Aktivitetssamordnare på Försäkringskassan. slutrapport

Transkript

1 Aktivitetssamordnare på Försäkringskassan slutrapport Sammanfattning Aktivitetssamordnaren på Försäkringskassan har sedan april 2012 arbetat med personer i åldrarna år vilka hädanefter omnämns som unga vuxna. Syftet har varit att få i gång individen i regelbunden aktivitet samt förbättra samverkan kring unga vuxna som grupp. Under projekttiden har individarbete varvats med samverkan kring unga vuxna samt att vara stöd till handläggare på Försäkringskassan. Till och med den 30 juni 2013 har Aktivitetssamordnaren arbetat med 43 personer. Karaktäristiskt för dessa är att de till 95 % har psykisk ohälsa, har en medelålder på 25 år och i snitt haft aktivitetsersättning i 5,2 år. 21 av de 43 personerna har avslutats och av dessa har 12 stycken påbörjat regelbunden aktivitet. Samverkan har stärkts kring målgruppen och Aktivitetssamordnaren har i dag upparbetade kontakter med bl.a. Aktema, Unga F och Samordningsförbundet i Östra Östergötlands plattformar för samverkan. Projektet har dessutom gett ökad kunskap kring målgruppen samt lämpliga aktiviteter för gruppen unga vuxna. Informationsarbete har förts både internt inom Försäkringskassan och externt mot andra aktörer. Lärdomar som dras från projektet är att många unga vuxna hamnar i långa perioder av inaktivitet. Även om tid skulle finnas för Personlig handläggare sjukförsäkring har Försäkringskassan för få eller missriktade insatser att erbjuda målgruppen. Igångsättning kan många gånger också kräva en längre tids kontakt med individen samt andra aktörer. För sex personer i projektet har kartläggning visat på sådan ohälsa att det varit omöjligt att kunna matcha personen mot aktivitet vilket visar på svårigheterna i arbetet med unga vuxna. Det krävs ofta en längre tids kontakt för att få till en fungerande kontakt och för att komma tillrätta med personens undvikandebeteende. En lärdom är också att kontakten bör innehålla en längre tids motivationsarbete med djupare stöttning och coachning vilket krävs för att man ska kunna ta ett första steg och kunna delta i arbetsförberedande insatser eller annan förrehabilitering. Samverkan med andra aktörer visar också på behovet av att det ska vara enkelt att delta i aktiviteter både hos arbetsförmedling som andra aktörer. Projektet har påvisat behov av fortsatt samverkan kring målgruppen och att särskilt fokus bör ägnas den unges övergång från skola till vuxenliv (arbetsliv) samt unga som befinner sig inom Daglig verksamhet. Detta kräver god samverkan med bl.a. gymnasiesärskolor, habilitering, arbetsförmedling och Aktema. Försäkringskassan bör därför arbeta för att ett nätverk bestående av representanter från de olika myndigheterna bildas som stöd kring den enskilde på lokal nivå. Detta kan med fördel bedrivas inom ramen för de plattformar för samverkan som Samordningsförbundet Östra Östergötland skapat. Ett sådant nätverk bör ta intryck av projekten Koll på läget och AMAprojektet samt den evidensbaserade metoden IPS. 1

2 Inledning Slutrapporten har som uppgift att beskriva projektets utveckling till och med dess slut i december Detta både i form av vad som hänt med de individer som deltagit i projektet men också för att kunna visa vad metodutvecklingen lett till, det vill säga - Vad har vi lärt oss? Bakgrund Gruppen unga med aktivitetsersättning har stadigt ökat sedan ersättningsformen infördes år I december 2012 hade personer aktivitetsersättning. 1 Detta kan jämföras med år 2004 då personer hade aktivitetsersättning. Ökningen under 2000-talet har sin förklaring i att allt fler beviljats aktivitetsersättning till följd av förlängd skolgång. De flesta får aktivitetsersättning när de är i åldrarna år. 2 Inspektionen för socialförsäkringen skriver i en rapport från förra året att Kedjan börjar med att individen på svaga grunder placeras i särskola och därmed erhåller aktivitetsersättning för förlängd skolgång. Därefter riskerar individen att beviljas ersättning för nedsatt arbetsförmåga efter en bristfällig utredning av hans eller hennes arbetsförmåga. 3 En majoritet finns sedan kvar i sjukförsäkringssystemet tills de fyller 30 år och om man sedan befunnit sig så pass länge i det samma är det många som därefter går vidare till att få sjukersättning. Ungefär fyra av tio lämnar sjukförsäkringen men för dessa är andelen långtidsarbetslösa hög. Detta förefaller bero på att ha aktivitetsersättning i sig bidrar till utanförskap och att dessa unga vuxna redan från början har sämre förutsättningar att lyckas i arbetslivet, t.ex. har endast 22,5 % av de unga männen gymnasiebehörighet medan motsvarande siffra för unga kvinnor är 32 %. För unga vuxna i allmänheten har 88 % behörighet att kunna läsa på gymnasiet. 4 Bilden nyanseras något av ISF (Inspektionen för socialförsäkringen) som har funnit att det inom den grupp som har aktivitetsersättning finns en stor variation då det också är en relativt stor andel som klarar sig utan försörjning från sjukförsäkringen efter att en period med aktivitetsersättning upphört. Man har tittat på dem som avslutade en ersättningsperiod år 2005 och sett att 30 % hade ett arbete fyra år senare. Behoven ser alltså olika ut varför resurser och insatser behöver anpassas till individen. 5 Disposition Delrapporten inleds med avsnitt som beskriver hur Aktivitetssamordnaren har arbetat. Därefter beskrivs måluppfyllelsen för projektet. Slutligen fokuseras på de lärdomar som kan dras. Detta görs utifrån närmare beskrivning av målgruppen med hjälp av statistik, forskning, andra projekt inriktade 1 Försäkringskassan 2013, Försäkringskassans årsredovisning Försäkringskassan 2012, Socialförsäkringsrapport 2013:2, Tio år med aktivitetsersättning en studie av situationen för unga med aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga samt ISF 2011, Rapport 2011:10, Unga med aktivitetsersättning 3 ISF 2012, Rapport 2012:1, Aktivitetsersättning - Från förlängd skolgång till nedsatt arbetsförmåga 4 Försäkringskassan 2012, Socialförsäkringsrapport 2013:2, Tio år med aktivitetsersättning en studie av situationen för unga med aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga samt Försäkringskassans seminarium vid Almedalen , Fler unga med funktionsnedsättning hur blir vi bättre möjliggörare? 5 Inspektionen för socialförsäkringen 2012, Rapport 2012:1 Aktivitetsersättning-Från förlängd skolgång till nedsatt arbetsförmåga 2

3 på målgruppen, individexempel och deltagarupplevelser. Slutligen förs ett resonemang kring implementering utifrån konsekvenser för individen, den egna organisationen samt samverkan med övriga aktörer. Här ligger fokus på individen. Uppdraget Målgrupp Målgruppen har bestått av unga vuxna i åldrarna år som har nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom. Projektet har främst riktat sig till dem som i dag har aktivitetsersättning men man har även kunnat ingå i projektet om man varit sjukskriven eller inte haft någon ersättning från Försäkringskassan. I den senare kategorin återfinns personer som har en nedsatt arbetsförmåga men som saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och därför inte kan vara sjukskrivna. De 49 personer som har deltagit i projektet kan kategoriseras som följer: 94 % av deltagarna har psykisk ohälsa 28 av 49 deltagare är män (vilket motsvarar 57 %) Medelåldern ligger på 25 år I snitt har varje deltagare haft aktivitetsersättning i 5 år 6 deltagare har inte haft ersättning från Försäkringskassan 5 deltagare har efter avslut i projektet fått rätt till sjukersättning 20 av de 49 personer Aktivitetssamordnaren arbetat med återfinns i den kartläggning som gjordes hösten Kartläggningen kunde urskilja ca 70 individer från ett större material som omfattade 479 personer. För de ca 70 personerna var det osäkert eller inte troligt att deras aktivitetsersättning skulle förnyas. De var heller inte i aktivitet i form av Daglig verksamhet eller hade aktivitetsersättning p.g.a. förlängd skolgång. I kartläggningen ingick Norrköping, Valdemarsvik, Söderköping och Finspång. Följande kännetecknar de 29 deltagare som inte återfinns i tidigare kartläggning: Psykisk sjukdom som ofta är komplex Inaktivitet Social problematik Aktuell hos flera aktörer Behov av samordnade insatser och ofta av typen arbetslivsinriktad rehabilitering Risk att hamna mellan stolarna Syfte Projektet har syftat till att unga personer med nedsatt arbetsförmåga ska erbjudas och motiveras till att delta i aktiviteter som höjer deras arbetsförmåga och som, på sikt, gör att de kan försörja sig själva i ett arbete på arbetsmarknaden. Projektet har även syftat till att utveckla metoder i arbetet med målgruppen samt att stärka samverkan kring densamma. 3

4 Mål Ett ökat antal individer ska få i insatser via Arbetsförmedlingen Ett ökat antal individer ska påbörja aktiviteter inom Samordningsförbundets olika projekt eller i andra verksamheter Projektets tre delar I huvudsak kan man säga att projektet haft tre huvudspår, delar, där individarbetet varit en del men där annan stor del varit samverkan med andra aktörer. En tredje, och mindre, del har varit att ge stöd till handläggare då det gäller att lotsa och matcha individer till rätt aktivitet. Individarbete Samverkan Handläggarstöd Individarbetet Nedan beskrivs först hur Aktivitetssamordnaren arbetat gentemot individerna, deltagarna, i projektet. I grova drag kan man säga att Aktivitetssamordnaren först gjort en kartläggning tillsammans med individen och därefter erbjudit lämplig aktivitet. När detta är gjort har Aktivitetssamordnaren fungerat som en igångsättare då det gäller att lotsa individen till rätt typ av aktivitet samt att få berörda parter att, tillsammans med individen, sträva mot samma mål med hjälp av en gemensam plan. I vissa fall har kartläggning visat på sådana hinder, ofta medicinska, vilka gjort att Aktivitetssamordnaren inte kunnat arbeta vidare med personen och någon plan därför inte varit möjlig att upprätta. Individarbetet kan åskådliggöras genom en enkel form av processbeskrivning. 4

5 Innan individarbetet mer i detalj beskrivs är det av vikt att även beskriva hur och varför vissa personer fått träffa en Aktivitetssamordnare medan andra fått träffa sin ordinarie handläggare, Personlig handläggare sjukförsäkring (PHL). Aktivitetssamordnare har under projektets första tid gått igenom den kartläggning som gjordes hösten 2011, se ovan, och därur funnit deltagare till projektet. Efter hand har allt fler deltagare kommit från den grupp av handläggare som arbetar med unga. Dessa har i regel aktivitetsersättning. Efter impuls om att en handläggare har en person som kan vara aktuell för projektet har Aktivitetssamordnaren gått igenom personens ärende för att se om kriterierna för intag i projektet är uppfyllda. Fokus har skett på dem vars ersättning övergår från förlängd skolgång till aktivitetsersättning till följd av nedsatt arbetsförmåga, personer som har aktivitetsersättning men närmar sig 30 år, personer som har förmåga att delta i aktivitet men det är oklart vilken typ av aktivitet som är lämplig samt personer där det finns komplex problematik i form av svårigheter eller där många aktörer är inblandade. Slutligen har fokus även skett på personer där det inte varit säkert att personen kommer att få fortsatt ersättning eller där det funnits beslut om att personen inte har någon sjukpenninggrundande inkomst (SGI). De senare har oftast fått avslag på ansökan om sjukpenning då SGI saknats men bedömts ha en nedsatt arbetsförmåga och behov av samordnad rehabilitering. På så sätt har Aktivitetssamordnaren undvikit att arbeta med linjära ärenden där personens behov av samordnad rehabilitering och förmåga till aktivitet redan är klarlagd. Dessa hanteras bäst av linjeorganisationen (PHL) i vanlig ordning. I regel har det första mötet med individen skett i form av en s.k. SASSAM-kartläggning. Detta som del av en kartläggningsfas där kontakt med individen knyts, förtroende skapas och individens behov och motivation sorteras och kartläggs. Målet har varit att få en så bra bild som möjligt över hur individen upplever sin situation och vad som är den egentliga orsaken till att arbetsförmågan är nedsatt. I och med att individen själv får sätta ord på och försöka beskriva sin situation ges även tid till att reflektera över den samma. När Aktivitetssamordnaren fått ta del av deltagarens syn på hur det sett ut tidigare, för närvarande och vad han eller hon har för tankar om framtiden kan, i bästa fall, ett förändringsarbete starta. Kartläggning har mestadels genomförts vid ett mötestillfälle. Därefter har det i vissa fall krävts fler enskilda möten med deltagaren för att kunna förstå vad deltagaren haft för behov och vad som hittills ej fungerat. Efterföljande möten är mer MI-inspirerade där Aktivitetssamordnaren försökt fånga upp och belysa deltagarens motivation till förändring (MI är en förkortning av samtalsmetoden motiverande samtal). Samtalen har också handlat om att bena upp en, för individen, ofta rörig situation. Efter kartläggningsfasen har Aktivitetssamordnaren försökt erbjuda, förbereda och planera för lämplig aktivitet. Tanken i projektet har varit att deltagaren ska ha varit inskriven i projektet till det att denne har kommit i gång med någon form av regelbunden aktivitet. Igångsättning, d.v.s. tiden det tar för deltagaren att komma i gång i någon form av regelbunden aktivitet, kan inte beskrivas som något som skett i och med ett enstaka möte utan mer som en fas och längre tidsperiod där Aktivitetssamordnaren har haft kontakt med deltagaren för ytterligare kartläggning, motivationsarbete, förberedelser och kontakter med andra aktörer för planering av aktivitet eller andra insatser. Detta kommer att redovisas mer ingående under rubriken Måluppfyllelse. 5

6 Samverkan Aktivitetssamordnaren har under projekttiden suttit med i inskrivningsgrupper och liknande vilket hädanefter omnämns som kontaktmannaskap. Dessa kan betecknas som en formell och strukturerad form av samverkan med andra aktörer. Tanken har varit att vara Försäkringskassans representant samt att skapa en kontaktyta mellan den egna myndigheten samt övriga aktörer och myndigheter. Syftet med kontaktytan har främst varit att skapa en väg in för den andre aktören. I början av hösten 2012 var alla kontaktmannaskap i full gång och då inleddes även ett fördjupat samarbete med Arbetsförmedlingen, mer om detta lite senare. Kontaktmannaskap finns i dag i följande verksamheter: Navigatorprojektet (som senare blivit GPS Söderköping) Koordinatorprojektet (som under hösten 2013 kommer att övergå i plattform) NP-samverkan Samverkan har också bedrivits gentemot följande verksamheter och forum men inte den strukturerade form att man kan beteckna det som ett kontaktmannaskap. Rehabresurs samarbete Aktema och Unga F Arbetsförmedlingen (senare Unga F) Orangeriet 2 Myndighetssamverkan Generellt för samverkan med ovanstående aktörer är att den sammantaget har krävt regelbunden medverkan ca fyra till fem gånger per månad. Då det gäller exempelvis Rehabresurs samarbete har det inte funnits någon inskrivningsgrupp eller liknande men aktivitetssamordnaren har haft en relativt tät kontakt med projektledaren och fungerat som en väg in. Då det gäller Myndighetssamverkan och Orangeriet 2 har Aktivitetssamordnaren endast funnits med som kontaktperson och endast vid behov medverkat vid samverkansmöten. Samverkan med ovanstående aktörer har i stort inneburit att samordna och redogöra för den egna myndighetens remisser, hantera information och rekommendationer i enskilda ärenden, samordna med PHL och samverkansansvariga, vara Försäkringskassans representant i forum på handläggarnivå som rör gruppen unga vuxna samt informera och delge övriga samverkansparter nyheter, regler och annat som rör målgruppen. Handläggarstöd Erfarenhetsutbyte och stöd i enskilda ärenden gentemot PHL har skett när personer skrivs in eller ut ur projektet men också när PHL rådfrågat Aktivitetssamordnaren om lämplig aktivitet för en försäkrad. Regelbundna möten har hållits med de PHL som har inriktning mot unga vuxna. Under våren 2013 har gruppen bytt inriktning och jobbar nu som team med personer som har aktivitetsersättning. Detta har i sin tur ställt krav på Aktivitetssamordnaren att ha ett tätare samarbete också med andra team. 6

7 Kontinuerligt under projekttiden har Aktivitetssamordnaren hållit muntliga informationer på enhetsmöten och möten med PHL vilket skett i samarbete med samverkansansvariga, enhetschefer och specialister. Måluppfyllelse Individarbetet Aktivitetssamordnaren har under projekttiden arbetat med 49 personer. De flesta, 43 %, har deltagit i projektet upp till 6 månader. Ungefär 37 % har deltagit från 6 till 12 månader medan det är en mindre andel, 20 %, som Aktivitetssamordnaren haft kontakt med ända upp till 18 månader. Av de 49 personer som deltagit i projektet har 23 stycken påbörjat aktivitet eller deltog redan i en sådan. De som redan deltog i en aktivitet var detta utan Försäkringskassans vetskap och därför utan möjlighet för myndigheten att följa upp. I och med projektet har Försäkringskassan blivit delaktiga och det har i de flesta fall kommit till en planering med den enskilde och relevanta aktörer. Nedan ses en beskrivning över vad för slags aktiviteter som deltagarna påbörjat AF/FK Daglig verksamhet Studier Arbete Annat 5 Exempel på aktiviteter har varit arbetslivsinriktad rehabilitering i samarbete med Arbetsförmedlingen (AF/FK), Daglig verksamhet via Aktema i Norrköping, aktivitet via Socialkontoret i form av Soluret samt studier vid Komvux. I ett fall har en deltagare utretts via Rehabresurs samarbete för att sedan gå vidare och studera vid Komvux. Apropå Rehabresurs samarbete och insatser i Samordningsförbundet i Östra Östergötlands regi har sex personer haft sådana insatser och ytterligare tre personer har diskuterats i något av de samverkansteam som finns alternativt träffat koordinator för informationsmöte. Insatserna har varit NP-coach, koordinator eller utredning hos Rehabresurs samarbete vilka alla gjort det möjligt för personen att komma vidare och ta del av de insatser linjeorganisationerna har att erbjuda. I sju fall har det redan efter ett första kartläggande möte kunnat konstateras att personen ej har förutsättningar att kunna delta i regelbunden aktivitet. Fem av dessa personer har senare beviljats sjukersättning. 7

8 Samverkan Aktivitetssamordnaren har möjliggjort att samverkan kring målgruppen har kunnat ske med de samordningsförbundsprojekt som vänder sig helt eller delvis till målgruppen. Samverkan har även skett med Orangeriet 2. Under 2013 har flera projekt övergått i plattform och samverkan från Försäkringskassans sida på handläggarnivå har då kunnat fortgå med hjälp av finansieringen av en Aktivitetssamordnare. Projektet har också resulterat i en strukturerad samverkan med Unga F och Aktema (vård- och omsorgskontorets utförarenhet inom Daglig verksamhet). Förutom att träffas på månadsbasis har samverkan resulterat i att Försäkringskassan deltagit i överföringsträffar för de särskoleelever som är på väg att lämna gymnasieskolan. Det har också resulterat i gemensamt grepp om information till gymnasiesärskolorna. Det är även aktuellt att hålla ett stormöte på Försäkringskassan där aktörer inom skolområdet bjuds in för att bl.a. få information om den senaste tidens förändringar inom praxis för förlängd skolgång. Samverkan med Arbetsförmedlingen har resulterat i ett utökat erfarenhetsutbyte och ökad kunskap kring lämpliga aktiviteter för målgruppen unga. Vidare, har gränssnittet, mellan myndigheterna klargjorts så att var och ens ansvar klargjorts. Aktivitetssamordnaren har tillsammans med arbetsförmedlare varit ute och informerat om arbetslivsinriktad rehabilitering vid flera tillfällen, bl.a. på Norrköpings kognitiva center (NKC). För att åskådliggöra resultaten av samverkan sker sammanfattning i punktform nedan. Först redogörs för de kontaktmannaskap Aktivitetssamordnaren har upparbetat: Försäkringskassans representant i referensgrupp för GPS Söderköping (tidigare Navigatorprojektet) Försäkringskassans representant vid teamträffar för Koordinatorprojektet (som under hösten 2013 kommer att övergå i plattform) Försäkringskassans representant i inskrivningsgrupp och vid ÖS-möten för projektet NPsamverkan Ur ett samverkansperspektiv har projektet även resulterat i följande: Regelbundna träffar med Aktema och Unga F. Med tanke på fördjupat samarbete med kring överföring från gymnasiesärskolan är detta samverkansforum något som kommit att prioriteras av Aktivitetssamordnaren. Träffar sker en gång per månad. Regelbunden kontakt med projektledaren för Rehabresurs samarbete där Aktivitetssamordnaren fungerar som en väg in. Samarbete med enheten som arbetar inom funktionshinderområdet har resulterat i att Aktivitetssamordnaren introducerat sjukförsäkringen och kunnat föra diskussion kring målgruppens behov med representanter för LSS från alla kommuner (Norrköping, Söderköping och Valdemarsvik) samt Habilitering och barnkliniker. Träffar sker halvårsvis med LSS respektive Habilitering och barnkliniker. 8

9 Myndighetssamverkan kring unga med funktionsnedsättning. Det finns en grupp med representanter från Arbetsförmedlingen, Habiliteringen, Norrköpings kommun (AMK, Aktema och Komvux) som träffas ca en gång per månad. Aktivitetssamordnaren finns med vid behov. Information till gymnasiesärskolorna. Informationen riktar sig till elever och föräldrar och hålls tillsammans med representanter från Unga AF och Aktema. Försäkringskassan planerar att hålla en informationsträff som riktar sig till personal inom gymnasieskolan i ett försök att kunna nå ut med information om aktivitetsersättning och arbetslivsinriktad rehabilitering för att minimera att personer i målgruppen faller mellan stolarna eller får felaktig information om reglerna kring exempelvis förlängd skolgång. Under hösten 2012 och våren 203 deltog Aktivitetssamordnaren i en screeningutbildning beträffande projektet NP-samverkan. Han deltog även i en fyra dagar lång MI-utbildning. Under projekttiden har Aktivitetssamordnaren hållit ett 20-tal externa informationer, bl.a. i samband med studiebesök hos projekten HälsoSam, Rehabresurs samarbete samt Resursteamen vid de Psykiatriska öppenvårdsmottagningarna. Reflektioner Här redogörs för några av de reflektioner som gjorts under projektets gång. Under den första tiden fanns det svårigheten att få till kartläggningar då deltagare inte kom på avtalade tider. Detta har varit något som varit återkommande under hela projekttiden och troligen signifikativt för målgruppen i stort, d.v.s. att man har svårt att passa tider och ofta har en störd dygnsrytm. Flertalet har också haft svårigheter att ta sig i väg hemifrån på egen hand och tyckt det varit påfrestande att vistas i grupp tillsammans med andra i exempelvis ett väntrum. Sammantaget har detta lett till en hel del inställda möten. Relativt tidigt i projektet var det flera som fick avslutas direkt efter genomförd kartläggning då deras hälsotillstånd inte tillät någon form av aktivitet. Senare har det också visat sig att flera personer beviljats sjukersättning vilket kan tyda på att en viss andel av målgruppen har en mycket låg rehabiliteringspotential. Något som också visade sig relativt snart under projektets gång var att flera deltagare hade kontakter med andra aktörer och myndigheter utan Försäkringskassans kännedom. Som befarat och som kartläggningen från hösten 2011 visade så fanns det också en grupp som inte varit i aktivitet under lång tid och som kan benämnas som hemma-sittare. Under hösten 2012 lades fokus på att försöka hitta hållbara planeringar för deltagarna. I detta avseende är Försäkringskassan beroende av andra varför kontakter och samarbeten söktes med Arbetsförmedlingen, öppenpsykiatrin och särskolan. En reflektion under hösten gjordes att samverkan med andra aktörer samt medverkan i projekt tog tid och fokus från individarbetet. Under hösten och vintern prioriterades därför de som redan var inskrivna i projektet. I verksamhetsberättelsen för 2012 gjordes följande iakttagelser om målgruppen: Individen har ofta en lång startsträcka 9

10 Vikten av att relevanta aktörer samlas kring en gemensam planering där individen är i centrum Att det ska vara enkelt att delta i aktiviteter hos arbetsförmedling och andra aktörer Sammansatt problematik ger sammansatta behov Många har ofullständig skolgång, ingen erfarenhet av arbetsmarknaden samt underskattar eller överskattar den egna förmågan Under våren 2013 noterades att många unga vuxna förefaller vara i behov av en längre tids motivationsarbete med djupare stöttning och coachning vilket krävs för att man ska kunna ta ett första steg och kunna delta i arbetsförberedande insatser eller annan förrehabilitering. Dessa verktyg och arbetssätt saknas i dag hos PHL på Försäkringskassan vilket kräver ökad grad av samverkan med andra parter som boendestödjare, LSS, Personligt ombud eller andra aktörer som kan erbjuda ett mer långsiktigt stöd. Helst skulle även Norrköpings kommuns upptagningsområde vara hjälpta av liknande stöd som det som ges i GPS Söderköping eller Plattform Valdemarsvik. Både i Söderköping som Valdemarsvik träffar coachen deltagaren ofta och under en längre tid. Man gör även hembesök om så krävs. Riskfaktorer Nedan listas ett antal kännetecken för målgruppen som kan användas i det fortsatta arbetet med densamma. Kännetecknen kan ses som riskfaktorer på så sätt att de förefaller återkomma hos de unga personer som Aktivitetssamordnaren varit i kontakt med och utgöra hinder för självförsörjning. Riskfaktorerna är också något som gör att individen bör komma i fråga för extra insatser och stöd. Om en individ uppfyller flera av nedanstående kriterier bör det, ur ett myndighetsperspektiv, ses som en signal om att individens ärende inte bör behandlas som ett linjärt ärende utan att särskild hänsyn tas. Komplex psykisk sjukdom Inaktivitet Ej aktuell inom skola eller daglig verksamhet Övergång från förlängd skolgång Ska fylla 30 år Komplex problematik med sociala komponenter Inget slutbetyg från gymnasiet Ingen arbetslivserfarenhet Aktuell hos flera aktörer Behov av samordnade rehabiliteringsinsatser Avsaknad av SGI Inte förmåga att ta del av reguljära insatser då svårigheter att åka kollektivt samt vistas i grupp I bilagan finns mer att läsa om vad som kännetecknar de individer som Aktivitetssamordnaren varit i kontakt med. 10

11 Deltagarna berättelser och citat Deltagarberättelse Nedan följer en berättelse om en deltagare som Aktivitetssamordnaren haft kontakt med under lång tid och som haft behov av relativt mycket stöd. Anna är 25 år och har haft aktivitetsersättning till följd av nedsatt arbetsförmåga sedan hon var 19 år. I juni 2012 träffar hon Aktivitetssamordnaren för kartläggning. Det framkommer hinder i form av värk, ångest med panikångestattacker samt stresskänslighet. Försvårande omständigheter är att Anna inte har gått färdigt gymnasiet och inte har någon arbetslivserfarenhet. Resurser finns i form av motivation, vilja till förändring samt att hon har flera intressen där hon utvecklat talanger och färdigheter som i framtiden skulle kunna leda till egen försörjning. Under kartläggningen får Anna information om olika aktiviteter som kan passa utifrån hennes situation. Under hösten hålls möten tillsammans med vårdgivaren och Aktivitetssamordnaren är med vid flera studiebesök hos s.k. RESA-aktörer. Under vintern 2012/2013 deltar Anna i en gemensam kartläggning tillsammans med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Den resulterar i att hon börjar en arbetsförberedande aktivitet i februari I juli hittas en lämplig arbetsträningsplats för Sanna inom hennes intresseområden och en arbetslivsinriktad rehabilitering inleds. Aktivitetssamordnaren är under tiden med vid uppföljningar tills det att Annas förmåga blivit mer stabil och hon kan sägas kunna delta i en regelbunden aktivitet. Aktivitetssamordnaren avslutar sin kontakt med Anna under hösten 2013 då hon arbetstränar 10 timmar i veckan. Deltagarupplevelser Som en del av utvärderingen av projektet har Aktivitetssamordnaren ringt upp deltagaren minst 6 månader efter dennes avslut i projektet för att höra om hur man uppfattat deltagandet i projektet. De deltagare som Aktivitetssamordnaren haft mer än ett möte (en kontakt) med har hörts. Bortfall gör att populationen för denna del av utvärderingen är så pass liten varför deltagarnas upplevelser endast återges i citatform utan någon närmare analys eller slutsats då detta, med tanke på det lilla materialet, skulle bli mer av spekulation och mindre baserat på vetenskaplig grund. Här följer citat från deltagare: Bra kontakt med Aktivitetssamordnaren Lyhörd Skulle ha tagit mer hänsyn till hela min livssituation Överlag rörigt med systemet men det gick fram till slut Lyssnande Tydlig, bra information Lyssnade inte på vad jag själv ville 11

12 [Förbättringsförslag] Bättre kommunikation med handläggaren som har hand om pengarna Lätt att få kontakt med Hörde av sig ofta För tidigt att pröva mot arbete! Fick stöd att komma vidare och få rätt hjälp av Arbetsförmedlingen Samtalet var bra, bra att XX [kontaktperson] var med Bra lättare att ta upp saker då Aktivitetssamordnaren inte har hand om pengar Bra men jobbigt möte Kunde ha varit bättre överlämning till ordinarie handläggare Har inget minne alls [från möte med Aktivitetssamordnaren] så det kan bara båda gott Erfarenheter från omvärlden Omvärldskunskap vad säger forskningen och vilka lärdomar kan dras från andra verksamheter? Under projekttiden har intryck av aktuell forskning samt andra projekt för målgruppen tagits. Försäkringskassan har själva funnit att myndighetens samordningsuppdrag sett till gruppen unga vuxna har mer att önska. Planering görs och insatser påbörjas men ofta blir det mer av punktinsatser som sedan inte följs upp vilket resulterar i att individen hamnar i långa perioder av inaktivitet. Ett stort ansvar åläggs i dag individen att själv kunna följa sin rehabiliteringsplan. Att kunna leva upp till sina åtaganden om samordning blir inte lättare då Försäkringskassan heller inte får nödvändig information från andra aktörer kring individen. 6 Denna bild förstärks i den ISF-rapport som kom förra året, Aktivitetsersättning Från förlängd skolgång till nedsatt arbetsförmåga. Rapporten konstaterade att Försäkringskassans handläggare upplever att deras arbetsbörda ofta är så pass tung att de inte kan arbeta så pass aktivt som de skulle önska. Även om tid funnits menar man dessutom att man har för få eller missriktade insatser att erbjuda målgruppen unga vuxna. 7 Dagens brister beror alltså på resursbrist, fel metoder och bristande samverkan. Ur individens perspektiv har forskning visat att känslan av sammanhang är viktigt. 8 Detta som en viktig förutsättning för att individen ska kunna förändra sin situation. Rehabiliteringsinsatser som lyckas stärka individens känsla av sammanhang har större chans att kunna förändra dennes situation och öka individens handlingsförmåga. 9 Detta blev också den konkreta slutsatsen när Försäkringskassan 6 Försäkringskassan 2012, Socialförsäkringsrapport 2013:2, Tio år med aktivitetsersättning en studie av situationen för unga med aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga 7 Inspektionen för socialförsäkringen 2012, Rapport 2012:1 Aktivitetsersättning-Från förlängd skolgång till nedsatt arbetsförmåga 8 Antonovsky 2002, Hälsans mysterium 9 Ekberg 2000, Arbetslivsinriktad rehabilitering synsätt och forskningsbehov 12

13 under 2012 utvärderade Arbetslivsintroduktion (ALI). Det är av stor betydelse att individen ges förutsättningar till att kunna befinna sig i ett förståeligt sammanhang. Intervjuer visade att individen behöver ha syftet med en rehabiliteringsinsats klart för sig, veta vad den innebär och vad den har för mål. 10 På organisationsnivå vet man att god samverkan kräver god kunskap om varandras arbete och tankesätt, en tydlig ansvarsfördelning och acceptans för de olikheter som finns. Chefers deltagande och engagemang är också en avgörande faktor för en framgångsrik samverkan. 11 Hur har teoretisk kunskap omsatts i praktiken? Nedan ges några exempel på verksamheter som på olika sätt varit lyckosamma i arbetet med unga vuxna. I Linköpingsprojektet Koll på läget ligger fokus på tidiga insatser. Projektet riktar sig till personer med lätt utvecklingsstörning i gymnasiesärskolan och syftar till att göra deras övergång till vuxen- och arbetsliv så bra som möjligt. Forskning har visat att utanförskap och långvarigt bidragsberoende grundläggs tidigt varför den samverkansmodell man utformat under projekttiden är intressant. Samverkansmodellen har använts på två årskurser och gett goda erfarenheter. Den förutsätter god samverkan mellan gymnasiesärskola, habilitering, arbetsförmedling och LSS: s utförarenhet (motsvarande Aktema) samt försäkringskassa. 12 I det Malmö-baserade AMA-projektet kommer man in något senare i den unge vuxnes liv. Av rapporten Ett år med AMA - En rapport om projektets lärdomar och erfarenheter i halvtid framgår att man har sex coacher från Försäkringskassan och fyra från Arbetsförmedlingen som samarbetar i coachpar för att skapa en aktiv framtidsplanering för den unge vuxne med funktionsnedsättning. Syftet med AMA-projektet är att bryta utanförskapet för unga med aktivitetsersättning samt att skapa en ny gemensam arbetsprocess för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. I delrapporten framgår att 36 % av de som lämnat projektet har helt eller delvis lämnat aktivitetsersättningen. 13 Vad som är än mer intressant än resultatet av individarbetet i AMA-projektet är att coachparet i många fall kunnat fylla det tomrum som tidigare funnits mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Man har förstått att det som efterfrågats av målgruppen i mångt och mycket handlat om en samordnande kompetens vilket coachparet kunnat fylla. Den metod som visat sig vara lyckosam har alltså handlat mer om att synliggöra individens nätverk och samordna aktörerna kring denne än att coacha till arbete. 14 I GPS Söderköping kombineras både coachning och samordning. I beskrivningen av plattformen GPS Söderköping framgår att individarbetet bygger mycket på relationsskapande. En relation byggd på förtroende och trygghet kräver tid varför de s.k. Navigatorerna träffar sina deltagare ofta och regelbundet. Kontakten är inte tidsbegränsad och finns kvar så länge behov finns. Navigatorn har som första mål att få till en fungerande kontakt med deltagaren vilket många gånger handlar om att 10 Försäkringskassan 2012, Socialförsäkringsrapport 2012:1, Med bristande känsla av sammanhang 11 Danermark & Kullberg 1999, Samverkan välfärdsstatens nya arbetssätt 12 Samordningsförbundet Centrala Östergötland maj 2013, Projektmässa i Kupolen Linköping 13 Försäkringskassan 2013, Ett år med AMA - En rapport om projektets lärdomar och erfarenheter i halvtid 14 Försäkringskassan 2013, Ett år med AMA - En rapport om projektets lärdomar och erfarenheter i halvtid 13

14 komma tillrätta med individens undvikandebeteende, d.v.s. att man, av olika anledningar, uteblir till möten och annat som man förväntas komma till. I GPS Söderköping handlar stödet till individen mycket om att förbereda denne för att kunna ta del av insatser från samhället som t.ex. rehabilitering. När man sen är redo för aktiv åtgärd så tar de reguljära myndigheternas insatser ofta vid. I Söderköping har ovanstående implementerats av Samordningsförbundet Östra Östergötland och visat sig fungera på målgruppen unga vuxna. Inom forskningen har dock andra metoder visat sig ha högre grad av evidens. Vid psykisk sjukdom och funktionsnedsättningar har man funnit att metoden IPS med tidig arbetsplacering och därefter utbildning samt träning är mer effektivt än det omvända. Det har också visat sig att KBT, som komplement till arbetsmarknadsinriktade åtgärder, kan förstärka effekter av IPS. 15 Hur förhåller sig då Försäkringskassan till forskningen och den metodutveckling som ofta sker i samordningsförbundens regi? I återrapportering till regeringen i februari 2013 skriver man att man ser projektverksamheten som ett viktigt komplement till ordinarie verksamhet men man ser också problem i att verksamheten ofta är tidsbegränsad. Lyckade metoder bör integreras i ordinarie verksamhet så att stödet till individen blir långsiktigt. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan trycker på vikten av att utveckla samarbetet gentemot skolorna så att unga vuxna får förutsättningar att slutföra sina studier och etablera sig på arbetsmarknaden. 16 Tillsammans med SKL arbetar Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att utveckla samverkan kring de individer som befinner sig inom Daglig verksamhet. Här ser man att individuellt anpassade insatser behöver komma till. Förslagsvis ser man att ett nätverk bestående av representanter från de olika myndigheterna behöver bildas som stöd kring den enskilde på lokal nivå. Implementering Då det gäller implementering i ordinarie verksamheter ses Försäkringskassan, som projektägare, i första hand som en naturlig mottagare för projektet. Det som framkommit är behov av att i framtiden kunna täta till de brister i samverkan som i dag drabbar målgruppen. Konkret kan detta åstadkommas genom att upprätthålla de kontaktmannaskap och kontaktytor som byggts upp gentemot andra aktörer. Det handlar om att det ska finnas en väg in till Försäkringskassan men också om att underlätta kommunikationen ut från myndigheten. Implementering av detta bör kunna vara genomförbart då det mestadels består av formella uppdrag med en relativt tydlig struktur. I nedanstående bild återfinns kontaktmannaskap och andra kontaktytor under rubriken Samverka. Vad som också identifierats är att det, åtminstone inledningsvis, finns ett behov av stöd till handläggare i fråga matchning, d.v.s. om att kunna erbjuda målgruppen rätt insats vid rätt tillfälle, och att kunna få till stånd hållbara lösningar som visar på en väg ut ur bidragsberoende. Nedan kan 15 Försäkringskassan 2013, Socialförsäkringsrapport 2013:3, Aktivitetsersättning en väg till arbete? 16 Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen 2013, Förstärkt stöd till unga med aktivitetsersättning Återrapportering enligt regleringsbreven för

15 detta sorteras in under rubriken Informera. Under Informera ses även informationsinsatser såväl internt som externt. Projektet har påvisat behov av fortsatt samverkan kring målgruppen och att särskilt fokus bör ägnas den unges övergång från skola till vuxenliv (arbetsliv) samt unga som befinner sig inom Daglig verksamhet. Detta kräver god samverkan med bl.a. gymnasiesärskolor, habilitering, arbetsförmedling och Aktema. Försäkringskassan bör därför arbeta för att ett nätverk bestående av representanter från de olika myndigheterna bildas som stöd kring den enskilde på lokal nivå. Detta kan med fördel bedrivas inom ramen för de plattformar för samverkan som Samordningsförbundet Östra Östergötland skapat. Ett sådant nätverk bör ta intryck av projekten Koll på läget och AMAprojektet samt den evidensbaserade metoden IPS. Denna del av Aktivitetssamordnarens arbete kan rubriceras som Lotsa. Man kan tänka sig att en Lotsfunktion kompletteras med funktioner som coacher och IPS/SE-konsulenter (SE=Supported Employment). Exempelvis skulle Försäkringskassan och vården kunna bidra med lots (Aktivitetssamordnaren) respektive vårdlots. Norrköpings kommun (AMK) skulle kunna bidra med coacher/koordinatorer. Från Arbetsförmedlingens sida har man unik kompetens i form av SIUS (likt Supported Employment) som även skulle kunna arbeta utifrån metodiken IPS. I Finspång har arbetet med IPS redan kommit i gång vilket man bör dra lärdom av. Lotsarna hjälper till att vägleda individerna till rätt stöd och koordinerar gentemot coacher och konsulenter som står för det mesta av individarbetet. Lotsarna träffar individen för screening samt kartläggning. Utifrån kan den myndighetsövergripande delen bli den hybrid och det nätverk som kan ge individen rätt typ av anpassat stöd. Nedan åskådliggörs de delar som en Aktivitetssamordnare skulle kunna arbeta vidare med. 15

16 Konsekvenser Koncentration till en person, Aktivitetssamordnaren, skulle kräva en tydlig kommunikation och tät dialog med medarbetare i den egna organisationen. Aktivitetssamordnaren bör därför arbeta aktivt gentemot berörda team, samverkansansvariga, specialister och enhetschefer för att sprida kunskap kring målgruppen och i att vara behjälplig i att hitta lämpliga aktiviteter för personer i målgruppen. Fördelar En fördel för den enskilde i mötet med Aktivitetssamordnaren är att den enskilde träffar en professionell person som dock inte beslutar om rätt till ersättning, myndighetsutövning, utan som i stället är inriktad på att lotsa individen till lämplig insats hos rätt aktör. Mötet med den enskilde är på så sätt friare och mindre styrt av rätten till ersättning vilket kan gagna för en mer hållbar rehabilitering med en mer motiverad individ. Ett tydligt uttalat fokus på unga vuxna bör kunna göra den egna organisationen mer uppmärksam på lämpliga aktiviteter samt gruppens behov och förutsättningar. Detta gör i sin tur att färre individer riskerar att hamna mellan stolarna utan aktivitet och i långvarigt beroende av offentlig försörjning. Aktivitetssamordnaren skulle kunna lotsa individen till rätt aktivitet hos rätt myndighet med hjälp av bred kunskap om tillgängliga insatser och andra aktörers ansvarsområden. Fokus på målgruppen unga vuxna blir tydligt internt i och med en Aktivitetssamordnare. Även externt, för samverkansparter, bidrar rollen Aktivitetssamordnare med tydlighet. Denne fungerar också som en väg in vilket underlättar kommunikationen. Om Aktivitetssamordnarens arbetsuppgifter är utspridda på flera personer blir ansvaret otydligt, uppföljning svårare och det 16

17 finns risk för att andra arbetsuppgifter som rätten till ersättning prioriteras varför fokus på målgruppens samordningsbehov tappas. Med tanke på den relativt låga volym som Aktivitetssamordnaren hanterat är det inte det direkta individarbetet som märks utan snarare att fler unga hamnar på rätt ställe, i rätt aktivitet. Detta märks genom deltagandet i överföringsträffar från gymnasiesärskolan och i de kontaktmannaskap som Aktivitetssamordnaren har att hantera. Slutligen genererar förhoppningsvis informationsuppdraget att fler unga hamnar i rätt aktivitet och får rätt till det, ofta, längvariga stöd av flera parter de är i behov av. Nackdelar Att Aktivitetssamordnaren inte ägnat sig åt myndighetsutövning har ibland varit omständigt och ställt krav på bra kommunikation med PHL. Att lotsning till aktivitet är frikopplad rätten till ersättning från sjukförsäkring kan sammantaget leda till viss förvirring för den enskilde i fråga om vem som har ansvar för vad och vilken myndighet som har huvudansvar. Detta ställer krav på Aktivitetssamordnaren att vara tydlig med vad var och ens uppdrag innebär. En klar nackdel är att den egna myndigheten blir personbunden, gör sig beroende av en Aktivitetssamordnare, vilket kan leda till sårbarhet. Detta både vad gäller eventuell frånvaro men inte minst kompetensmässigt. Samordning och samverkan med andra parter riskerar att koncentreras till en person. Angående kompetens och sårbarhet krävs kommunikation och samordning precis som då det gäller andra specialistfunktioner som Handläggare sjukförsäkring, Specialister och Samverkansansvariga. Slutligen skulle en uppdragsbeskrivning bidra till att Aktivitetssamordnaren blir mer utbytbar Stefan Martinelle 17

18 Bilaga Statistiksammanställning Nedan följer statistik om de personer som Aktivitetssamordnaren arbetat med. Tabell 1-3 omfattar personer som avslutats eller varit inskrivna i projektet t.o.m. den 30 juni Tabell 4 omfattar de 21 personer som avslutats i projektet fram t.o.m. den 30 juni Av tabellerna framgår att män varit överrepresenterade med 26 av 43 personer vilket motsvarar 60 %. Någon egentlig förklaring till detta står ej att finna. Om man jämför med den kartläggning som gjordes hösten 2011 var det 51 % män och av de 71 personer från kartläggningen som Aktivitetssamordnaren inledningsvis arbetade med var andelen män 54 %. Tabell 1: Åldersfördelning Ålder Kvinna Man Summa Summa Kommentar: Medelåldern är 25 år. Tabell 2: Bostadsort Folkbokförd kommun Kvinna Man Summa Norrköping Söderköping Valdemarsvik Summa

19 Tabell 3: Huvudsaklig problematik Huvudsaklig problematik Kvinna Man Summa Fysisk ohälsa Psykisk ohälsa Annat Summa Kommentar: Kvinnors och mäns psykiska ohälsa ser olika ut vilket det går att läsa mer om i Försäkringskassans rapport 2013:2, Tio år med aktivitetsersättning en studie av situationen för unga med aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga. Tabell 4: Vart tar personen vägen? Vart tar personen vägen? Kvinna Man Summa AF Annan verksamhet Annat Samverkan AF/FK Studier Åter vård Summa Sammanställning av SASSAM-kartläggningar 17 SASSAM-kartläggningar har systematiserats i syfte att kartlägga faktorer som är vanligt förekommande hos dem som varit inskrivna i projektet. Fokus har skett på nedanstående 7 områden. Kroppsfunktioner Av 17 kartläggningar finns det i 11 fall uppgifter om fysiska svårigheter. Psykiska funktioner Det finns uppgifter om psykiska funktionsnedsättningar i 16 av 17 kartläggningar. Psykossjukdomar (5), Panikångest/ångest (4), ADHD (3), Autism/Aspergers syndrom (2) och depression (2) finns angivna och ofta i kombinationer. Stress I 8 av 17 kartläggningar finns stress angivet som ett problemområde. 19

20 Substansintag I 11 kartläggningar finns uppgifter om substansintag. Lugnande, antipsykotiska preparat och preparat mot ADHD nämns. Sociala förhållanden Gällande boende visar det sig att 8 av 17 deltagare har ett eget boende. Övriga bor hemma eller har stödboende. Uppgift saknas om två deltagare. Arbetsförhållanden Uppgifter finns om 12 av 17 deltagare. Ingen har haft ett reguljärt arbete. 4 deltagare uppges ha haft feriejobb eller enstaka kortare anställningar. Övriga har ej haft arbete. 2 uppges ha haft praktikplatser. Utbildning Uppgift saknas på 5 av 17 deltagare. 8 deltagare uppges enbart ha grundskola och 1 deltagare uppges ej ha gått klart grundskola. Övriga har gymnasieutbildning. 20