Barkmasseprocenter för timmer och massaved av tall och gran i Norrland

Transkript

1 Barkmasseprocenter för timmer och massaved av ta och gran i Norrand Bark percentages for timber and pupwood of pine and spruce in Northern Sweden av SVEN-OLOF ANDERSSON MEDDELANDEN FRÅN ST ATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT BAND 41. NR 5

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid. Inedning I. Indening i bearbetningsområden II. Materiaet och dess bearbetning III. Dimensionsförhåanden för timmer och massaved enigt provtumningar 18 IV. Barkprocenter för sortiment V. Diskussion av resutaten VI. Sammanfattning Summary... 39

3 Inedning Barken och dess ande av kubikmassan äro faktorer inom virkesmätningen, som det ofta är svårt att få någorunda säkra uppgifter om utan tidsödande mätningar. Barktjockeken visar som bekant en avsevärd oka och regiona variation, den kan också variera starkt hos träd från ett och samma bestånd och sutigen, ehuru mera agbundet, inom stammens oika dear. Beträffande barkmasseprocenter för sortiment kan givetvis användandet av medeta för stora områden medföra avsevärda fe, då det gäer enstaka mindre virkespartier, men då en tiföritig uppmätning av barken i varje förekommande fa är besvärig och dyrbar, är man hänvisad ti medevärden i någon form. Erfarenhetsta över barkprocenter för oika virkessortiment, tiämpade på yirke inmätt i fottningskubikfot, kunna ej utan vidare användas för topprotmätt virke. För att erhåa barkprocenter i ansutning ti detta nya mätningsförfarande, i syfte att kunna omföra inmätt massa under bark ti motsvarande massa på bark, har en beräkning utförts för timmer och massaved av ta och gran inom de dear av andet, i huvudsak Norrand, där topprotmätningen påbjudits. Denna undersökning har närmast föranetts av ett av Kung. Maj:t den 30 juni rg48 meddeat uppdrag åt statens skogsforskningsinstitut att verkstäa en överarbetning av de vid taxering av skog använda reationstaen för omräkning av handesmått ti skogskubikmeter med hänsyn ti 1952 års amänna fastighetstaxering jämte en framstäning från Kung. Domänstyresen om beräkning av barkprocenter. Samtidigt anvisades särskida mede för ändamået. Undersökningen grundar sig på tre sags materia. Provstammar från skogsforskningsinstitutets försöksytor i Norrand ha utgjort stommen för barkprocenternas beräknande. Vidare har den senaste riksskogstaxeringens provträd utnyttjats, nämigen för indening av Norrand i bearbetningsområden samt för kontro och korrektion av barkprocenterna. Beräkningen av barkprocenter för hea sortiment har sutigen baserats på ett avsevärt materia av inmätt virke från 13 stats~kogsrevir, ur viket dimensionssammansättning, medeängder m. m. erhåits. Ti professor ERIK HAGBERG och docent Bo EKLUND, vika ämnat mig råd b. a. beträffande undersökningens uppäggning, samt ti fi. ic. BERTIL MATERN och skog. ic. PER NYLINDER, med vika jag haft förmånen att få diskutera oika spörsmå, vi jag uttaa ett hjärtigt tack.

4 4 SVEN-OLOF ANDERSSON.p: 5 Kap. I. Indening i bearbetningsområden Som man tidigare konstaterat, och som tydigt framgår av riksskogstaxeringens barkuppgifter från norrandsänen, varierar barktjockeken vid brösthöjd regionat så, att tabarken avtager i tjockek från söder ti norr, medan granbarken har en motsatt tendens. Ett undantag från denna rege utgör Härjedaen, där taens bark enigt riksskogstaxeringen är tunnare än i det nordigare beägna Jämtand. Om man ämnar beräkna genomsnittsvärden på barkmasseprocenter - eer kortare uttryckt - barkprocenter, är det därför nödvändigt att särskija områden med någorunda enhetiga barkförhåanden. För att kunna göra en dyik uppdening genomfördes en sortering av den senaste riksskogstaxeringens provträd från Norrand på mindre områden, inom vika även höjdägets infytande undersöktes genom fördening av materiaet på höjdområden. Vid en grafisk uppäggning av provträdens barkprocenter på kubikmassan befunnos skinaderna för vissa än vara så obetydiga, att en sammansagning av änen vid bearbetningen förefö befogad. Som väntat var det ej möjigt att erhåa större enheter med het ikartade barkförhåanden, men för att ej få för många dear att bearbeta ha föjande fyra zoner särskits: Zon I, norra deen. Norrbottens och Västerbottens äns appmark samt Jämtand. Zon I, södra deen. Härjedaen jämte Särna-Idre inom Kopparbergs än. Zon II, norra deen. Norrbottens och Västerbottens äns kustand. Zon II, södra deen. Västernorrands än och Häsingand. Höjden över havet visade sig ha avsevärd betydese för barkprocenten hos gran, något som även kan utäsas av rapporten från den första riksskogstaxeringen. På taens bark har däremot höjdäget ringa infytande. I området under 200 meters höjd, som innefattar kusttrakterna, visade sig taen genomgående ha höga barkprocenter. Som ett exempe på höjdägets inverkan visas diagrammet i fig. r, angivande barkprocent för gran (hea träd) från oika höjdägen inom Västerbottens äns appmark och Jämtand, d. v. s. den nytaxerade deen av Zon I. N. Barkprocenterna äro beräknade ur kubikmassorna på och inom bark, erhåna enigt NÄSLUNDS större kuberingsfunktioner (NÄsLUND 1940). Som barkfaktor ingår i dessa endast barktjockeken vid brösthöjd. Kurvorna äro erhåna genom enbart grafisk utjämning. Av dessa framgår, att barkprocentens ökning med stigande höjd över havet är betydande. Jämföras två träd av exempevis 28 centimeters diameter växande över 500, respektive under 200 meters höjd, framkommer en skinad i barkprocent på ca 6Y2 procentenheter. Granen från höjdäget över 500 meter har reativt sett 42 %

5 .p: s BARKMASSEPROCENTER FÖR TIMMER OCH MASSAVED 5 mera bark än granen från de ägst beägna dearna inom zonen.. skinaden i barkprocent beror huvudsakigen på oika barktjockek. Det är såedes nödvändigt att ta hänsyn även ti höjdägesfaktorn vid beräkningen av medevärden för barkprocenter. Ej heer i detta fa kan man ur praktisk syn- Barkmasse pr>oceni: < T - - < - - -,- - - T - - < - - -,- - - T - - < ~6 - _j _ - - Höjd övczr havet: 1 > 500 ~ u o.l - - _j L - - _j ".. - _j <::200 : r r - - -J t J Höjd övczr 1 1 havh 1 _j69_i - -_ - -.L - - _j - - -_ - -.L - - _j _j - - -_ , :._ - - -,---3 A ~- -A2j-- <2bOm 1 1 -' 12 L-~--~----~----~----~----~----~----~----~----~--~ Br>östhöjdsdiamet.er> på ba' k, cm Fig. r. Barkens voym i % av trädets voym under bark för gran. Materia från oika höjdägen inom Lappand och Jämtand enigt riksskogstaxeringen åren punkt göra någon detajerad uppdening, utan denna har måst begränsas ti två höjdområden inom varje zon. För zon I, norra deen (se fig. I), har gränsen föragts ti 400 meter över havet, och skida barkprocenter ha atså beräknats för området över respektive under denna nivå. Inom zon II, norra deen, d. v. s. Norrbottens och Västerbottens kustand, gav höjdområdesdifferentieringen inget tydigt utsag för barktjockekens beroende av höjden över havet, men andet igger här i huvudsak under 300- *

6 6 SVEN-OLOF ANDERSSON metersnivån. Enigt riksskogstaxeringens uppgifter från detta område kan man beräkna areaen skogs- och hagmark beägna över300meters höjd över havet ti endast I2 % av motsvarande totaa area. Inga höjdområden ha därför särskits vid bearbetningen av denna zon. För övriga zoner har en uppdening gjorts, varvid gränsnivån för zon I, södra deen, Härjedaen och Särna-Idre, föragts ti 500 meter ö. h. och för zon II, södra deen, Västernorrands än och Häsingand, ti 400 meter ö. h. A v fig. I framgår även, att barkprocenten för gran minskar, då groveken ökar. Detsamma gäer i stort sett även för ta. Som visas å sid. 29 förhåer det sig beträffande granen också så, att barkprocenten för en stock av viss ängd minskar då toppdiametern ökar. Av dessa anedningar har exempevis granmassaveden i genomsnitt högre barkprocent än grantimret, viken skinad vid nuvarande dimensionsförhåanden uppgår ti 3 a 4 procentenheter. Ytterigare en intressant detaj förtjänar att påpekas. Å fig. I visar antaet provträd granstammarnas fördening på skida höj dområden. A v siffrorna på diagrammet kunna vi såunda utäsa, att grovskogen finnes inom de högst beägna dearna, en föjd av att tidigare avverkningar koncentrerats ti ägre, mera ättigängiga områden. Av träd med mer än 36 centimeters diameter ha vi fera över än under 500-metersnivån. Med edning av den här berörda höjdägesgrupperingen av riksskogstaxeringens provträd ha atså ämpiga nivågränser vats, och för områden över och under dessa ha skida barkprocenter beräknats. Som tidigare nämnts, visar tabarken föga infytande av höjden över havet, och någon uppdening i höjded har därför icke gjorts för detta trädsag. Kap. II. Materiaet och dess bearbetning De fortsatta beräkningarna ha baserats på ett omfattande materia av enmeterssektionerade provstammar från skogsforskningsinstitutets fasta försöksytor, försöksparker och tifäiga provytor inom Norrand. Vid sektioneringen har på varje måttstäe uppmätts diametern på bark genom korskavning samt barktjockeken i en punkt. På grundva av dessa mått har sedan kubikmassan på och under bark beräknats för varje enmeterssektion från marken upp ti toppen av trädet. Med edning av ett sådant materia är det möjigt att beräkna barkens ande av kubikmassan, d. v. s. barkmasseprocenten, för sortiment av oika ängder. Barkmasseprocenten för en 5 meters rotstock erhåes exempevis genom addering av de 5 första sektionernas kubikmassor på och under bark, varefter differensen mean dessa summor sättes i förhåande ti massan på eer under bark, beroende på om en avdrags- eer tiäggsprocent avses.

7 BARKMASSEPROCENTER FÖR TIMMER OCH MASSAVED 7 Barkprocenten för en 5-metersstock grundar sig atså här på 10 diametermätningar och 5 barkmätningar. För gran i de norra änen har också procentsektionerat materia kommit ti användning. Måttstäenas höjd över marken utgör här en viss procent av trädhöjden. sektionsängderna bi därigenom varierande och stockängder i jämna meter bi svåra att erhåa. För gransortiment har dock ängden visat sig ha iten betydese för barkprocenten. I föreiggande undersökning ha barkprocenterna beräknats i form av tiäggsprocenter. Med barkmassetiägg avses barkens voym i procent av trädets voym under bark. Har man voymen under bark för en stock, får man motsvarande voym på bark genom ett tiägg av barkmassan enigt denna procent. Barkprocenterna kunna här tack vare sektionsmätningen anses vara beräknade för verkiga massan och torde därför vara tiämpiga på topprotmätt virke, i den mån voymen för detta överensstämmer med den faktiska voymen. Inom var och en av de fyra zoner, i vika Norrand uppdeats, har ta- och granmateria bearbetats separat. Inom den norra deen av zon I har emeertid granmateriaet från Jämtand och Lappand åtskits, emedan rätt avsevärda skinader här föreigga i barkhänseende. Materiaet - de sektionerade provstammarna - har sammanstäts från i runt ta 150 fasta försöksytor och tifäiga provytor, representerande oika ådrar, skogstyper, boniteter och behandingsformer. Förfaringssättet har som antytts varit föjande. Varje träd har genom sammansagning av enmeterssektioner uppdeats i stockar av varierande ängder. För rotstockar ha 3, 4, 5, 6 och 7 meters ängder uttagits (motsvarande g,s, 13,r, 16,4, 19,7 och 23,o eng. fot), och för topp- och meanstockar ha bitar om 3, 4, 5 och 6 meters ängd ifrågakommit. stockarna ha registrerats med avseende på kubikmassa på och under bark, trädets nummer, brösthöjdsdiameter och barktjockek i brösthöjd samt försöksytans nummer. Materiaet har uppsorterats på grupperna rotstockar och övriga stockar. Topp- och meanstockar visa nämigen ingen större skinad ifråga om bark- procent, och ett särskijande av dessa vore tämigen meningsöst ur praktisk synpunkt, då det knappast åter sig göra ifråga om avverkat virke. stockarna ha sorterats på de angivna ängdkasserna, och inom varje ängd har en indening gjorts efter toppdiametern under bark i kasser om 2 eng. tums vidd, den första omfattande 2,o-3,9 tum. Man kan även tänka sig en ytterigare gruppindening av materiaet, nämigen på skida rotdiametrar inom varje toppdiameterkass. Barkprocenter i ansutning ti denna indening skue då vara tiämpiga för en stockvis barkkubering av topprotmätt virke. Att ett sådant tidsödande förfarande beträffande barkvoymens beräknande kommer att användas förefaer osannoikt. En beräkning av sådana, på topp~ och rotdiametrar specificerade barkprocenter, skue dessutom fordra ångt

8 8 SVEN-OLOF ANDERSSON större materia och arbete än här stått ti buds. De barkprocenter, som beräknats och som återfinnas i tab. 3-6, sid , avse därför genomsnittig rotdiameter för stockar i varje toppdiameterkass. För att studera tendensen i barkprocentens förändring med ökande rotdiameter genomfördes emeertid en gruppering av ca zoo rotstockar på skida rotdiametrar inom varje toppdiameterkass. De härur beräknade barkprocenterna voro dock avsevärt infuerade av den starka variationen i barktjockek m. m. hos de enskida stockarna, och något entydigt resutat kunde icke utäsas. För toppstockar framkom dock en tendens ti avtagande barkprocent vid ökande avsmaning. Avsmaningens betydese för barkprocenten diskuteras mera generet å sid. 3S i kap. V. Föratt så vitt möjigt kunna ansuta beräkningarna ti den i verkigheten förekommande dimensionsfördeningen inom virkespartier av timmer och massaved var det nödvändigt att få kännedom om den aktuea sammansättningen hos dessa sortiment. Efter framstäning av skogsforskningsinstitutet verkstädes under senvintern rgso genom Kung. Domänstyreisens försorg provtumningar av virke inom 13 norrandsrevir, varvid ett avsevärt materia insamades, beysande denna fråga. Då genom en förundersökning framkommit, att endast taens barkprocent är nämnvärt beroende av medeängd och rotstockarnas ande av kubikmassan, utfördes tumningarna på timmer och sufatved av ta. Resutaten. från dessa provtumningar, som närmare presenteras på sid. r8 ff., ha des utnyttjats vid apteringen av det sektionerade materiaet och des vid beräkningen av sortimentsvisa barkprocenter. Vid apteringen var det särskit viktigt att få en rätt genomsnittig medeängd på rotstockarna. Tagas rotstockarna exempevis kortare än i verkigheten, bir barkprocenten för toppoch meanstockarna för hög, beroende på att den tjocka skarpbarken då kommer att ingå i de senare i onormat stor utsträckning. Medeängden för timret var enigt tumningarna r s, I fot för rotstockar och 14, r fot för övriga stockar. Emedan rotstockarnas medeängd inom de 4 oika zonerna visade en största avvikese från detta medeta av endast o,65 fot, användes vid apteringen av provstammarna en genomsnittig medeängd på rotstockarna av s meter över mark, viket mycket vä motsvarar rs,r fot pus stubbe och stötfot. Genom oika aternativ vid apteringen har vidare en variation åstadkommits, så att fekäor genom ensidig aptering eiminerats. Topp- och meanstockar ha nämigen uttagits eft~r både ånga och korta rotstockar enigt ett visst schema, viket dessutom gav den önska,de medeängden på rotstockarna. Sammanagt ha 7 6r2 stockar, varav av ta och r sos av gran, apterats på ovan angivet sätt. Materiaets fördening på de oika zonerna visas i tab. r.

9 41: s BARKMASSEPROCENTER FÖR TIMMER OCH MASSAVED 9 Tab. 1. Undersökningsmateriaets omfattning Ta Gran Område Rotstockar Anta stockar Övr. stockar!samtiga stocksag Zon I, norra deen... 93S Zon I, södra deen I - Zon II, norra deen... I 037 I Zon II, södra deen... 7SS 79I 373 Samtiga områden 3 o88 3 OI9 I SOS Inom Härjedaen och Särna-Idre saknar institutet försöksytor i granskog. Även för gran inom övriga zoner hade ytterigare materia av provstammar varit önskvärt men har tyvärr ej varit möjigt att uppbringa, då försöksytorna i granskog äro ganska fåtaiga i norra Sverige. Efter apteringens avsutande summerades kubikmassorna på och under bark för aa stockar i samma dimensionskass, och barkprocenter beräknades ur sutsummorna i form av tiäggsprocenter. Procenterna sammanstädes i tabeer med förut angivna ängd- och grovekskasser. Det visade sig då, att barkprocenterna för topp- och meanstockar av ta voro tämigen oberoende av stockängden, varför materiaet från oika ängdkasser sammansogs. Beträffande gransortimenten hade ängden ej någon nämnvärd inverkan på barkprocenten, varken hos rotstockar eer övriga stockar, varför materia från oika ängder även här behandats gemensamt. För att barkprocenterna så vitt möj-igt skue bi representativa för skogen inom respektive zoner, har försöksytornas provstamsmateria, ur viket procenterna äro beräknade, underkastats en jämförese med riksskogstaxeringens provträd från motsvarande än eer andskap. Jämföresen gäde barktjockeken i brösthöjd för träd av samma grovek. Det visade sig då, att provstamsmateriaet från institutets försöksytor med några få undantag var tunnbarkigare än riksskogstaxeringens. Som ett exempe på de större avvikeserna kan nämnas, att dubba barktjockeken för gran från Jämtand enigt försöksytorna var 19,4 mm mot 25,2 mm enigt taxeringen, vid samma brösthöjdsdiameter nämigen 29,9 cm på bark. Skinaden kan ti en de bero på att ytorna äro beägna på ägre höjd över havet än andskapets skogsmark i övrigt. De framräknade barkprocenterna måste emeertid vara för åga att tiämpa på ett genomsnittigt materia av timmer eer massaved, som avverkats på oika okaer, enär barkprocentens storek för en stock av viss dimension huvudsakigen är beroende av barktjockeken. En korrigering av procenterna var därför nödvändig att genomföra, så att de gäa för-områdets barktjockek

10 IO SVEN-OLOF ANDERSSON enigt riksskogstaxeringen, vars värden härpå vä måste anses vara de mest representativa som finnas tigängiga för större områden. Vad man då har att gå efter, är visserigen endast barktjockeken i brösthöj d, men för rotstocken är detta mått väämpat som grundva för korrigering, då måttstäet igger i rotsektionen, och brösthöjdsgrundytans och rotstockens barkprocenter visa starkt samband. Topp- och meanstockarna påverkades icke i ika hög grad av en ändring i barktjockeken vid brösthöjd, varför det ej ansetts nödvändigt att korrigera deras barkprocenter. Dessa ha, som senare visas, kontroerats genom andra beräkningar. Korrektionen på rotstockarna har då utförts så, att stocken approximativt fått den barkprocent som motsvarat barktjockeken enigt riksskogstaxeringen. Detta kunde åstadkommas genom att den ursprungigen beräknade barkprocenten förhöjdes i samma proportion som brösthöjdsgrundytans barkprocent höjes, då trädets barktjockek utbytes mot den enigt riksskogstaxeringen angivna för samma brösthöjdsdiameter. På en grafisk uppäggning av barktjockeken för riksskogstaxeringens provträd har man ju möjighet att aväsa denna faktor för den brösthöjdsdiameter som primärmateriaet har i varje dimensionskass. Grundytans barkprocent, för den barktjockek materiaet har, är föjande: ''C -.D2--(D-2b 1 )2 B= IOO 4 4 ''C - (D-2b ) 4 2 B betecknar barkprocenten, D brösthöjdsdiametern på bark och 2 b 1 dubba barktjockeken enigt försöksytorna. Motsvarande uttryck för barkprocenten, då barktjockeken enigt riksskogstaxeringen, 2 b 2 insättes, erhåes ätt, varefter man får förhöjnings- eer korrektionsfaktorn K genom att sätta det andra uttrycket i förhåande ti det första. K= [D2- (D- 2b2) 2 ] (D- 2b 1 )2 [D2 - (D- 2b 1 ) 2] (D- 2b 2 ) 2 Vid prövningen av korrektionens verkan måste den tiämpas på materia, där såvä barktjockek som barkprocent voro kända. Härvid vades stockmateriaet från b. a. zon I och II, norra dearna. Mutipiceras barkprocenten för zon II med korrektionsfaktorn K, i viken vi insätta den erhåna dubba barktjockeken för området i fråga som 2 b 1 och motsvarande siffra från zon I som 2 b 2, böra vi få ett värde som någorunda överensstämmer med den barkprocent vi beräknat för zon I, såvida korrektionsfaktorn är riktig. För 5 meters rotbitar av ta inom diameterkassen 2,o-3,9 tum i topp hade en barkprocent av rg,6 beräknats för zon II N, varvid dubba barktjockeken i brösthöjd var II mm och diametern på bark n, o cm. För samma dimension ''C

11 BARKMASSEPROCENTER FÖR TIMMER OCH MASSAVED II var barktjockeken i zon I 12 mm vid n,o centimeters diameter, och barkprocenten uppgick ti 22,o. En korrigering enigt formen höjde barkprocenten för zon II från Ig,6 ti 21,7. Det ur materiaet beräknade värdet var ju 22,o, och det korrigerade värdets avvikese bev atså i detta fa 0,3 % Exakt överensstämmese kan givetvis säan påräknas, b. a. enär avsmaningsförhåanden och skarpbarkhöjd äro oika för oika materia. I tab. 2 redovisas barkprocenter för samtiga grovekskasser hos materiaet från zon II N, Norrbottens och Västerbottens kustand, vika korrigerats ti att gäa den barktjockek, som provstammarna ha inom zon I N, Lappand och Jämtand. De korrigerade barkprocenterna igga som framgår av tabeen i genomsnitt i nivå med de värden, som direkt erhåits ur materiaet från Lappand och Jämtand. Serien är uträknad för rotstockar av ta i de oika grovekskasserna för ängden 5 meter. Tab. 2. Prövning av korrigeringens inverkan på barkprocenten hos rotstockar av ta Toppdiameter under bark eng. tum... 2,o-3, ,o-7,9 S,o-9,9 IO,o-II,g Barkprocent en. zon II N... 19,6 1J, I 19,5 17,8 16,7 >) )) zon I N... 22,0 20,6 22,7 19,2 19,8 Barkprocent en. zon II N, korrigerad för barktjockek en. zon I N... :.. 21,7 20,0 22,7 19,2 20,7 Differens i procentenheter... -0,3-0,6 o, o o, o + 0,9 Korrektionsfaktorn prövades även på materia från andra områden med b. a. stockängd 3 och 7 meter, varvid tifredsstäande resutat konstaterades. Exempe på korrigeringsförfarandets tiföritighet beträffande granmateriaet ämnas i ett senare avsnitt å sid. 34, där resutatens säkerhet diskuteras mera utförigt. Efter korrektionen eventuet kvarstående oregemässigheter i barkprocenten för oika diameterkasser, som sannoikt i hög grad bero på skinader i skorpbarkhöjd och avsmaning, komma ti stor de att försvinna genom att procentserien för ifrågavarande stockängd utjämnas med en kurva. Vid de fortsatta beräkningarna ha nämigen utjämnade värden använts. Fig. 2 visar sådana kurvor över barkprocenter för stockar av ta inom Jämtand. Kurvorna ha erhåits genom grafisk utjämning, enär det ansetts att ganska itet stått att vinna med en numerisk utjämning i förhåande ti det avsevärda arbete, som en sådan kräver. Kurvorna visa för det första den stora skinaden i barkprocent mean rotstockar och övriga stockar. Det är därför av avgörande betydese för den genomsnittiga barkprocenten för ett het sortiment, hur stor de av stockarna, som äro rotstockar. Om rotstockarna håa 22 % bark och övriga stockar 8 %, o~h de båda stocksagen utgöra ika stor de av kubikmassan, får virket

12 12 SVEN-OLOF ANDERSSON Bar kmassepr>ocen ~~- T T ' Rosyockar J - - -_ - -.! J ! J 28 :- ~ ~ :- _S~c~äf}QQ_ ~ metep " *~ - -=-TI-=-=-:=-o~F---='---'-=--=-::...:-±I-:...:-:...:-:.J~~m~~~te~~~2~'- i.! j.! j.! j J- -~ j.! ~.! j Topp- och me ians-ockar> ~ eni meteP Sockens toppdiame-ler under> bar>k, en~. t.um. Fig. z. Samband mean procentuet barkmassetiägg, ängd och toppdiameter för oika stocksag av ta från Jämtand.

13 4 r: s BARKMASSEPROCENTER FÖR TIMMER OCH MASSAVED 13 en genomsnittig barkprocent av rs. Är däremot rotstockarnas ande 70% och de övrigas 30 %, håer partiet ca r8 % bark. För det andra framstår stockängdens stora betydese för barkprocenten. Detta gäer endast rotstockar. Grovekens sänkande inverkan på procenten beyses av den nedåtgående riktningen hos rotstockarnas kurvor. Det är givetvis samma tendens som visas av kurvorna för gran i fig. r, där barkprocenten beräknats för hea träd i stäet för sortiment. Kurvan för topp- och meanstockar av ta visar emeertid först en faande sedan en stigande barkprocent för ökande toppdiameter hos stocken. stegringen beror på att de grova stockarna här i övervägande grad utgöras av meanstockar, som ofta ha en de skarpbark i de nedre dearna. En jämförese mean enbart toppstockar skue sannoikt visa samma faande tendens i barkprocenten som rotstockarna ha. De andra zonernas kurvor visa iknande föropp såvä vad rotstockarna som de övrig<~; stockarna beträffa. Rotstockarnas barkprocenter vanera avsevärt mean oika områden, men topp- och meanstockarnas visa ej stora skinader. För granen däremot ändras barkprocenten även för topp- och meanstockarna vid en ändring av barktjockeken vid brösthöjd. Det har därför visat sig vara det rättaste att även för dem korrigera barkprocenten, om materiaet avvikit från riksskogstaxeringen ifråga om barktjockek Det är naturigt, att sambandet mean brösthöjdsbarken och barkprocenten i de övre dearna av stammen ej är så starkt som sambandet mean brösthöjdsbark och rotstockens barkprocent. De korrigerade värdena för topp- och meanstockar äro ej heer så regebundna som för rotstockar, men i genomsnitt visar sig korrektionen ha en riktig storeksordning. För att få en uppfattning om barkprocenten inom toppdeen av trädet, viken kvarämnas vid aptering ned ti 3 tum, bearbetades en mindre de av materiaet, nämigen ta från ett av andskapen, Härjedaen. sektioneringen på provträden utföres ända ut i toppen, och det var därför möjigt att få en barkprocent på toppbitarna. 93 träd bearbetades och sorterades på tre grovekskasser, ro,o-rg,9, zo,o-29,9 och 30,o-:- cm på bark i brösthöjd. De erhåna barkprocenterna voro r6,5, 14 och IJ. Toppbitens voym i förhåande ti hea trädets - viken iband kaas kenvedsprocenten - uppgick ti 6,6, I,z och 0,4% i motsvarande grovekskasser. Barkprocenten för en ta varierar atså från att vara ganska hög i rotdeen ti att sjunka mot ca 1/ 3 av detta beopp i meandeen och nedre toppdeen för att sutigen åter stiga i den översta sektionen. HEIJBEL har för övrigt härett en funktion, med hjäp av viken man kan beräkna barkprocenten i trädets oika dear (HEIJBEL 1929). Som sammanfattning kan sägas föjande om barkprocenten och de faktorer, *

14 I4 SVEN-OLOF ANDERSSON som för denna ha största betydesen. Barkprocenten för ett virkesparti (av ett och samma trädsag) bestämmes i huvudsak av växtpatsens breddgrad och höjd över havet, rotstockarnas ande av totaa kubikmassan (rotstocksprocenten), deras medeängd samt groveksfördeningen hos samtiga stockar. Aa dessa faktorer påverka ej barkprocenten för ta och gran på samma sätt eer i samma mån. Några som inverka på taens barkprocent äro betydeseösa för granens och vice versa. Beträffande ta minskar barkprocenten vid stigande breddgrad för växtpatsen och vid ökande ängd och grovek på rotstockarna. Den ökar däremot då rotstocksprocenten stiger. Höjdäget synes ha ringa betydese. För gransortiment ökar barkprocenten vid stigande breddgrad och större höjd över havet, men minskar vid titagande grovek på stockarna. stockängd och rotstocksprocent ha iten inverkan. Barkprocenterna för tastockar av oika ängder och tumta inom de 4 zonerna återgivas här i tab De äro avästa efter de kurvor, som uppritats med edning av de korrigerade procenterna och som fig. 2 vis'!-r för Jämtand. De angivna toppdiametrarna avse kassmitten. Motsvarande barkprocenter för gran återfinnas i tab. IZ, sid. 29. Demonstration av tabeernas användning för beräknande av sortimentsvisa barkprocenter ämnas. å sid. rg. Enär stockmateria i de grövre kasserna (I5-I7 tum) ofta ej stått att uppbringa, har extrapoering måst tigripas för det grövsta timret. Särskit för Härjedaen ha provstammar av grova Tab. 3 Barkmassetiägg i procent för tastockar inom zon, norra deen stockens ängd Toppdiameter under bark, eng. tum meter eng. fot! g I Norrbottens och Västerbottens appmark Rotstockar 3 g, 8 2g, 6 27, I 25,8 24,9 24,2 23,7 23,3 23, I 4 13, I 26,3 24, I 22,9 22, I 21,5 2!,2 zo,g 20,8 5 16,4 23,9 21,7 20,6 I g, 8 Ig,3 I g, o 18,8 18,7 6 Ig,7 21,9 Ig,8 18,8 18,3 I8,o 17,9 17,8 7 23,0 20, I 18,2 17,4 16,9 16,7 16,6 16,6 Jämtand Rotstockar 3 g,8 32,2 2g,3 28,o 27,3 26,8 26,4 26,2 26, I 4 13, I 28,6 26,o 24,8 24,0 23,6 23,3 23, I 22,9 5 16,4 26,2 23,6 22,5 21,8 21,4 21,2 2!, I 2I,o 6 I g, 7 23,8 21,5 z o, 6 20, I Ig,9 Ig,8 I g, ,0 22,0 Ig,8 18,9 18,5 18,3 18,2 18,2 Hea området 3-6 g,8- g,o 7, Ig,7 8, 3 Topp- och meanstockar 10,4 g, I

15 4 r: s BARKMASSEPROCENTER FÖR TIMMER OCH MASSA VED I5 Tab. 4 Barkmassetiägg i procent för tastockar inom zon I, södra deen stockens ängd Toppdiameter under bark, eng. tum meter eng. fot II I3 I5 Härjedaen och Särna-Idre Rotstockar 3 g, 8 30, , I 25,3 25,0 25,0 25,0 4 I3, I 23,6 23,0 22,8 22,8 22,8 22,8 5 I6,4 20,9 Ig,8 I9,4 I9, 2 I g, 2 I g, 2 6 I9, 7 I9,9 I g, I I8, 8 I8,7 I8,7 7 23,0 I8,2 IJ, 6 IJ,5 IJ, 5 IJ,5 Härjedaen och Särna-Idre Topp- och meanstockar 3-6 g,8-i9,71 9,2 J,g J,7 J, 8 8,2 8,8 Barkprocenter för grovekskassen 3 tum ha ej beräknats för 4-7-metersängder, då massaveden huvudsakigen hugges i Io'/0-fotsängder i detta område. Tab. s. Barkmassetiägg i procent för tastockar inom zon II, norra deen stockens ängd Toppdiameter under bark, eng. tum meter eng. fot II I3 15 IJ Norrbottens kustand Rotstockar ' 3 9,8 2J,3 25,9 25,2 24,8 24,6 24,5 24,4 24,4 4 I3, I ,4 2I,g 2I,7 2I, 5 2I,5 2I,4 2!,4 5 16,4 21,3 20,5 20, I I9,9 I9,8 I9,8 I9,8 19,7 6 I9,7 19,9 I g, o I8,5 I8,3 I8,2 I8,2 I8, ,0 I8,3 IJ,6 IJ, 2 IJ, I IJ,o IJ,o IJ,o Västerbottens kustand Rotstockar 3 9, 8 30,7 2J,6 26,3 25, , I 25,0 25,0 4 I3, I 25,6 23,6 22,8 22,4 22,2 22,2 22, I 22, I 5 I6,4 23,4 2I, 7 Z I, o 20,8 20,7 20,6 20,5 20,5 6 I9,7 2I,7 zo,o 19,3 I g, o I8,g 18,8 I8,8 7 23,0 I g, 8 18,5 I8,o IJ,7 IJ, 6 IJ, 6 IJ,5 Hea området ~ Topp- och meanstockar 8,o J,I J,o J,5 8,3 9,41 I0,6 dimensioner saknats, varför barkprocenterna här måste anses som osäkra. Då andeen stockar över I5 tum i topp i vaniga fa är obetydig i ett timmerparti, spear ett mindre fe på barkprocenten här ingen större praktisk ro, då det gäer att beräkna en genomsnittig procent för partiet ifråga. De ängder som huvudsakigen komma ifråga äro förmodigen 4-6 meter

16 r6 SVEN-OLOF ANDERSSON Tab. 6. Barkmassetiägg i procent för tastockar inom zon I, södra deen stockens ängd Toppdiameter under bark, eng. tum meter /eng. fot/ II Västernorrands än Rotstockar 3 4 5, 6 7 g, 8 13, I 16,4 19,7 23,0. 32,7 29,7 25, I 23,4 22,4 3D, o 26,9 23, I 21,7 20,6 28,6 25,7 22,5 ZI, I 20,0 27,6 25,I 22,3 20,8 19,7 27, I 24,8 22,2 20,7 19,6 26,8 24,7 22,2 20,7 19,6 26,6 24,6 22, 20,6 19,6 26,5 24,5 22, I Häsingand Rotstockar Hea området 35,7 30,8 27,5 25,9 24, ,8, 19,7 33, 2 29,6 26,2 24,4 23,0 32, I 2g,o 25,7 23,9 22,6 31,5 28,8 25,5 23,7 22,5 7,6, p 8,6, 31, I 28,6 25,4 23,7 22,5 30,9 28,5 25,4 23,7 22,5 30,8 28,4 25,4 23,7 22,5 30,7 28,4 25,3 Topp- och meanstockar 9,9, II,4, 13,I (r3,1-i9,7 fot), men serien för 3 meters bitar kan förutom för massaved av denna ängd användas även för faner- och siperpartier. För de större ängderna, 6 och 7 meter, har en tendens ti högre barkprocent för de grövsta tumtaen visat sig i förhåande ti närmast ägre toppdia:metrar. Barkprocenten för rotstockar av konstant ängd har ju i rege visat sig vara avtagande för ökande toppdiametrar; ökningen i barktjockek har med andra ord icke motsvarat ökningen i diameter, reativt sett. Barkprocentens avtagande bir emeertid at mindre då groveken ökar. Den ökning av skorpbarkens ande av hea barkvoymen, som är naturig vid at grövre rotstockar, synes då kunna uppväga detta avtagande, och för ånga stockar har barkprocenten t. o. m. stigit, då diametern ökat. En 23 fots (7 meters) rotstock av ta, 6 tum i topp, har ofta gansbark i toppdeen, medan en 23 fots rotstock, :Is tum i topp, i de festa fa har skarpbark ända upp. En kort rotstock har oftast skarpbark i toppändan både vid 6 och 15 tums grovek. Barkprocenten för korta stockar påverkas därför ej nämnvärt av skorpbarkhöjden. Materiaet av ånga och samtidigt grova stockar är av naturiga skä ej så stort och barkprocenten därmed osäker. Av denna orsak har den de av kurvan, som representerar de högre tumtaen dragits horisonte i stäet för att åter riktas uppåt. Måhända har en underskattning härigenom gjorts av barkprocenter för grovt timmer av ånga ängder, men då detta förekommer i så iten

17 BARKMASSEPROCENTER FÖR TIMMER OCH MASSA VED. utsträckning,.kommer förhåandet att sakna praktisk betydese för sortimentens genomsnittiga barkprocenter. De barkprocenter, som här ämnats för rotstockar, överskatta strängt taget barkens faktiska voym i förhåande ti stockens vedmassa. På grund av att skarpbarkens sprickbidning i rege ej påverkar barkmätningen, därför att barkmätarens anäggningsskiva kommer att via på barkåsarna, bir barken registrerad och vid beräkningarna behandad som om den utgjort en homogen mante kring vedytan (jfr ÖsTLIN 1930). Emedan kavningen utföres enigt samma principer, får man givetvis en rätt siffra på diametern under bark, då man beräknar denna genom att draga dubba barktjockeken från diametern på bark. Vi man däremot veta barkens rätta voym för att exempevis kakyera med hur mycket bark man får ti bränseändamå vid barkning av ett timmerparti, bör man åtminstone beträffande rotstockar av ta ej räkna med de här angivna barkprocenterna. För att kunna bedöma säkerheten hos de barkprocenter, som erhåits för stockar i oika dimensionskasser, ha medefesberäkninger utförts. Då det ansetts atför tidsödande att underkasta hea materiaet denna behanding, ha några stickprov tagits. Såunda har för det gemensamma tamateriaet från Lappand och Jämtand medefesberäkning utförts i aa diameterkasser inom stockängden 5 meter, des för rotstockar, des för övriga stockar. För granens de har materiaet från Jämtand undersökts. Detta är sammansatt av rot- och övriga stockar av ängderna 3-6 meter. På grund av det omfattande räknearbetet ha medefeen här beräknats endast i varannan grovekskass. Medefeen hänföra sig ti de aritmetiska medetaen av de enskida stockarnas barkprocenter, vika medevärden på grund av en viss variation av stockarnas voym inom dimensionsgruppen avvika några tiondes procent från de värden, som beräknats på grundva av totaa stockvoymen på och under bark. Dessa sistnämnda medevärden, som igga ti grund för de fortsatta beräkningarna, ange mera korrekt de genomsnittiga barkprocenterna för oika stockdimensioner, men då de ovägda, aritmetiska medetaen uppvisa så god överensstämmese, torde medefeen å dessa vara av värde vid säkerhetsbedömningen. I tab. 7 å sid. r8, redovisas båda medetaen, och medefeen hänföra sig atså ti värdena i högra koumnen. Man har möjighet att beräkna medefeen även hos barkprocenterna i vänstra koumnen, vika beräknats med edning av de verkiga voymerna på och under bark. Dessa medefe torde bi något större än de i tabeen redovisade. För rotstockar av ta, z,o-3,9 tum, erhös exempevis för medetaet zz,o ett medefe av o,6z, medan för det ovägda medetaet, som uppgår ti zz,z, medefeet skattats ti o,ss. För att påvisa den starka variationen i de enskida stockarnas barkprocenter ha även materiaets högsta och ägsta värden angivits. I7

18 18 SVEN-OLOF ANDERSSON p: 5 Tab. 7 Barkmassetiäggens variationsvidd och medefe Barkmasseprocent Varia- MedeHe Topp- tiansstocksag diam. medeta medeta vidd Anta och under stockar en. totaa en. bark- (ägsta abso- reastockängd bark massan på procenter och ut tivt eng. tum och under för enskida högsta bark stockar värde) (%) Ta Norrbottens och Västerbottens appmark samt Jämtand Rotstockar, 5 m z,o- 3, ,0 22,2 I3, ,58 2,6 >) 5 )) ,6 20,7 I0,5-33,8 O, 5 I 2,5 )) 5 >) 6,o- 7, ,7 22,5 I6, I-34,4 o, BI 3,6 )) )) 5 8,o- 9,9 25 I9,2 I9,2 II,I-25,4 0,66 3,4 )) ro, o-i I, g 8 I9,8 I9,9 I7,2-25,9 I, 02 5, I )) 5 Övr.stockar, 5 m Z,o- 3,9 8o 8,4 8,7 4,9-I6,5 o, 21 2,4 )) >) 5 )) 4, ,9-II,9 0,25 3,2 )) )) 5 >) 6,o- 7, I 7 I 3,0-I3,3 0, )) )) 5 )) 8,o- 9,91 I2 6,6 6,5 3,2-II,31 o, 75 II, 5 Gran Jämtand Rotstockar, 3-6m och övriga stockar, 2,0-3,9 II9 I8,8 I9, 3 I0,2-35,8 0,43 2,2 3-5m... 6,o- 7,9 84 IS,8 I5,7 IO,o-24,2 0,31 z,o D:o... ro, o-i I, g 33 I4,9 I4,7 9.3-I9,4 0, ID:o... I4,o-I5,9 IO I3,Z I 3,2 9.7-I8,8 o, Bo 6, I Materiaet i de enskida diameterkasserna är dock ej tiräckigt för att åstadkomma det jämna avtagande av barkprocenten som den ökande diametern ger upphov ti i stora materia. Detta beror huvudsakigen på barktjockekens starka variation hos de från oika försöksytor ingående träden. Efter korrigering ti riksskogstaxeri~gens barkkurvor framkommer emeertid denna gång i procenterna mera konsekvent, och genom den grafiska utjämningen bortfaa eventuet kvarstående oregebundenheter. Kap. III. Dimensionsförhåanden för timmer och massaved enigt provtumningar För att kunna angiva den sannoika barkprocenten för exempevis en årsavverkning av timmer och massaved inom ett revir eer en annan förvatningsenhet är det nödvändigt att förutom den geografiska beägenheten även ha kännedom om virkesfångstens dimensionssammansättning, och för tasortiment även rotstockarnas ande av kubikmassan samt deras medeängd. Vid en beräkning av barkprocenter för timmer och massaved, som utförts

19 41: s BARKMASSEPROCENTER FÖR TIMMER OCH MASSA VED I9 speciet för statsskogsreviren i Norrand, införskaffades uppgifter om ovan nämnda sortimentsfaktorer genom de provtumningar, som gjordes inom I3 revir, viket inedningsvis omnämnts. Emedan för gransortimenten även höjdäget är av stor betydese, indeades samtiga revir i grupper efter medehöjdäget, viket ungefärigen kunde beräknas genom studium av ett kartmateria med ekvidistanskurvor för var IOo:e meter. För att resutaten skue bi någorunda representativa för de I3 ifrågavarande reviren, har tumningen omfattat virke från 5-6 avverkningstrakter per revir, och från varje sådan trakt har i genomsnitt 237 timmerstockar och 228 massavedbitar inmätts. Motsvarande anta per revir är I 22I timmerstockar och I I38 bitar massaved. Sammanagt ha mätbesked insänts på i runt ta I5 goo timmerstockar och I3 6oo massavedbitar. Det inmätta virket, som redovisats med skid prickning av rotstockar och övriga stockar, har i huvudsak kuberats genom Domänstyreisens försorg. För revir med utförda provtumningar uträknades barkprocenten för timmer respektive massaved enigt föjande: Då endast stockens ängd och toppdiameter mätts, kuberades virket enigt fottningskubikfottabel För barkprocentens beräknande för sortiment har nämigen en exakt kubering ej så stor betydese, utan det är reationen mean voymerna för oika dimensioner och stocksag som är avgörande. Varje stock kuberades som vanigt efter ängd och grovek, varefter barkprocenten för dimensionen ifråga avästes efter kurvor eer tabeer (tab. 3-6). Genom vägning med kubikmassan beräknades därefter barkprocenten för rotstockar och övriga stockar. Med edning av rotstockarnas ande av hea virkespartiet kunde sutigen barkprocenten för hea sortimentet erhåas. En ti synes tiräckigt noggrann bestämning av sortimentsvisa barkprocenter erhös med en approximativ kubering av virket efter medeängd och grovek, varvid barkprocenter interpoerades för ifrågavarande medeängd och avästes i de oika diameterkasserna. Genom vägning med massan i dessa kasser erhös som förut en barkprocent för rotstockar, en för toppoch meanstockar och därefter en för sortimentet. Eftersom medeängden hos massaved i rege är något större för kena än för grova dimensioner, bir kubikmassan med denna kubering underskattad för kent virke. Barkprocenten bir emeertid i motsvarande grad överskattad, och sutresutatet överensstämmer vä med det man erhåer enigt den noggrannare metoden. Vid jämförande beräkningar som gjorts på inmätt virke från sex revir utspridda över bearbetningsområdet ha barkprocenterna erhåna efter de två metoderna visat en största avvikese på 0,4 %- Det enkare förfaringssättet ha därför tiämpats vid beräkningarna för de revir, där endast medeängder för virkespartierna angivits, och smärre justeringar av barkprocentema ha vidtagits enigt resutaten från den mera noggranna metoden. Emedan sortimentens dimensionsfördening igger ti grund för de bark-

20 20 SVEN-OLOF ANDERSSON Tab. 8. Medeängder för oika sortiment och stocksag Område Tatimmer Tamassaved Anta Rot- revir stockar stockar bitar bitar Övriga Rot- Övriga procenter, som framäggas i ett senare avsnitt, och då det även för andra ändamå kan vara av intresse att känna ti sammansättningen av våra huvudsortiment, redovisas här tumningarnas resutat i stora drag. Då undersökningen från början endast avsett statens skogar och dessa ti ej mindre än i runt ta %av areaen äro beägna i de två nordigaste änen, ha tumningarna koncentrerats dit. Uppgifter från övriga norrandsän grunda sig endast på enstaka revir och göra icke anspråk på att vara representativa. Av förut nämnda skä ha endast tasortiment provtummats. Kubikmassans fördening på diameterkasser stöder sig på beräkningar enigt den noggranna kuberingsmetoden. stockängd i eng. fot exk. stötfot Norrbottens och Väster bottens appmark... 7 I4,8 I3,8 IZ, 6 II,o N arrbottens och Västerbottens kustand... 3 I5,5 14,0 J4,3 II, 2 Västernorrands än... I I6, r I5,5 I3, 3!2, I Häsingand... I I5,4 J4,6 - - Här j edaen och Särna-Idre... I q, g g,8 (3m) 9,8 (3m) Medeängden av tatimret enigt medeta fran aa revir bev 15, I fot för rotstockar och 14, I fot för övriga stockar (Särna revir ej medräknat, enär en gemensam medeängd här angivits för aa stocksag). Rotstockarnas medeängd för enskida revir varierade från 16,I ti 13,7 fot och topp- och meanstockarnas från 15,5 ti 12,7 fot. Sufatvedens medeängd var 13,I fot för rotbitar och II, I fot för övriga bitar (Särna revir ej inberäknat). Enigt dessa mätningar skue atså rotstockarna hos timret vara ungefär r fot ängre än topp- och meanstockarna, och för sufatveden uppgår motsvarande skinad ti 2 fot. Kubikmassans (under bark) fördening på grovekskasser framgår av tabe g. Den ger en viss uppfattning om mededimensionen och visar dessutom grövsta och kenaste toppdiameter, där massan uppgått ti minst en procent. Dimensionsfördeningen har stor betydese för den genomsnittiga barkprocenten. Inom de festa revir ha rotstockar om 4" uttagits. Topp- och meanstockar ha i rege uttagits fr. o. m. 5". Grövre stockar än 16" i topp ha endast inmätts på 2 revir. Vid en jämförese mean appmarken och kustandet inom de två

21 Område Norrbottens och Västerbottens appmark... Norrbottens och Västerbottens kustand... Västernorrands än och Häsingand... Anta revir Tab. 9 Kubikmassans fördening på toppdiameterkasser 4,0-5,9 6,o-7,9 Tatimmer Toppdiameter under bark i eng. tum 8,o-g,9 ro,o-ii,91 12,o-13,91 14,o-15,91 r6,o-17,914,o-r7,9 Procent av kubikmassan under bark 6 ro ! r II r g 5 2 I 100 Tre revir, däriband Särna, ha redovisats på bark och ingå icke i tabeen. Område Norrbottens och Västerbottens appmark... Norrbottens och Västerbottens kustand... Västernorrands än.... Härje_daen oc~ ~rn~idre... _ Anta revir Tab. 10. Kubikmassans fördening på toppdiameterkasser Massaved av ta 2,5-3,9 4,o-5,9 6,o-7,9 Toppdiameter under bark i eng. tum 8,o-g,9 ro,o-11,91 I2,o-I3,9114,o-I5,912,5-15,9 Procent av kubikmassan under bark II I r g 17 6 I 100 I 6 6o 27 5 I I ! td > :;d ~ ~ >- (f (fj t:rj "d :;d o n t:rj z >--3 t:rj :;d 'Tj O: :;d >--3 H ~ ~ t:rj :;d o n ~ ~ >- (f (fj ~ t:rj tj t;) H

22 22 SVEN-OLOF ANDERSSON nordigaste änen ägger man märke ti, att dimensionsfördeningen för kustandets timmer har sin tyngdpunkt i kenare dimensioner än appmarkens. Massaveden har i rege uttagits t. o. m. 2Y:/' i topp. Även för detta sortiment är medekubiken större i appmarken än i kustandet. Groveksfördeningen framgår av tab. ro. I appmarken igger 59% av massaveden i dimensionsområdet under 6 tum, medan motsvarande siffra för kustandet är 74 % Denna oikhet inverkar avsevärt på barkprocentens storek. Denna ökar ju starkt för smådimensionerna, varför ken massaved håer en hög barkprocent. I kustandet motväges dock de kena dimensionernas höjande inverkan på procenten av en större medeängd ävensom av en genomsnittigt tunnare bark jämfört med appmarken. Sortimentets barkprocent bir därför ägre för kustandet än för appmarken, viket även framgår av tab. II. sid. 24. En tredje faktor, som har stor betydese för tasortimentens barkprocent, är andeen rotstockar. Korta sortimentsängder medföra i rege, att andeen rotstockar bir mindre. För massaved har den kortaste medeängden redovisats inom Särna revir, där 3 meter varit standardängd. Rotbitsprocenten är också här den ägsta (24 %) inom de 13 reviren. Medevärdet för samtiga revir är 47%- Beträffande timret har den största medeängden för rotstockarna redovisats inom Anundsjö och Piteå revir. Här bi också rotstocksproce'nterna på kubikmassan störst, nämigen 71 % mot i genomsnitt 63 % för aa revir. Rotbitsprocenten hos massaved beror mycket på typen av den skog som avverkas. Den massaved man får vid en avverkning i grov skog, består ju i huvudsak av topp- och meanbitar, förutsatt att skogen icke är av speciet dåig kvaitet, och massavedens rotbitsprocent och därmed barkprocent bir åg. Vid en huggning i ungskog bir förhåandet det motsatta. Rotstocksprocenten är atså i sin tur beroende av fera faktorer och växar starkt med dessa. T ab. II.sid. 24 visar förutom barkprocenter även genomsnittiga värden på rotstocksprocenter enigt provtumningarna. En höjning av rotstockarnas ande med IO% höjer barkprocenten med I,z a 1,4% för tatimmer av den här förekommande dimensionsfördeningen och för massaved med 1,4 a r,6 %- Kap. IV. Barkprocenter för sortiment Ta Genomsnittiga barkprocenter för timmer och massaved ha beräknats för hea än eer andskap på grundva av de för oika zoner och dimensioner erhåna procenterna i tab. 3-6 samt de sortimentsförhåanden, som framgått av provtumningarna från reviren och som redovisats i det föregående. Har man virke, som avsevärt skijer sig från detta materia beträffande medeängd, groveksfördening eer rotstocksprocent, är det givetvis icke

23 4r: s BARKMASSEPROCENTER FÖR TIMMER OCH MASSAVED 23 tirådigt att begagna dessa genomsnittsprocenter. Med edning av tabeerna 3-6 sid. I4 har man emeertid möjighet att erhåa en barkprocent som bättre motsvarar verkigheten, såvida man - genom okuärbedömning eer mätning - någorunda känner dimensionsfördeningen och rotstockarnas ande. Längd- och groveksförhåande får man för övrigt kännedom om genom eventuea mätbesked. I tab. II, sid. 24 ämnas de beräknade barkprocenterna för timmer och massaved av ta. Den är upprättad enigt medevärden från provtumningarna inom de revir, som äro beägna inom de angivna områdena. Den grundar sig därför på de förutsättningar beträffande medeängd och groveksfördening, som tidigare redovisats i tab. 8-Io. Barkmassetiäggen ha avrundats ti hea och hava procent. Som förut nämnts, har timmer inom de festa revir tagits ut t. o. m. 4 tum i topp under bark, och barkprocenterna äro beräknade i enighet med denna dimensionsgräns. Då man vanigen anser det fördeaktigare att ta ut tatimmer t. o. m. 6 tum och göra massaved av de kenare dimensionerna, ha barkprocenter beräknats även för detta fa. Den enigt tumningarna redovisade kubikmassan i kass 4,o-5,9 tum fick då utgå ur dimensionssammansättningen, och barkprocenter beräknades för resten av timret. Dessa procenter bevo obetydigt högre än de i tabeen angivna vid minimidiametern 4 tum. För timmer från 4 revir, där barkprocenten beräknats för 4 respektive 6 tums minsta toppdiameter erhös en största skinad av 0,3 % Man kan atså i praktiken använda tabeen även för en minimidiameter på timret av 5 eer 6 tum i topp. Förkaringen ti att procenterna ej ändrades är för det första, att tatimret i 4- och 5-tumskasserna endast utgjorde ungefär en tionde av hea kubikmassan. För det andra medför en höjning av minimidimensionerna att rotstockarnas barkprocent minskar, medan deras ande av tirurets voym ökar. Dessa förändringar ha atså för barkprocentens vidkommande i stort sett bivit utan betydese. Vid en höjning av tirurets minimidimension bör man dock normat få mera grov massaved, och dennas barkprocent bir då ägre än den som erhåits för det här bearbetade materiaet. För att tigodose dem, som för sitt virke ha en annan sammansättning av rotstockar och övriga stockar än reviren i änet, ha barkprocenter beräknats för två aternativa rotstocksprocenter, varav den ena är ägre och den andra högre än den genom tumningarna erhåna. Barkprocenterna angivas i samband med korresponderande rotstocksprocenter (i koumnen ti höger därom). För Jämtand, där inga provmätningar utförts, har rotstockarnas medeängd vats med beaktande av uppgifterna från. en av Föreningen skogsarbetens stickprovsundersökningar vintern I i samband med undersökningar beträffande topprotmätning. Dessa ängder ha justerats, enär medeängderna för I950 års tumningar inom övriga än genomgående visa sig vara ägre än

24 24 SVEN-OLOF ANDERSSON Tab. n. Barkmassetiägg för tatimmer och ta- Timmer Område Minsta topp- Mede- Procent dia- ängd rot- Barkmeter för stockar masseunder rot- en. tiägg, bark, stockar, tum- procent hea fot ning tum Procent rot- stockar en. at. r Bark- masse- tiägg, procent Norrbottens och Västerbottens appmark... 4 I4, 8 59 r s so I4 Jämtand... 4 IS, o r6, 5 Härjedaen och Särna-Idre ,9 JO IJ 6o r6 Norrbottens kustand ,4 JO r6,5 6o r s Västerbottens kustand ,7 57 r s so I4 Västernorrands än I6, I JI I8 6o I6, 5 Häsingand... 5 I5, ,5 6o I g avser toppdiametern på bark Vidare har den genom tumningarna erhåna siffran på skinaden i medeängd för rotstockar och övriga stockar beaktats. Kubikmassans fördening på diameterkasser har interpoerats ur revir från 3 angränsande andskap. Vid användningen av barkprocenterna erinras om en förutsättning, som har stor betydese för topp- och meanstockarna. Deras barkprocenter gäa för den genomsnittiga ängd på rotstockarna av 15, I fot, som konstaterats genom provmätningarna. Skue denna medeängd avsevärt förändras, påverkas barkprocenterna för övriga stockar. Dessa procenter öka om rotstockarna tagas kortare. En ren massavedhuggning i yngre skog, där rotbitarna ha den medeängd på ca 13 fot, som provmätningarna visa, ger toppoch meanbitar, som ha högre barkprocent än vad tabeerna angiva. För att få något grepp om detta spörsmå apterades ett hundrata stockar från 4 försöksytor inom appmarken med utesutande 4 respektive 6 meters rotstockar (motsvarande 13, I och 19,7 fot). För meanstocken närmast rotstocken beräknades sedan barkprocenten, och denna bev i första faet 8, 7 och i andra faet J,I. En skinad av 1,6% uppstod atså huvudsakigen genom oik a rotstocksängd. I detta fa var dock differensen i rotstockarnas ängd jämföresevis stor, 6Y:! fot, och vidare omfattade materiaet inga egentiga toppstockar, vika ha ett utjämnande infytande på barkprocenten i gruppen övriga stockar. Barkprocenten för ett het sortiment förändras givetvis icke genom att rotbitarna tagas ängre eer kortare, förutsatt att man utnyttjar samma de av stammen. En minskning av medeängden sänker rotbitsprocenten, men barkprocenten för sortimentet förbir densamma. Före apteringens