Från ax till limpa Om konsten att skapa smakliga insatser av goda idéer. En utvärdering av Tilda-satsningen

Transkript

1 UFFE MEDDELANDE NR 1/2008 Från ax till limpa Om konsten att skapa smakliga insatser av goda idéer. En utvärdering av Tilda-satsningen Jan Hjelte

2 Sammanfattning Rapporten Från ax till limpa Om konsten att skapa smakliga insatser av goda idéer är en utvärdering av Tildasatsningen i Umeå kommun. Rapporten syftar till att skildra, analysera och värdera Tildasatsningens förebyggande och tidiga hemmaplansinriktade insatser för barn, ungdomar och familjer i utsatta livssituationer. Utvärderingen syftar till att förklara det som sker både i förhållande till satsningen som helhet och i förhållande till de sex enskilda projekt som omfattas av utvärderingen. Det får till följd att man redovisar varför resultaten kan antas uppstå som en konsekvens av insatserna. Vad är och vad vill Tilda? Under 2004 konstaterade man från politiskt håll att det började finnas allt större problem bland barn och ungdomar i Umeå, vilket medförde en risk för deras hälsa och utveckling. Man konstaterade också att antalet institutionsplaceringar av barn och ungdomar hade ökat i kommunen under senare år. Ökningen av antalet institutionsplaceringar hade samtidigt bidragit till allt större kostnader för kommunen. För att motverka utvecklingen satsade kommunen 10 miljoner kronor årligen under 2005 t.o.m för att skapa olika former av alternativ på hemmaplan. Denna satsning fick namnet Tilda. Tilda-satsningen har sedermera förlängts. I Tilda skulle 80% av medlen styras till verksamheter för barn och ungdomar som enligt skola, socialtjänst, polis, BUP m.fl. visat tecken på en tilltagande social problematik. 10% av medlen skulle riktas till allmänt förebyggande arbete och resterande 10% utgjorde ett särskilt utvecklingsanslag som kunde sökas av olika aktörer, bl.a. föreningar. Risk- och skyddsfaktorer förhållanden av betydelse för utvecklingen av psykosocial ohälsa En central aspekt för barns och ungdomars eventuella utveckling av psykosocial ohälsa, vilket rapporten återger, utgörs av s.k. risk- och skyddsfaktorer. Riskfaktorer är sådana faktorer som påvisats ha samband med utvecklingen av psykosocial ohälsa. Skyddsfaktorer är å andra sidan faktorer som kan motverka en negativ eller bibehålla en positiv utveckling av den psykosociala hälsan. När det gäller såväl risk- som skyddsfaktorer behandlar rapporten faktorer som är relaterade till 1) individen, 2) familjesituationen, 3) kamratrelationer, 4) skolsituationen och 5) samhället/närsamhället. Då det gäller det förebyggande arbetets utformning görs en särskild beskrivning av faktorer av betydelse för ett framgångsrikt preventivt arbete. Som exempel på sådana faktorer kan nämnas; 1) aktivt och gränsöverskridande ledarskap, 2) tydlighet och struktur, 3) samsyn, 4) motivation, förtroende och god kommunikation samt 5) samverkanskompetens. Utgångspunkter och genomförande En viktig utgångspunkt för rapporten utgörs av den s.k. Programteorin. Med programteori menas den kedja av antaganden som länkar samman insatser och resultat. Med resultat åsyftas förbättringar i barnens, ungdomarnas och familjernas livssituation. Med insatser avses de metoder och arbetssätt, men också de relationer, handlingar och kompetenser som aktiveras. Sex olika projekt har omfattats av utvärderingen; fyra individinriktade, med inriktning mot barn med tilltagande social problematik samt två projekt med en mer allmänpreventiv inriktning. De sex projekten har avidentifierats och benämns Gös, SoS, Stödet, Isa, Hon & Han-projektet samt SamPro. I de individinriktade projekten genomförde personalen i respektive projekt dokumentation av ett urval barn/ungdomar och deras familjer. I de allmänpreventiva projekten (de två sista 1

3 ovan) skedde dokumentationen på gruppnivå. Dessutom genomfördes enkäter med de barn, ungdomar och familjer som dokumenterades, men i en del projekt även andra avnämare som var föremål för projektens insatser. I redovisningen av projektens insatser och resultat har de sex projekten sorterats utifrån tre typer av prevention; tertiär-, sekundär- och primärprevention. Tertiärprevention avser insatser som riktar sig till personer som redan är föremål för en myndighets (t.ex. socialtjänsten) individinriktade insatser. Med sekundärprevention menas förebyggande insatser till personer som anses befinna sig i riskgrupper. Primärprevention åsyftar i sin tur insatser som inte tar hänsyn till hög- eller lågriskgrupper utan avser att främja alla individer inom en population. De tertiärpreventiva projekten De tertiärpreventiva projekt som omfattades av rapporten var Gränsöverskridande samverkan (Gös) och Socialtjänst och skola i samverkan (SoS). Gös Då det gäller utvärderingen av Gös inkluderades arbetet med fyra ungdomar och deras familjer i dokumentationen. Dessutom genomfördes en enkät som bl.a. omfattade frågor om i vilken utsträckning familjerna upplevde att de var delaktiga i insatserna och om de upplevde att insatserna hjälpt dem med deras problem. Enkäten riktade sig även till andra familjer än till dem som dokumenterades. De huvudsakliga insatserna skedde främst inom tre områden: familjearbete, fritid och skola. Familjearbetet innehöll bl.a. vägledningssamtal och konkreta insatser i hemmet. Vad gäller fritiden kunde insatserna avse fritidsaktiviteter, men också samarbete med idrottsföreningar. I skolan kunde det handla om att vara närvarande under lektioner och om att utforma individanpassade verktyg. Beträffande resultaten framgick det av dokumentationen att två av de fyra ungdomarna hade förändrat sitt beteende i enlighet med rådande normer och regler, vid slutet av datainsamlingen. Beträffande ungdomarnas skolsituation var det en ungdom som kom i tid till skolan och följde de regler och rutiner som fanns. En annan ungdom hade ökad närvaro i skolan. För de två andra ungdomarna skedde inte någon motsvarande förändring. När det gällde ungdomarnas kamratrelationer visade en av ungdomarna på förbättrade kamratrelationer. För övriga ungdomar kunde man inte se motsvarande förändring. Angående familjesituationen kunde en av familjerna själv upprätthålla (förändrade) regler och rutiner i hemmet. Motsvarande förändring fanns inte i övriga familjer. Vidare kunde man av enkäten se att de familjer som besvarat den upplevde att de i hög utsträckning var delaktiga i såväl val av insatser som vid formuleringen av vad som var problemet/problemen. Familjerna upplevde vidare att de fått hjälp med vad de upplevde som problematiskt När det gäller familjesituationen verkar möjligheterna för personalen att komma fram till en gemensamt accepterad problembild tillsammans med familjen vara av grundläggande betydelse för att de skall vara motiverade till att delta i förändringsarbetet. För att sedan kunna åstadkomma en förändring av familjesituationen förefaller det vara centralt att i samtal med familjen synliggöra hur förändringen kan se ut. Beträffande ungdomarnas attityder och beteenden verkade insatserna likaledes ha betydelse för möjligheterna till förändring i ett flertal avseenden. I skolan användes s.k. morötter (belöningssystem) för att öka intresset för skolarbetet. När det gäller närvaron i skolan kunde man se att familjesituationen, och i vilken utsträckning det fanns regler och rutiner, påverkade barnens närvaro och tidspassning i skolan. Man kan därigenom säga att ett framgångsrikt familjearbete indirekt tycks ha betydelse även för skolan. Angående kamratrelationer kunde man se exempel på att förändrade attityder och beteenden i sin tur 2

4 förändrade kamratrelationerna i positiv riktning. I likhet med ovan kan man därmed säga att insatser för att förändra attityder och beteenden åtminstone indirekt förefaller ha betydelse för kamratrelationerna. SoS Vad gäller SoS dokumenterades arbetet med tre ungdomar och deras familjer. Föräldrarna i de familjer som dokumenterades besvarade även en enkät som bl.a. omfattade frågor om hur de upplevde kontakten med skola och socialtjänst. Enkäten genomfördes dels i inledningen av kontakten med projektet och dels efter ca. ett år (vid slutet av datainsamlingen) i syfte att granska eventuella förändringar. Insatserna skedde huvudsakligen i skolan och i familjernas hem. I likhet med Gös omfattade familjearbetet vägledningssamtal och konkreta insatser i hemmet. I skolan var det främst undervisningsrelaterade insatser såsom individanpassad undervisning, men även socialisationsarbete där personalen använde sig av såväl vägledningssamtal, gränssättning och positiva exempel på utveckling för att förändra attityder och beteenden. När det gäller resultaten kunde man av dokumentationen se att en av ungdomarna hade förbättrat sin konflikthanteringsförmåga. Ungdomarna hade även förbättrat sina skolprestationer, om än i olika utsträckning och utifrån olika utgångspunkter. Tillika hade deras kamratrelationer utvecklats. Angående familjesituationen förmådde en av familjerna att själva upprätthålla (förändrade) regler och rutiner i hemmet. En annan familj hade förbättrade regler och rutiner (med stöd) medan hemsituationen fortfarande behövde förbättras i den tredje familjen. Av enkäten framgick att kontakten med socialtjänst och skola hade blivit både mer begriplig och hanterbar för en familj. För de båda övriga familjerna kunde man se såväl förbättringar som försämringar. I likhet med Gös kunde man se att möjligheterna att formulera en gemensamt accepterad problembild och att synliggöra tolknings- och handlingsmönster verkar ha betydelse för möjligheterna att förändra familjesituationen. Därutöver kan man även se att det förefaller vara centralt att konkret bistå familjer i hemmet när de skall omsätta handlingsmönstren i vardagliga situationer. När det gällde konflikthanteringsförmågan tycktes färre konflikter och utbrott bidra till förbättrade kamratrelationer, vilket i likhet med Gös pekar på hur insatser för att förändra attityder och beteenden kan ha indirekt betydelse för kamratrelationer. Beträffande ungdomarnas skolsituation framstod lärartäthet (i liten grupp), individuellt anpassad undervisning, men också fungerande samarbete mellan skola, hem och socialtjänst som bidragande orsaker till förändring av såväl närvaro som skolprestationer. De sekundärpreventiva projekten De två sekundärpreventiva projekten utgjordes av Stödet och Individuell studieanpassning (Isa). Båda projekten skedde inom ramen för skolverksamheter. Stödet Då det gäller Stödet omfattades tre ungdomar av dokumentationen. De ungdomar som dokumenterades fick även besvara ett självskattningsformulär (SASB) som berörde deras självbild. Ungdomarna besvarade formuläret vid två tillfällen. Dels i inledningen av deras kontakt med Stödet vid uppstarten av höstterminen och dels i slutet av vårterminen året efter. Syftet med detta var att kunna granska eventuella förändringar mellan de båda skattningarna. Insatserna i Stödet omfattade undervisningsrelaterade insatser såsom individanpassad undervisning, men också ART vilket är en metod som bl.a. syftar till att utveckla individers 3

5 sociala färdigheter. Därutöver skedde även lägerverksamhet och samarbete med andra organisationer och med föräldrar. Angående resultaten framgick det av dokumentationen att vid den inledande kontakten med Stödet hade två ungdomar behov av att utveckla sina sociala färdigheter. En av dessa ungdomar uppvisade även förbättringar i slutskedet av dokumentationen medan det inte skett någon förändring för den andra ungdomen. Generellt sett skedde det förbättringar av skolprestationerna. Med två av ungdomarna var ambitionen att utveckla kamratrelationerna. En av ungdomarna hade också utvecklat sina kamratrelationer medan det inte skett någon förändring för den andra ungdomen. När det gäller självbilden kunde man utifrån enkäten se en viss förbättring hos två av ungdomarna medan det skett viss försämring hos en av ungdomarna. När det gäller de sociala färdigheterna verkar resultaten endast delvis vara en följd av personalens insatser. Genom att fungera som hjälpjag i olika situationer utgjorde personalen visserligen en yttre kontroll som bidrog till att, inte minst den ene av de dokumenterade ungdomarna, följde regler och rutiner i högre utsträckning. Samtidigt kunde man även se att övriga elevgruppen i verksamheten hade en central roll genom att utgöra såväl en tillgång som ett hinder i personalens ambitioner att utveckla enskilda ungdomars sociala färdigheter. För den av de dokumenterade ungdomarna som förbättrade sina sociala färdigheter var övriga elever en tillgång genom att reagera mot felaktiga beteenden. För den ungdom där det inte skedde några förändringar understödde de i stället det felaktiga handlandet. Därmed motverkade också övriga elevgruppen personalens förändringsambitioner. I likhet med de tidigare återgivna (tertiärpreventiva) projekten kunde man se att de enskilda ungdomarnas beteenden tycks påverka möjligheterna att utveckla kamratrelationerna. Medan kamratrelationerna utvecklades till det bättre för den elev som anpassade sig till övriga elevgruppens normer skedde det inte någon motsvarande förändring för den andra ungdomen. Beträffande skolprestationerna framgick att en anpassning av nivån i undervisningen kunde bidra till ökade möjligheter att klara proven. Att klara proven, från att i den tidigare skolgången främst misslyckats, kan innebära en omprövning av sin egen förmåga. En omprövning som i sin tur kan bidra till ökad motivation i skolarbetet. Även tydliga regler i undervisningen verkade betydelsefullt. Det var dock inte tillräckligt med tydliga regler utan det föreföll även vara centralt att ungdomar känner en tillit till personalen för att de skall ställa upp på reglerna. När det gäller ungdomarnas självbild tycktes skolprestationer ha betydelse för resultaten. Det var dock inte enbart själva skolarbetet som verkade vara viktigt utan även personalens roll som betydelsefulla andra, vilket kunde skapa trygghet. Detta framstod inte minst som väsentligt om relationerna till övriga elevgruppen var mindre bra. Isa Vad gäller Isa ingick två ungdomar i dokumentationen. Dessutom genomfördes en enkät som riktade sig till samtliga (ca 75st.) ungdomar som berördes av projektet. Enkäten omfattade bl.a. frågor om huruvida ungdomarna upplevde undervisningen och/eller praktiken som kunskapsbildande och om ungdomarna upplevde att undervisningen/praktiken bidragit till en ökad självkänsla. Vid Isa var det huvudsakligen tre typer av insatser som genomfördes: undervisningsrelaterade insatser som t.ex. individanpassad undervisning, närvarobefrämjande insatser samt praktiska aktiviteter i form av bl.a. jägarexamen. Angående resultaten hade båda de dokumenterade ungdomarna förbättrat sin närvaro. Beträffande skolprestationer visade en av ungdomarna på en förbättring medan det inte skett någon förändring för den andra ungdomen. Utifrån enkäten framgick att merparten av ungdomarna upplevde undervisningen/praktiken som kunskapsbildande. Tillika upplevde 4

6 merparten att undervisningen/praktiken bidrog till en ökad självkänsla. Samtidigt fanns det dock en grupp ungdomar som inte upplevde motsvarande förändringar till följd av undervisningen/praktiken. Beträffande kunskapsbildningen tycks råd och stöd från personalen vara betydelsefullt för att ungdomarna skall kunna lösa de problem som uppstår under praktiken. I undervisningen verkar samtalen med personalen bidra till att ungdomarna vid Isa förstår saker de inte förstod tidigare, men också att de upplever att de kommer att ha lättare att hantera tillvaron i framtiden. Utöver samtalen förefaller anpassning av innehållet vara centralt för att motivera ungdomarna till studier. Detta är också något vi kunde se exempel på i Stödet. När det gäller självkänslan framgår att kunskapsbildningen, i termer av att ungdomarna upplever att undervisningen är begriplig och hanterbar, bidrar till att ungdomarna får en ökad självkänsla. Därmed kan man betrakta det som att personalens insatser i förhållande till kunskapsbildning har indirekt betydelse för ungdomars självkänsla. De primärpreventiva projekten De två primärpreventiva projekten som ingår i denna dimension är Hon & Han-projektet och Samarbetsprojektet (SamPro). Hon & Han-projektet Vad gäller Hon & Han-projektet kom det att omfatta en årskurs 8-klass och två årskurs 6- klasser. Insatserna bestod av värderingsövningar och forumspel (en form av rollspel) i syfte att öka deltagarnas självkänsla. För att följa upp resultatet fick ungdomarna även här fylla i ett SASB-formulär för att skatta självbilden. Jämförelser gjordes också med en normalgrupp. Angående resultaten visade enkäten på en viss förbättring av självbilden hos en tjejerna i åk 6 medan den var relativt oförändrad för killarna i åk 6. För eleverna i årskurs 8 var antalet som besvarade den uppföljande enkäten för få för att en analys av eventuella skillnader mellan den inledande och den uppföljande skattningen skulle vara meningsfull. Generellt kan dock sägas att ungdomarnas självbilder inte avvek från normalgruppen på något anmärkningsvärt sätt vare sig vid före- eller eftermätningen. Som en tänkbar, bidragande orsak till resultaten framstod i vilken utsträckning insatserna kunde genomföras som det var tänkt i de olika grupperna. SamPro SamPro riktade sig till 3 olika skolor och det var årskurserna 5 och 6 samt årskurs 7 som deltog. Insatserna i projektet utgick ifrån erfarenhetsbaserat lärande (EBL) och det var huvudsakligen tre typer av aktiviteter som genomfördes; lägerverksamhet med klasserna, lägerdagar med berörda lärare samt EBL-övningar i skolan. Med hjälp av en enkät granskades bl.a. elevernas upplevelser av klimatet i klassen, dels vid projektets inledningsfas och dels under den avslutande fasen i arbetet med klasserna. Av enkäten framgick att klimatet var oförändrat mellan mättillfällena i de flesta grupper. Det hade dock skett en förbättring hos en grupp yngre killar (åk 5-6) medan det skett en försämring hos en grupp äldre tjejer (åk 7). I likhet med Hon & Han-projektet var det i de grupper där insatserna i störst utsträckning genomfördes som planerat som det skett förbättringar. Som bidragande orsaker till resultaten framstod att insatserna till sin karaktär var mest lämpade för de yngre eleverna, främst killar. 5

7 Tilda-satsningen på ett övergripande plan På ett mer övergripande plan kan man se att vissa av de undersökta projekten utgår från vetenskap och beprövad erfarenhet medan andra projekt använde sig av metoder som inte är beprövade i det sammanhang de används i. Åter andra projekt syftar istället till att utveckla nya arbetssätt snarare än att utgå från redan befintliga metoder och arbetssätt. Man kan också se att projekt inom ramen för Tilda-satsningen bidrog till att skapa insatser i skärningspunkten mellan olika formella ansvarsområden. Denna form av arbetssätt kan öka möjligheterna att i mer grundläggande mening förändra barns och ungdomars föreställning om sig själva och sin livssituation. När det gäller familjearbetet framgår att en styrka, i de fall det fungerade väl, var att det skedde i en autentisk miljö, t.ex. hemma hos familjerna. En ambition med satsningen var att skapa ett samarbete över nämnd- och förvaltningsgränser. Av rapporten framgår att det förefaller vara centralt att skapa en samarbetsstruktur för att kunna hantera olikheter. Samarbete innebär ett möte mellan olika aktörer med skilda organisationsstrukturer, synsätt och värderingar. För att få till stånd fungerande samarbete är det viktigt att skapa rutiner för samarbete för att kunna hantera strukturella och kulturella olikheter. Här konstateras att samarbetet fungerat i de flesta fall, men att det finns delar i projekten där man inte kunnat hantera strukturella och kulturella olikheter. Av rapporten framgår även att de förändringar som skedde i barns, ungdomars och familjers liv kan ske på olika nivåer, dels i termer av ytaspekter och dels i form av djupaspekter. Ytaspekter avser en anpassning till förväntningar och krav från omgivningen medan djupaspekter åsyftar en mer djupgående förändring där individen omprövar sitt sätt att leva; en förändring som efterhand kan bli självgenererande. Sannolikt är det den sistnämnda nivån av förändring som (i de flesta fall) är eftersträvansvärd om ambitionen är att barn, ungdomar och familjer själva skall kunna upprätthålla en bestående förändring över tid utan behov av fortsatta insatser. Det finns dock inga vattentäta skott mellan de båda nivåerna av förändring utan i praktiken hänger de många gånger samman på olika sätt. En anpassning kan t.ex. utgöra ett inledande skede i en förändringsprocess som så småningom fördjupas. Beträffande projektens insatser kunde de vara av såväl problemlösande som omgestaltande karaktär. Problemlösningen åsyftar insatser för att lösa redan identifierade problem med till synes etablerade åtgärder. Omgestaltande insatser avser insatser som på ett mer genomgripande sätt förändrar barns, ungdomars och familjers sätt att tänka och handla om sitt liv och sina valmöjligheter. Det finns emellertid ingen motsättning mellan dessa typer av insatser utan de kan vara en del av samma förändringsprocess. Avslutningsvis pekas på erfarenheter som kommit fram i utvärderingsarbetet och som kan vara av värde inför framtida, preventiva insatser. Det är av vikt att berörda aktörer biståndsgivare och biståndstagare förmår att skapa en gemensamt accepterad bild av vad som utgör problemet. Det är centralt att berörda aktörer har likartade idéer om vilka insatser som antas bidra till ett visst resultat. Anpassande insatser (korrigera, stimulera, understödja) kan vara viktiga inslag för att förändra beteenden och handlingsmönster. För att åstadkomma en mer varaktig förändring som kan bidra till ett självgenererande erfordras många gånger omgestaltande insatser. Inte minst i förhållande till barn och ungdomar är det viktigt att anpassa insatserna till kön och utvecklingsnivå. 6

8 Samarbete bidrar till samordning av insatserna i förändringsarbetet. För att samarbete skall fungera är det viktigt att det finns rutiner för att kunna hantera olikheter i synsätt och organisationsstruktur. Nyckelord: Prevention, hemmaplanslösningar, samarbete 7

9 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SID 1. Inledning TILDAS FRAMVÄXT OCH ORGANISERING UTVÄRDERINGSUPPDRAGET OCH DESS SYFTE FÖRTYDLIGANDE AV UNDERSÖKNINGS- 14 OBJEKTET 1.4 RAPPORTENS FORTSATTA UPPLÄGGNING Tidigare forskning om prevention av psykosocial ohälsa RISKFAKTORER SKYDDSFAKTORER DET FÖREBYGGANDE ARBETETS UTFORMNING Samverkan och preventiva insatser SAMMANFATTNING Metod och genomförande VILKEN VERKLIGHET ÄR DET JAG STUDERAR? PROGRAMTEORI ETT SÄTT ATT ERHÅLLA KUNSKAPER OM 26 TILDA-SATSNINGENS INSATSER OCH RESULTAT Generativa mekanismer krafter som länkar samman insatser 27 och resultat 3.3 DATAINSAMLING OCH GENOMFÖRANDE Val av datainsamlingsmetoder Urval Genomförande och analys av det kvalitativa materialet Genomförande och analys av det kvantitativa materialet RAPPORTENS VALIDITET OCH RELIABILITET ETISKA ÖVERVÄGANDEN Vad avsåg man att göra i Tilda-satsningen? ANTAGANDEN OM TILDA-SATSNINGEN SOM HELHET INDIVID- OCH FAMILJEINRIKTADE PROJEKT 40 ANTAGANDEN OM VAD MAN BÖR GÖRA Gös (Gränsöverskridande samverkan) SoS (Socialtjänst och skola i samverkan) Stödet Isa (Individuell studieanpassning) PROJEKT MED ALLMÄNPREVENTIV INRIKTNING 46 ANTAGANDEN OM VAD MAN BÖR GÖRA Hon & Han-projektet SamPro (Samarbetsprojektet) SAMMANFATTANDE REFLEKTIONER ÖVER PROJEKTENS 48 PRESKRIPTIVA PROGRAMTEORIER Insatserna primär-, sekundär- och tertiärpreventiva ambitioner Individrelaterade och organisatoriska resultat 49 8

10 5 Vad gjorde man? Insatser och resultat i tertiärpreventiva 51 projekt 5.1 GÖS (GRÄNSÖVERSKRIDANDE SAMVERKAN) Översiktlig återgivning av insatser och resultat Familjearbetet På vilket sätt kan insatserna antas ha bidragit till resultaten? SOS (SOCIALTJÄNST OCH SKOLA I SAMVERKAN) Översiktlig återgivning av insatser och resultat Familjearbetet På vilket sätt kan insatserna antas ha bidragit till resultaten? SAMMANFATTNING 77 6 Vad gjorde man? Insatser och resultat i sekundärpreventiva 79 projekt 6.1 STÖDET Översiktlig återgivning av insatser och resultat Arbetet med ungdomarna På vilket sätt kan insatserna antas ha bidragit till resultaten? ISA (INDIVIDUELL STUDIEANPASSNING) Översiktlig återgivning av insatser och resultat Arbetet med ungdomarna På vilket sätt kan insatserna antas ha bidragit till resultaten? SAMMANFATTNING Vad gjorde man? Insatser och resultat i primärpreventiva 111 projekt 7.1 HON & HAN-PROJEKTET Översiktlig återgivning av insatser och resultat Insatserna i en närmare belysning På vilket sätt kan insatserna antas ha bidragit till resultaten? SAMPRO (SAMARBETSPROJEKTET) Översiktlig återgivning av insatser och resultat Insatserna i en närmare belysning På vilket sätt kan insatserna antas ha bidragit till resultaten? SAMMANFATTNING Tilda från idé till praktik UTVECKLINGEN AV FÖREBYGGANDE INSATSER TILDA ETT SAMARBETE ÖVER GRÄNSER ATT FÖRÄNDRA BARNS OCH UNGDOMARS LIVSSITUATION AVSLUTANDE DISKUSSION 150 Referenser 153 Bilagor. BILAGA 1. ANSÖKNINGSBLANKETT OM MEDEL FRÅN TILDA 159 BILAGA 2. ÖVERGRIPANDE INSTRUKTIONER FÖR 161 DOKUMENTATION AV INSATSER OCH RESULTAT 9

11 BILAGA 3. INSTRUKTIONER FÖR DOKUMENTATION I INDIVID- 163 INRIKTADE PROJEKT BILAGA 4. INSTRUKTIONER FÖR DOKUMENTATION I GRUPP- 165 INRIKTADE PROJEKT BILAGA 5. EXEMPEL PÅ FÖLJEBREV TILL AVNÄMARE 167 BILAGA 6. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT BETRÄFFANDE 168 DELAKTIGHET BILAGA 7. ENKÄT TILL FAMILJER SOM VAR INSKRIVNA VID GÖS 169 BILAGA 8. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT BETRÄFFANDE KÄNSLAN 176 AV SAMMANHANG BILAGA 9. ENKÄT TILL FAMILJER I SOS PROJEKTET 177 BILAGA 10. SASB-MODELLEN 182 BILAGA 11. ENKÄT RIKTAD TILL UNGDOMAR VID ISA 184 BILAGA 12. ENKÄT RIKTAD TILL ELEVER I SAMPRO

12 Kapitel 1. Inledning 1.1 Tildas framväxt och organisering Under 2004 konstaterade man från politiskt håll (kommunfullmäktige) att det började finnas allt större problem bland barn och ungdomar i Umeå, vilket medförde en risk för deras hälsa och utveckling. Man konstaterade också att antalet institutionsplaceringar av barn och ungdomar hade ökat i kommunen under senare år. Inte minst hade antalet placerade barn under 13 år ökat. Detta hade också bidragit till ökade kostnader för kommunen. Mellan 2001 och 2003 hade kostnaderna närmast fördubblats och prognosen för 2004 pekade på att de skulle röra sig i riktning mot 70 miljoner kronor (Kommunfullmäktiges direktiv Förebyggande insatser för barn och ungdomar, Dnr 354/2003). För att motverka utvecklingen hade man inom socialtjänsten, sedan 2003, arbetat utifrån ett 18-punktsprogram för att försöka utveckla olika former av alternativ på hemmaplan. I syfte att ytterligare främja utvecklingen av alternativ till institutionsplaceringar av barn och ungdomar beslutade fullmäktige att tillskjuta medel, 10 miljoner kronor årligen fr.om t.o.m Man gav ett de mjuka nämnderna i uppdrag att, med gemensamma krafter, utveckla tidiga och förebyggande insatser på hemmaplan, riktade till barn och ungdomar (Kommunfullmäktiges direktiv, a.a.). 1 Satsningen på gränsöverskridande samarbete mellan de mjuka nämnderna gavs sedermera namnet Tilda. 2 Den övergripande ambitionen med satsningen var att främja utvecklingen av tidiga och förebyggande hemmaplanslösningar för barn och ungdomar. Organisatoriskt var satsningen placerad under socialnämnden. Nämnden hade inget formellt ansvar för fördelningen av medel. Däremot hade man i direktivet satt upp ramarna för hur medlen skulle fördelas. 80 % av medlen skulle styras till verksamheter för barn och ungdomar som enligt skola, socialtjänst, polis, BUP m.fl. visat tecken på en tilltagande social problematik. 10 % av medlen skulle rikta sig till allmänt förebyggande arbete. Resterande 10 % utgjorde ett särskilt utvecklingsanslag som kunde sökas av olika aktörer, t.ex. föreningar, för särskilt nyskapande och preventiva insatser. Inom dessa ramar var det sedan styrgruppen som skulle besluta hur medlen skulle fördelas till aktörer som avsåg att iscensätta konkreta insatser. Huvudsakligen skedde fördelningen genom ett ansökningsförfarande där aktörer i praktiken kunde söka medel via ett ansökningsformulär (se bilaga 1). Sedan hade styrgruppen mandat att bevilja eller avslå ansökan. Styrgruppen kunde dock själv initiera insatser om de ansågs strategiskt viktiga. Medlemmar i styrgruppen var förvaltningscheferna i respektive förvaltning alternativt en representant som de utsett i sitt ställe. Dessutom var socialtjänstens ekonomichef inledningsvis medlem i styrgruppen. Beroende på frågornas karaktär kunde även andra aktörer adjungeras. För satsningen fanns också en politiskt tillsatt referensgrupp med representation från berörda nämnder. Till denna referensgrupp skulle styrgruppen kontinuerligt avrapportera hur arbetet fortskred. Politikernas involvering i fördelningen av medel kom dock att avgränsa sig 1 Beteckningen mjuka nämnder refererar här till s.k. mjuka verksamheter. Med mjuka verksamheter menas verksamheter där det är svårt eller omöjligt att finna prestationsmått som på ett tydligt sätt visar att syftet och målet med verksamheten uppnås. I vardaglig mening utgör begreppet mjuka verksamheter en samlingsbenämning för kultur-, utbildnings- och omsorgsverksamheter inom svenska kommuner (Johansson, 1995). I förhållande till Tilda-projektet avser mjuka nämnder socialnämnden, för- och grundskolenämnden, gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, fritidsnämnden, kulturnämnden samt kommundelsnämnderna i Holmsund, Hörnefors och Sävar. 2 Tilda är en förkortning av Tidiga Insatser och Långsiktiga verksamheter Där man bor och på ett Annorlunda sätt. 11

13 till om styrgruppen (eventuellt) inte kunde nå konsensus om ett beviljande eller avslag till något projekt. Tilda-satsningen hade även en samordnare. Samordnaren handhade kontakter med de aktörer som sökte medel. Därutöver skulle samordnaren, vid behov, koordinera aktiviteterna inom Tilda. Dessutom hade samordnaren ansvaret för att bistå med stöd till dem som ansökte om medel ur satsningen och kontinuerligt följa de olika verksamheter som beviljades medel. Organiseringen omfattade också en beredningsgrupp, För-Tilda, som granskade ansökningar och lämnade förlag till beslut till styrgruppen. För-Tilda hade sin bakgrund i att satsningen organiserades under socialnämnden. Därför fann man det från socialnämndens sida relevant att bereda de inkomna ansökningarna innan styrgruppen skulle fatta beslut. Medlemmarna i För-Tilda bestod av socialdirektören i Umeå Kommun, socialchefen för barnunga-familj, nämndsekreteraren för socialnämnden, samordnaren för Tilda-satsningen, forskningschefen vid UFFE 3 samt Läns-/Kommunsamordnaren för alkohol- och drogförebyggande insatser i Västerbotten/Umeå. Utöver detta hade även UFFE en rådgivande funktion beträffande delprojektens utvärderingar och utvärderingsdesign. På ett mer schematiskt plan kan Tildas organisering sammanfattas på följande sätt: Socialnämnd För-TILDA Styrgrupp Referensgrupp Samordnare Verksamhet 1 Verksamhet 2 Verksamhet 3 Verksamhet 4 Verksamhet: n Matris 1. Tilda-satsningens organisering. 1.2 Utvärderingsuppdraget och dess syfte I det direktiv som nämnts inledningsvis fastslogs att UFFE-enheten skulle bistå med samordningen av den forskarkompetens som behövdes för utvärderingen av Tilda-satsningen. Med utgångspunkt i UFFEs åtagande utformade undertecknad en plan för utvärderingens genomförande. Av utvärderingsplanen framgick att det skulle ske en avrapportering av utvärderingsarbetet under hösten 2006, vilket skedde i form av en skriftlig delrapport (Hjelte, 2006). Delrapporten innebar ett åskådlig- och begreppsliggörande av Tilda-satsningens intentioner. Dels för satsningen som helhet och dels för enskilda projekt. Vilka tankar och idéer om förebyggande och tidiga hemmaplanslösningar låg till grund för projektet som helhet och vilka föreställningar om genomförande och resultat präglade de intentioner om nya 3 UFFE är en förkortning av Utvecklings- och fältforskningsenheten, som är en FoU-enhet vid Umerå socialtjänst. För vidare läsning om UFFE:s arbete och organisering hänvisas till hemsidan: bbd1b101a585d html 12

14 lösningar på gamla problem som växte fram i praktiken? Tanken med delrapporten var således inte att värdera projektets genomförande och resultat. Däremot var synliggörandet av intentionerna viktig som en fond mot vilken det faktiska genomförandet och resultaten skulle kunna granskas och värderas i föreliggande slutrapport. Mot den bakgrunden återfinns också delar av delrapporten som fond för granskning och värdering av genomförandet och resultaten i föreliggande slutrapport (se kapitel 4). I slutrapporten förskjuts huvudfokus i riktning mot vad som, givet dessa antaganden, skedde i det faktiska genomförandet och vilka konsekvenserna blev av Tilda-satsningen. Detta berör frågor som vilka insatser som genomfördes, hur samverkan mellan olika verksamheter och förvaltningar fungerade och inte minst på vilket sätt insatserna kunde bidra till förändringar av barns, ungdomars och familjers livssituation? Mot bakgrund av ovanstående är syftet med utvärderingen att skildra, analysera och värdera Tilda-satsningens förebyggande och tidiga hemmaplanslösningar, riktade till barn, ungdomar och familjer i utsatta livssituationer. Dels i förhållande till satsningen som helhet och dels beträffande enskilda projekt som omfattas av utvärderingen. I förhållande till enskilda projekt är frågeställningarna som följer: Hur utformas och genomförs insatser inom ramen för olika projekt? På vilket sätt bidrar insatserna till en förändring av målgruppens/-ernas livssituation? Hur påverkas insatserna av organisatoriska villkor? När det gäller satsningen som helhet är frågeställningarna följande: På vilket sätt har Tilda bidragit till en utveckling av förebyggande insatser riktade till barn och ungdomar? Hur genomförs samarbete över nämnd- och förvaltningsgränser? Hur påverkas möjligheterna till samarbete av organisatoriska villkor? På vilket sätt har Tilda bidragit till en förändring av berörda barns/ungdomars livssituation? 1.3 Förtydligande av undersökningsobjektet Det samarbete som utvärderingen avser att granska sker inom ramen för Tilda-satsningen. Många gånger används begrepp som samverkan, samarbete och samordning synonymt med varandra (Brännberg 2002, Mallander, 1998). Mallander (a.a.) menar dock att samarbete kan betecknas som en mer övergripande term som inrymmer såväl samverkan, samordning, integration och sammansmältning. 4 I utvärderingen avser samarbete en samlande beteckning för de aktiviteter där aktörer inom ramen för Tilda-satsningen arbetar tillsammans utifrån gemensamma målsättningar. Som framgått ovan är satsningen uttryck för en ambition att skapa förebyggande och tidiga insatser på hemmaplan. Denna typ av insatser beskrivs många gånger som prevention. I rapporten används förebyggande och prevention synonymt med varandra. Ett kännetecken för förebyggande insatser är att det är frågan om tidiga insatser. Det förebyggande arbetet fokuserar på ett förhållandevis tidigt stadium i ett befarat negativt händelseförlopp. Antingen är tanken att insatserna skall motverka en negativ, eller främja en positiv, utveckling i förhållande till det tänkta händelseförloppet (Sahlin, 2000). Många gånger beskrivs insatserna utifrån olika typifieringar i förhållande till hur breda (och tidiga) de är. En sådan typifiering, som är relativt vedertagen, utgår från en distinktion mellan primär, sekundär och tertiär prevention. Primär prevention avser insatser som inte tar 4 För en utförligare beskrivning av de olika samarbetsformerna, se Blom (1998), Boklund (1995), Danermark och Kullberg (1999), Westrin (1986). 13

15 hänsyn till hög- eller lågriskgrupper utan avser att främja alla individer inom en population. Med sekundär prevention menas förebyggande insatser till personer som anses befinna sig i riskgrupper. Tertiär prevention åsyftar i sin tur insatser riktade till personer som redan är föremål för en myndighets, t.ex. socialtjänstens, individinriktade insatser (Sahlin, 2000). 5 När jag fortsättningsvis talar om preventiva eller förebyggande insatser avses relativt tidiga insatser i syfte att motverka (en negativ) eller främja (en positiv) utveckling i en tänkt händelsekedja för att undvika manifesta problem. Dessa insatser kan rikta sig till individer, grupper eller befolkningen som helhet inom ett geografiskt avgränsat område. Vad är det då som skall förebyggas? Av det föregående framgick att satsningen avsåg tidiga och förebyggande insatser riktade till barn, ungdomar och familjer där man upplevde en risk för barnens/ungdomarnas hälsa och utveckling. En beteckning som många gånger används för att beskriva problematiken är psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa kan avse såväl psykosomatiska besvär, inåtriktade, introverta problem och utåtriktade, extroverta beteenden. Med inåtriktade problem menas här exempelvis ängslan, oro och nedstämdhet. Utåtriktade beteenden avser i stället dålig självkontroll och normbrytande beteende (Bremberg, 2006; Socialstyrelsen, 2005a). Normbrytande beteenden inkluderar, enligt Socialstyrelsen (2006), aggressivitet och utåtagerande beteenden mot andra människor och djur men också mobbning. Därutöver omfattar det beteenden såsom kriminalitet, vandalisering och skolk. 6 Med psykosomatiska besvär menas kroppsliga sjukdomstillstånd som helt eller delvis förorsakas, upprätthålls eller försämras av psykiska faktorer (Ekstrand, 2006). Exempel på sådana besvär kan vara sömnproblem eller huvudvärk. Besvären kan vara relaterade till inre personlighetsdrag, såsom en hög grad av oro, men också till en viss livsstil. Begreppet psykisk ohälsa är dock, enligt mitt förmenande, inte helt oproblematiskt eftersom det för tankarna till att en eventuell ohälsa nödvändigtvis är ett uttryck för egenskaper hos individen (individens psyke). Som framgår av forskningsgenomgången i kapitel 2 kan man se att barns och ungdomars hälsa i hög utsträckning påverkas av deras interaktion med andra individer i olika sammanhang (kontexter). Det kan handla om familjesituationen, kamratrelationer eller skolsituationen, kort sagt, sammanhang där barn och ungdomar interagerar med andra. Därför menar jag att det är viktigt att kontextualisera problematiken. Barn och ungdomar kan ha egenskaper som antingen utgör en risk eller ett skydd i förhållande till deras hälsa, men det är många gånger under särskilda kontextuella villkor som problematiken framträder (jfr. Blom & Morén, 2006). I rapporten kommer jag därför att beteckna problematiken med barns och ungdomars hälsa och utveckling som psykosocial ohälsa. Med psykosocial avses här en betoning av den omgivande miljöns betydelse för den personliga identitetsutvecklingen. Istället för att fokusera på livshistorien riktas uppmärksamheten i större utsträckning mot livssituationen. Nyckelordet är snarare situation än personlighet (Hessle, 1985). Med psykosocial ohälsa avses därför fortsättningsvis individers introverta problem och/eller utåtriktade beteenden såsom dålig självkontroll eller normbrytande beteenden, vilka uppstår i interaktionen mellan individen (och dennes inre personlighetsstruktur) och den omgivande miljön. 5 En likartad typifiering som används består av universell, selektiv och indikerad prevention. Universell prevention tar inte hänsyn till några skillnader mellan hög- och lågriskgrupper/-individer utan avser att främja alla individer. Selektiv prevention avser att insatserna riktas mot (under-)grupper av personer som exponeras för en eller flera riskfaktorer, medan indikerad prevention åsyftar att individer väljs ut som föremål för insatser på grund av att de identifierats som individer i riskzonen (Ferrer-Wreder et al., 2005). 6 Normbrytande beteende har givetvis även sin motsats. I fortsättningen har jag valt att beteckna det som ett normkonformt beteende mot bakgrund av att konform avser överensstämmande eller likformig (Svenska Akademins ordbok). Med ett normkonformt beteende menas därför sådana beteenden som överensstämmer med de normer och regler som finns i den miljö där individen befinner sig. 14

16 1.4 Rapportens fortsatta uppläggning Rapportens fortsatta uppläggning ser ut på följande sätt. Kapitel 2. Kapitlet innehåller en genomgång av forskning kring prevention. Här presenteras faktorer som kan medföra en risk för att utveckla en psykosocial ohälsa, men också faktorer som kan motverka utvecklingen av ohälsa alternativt bidra till att bibehålla en psykosocial hälsa. Kapitel 3. Studiens metodkapitel. Här redogörs för rapportens vetenskapsteoretiska utgångspunkter, men också för tillvägagångssättet vid datainsamling och analys. Kapitel 4. Rapportens första resultatkapitel. Vad bör man göra i Tilda-satsningen? I kapitlet återges de antaganden om målsättningar och resultat som fanns i projektet samt på vilket sätt insatserna skulle utformas. Kapitel 5. Rapportens andra resultatkapitel. Här redogörs för de insatser och resultat som man kunde se i de tertiärpreventiva projekt som utvärderingen omfattade. Vad man gjorde i individ- och familjeinriktade projekt. Kapitel 6. Det tredje resultatkapitlet. Här återges insatser och resultat i de sekundärpreventiva projekt som rapporten omfattar. Kapitel 7. Rapportens sista resultatkapitel. Fokus riktas här i stället mot insatserna och resultaten i de primärpreventiva projekten som omfattas av rapporten. Kapitel 8. Rapportens avslutande kapitel. Här åskådliggörs ett antal relevanta teman med hänsyn till rapportens mer övergripande frågeställningar. Diskussionen berör därför frågor som på vilket sätt Tilda innebar en utveckling av förebyggande insatser riktade till barn, ungdomar och familjer, men också hur samarbete över nämnd- och förvaltningsgränser genomfördes inom ramen för satsningen och hur möjligheterna till samarbete påverkades av organisatoriska villkor. Dessutom förs en diskussion om på vilket sätt satsningen bidrog till en förändring av barns, ungdomars och familjers livssituation. 15

17 Kapitel 2. Tidigare forskning om prevention av psykosocial ohälsa Under senare år har det publicerats flera omfattande svenska kunskapsöversikter beträffande tidiga och förebyggande insatser, riktade till barn och ungdomar. Här presenteras en del resultat från forskning om psykosocial ohälsa som finns redovisade i fem kunskapsöversikter 7 samt ett antal relevanta artiklar, rapporter och kapitel i antologier. Presentationen gör inte anspråk på att vara uttömmande utan avser att peka på ett antal områden som förefaller vara viktiga att uppmärksamma i förhållande till prevention av psykosocial ohälsa. Redovisningen kommer att ske utifrån följande teman: Riskfaktorer, Skyddsfaktorer och resiliens samt Det förebyggande arbetets utformning. I redovisningen presenteras faktorer som i litteraturen relateras till utåtriktat beteende respektive inåtriktade problem åtskilda. Detta sker emellertid utifrån vetskapen att det inte finns några vattentäta skott dem emellan. Exempelvis kan man se att introverta problem, t.ex. ångest, depression eller låg självkänsla, beskrivs som riskfaktorer i förhållande till normbrytande beteenden såsom tobaks- och alkoholanvändning eller kriminalitet (El-Khouri et al., 2005). Likaledes kan frekvent droganvändning bidra till introverta problem som exempelvis depression (Bremberg, 2006). 2.1 Riskfaktorer Ett återkommande tema i tidigare forskning utgörs av s.k. riskfaktorer, vilka påvisats bidra till psykosocial ohälsa. Här är det emellertid viktigt att betona att riskfaktorer inte behöver utgöra orsaker till psykosocial ohälsa. I stället bör de betraktas som någonting, exempelvis egenskaper eller förhållanden, som ökar sannolikheten, eller risken, för ett visst utfall (jfr Andershed & Andershed, 2005). Beträffande riskfaktorer finns det ett antal områden som förefaller vara mer frekvent förekommande än andra. Ett sådant område är faktorer som relaterar till individen. I förhållande till utåtriktat beteende menar Morrison et al. (2002) att impulsivt beteende, tidiga beteendeproblem och hyperaktivitet utgör riskfaktorer. När det gäller brottsligt beteende bland ungdomar i 15-årsåldern anser Ring (2001) att spänningssökande utgör en riskfaktor. Med brottsligt beteende avser författaren stöld-, vålds-, skadegörelse- och narkotikarelaterade handlingar och bedrägerier. Självkänslans betydelse påpekas av Bartlett (2006), vilken menar att en låg självkänsla utgör en tydlig riskfaktor för brottsligt beteende. Även Andreassen (2003) menar att låg självkänsla utgör en riskfaktor, men också dålig jag-kontroll och skolk. Angående inåtriktad problematik pekar Bremberg (2006), i sin kunskapsöversikt på ett flertal individfaktorer. Inte helt överraskande är flera av dem likartade de som beskrivits i förhållande till utåtriktat beteende ovan. Exempelvis menar författaren att det finns ett samband mellan låg självkänsla och depression. Andra faktorer är upplevd stress och högt beroende av närstående (Ekstrand, 2006). Ett annat område utgörs av faktorer som relaterar till familjesituationen. Beträffande utåtriktat beteende pekar Ring (2001) på att dålig eller bristande föräldrakontakt, bristande föräldratillsyn och föräldrars reaktion på skolk utgör riskfaktorer. Andreassen (a.a.) nämner å sin sida sträng och inkonsekvent uppfostran, brist på positivt engagemang och dålig uppföljning av barnets aktiviteter som faktorer som samvarierar med normbrytande beteende. Även Andershed och Andershed (2005) menar att bristfälliga uppfostringsmetoder är en riskfaktor beträffande normbrytande beteende. Författarna pekar emellertid även på familjestrukturens betydelse. Som exempel nämner de skilsmässa och föräldrakonflikter, ensamstående föräldrar, ungt föräldraskap och låg socioekonomisk status. 7 De kunskapsöversikter som avses är Andershed och Andershed (2005), Andreassen (2003), Bremberg (2006), El-Khouri et al. (2005) samt Ferrer-Wreder et al. (2005). 16

18 Låg socioekonomisk status och föräldrakonflikter är även riskfaktorer i förhållande till inåtvänd problematik. Bremberg (2006) menar att konflikter mellan föräldrar utgör en riskfaktor. Likaså menar författaren att barn till familjer med dålig ekonomi har mer stressrelaterade symtom. En annan riskfaktor är enligt Ekstrand (2006) psykopatologi i familjen. Ett tredje område avser faktorer som berör kamratrelationer. När det gäller kamratrelationer anser Ring (2001) att starkast samband beträffande brottsbenägenhet finns mellan brott och kamrater som är toleranta till brottsliga handlingar respektive kamraters brottsbelastning. På motsvarande sätt anser Andreassen (a.a.) att antisocialt beteende bland kamrater och relationsproblem med kamrater är exempel på riskfaktorer för normbrytande beteende. När det gäller inåtriktad problematik menar Ekstrand (2006) att bråk med kompisar och impopularitet utgör riskfaktorer. Bremberg (2006) anser emellertid att det inte finns något entydigt samband mellan kamratrelationer och introvert problematik. Det finns såväl studier som påvisar ett samband mellan kamratrelationer och psykiska problem som studier som inte visar på något samband. Ett fjärde område är faktorer som berör skolsituationen. Angående skolsituationen anser Ring (2001) att låg skoltrivsel, låg skolambition och låga medelbetyg är riskfaktorer för brottslighet. Andreassen (a.a.) menar å sin sida att de viktigaste riskfaktorerna kännetecknas av dålig motivation, dåliga färdigheter, konfliktrelationer med lärarna samt om det finns en skolkultur med låga krav och odemokratiska värderingar. Även beträffande introvert problematik ses skolsituationen som betydelsefull. Det kan då vara frågan om faktorer som bullrig och stressig skolmiljö eller att miljön är tävlingsinriktad. Bremberg (2006) menar att mobbning och upprepade misslyckanden i skolan utgör exempel på riskfaktorer för en inåtvänd problematik. Misslyckanden i skolan kan även vara en bidragande orsak till låg självkänsla vilket, som beskrivits ovan, ökar risken för depression. Självkänslan är, menar Bremberg, inte något statiskt tillstånd utan kan utvecklas genom att man lyckas med det man föresatt sig. Att lyckas förutsätter kompetens, vilket i sin tur förutsätter övning. Många gånger har dessa problem med självkänslan sin grund i misslyckanden i skolan. Därutöver pekar man i tidigare forskning även på samhällets/närsamhällets betydelse för att utveckla ett extrovert beteende. Ett exempel utgörs av Hartwell (2000) som utifrån 31 vuxna, hemlösa drogmissbrukares livshistorier pekar på hur villkoren under uppväxten i det lokala bostadsområdet omfattade ett antal riskfaktorer för att utveckla olika typer av normbrytande beteende. Ett gemensamt mönster i livshistorierna var att uppväxtmiljön präglades av en avsaknad av samhällsresurser. Exempelvis fanns det inte så mycket att göra efter skoltid. Ett annat mönster var att närområdet utgjorde en miljö där våld var en del av vardagen. Intervjupersonerna blev under sin uppväxt en del av våldet, antingen genom att utöva eller bli offer för våld. Ett tredje tema i livshistorierna är att uppväxtmiljön kännetecknades av alkohol och droger. I grannskapet betraktades alkohol och droger i det närmaste som ekonomiska och sociala resurser och användandet av alkohol och droger sågs som tämligen normalt. Beträffande introvert problematik framträder en mer komplicerad bild av bostadsområdets betydelse. Enligt Bremberg (2006) visar många studier på att risken för psykiska problem är högre för boende i socialt utsatta områden. Samtidigt finns det exempel på studier som pekar på att det snarare handlar om graden av homogenitet beträffande social status. Ungdomar som bodde i områden där andra hade högre eller lägre social status än de själva visade upp sämre livskvalitet än ungdomar som bodde i områden där andra hade en likartad social status som de själva. 17

19 Även faktorer på nationell har betydelse för den psykosociala hälsan. Beträffande utåtriktade beteenden menar Sundell et al. (2007) att lagar och normer som bidrar till ökad alkohol- och drogkonsumtionen kan ses som riskfaktorer på nationell nivå. När det gäller normer kan det t.ex. handla om att priset på droger är lågt, men också att tillgången är god. Angående inåtriktad problematik menar Hällström et al. (2003) att förekomsten i väsentliga avseenden är en återspegling av samhällsutvecklingen. Ett exempel på detta är enligt författarna ökningen av depressiva syndrom och ätstörningar. Bl.a. pekar författarna på att ökad arbetslöshet, en ökad ekonomisk stress och ökade krav på arbetsmarknaden förklarar ungefär en tredjedel av ökningen av psykiska problem såsom t.ex. depression, ångest och ätstörningar. Beträffande ungdomar mer specifikt menar Socialstyrelsen (2005b) att deras upplevelse av oro och ångest påverkas av medier och allmänna attitydförändringar. Dessutom har samhällsklimatet förändrats i så motto att pressen på individuella prestationer och framgång har ökat, inte minst inom skolan. Tillika får ekonomiska neddragningar följder för välfärdssystemet, vilket i förlängningen påverkar möjligheterna att iscensätta förebyggande insatser. 2.2 Skyddsfaktorer Ett annat relevant tema i förhållande till förebyggande arbete är s.k. skyddsfaktorer. Istället för att rikta uppmärksamheten mot vad som associeras med en risk för ett visst utfall avser skyddsfaktorer vad som kan motverka en negativ eller bibehålla en positiv utveckling. Man skulle kunna säga att skyddsfaktorerna fungerar som en buffert mot riskfaktorer alternativt att de förändrar (minskar) effekterna av att exponeras för risk (jfr Andershed & Andershed, 2005). 8 I de flesta fall menar Andréasson (2002) att risk- och skyddsfaktorer är varandras motsatser. En konfliktfylld hemmiljö är t.ex. en riskfaktor för alkoholproblem medan en stödjande hemmiljö är en skyddsfaktor. Beträffande individrelaterade skyddsfaktorer menar Andershed och Andershed att social kompetens, gott självförtroende, positiv attityd och god intelligens är viktiga skyddsfaktorer i förhållande till utåtriktat beteende. När det gäller introverta problem menar Bremberg (2006) att faktorer fysisk aktivitet, kognitiv förmåga, emotionell förmåga, förmåga att hantera problem, självkänsla och framtidstro utgör skyddsfaktorer. Angående den kognitiva förmågan menar författaren att god kognitiv förmåga bidrar till färre inåtriktade problem som ångest eller depression, men också färre suicidförsök och färre fullbordade suicid. I likhet med självkänslan ovan menar författaren att den kognitiva förmågan går att påverka. Cirka 60 % av variationen i kognitiv förmåga mellan olika individer har samband med uppväxtmiljön. Angående kamratrelationer menar Choi et al. (2005) att kamrater med ett normkonformt beteende kan vara en skyddsfaktor genom att det bidrar till att man internaliserar ett socialt accepterat beteende. På motsvarande sätt menar Lundberg (2005) att goda kamratrelationer kan ha en skyddande funktion gentemot inåtriktade problem. Även familjesituationen är betydelsefull i förhållande till utåtriktat beteende, vilket Andréasson också pekade på ovan. En god föräldra-barn relation, ibland definierat som närhet, betraktas som en skyddsfaktor när det gäller normbrytande beteende (Andershed & Andershed, a.a.). Beträffande föräldra-barn relationen pekar likaledes Bartlett (2006) på betydelsen av föräldrastöd. En hög grad av stöd från föräldrarna, särskilt fadern, kan utgöra en stabiliserande kraft i tillvaron för somliga ungdomar. Även Sundell et al. (2007) nämner 8 En sådan definition innebär att man omfattar två delvis skilda synsätt på skyddsfaktorer. Ett synsätt är att riskoch skyddsfaktorer betraktas som varandras motsatser. Om avsaknaden av positiva och engagerade föräldrar ses som en riskfaktor (se ovan) skulle förekomsten av ett positivt föräldraengagemang betraktas som en skyddsfaktor. Ett annat perspektiv är att skyddsfaktorerna kompenserar för närvaron av riskfaktorer men att de inte har någon effekt när det inte föreligger någon risk (Ekstrand, 2006). 18

20 föräldrarna som en viktig skyddsfaktor. På ett övergripande plan handlar det enligt författarna om två olika aspekter. För det första förmågan att reglera barns handlingsutrymme och lämpliga beteenden. För det andra att föräldern/föräldrarna har roligt tillsammans och umgås eftersom detta kan förväntas bidra till att barnet är mer benägen att efterleva föräldrarnas förväntningar. I likhet med Sundell menar Bremberg att relationerna till föräldrarna kan vara en skyddsfaktor när det gäller introverta problem. Ekstrand (2006) exemplifierar denna relationens betydelse som skyddsfaktor i termer av stöd från föräldrar samt att föräldrarna visar acceptans och förståelse. Därutöver pekar forskningen också på att skolsituationen är central. Ett positivt och aktivt deltagande i skolarbetet har en koppling till minskningar i normbrytande beteende (Andershed & Andershed, a.a.). Att skolsituationen kan vara betydelsefull finner man även hos Morrison et al. (2002). Två starka skyddsfaktorer utgörs enligt författarna av goda skolprestationer (academic achievement) och barnets beteende i klassrummet. När det gäller inåtriktad problematik menar Lundberg (2005) att en positiv skolmiljö kan vara central för att motverka psykosocial ohälsa hos barn och ungdomar. Det kan vara frågan om en god relation till lärare men också att skolarbetet ter sig meningsfullt, vilket i sin tur ger en känsla av framgång som stärker självkänslan. Bremberg (2006) pekar därutöver på betydelsen av tydlighet och struktur i skolan. På skolnivå finns det klara samband mellan skolor med ett tydligt ledarskap, inriktning på basfärdigheter samt återkommande bedömningar, och elevers psykiska hälsa. Bremberg nämner även tydliga mål, men också återkoppling till elever på deras prestationer samt arbetsro som skyddsfaktorer. De elever som upplever arbetsro i skolan anger oftare god hälsa. Beträffande tydligheten så gynnar den särskilt ungdomar som har föräldrar utan lång utbildningsbakgrund. Ungdomar från studieinriktade hem klarar sig däremot bättre oberoende av den pedagogiska utformningen i skolan. Utöver de skolfaktorer som nämnts ovan menar Ekstrand (a.a.) att elevinflytande och storlek på klasser utgör skyddsfaktorer. I klasser med färre än 20 elever är risken för introverta problem mindre än i större klasser. Beträffande samhället/närsamhället menar Andréasson (2002) att en begränsning i tillgängligheten utgör en skyddsfaktor alkoholanvändning. Här har inte minst lokala politiker har en central roll för att utveckla riktlinjer för tillståndsgivning och alkoholservering. Även på nationell nivå framhålls begränsningar i tillgängligheten som en skyddsfaktor. Sundell et al. (2007) anser att bättre tillsyn, men också ökat pris och höjd inköpsålder för alkohol är exempel på skyddsfaktorer på nationell nivå. På motsvarande sätt kan faktorer på nationell nivå utgöra skyddsfaktorer i förhållande till inåtriktade problem. Ett exempel är tillgången på arbete/sysselsättning. På motsvarande sätt som avsaknaden av arbete/sysselsättning utgör en riskfaktor för inåtriktade problem kan tillgången på förvärvsarbete/sysselsättning ses som en skyddsfaktor på nationell nivå (Ivarsson & Josefsson, 2006). 9 Om man, med utgångspunkt i antagandet att risk- och skyddsfaktorer i de flesta fallen är varandras motsatser, sammanfattar det som återgivits ovan ser det ut som följer i tablå 1 nedan. 9 Författarna refererar till Cullberg, J. (2003). Dynamisk psykiatri. Stockholm: Natur och kultur. 19