista sociala aspekt av kurserna blir extra viktig eftersom den svaghet eller nackdel som arbetskonsulenter, projektledare och annan personal inom daglig verksamhet kan peka på i metoden ISA är att en individuell praktik, till skillnad från deltagande i gruppaktiviteter, kan leda till att deltagarna känner sig ensamma. Vissa arbetskonsulenter tycker sig se att det är svårt för deltagarna att komma in i gänget på sin nya arbetsplats och att skapa och upprätthålla relationer till vänner. Kurserna fyller här en viktig funktion. En speciell off-jobb-grupp har skapats i syfte att ge ett gruppsammanhang till vissa deltagande kvinnor som speciellt uttryckte ett behov av det. Det finns också idéer bland arbetskonsulenterna om att framöver arbeta mer med gemensamma träffar på kvällstid. 15

Transnationellt utbyte Under det sista projektåret (2012) har projekt Arbetsliv genomfört ett transnationellt utbyte med det ESF-finansierade projektet Optimax i Jakobstad, Finland, som arbetar på ett liknande sätt. Tre resor har genomförts av personal och styrgruppsmedlemmar i de båda projekten: en till Helsingfors, en till Partille och Halmstad samt en till Jakobstad. Arbetskonsulenter från båda projekt har även genomfört tre videokonferenser där man diskuterat och jämfört verkliga fall. Allt har syftat till att bygga nätverk, utbyta information och jobba med metodutveckling. Alla intervjuade, både styrgruppsmedlemmar och projektpersonal, är nöjda med utbytet. Styrgruppsmedlemmarna från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan som var med på studieresan till Finland betonar att de inte bara fick tillfälle att se hur arbetet kring målgruppen ser ut där, resan blev också ett tillfälle att träffa de svenska arbetskonsulenterna och få en inblick i projekt Arbetslivs operativa del. Projektpersonalen är även de nöjda med utbytet och med resorna så väl som videokonferenserna (även om tekniken inte alltid fungerat optimalt). Vid intervjutillfället var projektpersonalen ännu mitt uppe i processen att hantera den data som de fick genom konferenserna med sina finska kollegor. Vilket utfall det transnationella utbytet kommer att ha på metodutvecklingen är därmed inte tydligt ännu. Implementering Vad gäller implementering är alla intervjuade överens om att i stort sett hela verksamheten ska permanentas. Projekt Arbetsliv har i mångt och mycket handlat om att på ett mycket konkret sätt utveckla och förbättra ordinarie verksamhet ingen del av projektet har bedrivits parallellt med ordinarie verksamhet. Alla projektanställda är ordinarie personal vilket innebär att ingen personal försvinner i och med att projektet avslutas. Lokalerna som Arbetslivscentrum ligger i är lokaler som tidigare inhyst daglig verksamhet och som tack vare projektet byggts om och fått en ny funktion. Detta innebär att lokalkostnaderna ryms inom den ordinarie budgeten. Den kompetensutveckling som skett har varit bred och involverat personal även utanför projektet vilket bäddar för en förankring av det nya arbetssättet i den ordinarie verksamheten. Dessutom har ISA och kompetensutveckling av personal inom Supported Employment, tack vare projektet, skrivits in i kommunens plan för daglig verksamhet (se Partille kommun 2010). Kommunen har även fattat beslut att varje förvaltning ska ta emot en till två praktikanter från daglig verksamhet under 2012 (Partille Kommun 2011a). 13 Projektpersonalen själva menar att projektavslutet kommer att innebära mycket små skillnader för dem i deras dagliga arbete. De enda farhågor som lyfts är att det eventuellt inte längre kommer att finnas pengar till att skapa metodmaterial (kurspärmar t.ex.) samt att det blir omöjligt att ge ett uppföljande stöd till de deltagare som får en anställning. Jämställdhet och tillgänglighet På många sätt handlar projekt Arbetsliv om att göra den öppna arbetsmarknaden tillgänglig för deltagarna. Alla aspekter av tillgänglighet (fysisk, kommunikativ, social etc.) är redan en del av daglig verksamhet, dess lokaler, informationsmaterial och personalens bemötande. Arbetskonsulenternas jobb är sedan att göra arbetsmarknaden tillgänglig för deltagarna. Detta sker på flera olika sätt: 13 Flera deltagare från projekt Arbetsliv har praktiserat på kommunen och under 2012 blev en deltagare anställd. 16

praktikplats rekryteras med hänsyn till arbetsplatsens möjligheter att tillgodose praktikantens behov, handledaren på praktikplatsen får löpande handledning i bemötande och andra anpassningar som krävs på arbetsplatsen och, sist men inte minst, får deltagaren stöd under hela sin tid i projektet. Vad gäller jämställdhet visar deltagarstatistiken att nio av elva personer som fått eller behållit sin anställning inom projektet var män. Även om man tar hänsyn till att kvinnor är något underrepresenterade i målgruppen och i projektet som helhet visar detta på ett behov av jämställdhetsarbete. Projektpersonalen har varit medvetna om problemet och bland annat skapat två Off-jobb-grupper, en för yngre och en för lite äldre kvinnor. Projektpersonalens tanke är att kurserna/grupperna ska ge den gemenskap som krävs för att fler kvinnor ska våga ta steget ut i arbete och även till viss del kompensera för den ensamhet vissa av dem känner när de väl tar det steget. Dessutom syftar kursen till att fylla vissa kunskapsluckor som personalen funnit hos de kvinnor som deltagit i projektet t.ex. gällande datorvana. Gruppverksamheten är fortfarande under utveckling och projektpersonalen har ännu inte sett om den leder till att fler kvinnor får anställning. Spridning Som nämnts ovan har även personal inom daglig verksamhet som inte arbetar direkt med projektet fått kompetensutvecklig i metoden Supported Employment och haft en tät kontakt med projektledaren för Arbetsliv. ISA har därmed spridits inom den egna organisationen och redan innan projekttiden är slut blivit en del av ordinarie verksamhet. I och med att daglig sysselsättning blivit en del av daglig verksamhet i Partille kommun har även de omfattats av kompetensutvecklingen och börjat inkorporera arbetssättet i sin verksamhet. Därmed har ISA också börjat spridas till nya målgrupper, nämligen personer med psykiska funktionsnedsättningar. Flera utåtriktade spridningsaktiviteter har även skett. Under hela projekttiden har projektpersonal haft öppet hus på Arbetslivscentrum tre gånger och tagit emot 36 studiebesök både från Sverige och övriga världen. För att underlätta internationell spridning har grundläggande informationsmaterial om projektet och hela Jobbkurs-pärmen översatts till engelska. Förutom att ta emot besök har projektpersonal även spridit projektidén och resultaten via elva föreläsningar på konferenser och medverkan i media: två radioprogram, nio artiklar i tryckt eller elektronisk media och en film. Projekt Arbetsliv ingår också i en kartläggning som Handikappförbunden (se Handikappförbunden 2012) gör. Inom projekt Rätt stöd till arbete kartlägger Handikappförbunden fem modellkommuner i syfte att sprida goda exempel och bidra till ett lärande om hur man kan möjliggöra för människor med funktionsnedsättning att komma ut i reguljärt arbete. Detta bidrar till projektets spridning. 17

4 DISKUSSION OCH MÅLUPPFYLLELSEANALYS Här presenteras utvärderingens resultat samt måluppfyllelse. Kapitlet avslutas med en diskussion om projektets framgångsfaktorer. Resultat Utvärderingen visar att samtliga intervjuade personer: deltagare, styrgruppsmedlemmar, administrativ personal, projektpersonal och arbetsplatshandledare är mycket nöjda med projektet. Det finns ett stort engagemang på alla nivåer och en tro på projektet och projektidén. Samtliga intervjuade personer berättar också om konkreta positiva effekter av projektet på flera olika nivåer, till exempel samverkan mellan myndigheter/verksamheter, deltagarnas livssituation samt metodoch kompetensutveckling. Ingen har egentligen något negativt att säga om projektet och de problem som identifieras ligger framförallt i hur arbetssättet ibland begränsas av det omgivande samhället i form av konjunkturläge och lagstiftning. Inom projekt Arbetsliv har man kombinerat kompetens- och metodutveckling med operativt arbete. Utöver detta har Partille kommun på egen hand finanserat den kompetensutveckling som krävdes för att kunna genomföra metodutvecklingen. Dessutom har projektpersonalen arbetat med spridning som lett till att projektidén nått utanför kommunen och ibland utanför Sverige samt utfört strategiskt påverkansarbete som lett till att projektets arbetssätt nu implementeras som en del i kommunens ordinarie verksamhet. Detta gör att projektet får effekter även efter de fyra projektåren och förhoppningsvis fortsätter målgruppen uppvisa positiva resultat vad gäller att närma sig den öppna arbetsmarknaden. Gällande tillgänglighet är projektets syfte att göra den öppna arbetsmarknaden mer tillgänglig för målgruppen. Material, lokaler och bemötande är, liksom i all daglig verksamhet, tillgänglighetsanpassade. Gällande jämställdhet sker ett pågående arbete för att fler kvinnor ska få anställning, främst genom Off-jobb-grupperna. Denna riktade insats bör utvärderas framöver för att se om den är framgångsrik. En annan aspekt av deltagarstatistiken som är intressant ur ett jämställdhetsperspektiv är att av de tolv personer som skrivits ut ur projektet av andra anledningar än anställning är åtta av tolv kvinnor. Inför det framtida arbetet kan det vara av vikt att titta närmare på anledningarna till att personer skrivs ut och eventuellt göra någon form av insats för att fler kvinnor ska vara kvar i projektet. Måluppfyllelse Målen som tas upp i Arbetslivs projektansökan är: 1. nå 34 deltagare varav 13 skall få någon form av anställning och övriga 21 skall få praktikplats eller arbete i företagsgrupp 2. skapa fem arbetskonsulenttjänster där personalen är frikopplad från arbetet i traditionell gruppverksamhet 3. ge kompetenshöjande utbildning i Supported Employment till all personal i projektet 4. skapa ett Arbetslivscentrum 18

Projekt Arbetsliv har under hela sin projektperiod nått 56 unika deltagare, 22 personer fler än målet. Av dessa har åtta deltagare fått anställning under projektperioden, vilket är fem personer färre än projektmålet. 25 deltagare har fått praktikplats eller arbete i företagsgrupp, vilket motsvarar fyra fler än målet. Projektet har med andra ord till viss del uppfyllt de kvantitativa aspekter som anges i mål nummer ett. Utvärderingens kvalitativa data har visat att projektet i mycket hög grad arbetat utifrån sina mål och på ett genomgripande och fokuserat sätt arbetat för att uppfylla dem. Värt att notera är dock att målgruppen kräver en stor arbetsinsats under lång tid för att kunna arbeta på den öppna arbetsmarknaden. Avseende mål nummer två finns, då projektet avslutas i december 2012, 5,05 heltidstjänster fördelade på sju personer som arbetar som arbetskonsulenter inom projektet. Av dessa sju personer jobbar tre uteslutande som arbetskonsulenter i projektet. Av de resterande fyra är det två som kombinerar detta med gruppverksamhet och två som förutom att vara arbetskonsulenter i Arbetsliv även arbetar inom daglig sysselsättning. Av de sistnämnda arbetar en som arbetskonsulent inom daglig sysselsättning alltså utanför projektet men enligt projektets arbetssätt. Målet som att skapa fem arbetskonsulenttjänster inom projektet är med andra ord uppfyllt. Målet att dessa ska vara frikopplade från arbete i traditionell gruppverksamhet är till viss del en definitionsfråga. Ser man det som att tjänsterna ska vara frikopplade är målet uppfyllt. Ser man det som att de konkreta personer som har tjänsterna ska vara frikopplade är målet bara delvis uppfyllt: fyra personer arbetar enbart som arbetskonsulenter (tre enbart inom projektet och en kombinerat med konsulenttjänst inom daglig sysselsättning). Fördelen med att sprida tjänsterna på flera personer är att verksamheten blir mindre sårbar vid sjukskrivningar eller föräldraledigheter. Vad gäller mål tre om kompetenshöjning har man, utanför den ESF-finansierade delen av projektet, uppnått målet all projektpersonal har genomgått grundläggande så väl som fördjupad utbildning i Supported Employment. Dessutom har personal även utanför projektet inom daglig verksamhet i Partille kommun fått denna utbildning. Mål nummer tre har därför helt uppfyllts tack vare kommunens egna satsningar på kompetensutveckling. Även mål nummer fyra har uppfyllts till fullo eftersom ett Arbetslivscentrum, som är projektets nav och konsulenternas arbetsplats, skapats. Sammanfattningsvis kan sägas att projekt Arbetsliv uppfyllt i princip alla sina mål. Enbart det kvantitativa målet om deltagare i anställning (samt eventuellt målet om arbetskonsulenternas koppling till traditionell gruppverksamhet) har bara uppfyllts till viss del. ESF har formulerat generella mål för sina olika programområden. Målen gäller inte för varje enskilt projekt men ger ändå en indikation på vad ESF syftar till med de projekt de finansierar. Sätter man projekt Arbetsliv i relation till ESFs programområde två är projektet på ett mycket direkt sätt relaterat till programområdets första mål: Bidra till att kvinnor och män som står långt från arbetsmarknaden utvecklas och kommer i arbete eller närmare arbetsmarknaden samt att kvinnor och mäns möjligheter att arbeta utifrån sina egna förutsättningar vidgas. (Europeiska Socialfonden 2007:38). Genom arbetskonsulenternas arbete och genom ISA som metod kan numera personer inom daglig verksamhet ha en individuell praktik på en reguljär arbetsplats med möjligheten att denna praktik övergår i anställning. Därmed kan en målgrupp som tidigare haft små möjligheter att delta i den öppna arbetsmarknaden nu göra det i högre grad. 19

Ett av programområdets mål är att andelen deltagare, som efter avslutat projekt har fått jobb eller upplever att deras möjligheter att få jobb har ökat, ska uppgå till minst 70 % (Europeiska Socialfonden 2007:38). Här kan man se att projektet själv lagt sitt mål högre än det generella målet för hela programområdet då man siktat på att 100 procent av deltagarna ska ha närmat sig arbetsmarknaden via antingen anställning, praktik eller arbete i företagsgrupp. Vad gäller projektets resultat kan man se att om man räknar samman de deltagare som fått anställning, fått uppföljande stöd på sin anställning, fått individuell praktik och börjat delta i en företagsgrupp utgör de 64 procent av det totala antalet unika deltagare. Projektet ligger därmed närmare programområdets mål än sitt eget men når inte till fullo upp till något av dem. Tittar man på de kriterier som ESF satt upp för projekten de finansierar är kravet att alla projekt ska främja minst ett av följande: lärande miljöer, innovativ verksamhet, samverkan samt strategiskt påverkansarbete. Vad gäller projekt Arbetsliv har kompetensutveckling skett både bland personal och deltagare i projektet. De förra har givits en fördjupad utbildning i metoden Supported Employment och de senare har fått både praktisk och teoretisk arbetsträning genom praktik och de olika kurser som projektet erbjuder. Som redan nämnts ovan har personalens kompetensutveckling inte finansierats av ESF eftersom nuvarande regler inte medger att projekt täcker båda programområden (kompetensutveckling och ökat arbetskraftsutbud). Eftersom utvärderingen pekat på hur viktig personalens kompetensutveckling varit för metodutveckling och implementering tas dock denna del ändå upp i rapporten som kan konstatera att projektet kan sägas främja lärande miljöer för deltagare och personal. Avsaknaden av en lärande utvärdering under hela projekttiden begränsar dock projektets bidrag till lärande för verksamheter och organisationer som önskar arbeta på liknande sätt. När det kommer till innovativ verksamhet har projektet utvecklat sin egen variant av metoden ISA som i sin tur är en anpassning av Supported Employment till svenska förhållanden. Denna nya metod har under projekten Steget och Arbetsliv testats, dokumenterats, uppdaterats och samlats i en metodpärm. Metoden har spridits inom Partille kommuns dagliga verksamhet och starka länkar och rekryteringsvägar har byggts mellan ordinarie verksamhet och den innovativa verksamheten som bedrivits i projektform. Den version av ISA som utvecklats i Partille kommun kännetecknas av att arbetet koncentreras i ett Arbetslivscentrum som är skiljt från övrig gruppverksamhet inom daglig verksamhet. Ett annat kännetecken är den uppsättning kurser som utvecklats inom Arbetsliv och Steget. Projekt Arbetsliv har därmed inte bara främjat utan också till hög grad bestått av innovativ verksamhet. Projekt Arbetsliv är ett samverkansprojekt där samverkan framförallt skett på styrgruppsnivå. I och med att ingen löpande utvärdering skett av projektet har processen vad gäller samverkan inte kunnat följas och graden av aktiv projektstyrning har inte kunnat utvärderas. Vid projektets avslut är dock samtliga styrgruppsmedlemmar nöjda med samverkan och pekar på flera positiva effekter som denna haft i form av stärkta nätverk, ökad kunskap och ökad samverkan kring målgruppen. Utåt har projekt Arbetsliv ingått i flera nätverk och samarbetat med näringslivet (de olika arbetsplatser där deltagarna arbetar samt MISA) samt haft ett transnationellt utbyte med liknande verksamheter i Finland. Projekt Arbetsliv kan därför sägas ha främjat samverkan på flera olika nivåer. 20