NYHETSBREV YOUTH WITHOUT BORDERS. !Vi bjuder på fika och informerar om vårt möte och vem som kommer att bo hos vem.

Transkript

1 av 5 1 NYHETSBREV YOUTH WITHOUT BORDERS Vårt första nyhetsbrev Jag hoppas att ni alla vet vid detta laget vad era ungdomar håller på med här i skolan efter lektionstid. Annars är det kanske tid att ni tar reda på det. Vi håller på för fullt med planeringen för maj, men då den är inte riktigt färdig för publicering kommer detta komma ut i ett senare nyhetsbrev någon vecka innan mötet. Men nu tar vi påsklov och kommer tillbaka efter lovet med nya krafter och ny energi. Onsdagen den 14 maj är det föräldramöte på plan 3, kom ihåg, skriv upp och kom hit Vi bjuder på fika och informerar om vårt möte och vem som kommer att bo hos vem. Inom projektet har vi varit på två resor, Rumänien i höstas och Ungern nu i vår och ni kommer på läsa om båda två, Från Ungern har vi Louise Piltz, en elev från TE12 och Caroline Löfkvist, svenska och religionlärare på DCC Helsingborg. Från Rumänien har vi Pontus Lennklev, en elev från TE12. Vi tackar Pontus Eriksson för alla fina bilder, och sist men inte minst har vi Ingelas ruta. Ingela berättar om historien bakom projektet och vad som har hänt under året. Anton Karlqvist Chefredaktör och ansvarig utgivare

2 av 5 2 Jag reste till Rumänien i sammanhang med Youth Without Borders i september Det var jag, en klasskamrat, Ingela, Mikael & Stefan som tillsammans skulle representera Sverige under ett möte som skulle starta upp det projekt som skulle bidra till att vi ungdomar i Europa skulle så att säga minska gränserna. Jag och min klasskamrat fick bland annat uppleva hur skolsystemet ser ut i Rumänien, hur undervisningen sker och samtala med de rumänska elever som var engagerade i projektet. De erfarenheter jag erhöll i Rumänien kommer jag för alltid bära med mig. Personligen så var det inte bara den unika och väldigt nyanserande kunskap som jag fick, utan även att se hur det fungerar i andra länder och verkligen uppskatta hur pass bra vi faktiskt har det i Sverige. Pontus Lennklev TE12

3 av 5 3 Vi fick lära oss väldigt mycket av Ungerns historia, under dagarna åkte vi till platser som parlamentet, operahuset och museum. Vi fick också se stora och vackra kyrkor. När vi inte gjorde det så tog vi del av studenternas vardag och kort sagt så tyckte vi att dem var knäppa och när vi berätta om våra vardagar så tycke dem att vi var bl.a. så tycke dem att det var konstigt att vi får pengar av staten för att gå i knäppa medans dem får ta samhällstjänster för att få gå i skolan. De hade en helt skolan syn på skolan och att ställa sig upp eller gå på toa utan att meddela läraren annan varsträngt förbjudet. Det fick Pontus Eriksson reda på den hårda vägen när han diskutera med Pontus Jonsson. skulle En annan sak som jag kommer ha med mig från Ungern är deras kollektivtrafiks Här behövde man inte vänta länge på att komma hem, utan det gick bussar/ system. tåg hela tiden. Jag tror vi max väntade i två till tre minuter. Fast de hade en Metro/ läskig grej, och det var att det var en lampa i taket på alla dessa färdmedel och liten närdörrarna skulle stängas så började den här blinka och tjuta. Så när man då var typ15 st i en vagn och man skulle hinna ut på 10sek så fick man lite lätt panik på att inte skulle hinna ut, och det var ju inte bättre att lampan och det surrande ljudet man en stressade Jag tycker att Budapest är en fin stad, jättefina byggnader, jag har lärt mig en massa och jag tycker att det var en lyckad resa. saker Louise Piltz Jag tyckte det var en väldigt intressant resa till Budapest i Ungern. Just det här med att sova hos andra studenter var intressant för man fick uppleva deras vardag. Jag tror att jag talar för de flesta ungdomar som var med att man fick en liten lätt chock när man kom in i skolan, den var ca 100 år gammal och det syntes om man säger så Skolgården var inte heller jättemodern utan bestod av en stor grön matta med fotbollsplan, en basketkorg, ett nät och lite bänkar. Det var en rätt stor skillnad till hur DCC ser ut.

4 Vår resa till Ungern av 5 4 Vi var ett glatt och förväntansfullt gäng som reste till Ungern för att träffa alla och lärare som vi samarbetar med. På resan ner var det många elever och funderingar från både elever och lärare. Det var en härlig tankar och vi pratade om kortsiktiga och långsiktiga mål i stämning internationaliseringsprojektet. Vi pratade om veckan som låg framför oss, vilken mat som skulle serveras i hemmen, hur skolsystemet fungerar i samt vilka likheter och skillnader som finns oss emellan. När vi Ungern Kastrup hände en spännande sak med vår elevgrupp, de blev en lämnade ny grupp, en grupp svenska skolungdomar som tillsammans skulle utföra ett uppdrag i Ungern, vilket var mycket intressant att följa. Välnere i Budapest blev vi varmt välkomnade av tre elever och de två som är ansvariga för projektet. Efter ytterligare en buss och en lärarna spårvagnsresa var vi framme på skolan. Eleverna mötte sina värdar och direkt blev vi en ny grupp, en internaliseringsgrupp som skulle jobba tillsammans i drygt en vecka. Under vistelsen besökte vi många sevärdheter och lärde oss mycket om både Ungersk historia och kultur. lärare var det lärorikt och intressant att följa elevernas interaktion och Som samarbete. Vi såg och märkte hur våra elever växte som personer deras och vilket ansvar de tog. Trots en märkbar trötthet efter långa dagar så hade samtliga elever ett leende nära tillhands, en välvilja att kommunicera på engelska och med kroppsspråk. både Efter en veckas hårt arbete, shopping och guidade turer begav vi oss mot Sverige igen. Vi utvärderade resan och alla elever var rörande överens om att det var en rolig, tuff och lärorik vecka som vi bär med oss som ett härligt Jag och Ingela är glad och stolta över alla som var med. Nu är det minne. hårt arbete fram till maj, eleverna arbetar vidare med sina uppgifter forsatt och vi fortsätter att följa processerna och stötta eleverna i deras kreativa idéer. Uppåt och framåt Föräldramöte den 14 maj kl.18 på plan 3 /Caroline Vi bjuder på fika

5 Ingelas ruta YWB - en utmaning Nu kan man undra varför vi arbetar i ett stort projekt som Youth Without Borders. Bakgrunden till det hela är mitt stora intresse för att resa, ett intresse som jag beslutade mig för att dela med mig till våra elever här på skolan. Det började tidigt hösten 2012 efter att jag hade kommit hem från en fortbildning i England. Det var då jag började att fundera på allvar över hur kan vi låta våra elever träffa elever från andra länder. Kursen i England finansierades av ett EUstipendium, så vad gör jag? Jo, sätter mig ner och letar EU-bidrag till ett projekt samtidigt som jag, via etwinning, får en kontakt i Italien, Giovanna. Kontakten med Giovanna visade sig leda till ett 11-sidigt projekt, nämligen YWB. Vi inledde själva samarbetet i januari 2013 med att jag åkte ner till Giovanna. Vi arbetade igenom hela projektplanen och den ansökan som skulle vara inne i februari. Det blev en nådig lunta som skickades in och sedan var det bara att vänta. Väntan och förväntan var stor, skulle ett så stort projekt som detta godkännas? Jodå, i juli 2013 kunde jag meddela de andra länderna att "we are all in". Det var en glädjens och spänningens dag. När vi sedan startade upp var det dags att få med eleverna och att planera för den första resan, som gick till Rumänien. Resan blev lyckad och de två elever som var med fick uppleva en spännande resa till en utav våra samarbetspartners. När vi sedan kom hem tog allvaret vid och vi organiserade upp vårt arbete här i Sverige. I det fallet har våra elever ägt hela projektet och gjort det med bravur. Jag, Stefan, Caroline och Pernilla har, i princip, bara stöttat dem och planerat nästa resa, som bar av till Ungern och Budapest i början av mars i år. Även denna resa blev hellyckad. Nu återstår resor till Danmark, Lettland och Italien. Inte nog med det, nu återstår också vårt värdskap i maj. Här vill jag passa på att tacka er alla för att ni öppnar upp era hem så att våra unga gäster får uppleva den svenska familjekulturen. Ni är en viktig del i projektet eftersom våra gäster då får uppleva hur vi i Sverige bor och lever. Jag kan berätta att vi tar emot 29 elever och 29 lärare på vår skola, och det är inte lite besökande. Så... tack, än en gång. Ingela PS Glöm inte föräldramötet den 14/5 kl 18 5 av 5