Del 2. Språk och kvalitetsaspekter. Sammanställd av:

Transkript

1 Sydkustens landskapsförbunds kartläggning av personaltillgången och behörigheten, språkförhållanden samt kvalitetsaspekter inom den svenska dagvården i medlemskommunerna hösten Del 2. Språk och kvalitetsaspekter Sammanställd av: Agneta Eriksson Heidi af Heurlin Sydkustens landskapsförbund Heidi Harju-Luukkainen Jan-Erik Mansikka Helsingfors universitet Georgsgatan 29 A Helsingfors tfn: (09) fax: (09) e-post: helsingfors@sydkusten.fi Strandvägen Pargas tfn: e-post:pargas@sydkusten.fi

2 Språkförhållanden samt kvalitetsaspekter inom den svenska dagvården Innehållsförteckning 1. Introduktion 2. Det språkliga landskapet ur dagvårdsperspektiv 3. Daghemmens språkbruk och språkstrategier 4. Barnens lekspråk 5. Några kvalitetsaspekter på dagvården 1

3 1. INTRODUKTION Sydkustens landskapsförbund har sedan 2004 kartlagt personalsituationen inom de svenska dagvårdsenheterna i medlemskommunerna. Huvudsyftet med kartläggningarna har varit att undersöka i vilken utsträckning tillgången på personal är tillräcklig och om personalen är behörig att jobba på daghem. Bakgrunden till detta har varit den långvariga bristen på behöriga barnträdgårdslärare men också övrig behörig personal inom dagvården i södra Finland. Vi genomförde under senhösten 2011 en kartläggning där vi, förutom behörigheten, även intresserade oss för språkförhållandena inom den svenska dagvården och hur daghemsföreståndarna upplever vissa kvalitetsaspekter inom dagvården. Denna rapport berör dessa sistnämnda frågeställningar, d.v.s. språk- och kvalitetsaspekter inom den svenska dagvården. Det är första gången Sydkustens landskapsförbund gör en så detaljerad utredning kring de faktiska språkförhållandena inom den svenska dagvården i medlemskommunerna. Bakgrunden till att närmare studera de praktiska språkförhållandena inom den svenska dagvården ligger i de diskussioner som förts inom den sakkunniggrupp av dagvårdsadministratörer som Sydkusten upprätthåller. Man har konstaterat att andelen barn från helt svenskspråkiga familjer har blivit färre medan andelen från tvåspråkiga stadigt har ökat. Vår enkät visar att de barn som kommer från helt svenskspråkiga hem idag inom våra 16 medlemskommuner utgör en klar minoritet av samtliga barn i den svenska dagvården. Inom de kommuner som deltog i enkäten ligger andelen barn från helt svenskspråkiga hem på endast 36 %. Den språkliga miljön inom dagvården har därför en stor betydelse för hur stödet för den språkiga utvecklingen hos barnet i dagvården tillgodoses. Den språkliga identiteten samt grunden för skolspråket påverkas i hög grad av den miljö som daghemmet erbjuder. Rapporten baserar sig på en enkät. Enkäten indelades i två skilda delar av vilka den ena besvarades av kommunernas dagvårdsadministratörer medan den andra skickades till daghemmen i medlemskommunerna och besvarades av daghemsföreståndarna. Frågorna som berör personaltillgången och personalens behörighet besvarades av den tjänstman som ansvarar för dagvårdsadministrationen på svenska i kommunen medan frågorna som berör de praktiska språkförhållandena och kvalitetsaspekten i huvudsak besvarades av daghemsföreståndaren. 1 Daghemmen kommer från alla regioner i Sydkustens landskapsförbund, dvs. Östnyland, Västnyland, Mellannyland och Åboland. Daghemsföreståndare från alla kommuner förutom Lappträsk svarade på förfrågan. Allt som allt besvarade 120 daghemsföreståndare på enkätförfrågan. Sett ur ett regionalt perspektiv ser fördelningen ut på följande sätt: - Östnyland: 19 daghemsföreståndare 1 Frågorna skickades via webropol till daghemsföreståndarna i de daghem i Sydkustens medlemskommuner vars e-postadresser gick att finna. 2

4 o Borgå (7), Lovisa (6) och Sibbo (6) - Mellannyland: 68 daghemsföreståndare o Esbo (25), Helsingfors (23), Grankulla (7), Vanda (7) och Kyrkslätt (6) - Västnyland: 14 daghemsföreståndare o Hangö (4), Raseborg (4), Ingå (3) och Sjundeå (3) - Åboland: 19 daghemsföreståndare o Väståbolands (nuvarande Pargas stad) stad (11), Åbo (6) och Kimitoöns kommun (2) Utformningen av frågeställningarna i enkäten har gjorts i samarbete med den nystartade svenska barnträdgårdslärarutbildningen i Helsingfors samt Demokrati- och språkenheten vid Justitieministeriet. Agneta Eriksson och Heidi af Heurlin har gjort sammanställningen av denna rapport tillsammans med universitetslektorerna Heidi Harju-Luukkainen och Jan-Erik Mansikka. 2. DET SPRÅKLIGA LANDSKAPET UR DAGVÅRDSPERSPEKTIV I Finland var år 2010 ungefär barn (62 % av alla 1-6 åringar) i dagvården. Av dessa var 92 % i placerade inom den kommunala dagvården. 2 Många tvåspråkiga familjer står inför valet om deras barn skall gå i svensk- eller finskspråkig dagvård. Här spelar informationen om dagvården en viss roll. Vi frågade av dagvårdsadministratörerna hur man inom kommunen informerar om språket för dagvården. Alla tillfrågade kommuner, 15 till antalet, verkar informera om språket på något sätt. Det vanligaste var att man gör det i samband med ansökan (13/15 kommuner, 87 %). Även kommunens webbplats är en vanlig informationskanal (11/15, 73 %). En tredjedel av kommunerna (5/15) hänvisade också till andra sätt, exempelvis att man i samband med utannonsering av dagvårdsplatser hänvisar till stadens hemsida. Alla femton kommuner svarade att familjens språk beaktas innan barnet börjar i den svenska dagvården. Olika sätt som man gör detta kan man utläsa ur de fyra öppna svar som framkom: Barnet placeras i första hand enligt barnets hemspråk. Föräldrarnas önskemål beaktas gällande tvåspråkiga familjer Med familjer som tar kontakt för diskussion kring val av språk i dagvård o. utbildning. Målet är att stödja familjerna att göra medvetna val. Inget barn utesluts från svensk dagvård 2 Lasten Päivähoito Barndagvård 2010 (red. Säkkinen, S. & Kuoppala, T.) THL. Institutet för hälsa och välfärd. 3

5 Familjerna anhåller om dagvårdsplats på önskat språk, innan barnet blir anvisad en dagvårdsplats diskuterar daghemsföreståndarna med föräldrarna om valet av dagvårdsspråk om familjens hemspråk är enbart finska I enlighet med vad föräldrarna uppgett ges vård på modersmålet. Om det är en tvåspråkig familj väljer familjen språk för barnet. Staden önskar satsa på språkbad framom att ha tvåspråkiga daghemsavdelningar. Många av Sydkustens medlemskommuner har språkbad i sin daghemsverksamhet. En frågeställning som också togs upp gällde information om skillnaden mellan svensk dagvård och språkbad i kommunen. 11 av 15 kommuner (73 %) svarade att föräldrarna informeras om skillnaden medan man i hela 4 kommuner (27 %) besvarade frågan nekande. Skillnaden är ändå inte alltid så lätt att informera, som följande öppna svar antyder: ( ) Denna fråga har diskuterats en hel del i bildningsnämnden och därmed i viss mån i media på orten. Det är ändå svårt att få fram budskapet till gemene man. Detta är alltså en fråga som förutsätter en målmedveten informationsspridning. De svenskspråkiga utbildningsinstitutionerna i Finland präglas av det språkliga landskapet. Vilka konsekvenser medför den språkliga miljön för dagvård och skola? Tvåspråkigheten är ett kännetecknande drag av den svenskspråkiga skolvärlden i södra Finland. Men hur ser situationen ut i den svenska dagvården? Det finns en naturlig korrespondens mellan val av dagvårdsspråk och val av skolspråk. Om man har börjat dagvården på svenska är det också sannolikt att man fortsätter med svenskspråkig skola. Man kan därför säga att ett viktigt språkligt val görs ofta redan under barnens allra första år. I kartläggningen berördes 120 daghem från våra medlemskommmuner med sammanlagt 5743 barn. Av dessa barn kommer 36 % (2085 st) från helt svenskspråkiga hem. Nästan exakt hälften, 50 % (2877), av barnen i den svenska dagvården i Sydkustens medlemskommuner kommer från tvåspråkiga hem medan 11 % (644) av barnen är från finskspråkiga hem. Ungefär 1 % (60 barn) har en annan språklig bakgrund än finska eller svenska. Noteras bör också att hela 5 % (290 barn) av barnen har som hemspråk svenska och något annat språk än finska. 3 Sammanfattat kan man säga att ungefär vart tredje barn kommer från ett enspråkigt svensktalande hem och att i nio fall av tio har barnet minst en svenskspråkig förälder. I det följande skall vi se på detta i en mera regional belysning. Barnens språkbakgrund i fyra exempelkommuner Språkförhållandena i Sydkustens medlemskommuner varierar stort. Kommunerna är även på många andra sätt väldigt olika. Bland medlemskommunerna finns de största i landet liksom flera rätt små kommuner. Stora geografisk avstånd inom kommunen samt den svenska befolkningens relativa 3 I detta finns en felmarginal. 213 barn är felaktigt placerade i två eller flera kategorier. En del av dessa kan troligtvis förklaras med att den sista kategorin (hemspråk svenska och annat språk än finska) missförstods innefatta också barn med svenska och finska som hemspråk. Därför är denna kategori med 5 % troligtvis något mindre i verkligheten. 4

6 andel och boningsort påverkar hur man organiserar verksamheten inom dagvården liksom annan kommunal verksamhet. För att närmare se likheter och olikheter har vi valt att se på språkbakgrunden på fyra olika orter som representerar fyra olika regioner. Som exempelkommuner fungerar: Borgå i Östnyland, som haft en stadig befolkningsökning och inflyttning under de senaste åren. De svenskspråkigas andel är 31 % och i absoluta tal Helsingfors i Mellannyland, med landets största svenskspråkiga befolkning i absoluta tal dvs personer men med en liten procentullt andel på endast 6 %. Pargas i Åboland är majorietstspråket i kommunen svenska med en närhet både till den svenskspråkiga skärgården och storstaden Åbo. Drygt 57 % och personer är svenskspråkiga. Raseborg i Västnyland är den mest svenskspråkiga kommunen av våra exempelkommuner. Den svenskspråkiga befolkningen utgör där knappt 66 %. Sammanlagt personer är svenskspråkiga. (Statistik 2010) 5

7 Den språkliga bakgrunden i Borgå I Borgå ser den språkliga bakgrunden ut på följande sätt. Hälften av barnen (248/50 %) kommer från enspråkigt svenska hem medan en stor del, 215 barn (43 %), kommer från tvåspråkiga familjer. En mycket liten andel barn (8/2 %) kommer från enspråkigt finska hem. Inga barn kommer från hem med annat språk än svenska eller finska medan 16 barn (3 %) har som hemspråk svenska och något annat språk (än finska). Borgå är en levande tvåspråkig kommun där det finns parallellt svensk- och finskspråkiga dagvårdsenheter. Det finns lite behov att på grund av t.ex. avstånd välja dagvård på ett annat språk än hemspråket. Dessutom finns det språkbadsdaghem i Borgå (Näsin päiväkoti), som på ett naturligt sätt fångar upp finska familjer som vill erbjuda svenska språket till sina barn inom dagvården/skolan. 6

8 Den språkliga bakgrunden i Helsingfors Sammanlagt 879 barn deltog i Helsingfors svenskspråkiga daghemsverksamhet. Ungefär samma antal barn som i Borgå, 246 till antalet, kommer från svenskspråkiga hem men de utgör i Helsingfors endast 28 % av totala antalet barn. Hela 62 % (542 barn) kommer från tvåspråkiga hem medan 3 % (26 barn) kommer från helt finskspråkiga hem. Här är det också skäl att påpeka att språkbad i Helsingfors är vanligt förekommande. Det finns sammanlagt 11 daghem (8 kommunala och 3 privata) som erbjuder språkbad inom dagvården. I Finland har barnen med invandrarbakgrund ökat betydligt under senaste årtiondet. Detta syns dock inte i den svenskspråkiga dagvården. Endast 1 % (8 barn) kommer från hem där hemspråket är ett annat än svenska eller finska. Detta visar att integrationen av invandrarfamiljer är mycket blygsam på svenska. Som jämförelse kan konstateras att år 2010 hade ca 6 % av barnen i dagvården invandrarbakgrund i hela Finland. 4 Denna andel är ännu betydligt högre i huvudstadsregionen. I Helsingfors kommer 9 % (75 st.) av barnen från hem där hemspråket är svenska samt något ickeinhemskt språk. Eventuellt kan denna procent vara något lägre i verkligheten på grund av att frågan tolkats fel så att det andra språket är finska fastän det frågades efter något annat språk än finska. 4 Lasten Päivähoito Barndagvård 2010 (red. Säkkinen, S. & Kuoppala, T.) THL. Institutet för hälsa och välfärd. 7

9 Den språkliga bakgrunden i Raseborg Raseborg tillhör södra Finlands mest svenskspråkiga kommuner. Det syns också tydligt i den språkliga profilen. Uppgifterna som vi fick från Raseborg innefattar sammanlagt 287 barn. 227 barn (79 %) kommer från enspråkigt svenska hem, 48 barn (17 %) från tvåspråkiga hem, 4 barn (1 %) kommer från enspråkigt finska hem. Inga barn kommer från hem med annat språk än svenska eller finska och 8 barn (3 %) kommer från hem där man talar svenska och något annat språk (än finska). Här ser man en tydlig majoritetsställning för enspråkigt svenska barn. Antalet tvåspråkiga barn är ganska litet jämfört med både Borgå och Helsingfors. 8

10 Den språkliga bakgrunden i Pargas Pargas är en tvåspråkig kommun med svenska som majoritetsspråk till skillnad från Helsingfors och Borgå. Av 488 barn i den svenskspråkiga dagvården i Pargas kommer 235 barn från enspråkigt svenska hem (d.v.s. ungefär lika många som i Borgå och Helsingfors). Dessa utgör 48 % av hela svenska dagvården i Pargas. Men endast 22 % (107) av barnen kommer från tvåspråkiga hem medan hela 27 % av barnen (133) kommer från enspråkigt finsktalande hem. Endast 3 barn (< 1 %) kommer från hem där språket är något annat språk än svenska eller finska och 8 barn kommer från hem där hemspråket är svenska och ett icke-inhemskt språk. Den stora andelen barn från finskspråkiga hem skiljer Pargas markant från de övriga exempelkommunerna. Hur kommer det sig att så många finsktalande familjer i Pargas väljer den svenska dagvården? Till detta kan finnas olika orsaker. På sina ställen saknar de möjligtvis finskspråkig dagvård? Pargas är en traditionell svenskspråkig skärgårdskommun där den finska inflyttningen förhåller sig positivt till svenska språket? Finsktalande familjer kanske vill socialisera barnen till svenska språket? Pargas saknar daghem med språkbad men har utvecklat enheter med språkdopp/språkdusch där barn från finskspråkig hemmiljö deltar i svensk dagvård, en verksamhet som också finns i motsatt riktning. Avsaknaden av språkbad kan komma att prägla statistiken. I 9

11 kommuner där det inte finns språkbad, som Pargas, vore det intressant att veta i vilken utsträckning barn med finsktalande bakgrund i svenskspråkig dagvård fortsätter i svensk skola. Sammanfattning av den språkliga profilen Sammanfattningsvis kan man säga att antalet barn från våra exempelorter som kommer från enspråkigt svenska hem är till antalet överraskande lika: Borgå 248 barn/50 %; Helsingfors 246 barn/28 %; Pargas 235 barn/48 %; Raseborg 227 barn/79 %. De enspråkigt svensktalande familjerna är alltså till antalet utbredda tämligen jämnt över hela Nyland och Åboland. Men kommunens språkliga profil placerar dessa svensktalande familjer i väldigt olika språkliga kontexter: i olika typer av minoritets- eller majoritetspositioner. Om vi ser på antalet barn den svenska dagvården utgående från våra språkkategorier och i förhållande till de fyra regionerna så ser det ut på följande vis: Även här kan vi se att de enspråkigt svenska familjerna är tämligen jämt fördelade i de olika regionerna (och då måste vi beakta att Mellannyland är mycket större än de övriga i förhållande till antalet barn). Men den språkliga kontexten skiljer sig stort. När vi jämför Mellannyland med de övriga regionerna framträder följande förhållanden. Om vi räknar ihop barnen i den svenska dagvården från regionerna utanför Mellannyland så är antalet barn som kommer från enspråkigt svenska hem flera än i Mellannyland. Men om vi tittar på antalet tvåspråkiga barn i Mellannyland så är de dubbelt så många jämfört med de övriga regionerna tillsammans. 10

12 3. DAGHEMMENS SPRÅKBRUK OCH SPRÅKSTRATEGIER En viktig informationslänk mellan daghemmet och föräldrarna sker på föräldramöten som ordnas av daghemmet. Eftersom daghemsverksamheten är på svenska är det naturligt att även föräldramötena är svenska. Men man kan tänka sig att det finns variationer med i vilken utsträckning man tar in finskan som stödspråk. Här påverkas daghemmen förmodligen både av den omgivande språkliga miljön och av barnens hemspråk. På frågan om vilket språk informationen ges på föräldramötena i daghemmen med endast svenska grupper fördelade sig svaren på följande vis: Svenskan är förstås det dominerande språket men det är värt att notera att man i över en tredjedel av daghemmen tar in finskan i vissa fall när man informerar föräldrarna. I stort kan man ändå tolka detta som att de svenska dagvårdsenheterna tämligen konsekvent håller sig till svenskan som informationsspråk. Vi kan kontrastera detta med frågan om vilket språk man allmänt talar på föräldramötena. 11

13 Här visar det sig att kategorin endast svenska har minskat något och finskans andel ökat. Detta förefaller konsekvent med tanke på det språkliga landskap daghemmen befinner sig i. I ungefär ett av tio daghem talar man någorlunda jämbördigt svenska och finska på föräldramöten. Det förekommer överraskande stora regionala skillnader när det gäller språkbruket på daghemmens föräldramöten. I förhållande till våra fyra regionerna fördelar sig svaren om språket man informerar på föräldramötena på följande vis: Det är tydligt att Åboland informerar om sin verksamhet i något större grad på både svenska och finska än de övriga regionerna. Detta beror förmodligen på den tidigare uppmärksammade skillnaden att det finns betydligt flera barn från enspråkigt finsktalande hem i denna region. Men när det kommer till med vilket språk man diskuterar på föräldramötena verkar Åboland hålla sig mera mer konsekvent till svenska än de övriga regionerna. 12

14 Detta kan betraktas som ett något överraskande resultat. När det gäller Åbolands avvikande profil kan vi inte hitta någon entydigt svar på detta. Det är möjligt att det hänger samman med en mera konsekvent linje från daghemmens sida, eller en mera språktillvänd attityd från föräldrarnas sida att hålla sig till svenska språket på föräldramötena. Om särskilda principer för daghemmets eget språkbruk Vi frågade huruvida daghemmen har särskilda principer för det egna språkbruket. I 80 % av daghemmen (92 stycken) hade man gjort upp sådana särskilda principer. Men av de daghem där man talar endast svenska så hade man principer i 75,3 % av daghemmen. I de daghem där personalen också ibland talar finska har alla en särskild språkstrategi. Detta visar att de miljöer som är enspråkigt svenska inte nödvändigtvis har samma behov av språkstrategier som mera tvåspråkiga miljöer. Samtidigt visar det tydligt att språkstrategier inte nödvändigtvis garanterar att daghemsmiljön förblir enspråkigt svensk. När man ser på principerna för språkbruket i en regional belysning ser proportionerna ut på följande sätt: 13

15 Det förefaller som Mellan- och Östnyland förhållandevis stödjer sig på särskilda principer för språkbruket. En målinriktad språkstrategi verkade förekomma i alla regioner men något mera just i dessa två regioner. Hurdana språkstrategier det är fråga om kan man avläsa i de öppna svaren. Det handlar om att vi talar enbart svenska med varandra och med barnen. Vi använder bilder och gester som stöd om barnet har en svag svenska (Esbo), vi följer en språkstrategi där det svenska språket står i fokus och därmed stöder barnen konsekvent i det svenska språket (Helsingfors), vi försöker tala ett rent språk, dvs. undviker att blanda in finska ord i språket. Bemödar oss om att använda rätta SVENSKA ord, t.ex. papperskorg, regnkläder, häftmassa (Lovisa) eller Vi använder oss av Lillemor Gammelgårds språkstrategi (Kyrkslätt). Bristen på behöriga barnträdgårdslärare kan också leda till att man måste frångå vissa språkliga principer, t.ex. i fall när man inte har tillgång till svensk personal: fast och längre tids personal skall tala flytande svenska. I korta vikariat kan finskspråkiga anställas om inte annat fås (Mellannyland) 4. OM BARNENS LEKSPRÅK Vår kartläggning kunde också påvisa vissa skillnader i barnens lekspråk i förhållande till olika åldersgrupper. Detta genom att jämföra 1-3 åringars, 3-5 åringars och 6-åringars lekspråk. Indelningen baserar sig på hur daghemmen vanligtvis delar in sina grupper. Detta betyder i praktiken att en treåring antingen kan tillhöra ålderskategorin 1-3 eller 3-5 beroende på fallet. Sett till hela vårt material ser daghemsgrupper med 1-3 åringar ut på följande sätt. Av 1-3 åringarnas daghemsgrupper är ungefär två tredjedelar ( = 67 %) sådana att barnen inte alls eller endast några få använder finska som lekspråk. I den återstående tredjedelen har finskan ett ganska betydande inslag. I exempelkommunerna är resultatet följande: I 86 % av Borgås daghemsgrupper uppges att inga eller några få av barnen använder finskan som lekspråk (29+57=86 % ) i 14 % används finskan som lekspråk. I Helsingfors är siffran 85 % (10+75=85 %) och 15 % finska, i Raseborg det inga barn som använder finska (100 %) medan det i Pargas är 88 % (75+13=88%) och 13 finska. Trots att den språkliga bakgrunden är olika skiljer sig inte resultatet märkbart mellan Borgå, Helsingfors och Pargas. Däremot förefaller det som om den starkt svenska miljön i Raseborg 14

16 där också endast 17 % av barnen kommer från tvåspråkiga hem syns i barnens lekspråk. Här kan man konstatera att barnen i våra exempelkommuner leker mera på svenska jämfört med alla kommuner sammantaget. Här är det viktigt att minnas att den språkliga utvecklingen på denna nivå inte är särskilt utvecklad och barnens lekar är inte ännu särskilt språkligt styrda. På det stora hela har en liten förskjutning äger rum när man betraktar 3-5 åringarnas lekspråk. Sett till alla våra kommuner har de daghem där inga barn använder finska som lekspråk minskat markant till 8 % medan de grupper där nästan alla barn leker på finska har ökat något (10 %). Här kan man tänka sig att grupperna influeras av de olika barnens språkbakgrund. Överlag är det en ganska stor skillnad i lekens språkliga natur mellan ålderskategorin 1-3 och 3-5. Bland barn mellan 3-5 år präglas leken i större utsträckning av språket, både i form av språklig interaktion och att ackompanjera lekens händelseförlopp med att tala med sig själv (s.k. egocentriskt språk). Därför kan språkbakgrunden tänkas synas något mera i lekmiljön för den äldre gruppen jämfört med de yngre barnen. I exempelkommunerna ser utvecklingen ut som följer: Av daghemsgrupperna i Borgå har förskjutningen gått mot att man till 86 % uppger att endast några få barn i åldern 3-5 år använder finska som lekspråk (0+86=86%) medan det fortsättningsvis uppges att det i 14 % av grupperna till hälften är finskan som dominerar. I Helsingfors är resultatet inga eller några få 74 % (0+74=74%) medan det i 22 % av grupperna uppges att finskan är lekspråket. I Raseborg talas endast svenska. I Pargas däremot är siffrorna för inga eller några få 82 % (27+55=82%) 9 % uppges nu till största del använda finskan. För Helsingfors del är förskjutningen markant. Den språkliga bakgrunden med 62 % från tvåspråkiga hem och 3 % från finskspråkiga hem torde förklara lekspråket. Men när vi förflyttar oss till förskoleundervisningen så har det skett en betydande förändring. 15

17 En betydligt mindre del av barnen använder finska som lekspråk i anslutning till förskoleundervisningsgrupperna. Bland dessa barn är det endast en femtedel (15 %+ 4 %) av grupperna där det finska inslaget är betydande. Denna förändring kan bero på olika saker. Dels kommer det svenska språket in som ett starkare element genom att verksamheten har en tydligare undervisningsbetonande prägel. Speciellt i de fall där förskoleundervisning är förlagd till grundskolan så sker det ett miljöombyte som förmodligen stärker svenskans ställning. En annan möjlig förklaring är att förskolan i stor utsträckning också står för valet av skolspråk. Därför är det möjligt att en del finskspråkiga familjer vars barn deltagit i den svenskspråkiga dagvården övergår till en finsk förskolegrupp. Bland våra exempelkommuner kan vi konstatera att det i Helsingfors och Pargas finns en trend som avviker såväl från medeltalet som från de två övriga exempelkommunerna då det gäller barngrupper där finskan dominerar. Flera barn än i ålderskategorin 3-5 uppges nu använda finska som lekspråk. Inför skolstarten är finskan det dominerande språket i Helsingfors i 9 % av grupperna. I Pargas är siffran 10 %. En förklaring till detta kan vara den att man medvetet valt svensk förskoleundervisning för att barnet skall förberedas för svensk skola. I båda kommunerna är det i grupperna 90 % som har inga eller några få barn som frånst använder finskan. I Pargas är dock andelen inga hela 80 % mot 45 % i Helsingfors. I Raseborg och Borgå har man inga grupper inom förskolan där finskan dominerar. 16

18 En grafisk framställning kan ytterligare belysa förändringen från daghemsverksamhet till förskoleverksamhet. På frågeställningen Inga eller få använder finskan som lekspråk fick vi följande matris. Men man kunde tänka sig att förklara en del av skillnaden mellan 3-5 åringarnas och 6-åringarnas lekspråk på följande sätt: Genom att 3-5 åringarnas verksamhet i större utsträckning styrs av den fria leken så tränger också hemspråket in i leken. När det gäller förskolan blir verksamheten mera målstyrd och språkligt kontrollerad. Detta resultat kan ses i ett positivt ljus såtillvida att den svenska dagvården lyckas stimulera den språkliga utvecklingen så att ju närmare skolåldern man befinner sig, desto mer leker barnen på svenska. Här är det dock väl att märka att vi inte har uppgifter över hur barnens språkliga bakgrund i förskolan skiljer sig från de övriga åldersgrupperna. Som helhet ger ändå dessa uppgifter uppslag till vidare forskning om t.ex. att undersöka familjernas språkval och hur många av de finsktalande familjernas val av svenskspråkig dagvård leder till val av svenskspråkig skola. Detta är speciellt intressant gällande kommuner där det inte finns språkbadsverksamhet. 5. NÅGRA KVALITETSASPEKTER PÅ DAGVÅRDEN Avslutningsvis ser vi ännu på några teman som ansluter sig till föreställningar om dagvårdens kvalitet. Utvecklingen av dagvårdsverksamheten är beroende av hur motiverad personalen är i sin yrkesroll. Motivation, i sin tur, står i relation till utbildning och kunnighet på området. Vi frågade daghemsföreståndarna huruvida personalen kontinuerligt deltar i kompetensutveckling. 17

19 Av svaren framkom att hälften av daghemmen instämmer helt i frågan, medan andra hälften endast delvis eller knappt alls. I vart tionde daghem deltar personalen inte nämnvärt i kompetensutveckling. På det stora hela verkar det finnas stora variationer i kompetens i de olika enheterna: det är praktiskt svårt att ordna möjligheten [kompetensutveckling] ibland. Personalen är väldigt olika i sin iver att fortbilda sig (Borgå) eller som en föreståndare svarade på frågan huruvida man på daghemmet utgår från barnens behov: Varierar mycket från person till person, personalen skulle behöva mera kunskap och flera verktyg (Lovisa) Att detta är fråga om en långsiktig process pekar följande: Vi blir bättre och bättre på det hela tiden, efter åtta års arbete börjar det kännas att vi är på rätt väg (Mellannyland) Ett återkommande tema i de öppna svaren som upplevdes hämma planering och förverkligande av den pedagogiska verksamheten gällde bristen på personal: Vi har väldigt mycket obehörig personal och några få barnträdgårdslärare, det märks i verksamheten (Kyrkslätt) Brist på behörig och erfaren personal är det som kan hämma [att utveckla verksamheten] (Grankulla), Brist på behörig och tillräcklig personal inverkar negativt på verksamhetens kvalitet (Vanda), Vi har flera obehöriga som jobbar i daghemmen och det märks tydligt i hur de tolkar den pedagogiska verksamheten eftersom de inte har utbildning på området (Esbo). På frågan om dagvårdscheferna tycker att samarbetet mellan personalen och föräldrarna kunde stärkas tycker så instämmer 9,5 % helt och 46,4 % delvis i påståendet. Detta betyder samtidigt att i över hälften av daghemmen så upplever man att detta samarbete kunde utvecklas. Detta samarbete har ju ofta en hög prioritet i planerna för småbarnsfostran. Egenvårdarmodellen har också redan införts i en del kommuner som har som målsättning att förstärka detta samarbete. När det gäller målbeskrivningar för daghemsverksamheten så presenterade vi nio olika aspekter som daghemsföreståndarna skulle ta ställning genom att kryssa för de tre viktigaste. Målbeskrivningarna fördelade sig på följande sätt. 18

20 Här kunde man se att de övergripande målsättningarna som anknyter till en barncentrerad pedagogik stod högst i kurs. Daghemsföreståndarna verkar relativt samstämmiga i de övergripande målen för dagvårdsverksamheten. Utvecklingen av dagvården i Norden följer en tradition där pedagogiken före skolåldern skall präglas av lek, språklig stimulans och trygghet. Det är en tid som kvalitativt skall skilja sig från skolans mera formella undervisning. Mot denna bakgrund är det inte överraskande att målsättningen Att förbereda barnen för skolan hamnade lägst ner på listan även om det förstås är förskoleundervisningens explicita målsättning. 6. SAMMANFATTNING Ett överraskande resultat av undersökningen var att andelen barn från helt svenskspråkiga hem i den svenska dagvården endast är 36 % i medeltal bland de 15 kommuner som deltog i enkäten. Det var även intressant att konstatera att de enspråkigt svensktalande familjerna är utbredda tämligen jämnt över hela Nyland och Åboland. Antalsmässigt finns dock de flesta barnen från tvåspråkiga hem i Mellannyland. De svenskspråkiga familjerna är dock förlagda i väldigt olika språkliga kontexter beroende på kommunens språkliga profil dvs. i olika typer av minoritets- eller majoritetspositioner. En påfallande liten del av barnen i den svenska dagvården har invandrarbakgrund. Den svenska dagvårdens betydelse som grund för svensk skola har länge varit ett känt faktum. Resultatet av denna enkät visar klart hur det svenska språket stärks under tiden i dagvård. Ju närmare skolstarten barnet är desto tydligare stärks svenskan i grupper där finskan har haft ett starkt inslag. 19

21 Det finns en stor språklig flexibilitet hos personalen i den svenska dagvården inom Sydkustens kommuner. Detta ses bl.a. i förhållandet till hur man informerar och kommunicerar med föräldrarna. Den direkta informationsverksamheten till hemmen sker i huvudsak på svenska men i diskussionerna med föräldrar på föräldramöten har finskan en synligare roll. Bristen på behörig personal, som är ett stort problem inom flera kommuner, har även medfört vissa konsekvenser för språkförhållandena inom personalen. Det finns situationer t.ex. vid vikariat då man även anställer finskspråkig personal. Det är heller inte ovanligt att den övriga personalen, utöver vård- och fostringspersonalen, i daghemmet talar finska. Vård- och fostringspersonalen i den svenska dagvården har en påtagligt stor roll som språkpedagoger. Detta är ett faktum som att även är skäl att uppmärksamma såväl inom barnträdgårdslärarutbildningen som i fortbildningen av dagvårdspersonal. Det är viktigt att ge personalen de färdigheter och de verktyg som behövs för att klara uppgiften. Det språkliga sammanhanget kan ställa särskilda krav på personalen att fungera som språklig förebild och stöda barnet i språkutvecklingen, vilket är någonting som även framgår ur de öppna svaren. Man lägger mycket stor vikt vid att stimulera språket. Vi satsar på ett vårdat språk och språklig medvetenhet. Svenska språket stöder vi genom sång, rim och ramsor, kulturupplevelser, drama och sagolek. Den språkliga variationen i grupperna samt det språkliga sammanhanget på orten ställer krav på olika tillvägagångssätt och metoder att möta vardagssituationer samt för att utveckla och stärka språket. Samtidigt kan man konstatera att man genom praktiskt arbete effektivt lärt sig förfaringssätt för att utveckla och stimulera språkutvecklingen. Vi använder bilder och gester(och famnen) som stöd om barnet har en svag svenska. 20