Slutrapport
Projektbeskrivning Projektet Kommunicera mera på äldre dar! har haft som syfte att öppna upp för digital kommunikation mellan personer boendes på omsorgsboenden och dess anhöriga. Projektets grundsten har varit att ge livsglädje till dem som inte alltid får den sociala stimulans som vi tar för givet. Tidigt i projektet riktade vi in oss på att öka kunskaperna och uppmuntra till användandet av Skype, ett fritt kommunikationsmedel med rörlig bild och ljud via webben. I projektets inledande fas så låg allt vårt fokus på att utbilda och plantera nya kunskaper ute på plats i äldrevården. Både genom att ge seniorerna tillfällen att prova på tekniken och genom att utbilda den personal som finns i seniorernas närhet. Detta bottnade i att vi genom tidigare erfarenheter fått ta del av den verklighet som många äldre idag lever i. Det är långt ifrån alla som får regelbundna besök, träffar eller på andra sätt kommunicerar med sina anhöriga. Det är långt ifrån alla som får känna sig saknade och betydelsefulla. Projektet anlitade en IT-pedagog och ett arbete för att skapa kontakt med utvalda äldreboenden samt undersöka intresset och möjligheten till verksamhet på de olika boendena påbörjades. När kontakt etablerats startade arbetet med ett informativt möte där en anpassad arbetsplan togs fram i samspråk med aktuellt boende. På flertalet ställen hölls informationsmöten först med personalen och sedan med intresserade anhöriga. Därefter följde utbildningstillfällen på plats ute på det aktuella boendet som inkluderade personal, seniorer och anhöriga. När projektet löpt på en period stod det klart för oss vilka återkommande svårigheter och utmaningar vi gång på gång stötte på. Efter utvärderingar inom projektgruppen så beslutade vi oss för att tänka om lite gällande vår primära målgrupp. Vi kände starkt att vi behöver tänka mer långsiktigt för att projektet ska få de resultat vi hoppas på. Vi behövde tänka längre fram än projekts levnad. Genom utbildning endast på äldreboenden så blev efterlevnaden av projektet så skör. Vi fortsatte att erbjuda personal och seniorer utbildning ute på plats i äldrevården men vi valde att arbeta mer aktivt med att söka upp seniora träffpunkter ute på plats i våra sju kommuner. På dessa träffpunkter möter vi yngre deltagare (65+) som fortfarande är pigga och krya och bor kvar hemma. Fokus lades nu på att bjuda in dessa seniorer till Skype-kurser och Skype-workshops, på plats i deras hemkommun. Flera cirkelledare inkluderades i vårt arbete och kurserna började avlösa varandra. På vissa ställen var efterfrågan stor och vi fick skapa många fler kurser än planerat, på andra platser fick vi minska antalet kurser. Utgångspunkten var att låta alla vara med som ville upptäcka hur man kan använda Skype. Vi resonerade som så att våra seniorer behöver plantera denna kunskap innan de flyttar till ett äldreboende i framtiden. För att få en plats på ett äldreboende i Stockholm i dagsläget så är man i regel mycket gammal eller sjuk.
Projektet har arbetat med återkommande Skype-kurser med flertalet träffar, eller Skypeworkshops som enbart haft en träff. Projektet har verkat i sju kommuner i norra delen av Stockholm; Solna, Sundbyberg, Sollentuna, Upplands Väsby, Upplands Bro, Sigtuna och Järfälla. Se bilaga 2 för inkluderade äldreboenden och träffpunkter. Projektledning: Veronica Lakarbro, Lloyd Baltz. IT-pedagog/Cirkelledare: Agneta Österman, Madeleine Sannemo, Martin Blad, Leif Söderman, Karl-Gunnar Jonsson Finne, Roger Hegg. Utvärdering och analys av resultatet Utvärderingar har sänts ut efter genomfört deltagande gällande verksamheten på träffpunkterna. Utvärderande frågeställningar har förmedlats till ansvarig personal på de boenden där projektet verkat. Projektet har haft vissa svårigheter med att få in ett bra utvärderingsunderlag från deltagare. Nedanstående frågeställningar inkluderades i utvärderingarna. Till detta tillkom önskemål om egna utvärderande ord och tankar. Frågeställningar till seniorer på träffpunkter: Använde du internet regelbundet innan du deltog i Skype-kursen? Hade du provat Skype innan du deltog i kursen? Lärde du dig mer om Skype på kursen? Har du använt Skype på egen hand efter kursen? Frågeställningar till ansvarig på äldreboenden: Hur fick ni kännedom om projektet? Hur många avdelningar har deltagit i projektet? Finns det datorer/pekplattor på era avdelningar? Vilka har möjlighet att använda dessa? Har den personal och de brukare som deltagit i projektets utbildning inspirerat andra att prova på Skype eller internet? Finns det ett intresse hos personal och brukare att använda Skype och/eller internet framöver? Vad skulle just ni behöva för att kunna fortsätta/börja med att använda internet på avdelningarna? Svaren har visat att de allra flesta deltagare från träffpunkterna var mycket nöjda. Alla använde internet regelbundet innan deltagande i kursen. De har lärt sig mer om Skype och de allra flesta har på egen hand kunnat använda programmet efter genomförd kurs. Många deltagare har uttryckt en önskan om fortsatta kurser, uppföljningar eller andra relaterade kurser. Från boenden har svaren varit delvis knapphändiga. De resultat vi kunnat se är att många boenden har tillgång till datorer och flertalet boenden har eller planerar att köpa in pekplattor. Detta för att
seniorerna lättare kan hantera dessa. Flertalet vill att internet ska användas mer frekvent i den dagliga verksamheten men tid och resurser är svåra att finna. Den målgrupp som från starten kändes självklar som mottagare av detta projekt fick oss att en bit in i projektet tänka till, och tänka om. Målgruppen var från starten tydligt definierad, projektet skulle satsa på att ge våra äldre seniorer, boendes på omsorgsboenden, verktyg för att kunna öka sin kommunikation med de anhöriga som de vanligtvis inte får möjlighet att kommunicera med. I dagsläget så får man ingen plats på ett omsorgsboende om man inte är mycket gammal och/eller sjuk. Detta medför att man i de flesta fall inte kan lagra de minnen som krävs för att man själv ska kunna komma ihåg hur Skype fungerar. De äldre på omsorgsboenden är beroende av hjälp för att kunna använda Skype. Därmed kom fokus redan tidigt i starten av projektet att ligga på att utbilda personal och finna nyckelpersoner med ett övergripande ansvar för att Skype avsätts tid på de aktuella boendena. Många seniorer och personal deltog i utbildningarna men vi kände ett större och större tvivel gällande fortlevnaden av projektet. Våra insatser gav glädje för stunden, men vi ville ju även att det skulle få en fortsatt effekt. Personalen var överlag engagerade men personal kommer och går rätt frekvent på många boenden. Osäkerheten kring fortlevnaden blev stor. Efter utvärderande arbete så beslöt vi oss för att utöka vår målgrupp och aktivt söka upp de träffpunkter som återfinns i våra sju aktuella kommuner. Denna utökning av målgruppen visade sig vara mycket god. Kurserna löste av varandra och intresset var överlag stort. Dessa deltagare kan nu ta med sig kunskaperna vidare in på framtida boenden. Projektet har bidragit till att sänka trösklarna och visa att alla kan om de vågar. Sammanställning av erfarenheterna från projektet och förslag på förbättringar I vissa skeden av projektet så har det tagit lång tid att etablera en stadig och god kontakt som kan ansvara för omsorgsboendets Skype/IT-satsning. Vi tror att detta delvis beror på att vi i början mötte på en viss misstänksamhet mot att något av detta slag skulle kunna erbjudas helt kostnadsfritt. Det var även svårt att komma in och få goda och engagerade kontakter på vissa ställen. Troligtvis var det en ny verksamhet som var svår att få ett grepp om för de inblandade. Men när den barriären brutits och en positiv kontakt etablerats så kunde planeringsarbetet fortsätta. Projektet borde ha haft ett mer tydligt och kommunicerande informationsmaterial från starten. Detta arbetades istället fram succesivt för att få ta sin rätta form. Projektet har haft stora svårigheter att etablera kontakt med de anhöriga. Många har varit positiva och intresserade men sedan har intresset ebbat ut. Studiefrämjandet och likaså de aktuella boendena har gjort upprepade insatser för att knyta till sig de anhöriga men det har
varit med knapphändig respons. Även här borde ett mer tydligt och kommunicerande informationsmaterial förmedlats. Rätt anpassad teknik är viktigt ute på plats på omsorgsboenden. Projektet har provat sig fram och därmed efter en tid kunnat erbjuda de verktyg som vi sett behov av. Såsom anpassade styrdon och senare också pekplattor istället för bärbara datorer. Projektet borde ha gjort en grundligare undersökning inför projektstarten kring vad målgruppen faktiskt har för behov och svårigheter. Detta istället för att grunda projektets utrustning på antaganden. Ingen av den införskaffade utrustningen har varit onödig eller överflödig eftersom vi har haft så varierande deltagare. I stället har vi kunnat visa på olika varianter och möjligheter. Många boenden har egen utrustning eller planerar att köpa in. Men andra har ingen utrustning alls som kommer seniorerna tillhanda. Projektet borde till större del ha försökt påverka denna del i det löpande arbetet. Det har visat sig att det är mycket viktigt att lägga kurserna på rätt nivå. För att skapa och behålla ett intresse hos vår äldsta målgrupp så behöver de känna att de kan. Visar det sig att de faktiskt kan klara av detta så vågar de också fortsätta att upptäcka. För målgruppen på omsorgsboende krävdes ingen strikt följd av lathund/kursplan, snarare krävdes en friare hållning och inställningen bör hellre vara att vi prövar oss fram. För målgruppen på träffpunkterna så krävdes däremot en striktare plan och följd av lathund för att kvarhålla intresset och viljan att gå hem och fortsätta. Förmodligen borde projektet diskuterat de två målgruppernas behov mer ingående när det stod klart att målgruppen kom att delas i två delar. Då hade kurserna varit mer tydliga ut mot deltagaren. Båda de seniora målgrupperna har ett stort behov av det sociala sammanhanget i dessa kurser. De har lärt sig att hantera Skype men de har i lika stor grad träffat vänner och vidgat sitt sociala nätverk. Detta var inget vi tänkte på inför starten av projektet. Det hade varit positivt om vi kunnat förmedla någon form av fortsatt social mötesplats för att möta upp detta behov. Utvärdering gjordes efter det att kursen genomförts. Detta medförde svårigheter att få in relevant underlag. Dessa borde ha skett i fysisk form i samband med att kurserna ägde rum, detta för att få en mer riktig och tydlig bild av deltagarnas uppfattning. Planer och önskemål på framtida arbeten Projektet har nått fler personer än beräknat. Det finns ett fortsatt intresse som vi också bemöter i form av att erbjuda oss att arrangera kurser som det studieförbund vi är. Vi har tillgång till en IT-utrustning som ger oss möjligheter att fortsätta utbildningarna inom IT och Skype på plats ute i vårt upptagningsområde. Vi arbetar för att finna engagerade
cirkelledare som vill vara med och sprida kunskapen utan att vi ska behöva täcka stora kostnader som därmed genererar höga deltagaravgifter. Vi har etablerat god och positiv kontakt med boenden och träffpunkter i våra sju kommuner. Detta ger oss möjlighet att ha en god dialog och förutspå vad som efterfrågas där ute. Vi vill bemöta efterfrågan från dessa personer både när det gäller IT-relaterade och andra kurser. En sammanställning av Projektets totala kostnader se bilaga 1 En sammanställning av kursutvärderingar Nedan följer några saxade utdrag från genomförda utvärderingar gällande omsorgsboenden och träffpunkter: En del kursdeltagare svävade ut i mycket oväsentliga problem, som inte berörde Skype, det tog mycket tid från Skype-ämnet Hoppas det kan bli tillfälle till fler liknande kurser. Är intresserad av att lära mig om hur man kan använda en dator för olika sätt att kommunicera Har aldrig använt Skype tidigare men lärde mig Skype på kursen Det var lärorikt Tyckte kursen var informativ och lättförståelig Cirkelledaren var en mycket tålmodig man och lärde mej så att jag använder den fortsättningsvis, men det skulle inte skada med en uppföljning, minnet är ju inte vad det har varit Tyckte inte kursen var så lärorik, hade nog lärt mig själv det som behandlades. Använder Skype ofta även nu Värdefullt för att pusha mig att använda Skype. Bra typ av kurs. Fick mig att känna mig säkrare och komma över åldersspärren På varje våning har vi datorer som har Skype installerat, från varje våning har en personal fått utbildning inom Skype Aktivitetansvariga finns alltid i huset till hjälp En Ipad finns i huset som används vid aktiviteter och Skype. Boende och anhöriga är medvetna om kontonamn och vissa har redan Skypat med anhöriga
Datorer finns till medarbetare. Det är ett eget boende och just nu har vi ingen som bor här som har egen dator En start med pekplattor vore spännande, det känns inte som våra boende har någon data kunskap för tillfället Det var väldigt svårt att hitta något engagemang hos närstående På varje våning finns det datorer som personalen har möjlighet att använda Deltagarlistor med kursdeltagarnas namn se bilaga 2 En sammanställning av Projektet i form av ett blogginlägg med text och bild, som skall publiceras efter att slutrapport godkänts Kommunicera mera på äldre dar! Projektet Kommunicera mera på äldre dar! har haft som syfte att öppna upp för digital kommunikation mellan personer boendes på omsorgsboenden och dess anhöriga. Projektets grundsten har varit att ge livsglädje till dem som inte alltid får den sociala stimulans som vi tar för givet. Genom kurser, workshops och riktade utbildningsinsatser så har projektet ökat kunskapen hos äldreboenden och hemmaboende seniorer (65+) gällande det kommunikativa webbverktyget Skype. Projektet har skapat glädjande möten, i form av rörlig bild och ljud, för många av våra deltagare. På de äldreboenden som projektet verkat så har stort fokus legat på att få med aktuell personal, att utbilda dessa personer så att de i sin tur kan ta in Skype i vardagen till seniorerna. Projektet har även verkat ute på plats på våra sju berörda kommuners seniorträffar. Där har vi uppmuntrat till användande och utbildat, många gånger i workshopform. Det har varit en resa som har berört på djupet. Många gånger har vi känt oss otillräckliga, vi har ju ibland haft inställningen att vi vill rädda världen. Det har vi ju förstås inte kunnat, men vi vet att projektet har gett många små soliga glimtar av glädje i den annars rätt så gråa vardagen.
Veronica Lankarbro Studiefrämjandet i Norra Stor-Stockholm