Nr Mot. 1975: av herr Hermansson m. D. med anledning av propositionen 1975: 97 angående rörlig pensionsålder m. m.

Transkript

1 Mot. 1975: Nr 2129 av herr Hermansson m. D. med anedning av propositionen 1975: 97 angående rörig pensionsåder m. m. Under hea den ånga tid opinionsyttringar förekommit och försag stäts om sänkt pensionsåder har denna fråga bivit så asidigt beyst att upprepningar ter sig överfödiga. Faktum är emeertid att det atjämt är ett drygt år kvar ti dess att reformen träder i kraft. De frågor som tas upp i föreiggande proposition knyter an ti det som enigt vår mening ändock är kärnfrågan. Det är när den amänna rätten att bi pensionerad inträder. Besutet om en ti 65 år sänkt amän pensionsåder pacerar ingaunda Sverige band förgrundsänderna i detta avseende. Tvärtom befinner sig Sverige på efterkäken. Förhåandena inom arbetsivet varierar emeertid starkt. Det finns jämte jusa, vä ventierade och tempererade arbetsokaer arbetsstäen med damm, buer, fukt och giftiga ämnen som gör den uft som måste inandas häsofarig. Arbetena är i varierande grad starkt fysiskt betungande. De mekaniska arbetsprocesserna driver upp arbetstakten, och en försitning av arbetskraften sker som utmynnar i utsagning ur produktionen. Särskit utsatta arbetsstäen är exempevis gruvor, skogen, hamnar, varven och andra tunga produktionsprocesser. Här finns ett påtagigt behov av en annan ägre tidpunkt för när pensionering bör vara en rättighet. Vänsterpartiet kommunisterna som var en starkt pådrivande kraft när det gäde att uppnå en ti 65 år sänkt pensionsåder var det enda parti som konkret städe frågan om en ägre pensionsåder för tunga yrken än den amänna pensionsådern. Band de oika former för en ägre pensionering som nu presenteras saknas den viktigaste och mest angeägna, nämigen att koektivt bereda syssesatta inom tunga, sitsamma yrken med stora häso- och oycksfasrisker en ägre pensionsåder med utgående fu pension. Här kommer invändningarna från beskäftiga förståsigpåare som med iver reser frågorna om hur man ska kara gränsdragning mean de verkigt tunga och sitsamma syssesättningarna och de arbeten som är mindre påfrestande. Hur vore det att ge sig i kast med uppgiften? Uppenbarigen har man kommit fram ti acceptaba ösningar i exempevis de sociaistiska änderna där man har en ägre pensionsåder för de mest utsatta yrkesutövarna. Vår sutsats är såunda att den fråga som i angeägenhetsgrad står främst är att i koektiv mening skapa en rörig pensionsåder, viken

2 Mot. 1975: tierkänner syssesatta inom nyss beskrivna tunga, sitsamrna arbeten med stora häsorisker en tidigare pensionering än den amänna pensionsådern. Vpk-gruppen har därvid nämnt gruvindustrin men även pekat pä att ytterigare grupper, t. ex. skogsarbetarna., efter prövning ocksä bör tierkännas rätten ti en ägre pensionsåder. Härutöver kommer vi in på trägan om de individuea faen. Lagstiftningen har funnit en ösning för ätskiiga genom den utvidgade förtidspensioneringen. Man har prutat på de exkusivt medicinska grunderna. Arbetsmarknadsmässiga förhäanden kan t. o. m. fäa avgörandet vid besut om förtidspensionering. Detta är ytterigare en form för rörig pensionering som vunnit amän ansutning. Antaet förtidspensionerade i ådrarna är bar ökat frän i januari 1967 ti i januari En fortsatt tiämpning av möjigheterna att utge förtidspension som tar hänsyn ti den enskides situation bör enigt vår mening komma i fräga. I motion 1974: 1871 gav vpk-gruppen den sammanfattade värderingen, i samband med att en sänkning av den amänna pensionsädem ti 65 är stod inför sitt avgörande, att det var dags att formuera en ny mäsättning - en ti 63 år sänkt amän pensionsåder. Som amän riktpunkt betraktad motsvarar det förhäaodena inom arbetsivet. I propositionen berörs förtida och uppskjutet uttag av pension. Vi dear LO:s mening att förtida och uppskjutet uttag förorat i betydese för huvuddeen av öntagarna. Frägan instäer sig då varför man över huvud taget ska bibehåa dessa pensionsformer. Vi äterkommer härti i det efterföjande. Först går vi in på frågan om försaget i propositionen om depensionsförsäkring kombinerad med detidsarbete. Försaget tar onekigen upp tankegångar som rör sig hos många inom arbetsivet, att det skue vara skönt att kunna så av på arbetstakten genom detidsarbete och utfynad med pensionen. Denna form torde bäst svara mot den gängse uppfattningen om vad som menas med rörig pensionsåder. Vpk har dock betonat även andra former, nämigen en ti arbetets försitningsgrad anpassad, differentierad pensionsåder iknande den redan tiämpade formen för förtidspensionering. Även nämnda former täckes givetvis av begreppet rörig pensionsåder. För de anstäda gäer frågan: ti viket pris kan han/hon få förmånen att åtnjuta depension pus detidsarbete? Föredraganden föresår en ti 17 timmar i veckan reducerad arbetstid, vid viken gräns depensionen ska faststäas. Enigt pensionsäderskomrnitten skue individuea undantag frän kravet på detidsarbete kunna ske för rätt ti depension. LO säger sig kunna acceptera den föresagna undantagsregen endast under förutsättning att avgörandet igger hos fackig organisation. Propositionen avstår dock från att förorda sådan undantagsrege. Kvar står då frågan hur det i praktiken kommer att se ut med ordnandet av detidsarbete. Frågan hur detidsarbete ämpigen ska ösas

3 Mot. 1975: bir i avgörande grad beroende av det infytande arbetarna och deras fackiga organisationer erhåer vid handäggningen av dessa frågor. De bör ges agfäst rätt ti tokningsföreträde när det gäer att avgöra vika arbeten som ska komma i fråga som detidsarbeten. Vad händer om det trots fackorganisationernas infytande via tokningsföreträdet inte varit möjigt att ösa frågan om de1tidsarbete? Sannoikt kan sådana fa komma att uppstå. Vad bänder om önskemået om depension icke tigodoses? Kommitten diskuterar en dyik situation i " Försag ti ag om bidrag ti depension" (s. 115 i betänkandet). Möjigheten att ikvä säkerstäa depension bör finnas, i annat fa bir vafriheten och den röriga pensionsådern iusorisk. Om den anstädes fackiga organisation gör framstäning om depension, bör undantag bevijas från regen att detidsarbete måste vara en förutsättning för depension. Inkomstbortfaet genom att detidsarbete ej kunnat ordnas bör enigt vår mening kunna ösas genom att hav ersättning från A-kassa bevijas. Den kostnadsbeastning A-kassorna åsamkas i detta sammanhang bör kompenseras genom statiga bidrag. Erforderigt försag ti ändrad författningstext härom förutsättes vederbörande utskott utarbeta, aternativt att hemstäan riktas ti regeringen. Förtida och uppskjutet uttag Kommunisterna har riktat stark kritik mot dessa pensionsformer och b. a. föresagit att reduceringen av pensionen skue upphöra när pensionsådern uppnåtts. Bestämmeserna stadgar emeertid att hittis gäande reducering med 0,6 procent för varje månad tidigast räknas från den månad den försäkrade uppnår 63 år. Reduceringen skue emeertid fortfara hea den återstående ivstiden. Uppskjutet uttag fungerar omvänt. Den försäkrade avstår från sin åderspension och ATP. Uppskjutes uttaget ti 70 års äder utgår pensionen med 21,6 procent högre beopp än om den tagits ut vid 67 års åder. Pensionsäderssänkningen påverkar årtasgränserna för förtida uttag, som ska kunna tas ut från 60 år och uppskjutet uttag från 65 års äder t. o. m. den månad varunder den försäkrade fyer 70 år. Reduktionsfaktorn minskar med förtida uttag från 0,6 ti 0,5 procent men påsagsfaktorn vid uppskjutet uttag föresås ti oförändrat 0,6 procent. Att väja förtida uttag pacerar den försäkrade i kart sämre äge än den som med fu pension bir förtidspensionerad, eer får depension pus detidsarbete. Förtida uttaget betyder som nämnts en ivsvarig ägre pension. Den som i fem år avstår från hea årspensionen (från 65 ti 70 år) chansar på ett ångt iv för att med den 21,6 procent bögre pensionen hämta in de avstådda årspensionerna. Pensionssystemet ter sig för det stora fertaet människor inveckat nog för att man utan verkiga skä ska bibehåa former som för den

4 Mot. 1975: enskide är av tviveaktigt värde. LO bedömer det så att genom systemet med depension vid detidsarbete möjigbeterna ti förtida uttag ytterigare förorat i betydese. LO anför att pensionssystemet bör vara så utformat att det ger den enskide möjighet att efter behov gå i pension utan att förmånerna reduceras. De av oss förordade åtgärderna ger sådana möjigheter. En prövning av hur systemet med förtida och uppskjutet uttag bör avveckas bör därför enigt vår mening göras. Hemstäan Med stöd av det anförda föresås att riksdagen i anedning av proposition 1975: 97 besutar 1. att hos regeringen hemstäa om en kartäggning av vika yrkesgrupper som är syssesatta i sådant tungt och påfrestande arbete, och vikas arbetsmijö kännetecknas av så stora häsooch oycksfasrisker att de bör åtnjuta en koektiv tidigare pensionering med fu pension, samt att försag härom skyndsammast föreägges riksdagen, 2. att uttaa sig för en utvärdering av hittis vunna erfarenheter av den utvidgade rätten ti förtidspension och ämpigheten att ytterigare utvecka denna som en form för rörig pensionsåder, 3. att de anstädas fackiga organisationer ges tokningsföreträde vid avgörandet om vika arbeten som ska komma i fråga som detidsarbete i samband med depension, 4. att därest detidsarbete ej kunnat ordnas depension ikvä ska kunna bevijas under förutsättning att den anstädes fackiga organisation ingivit framstäning därom och att inkomstbortfaet täckes genom att hav ersättning bevijas från A-kassa enigt vad motionen anför, 5. att verkningarna för den enskide av förtida och uppskjutet uttag jämfört med övriga former av rörig pensionsåder underkastas en omprövning och att formerna för en avvecking av förtida respektive uppskjutet uttag av fokpension och ATP utreds. Stockhom den 18 apri 1975 C.-H. HERMANSSON (vpk) EIVOR MARKLUND (vpk) LARS WERNER (vpk) i Tyresö LARS-OYE HAGBERG (vpk) i Boränge NILS BERNDTSON (vpk) JöRN SYENSSON (vpk) i Mamö GUSTAY LORENTZON (vpk) KUNGL. OK T~. STOCKHOLM 1 t7 S

5