Volymviktsvariationer hos planterad gran

Transkript

1 Voymviktsvariationer hos panterad gran Variations in density of panted spruce av PER NYLINDER MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT BAND 43 NR 3

2 INNEHALL Inedning o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 3 Beskrivning av ståndorten och beståndet o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 4 Materiainsaming och primärbea;rbetning o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o. o o o o o 6 Voymbestämningar o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o. o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 7 Fuktighetens variationer o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 10 Torrvoymviktens variationer o o o o. o o o o o o o o o o. o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 22 Sammanfattning o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 39 Summaryo o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 40 Litteraturanvisning o o o o o o o o o o o. o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 42 Biaga o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o. o. o o. o o o o o o o o o 44 Sida

3 Inedning Sedan ett anta år tibaka är granens kvaitetsproduktion föremå för ingående undersökningar vid statens skogsforskningsinstitut. På en provyta på Omberg, Östergötands än, studeras såunda förbandstäthetens infytande på b. a. granens kvaitet. Vid panäggningen av materiainsamingen för denna undersökning ansågs det ämpigt att utföra ett anta merobservationer b. a. över fuktighetens variationer hos trädet för att härigenom få jämföresemateria ti pågående undersökningar i andra dear av andet. Av vissa skä ha några av dessa observationer först bivit föremå för en bearbetning och resutaten av denna framäggas nu som en separat undersökning. Materiainsamingen har ti övervägande deen ombesörjts av skogvaktare H. ]OHANSSON. Under dennes edning har även det omfattande aboratoriearbetet med b. a. fuktighets- och voymviktsbestämningarna utförts. Räknearbetena ha verkstäts av ett räknekontor under edning av fru R. ERIKssoN. På en mindre de av materiaet har vidare civ. jägm. G. ENANDER utfört en orienterande bearbetning. Ti dessa mina medhjäpare ber jag här få framföra ett uppriktigt tack. I* M edde. från Statens skogsforskningsinstitut. Band 43: 3

4 Beskrivning av ståndorten och beståndet skogsforskningsinstitutets provyta nr rg5 är beägen på kronoparken Omberg, Karsby revir, Östergötands än. Ytan igger på övre deen av Ombergs sydsuttning ca r km norr om Avastra gård. Provytan, som är uppdead i fem deytor I-V, panterades år 1904 med, zfz gran. Enigt tigängiga uppgifter har samtiga deytor panterats med samma pantmateria och fröet torde med största sannoikhet ha härstammat från trakten. Deyta I är panterad i r,o m kvadratförband, II i r,zs m, III i r,so m, IV i 1,75 m och V i z,o m kvadratförband. Topografin inom ytorna växar från pan ti en markutning av ca 15. vindexpositionen är stark från nära nog samtiga väderstreck. Jordarten utgöres av en svaad, i ytan stenfattig morän. På grund av moräntäckets varierande tjockek finnes inom och mean deytorna en viss variation i boniteten. Jordartens mekaniska sammansättning framgår av tab. r. Variationerna mean deytorna äro, som framgår av tabeen, rätt små. Det är endast ifråga om basmineraindex som en av deytorna, nr II, avviker mer påtagigt från de andra. Jordmånstypen är brunjord och humusens kemiska sammansättning framgår av tab. 2. Tabeen visar, att näringshaten är hög. Såvä minerajordens som humusens beståndsdear ha bestämts på en de av ett generaprov, som erhåits efter sammansagning av fem stycken objektivt uttagna prover på varje deyta. Den höga näringstigången i marken avspegar sig också i forans samman- Tab. 1. Jordartens mekaniska sammansättning på de oika deytorna. Composition of soi. Grus Sand Mo Mjäa Ler Bas Grave! Sand Fine sand Sit Cia y mine- Ytnum- ramer zo-6 6-z Z-0,6 0,6-0,2- o,o6- o, o z- o,oo6 o, o o z index Pot No. -0,2 -o,o6 -o,oz -o,oo6 ---o, 002 mm Minera mm mm mm mm mm mm mm mm b ase index % % % % % % % % % I IO II Ig5: r 5,6 II, 3 g, 2 I4, 8 Ig,4 I g, 3 g, , 3 II, 77 Ig5: II I I, 5 I5,8 13, I I5,0 I3, I 12, I 7,7 4> I 7> 8 I6, 28 Ig5: III 8, 3 I3, 3 II, 2 I4, 9 I7, 2 I4, 6 8, 6 5,3 6, 6 ro, 13 I95: IV I4,2 I4, 5 ro, z IZ, 5 I4, 6 I3, 7 8,3 s, 6 6,4 g, 72 Igs: v - I?, 6 IO, 6 I4, 7 17,8 IÖ, I g,3 IO, 5 3, 2 g,i7

5 VOLYMVIKTSVARIATIONER HOS GRAN 5 Tab. 2. Humusagrets ph, humushaten (bestämd som gödförust), tota kväve (Ntor), ammoniumkoridösig kak (CaOsoi), tota kak (CaO), kai (K 20) och fosfor (P 20 5) i humusagret för de oika deytorna. Data on the humus stratum: ph, arganie content (as oss of heat), tota nitrogen, soube ime (sovent NH 3C), tota ime, potash and phosphoric acid. Tota Assimier- Fosfor- Humus- kväve bar kak Tota kak Kai syra Y t- hat Tota Totaime Potash Soube ime Phosphoric nummer ph Organic nitrogen acid Pot No. content % I gjkg av humus ( = gödförust) In g. per kg humus (=oss of heat) I rgs: I S, I 2 29, 7I 20,5 IJ, g, I 6,4 rgs: II S, og 2J, 25 IJ,6!8, S,9 1gs: III s ,7!8, 8 38,8 8, 7 6,o 1gs: IV 51 I I 34,60 18,8 1J,6 3S. 3 8,o s. 2 1gs: v s. 25 2S, g6 19,6 19, O, 9 S,8 sättning. I de mest fusutna dearna saknas visserigen växttäckets bottenskikt men vid titagande justigång inträda friskmossor, harsyra och båsippa. I uckor i beståndet, även förhåandevis små sådana, påträffas skogssaad, gusippa osv. De större uckorna domineras av druvfäder, haon, bredbadiga örter såsom midsommarbomster, brännässa m. f. samt gräs. Genom stormfäningar under åren ha i några av deytorna uppstått större uckor. Detta försvårar givetvis en jämförese mean de oika förbanden. Denna fråga ska emeertid beröras i en kommande redogörese. För denna undersökning kan emeertid stormfäningarna anses vara av underordnad betydese. De oika deytornas medediametrar och höjder framgå av tab. 3 och en förteckning över provträden redovisas i bi. r. Tab. 3 Grundytemedestammens diameter och höjd i de oika deytorna; juni (Deyta I har bivit särskit svårt utsatt för stormskador). Average diameter and height of the trees; J une (Pot II has been very bady damaged by storm). Medediam. Medehöjd Yta nr A verage diameter A verage height Pot No. cm m 1gs: I 14, I 14, o rgs: n 13,9 13,5 rgs: III IS,4 14,5 1gs: IV 17,o IS,o rgs: v 17,6 1S, 5

6 6 PER NYLINDER Materiainsaming och primärbearbetning A v de provträd, som uttogos för undersökningen över förbandets infytande på kvaiteten, ingår endast en de, 53 st., i föreiggande materia. Sedan ytorna vid rg48 års revision uppskattats på vanigt sätt, uttogos genom kvoträkning ett anta provträd. Dessa träd fädes successivt vid sju oika tifäen under rg48-4g. Vid varje undersökningstifäe uttogos ett anta provträd, som bevoföremå för en mer noggrann undersökning av b. a. fuktigheten och voymvikten. Sedan träden efter fäningen beskrivits och uppmätts med avseende på ett ferta egenskaper såsom höjd, krongräns, torrgrensgräns, toppskott etc., sektionerades de och en ca 5 cm tjock trissa togs vid r, ro, go % av trädhöj den ovan mark. Omedebart efter det en trissa sågats, uttogos så ångt möjigt nio stycken provkroppar i enighet med fig. r. Provkropparna i yttre spinten betecknades atid med >>I>> resp. >>g>> och i mittenspinten med >>2>> resp. >>8>> osv., oberoende av om övriga provkroppar kunde uttagas eer ej. Provkropparna vägdes därpå omedebart i skogen med hjäp av en torsionsvåg, fig. 2. Vid hemkomsten torkades provkropparna i värmeskåp under 24 timmar vid ca ro2 o C. De vägdes sedan på nytt och voymbestämdes. För varje provkropp bestämdes vidare den injära medeårsringsbredden och höstvedhaten. Fig. r. Schematisk bid av provkropparnas äge i tvärsnittet. Schematic drawing shcwing the position of the specimens in the cross-section. Fig. z. Torsionsvåg, fabrikat: Roer Smith, Bethehem, USA. Torsion Baance, manufactured by Roer Smith, Beth!ehem USA.

7 VOLYMVIKTSVARIATIONER HOS GRAN 7 Voymbestämningar För bestämning av små träkroppars voymer ha oika forskare begagnat sig av oika metoder, t. ex. KINNMAN, 1923; KLEM, 1934; KOLLMAN, 1936; THUNELL, Samtiga metoder med undantag av KLEMS synas emeertid vara förhåandevis tidsödande. När det gäer bestämningar av ett så stort anta provkroppar; det här är frågan om- ca stycken- är det av en icke ringa betydese, att voymbestämningen kan utföras så snabbt som möjigt. Efter en de försök med oika typer av apparater har H. JoHANsSON vid skogsforskningsinstitutet konstruerat en, som vä kan anses fya fordringarna på såvä snabbhet som noggrannhet. Apparatens konstruktion framgår av fig. 3 och 4 Fig. 3 och 4 Voymeter-bägare. Voumeterbeaker. 2* Medde. från Statens skogsforskningsinstitut. Band 43: 3

8 8 PER NYLINDER Vid voymbestämningen förfares på föjande sätt. Sedan bägaren fyts med vatten påsättes ocket och at vatten ovan ocket häes bort, fig. 4 Locket borttages därpå och provkroppen stoppas ned i bägaren varpå ocket ånyo sättes på. Den mot provkroppens voym svarande vattenmängden, som nu befinner sig ovanför ocket, häes över i ett mätgas och voymbestämmes. För att undvika, att vattendroppar stannar kvar på gasväggarna, är det ämpigt att ösa en agom kvantitet ytspänningsnedsättande ämne i vattnet. Genom att stäa mätgaset på en anordning med en spege underättas aväsningen högst yäsentigt, fig. 5. Fig. 5 Anordning med spege för underättande av aväsningen av mätgaset. Arrangement with mirror for faditating the reading of the gradnated gass. För att pröva apparatens tiföritighet utfördes en serie voymbestämningar av 35 stycken provkroppar av trä med en storek varierande mean 5 och 25 cm3 Provkropparna, som voro paraeepipediska, voymbestämdes med hjäp av ett skjutmått. Vidare bestämdes viktsförusten vid nedsänkning i vatten och sutigen uppmättes voymen med den nykonstruerade apparaten. Bestämningarna utfördes både med oimpregnerade och med scheackösning impregnerade provkroppar. Resutatet av undersökningarna har sammanstäts i tab. 4 Av tab. 4 framgår, att i jämförese med den stereometriska mätningen den nya metoden genomsnittigt ger ika resutat men något för högt i jämförese med metoden genom bestämning av viktsförusten i vatten. I tabeen redovisas även en beräkning av procentuea avvikesen från ett antaget rätt värde. I första faet har det rätta värdet ansetts vara det

9 VOLYMVIKTSVARIATIONER HOS GRAN 9 Tab. 4. Jämförese mean oika metoder för bestämning av träprovkroppars voym. Metod 1: stereometrisk uppmätning. >> II: bestämning av viktsförusten genom nedsänkning i vatten.» III: enigt voymeter-bägaren. Comparison between different methods of determining the voume of the wood specimens. Method 1: stereometric measuring; II: computing the oss of weight by immersion in water; III: by voumeterbeaker. Metod Method Text Oimpregnerade Med scheackösning provkroppar impregn. provkroppar Uninpregnated Sheac diute impregnated specimens specimens I II III I II III Medeta cm 3. 13,99 A verage cm' Medeavvikese cm ,024 standard deviation cm 3 13, gr 13,99 14,04 13,9 I 14,04 5, ,032 5, or Medeta%... IOO, o o 99,39!00, I I 100,34 99,37 100,49 Average% Medeavvikese %... - O, 53 o, 724 0,66r o, , 72 I standard deviation % Medeta%... IOO, 62 IOO,oo 100,73 100,9 6 99,98 O!, II Avetage % Medeavvikese %... o, o,bzb o, 3 r g 0, 3 I 6 o, 684 standard deviation % som erhös med den stereometriska metoden och andra faet det som erhös genom bestämningen av viktsförusten. För att ytterigare pröva metodens noggrannhet utfördes en sene kontobestämningar av kroppar med kända voymer. Resutaten redovisas i tab. 5 Som framgår av tab. 5 äro resutaten fut godtagbara. Voymbestämningarna synas vara behäftade med ett systematiskt fe, som yttrar sig i en överskattning av voymen med ca 0,1 cm5. Det kanske bör påpekas, att vid samtiga nu utförda bestämningar har den förutsättningen gjorts, att mätgaset möjigjort en korrekt voymbestämning. De fe, som uppstå, skue med den storeken av provkroppar, som kommit ti användning vid föreiggande undersökning, uppgå ti 0,6 a 0,3% Voymeter-bägaren kan även användas på samma sätt som en pyknometer. Voymen erhåes då enigt formen V = (m 1 + m 2 + k m 3) - (m 1 + m 2 + k m 4) = (m3-m 4) k, där m 1 = provkroppens vikt m 2 =bägarens vikt

10 O PER NYLINDER Tab. 5 Jämförese mean oika provkroppars exakta voymer och voymer bestämda med voymeter-bägaren. Comparison between different specimens' actua voumes and the voumes determined with the voumeter beaker. Text Verkig voym\ 13, o Actua voume \ Försök nr I. 13, I Test No. I I 2 Provkropp nr Specimen No 3 i 4 5 Voym Diff. Voym Diff. Voym Diff. Voym Diff. Voym Diff. Diffe- Diffe- Diffe- Diffe- Diffe- Vcume rence Voume rence Voume rence Voume rence Voume rence cm3 cm3 cm3 cm3 cm3 cm3 cm3 cm3 cm3 cm3 - O, I \ 15,4 - >) , I 0, I 15,5 0, I 19, I o, o 28,4 0, I 34.5 o, o 19, I - 28,3 15,5 O, I 19, I o, o 28,5 0, ,6 )) , I o, I 15,5 O, I 19, I o, o 28,4 O, I 34.6 O, I )) ,0 o, o 15,5 O, I 19, I o, o 28,4 0, I ,2 o, o z )) s.. 13,0 o, o 15,5 O, I 19,2 0, I 28,4 O, I 34,6 O, I Medeta O, I o,!2 Average o,o6-0, I O, I ma = vattnets vikt, när bägaren är fyd upp ti ocket m 4 =vattnets vikt, sedan provkroppen stoppats ned i bägaren och över ocket befintigt vatten borthäts och k = en korrektionsfaktor med hänsyn ti vattnets spec. vikt för den temperatur vattnet har vid försöken. Av dessa äro m 2 och ma konstanta för en viss voymeterbägare och m 1 har bestämts tidigare. Voymbestämningen enigt pyknometerprincipen är i det närmaste ika snabb som den tidigare beskrivna metoden under förutsättning att vägningen ordnas rationet. Fuktighetens variationer Över fuktighetens variationer i det evande trädet kan med avseende på tiden tvenne faser urskijas; nämigen des en dygnsvariation och des en årstidsvariation. Undersökningar över fuktighetsvariationerna hos granen under dygnets oika dear har hittis endast i begränsad omfattning bivit utförda av b. a. TH. HARTIG, r8jr, r876, och LANGNER, De av den förstnämnde forskaren funna skinaderna i fuktighetshaten mean oika tidpunkter på dygnet voro emeertid små och betydigt mindre än de skinader, som iakttagits mean träd, undersökta vid i övrigt jämförbara förhåanden, LANGNER.

11 VOLYMVIKTSVARIATIONER HOS GRAN II Med hänsyn ti den stora variation, som finnes i transpirationens intensitet vid oika tidpunkter på dygnet, torde det emeertid vara ofrånkomigt, att även fuktighetshaten varierar i trädstammen under dygnets oika dear. Hos björk har såunda MATHIESEN, I95I, funnit att vätskeströmmen mitt på dagen hade en hastighet av ca I, s mftim. under det att den på natten endast uppgick ti ca o, r mftim. Med avseende på vätskeströmmens hastighet kunde hon konstatera en viss eftersäpning i jämförese med transpirationen och att hastigheten var något mindre i stampartierna ovan än under krongränsen. MATHIEsEN kunde även påvisa, att vätskeströmmen bestod förutom av en ongitudine även av en radiär och en tangentie stigningskomponent. Med avseende på årstiden har de festa forskare som syssat med hithörande probem ansett sig kunna konstatera en viss variation. Såunda fann t. ex. R. HARTIG, I874 m. f., att hos ta och gran fuktkvoten i spinten uppvisade ett maximum i januari och juni-jui samt ett minimum i apri och oktober. LAGERBERG, LUNDBERG och MELIN, I927, konstaterade ett maximum hos fuktigheten i spinten i februari-mars, men i motsats ti HARTIG ett mini mum i juni-jui. Ytterigare kan nämnas, att LöF, I9I4, fann, att det vinteravverkade virket hade en större fuktkvot än det sommaravverkade. LANGNER, I932, har på det kanske hittis största undersökningsmateriaet - 6o st. granar- funnit stora variationer i spintens fuktighet under oika tidpunkter på året och orsaken ti dessa variationer anser han vara den rådande vädereken. Såunda skue fuktigheten i veden stiga vid fuktig och ka väderek och sjunka vid torr och varm. Som en föjd härav bir under de torra och varma sommarmånaderna fuktigheten ägre än under vintern. De variationer, som härvid kunde konstateras, voro minst i yttersta spinten och titogo starkt inåt för att därpå åter avtaga in mot kärngränsen. Även LAGERBERG, LUNDBERG och MELIN, I927, ansågo, att temperaturen och nederbörden i hög grad inverkade på fuktighetshaten i spinten. LANGNER fann också, att variationernavoro betydigt mindre i yttre spinten än ängre in. Han ansåg vidare, att vid jämförbara förhåanden trädåder och årsringsbredd icke övade något infytande på fuktighetshaten. LANGNER hade uttagit sina provkroppar på trissor från I och IO m ovan mark. Förutom tidpunkten påverkar även äget i stammen fuktigheten i det evande trädet. Härvid stiger fuktkvoten i spinten och svagt även i kärnan mot trädets topp samt från yttersta spinten in mot centrum, t. ex. HARTIG, I874, I885, I892, KrNNMAN, I926, BoBERG och juhlin-dannfelt, I928, BURGER m. f., I929 LAGERBERG, LUNDBERG och MELIN, I927, LANGNER, I932, JALAVA, I933, I934, SnMENS, I938, TuOMOLA, I943, NYLINDER, I950. Fera av dessa forskare, t. ex. BuRGER, KrNNMAN och NYLINDER kunde dock konstatera ett fuktkvotsfa från stubben några meter upp i stammen och först därefter en kontinuerig stegring mot toppen.

12 I2 PER NYLINDER Det största fuktfaet i tvärsnittet är vid kärngränsen och här kan en förfyttning av endast två a tre årsringar betyda en sänkning i fuktkvoten med ända upp ti ca IOO %, VINTILA, I929, NYLINDER, I950. Mean träd från samma bestånd har BO BERG och JUHLIN-DANNFEL T funnit, att behärskade och medhärskande träd ha en ägre fuktkvot i spinten än förhärskande, och med avseende på beståndstypen anser ANDERssoN, I9I4, att fukthaten är ägre i virke från garade än från ogarade bestånd. De fuktighetsvariationer, som konstaterats i trädet med stigande höjd över marken eer mean träd från oika ståndorter såvä med avseende på breddgrad som marksag, ansåg TuoMOLA, I943, ti största deen kunna tiskrivas variationer i torrvoymvikten. Föreiggande materia visar en påtagig variation med årstiden, fig. 6 och 7 Det är emeertid svårt att finna enka och entydiga samband mean temperatur och nederbörd på ena sidan och vedens fuktkvot på den andra, fig. 8. LANGNERS teori, att ka och våt väderek ger en hög fuktighet i veden och en varm och torr en åg, stämmer såunda icke atid för detta materia, wm Fuktkvot '?'o \ \i ; ,-_ -- - \ \ ', \ \ ''. v """ o L " majjuni jui au(! se t okt nov dec jan febr mar 1949 p 1950 Fig. 6. Fuktighetens variation hos gran under oika årstider. r = yttre spint; 'z = meanspint; 3 = inre spint; 4 = yttre kärna; 5 = inre kärna. Medeta av ro, zo och 30% av trädhöjden. Seasona moisture variation of st::ruce. I = outer sapwood; 2 = midde sapwood; 3 = inner sapwood; 4 = ou ter heartwood; 5 = inner heartwood. A verage for ro, z o and 30% of tota height.

13 VOL YMVIKTSV ARIA TIONER HOS GRAN 13 Fuktkvot fo , , maj juni jui auq sept okt nov de<c jan febrmars Fig. 7 Fuktkvotens variation i yttre spinten under oika årstider och för oika reativa höjder. I = stubbhöjd; 2 = medeta av 10, 20 och 30 % av trädhöjden; 3 = 40, so och 6o %; 4 = 70, So och go% av trädhöjden. Seasona and atitudina moisture variations in the outer sapwood. r = stump; 2 = ro, 20 and 30 % of tota height; 3 = and 6o %; 4 = 70, Bo and 9 % N!Uierbörd m.m. 50 Temperatur c o r + 15 r '20 O,... h (t-j f- r m n r 'r- v 1 vr J[ o - 10 mars apri maj JUni JUi au(! sept okt nov dec Jan febr mars Fig. 8. Temperatur och nederbörd vid Svanshas meteoroogiska station, ca 1 mi från provytan. Tem-perature and precipitation at Svanshas meteoroogica station about ro kiornetres from the experimenta ground. h r- + 5 o - 5

14 I4 Fuktkvot "o 200 PER NYLINDER \ '\ v r \ \ \ -- - \ \ ---- '"'-., o ''o av trädhöjden Fig. g. Fuktkvotens genomsnittiga variation i tvärsnittet vid oika reativa höjder. The variation of the moisture content in the cross-sections at various heights. för övrigt torde kunna anses vara i minsta aget för att tåa en mer ingående jämförese av detta sag. Variationen med årstiden synes emeertid vara -v arken samtidig eer ika vid oika höjder i stammen, fig. 7 Såunda visar sig fuktigheten i yttre spinten i toppsektionen ha en utprägad maximipunkt i jui under det att i stubben fuktigheten är störst i juni och november. Utprägade maximivärden uppvisar även fuktigheten i nedre deen av stammen under jui och november. Variationen är vidare i yttre spinten genomsnittigt större i toppsektionen än ängre ned i stammen och i tvärsnittet, fig. 6, är variationen störst i inre spinten och minst i yttre. J En de av den nämnda större variationen i toppsektionen kan därför i viss mån förkaras med att provkropparna i yttre spinten upptaga en förhåandevis större de av tvärsnittet än motsvarande provkropp i en sektion i stammens nedre dear, även om antaet årsringar är det samma som ängre ned i stammen. Någon variation i fuktigheten med årstiden hos kärnan kan ej spåras, fig. 6. Fuktighetens genomsnittiga variation i stammens oika dear framgår av

15 VOLYMVIKTSVARIATIONER HOS GRAN Fuktkvot o ' ,- 1 \, " \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ 2 ' \ ' "\. 34 \. 11 r 'ro av trädhöjd'm Fig. ro. Fuktkvotens i yttre spinten variation med höjden i stammen. r =träd med diam. brh. överstigande 20, o cm; 2 = diam. brh. r6, o-r g, 9 och 3 = diam. brh. I2,o-r5,9 cm p. b.; 4 =medeta. The variation in moisture content in the ou ter sapwood of trees of different heights. r= tree of diameter at breast height over z o cm; z= r6.o-rg.g cm; 3 = tz.o-rs.g cm; 4 = average. fig. g. I spinten sjunker såunda först fuktigheten från stubben ti ungefär ro % av höjden. Därpå föjer en oavbruten stegring mot toppen. I sjäva toppsektionen är fuktkvoten i yttersta spinten ägre än vid 70 och 8o % av höjden. Orsaken härti torde het kunna förkaras av provtagningstekniken. Någon nämnvärd variation i kärnans fuktighet kan ej påvisas. Mean oika träd finnes, som framgår av fig. ro, en stor skinad i fuktkvoten. De grövsta träden uppvisa såunda den största fuktkvoten och de kenaste den ägsta. Vidare är stigningen mot toppen från ca ro % av trädhöjden ej så utprägad hos de grova som hos de kena eer framför at hos de medegrova träden i beståndet. Som fig. ro avser yttre spinten och då årsringsbredden enigt LANGNER icke påverkar fuktigheten, igger det nära ti hands att tiskriva provningstekniken en viss de av variationen. Provkroppar från grova träd innehåa nämigen ett mindre anta årsringar än provkroppar från kena träd. Prov- 3* Medde. från Statens skogsforskningsinstitut. Band 43: 3

16 r6 PER NYLINDER Tab. 6. Genomsnittig fuktkvot i mittersta och innersta spinten hos oika grova träd. A verage moisture content in the midde and inner sapwood of spruce of different diameters. Diameter kass Diameter dass Innerspint Inner sapwood Procentue höjd Height as a percentage of tota height I ro o 70 8o Fuktkvot Moisture content I ro I2,o-I5,9... I2I IOO ro8 ro8 II2!2!! r6,o-i9,9...! II4 114!2!!28 139!38!41 zo,o-...! !38! r66 Mittenspint Midde sapwood I2,o-I5,9...!50! ! r6,o-i9,9... I !38''! ,0-... o o o 171!52!52 149!46 145! kroppen från de grövre träden kommer därför att innehåa en reativt mindre de utefter radien än hos de kenare träden. Detta bestyrkes devis av sammanstäningen i tab. 6, som visar, att skinaden i fuktkvoten för inner- och mittenspinten för oika grova träd fortfarande består och att fuktkvoten för de grövsta träden är mindre än fuktkvoten för de kenaste i yttersta spinten, fig. ro. Denna sistnämnda skinad är emeertid för iten för att het kunna förkaras med att provkropparna från de oika träden ej innehåa motsvarande årsringar. En jämförese mean tab. 6 och fig. ro visar för övrigt, att fuktkvoten i mittspinten för de grövsta träden är ungefär ika stor som fuktkvoten hos de kenaste i yttersta spinten. Nedanstående sammanstäning visar ti sist, att skinaden i antaet årsringar i spinten för de oika diameterkasserna ej är påfaande stor. För detta materia vi det därför synas som om årsringsbredden skue öva ett visst infytande på fuktkvoten. Diameterkass... rz,o- r6,o- zo,o- Diameter kass Anta årsringar i spinten... r8,8 rg,9 rg,8 Number of annua rings in sapwood I yttersta spinten är fuktkvoten genomsnittigt större mot norr än mot söder på stammen, tab. J. Orsaken härti torde i första hand kunna tiskrivas variationerna i torrvoymvikten. Denna visar sig nämigen genomsnittigt vara något ägre mot norr än mot söder.

17 43' 3 VOLYMVIKTSVARIATIONER HOS GRAN i7 Tab. 7 Genomsnittig fuktkvot och torrvoymvikt i yttersta spintns norr- och södersida vid oika höjder i stammen. Average moisture content and dry density (ovendry weightovendry voume) in the outer sapwood's north and south sides at different heights of the trunk. Provkroppens äge Specimen' s Fröjd i stammen i procent Height as a percentage of tota height 6o So position I ro so JO go Genomsnittig fuktkvot A verage moisture konten t Norr... North IJO, 81 r ss. 21 r6r,g r62, 81!63, , I IJ0,61 176,31!83, 61 I JO, o Söder... IJO, 2 152,6 r6o,8 r62, 3 163, I r6o,6!64,5 IJI, 5 179,5 r6g, r south Genomsnittig torrvoymvikt A verage dry densit y Norr.... o, ,445 0,430 0,425 0,4201 0,4!21 0,40II o, 393 North o, 393 0,414 Söder... o, 429 o, 454 0,437 o, 426 0,4I7 0,4I3 0,408 0,396 0,396 0,413 south En sammanstäning har gjorts över fuktigheten i yttersta spinten omedebart under och över krongränsen. Det framgår av denna, att krongränsen eer någon därmed korreerande egenskap svagt synes påverka fuktigheten så att denna stiger kraftigare i ansutning ti krongränsen. Genomsnittigt avstånd från krongränsen i procent av trädhöjden (-nedåt; + uppåt) I5 % - 5 % + 5 % + I5 % Avarage distance from crown as a percentage of tota height (- downwards; + upwards Genomsnittig fuktkvot... r6r,2 r6o,r r65,8 r68,8 Avarage moisture content Genomsnittig torrvoymvikt... 0,426 o,4r6 o,4o8 0,402 A varage dry density Variationen synes såedes i detta fa ej, som senare ska visas i annat sammanhang, vara en direkt föjd av torrvoymviktens variationer. Som tidigare nämnts, s. rz, ansåg TuoMOLA, att man ti största deen skue kunna förkara fuktighetens variationer såsom en föjd av variationer i vedens struktur och då framför at i voymvikten. I ett anta figurer har redovisats råvoymviktens, fig. r5, torrvoymviktens, höstvedhatens och årsringsbreddens, fig. r8, genomsnittiga variationer i yttersta spinten hos oika grova träd. En jämförese mean dessa figurer och fig. ro, som återger fuktigheten i yttersta spinten, visar, att vissa samband kunna spåras och framför at gäer detta mean fuktigheten och tonvoymvikten.

18 18 PER NYLINDER Om detta sistnämnda samband är påtagigt bör det enkast kunna komma ti uttryck genom en beräkning av voymen uft i veden. Med hjäp av diagrammet i fig. II har därför voymandeen uft i procent av vedens friska voym beräknats. Diagrammet har uppgjorts på grundva av ekvationen: = roo-r (u+ 100 ) 1,53 där = voymdeen uft, R = vedens torr-råvoymvikt, u= fuktkvoten och 1,53 träsubstansens spec. vikt, NYLINDER, Luftens voym 1 procent av vedens Fuktkvot 50 i% < R i 1.1 i i i i j i i J j J o.3s o.4o o.4s o.5o o.5s o.so ro Fig. n. Nomogram för bestämning av uftens voym i veden när vedens fuktkvot och torrvoymvikt ro eer rå-torrvoymvikt är känd. Nomogram showing the voume of air as a percentage of the voume of wood when moisture content and dry density (ovendryjovendry) or green-dry density (ovendryjgreen) are known. Det visar sig härvid, fig. 12, att icke i något fa maxima fuktighet råder i veden. I sj äva verket torde det endast vara i den under bidning varande årsringen som vattenmättnad råder. De skinader, som tidigare konstaterats i fråga om fuktkvoten i yttre spinten mean oika grova träd, har nu utjämnats och andeen uft i yttre spintens ved synes endast svagt variera både med avseende på höjden i stammen och mean träd av oika grovekar. Luftvoymens i veden variation med årstiden har agts upp grafiskt i fig. 13. Det framgår av denna, att voymen uft i yttersta spintens ved uppvisar ett maximum i augusti och i mars, dvs. i stort sett det omvända mot fuktigheten. För rotsektionen kan endast urskijas ett maximum i augusti. För de inre dearna av spinten äro variationerna mer oregebundna. För

19 - ---.p 4 VOLYMVIKTSVARIATIONER HOS GRAN Luftens voym i procent av vedens I _:::: t r---t------t L' -r ' ::_.; 1 10 ;:::;--=-.:..:?-:.o:--- :-=== ==1'---::..:::...::::..-..=: ''o av trädhöjden Fig. 12. Luftens voym i procent av vedens vid oika höjder r; 2 och 3 motsvarande i fig. ro; 4 = mittenspint; 5 = inre spint; 6 = yttre kärna; 7 = inre kärna; 4-7 medeta för samtiga träd. Vo1ume of air as a percentage of the voume of wood at different heights. x, 2 and 3 simiar as in Fig. ro; 4 = midde sapwood, 5 =inner sapwood, 6 = outer heartwood, 7 =inner heartwood, 4-7 = average for a the trees. Luftens voym i procent av vedcz.ns 40, , , , , "'\..., ' ' v" ' ' 30,,,, ;' ' ' ' ' \ "\ 1. A :::.:-----,, '-----f<;-.. -?-'?'"":. " ".:_, _ : ;::,- j-.;;<;::::--,=--_ -=-=----:: 'v" maj juni ju1 au sept okt nov dec. jan febr mars Fig. 13. Luftvoymens variation hos veden under oika årstider. r = vid stubben; 2 =ro -30 %; 3 = 4o-6o %; 4 = 70-90% av stamhöjden. r-4 =yttre spinten; 5 = mittenspinten ro-30 %; 6 =inre spinten ro-30% av trädhöjden. Seasona variations of air voume in wood. 1 =at the stump, 2 = average of ro-go% of tota height, 3 = %, 4 = 7o-go %- r-4 =ou ter sapwood, 5 = midde sapwood ro- 30 %, 6 =inner sapwood ro-30% of tota height. innersta spinten kan såunda urskijas maximivärden i juni och augusti och för mittenspinten endast en maximipunkt, nämigen i juni. Observationerna i mitten och innersta spinten avser medetaen av höjderna Io, 20 och 30 % Den variation i fuktigheten, som kunnat iakttagas inom spinten med årstiden och inom oika dear av spinten samt mean oika träd består även i fråga om uftandeens variation för årstiden och mean spintens oika dear i tvärsnittet men endast svagt i fråga om höjdäget i stammen och mean oika träd.

20 20 PER NYLINDER Om det såedes är torrvoymvikten (TuoMOLA) eer om det på grund av agarna för vätsketransporten i samma transversea edningsbanor är voymdeen uft, som bestämmer fuktkvoten, eer eventuet andra faktorer, ska här ej närmare diskuteras. Ti dessa probem hoppas författaren få återkomma i andra pågående och panerade undersökningar. Från vissa synpunkter sett, t. ex. fottning, är det sammansättningen av komponenterna fuktkvot och torrvoymvikt, dvs. råvoymvikten, som är av intresse att studera. (Råvoymvikten = vedens vikt i fuktigt tistånd dividerad med voymen vid samma fuktighet, NYLINDER, rgso, s. IJO). Av fig. 14, som återger råvoymviktens variation inom det växande trädet, Råvoymvikt Qjcm3 1.i , , , ,-----, -- 1.o -=- 0.9 ''-..., r-_ --r--c Ua O.s t ' :----::::: =t---t % av trädhöjden Fig. 14. Råvoymviktens variation i tvärsnittet vid oika reativa höjder: r = yttre spinten; 2 = mittenspinten; 3 = inre spinten; 4 = yttre kärnan; 5 = inre kärnan. Green densit y (greengreen) variation in cross-seetian at different heights. r= outer sapwood, 2 = midde sapwood, 3 =inner sapwood, 4 =ou ter heartwood, 5 =inner heartwood. Råvoymvikt Q.jcm:? too 0.95 ' p '-.. t::---< --f'...'... f., " ' fo av trädhöjden Fig. 15. Rå voymviktens variation i yttre spinten. 2 = träddiameter r6, o-r g, 9 cm; 3 = 20,o cm och grövre; 4 = I2,o-15,9 cm i brösthöjd. Green density (greenjgreen) variation in ou ter sapwood. z= tree diameter r6.o-rg.g cm, 3 = zo.o and over, 4 = rz.o-rs.g cm at breast height.

21 VOLYMVIKTSVARIATIONER HOS GRAN ZI framgår, att kärnans råvoymvikt genomsnittigt är ca o,s gjcm3 I spinten stiger genomsnittigt råvoymvikten från ca 0,85 gcm3 i innersta spinten ti ca r,o gjcm3 i yttersta spinten. Tab. 8. Medevärde och medeavvikese för råvoymvikten i kg per m 3 i yttersta spinten hos gran. Average and standard deviation of green density (green weightgreen voume) in kg per m 3 in the outer sapwood of spruce. Text Medevärde... I 0231 I Avetage I Höjd i stammen i% av trädhöjd Height as a percentage of tota height ro so 6o 70 Medeavvikese... s6\ standard deviation Råvoymvikt qjcm 3 1, 1 1, O, V" -y_ g _ g r-_ "' \ O, a- '' ' " - - ' ' ',, o go 62 O, 7 o, 6 O, r t!)) -- «mij JUni JUi au Q sept okt nov dec Jan febrmars Fig. r6. Råvoymviktens variation med årstiden. r = yttre spinten; 2 = mittenspinten; 3 = inre spinten; 4 = yttre kärnan; 5 = inre kärnan. Green density (greenjgreen) seasona variation. r = ou ter sapwood, 2 = midde sapwood, 3 =inner sapwood, 4 = ou ter heartwood, 5 = inner heartwood. 5 4

22 22 PER NYLINDER Variationen mean träden är emeertid rätt stor, viket framgår av fig. 15 och tab. 8. I den senare redovisas genomsnittigt för hea året medevärden jämte medeavvikeser för råvoymvikten i yttersta spinten vid oika höjd å stammen. Även variationerna i råvoymvikten under oika dear av året äro påtagiga, fig. 16 och 17, och i stort sett föja fuktkvots- och råvoymviktskurvorna varandra. Skinaderna mean spintens råvoymvikt i november och mars uppgår ti ca so kgfm3 f. En rätt avpassad huggningstid kan såedes vara fut tiräckig för att få t. ex. befarat sjunkvirke att kart fyta. Råvoymvikt Qjcm ' !f f_j ',t --..:: =-"':::...:::_-"':"::..::::._-.._-:: 2 3 4,, " maj JUni jui auq sept okt nov dec Jan febr mars Fig. I7. Råvoymviktens variation i yttre spinten. I = I %; 2 = ro-30 %; 3 = 40-6o %; 4 = 70-90% av trädhöjden. Green density variation in outer sapwood. I= r%, 2 =ro-go%, 3 = 40-6o %, 4 = 70-90% of tree height. Torrvoymviktens variationer Kännedomen om variationerna i torrvoymvikten hos ett trädsag är av största betydese för trädsagets rätta föräding och användning. Undersökningar över torrvoymvikten har därför het naturigt utförts sedan ång tid tibaka. För granen konstaterade t. ex. redan NöRDLINGER, 186o, att torrvoymvikten i spinten steg mot krongränsen för att sedan avtaga mot toppen men att den i toppen fortfarande var större än i roten. I motsats ti förhåandet hos exempevis taen har emeertid senare ett ferta forskare funnits, att hos granen torrvoymviktens variationer med stigande höjd i stammen äro små och att det icke finnes någon större skinad mean topp-, mean och rotsektionerna i samma träd, t. ex. ScHWAPPACH, 1898, KINNMAN, 1923 och 1928, LUNDBERG, 1928, johansson, 1939, TREN DELENBURG, 1939, NYLINDER, 1950.

23 VOLYMVIKTSVARIATIONER HOS GRAN 23 På granmateria från Bergsagen och Södermanand samt från Norrand och Omberg har resp. LuNDBERG, 1928 och KINNMAN, 1923 och 1928, funnit en viss tendens ti stegring av torrvoymvikten mot toppen. LUNDBERG fann också, att denna stegring var större ju sämre trädets stamform var. Mean spinten och kärnans torrvoymvikt i ett och samma träd kunde LUNDBERG 'ej finna någon större skinad. Under i övrigt ika förhåanden har däremot KINNMAN funnit, att den vid hög åder avsatta veden har en ägre torrvoymvikt än den under trädets tidigare evnad avsatte veden. Ifråga om kimatets infytande på torrvoymvikten anser GA YER, 1921, att vid jämförbara förhåanden det för varje trädsag finnes ett visst optimum och när kimatbetingeserna bi sämre eer bättre än detta optimum så sjunker vedens torrvoymvikt. Amänt känt är ju också att granen mot fjäkanten bidar en ved med åg torrvoymvikt. Med avseende på bonitetens infytande har KLEM, 1934, funnit, att en högre bonitet ger en ägre torrvoymvikt än medegoda och dåiga boniteter och WIJKANDER, 1897, anser, att det värdefuaste granvirket med avseende på torrvoymvikten erhåes från torra marker och från sutna bestånd. Då tonvoymviktsbestämningar i amänhet äro tidsödande har man sedan änge sökt finna samband mean torrvoymvikten och andra mer ättbestämda faktorer såsom årsringsbredd och höstvedhat. ]ANKA m. f., 1904 som nedagt mycket arbete för att utreda dessa samband, konstaterade, att ingen starkare korreation fanns mean årsringsbredd och torrvoymvikt. Ett visst samband kunde ]ANKA dock konstatera för träd från ett och samma bestånd. Liknande resutat har senare b. a. KINNMAN, 1923 och 1928, LuNDBERG, 1928, MoRK, 1928, KLEM, 1929, erhåit. Med en bestämning även av höstvedhaten stiger möjigheterna att noggrannare bestämma torrvoymvikten, t. ex. HARTIG, 1874 m. f., ]ANKA, 1904 m. f., ENEROTH, 1922, KINNMAN, 1923 och 1928, LUNDBERG, 1928, MORK, 1928, NERGAARD, 1920, KLEM, 1929 m. f., BuRGER, 1937 m. f., JoHANssoN, Fera av dessa forskare påpeka emeertid, att ej heer förhåandet mean vår- och höstved ger en het nöjaktig förkaring ti torrvoymviktens variationer. Den troigen viktigaste orsaken ti voymviktens variationer är ceernas byggnad. Såunda ha t. ex. BERTOG, 1895, JoHANssoN, 1939, påvisat, att såvä cetätheten som ceväggens tjockek starkt påverkar torrvoymvikten. Även höstvedhatens variationer inom trädstammen har tidigare varit föremå för ett ferta undersökningar. Såunda fann t. ex. KLEM, 1929, att höstvedhaten steg från märgen mot kambiet och för träd i sutna bestånd sjönk höstvedhaten ångsamt mot krongränsen för att därpå inom kronan snabbare sjunka mot toppen. KLEM iakttog också, att för träd med dåig stamform var sänkningen av höstvedhaten mer jämn från rot ti topp. Över sambandet

24 PER NYLINDER mean årsringsbredd och höstvedhat fann KLEM, att i ett och samma träd en smaare årsringsbredd gav en högre höstvedhal Detta samband var dock mer osäkert för små årsringsbredder. Som rege gav vidare en bättre bonitet en större höstvedhat för samma årsringsbredd än en sämre bonitet. Med avseende på årsringsbreddens variationer i stammen fann ScHWAPPACH, r8g8, att årsringsbredden svagt steg mot krongränsen för att sedan avtaga mot toppen. KrNNMAN, rg28, åter kunde konstatera, att årsringsbredden steg med stigande höjd i stammen och KLEM, 1929, fann, att årsringsbredden hos ett träd står i ett visst förhåande ti kronans storek. Den genomsnittiga variationen hos torrvoymvikten med stigande höjd i stammen och i oika dear av tvärsnittet framgår av fig. r8-22. I dessa figurer har en uppdening av materiaet skett i tre grupper med avseende på trädens brösthöj dsdiameter. Av fig. r8, som återger förhåandena i yttre spinten framgår, att torrvoymvikten först stiger från stubben ti ca ro % av stamhöjden för att sedan kontinuerigt avtaga ti ca 8o %, varpå en svag stegring i torrvoymvikten kan iakttagas. Skinaden mean topp- och rotsektionen är större hos de kena och medegrova än hos de grova stammarna. För mittenspinten, fig. rg, äro Torrvoymvikt Q,cm ,----,, ,-----,-----, ,----, Höstvedhat o L_ r--r ! #"" ,-== BO 90 % av trädhöjden Fig. rs. Torrvoymviktens, höstvedhatens och medeårsringsbreddens variation med trädhöjden i yttre spinten. r = brösthöjdsdiameter 12, o-15, 9 cm; 2 = diam. brh. r6,o-rg,9 cm; 3 = diam. brh. 20,o- cm; 4 =medeta av r, 2 och 3 Variations in the outer sapwood at different heights of dry density, summer wood and breadth of annua rings. r= diameter at breast height rz.o-rs.g cm, 2 =diameter at breast height r6.o-rg.g cm, 3=diameter at breast height zo.o- cm, 4=average for r, 2 and 3

25 VOLYMVIKTSVARIATIONER HOS GRAN 25 Torrvoymvikt Qcm i r--::-"-- '' 3- t... --= 2.,-- Med eårsrmqsbred d m.m F?;- '.:. ' - ' ' -, ' r-- r--:;;-- ' ' ' :::, ',!> ' r ""-.. Höst v ed hat ""-.. 'o "" <":::'_ 42 3 i = (:_ ))_ " o %av trädhqiden Fig. rg. Torrvoymviktens, höstvedhatens och årsringsbreddens variation med trädhöjden i mittenspinten. r-4 se fig. rs. Variations in the midde sapwood at different heights cf dry density, summer wood and breadth of annua rings. 1-4, see.fig. r8. förhåandena ikartade yttre spinten. Torrvoymviktens sänkning mot toppen är emeertid kraftigare i mittenspinten än i yttre spinten och vidare är skinaden mean medegrova och kena stammar större för mittenspinten än för yttre spinten. Torrvoymviktens variationer i inre spinten företer i stort sett samma bid som för mittenspinten, fig. 20. För såvä de medegrova som kena stammarna avbrytas dock den kontinueriga sänkningen i torrvoymvikten mot toppen av en svag stigning vid ca 40% av trädhöj den. Vid ca 6o% börjar sedan åter torrvoymvikten att sjunka. För kärnan, fig. 21 och 22, företer torrvoymviktens variationer i viss mån en avvikande bid i jämförese med förhåandena i spinten. I kärnan sjunker såunda först torrvoymvikten ti ca 20 % av stamhöjden för yttre och ca 30 % för inre kärnan för att sedan oavbrutet stiga mot toppen. Denna sänkning resp. stigning i torrvoymvikten är kraftigare för inre än för yttre kärnan. Skinaden mean oika grova träd är däremot för inre kärnan betydigt mindre än för yttre kärnan. I fig. 23 har en sammanstäning gjorts över den genomsnittiga variationen i torrvoymvikten i oika dear av stammen. A v figuren framgår kart hur torr-

26 z6 PER NYLINDER Torrvoymvikt jcm Med 2år.s-f rin sbradd - m. m to,, 1--- ;:::::::...:-:' ' 3--r v' Höst v ' 3 4 ' ' 1 -- " --.._ r- t--.."":.= =-..- ' : = ,3 14 _ ::::.-2 ::--- % ed hat o " o av toädhöjden Fig. 20. Torrvoymviktens, höstvedhatens och medeårsringsbreddens variationer med trädhöjden i inre spinten. 1-4 se fig. 18. Variaticns in the inner sapwood at different heights of dry density, summer wood and breadth of annua rings. 1-4, see Fig. 18. Torrvoymvikt cm Med rinq m. m :;.o 2 1' års s bredd '" ' :::_ C : 20 -:-- """'-:, Hösv czdhat,2. "o q '2 " o G Yoav trädhöjden Fig. 21. Torrvoymviktens, höstvedhatens och årsringsbreddens variationer i yttre kärnan. 1-4 se fig. 18. Variations in the outer heartwood at different heights of dry density, summer wood and breadth of annua rings. 1-4, see Fig

27 Torrvoymvikt ocm3 0.5 o VOLYMVIKTSVARIATIONER HOS GRAN o "" 3 "\\. ' : Med eår.srinsdd mm bre z4 _ ",, ,...., _? ;2 -'... '.. Höst v ed hat 3 "!. -=- " : o r. av trädhöjden Fig. 22. Torrvoymviktens, höstvedhatens och årsringsbreddens variationer inre kärnan. 1-4 se fig. 18. Variations in the inner heartwood at different heights of dry density, summer wood and breadth of annua rings. 1-4, see Fig. 18. Torrvoymvikt o_jcm JO \ A:... ' 0.40 " , ', ',' "." - ;:: y; -- -.,? - ' 4'-.. ' ' v ' "3 '. ' so 10 so so% av tradhöjden Fig. 23. Torrvoymviktens variationer i tvärsnittet vid oika reativa höjder; I= yttre spinten; 2 = mittenspinten; 3 = inre spinten; 4 = yttre kärnan; 5 = inre kärnan. Variation in dry density in cross-section at different heights. I= ou ter sapwood, z= midde sapwood, 3 = inner sapwood, 4 =ou ter heartwood, 5 =inner heartwood.

28 tv (X) J5 Uie i 1 9 tvärsnittot r<'\..... i,r- 1 f \\.. r--.,... 2;... ' 1:... f- : '\ \ \ \: \ ( 1. i ---". i '-::. \.\.,. \' ; \1 1\ f V \i 1\..., 'i. \... :':,_- Y\ 1\i! \'. \\ \", -...; \\,. v I \' Wi \'vf \1 v.. 1:-- f:'. \,if 'v v.. '--- '--- L...:._ '--- ' ' j i:ij?::! z H z t:j i:ij?::! Höjd ovan mark; 0 o BO 70 BO 90 Fig. 24. Torrvoymviktens variationer i tvärsnitten vid oika reativa höjder. r = träd med en diam. brh. av r2, o-rs, 9 cm; 2 = r6, o-r g, 9 cm; 3 = 20, o-cm p. b. Beträffande»äge i tvärsnittet>>, jfr tig. r. Siffran 5 avser såunda inre kärnan och r +g yttersta spinten. Variation in dry density in cross-seetian at different heights. 1 = tree of breast-height diameter of xz.o-xs.g cm, z= 16.oxg.g cm, 3 = zo.o- cm outside the bark. For the position in the cross-seetian campare with fig. r. t;

29 VOLYMVIKTsVARIATIONER HOS GRAN voymvikten hea stammens utsträckning först sjunker från märgen ti yttre kärnan för att sedan åter stiga mot kambiet. En mer överskådig bid av torrvoymviktens variationer i tvärsnittet framgår av fig. 24. Denna visar, att sänkningen från märgen är genomsnittigt kraftigare för de nedre dearna av stammen än högre upp. Det bör kanske än en gång påpekas, att en jämförese mean tvärsnittets dear vid oika höjder icke med undantag för yttre spinten kommer att omfatta samma årsringar. Uppdeningen av tvärsnittet är såedes endast reativ med utgångspunkt från kärngränsen. Mittenspinten i en ågt iggande sektion kan därför innehåa samma årsringar som inre spinten i en något högre iggande sektion eer som yttre kärnan i en ytterigare något högre upp beägen sektion etc. För att åskådiggöra materiaets fördening på oika tonvoymviktskasser har detta redovisats efter uppdening enigt oika principer i tre frekvensdiagram, fig Frekvensen har härvid angivits i procent av antaet i varje enskid grupp. Av diagrammen framgår, att fördeningskurvorna förhåandevis vä överensstämma med normafördeningen. Diagrammen för de oika grupperna provkroppar i spinten och kärnan visa, som även tidigare framgått av de diskuterade figurerna, att torrvoymvikten för yttre kärnan Anta% Torrvoymvikten Fig. 25. Fördeningskurvor för torrvoymvikten. r = inre kärnan; z = yttre kärnan; 3 = inre spinten; 4 = mittenspinten; 5 = yttre spinten. Frequency curves for dry density. I= inner heartwood, 2 = outer heartwood, 3 =inner sapwood, 4= midde sapwood, 5 = outer sapwood.

30 30 PER NYLINDER Anta 0 r Torrvoymvikt Fig. 26. Fördeningskurvor för torrvoymvikten. 1 = provkroppar från r, ro och zo% av trädhöjden 2 = )) 30, 40 >) so % )) )) 3 = >> >> 6o, 70, So och go% av trädhöjden 4 = totaa materiaet Frequency curves for dry density. r= specimens from r, ro and 20% of tota height z= )) >> 30, 40» 5o Yo 1> >> 1> 3 =»» 6o, 70, Bo and 90 % of tota height 4 = entire materia. är genomsnittigt ägre för de övriga grupperna, fig. 25. Det visar sig också, att även medeavvikesen är ägre, viket ger sig ti känna i en från sidorna mer sammanpressad kurva. Uppdeningen i en rot-, mean- och toppde, fig. 26, ger vid handen, att torrvoymviktens medeavvikese är större för rotdeen än för övriga dear av trädet. Uppdeningen i oika grova stammar visar ti sist, att torrvoymviktens variationer är något mindre för de grova än för de medegrova och kena stammarna i beståndet, fig. 27. Höstvedhatens och årsringsbreddens genomsnittiga variationer inom stammen framgår av fig. r8-zz. För yttre spinten, som innehåer samma årsringar genom hea stammen, visar sig årsringsbredden först svagt sjunka från stubben ti ca ro %av stamhöj den, därefter stiger årsringsbredden kontinuerigt mot toppen. Samma förhåande gäer i stort även för övriga dear av spinten. I yttre kärnan varierar årsringsbredden förhåandevis itet genom

31 VOLYMVIKTSVARIATIONER HOS GRAN 3I Anta% Torrvoymvikt Fig. 27. Fördeningskurvor för torrvoymvikten. r = diam. brh. 12, o-rs, 9 cm 2 = r6,o-19,9» 3 = >> >> zo,o- 4 = totaa materiaet Frequency curves for dry density. r= diameter at breast height rz.o-15.9 cm z= 1> >> 1> 1> r6.o-rg.g.> 3 = ) )) )) = entire materia. hea stammen under det att för inre kärnan den först är stigande upp ti ca zo% av stamhöj den; är sedan tämigen konstant ti ca 40% varpå en svag sänkning kan förmärkas ti ca 6o % av stamhöj den. Härefter stiger årsringsbredden på nytt. Höstvedhatens variationer är det motsatta mot årsringsbreddens. Dock visar det sig, att för inre kärnan de kenare stammarna, som ha en mindre årsrings bredd, även ha en ägre höstvedhat än de grova och medegrova träden. Fig. r8-zz visa också, att det genomsnittigt råder ett tämigen starkt samband mean torrvoymvikten å ena sidan och årsringsbredden eer höstvedhaten å den andra. Tidigare, s. r6, visades, att fuktigheten i yttersta spinten genomsnittigt var större i stammens nordsida än i dess sydsida och att detta med största sannoikhet var en föjd, direkt eer indirekt, av den ägre torrvoymvikten i stammens nordsida. En variansanays, tab. g, varvid inverkan av äget i

32 w N Tab. 9 Variansanays för jämförese mean torrvoymvikten i yttre spinten i stammens nord- respektive sydsida. Anaysis of variations in camparisarr between the dry density of the outer sapwood on north and south sides of the trunk. Diameter kass, cm. Diametercass, cm. V ariatiansorsak Source of variation Summa saming Tota 0, Mean reativa stamhöj der.... Between percentage heights 9 0,!23557 Inom reativa stamhöjder Within percentage heights Mean provkoss norr o. söder.. IO 0, Between specimens north and south Inom provkoss norr o. söder , Within specimens north and south IZ,o- Frihetsgrader Kvadrat- Degrees summa of Sum of s q nares freedom I6,o- Frihets- Varians grader Kvadrat- Degrees summa Variance of Sum of squares freedom 454 0,776zr6.. 9 o,r86845 o,ooo3r87 IO o,ooo , Varians Variance o,ooo IO O,DOI Frihetsgrader Kvadrat- Degrees summa of Sum of squares freedom zo,o- 0, o, ozg68 r Varians Variance 0, , ,30!597 o,ooog888 >-e i:1'j?: z L< H z t: i:1'j?: V arianskvot: Variance quotients: F = _o.:..' o_o_o"-9-'4_4 5 0, ,96* F= o,oor344o = z,b5* 0, , F=---- o, ooo3z7g 3,oz**... "'