Ostgifflar. Deg: 1/4 bit jäst. 2 dl fingervarmt vatten. 2 msk olja. 1/2 tsk salt. 1/2 tsk socker

Transkript

1 Ostgifflar Deg: 1/4 bit jäst 2 dl fingervarmt vatten 2 msk olja 1/2 tsk salt 1/2 tsk socker

2 4-5 dl vetemjöl Fyllning och ovanpå: 200 g riven stark ost 1 ägg sesam eller vallmofrön Smula jästen i det fingervarma vattnet. Rör i olja, salt och socker. Rör i vetemjölet. Knåda degen tills den blir jämn och seg. Låt jäsa under duk minuter. Sätt ugnen på 225 grader. Dela den jästa degen i fyra delar. Forma varje del till en rund boll och kavla ut bollarna till cirklar. Sporra eller skär cirklarna i 4-6 trekanter. Strö lite ost på varje trekant och rulla ihop från den yttre kanten in mot mitten. Lägg gifflarna på en plåt och forma dem till en måne. Pensla giffeln med ett uppvispat ägg och strö över frön. Grädda dem i ugnen i minuter.

3 Inred balkongen i höstskrud På våren planterar man ofta blommor i balkonglådor för att kunna njuta av blomsterprakt och varma solstrålar på en och samma gång. Men varför låta balkongen stå och se eländig och vissen ut över höst och vinter, när den kan vara intressant och vacker året om. Njut av din balkong Under sommaren njuter vi av våra balkonger och pratar om hur skönt det är med det där extra rummet. Men sen blir det höst och vinter och balkongen får stå oanvänd för att mest nyttjas till att vädra mattor och förvara tomflaskor på. Att ha en trevlig uteplats, balkong eller altan betyder väldigt mycket. För många är det mycket värt att kunna sitta ute i solen på en altan som är trevligt inredd med blommor, krukor och kanske till och med en ljuskrona. Det är viktigt att våga inreda sin uteplats, det finns inget som säger att man inte kan ha en stor matta ute, eller trevliga kuddar och lampor. Växter till hösten Byt ut sommarplantorna mot vinterplantor och balkongen får nytt liv. Plantera ljung, murgröna och julros i balkonglådan

4 istället för pelargoner och penséer och balkongen får en ny fin höstskrud. Växter som håller sig fint fastän det blir lite kallare är till exempel ljung som är en riktig höstklassiker. Höstljung har starkare färger, men den blommar en kortare tid. Andra växter som lämpar sig ute på balkongen är cyklamen som trivs bra ute så länge termometern inte kryper under noll. Gör det mysigt Belysning på balkongen, som tända ljus i lyktor och lampor som syns inifrån höjer mysfaktorn betydligt både för dig som är på balkongen och dig som är inne och tittar ut. När hösten mörknar blir ljuset viktigt. Framför allt lyktor av olika slag men även ljusslingor är lämpliga att hänga ute om de inte är alltför julbetonade. Ett tips är också att tänka på hur slingor och belysning ser ut sett från grannarnas horisont. Se till att de inte stör för mycket. Att till hösten sätta igång med en total förändring av all balkonginredning är inte nödvändigt, det kan bli trivsamt på din balkong ändå. Inred din höstbalkong med: Mysiga mattor Bord och stolar

5 Mysbelysning, lyktor eller levande ljus Kuddar och filtar Läs mer om balkonginredning i Kuriren nr 13! Texmex-gratäng 4 6 portioner 2 gula lökar, finhackade

6 2 vitlöksklyftor, skalade och pressade 800 g nötfärs 1 påse tacokryddmix 1 burk krossade tomater, 500 g 1 burk tacosås, 230 g 500 g crème fraiche 2 dl riven ost, t.ex. gräddost eller emmentaler 4 tomater 12 nachochips Sätt ugnen på 225 grader. Fräs lök, vitlök och köttfärs några minuter tills färsen fått fin färg. Tillsätt kryddmix, krossade tomater och tacosåsen. Sjud några minuter. Fördela i bottnen på en ugnsform. Blanda crème fraiche och ost och bred i ett jämnt lager ovanpå. Gratinera i ca 20 minuter. Tärna tomaterna och fördela ovanpå. Stick i nachos. Servera gratängen med en fräsch grönsallad nachochips. och fler

7 När två blir fem på en gång Det är en varm sommardag i Solf i Korsholm. Ute springer tre livfulla pojkar omkring på gräsmattan och leker. Mamma Jenny Forsén och pappa Kristian Forsén håller ett vakande öga över pojkarna. Trillingarna Eddie, Noah och Ludvig har blivit något av lokalkändisar i Solf. De har blivit hela byns trillingar, säger Kristian. Alltid då vi är ute möts vi av en massa leenden och folk hälsar hela tiden. Vi backar tillbaka bandet till hösten Jenny och Kristian är på ultraljud för första gången. Läkaren sitter länge och funderar. En läkarstuderande är också på plats. Alla är lika konfunderade. Jenny och Kristian tror först att det är något som är fel men så frågar läkaren om paret vet vad det är som syns på bilden. Då säger läkaren att här har vi ett barn, här har vi ett till och här är ännu ett tredje men några fler tror jag inte att jag ser. Det var en lättnad att det inte var något fel, säger Jenny. Allt var så overkligt, jag sjönk ner i stolen och bara

8 skrattade. Det var först då vi kom hem som den riktigt stora chocken kom då vi började förstå vad det skulle innebära med tre barn, säger Kristian. I Finland föds det ungefär 20 trillingpar varje år. I början på 1990-talet var antalet som högst och toppnoteringen är från 1992 då 34 trillingpar föddes i landet. Jenny Forsén har både tvillingar och trillingar i släkten så chansen fanns att de skulle få fler än ett barn. Före vi åkte på ultraljud första gången sa vi lite skämtsamt att nu ska vi åka och se hur många det blir, säger hon. Då paret fick reda på att de väntade trillingar hade de nyligen köpt en lägenhet i Solf och den första tanken var att den skulle vara för liten och att alla barnen inte skulle få plats i bilen. Man vet inte riktigt hur man ska förbereda sig då det är första gången. Skulle vi ha haft barn sedan tidigare skulle det kanske ha varit annorlunda, säger Jenny. Fredagen den trettonde Jenny mådde bra under hela graviditeten trots att det var en riskgraviditet och att det inte alls var säkert att alla tre skulle överleva. Trillingarna föddes fredagen den trettonde maj 2011, sju veckor för tidigt med ett planerat kejsarsnitt i Tammerfors. Eddie föddes först, två minuter senare kom Ludvig och ytterligare två minuter senare var det Noahs tur. Efter fyra dagar i Tammerfors flyttades familjen till Vasa och blev kvar där i två och en halv vecka. Då pojkarna fick komma hem till Solf vägde de under två kilo och var tvungna att stanna inomhus hela tiden.

9 Den första tiden efter att barnen kommit hem gick bara ut på att de skulle äta och sova. Det var 24 mjölkflaskor per dygn som de skulle matas med. Det var väldigt varmt den där sommaren så det var ganska tufft. Vi har ju bara två famnar så med tre barn så var det lite svårigheter med bland annat matningen, det var alltid en som fick vänta på sin tur, säger Kristian. Under de första sju månaderna var både Jenny och Kristian hemma med barnen. Efter det återgick Kristian till sitt arbete medan Jenny skötte barnen. Då fick de också hjälp av kommunen då en hemskötare varje dag kom och hjälpte Jenny med barnen. De är tacksamma för den hjälp som de fick av kommunen. Dessutom fick de även hjälp av sina föräldrar och vänner. Vi bodde i Umeå tidigare och om vi skulle ha bott kvar där så skulle det nog ha blivit svårare. Nu har vi våra föräldrar, syskon och vänner i närheten som alltid har ställt upp och hjälpt till, säger Kristian. För Jenny och Kristian blev vardagslivet lättare då pojkarna började lära sig att gå vid 15 månaders ålder. Det var många som före det sa att vi ska vara nöjda att de inte lärt sig gå ännu men för oss blev det lättare då de lärde

10 sig gå. Då behövde vi inte bära pojkarna längre, de kunde börja underhålla sig själva och de fick mer att göra, säger Jenny. Under intervjuns gång får man en inblick i hur det är att vara föräldrar till trillingar. Vi sitter på baksidan av huset, på gräsmattan finns bland annat en sandlåda och en gunga. Pojkarna springer omkring på gården och ibland även över till grannarna. Jenny och Kristian får vid flera tillfällen springa och hämta pojkarna som är ute på upptäcktsfärd. En speciell upplevelse Jenny och Kristian har många vänner och bekanta som fick barn ungefär samtidigt som de själva. Enda skillnaden var att alla andra fick ett barn medan Jenny och Kristian fick tre. Deras liv förändrades kanske inte lika drastiskt som våra gjorde. Den första tiden är tung för alla småbarnsföräldrar då man inte får sova på nätterna men för oss kanske det blev lite väl intensivt i början med tre barn, säger Jenny. Samtidigt har vi fått uppleva något som väldigt få får vara med om. Vi har fått se pojkarna utvecklas och hitta varandra. Man ser att de är väldigt sammansvetsade och att de hör ihop, säger Kristian. Jenny och Kristian har aldrig fått svar på om pojkarna är identiska. Det vanliga är att två av barnen är identiska men paret kan inte säga vilka två det skulle vara. Trots att pojkarna är trillingar är de väldigt olika. Alla tre har sina egenheter, vilket vi tycker är jätteroligt. Noah är vår lilla clown som älskar att få folk att skratta. Ludvig är den som är mest aktiv och väldigt smidig. Eddie som är storebror är tänkaren som var tidig med att lösa problem. Vi brukar skämtsamt säga att Eddie kommer

11 att bli bra i skolan, Ludvig blir bra på idrott och Noah börjar jobba på Wasa Teater, säger Kristian. Vi vill att de ska växa upp som enskilda individer och därför klär vi dem inte i likadana kläder som många gör, säger Jenny. Jenny och Kristian hade varit tillsammans i tio år då pojkarna föddes. De kände varandra väl och hade hunnit resa och se världen. Att få trillingar kan vara väldigt påfrestande för förhållandet. Det är väldigt få dagar som vi får tid för varandra. Vi hade varit tillsammans länge men det är säkert svårare för de som får trillingar och bara varit tillsammans i några år. Under den första tiden hade vi inte tid för något annat, säger Kristian. Jennys och Kristians råd till de som väntar trillingar är att man ska ta emot hjälp om någon erbjuder sig att hjälpa till. Det underlättar jättemycket då man får hjälp av andra. Bara en sådan sak som att få hjälp med att klä på barnen då man ska gå ut. Speciellt på vintern kan det ta länge innan alla tre har kläderna på sig, säger Jenny. Det är inte värt att slita ut sig direkt. Man ska ju ta hand om barnen under en längre tid så erbjuder sig människor att hjälpa till någon gång så ska man definitivt ta emot den hjälpen, säger Kristian. Det har varit en intensiv förmiddag. Pojkarna börjar bli hungriga och det är dags att avsluta intervjun. Efter maten ska pojkarna vila middag och föräldrarna får en stund för sig själva. Men hur blir det i framtiden då, kommer det att bli några fler barn?

12 Nej, det räcker med tre, säger Jenny och Kristian Forsén. Text och foto: Carl-Magnus Långkvist