BÖR VÅRT VALSYSTEM REFORMERAS? r f

Transkript

1 BÖR VÅRT VALSYSTEM REFORMERAS? Bankdirektör H. Lauritzen skriver ti Svensk Tidskrift föjande: OM MAN närmare granskar de efter vaet den 19 september pubicerade röstsiffrorna, kan man icke undgå att frapperas av de påfaande egendomigheter, vika uppstått som en föjd av det proportionea vasystemet, sådant det tiämpas i vårt and. Detta gäer i främsta rummet mandatfördeningen. Tag t. ex. siffrorna för Högern och Bondeförbundet Högern fick inom hea andet 478,779 röster och Bondeförbundet 480,175, en skinad såedes på 1,396 röster. Trots denna minimaa differens i rösteta erhö Högern endast 23 mandat medan Bondeförbundet fick 30, en skinad såunda på icke mindre än 7 mandat. Jämför man återigen Kommunisternas siffror 244,812 röster och 8 mandat med Bondeförbundets, är utfaet ikaedes anmärkningsvärt. Bondeförbundet hade mindre än dubba röstsiffran, men fick 3 3 /4 gånger så många mandat. Fera dyika exempe skue kunna påvisas, vika göra att man frågar sig, om ett vasystem, som eder ti sådana konsekvenser, verkigen uppfyer de krav på rättvisa, som man veat tigodose vid införandet av den proportionea vametoden. Vad man åsyftat har vä varit, att varje grupp vid ett va skue tiförsäkras ett infytande, som stod i rimigt förhåande ti dess röststyrka. När, såsom faet är vid ett va ti riksdagens andra kammare, det gäer en angeägenhet, som i eminent grad berör andet i dess hehet, vore det vä riktigt att de oika gruppernas (partiernas) samade röststyrka därvid finge göra sig gäande på ett sådant sätt, att varje väjares röst komme partiet tigodo, vare sig han är bosatt i ena eer andra ändan av vårt and. Det nu rådande systemet, enigt viket mandatfördeningen baseras enbart på det resutat, som föreigger inom envar av andets 28 vakretsar var för sig, har ti föjd att den samade effekten bir ett uttryck, icke för väjarkåren inom hea riket, utan endast för väjarkåren inom vart och ett av de 28 småriken, som vakretsarna utgöra. Landets indening i sjävständiga vakretsar var en nödvändighet, så änge det rörde sig om majoritetsva. Bibehåandet av 529 r f

2 ' ".. Bör vårt vasystem reformeras? vakretsarna i deras nuvarande form vid övergången ti det proportionea vasättet tigodoser vissa berättigade önskemå, men medför å andra sidan oägenheter av vida övervägande betydese. Det förhåer sig ju så vid proportionea va att ett visst röstöverskott atid föreigger å något hå, större ju mindre antaet är av dem, som skoa väjas, och dessutom beroende på huru detta anta förhåer sig ti resp. partiers rösteta. Ån det ena partiet, än det andra yckas ofta knipa den sista patsen med endast en minima röstövervikt. Den närmaste medtävaren står då med ett röstöverskott, som skue tifört honom en eer kanske två ytterigare patser, om antaet vaobjekt varit större. Sådana överskott, ofta uppgående ti många tusenta röster, bi nu värdeösa och att betrakta som bortkastade. Det kan med andra ord icke undvikas att sumpen spear en avgörande ro vid våra proportionea va. Vore det då icke skä att tise att sumpens inverkan inskränktes i möjigaste mån och att i samband därmed det stora antaet bortkastade röster komme ti sin rätu I de nu anförda omständigheterna igger förkaringen ti de inadvertenser med avseende på mandatfördeningen, som inedningsvis påpekats. Man frågar sig nu:»vika äro de förändringar som böra vidtagas för att förbättra vårt vasystem?» Denna fråga har säkerigen ofta varit föremå för diskussion och omprövning inom kretsar med ångt större sakkunskap än den, som står mig ti buds, men jag kan ikvä icke underåta att framägga min syn på saken. Låt vaet försiggå i vakretsar på samma sätt som nu sker, med den ändringen ikvä att antaet mandat inom varje vakrets icke faststäes på förhand. Sedan omröstningen ägt rum, avgöres mandatfördeningen proportionet på basis av resp. partiers sammanagda rösteta. Sedan på detta sätt avgjorts, huru många patser varje parti äger besätta, avgöres, ikaedes proportionet, fördeningen av partiet tikommande mandat på resp. vakretsar på basis av partiets inom varje vakrets uppnådda rösteta. Personfördeningen äger rum inom varje vakrets efter oförändrade grunder. Försaget förutsätter såunda ingen ändring av det nuvarande tivägagångssättet vid sjäva vaförrättningen, endast en ändring vid behandingen av röstmateriaet i vad angår mandatens fördening mean partierna och mean vakretsarna inbördes. För att skapa en uppfattning om huru det angivna systemet skue verka, har jag rekonstruerat vaet i överensstämmese där- 530

3 Bör vårt vasystem reformeras? med och bifogar nedan en tabå, utvisande de skijaktigheter som uppstå i jämförese med det föreiggande varesutatet. Därvid torde observeras att den på försaget grundade uträkningen icke tar hänsyn ti de vid vaet ingångna kartebidningarna, varför jämföresen bir i någon mån missvisande. Detta har dock ingen nämnvärd betydese för de sutsatser, varti jämföresen synes mig kunna eda. Såsom framgår av tabån medför det nya försaget att partiernas representation i riksdagen ändrats ti förmån för de mindre partierna på de störres bekostnad. Såunda hava Kommunisternas mandat ökats från 8 ti4, Högerns från 23 ti 28, varemot Sociademokraternas minskats från 112 ti107, Fokpartiets från 57 ti 53 och Bondeförbundets från 30 ti 28. Beträffande fördeningen av resp. partiers mandat mean vakretsarna visar jämföresen att någon större förändring icke uppkommit i de festa fa. I 10 vakretsar förbir mandatens anta oförändrat. I ytterigare 10 vakretsar uppkommer en ökning eer minskning med mandat. En ändring på 2 mandat inträffar i 5 vakretsar. I de båda största vakretsarna, Stockhoms stad och Göteborgs stad äro ändringarna mera betydande, innebärande för Göteborg en ökning med 3 mandat (från 11 ti14 ) och för Stockhom med icke mindre än 8 mandat (från 24 ti 32). Sutigen inträffar det att Gotands än icke företer så högt rösteta, som erfordras för bibehåandet av något av de 3 mandat, som nu tifaa denna vakrets. Åven om ovannämnda resutat innebär en matematisk rättvisa, kan det icke anses i ao tifredsstäande, särskit beträffande Stockhom, Göteborg och Gotand. Låt vara att det ur partipoitisk synpunkt må anses mindre betydesefut, från viket hå representationen rekryteras, får man icke bortse från vikten därav, att befokningen inom skida andsdear med växande och för dem karakteristiska förhåanden beredes tifäe att föra sin taan i riksdagen. Vidare kan det icke anses yckigt att storstädernas representation bir i viss utsträckning dominerande. En modifiering av systemets verkningar på dessa punkter synes därför ofrånkomig. Därmed är dock icke sagt, att systemet som sådant av denna orsak bör underkännas. De åtgärder, som erfordras för att åstadkomma en förbättring, kunna säkerigen vidtagas inom systemets ram. Beträffande åtminstone de mindre förskjutningarna skue ett tifredsstäande resutat måhända vinnas redan genom en ratione omäggning av vakretsarnr

4 Bör vårt vasystem reformeras? över mandatfördeningen vid vaet den 19 sept (ko. 1}, sam TA Anta mandat Höge m i vakretsen V akretsama Enigt Vaet nya d. u;. system et + f Enigt + eer eer Vaet nya - d. 19 / 9 syste- - m et Ko. Ko. 2 Ko. Ko. 2 Bekinge än o o o o Gotands )) Gäveborgs >) Bohus >) o o o Göteborgs stad... I Haands än I Jämtands )) o Jönköpings )) o o 9 9 Kamar )) o 8 7 -I Kopparbergs )) Kristianstads >) o 9 9 Kronobergs >) o. o o o o o o Mamöhus )) o 9 9 Mamö m. f. städer o o O I Norrbottens än Skaraborgs )) o o o o o 8 8 Stockhoms )) o o o o Stockhoms stad o o s Södermanands än Uppsaa >) o o o o Värmands )) o. o o Västerbottens )) o. o Västernorrands )) o Västmanands )) o o o 6 6 i Ävsborgs äns norra o o o D:o södra o o o o o 5 5 Örebro än I Östergötands )) o o Summa f! I En omständighet, som icke bör förbises, är den, att det nuvarande vasättet i många fa frestar tiikgitighet inför vaet och underåtenhet att detaga i omröstningen. När röstsiffrorna inom en vakrets ge vid handen, att det skue krävas en knappast tänkbar ökning av partiets rösteta för att erövra ytterigare ett man- 532! i

5 Bör vårt vasystem reformeras? BLÅ mandatfördeningen vid tiämpning av ovan angivna system (ko. 2). I Ii Bondeförbundet Fokpartiet Sociademokraterna jj Kommunisterna I ' ' --:1 Enigt' I Enigt Enigt + Enigt j + 11 Vaet + + I Vaet nya nya Vaet nya eer eer eer i Vaet nya d 19/ t eer j d. 19 / 9 syste- - i d.'"/. s yste- i d 19/ s yste sys e- 1 - m et. 9 m et - met - I met i IKo. Ko. 2 Ko. Ko. 2 i Ko. Ko. 2 'Ko. Ko. 2, i! [, ii i i 2 2 i] i 5 5! ,, ! [: ;: " I I : ' [! I i ' I,, j Ii,, 2 - : I i ' i 2 2 I ! i,, + : : I I dat, varemot det nu uppnådda antaet synes säkerstät även vid ett vida ägre rösteta än det, som partiet nu presterat, kan det knappast förvåna om väjaren finner det onödigt att vid nästa va bidraga ti ett röstöverskott, som är het och hået värdeöst. Om väjaren däremot vet, att hans röst under aa omständigheter 533

6 Bör vårt vasystem reformeras'! kommer partiet tigodo, måste ju detta verka i hög grad stimuerande på hans benägenhet att genom sin röst draga ett strå ti stacken. Det är min övertygese, att det nya systemet skue öka röstavgivningen, icke minst inom andsortsvakretsarna, i så avsevärd grad, att mandattideningen åt dessa i många fa ökades. Om de önskvärda förbättringarna icke ansese kunna uppnås enbart genom omäggning av vakretsarna, stå även andra utvägar öppna. Lösningen av denna fråga kräver emeertid ett ingående studium och större praktisk erfarenhet än den, jag kan prestera, varför jag givetvis avstår från att framägga ett positivt försag i detta hänseende. Det är min förhoppning att hea frågan om förändring av det proportionea vasättets tiämpning i vårt and med snaraste göres ti föremå för en grundig omprövning. Stockhom i november H. Lauritzen. Ti bankdirektör Lauritzens intressanta uträkningar och uttaanden vi jag knyta några refexioner. Att det svenska vasystemet ämnat ojämna och orättvisa resutat har visat sig vid varje va. Efter proportionaismens införande 1909 voro utsagen ti en början ännu nyckfuare, beroende på att vakretsarna då avsiktigt gjorts förhåandevis små - man vie så nära som möjigt bevara den kontakt mean de väjande och de vada, som fanns på majoritetsvaens tid, och man ansåg att de stora vakretsarna ade hinder i vägen härför. Men även sedan vakretsarna på 1920-taet ökats och nästan genomgående sammanfait med änen ha ojämna utsag notoriskt varit oundvikiga. Enigt fördeningsregerna, vika bygga på d'hondts ag, bi de stora partierna atid gynnade, och även om kartesystemet huvudsakigast utnyttjats för det rent matematiska syftet att hindra att ett siffermässigt sett överägset parti gynnas på de reativt små konkurrentpartiernas bekostnad, ha ojämnheter vid mandatfördeningen ändock inte kunnat undgås. Nästan efter varje va ha försag väckts i riksdagen om ett rättvisare vasystem, men de ha atid avsagits. Ar 1932 ade den andra Ekmanska regeringen fram en proposition om tiäggsmandat, men denna deade aa väckta motioners öde. Särskit under minoritetsparamentarismens tid, d. v. s. från det första värdskrigets sut fram ti 1936, 534..

7 Bör vårt vasystem reformeras? avböjdes tiäggsmandaten främst av fruktan för uppkomsten av en massa småpartier, vikas sammansagna röstskvättar från de 28 vakretsarna skue kunna räcka ti mandat; beve det än fera partier, skue - menade man - det bi än omöjigare att skapa starka regeringar. Det var under dessa år, som Arthur Engberg skojade med att de rödhåriga i andet skue kunna bida ett parti och säkra en representation i riksdagen. Ti en början var det främst sociademokraterna och högern, de bägge största och av vasystemet mest gynnade grupperna, som satte sig på tvären och avvisade utjämningstanken. Under de sista årens riksdagsdebatter ha sociademokraterna stödda på sin majoritet utnyttjat sitt veto emot varje reform eer varje utredning om en reform. Troigen ha, ganska begripigt för övrigt, sociademokraterna ängsats för en manstarkare kommunistrepresentation såsom en konsekvens av en vareform. Först denna höst, efter de negativa förhandingarna med bondeförbundet om samregerande, ha sociademokraterna börjat vacka i sin tro på det nuvarande vasättets oantastighet. Utgångspunkten har dock även nu varit sacro egoismo: man har veat undanröja det hinder för regeringssamverkan, som egat i bondeförbundets rädsa för föjderna av ett förbud för partiet att som regeringspartner deta i en borgerig karte. Så änge intet parti ens hade utsikt ti att vinna majoritet i andra kammaren - och så var förhåandet under hea 20-taet -speade det ingen avgörande ro, om kammarens sammansättning exakt avspegade fokmeningen eer bott ungefär motsvarade partiernas röststyrka. Partierna voro ändock nödsakade att förhanda och kompromissa med varandra. Het annorunda har förhåandet bivit sedan två stora ideoogiska bock - å ena sidan de borgeriga och å andra sidan antingen sociademokraterna ensamma eer sociademokraterna och kommunisterna tisammans, - stå mot varandra och kämpa om majoriteten. I detta äge skue det te sig onaturigt, om en majoritet i fokvaet skue genom vasättet förvandas ti minoritet i riksdagen eer vice versa. När Svensk Tidskrift redan 1936 yttrade sig ti förmån för ett utjämningsförfarande, fästes i första hand avseende vid denna poitiska synpunkt och bott i andra hand vid de i och för sig vämotiverade kraven på största möjiga rättvisa mean partierna. Detta primära argument för en reform av vasättet är i dag ännu aktueare än för 12 år sedan. Efter vaen meddeades det att statsrådet Sköd räknat sig fram ti en metod, som skue åstadkomma en rättvisare mandatförde

8 Bör vårt vasystem reformeras? ning utan karteer och utan att systemet med tiäggsmandat skue behöva införas. Han är förbereda en uppsats i Tiden med ett utförigt karäggande av den nya metoden. Inti dess har dock metoden bivit känd och resutaten av dess praktiska tiämpning vid årets andrakammarva kunna studeras. Metoden har visat sig vara en variant av det s. k. röstkvotsystemet. Det totaa antaet godkända röster inom kretsen ska divideras med det anta mandat, som kretsen har att besätta. De oika partiernas rösteta divideras sedan med denna kvot, och de uppkomna taen igga ti grund för mandatfördeningen. Vi citera en i G.H.T. gjord beräkning: Ett exempe kan kanske tjäna att beysa saken. Göteborg skue vid senaste andrakammarvaet besätta 11 patser, och sammanagt avgavs 199.,285 röster. Röstkvoten bir atså 18, 117. Partiernas röstsiffror fördeade sig på föjande sätt: Högern.... Fokpartiet.... Sociademokraterna.... Kommunisterna.... Vänstersociaisterna.... Rösteta Röstkvot 22,034 68,737 75,719 30,427 2,368 1,22 3,79 4,18 1,68 0,13 I första omgången besätter atså högern pats, fokpartiet 3, sociademokraterna 4 och kommunisterna pats, summa 9 stycken. Aterstår atså 2, och dessa besättes i tur och ordning av fokpartiet och kommunisterna. En undersökning visar, att inte mindre än 11 mandat skue komma att byta ägare. Såunda skue högern vinna mandat i Uppsaa, Bekinge, Haands, Örebro, Västmanands och Kopparbergs än och förora i Östergötands än. Bondeförbundet skue vinna mandat i Bekinge än men förora i Haands och Kopparbergs än. Fokpartiet skue förora patser i Stockhoms, Bekinge och Västernorrands än. Sociademokraterna återigen skue vinna ett mandat i Stockhoms än men förora patser i Uppsaa, Bekinge, Värmands, Örebro och Västmanands än. Kommunisterna sutigen skue ta nya mandat i Östergötands, Värmands och Västernorrands än. För översiktighetens sku samanfattas resutaten i en tabe: 536 Anta mandat vid årets andrakammarva en. nuv. system en. nytt system Högern Fokpartiet Bondeförbundet Sociademokraterna Kommunisterna I

9 Bör vårt vasystem reformeras? Man Higger märke ti, att de borgeriga får 3 mandat mer än sociademokraterna, viket precis motsvarar den mångomtaade skinaden i röstsiffror på 52,000 ti de borgerigas förmån. För att få en förestäning om den större eer mindre grad av rättvisa, som karakteriserar de båda systemen, är det ämpigt att jämföra»priset» per mandat, som de oika partierna får betaa. Rösterjmandat en!. nuv. system Högern ,816 Bondeförbundet... 16,120 Fokpartiet ,480 Sociademokraterna ,977 Kommunisterna... 30,615 en!. nytt system 17,099 16,564 16,341 16,569 22,256 Hr Sköds metod är en gengångare från proportionaismens första, primitiva tid. Ett iknande fördeningssystem fanns i Boströms rösträttsproposition 1896, som upptog proportionea va i de större städerna, men denna proposition fö, och när proportionaismen infördes genom den Lindmanska rösträttsreformen hade d'hondts system agfästs såsom det matematiskt invändningsfriare. Vid vaen i Danmark ti andstinget tiämpas vakvotsmetoden ännu, men att den inte avskaffats beror mest på att dess risker kunna förebyggas i de ättdiscipinerade eektorsförsamingar, som tisätta Danmarks första kammare. Det är av ingen bestritt att den d'hondtska regen gynnar de större partierna, medan vakvotsmetoden är förmånigare för de mindre. Så ångt befinner sig hr Sköds projekt i inje med de aktuea reformönskemåen. Men inte heer hr Sköds variant undgår något av de avariga fe, som vidåda vakvotsmetoden och som kommit aa tidigare svenska sakkunnigeutredningar att kategoriskt utdöma den. Här skoa bott ett par av dessa fe eer hasardartade utsag iustreras. I Uppsaa än fingo partierna vid årets va nedanstående röstsiffror: H. B f. Fp. Soc.-dem. K. 9,102 11,692 19,441 41,664 2,715 Fem mandat skoa besättas. Röstkvoten bir 16,923. Fuföjs uträkningen bir mandatfördeningen 2 soc.-dem., fp., bf. och höger. Enigt d'hondts system bir fördeningen- även med karte - 3 soc.-dem., fp. och bf

10 ... Bör vårt vasystem reformeras? Man ägger märke ti att fokpartiets rösteta är mer än dubbet så stort som högerns och sociademokraternas över fyra gånger större. Likvä skue högern erhåa ett mandat - ett mandat som partiet t. o. m. vid borgerig karte ej skue fått förrän kretsen haft 8 (i stäet för 5) mandat. Det måste bi svårt att övertyga de sociademokratiska väjarna i detta än om att de borgeiga matematiskt eer principiet ha rätt ti 3 mandat och sociademokraterna bott ti 2 trots att de borgerigas sammanagda rösteta är 1,367 röster ägre än sociademokraternas; och fokpartiets väjare skue ha ika svårt att fatta rättvisan i att högern skue få ett mandat innan fokpartiet fått två, oaktat det senare partiet är mer än dubbet så starkt. Redan detta är en svaghet, hest som det inte är visst att ett parti, som i en krets är itet, ur rikssynpunkt är i behov av vametodens hjäp. Fortsätter man att se på vaet i Uppsaa än, gör man snart en annan observation. Antag att sociademokraterna deat upp sig i tre ika stora partier, som vart och ett såedes fått 13,886 röster. Vakvoten hade givetvis varit densamma som förut. Sociademokraterna sku i detta fa ha fått tre mandat (patserna nr 2, 3 och 4), varjämte fokpartiet erhåit mandatet nr och bondeförbundet mandatet nr 5. Högern hade nu behövt fera tusen röster ti för att kunna ta ett sociademokratiskt mandat, men i så fa skue sociademokraterna i gengäd ha tagit bondeförbundets pats! Åven om det i verkigheten skue faa sig vanskigt för ett parti vid ett andrakammarva att panmässigt dea upp sig - adees ogenomförbar är dock inte tanken - igger det något fukomigt absurt i att praktisera ett vasätt, som bestraffar sammanhåningen och styrkan inom ett parti. Vid t. ex. ett andstings va ti första kammaren vore dock ingenting ättare att dea upp ett parti på oika grupper för att detta skue dra största möjiga växar på systemets inneboende egenskap att gynna de minsta enheterna - och det är just detta som aa partier satt i scen vid vaen ti det danska andstinget! Det kan dock omöjigen vara ämpigt med två het oika vasystem, ett för smärre församingar och ett för fokval Varje vasystem byggt på frånvaron av karteer bör absout garantera att den inbördes ordning, i viken två av de i en krets tävande partierna ha rätt ti mandat, ej ska kunna ändras genom andra konkurrerande partier. Kardinafeet hos vakvotsmetoden är emeertid just att den- i oikhet mot d'hondts rege - ej kan uppfya detta krav. Förhåandet må iustreras med ett 538

11 ----- ~-~~ Bör vårt vasystem reformeras'/ exempe från Västmanands än vid höstens va. Där voro röstsiffrorna föjande: H. 8,254 Bf. 13,716 Fp. 19,056 Soc.-dem. 60,461 K. 6,651 Sex mandat tisättas i kretsen. Vakvoten skue bi 18,023 och partifördeningen höger, bondeförbundare, fokpartist samt 3 sociademokrater - högern får atså ett mandat och sociademokraterna bott tre, trots att de senare äro mer än sju gånger så starka som högern! Antag nu att kommunisterna ej as funnits med, men att övriga partiers rösteta äro oförändrade. Vakvoten hade då sjunkit ti 16,914 röster, och sociademokraterna hade då fått fyra mandat, medan högern bivit utan (atså samma utgång som vid årets va). Det kan inte uppbringas något förnuftigt skä, varför kommunisternas rösteta i detta fa ska påverka förhåandet mean högern och sociademokraterna. Det vore ätt att med andra exempe iustrera, hur ett tredje partis ökning eer minskning skue på ett rent sumpartat och för väjarna adees obegripigt sätt kasta om den inbördes turordningen för två andra partier. Mer än detta behöver inte sägas för att ge en förestäning om den Sködska vakvotsvariantens irrationaitet och äventyrighet. Även om den ti sina verkningar skue vara ett steg åt rätt hå, visar suttabån i G.H.T. att ett parti fortfarande rent matematiskt skue kunna starkt missgynnas. I stäet får man i första hand undersöka de tre huvudmetoder, som man utomands vat vid strävandena att skapa proportione rättvisa. Den första metoden är Weimar-Tyskands vasätt, viket i huvudsak gick ut på att varje parti tierkändes ett mandat för varje 60,000-ta röster, varvid hea andet enigt ett inveckat istsystem räknades som sutvakrets; en konsekvens bev att riksdagens medemsta ej var fixt utan varierade atefter intensiteten i röstdetagandet. Den andra metoden skue man kunna kaa den hoändska: andra kammarens edamotsnumerär är faståst ti 100 men hea andet bidar vid fördeningen av mandaten en vakrets, varefter utportioneringen av patserna inom partierna sker på vanig d'hondtsk väg genom uträkning av jämföresetaen för de okaa istorna. Att införa ett tyskt system med fexibet medemsta i riksdagen torde inte ocka många i Sverige. Ifråga om det hoändska systemet- detsamma som bankdirektör Lauritzon framräknat här ovan - torde dennes invändningar väga tungt; det 539

12 Bör vårt vasystem reformeras? skue eda ti en överrepresentation för de större vakretsarna, d. v. s. främst för storstäderna, viket strider mot intresset av den fyigaste och asidigaste representation från oika andsdear. Aterstår den tredje vägen, förfarandet med tiäggsmandat, på det sätt som detta proberats i Danmark och - efter första värdskriget - i Österrike eer föresogs i Sverige enigt 1932 års proposition. I Danmark äro tiäggsmandaten 31 av 149, i Österrike voro de 15 av 175 och i Sverige föresogos de ti 30 av 230. Inte heer detta system innefattar emeertid en absout borgen för att fokmajoritet och riksdagsmajoritet bi identiska. Men garantin kan göras ti i det närmaste 100-procentig; genom att öka tiäggsmandatens anta stärks givetvis denna säkerhet. Att det danska systemet - vars uträkningsförfarande för övrigt gjorts onödigt inveckat- på sistone inte hindrat en stor överrepresentation för venstre sammanhänger med vakretsindeningen. De andsbygdskretsar, där detta bondeparti dominerar, äro nämigen små, varför partiet redan före utskiftningen av tiägsmandat bivit så gynnat, att det ej bott bivit ottöst vid utskiftningen utan även detta ti trots fått för mycket i primärkretsarna; ti på köpet harvenstre varit skrupefri nog att i Köpenhamn bida ett buvanparti för att detta där skue kunna tiskansa sig utjämningsmandat. Tar den svenska riksdagen nu äntigen upp frågan om tiäggsmandat, ha vi mycket att ära av Danmark både på gott och ont. Enär primärkretsarna i rege äro avsevärt större i Sverige än i Danmark, skue i vårt and ett utjämningssystem av 1932 års mode emeertid matematiskt erbjuda en tryggare grund för varättvisa än det danska systemet förmår. Eis H åstad. 540