Projektrapport Bättre vård mindre tvång del 2

Transkript

1 Projektrapport Bättre vård mindre tvång del 2 Team 137, Avd. Kompassen, Haninge Psykiatriska vårdenhet Syfte med deltagandet i Genombrott Förbättra den psykiatriska heldygnsvården med fokus på tvångsvård och tvångsåtgärder Teammedlemmar Skötare Christer Nilsson (Mätansvarig) Christer.b.nilsson@sll.se Skötare Gundan Åström Gundan.astrom@sll.se Skötare Maria Dahlqvist Maria.dahlqvist@sll.se Sjuksköterska Anna Josefsson (Projectplace-ansvarig) Anna.josefsson@sll.se Chefssjuksköterska Ann-Kristin Öström Broo (Kontaktperson) Ann-Kristin.ostrom-broo@sll.se Överläkare Violeta Jovanovic Violeta.jovanovic@sll.se Projektets övergripande mål 1. Att minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder 2. Att förbättra patienternas upplevelse av tvångsåtgärder 3. Att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder 4. Att utveckla samverkan mellan olika aktörer i patientens liv/värld för att minska andelen inläggningar på tvångsvård. Sammanfattning Strukturen på vår avdelning har sedan många år varit lugn och stabil, mycket på grund av en stabil personalgrupp med lång erfarenhet och väl inarbetade rutiner. Trots detta ville vi delta i SKL-projektet eftersom det alltid finns utrymme för förbättringar och finjusteringar av rutiner i det dagliga arbetet. Våra stora fokusområden i vårt arbete har varit ett gott bemötande, avlastningssamtal efter tvångsåtgärd, utbildning i hot- och våld samt anhörigsamtal. Bakgrund Haninge psykiatriska vårdenhet (PVE), avdelning Kompassen, är en akutpsykiatrisk avdelning med heldygnsvård. Vårdtiden är i snitt 2 veckor. Avdelningen är allmänpsykiatrisk och har totalt 14 vårdplatser. Grannavdelningen heter Lotsen och är även den allmänpsykiatrisk med 17 vårdplatser. Upptagningsområdet för Haninge PVE är för ca invånare boendes i Haninge, Nynäshamn och Tyresö. Haninge PVE tillhör Psykiatri Södra Stockholm och då behovet finns hjälper vi till med att ta emot patienter även från andra upptagningsområden inom södra Stockholm. 1

2 På avdelning Kompassen arbetar en stabil personalgrupp med lång erfarenhet. Det finns sjuksköterskor, skötare, läkare, en chefssjuksköterska och kurator. Personalgruppen är indelad i två team röda och vita teamet. Patienterna fördelas i respektive team och blir tilldelade en omvårdnadsansvarig sjuksköterska (OAS) och två kontaktpersoner (KP). Vid inskrivningen får patienterna en välkomst-folder med skriftlig information om avdelningen där det också framgår vem som är deras OAS och KP. Varannan onsdag har respektive team ett teammöte där vi gemensamt resonerar om teamets patienter. Alla patienter skall ha en dokumenterad vårdplan för aktuellt vårdtillfälle. Målet på avdelningen är att vårdplanen skall göras tillsammans med patienten inom tre vårddygn. År 2010 var enheten med om en stor omorganisation och gick in i Psykiatri Södra Stockholm. Detta var en stor omställning för personalen med fler patientplatser, nya riktlinjer och rutiner. Tidigare var vi Psykiatri Sydöst tillsammans med psykiatrin i Nacka. Omställningen har nu lagt sig och avdelningen har kommit bra in i den nya organisationen. Vi samarbetar med psykiatrisk öppenvård som är privatiserad sedan 2009 och bedrivs i dagsläget av Capio. Ett nära samarbete finns även med beroendevården och socialpsykiatrin inom kommunerna. Vi har varje vecka fasta tider avsedda för vårdplaneringar med dessa aktörer. Inom Psykiatri Södra finns två brukarinflytandesamordnare (BISAM) två personer med patienterfarenhet. BISAM kommer till avdelningen en gång per vecka och håller ett patientforum med inneliggande patienter på avdelningen. Detta för att patienter skall kunna få sin röst hörd och kunna framföra synpunkter och förslag gällande vården. All personal får sedan skriftligen ta del av vad som framkommit på dessa möten och vi försöker i möjligaste mån tillgodose önskemålen från patienterna. På avdelningen arbetar vi enligt Bergenmodellen för att på ett bra sätt bemöta hot-och våldsituationer. Denna modell implementerades år 2007 och vi har nu tre utbildade instruktörer på avdelningen. Repetitioner i Bergenmodellen, innehållandes både teori och praktik, hålls varannan vecka i vår gymnastiksal. Vi har tydliga rutiner i samband med tvångsåtgärder. Målet är att all inblandad personal skall samlas innan och efter en tvångsåtgärd. Detta för att kunna bemöta patienten på bästa sätt i en utsatt situation samt att kunna diskutera efteråt vad som gick bra respektive mindre bra. Under detta projekt ska vi också arbeta med att införa erbjudande om avlastningssamtal för patienten efter tvångsåtgärd. Vi har en del schemalagda aktiviteter på avdelningen där patienter på frivillig basis får delta. En personal håller i den aktuella aktiviteten. Vi strävar efter att varje morgon ha morgonsträck. Två gånger i veckan erbjuds patienter en promenadgrupp i omgivningarna. Varannan vecka kommer en representant från landstinget inom ramen för kultur i vården och håller i en stund av högläsning. Avdelningen har idag inte speciellt hög frekvens av tvångsåtgärder. Målet med att delta i detta projekt är att minska antalet tvångsåtgärder ännu mer. Detta genom att för personalen förbättra kunskapen om LPT, om hantering av hot-och våld samt att fortsätta arbeta på ett gott bemötande gentemot patienter. Det finns alltid utrymme för förbättringar vilket vi nu kommer att fokusera på genom att delta i SKL-projektet. 2

3 Mål Målområde 1: Att minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder. 1a)Att inom 4 månader skall 50 % av patienterna skatta 7 eller mer på en omvänd visuell analog skala (VAS) gällande personalens bemötande. * 1)Att inom 6 månader skall 80 % av patienterna skatta 7 eller mer på en omvänd VAS gällande personalens bemötande. Målområde 2: Att förbättra patientens upplevelse av tvångsåtgärder. 2a)Att inom 4 månader skall 50 % av patienterna som erhållit en tvångsåtgärd få erbjudande om ett avlastningssamtal under vårdtiden. 2)Att inom 6 månader skall 100 % av patienterna som erhållit en tvångsåtgärd få erbjudande om ett avlastningssamtal under vårdtiden. Målområde 3: Att utveckla kunskapen och förbättra kvalitén vid användandet av tvångsåtgärder. 3a)Att inom 2 månader skall 50 % av personal (inkl. timanställda) få utbildning och därmed ökad kunskap om hantering av hot och våld/lpt. 3) Att inom 6 månader skall 95 % av personal (inkl. timanställda) få utbildning och därmed ökad kunskap om hantering av hot och våld/lpt. Målområde 4: Att utveckla samverkan mellan olika aktörer i patientens liv/värld för att minska andelen inläggningar med tvång. 4a)Att inom 4 månader skall 70 % av patienterna erbjudas ett anhörigsamtal under vårdtiden. 4)Att inom 6 månader skall 100 % av patienterna erbjudas ett anhörigsamtal under vårdtiden. 5a)Att inom 4 månader skall 30 % av patienterna som har barn under 18 år erbjudas ett gemensamt samtal med barnet/barnen under vårdtiden. 5)Att inom 6 månader skall 70 % av patienterna som har barn under 18 år erbjudas ett gemensamt samtal med barnet/barnen under vårdtiden. * I hela arbetet har en omvänd VAS använts, se bilaga 4. Den benämns dock bara VAS fortsatt i arbetet. Förändringar som testats Totalt 20 PDSA-cyklar har genomförts under projekttiden. PDSA-cykeln är ett verktyg för förbättring och förändring. Bokstäverna står för P=plan, D=do, S=study och A=act. PDSA under målområde Dagliga stödsamtal. Vi ville undersöka om dagliga stödsamtal kan öka patientens 3

4 välmående och upplevelse av bättre bemötande från personal. Planen var att 4 patienter skulle få ett dagligt stödsamtal under tre efterföljande dagar. De skattade på VAS före och efter samtalet. En patient ville ha stödsamtal men avstod ifrån att skatta på VAS. Totalt 9 stödsamtal med 3 olika patienter genomfördes. I sju av samtalen skattade patienten högre på VAS efter samtalet. I ett samtal skattade patienten sitt mående som oförändrat på VAS. I ett samtal skattade patienten lägre på VAS efter samtalet. Resultatet visar att stödsamtal påverkar patientens mående till det bättre. Vi tog med i beräkningen att det spelar roll vad man talat med patienten om. Detta kan såklart påverka om patienten mår sämre eller bättre efter ett stödsamtal. Vi ville vi testa detta i större skala. 1.1 Dagliga stödsamtal. Vi utökande antalet personal som deltog och således även antalet patienter. Totalt 18 stödsamtal genomfördes med 7 patienter. Några patienter fick 2 stödsamtal och några fick 3 stödsamtal. Vid 9 av samtalen skattade patienten samma värde på VAS före och efter samtalet. Vid 9 av samtalen skattade patienten ett högre värde på VAS efter samtalet. Hos 5 patienter sågs även ett förbättrat värde på VAS mellan första och sista stödsamtalet. Hos en patient sågs ett oförändrat värde på VAS mellan första och sista samtalet. Hos en patient var VAS-värdet försämrat mellan första och sista samtalet. Slutsatsen av denna testcykel var att stödsamtal gör att patienten känner sig sedd och hörd vilket borde förbättra patientens psykiska mående. Nästa fundering var hur vi ska införa att alla patienter erbjuds stödsamtal dagligen. 1.2 Dagliga stödsamtal. Vi upplevde inte att alla patienter erbjöds ett stödsamtal dagligen. Förändringen vi ville testa var att genom en bättre struktur kring stödsamtalen få personalen att erbjuda sina patienter stödsamtal varje dag. En lista på alla patienter låg på expeditionen varje dag. På samma lista framgick det vem som var ombud till respektive patient. Tanken var att dagens ombud skulle bocka av och signera bredvid patientens namn om patienten hade erbjudits ett stödsamtal. Listan på patienter fylldes i under fem dagar. Sextioåtta möjliga erbjudanden om samtal fanns. Vid 40 tillfällen av dessa erbjöds patienten samtal. Sammanfattningsvis erbjöds 59 % stödsamtal under testperioden. Det fanns utrymme för förbättringar men strävan efter att alla patienter skall erbjudas ett stödsamtal dagligen infördes. 3.0 Trygghetsformulär. Vi ville testa om personalen kan bli bättre på att bemöta patienten utifrån dennes eget önskemål när patienten är arg, ledsen eller har ångest/oro. Vår hypotes var att detta på sikt skulle detta kunna leda till att reducera antalet tvångsåtgärder genom rätt bemötande i rätt situation. Till detta ville vi använda dokumentet trygghetsformuläret, se bilaga. Vi började i en liten skala och ville testa formuläret på en inneliggande patient. Mätningen innebar patientens skattning av personalens bemötande på VAS före och efter trygghetsformuläret. Dessvärre flyttades denna patient till en annan inrättning innan utvärderingen kunde genomföras. Ny PDSA planerades. 3.1 Trygghetsformulär. I denna cykel bad vi två patienter att fylla i trygghetsformuläret. Patientens kontaktperson på avdelningen skulle vara närvarande. Patientens önskemål enligt formuläret dokumenterades noggrant i patientjournalen. Vid utskrivning skulle patienten skatta på VAS hur pass väl personalen har använt sig av patientens önskemål utifrån trygghetsformuläret. Även denna PDSA blev inte som planerat eftersom en patient fortfarande var inskriven på avdelningen då cykeln skulle sammanställas och den andra patienten hade skrivits ut från avdelningen utan att skatta på VAS. Dock utvärderade vi med personalen hur det hade gått. Enligt personalen fungerade trygghetsformuläret mycket bra i detta i framförallt ett utav patientfallen. Ny PDSA planerades. 3.2 Trygghetsformulär. Patienter skulle tillfrågas under vårdtiden (närmare utskrivning) huruvida personalen följde deras önskemål ang. bemötande enl. trygghetsformulärets 4

5 specifika situationer. Flera patienter fyllde i formuläret under vårdtiden och två av dessa berättade hur de upplevde personalens bemötande utifrån formuläret. Det framkom att patienterna tyckte att trygghetsformuläret var bra och att personalen följde önskemålen. 3.3 Trygghetsformulär. I den sista PDSA-cykeln med trygghetsformuläret ville vi utvärdera detta instrument med personalen på avdelningen. Ville personalen använda detta i det dagliga arbetet? Elva personal deltog i utvärderingen och 10 av 11 ville införa formuläret. Vi avslutade med att införa detta. Nu strävar vi efter att alla patienter skall fylla i trygghetsformuläret i samband med inskrivningen. 4.0 BVC. Tidigare har vi använt Bröset Violence Checklist (BVC) för att identifiera vilka aktuella patienter vi har på avdelningen där det finns risk för hot och våld. Då detta instrument inte hade använts fullt ut under lång tid ville vi testa om det skulle gå att återinföra det i full skala och använda det på rätt sätt. Samtlig personal på avdelningen informerades om att alla nyinskrivna LPT-patienter skulle skattas på BVC under 3 dygn. Vid skattning över 2 på BVC skulle åtgärder vidtas (muntlig rapportering av BVC-skattning samt planerad åtgärd vid varje rapporteringstillfälle). Efter en period av skattning så utvärderade vi med personal om nyttan av BVC på avdelningen. Tyvärr hade inte BVC under PDSA-cykeln använts fullt ut och vi kunde inte på ett rättvist sätt utvärdera om vi skulle ha det kvar i det dagliga arbetet. Ny, längre, PDSA planerades. 4.1 BVC. I denna PDSA-cykel blev resultatet ungefär detsamma som den förra. BVC användes inte fullt ut av personalen under testperioden. Beslutet fattades att instrumentet tas bort från avdelningen. Vi fann att muntlig rapportering angående patienter med risk för hot/våld fungerade mycket bra (utan BVC) och att kanske trygghetsformuläret kan ersätta BVC som en förebyggande åtgärd för hot och våld. 7.0 Gå-rond. Avdelningen har under många år haft en traditionell sittrond där läkare, sjuksköterska och skötare diskuterar patienter i ett rum på avdelningen. Vår överläkare Violeta väckte idén om en gående rond, där vi varje morgon går till patienten på rummet. Hypotesen var att patienterna på så vis skulle känna sig mer sedda, bli mer delaktiga i sin vård samt att vi skulle effektivisera avdelningsarbetet genom att småärenden redan på morgonen kunde avhandlas. Under en vecka testade vi gå-rond och patienter som varit inneliggande både före och efter testet utvärderade detta. Samtliga patienter som deltog tyckte att gå-rond var bättre att de kände sig mer sedda och att de fick en kort möte med läkaren varje dag. Vi införde förändringen. 7.1 Storrond. Efter några månader med gå-rond kom det upp önskemål ifrån personal att det önskades åtminstone en sitt-rond per vecka. Anledningen till detta var att kontaktpersoner till patienter, i vissa fall, inte kände sig lika delaktiga i patientvården längre. Vi provade därför att på onsdagar införa vad vi kallar stor-rond vilket innebär att patienterna rondas team-vis med läkaren. Tanken var att alla kontaktpersoner skall få framföra information/tankar/önskemål gällande sina patienter. Personal ville efter testperioden införa denna förändring, det vill säga gå-rond 4 dagar/vecka och sittrond 1 gång/vecka. 8.0 Relaxrummet. Vi ville inreda ett relaxrum på avdelningen, där patienter kan sitta och ta det lugnt med eller utan personal. Tanken var att rummet skulle ha en grön och harmonisk miljö som inbjuder till avslappning och det skulle finnas möjlighet till att lyssna på lugnande musik. Hypotesen var att ett relaxrum på avdelningen skulle uppskattas av patienter, vilket i sin tur kan ge en lugnande effekt och därmed minska oro/ångest och ev. behovet av tvångsåtgärder. Personal och en patient gjorde inköp av inredning och lugnande musik. Rummet inreddes även här med patienters hjälp. Även i denna PDSA använde vi oss av VAS som mätinstrument. Patienter fick även ge övriga kommentarer. Enbart positiva 5

6 kommentarer framkom och rummet blev kvar på avdelningen. 9.0 Tid och rum. Patienter hade önskemål om att få en klocka inne på patientrummen. Tidigare fanns endast väggklockor på enstaka ställen ute på avdelningen. Patienter (som inte hade en mobiltelefon) var därför tvungna gå ut i korridoren för att titta på klockan. Det fanns en viss irritation över detta hos en del patienter. Vi bestämde att köpa in klockor till samtliga patientrum och ville även förbättra miljön i patientrummen genom att köpa in fina plastblommor. Patient och personal handlade klockor och blommor och inredde rummen. Tio patienter deltog i testet. Fem av tio patienter tyckte att rummen blev mer trivsamma efter att klocka och blomma sattes in. Två patienter av tio tyckte att rummen blev mindre trivsamma. Tre patienter av tio tyckte att trivseln var densamma efter inredningen. Klockorna och blommorna fick stanna på rummen. PDSA under målområde Avlastningssamtal. Under en vecka i april ville vi testa vad en patient tyckte om att ha ett avlastningssamtal efter tvångsåtgärd. Ingen patient erhöll tvångsåtgärd under denna vecka och således inget material att analysera. Ny PDSA planerades. 2.1 Avlastningssamtal. Med samma hypotes som förra PDSA-cykeln genomfördes ett avlastningssamtal med en patient som erhållit en tvångsåtgärd. Samtalet upplevdes mycket positivt av patienten. Det var skönt att prata av sig och reda upp vad som hände. Samtlig ordinarie personal hade i samband med detta också genomgått en utbildning i att hålla ett avlastningssamtal. Denna utbildning hölls av BISAM på Psykiatri Södra. Vi införde förändringen och målet är att samtliga patienter som erhållit tvångsåtgärd skall erbjudas ett avlastningssamtal under vårdtiden. PDSA under målområde Bergenmodellen. Det hade tidigare varit dålig uppslutning av personal till repetitioner av Bergenmodellen (teori och praktik). Vi ville öka antalet deltagare på repetitionerna genom att det några dagar i förväg planlades vilka som skulle delta på repetition av Bergenmodellen. Hypotesen var att vi på detta sätt skulle öka antalet personal som deltar. Detta borde medföra att personal planerar dagen bättre, frigör tid för Bergen-repetition vilket ger ökad kunskap och trygghet för personal i hot- och våldsituationer. Det visade sig att med planläggning ökade antalet deltagare i Bergenrepetition. Förändringen infördes. PDSA under målområde Anhörigsamtal. Ett av våra stora mål är att samtliga inneliggande patienter skall erbjudas ett anhörigsamtal under vårdtiden. Under två veckor i april frågade vi vad anhöriga tycker om anhörigsamtal. Bara ett anhörigsamtal genomfördes under testet och den anhörige gick inte att nå efter anhörigsamtalet. Således inget material att analysera. Ny PDSA planerades. 6.1 Anhörigsamtal. Ett enkelt frågeformulär utformades. Tre anhöriga som hade deltagit i anhörigsamtal på avdelningen deltog i testet. Samtliga tyckte att samtalet var givande och upplevde det som positivt. Kommentarer från anhöriga: Bra att vi fick träffas alla tillsammans. Bra information och svar på våra frågor. Bra att vi fick säga vad vi upplevde och tyckte om vår anhörige. Lagom tid för samtalet och vi kände ingen stress. Jag tyckte att kommunikationen går jättebra här mellan anhöriga och personal, t.o.m. med patienten. Personalen gör sitt bästa. De är snälla och lyssnar och bryr sig. Jag som anhörig till patient här tycker att personalen är lysande. Vi är hjärtligt tacksamma! Tusen tack!. 6

7 Nu var tanken att vi ville samla på oss mer material att analysera under nästa PDSA-cykel. 6.2 Anhörigsamtal. Även i denna cykel blev materialet knapphändigt. Två anhöriga fyllde i frågeformuläret. Kommentarer vi fick var: Jättebra att få vara med och höra/ta del av planeringen. Bra samtal!. Sammanfattningsvis var samtalet givande enligt de anhöriga. 6.3 Anhörigsamtal. Denna cykel pågick under sommaren. Sju anhöriga deltog och samtliga upplevde samtalet som givande. Kommentarer från anhöriga: Över förväntan. Sympatiska läkare som försöker sätta sig in i situationen. För mig var det mycket givande och viktigt att få ge min version hur livet utanför vården har fungerat. Som anhörig lever man dygnet runt med en kär, älskad som mår dåligt. Man är helt maktlös och når ofta inte fram. Att få ge sin syn och delta på detta sätt betyder mycket. Och min förhoppning är att det kan hjälpa, i detta fall, min älskade dotter till en bättre framtid då vården får även de anhörigas synpunkter. Tack för samtalet. All information om situationen uppskattas mycket! Positiv information angående läkemedel mm. Bra att få veta hur och vad som händer med min anhörige. Bra bemötande av både vår anhörige och oss anhöriga! Tack!. Vi fortsatte arbeta på att samtliga inneliggande patienter skall erbjudas ett anhörigsamtal under vårdtiden. Resultat Vi har delat ut en patientenkät till patienter i samband med utskrivning, se bilaga 1. Utifrån denna har vi kunnat mäta 3 av våra målområden (1, 2 och 4). Mätningarna på dessa mål har gjorts månadsvis. Under projekttiden har en del patienter avstått att fylla i enkäten och i vissa fall har personal glömt bort att dela ut enkäten - därav ett visst bortfall av enkäter. Under maj till och med oktober 2013 samlades 84 patientenkäter in vilket blev det totala underlaget för våra mätningar (maj: 11 st, juni: 16 st, juli: 11 st, augusti: 12 st, september: 18 st, oktober: 16 st). Målområde 3 har mätts utifrån antalet personal som deltagit i utbildning efter 2 och 6 månader. Målområde 1: Att minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder. Mål 1a) Att inom 4 månader skall 50 % av patienterna skatta 7 eller mer på VAS gällande personalens bemötande. Resultat: Efter 4 månader skattade 92 % av patienterna 7 eller mer på VAS gällande personalens bemötande (baserat på mätning augusti). Målet är uppnått. Mål 1) Att inom 6 månader skall 80 % av patienterna skatta 7 eller mer på VAS gällande personalens bemötande. Resultat: Efter 6 månader skattade 94 % av patienterna 7 eller mer på VAS gällande personalens bemötande (baserat på mätning oktober). Målet är uppnått. För mätningar månadsvis, se diagram nedan. 7

8 Målområde 2: Att förbättra patientens upplevelse av tvångsåtgärder. Mål 2a) Att inom 4 månader skall 50 % av patienterna som erhållit en tvångsåtgärd få erbjudande om ett avlastningssamtal under vårdtiden. Resultat: Efter 4 månader fick 67 % av patienterna som erhållit tvångsåtgärd erbjudande om avlastningssamtal under vårdtiden (baserat på mätning augusti). Målet är uppnått. Mål 2) Att inom 6 månader skall 100 % av patienterna som erhållit en tvångsåtgärd få erbjudande om ett avlastningssamtal under vårdtiden. Resultat: Efter 6 månader fick 67 % av patienterna som erhållit tvångsåtgärd erbjudande om avlastningssamtal under vårdtiden (baserat på mätning oktober). Målet är ej uppnått. För mätningar månadsvis, se diagram nedan. 8

9 Målområde 3: Att utveckla kunskapen och förbättra kvalitén vid användandet av tvångsåtgärder. Mål 3a) Att inom 2 månader skall 50 % av personal (inkl. timanställda) få utbildning och därmed ökad kunskap om hantering av hot och våld/lpt. Resultat: På studiedagen den 7 maj 2013 fick 22 av 25 fast anställd personal utbildning/repetition om hot och våld/lpt. Tre personal kunde ej deltaga p.g.a. sjukdom. Således har 88 % av fast personal genomgått utbildningen inom 2 månader räknat från och med maj 2013 (mål 3a). Sex av 8 tidkortsanställda har deltagit i en heldag utbildning i Bergenmodellen inkl. LPTundervisning den 27/ Således har 75 % av tidkortsanställda genomgått utbildning. Totalt har vi 25 fast anställda samt 8 tidkortsanställda som arbetat under sommaren (totalt 33 st personal). Av dessa har totalt 28 personal utbildats inom 2 månader räknat from maj (mål 3a). Således har 85 % av all personal genomgått utbildning. Målet är uppnått. Mål 3) Att inom 6 månader skall 95 % av personal (inkl. timanställda) få utbildning och därmed ökad kunskap om hantering av hot och våld/lpt. Resultat: Efter 6 månader hade 92 % av ordinarie personal gått utbilning i LPT/hot och våld (23/25). Således har 29 av samtlig personal (totalt 33 stycken) gått utbildning efter 6 månader (88 %). Målet är ej uppnått. Målområde 4: Att utveckla samverkan mellan olika aktörer i patientens liv/värld för att minska andelen inläggningar med tvång. Mål 4a) Att inom 4 månader skall 70 % av patienterna erbjudas ett anhörigsamtal under vårdtiden. Resultat: Efter 4 månader erbjöds 83 % av patienterna anhörigsamtal under vårdtiden (baserat på mätning augusti). Målet är uppnått. Mål 4) Att inom 6 månader skall 100 % av patienterna erbjudas ett anhörigsamtal under vårdtiden. Resultat: Efter 6 månader erbjöds 56 % av patienterna anhörigsamtal under vårdtiden (baserat på mätning oktober). Målet är ej uppnått. För mätningar månadsvis, se diagram nedan. 9

10 Mål 5a) Att inom 4 månader skall 30 % av patienterna som har barn under 18 år erbjudas ett gemensamt samtal med barnet/barnen under vårdtiden. Resultat: Efter 4 månader erbjöds 25 % av patienter med barn under 18 år ett gemensamt samtal med barnet/barnen under vårdtiden (baserat på mätning augusti). Målet är ej uppnått. Mål 5) Att inom 6 månader skall 70 % av patienterna som har barn under 18 år erbjudas ett gemensamt samtal med barnet/barnen under vårdtiden. Resultat: Efter 6 månader erbjöds 33 % av patienter med barn under 18 år ett gemensamt samtal med barnen/barnet under vårdtiden (baserat på mätning oktober). Målet är ej uppnått. För mätningar månadsvis, se diagram nedan. Redovisning av tvångsåtgärder Under april 2013 låg avdelning Kompassen under snittet/år. I maj till augusti 2013 har vi legat över snittet. I juni 2013 hade vi över 50 tvångsåtgärder. Snittet för det totala antalet tvångsåtgärder från april 2012 till och med mars 2013 var 10 tvångsåtgärder/månad. Under månaderna april till september 2013 (projekttiden) blev snittet 17,5 tvångsåtgärder/månad. 10

11 60 Samtliga tvångsåtgärder Tvångsmedicinering Totala antalet tvångsåtgärder 20 Fastspänning Avskiljning 10 0 Diskussion Målområde 1: Att minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder. Våra mål under detta huvudmål handlade om patienternas skattning på VAS gällande personalens bemötande. Vi nådde både vårt delmål och huvudmål. Detta var inte förvånande eftersom vi tidigare fått mycket positiva kommentarer gällande just bemötandet på avdelningen. Medelvärdet på VAS har legat över 7 under hela projekttiden, från maj till och med oktober -13. Vi är nöjda med resultatet. De flesta av våra PDSA hamnade under detta målområde. Detta tilltalade oss och var ett medvetet val eftersom det här handlar om förebyggande åtgärder för att förhindra tvångsåtgärder. Att arbeta förebyggande känns som en prioritet på vår avdelning. Trygghetsformuläret har blivit infört efter flera PDSA. Vi är i startgroparna med att verkligen implementera detta praktiskt på avdelningen. Det har dock märkts att formuläret kanske inte passar alla patientkategorier och att vi som personal inte alltid kan följa patientens önskemål om de är av orimlig karaktär - till exempel en patient som vill gå ut på promenad vid ångest/oro men inte har någon utgång för tillfället eller patient som vill skada sig själv vid ångest/oro. Vi ser ändå att trygghetsformuläret ger mer nytta än skada patienten får möjlighet att framföra sina önskemål vilket har varit uppskattat. De flesta patienter kan efter förklaring acceptera att vi som personal inte kan följa orimliga önskemål. Med trygghetsformuläret som stöd tror vi att många tvångsåtgärder kan undvikas. Att ge patienten rätt bemötande utifrån dennes önskemål borde minska utåtageranden/självskadebeteende. En annan stor förändring vi genomfört är den gående ronden. Detta blev ett typiskt exempel på en förändring som i början gjorde succé, men sedan efter några månader visade det sig att en del personal saknade den traditionella ronden. Detta ledde till att vi återinförde en storrond en gång/vecka. Här står vi nu och många i personalgruppen har upplevt att stämningen på avdelningen har blivit lugnare. Det har i många fall visat sig att den stund patienterna får med 11

12 läkaren under gå-ronden tillfredsställer många patienter för dagen. Färre antal inbokade läkarsamtal behövs. Arbetet på avdelningen har effektiviserats och patienterna känner sig mer delaktiga i sin vård. Relaxrummet som vi införde på avdelningen har uppskattats av patienter. Vi hoppas i förlängningen att det kommer att utnyttjas flitigt och bidra till mindre oro/ångest/ilska på avdelningen. I juni 2013 hade vi många tvångsåtgärder nästan fyra gånger fler än de övriga fem månaderna under projekttiden. Sex patienter vårdades under LPT denna månad och två av dessa fick tvångsåtgärder vid upprepade tillfällen. Faktum är att dessa två patienter fick samtliga tvångsåtgärder. Personalen gjorde sitt bästa för att arbeta förebyggande mot att använda tvång och vid flertalet tillfällen kunde tvångsåtgärder helt undvikas genom att fullt ut använda Bergenmodellen som ett preventivt redskap. Avlastningssamtal efter tvångsåtgärd erbjöds och flera sådana samtal hölls. Även stödsamtal, extra tillsyn, extra personal och ständigt uppdaterade förhållningssätt var metoder som användes i stor utsträckning. Trots detta var antalet tvångsåtgärder högt under juni. Vi tror dock att många tvångsåtgärder har undvikits och att antalet därmed skulle kunnat hamna på en ännu högre siffra utan ovanstående insatser. Från juli 2013 har antalet tvångsåtgärder dock sjunkit drastiskt till inga tvångsåtgärder under september månad. Vi kan konstatera att antalet tvångsåtgärder/månad fluktuerar kraftigt på vår avdelning och att mätning över en längre tid kan ge en mer rättvisande bild av en minskande eller ökande tendens av antalet tvångsåtgärder. Vi har därför bestämt oss för att på obestämd tid fortsätta att mäta och analysera statistik kring detta. Vi tror och hoppas dock på att de förbättringar som införts under projekttiden har bidragit till den positiva trenden gällande antalet tvångsåtgärder på vår avdelning. Målområde 2: Att förbättra patienternas upplevelse av tvångsåtgärder. Här fokuserade vi på att införa avlastningssamtal på avdelningen (mål 2a + mål 2). All ordinarie personal fick en utbildning i att hålla avlastningssamtal under en kick-off-dag i maj månad. Från att endast 50 % av patienterna som erhållit en tvångsåtgärd i maj blev erbjudna avlastningssamtal ökade detta till l00 % i juni och juli. Troligtvis för att det var så pass aktuellt för personalen och att vi också hade många tvångsåtgärder i framförallt juni. I augusti då vi hade vår brytpunkt och mätning för delmål 2a hade det åter sjunkit till 67 %. Vi uppnådde trots detta vårt delmål som innebar att 50 % skulle få erbjudande om avlastningssamtal. Vårt huvudmål (2) innebar att 100 % av patienterna skulle erbjudas avlastningssamtal efter tvångsåtgärd med brytpunkt och mätning i oktober. Tyvärr låg vi kvar på 67 % i oktober och målet uppnåddes inte. På varje morgonrapport när vi läser upp dagens agenda kommer frågan upp om någon fått tvångsåtgärd under senaste dygnet och om avlastningssamtal erbjudits. Om detta behöver göras skall en personal utses för denna uppgift. Vi fortsätter att arbeta med detta mål eftersom det känns angeläget att patienten får prata av sig när en tvångsåtgärd väl har inträffat. Detta genom att vi ska påminna varandra i personalgruppen att verkligen genomföra avlastningssamtal efter tvångsåtgärd. Målområde 3: Att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder. Här hade vi som mål att utveckla kunskapen om LPT/hot och våld genom utbildning av 12

13 samtlig personal. Vi uppnådde vårt delmål 3a efter två månader eftersom så mycket som 85 % av personalen inklusive timanställda gick utbildning om LPT/hot och våld. De fast anställda fick på kick-off-dagen utbildning av vår överläkare Violeta. Det blev intressanta diskussioner om olika tvångsåtgärder. De timanställda fick en heldag utbildning i Bergenmodellen. De kontinuerliga repetitionerna i Bergenmodellen har fått fler deltagare eftersom det nu planläggs vilka som skall delta (PDSA). Tidigare var det lätt att prioritera bort repetitionerna för andra arbetsuppgifter. Nu kan man som personal planera sin dag bättre då vi vet vilka som skall delta. Genom att fler personal har fått utbildning i hantering av hot-och våldsituationer borde kvaliteten förbättras vid användandet av tvångsåtgärder på avdelningen. Målområde 4: Att utveckla samverkan mellan olika aktörer i patientens liv/värld för att minska andelen inläggningar med tvång. Under detta målområde hade vi två delmål och två huvudmål. Vi arbetade framförallt med att patienter skall erbjudas anhörigsamtal under vårdtiden. I flera PDSA deltog anhöriga och framförde sina synpunkter på samtal. I september erbjöds endast 50 % av patienterna ett anhörigsamtal enligt mätning utifrån patientenkäten. Vid vår brytpunkt och mätning i oktober erbjöds endast 56 %. Vi tror att det finns utrymme för missuppfattningar i patientenkäten. Till exempel verkar det som om en del patienter svarat på frågan om man haft anhörigsamtal istället för att blivit erbjuden anhörigsamtal. Detta kan förklara den låga antalet erbjudanden. Vi har återkommande patienter som kanske vid förra inläggningstillfället haft/erbjudits anhörigsamtal. Dessa patienter kanske inte erbjudits ännu en gång eftersom inläggningarna blev täta. Detta kan vara ännu en anledning till lågt antal erbjudanden. Det har inte alltid närvarat personal då patienter fyller i enkäten - därav tror vi att det kan det förekomma missuppfattningar. Under juni och augusti erbjöds över 80 % av patienterna anhörigsamtal. Arbetet med erbjudande om barnsamtal skall vi fortsätta att arbeta med framöver. Vi hade högt satta mål som inte vi kunde uppnå under projekttiden. Mycket på grund av att vi inte vill stressa med detta arbete. Flera i personalgruppen har sedan tidigare utbildning i att hålla barnsamtal. Vi hoppas att till lärandeseminarium 4 kunna presentera mer om arbetet med barnsamtal. Så här involverade vi patienter och deras närstående Patienter har fortlöpande blivit informerade om projektet på vårt patientforum med chefssjuksköterska och brukarinflytandesamordnare (BISAM) en gång/vecka. Patienter har även här kunnat komma med förslag till förändringar i projektet. Vi har haft en inspirationsyta väl synlig ute på avdelningens mittpunkt som vi kallar för torget. Där har information om förändringar och pågående PDSA visats. Där har också patienter och övrig personal haft möjlighet att skriva idéer till förändringar. Pågående testcykeljournaler har funnits utskrivna i en pärm bredvid inspirationsytan. Patienter har deltagit i flera PDSA, svarat på formulär, skattat på VAS och så vidare. Flera patienter var till exempel inblandade i att inreda patientrum och relaxrum vilket uppskattades. Flera PDSA rörande anhörigsamtal har genomförts. Där lade vi fokus på att anhöriga skulle få göra sin röst hörd. Flera anhöriga svarade på vår enkla enkät gällande detta. På avdelningsmöten och via har personal blivit informerade om vad som sker i 13

14 projektet, detta för att så många som möjligt skulle vara uppdaterade och kunna svara på frågor från patienter och anhöriga. Sammanfattning av projekttiden så här långt Sammanfattningsvis har projekttiden varit lärorik och intressant med mycket arbete. Initialt var det en stor utmaning att involvera övrig personal på avdelningen i projektet. Efter en del arbete med att sprida information blev det bättre fler i personalen blev inblandade i PDSAcykler och insatta i projektet. Alla har till exempel medverkat genom att dela ut patientenkäter vid utskrivning. Vi upplever att vi har fått ett ökat patientperspektiv generellt på avdelningen. Det har varit roligt att lära sig att arbeta utifrån genombrottsmetoden. PDSA-cykler är ett bra redskap för framtida förändringsarbeten på avdelningen. Vi kommer fortsättningsvis framförallt att fokusera på att införa erbjudande om barnsamtal till patienter med barn under 18 år. Detta känns som ett viktigt arbete som vi inte riktigt fått till under dessa månader. Vi kommer att fortsätta dela ut patientenkäten till patienter i samband med utskrivning. Detta för att fortsätta med mätningar och att få personal mer motiverade till forsatt arbete med att erbjuda anhörigsamtal, avlastningssamtal och så vidare. Övriga kommentarer Bilaga 1: Patientenkät Bilaga 2: Trygghetsformuläret Bilaga 3: Anhörigenkät Bilaga 4: Visuell analog skala (VAS) 14

15 Bilaga 1 Patientenkät Avd. Kompassen 1. Har du blivit erbjuden ett anhörigsamtal under vårdtiden? Ja Nej 2. Har du barn under 18 år? Ja Nej 3. Om du svarat ja på fråga 2: Har du och barnet/barnen blivit erbjudna ett gemensamt samtal med personal under vårdtiden? Ja Nej 4. Har du vårdats enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård under vårdtiden? Ja Nej 5. Om du har svarat ja på fråga 4: Har du blivit erbjuden ett avlastningssamtal med personal efter eventuell erhållen tvångsåtgärd (injektion emot din vilja, bältesläggning, avskiljning)? Ja Nej Har ej erhållit tvångsåtgärd 6. Hur upplevde du personalens bemötande under vårdtiden? Skatta din upplevelse på skalan. Mindre bra Mycket bra Tack för din medverkan! Ifylles i samband med utskrivning och lämnas till personal. Till personal: Lägg enkäten i fack på expeditionen märkt patientenkäter SKL 15

16 Bilaga 2 Trygghetsformulär När jag är arg vill jag: vara ensam vara tillsammans med personal gå ut på promenad/röka gå och lägga mig lyssna på musik titta på TV syssla med datorn träna ringa en vän/anhörig vem? Övrigt Vad? När jag är ledsen vill jag: vara ensam vara tillsammans med personal gå ut på promenad/röka gå och lägga mig lyssna på musik titta på TV syssla med datorn träna ringa en vän/anhörig vem? Övrigt Vad? När jag känner oro/ångest vill jag: vara ensam vara tillsammans med personal gå ut på promenad/röka Datum: Namn: Personnummer: OAS/KP: gå och lägga mig lyssna på musik titta på TV syssla med datorn träna ringa en vän/anhörig vem? övrigt vad? 16

17 Bilaga 3 Anhörigenkät Haninge psykiatriska vårdenhet Avdelning Kompassen Var anhörigsamtalet givande för dig som anhörig? Ringa in ditt svar. Ja Nej Kommentarer och synpunkter: Tack för din medverkan! 17

18 Bilaga 4 Omvänd visuell analog skala (VAS) 18