SLUTRAPPORT FRÅN ENHETEN FÖR EKONOMISKT BISTÅND, HALMSTAD PILOTPROJEKTET KRING NOLLPLACERADE

Transkript

1 UTBILDNINGS- & ARBETSMARKNADS- FÖRVALTNINGEN SLUTRAPPORT FRÅN ENHETEN FÖR EKONOMISKT BISTÅND, HALMSTAD PILOTPROJEKTET KRING NOLLPLACERADE

2 Pilotprojektet kring nollplacerade individer initierades av Försäkringskassan (FK). Projektet har syftat till att nollplacerade individer som har sin arbetsförmåga nedsatt på grund av sjukdom, ska få del av den samordning av rehabiliteringen som FK kan erbjuda. Med anledning av att många av dessa individer är aktuella på enheten för ekonomiskt bistånd (EB) på kommunen, bjöd FK in EB i aktuella kommuner att delta. EB varit drivande i att hitta individerna och initiera kontakten med FK i individfallen. EB i Halmstad har deltagit i projektet tillsammans med Lokalt försäkringscenter (LFC) Halmstad under hela projektperioden och uppfattar resultatet som mycket positivt. Det krävdes en relativt lång tid för kartläggning, metodutveckling och informationsutbyte. Därför kom det egentliga arbetet i individärenden igång på allvar först hösten Ganska snabbt ökade kontakten mellan handläggarna på EB och FK och fler individer med behov av samordnad rehabilitering fick kontakt med en handläggare på FK. Som ett led i samordning av rehabiliteringen har FK kallat till avstämningsmöten med ett flertal individer och har vid behov kopplat på Arbetsförmedlingen (AF) i så kallad gemensam kartläggning. Handläggarna på EB har fått en fördjupad kunskap kring försäkringsmedicin och läkarintyg vilket gör att man vid behov kan efterlysa tydligare och relevant information från vården. I många individfall har vi inte kommit till den punkt där FK kan vara med och samordna rehabiliteringen, utan EB arbetar istället på egen hand aktivt i dialog och samarbete med vården. Sammantaget betyder ovanstående sannolikt att bättre och mer rimliga planeringar görs för individens väg tillbaka till att må bättre och/eller bli arbetsför, eller i vissa fall få sin rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning prövad. I många individfall arbetar handläggarna på EB nu mer aktivt i samverkan med andra parter, för att bidra till att driva individens process mot självförsörjande framåt. Min personliga uppfattning är att arbetet är mycket viktigt utifrån ett rättviseperspektiv. Det kan inte vara acceptabelt att en viss grupp individer riskerar att hamna utanför de stöttningsstrukturer som finns i vårt samhälle. Tyvärr synes det vara precis den risken nollplacerade individer löper. Denna rapport beskriver arbetet i projektet utifrån EB Halmstads perspektiv och baserar sig på min avstämning i de 225 individärenden som ingår i kartläggningen, samt på information i övrigt som kommit fram under projektets gång. Halmstad, 28 augusti 2013 Sara Mendelson, samordnare Enheten för ekonomiskt bistånd, Utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningen 2

3 BEGREPP SOM ANVÄNDS I RAPPORTEN Aktivitetsersättning Aktivitetsersättning är en ersättning för den som är ung och troligen inte kommer att kunna arbeta heltid på minst ett år på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Man kan få aktivitetsersättning från och med juli det år man fyller 19 till och med månaden innan man fyller 30. Som längst kan man beviljas aktivitetsersättning tre år i taget. Arbetsförmågan ska vara nedsatt med minst en fjärdedel i alla arbeten på hela arbetsmarknaden. Där ingår även arbeten som anordnas för personer med funktionsnedsättning, till exempel anställningar med lönebidrag. Coach på EB På enheten för ekonomiskt bistånd i Halmstad arbetar två coacher. Coacherna är socionomer med utbildning i lösningsinriktad metodik. Målet med coachningen är att personer som står en bit från egen försörjning skall komma vidare mot arbete, studier eller någon annan lösning på sin situation. Metoden bygger på individuella samtal med inslag av vägledning, rådgivning och studiebesök. Det Goda Livet Det Goda Livet är ett ESF-projekt som syftar till att föra invandrarkvinnor närmare arbetsmarknaden. Man arbetar med att hitta en metod för att lära sig svenska, entreprenörskap och kulturskap där invandrarkvinnor i Halmstad, som idag står långt ifrån arbetsmarknaden ska få bildning och arbetsträning. Ekonomiskt bistånd Ekonomiskt bistånd kallas även försörjningsstöd eller socialbidrag och kan beviljas den som inte kan få sitt och sin familjs behov av försörjning tillgodosett på annat sätt. Det ekonomiska biståndet är individuellt behovsprövat och det ställs krav på att man ska ha gjort allt man kan för att själv klara sin och sin familjs försörjning. Målet är alltid att ekonomiskt bistånd ska vara tillfälligt och att man ska bli självförsörjande så snabbt som möjligt. Biståndet ska vara ett komplement när andra generella stödformer (som till exempel sjukersättning, a-kassa, bostadsbidrag, barnbidrag och underhållsstöd) inte är tillräckliga. 3

4 Handläggare på EB På enheten för ekonomiskt bistånd arbetar socialsekreterare och socialassistenter med handläggning av ansökningar om ekonomiskt bistånd. De utreder och bedömer rätten till bistånd och fattar beslut enligt lag. Den övervägande delen av handläggarna är socionomer eller har annan likvärdig utbildning. Handläggarna träffar vanligtvis klienten varje månad och arbetar för att tillsammans med denne utforma en aktiv plan för snabbaste väg till självförsörjning, och för att undanröja eventuella hinder för självförsörjning. Handläggaren har också en upplysande och vägledande roll och samarbetar vid behov med andra myndigheter och parter. Nollplacerad En person som inte har en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) kallas nollplacerad. Är man nollplacerad har man inte rätt till sjukpenning när man är sjukskriven. SGI fastställs utifrån individens årsinkomst. Att man är nollplacerad kan bero på att man inte haft en inkomst. Man kan också tappa sin SGI-nivå och bli nollplacerad om man blir arbetslös och inte anmäler sig på AF direkt. Salut Halland Salut Halland är en insats med syfte att skapa förutsättningar för en bättre hälsa för invånarna i stadsdelen Andersberg i Halmstad. Fokus ligger på arbete, hälsa, språk och integration. Teamet består av en projektledare, en arbetsförmedlare, en hälsosamordnare, en socialsekreterare och en språklärare. Sjukersättning Sjukersättning är en ersättning för den som troligen aldrig kommer att kunna arbeta heltid på grund av en sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. För att få sjukersättning ska man vara år. Arbetsförmåga ska stadigvarande vara nedsatt med minst en fjärdedel i alla arbeten på hela arbetsmarknaden. Där ingår även arbeten som anordnas för personer med funktionsnedsättning, till exempel anställningar med lönebidrag. 4

5 INNEHÅLL Kartläggning på enheten för ekonomiskt bistånd 6 o Urval och sammanställande av information o Gruppens sammansättning Samråd med FK och planering framåt 8 o Samråd o Samordnad rehabilitering o Alternativa planeringar o Återkoppling till respektive handläggare på EB o Stöd i genomförande Avstämning o Förutsättningar o Hur ser det ut nu? Implementering 15 Föra ut information om projektet till andra myndigheter 17 Glapp och hinder 18 Framgångsfaktorer i Halmstad 20 Slutsats 22 Bilagor 24 5

6 Kartläggning på enheten för ekonomiskt bistånd Urval och sammanställande av information För att få fram de personer som skulle kunna vara aktuella för att ingå i projektet kring nollplacerade gjordes en kartläggning av alla personer som hade ett öppet ärende på EB. Att ärendet är öppet betyder att det är mindre än tre månader sedan senaste beslut på EB. Vid kartläggningen valdes de personer ut som var aktuella för ekonomiskt bistånd och som antogs vara nollplacerade med nedsatt arbetsförmåga pga. sjukdom. Bedömningen att arbetsförmågan var nedsatt kunde vara gjord av läkare, men kunde också basera sig på bedömning från till exempel AF eller EB. 225 personer bedömdes uppfylla dessa kriterier, och utgör den grupp som vi följt och arbetat med i pilotprojektet. För var och en av de 225 personer gjordes en grundlig genomgång av EBs datajournaldokumentation från och framåt, såväl som en genomgång av allt skriftligt material som finns samlat i den fysiska ärendeakten. Ur detta material sammanställdes för varje person avidentifierad, relevant information, och varje person tilldelades ett ID-nummer. Förutom vissa korta fakta (såsom kön, födelseår, antal minderåriga barn, hur länge man varit aktuell för ekonomiskt bistånd etc.) handlar informationen om personens hälsa och arbetsförmåga. Sjukskrivningar, vårdkontakter, utredningar och arbetsmarknadsinsatser etc sammanställs. Både nuläget och situationen bakåt i tiden blir belyst. Gruppens sammansättning På EB finns journalinformation från och framåt. Dessförinnan tillhörde EB en annan kommunal förvaltning, och journaldokumentation från den tiden är inte tillgänglig. 37 personer i kartläggningen har haft kontinuerlig aktualitet på EB från januari Sannolikt har större delen av dessa personer varit aktuella även dessförinnan, men har förts över till de journalsystem som nu är tillgängliga, vid årsskiftet 2004/2005. Det är alltså ca 16 % av personerna i kartläggningen som har varit aktuella för ekonomiskt bistånd kontinuerligt i sju år eller mer. Ytterligare 13 personer blev aktuella senare under år Av personerna med kortare aktualitet är det en stor andel som även varit aktuella för ekonomiskt bistånd tidigare, men det är senaste kontinuerliga aktualitet som mätts. Totalt av de 225 individerna är det 166 stycken, dvs. ca 74 %, som vid kartläggningstillfället varit aktuella för ekonomiskt bistånd i mer än ett år. 6

7 I kartläggningen fanns 104 män och 121 kvinnor. 48 av personerna hade i januari 2012 barn under 18 år boende hos sig på heltid eller växelvis. Det fanns dock ytterligare ett stort antal personer som har barn som de hade umgänge med, eller som har barn som de vid kartläggningstillfället inte träffade. 61 personer hade uppvisat ett aktuellt läkarintyg för sjukskrivning vid kartläggningstillfället. Det var dock fler som uppgav att de var sjukskrivna av läkare, men som av olika orsaker inte kunnat uppvisa intyget på EB. 14 av personerna är födda på 1990-talet och 53 av personerna är födda på 1980-talet. Sju personer är födda på 40-talet och kommer därmed inom några år att bli självförsörjande genom pension eller äldreförsörjningsstöd. 71 av personerna bedömdes ha en kombination av psykisk och somatisk ohälsa. För 97 personer handlade det om enbart psykisk ohälsa och för 57 personer enbart somatisk ohälsa. Under 2011 betalades det ut nästan 17 miljoner kronor i ekonomiskt bistånd till den här gruppen på 225 personer. I kartläggningen fanns 15 individer som redan hade ett beslut om varaktig sjukersättning, men som inte har rätt till ekonomisk ersättning för detta, eftersom de fått sin arbetsförmåga nedsatt innan de flyttade till Sverige, eller för att de inte uppfyller kravet på tillräcklig bosättningstid för att ha rätt till ersättning. Viktigt att påpeka är att situationen naturligtvis förändrar sig hela tiden för personerna i kartläggningen. Sedan uppgifterna samlades in har en del till exempel blivit friskare, sjukare, blivit sjukskrivna eller blivit självförsörjande. Det finns dessutom hela tiden ett inflöde av nya sökande till EB, varav en del uppfyller kriterierna för att passa in i kartläggningen. Under projektets gång har handläggarna på EB naturligtvis även arbetat med dessa personer men statistiken i denna rapport är baserad enbart på individerna i kartläggningen. 7

8 Samråd med FK och planering framåt Samråd Efter att individen har gett sitt samtycke till utbyte av information mellan EB och FK, har jag och Berit Grimberg (personlig handläggare på LFC Halmstad och kontaktperson i pilotprojektet) gått igenom ärendet tillsammans. Vi har tittat på min sammanställning av individens situation, och på de läkarintyg för sjukskrivning som eventuellt funnits. Även andra medicinska underlag har studerats. I de fall bara den ena myndighet har fått in relevanta medicinska underlag, har vi vid behov delgivit varandra underlagen. Allteftersom tiden gått har alltmer fokus varit på aktuellt och eventuella tidigare läkarintyg för sjukskrivning, och övrig information och historik har spelat en mindre roll. I ett stort antal ärenden har vi gemensamt gått igenom ärendet flera gånger, allteftersom ny information tillkommit eller situationen har ändrat sig. Samordnad rehabilitering I de fall där vi direkt kunnat konstatera att en nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom är styrkt genom ett aktuellt läkarintyg, och det finns ett behov av samordning av rehabiliteringen, har detta noterats i ärendet i FKs datasystem. Om ärendet har legat på FKs avdelning för Tidig Bedömning (TB) och vi har varit säkra på att personen i fråga inte har någon sjukpenninggrundande inkomst, har Berit antingen skrivit in i ärendet att det ska flyttas över till en personlig handläggare, eller själv flyttat över det. I många fall har det inte funnits något öppet ärende på FK. Då har Berit öppnat ett ärende hos en personlig handläggare, och skannat in relevanta medicinska underlag. I ärendet har hon noterat att det ingår i projektet kring nollplacerade, att det kan finnas behov av samordning av rehabiliteringen. Hon har angett namn och telefonnummer till ansvarig handläggare på EB. Efter att ärendena genom projektet har aktualiserats på FK, har vidare handläggning för samordnad rehabilitering gjorts av respektive personlig handläggare på LFC Halmstad. Handläggningen på EB har skötts av ordinarie handläggare. Vid behov har Berit och jag funnits tillgängliga som stöd. Alternativa planeringar Vissa individer har hälsomässigt inte varit redo för samordnad rehabilitering. De kan ha varit för sjuka i nuläget, eller kan ha behövt rehabiliterande insatser enbart inom vården. I dessa lägen har planen varit att stötta dem i vårdkontakterna och avvakta tills de blir redo för att koppla på FK och få sin rehabilitering samordnad. 8

9 För individer under 30 år har det i en del fall, ofta på initiativ av FK, bedömts att rätten till aktivitetsersättning bör prövas. En lämplig planering har då varit att EB vid behov stöttar individen i kontakten med vården för att få en bedömning på om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom under minst ett år, och att individen rekommenderas att göra en ansökan om aktivitetsersättning. Det är alltid individens egen vilja som styr. Erfarenheten är att alla som får rekommendationen också gör en ansökan. För personer över 30 år har det i vissa fall bedömts att rätten till sjukersättning bör prövas, eftersom det funnits medicinska underlag, historik och/eller tidigare kännedom som pekat mot att arbetsförmågan kan vara varaktigt nedsatt på grund av sjukdom. Även här har planeringen varit att EB vid behov stöttar individen i kontakten med vården för att få en bedömning och att en ansökan om sjukersättning kan göras om individen så vill. För en del personer har det inte funnits en aktuell sjukskrivning, och inte heller annan medicinsk information som styrkt att arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. I många av dessa ärenden har bedömningen blivit att EB i samråd med individen kan arbeta mot att få fram en aktuell sjukskrivning eller bedömning från sjukvården. För vissa personer som saknat medicinska underlag har rekommendationen istället varit att fortsätta arbeta tillsammans med AF, då personen inte bedöms ha en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Det kan däremot ha funnits begränsningar i vad personen kan arbeta med och det är då av vikt att AF får kännedom om detta för att eventuellt kunna erbjuda stöd. Det kan även vara aktuellt med insatser genom arbetsmarknadsenheten (AME) på kommunen. Det har tyvärr också förekommit en del fall där läkarintyg för sjukskrivning funnits, men vid granskning tillsammans med FK har det blivit tydligt att informationen i läkarintyget inte styrker en nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom. FK har uppmärksammat att de läkarintyg som patienten begärt för att uppvisa för sin handläggare på EB, i högre grad brister i kvalitet än de intyg som riktats till FK. Återkoppling till respektive handläggare på EB Resultatet av den gemensamma genomgången, med förslag på en fortsatt planering i ärendet, har jag skriftligen återkopplat till respektive handläggare på EB. Stöd i genomförande Fokus har hela tiden varit att handläggarna på sikt ska få en fördjupad kunskap om försäkringsmedicin, samordnad rehabilitering, och om hur samverkan med FK, vården och andra parter kan genomföras med utgångspunkt i nollplacerade personers rätt till samma 9

10 samordning och rehabilitering som andra personer. På så sätt kommer handläggarna på sikt att bli självgående i arbetet med nollplacerade, och min roll kan fasas ut över tid. Med det genomförandestöd som har erbjudits handläggarna har tanken varit att underlätta deras arbete, samtidigt som det blir del av en lärandeprocess. I återkopplingarna till handläggarna på EB har jag lagt fram konkreta förslag på planering framåt. Det är dock viktigt att komma ihåg att förslagen oftast har sin bakgrund enbart i den medicinska statusen. Många av individerna har en komplex situation där det kan finnas andra saker än sjukdom som samverkar och gör att man är hindrad från att ta arbete. Rollen för en handläggare på EB är att ta med hela individens situation vid bedömning av vilken planering som är lämplig och förhoppningsvis kan leda till självförsörjning. Jag har funnits tillgänglig för diskussion med mina kollegor inte bara när det gäller de 225 personerna i kartläggningen, utan i alla ärenden där behov har funnits. Det har ibland handlat om att prata kring en individs hela situation och möjliga vägar att gå, och ibland har det varit mer konkreta frågor kring tillvägagångssätt. Inför en kontakt med läkare eller handläggare på FK har handläggaren på EB ibland haft nytta av ett förberedande samtal med mig för att strukturera upp vilken information som är viktig att dela med sig av och vilken information som är viktig att efterfråga. För ett stort antal individer där samordnad rehabilitering inte varit aktuellt, har det ändå funnits behov av kontakt med vården. Individen har här själv ett ansvar, men i många fall kan det vara lämpligt eller nödvändigt att handläggaren på EB erbjuder sin hjälp. Det kan vara svårt för personen själv att förklara vad som diskuterats på EB, och varför man behöver till exempel ett läkarintyg på sjukskrivning när man inte har ett arbete. I många fall har jag då hjälpt handläggaren att formulera ett förslag på ett brev som kan skickas till individen, som denne kan ta med till läkarbesöket som ett stöd. Det kan handla om att: sammanfatta individens egen beskrivning av sin hälsosituation och arbetsförmåga och de insatser hen tagit del av genom till exempel AF eller AME förklara att läkarintyg vid behov av sjukskrivning är viktigt för att en rimlig och bra planering ska kunna göras förklara vad samordnad rehabilitering kan handla om för en nollplacerad person, eller ge information om vilka krav som generellt ska uppfyllas för att man ska ha rätt till ekonomiskt bistånd Ibland har det handlat om att efterfråga läkarens tankar kring en ansökan om sjuk- eller aktivitetsersättning, och i vissa fall har det som efterfrågats varit förtydliganden av aktuella läkarintyg för sjukskrivning. I en del fall har handläggaren på EB, eller en coach från EB följt med individen till läkarbesök. 10

11 Avstämning Förutsättningar En avstämning har gjorts för att se hur situationen såg ut för de 225 individerna vid projektets slut 30 juni 2013, och även vad som hänt under projektets gång. Det har varit svårt att få fram en exakt statistik. De flesta individärendena passar in i flera kategorier. Man kan till exempel ha varit föremål samordnad rehabilitering, detta kan ha avslutats och sedan har en ansökan om aktivitetsersättning gjorts. Eller man kan ha bedömts för sjuk för samordnad rehabilitering, sedan blivit bättre och redo för samordnad rehabilitering, och sedan ha försvunnit från EB av okänd anledning. Som tidigare nämnts har många av individerna i kartläggningen varit aktuella för ekonomiskt bistånd under lång tid. Det är också vanligt att de haft sina hälsoproblem under lång tid. Man kan anta att vägen mot att åter bli arbetsför därmed också kan vara lång. Det synes vara orimligt att förvänta sig att man nu vid projekttidens slut ska se ett resultat i form av att en mängd individer som tagit del av samordnad rehabilitering ska ha blivit självförsörjande genom arbete. Hur ser det ut nu? Fram till och med den 30 juni 2013 hade Berit och jag gemensamt gått igenom 128 av kartläggningens 225 individärenden. I många fall har samma ärende varit uppe för diskussion ett flertal gånger. 97 ärenden har vi inte gått igenom gemensamt. I dessa ärenden har jag bedömt att det inte funnits behov av, eller har varit rätt läge att initiera samordnad rehabilitering. Jag har under projekttidens gång gjort frekventa uppföljningar av alla 225 ärenden, men varje enskild individs situation har avgjort hur ofta jag uppdaterat mig i just det ärendet. 58 individer har någon gång under projekttiden varit aktuella för samordnad rehabilitering. I de flesta fall har samordningen startats med anledning av min och Berits genomgång, i vissa fall har ansvarig handläggare på respektive myndighet själv tagit initiativ till samordningen. Det stora flertalet av dessa 58 individer har blivit aktuella för samordnad rehabilitering relativt sent under 2012 eller under I minst 26 individärenden har handläggaren på EB varit med på minst ett avstämningsmöte hos läkare, som FK kallat till. Det har även förekommit andra typer av avstämningsmöten och en del fall där handläggaren på EB följt med individen till möte på FK. Sommaren 2013 var 21 individer igång i samordnad rehabilitering. 11

12 Förutom det vi formellt räknar som samordnad rehabilitering har det i många andra individärenden förekommit någon form av samarbete mellan handläggarna på EB och FK, med informationsutbyte och samråd för att få till stånd en bra planering. I många fall har man gemensamt kommit fram till att individens arbetsförmåga kan vara nedsatt med en varaktighet som gör det värt att pröva rätten till antingen sjuk- eller aktivitetsersättning, eller att det för tillfället enbart är insatser inom vården som är aktuellt. Samordnad rehabilitering har i många fall avslutats av nämnda orsaker. I de fall samordning av rehabiliteringen har fortsatt har det ofta handlar om att koppla på insatser från AF parallellt med fortsatta insatser genom vården. Det finns flera olika orsaker till att en del ärenden överhuvudtaget inte har blivit aktuella för samordnad rehabilitering. Det kan handla om att individen bör ansöka om, väntar på svar på ansökan om, eller redan har fått beviljat sjuk- eller aktivitetsersättning. Det kan också handla om att man inte har ett läkarintyg för sjukskrivning, eller att man är för sjuk för samordnad rehabilitering i dagsläget, d.v.s. rehabpotential saknas men kan finnas framöver. I något fall har samordnad rehabilitering inte varit aktuell för att personen befunnit sig på behandlingshem. Tyvärr finns det även ett antal fall där det finns ett läkarintyg för sjukskrivning men informationen i intyget bedöms inte styrka nedsättningen av arbetsförmågan. Orsaken till att samordnad rehabilitering inte är aktuell för en individ kan också variera över tid, vilket bidrar till svårigheten att presentera en exakt statistik. Vid genomgång av hur situationen ser ut den 30 juni 2013 för de 225 individerna i kartläggningen, framkommer att 70 individer har avslutats på EB (det vill säga det är minst tre månader sedan deras senaste beslut på EB). Ytterligare 13 individer kommer sannolikt att avslutas inom kort. Orsaken till att dessa 83 individer inte längre söker ekonomiskt bistånd är inte känd i alla fall, och kan ha ändrats sedan de avslutades på EB. Nedan redovisas orsakerna så vitt vi känner till: Aktivitetsersättning 20 Sjukersättning 17 Arbete (i de flesta fall subventionerad anställning) 12 Ej nollplacerad sjukpenning (eller sjukpenning i särskilda fall) 7 Aktivitetsstöd 5 Make/maka/sambo har fått inkomster 3 Studier med CSN 3 Flytt från kommunen 2 Eget företag 1 A-kassa 1 Föräldrapenning i kombination med andra ersättningar 1 12

13 Arv 1 Oklar orsak personer i kartläggningen har redan sedan tidigare ett beslut om varaktig sjukersättning, men de får ingen ersättning utbetald på grund av att de fick sin arbetsförmåga nedsatt innan de flyttade till Sverige, eller på grund av att de fått sin nedsättning av arbetsförmågan i Sverige, men inte uppfyller kravet på tillräcklig bosättningstid för att ha rätt till ersättning. Dessa personer kommer sannolikt att vara beroende av ekonomiskt bistånd fram tills dess att de fyller 65 år och blir självförsörjande genom pension/äldreförsörjningsstöd. Med tanke på att dessa individer redan fått ett beslut från FK på att deras nedsättning av arbetsförmågan är varaktig, är min bedömning i efterhand att dessa individer inte borde ha ingått i kartläggningen. Vi har i projektet inte heller arbetat aktivt med dem. Vad man i övrigt kan se vid avstämning den 30 juni 2013 är att under projekttiden har 27 individer beviljats sjukersättning och 20 individer har beviljats aktivitetsersättning. En individ har av FK bedömts som varaktigt nedsatt i sin arbetsförmåga på grund av sjukdom, men har fått avslag på sjukersättning då försäkringsfallsåret är satt till innan hen flyttade till Sverige. Vid en närmare granskning kan man se att av de 27 individer som har beviljats sjukersättning hade 25 varit aktuella för ekonomiskt bistånd i mer än ett år innan de beviljades sjukersättning. Fyra av de 27 hade haft kontinuerlig aktualitet på EB sedan 2005 eller tidigare. 19 av de 20 individerna som beviljats aktivitetsersättning hade vid beslutsdatumet varit aktuella för ekonomiskt bistånd i mer än ett år. Tre av dem hade varit aktuella i mer än fem år, vilket är en anmärkningsvärt lång tid med tanke på att individerna ännu inte fyllt 30 år. 8 individer hade före 30 juni 2013 ansökt om och väntade på beslut om sjukersättning och 4 individer hade ansökt om och väntade på beslut om aktivitetsersättning. Det är värt att nämna att de personer som beviljas aktivitetsersättning därmed också vid behov får tillgång till samordnad rehabilitering genom FK. Däremot är EB inte med, eftersom individerna inte längre är i behov av ekonomiskt bistånd. När det gått tre månader sedan en individs senaste beslut på EB, kan ärendet stängas. (Ärendet kan innehålla även en maka/make/sambo.) Ärendet markeras med en orsakskod som förklarar anledningen till att personen inte längre är beroende av ekonomiskt bistånd i Halmstad. Det händer att ärendena inte stängs exakt tre månader efter senaste beslut, utan först senare, därför är statistiken månad för månad inte helt tillförlitlig. Däremot bedömer jag att över längre perioder som ett halvår eller ett år är det fullt möjligt att se trender i siffrorna. Statistiken över avslutsorsaker visar en rejäl ökning under 2012 av antalet personer som blivit självförsörjande genom ersättning från FK (80 ärenden), jämfört med 2011 (40 ärenden) och 13

14 2010 (53 ärenden). Under det första halvåret av 2013 verkar det ligga på samma nivå som under 2012 (40 ärenden). Det finns andra ersättningar från FK än sjuk- och aktivitetsersättningar, som man kan bli självförsörjande på, t.ex. föräldrapenning, men i de flesta fall handlar det om sjuk- eller aktivitetsersättning. Siffrorna tyder alltså på att det blivit en ökning av antal personer på EB som beviljats sjuk- eller aktivitetsersättning och att detta är en sidoeffekt av pilotprojektetet. Ytterligare belägg för antagandet att antalet personer på EB som beviljas sjuk- och även aktivitetsersättning har ökat, är siffrorna för belopp som återförs från FK till EB avseende retroaktiva utbetalningar. I de flesta fall avser detta sjuk- och aktivitetsersättning och tillhörande bostadstillägg. Vid en jämförelse av återförda belopp under de senaste åren kan man se att under åren återfördes något över kr per år. År 2012 återfördes mer än kr, alltså en ökning med ca en halv miljon kronor. Redan under det första halvåret av 2013 återfördes mer än kr. För en hel del individer i kartläggningen arbetar handläggaren på EB aktivt gentemot vården för att få fram tydligare information om aktuell arbetsförmåga och rehabiliteringspotential. Syftet är i första hand att vi gemensamt ska arbeta i rätt riktning vare sig det handlar om att individen ska söka arbete, kanske med särskilt stöd från AF, enbart ha insatser inom vården, att vi ska initiera en kontakt med FK för samordnad rehabilitering eller att individen ska ansöka om sjuk- eller aktivitetsersättning. Handläggarna på EB granskar läkarintyg och andra medicinska underlag som kommer in, tar kontakt med vården för förtydliganden och följer vid behov med på till exempel läkarbesök. När det i samråd med vården bedöms lämpligt anvisas individen till AME för arbetsprövningar, praktik eller andra insatser. Detta kan ske parallellt med en sjukskrivning. Detsamma gäller till exempel för anvisning till lågtröskelprojektet Det Goda Livet eller rekommendation om kontakt med projekt Salut. Det har hittills inte varit en självklarhet för EB att kunna ställa krav på en individ att delta i en anpassad aktivitet under pågående sjukskrivning. Det är därför av oerhört stor vikt att det finns tydlig information från vården om vad som är lämpligt för varje enskild individ. Nyligen kom också en dom från kammarrätten i Göteborg (mål nr , meddelad i juni 2013) som visar att det kan finnas situationer när det är rimligt att EB kräver att en person medverkar i anpassad verksamhet under pågående sjukskrivning. Det finns också en grupp individer inom kartläggningen där det framkommit att de inte behöver vara sjukskrivna. De kanske nu är arbetssökande, får stöd genom AF eller AME, eller primärt har en annan problematik, till exempel missbruk, som gör att de inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande. 14

15 Implementering Det stod ganska tidigt klart att både EB och FK ville att arbetet med samordnad rehabilitering för nollplacerade individer skulle fortsätta i Halmstad även efter projektets slut. Bästa sättet att uppnå detta har vi bedömt vara att föra in arbetet i ordinarie verksamhet. På så sätt minimeras risken att arbetet upphör när projekttiden är slut. Arbetet blir också mindre sårbart om alla aktuella handläggare är insatta i och arbetar efter metoden. På EB utformades i augusti 2012 en implementeringsplan, och punkterna på denna har betats av under resten av projekttiden, och tid fram till dags dato. Återkommande information från FK på olika områden har varit grundläggande för att hålla arbetet levande. Första informationstillfället var redan våren 2012, då FK höll en utbildning för handläggarna på EB, med fokus på hur man läser läkarintyg för sjukskrivning och hur man kan använda socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd. Därefter har FK gett information om ersättningarna Sjukpenning i särskilda fall och boendetillägg, aktivitetsersättning och om avstämningsmöten och SASSAM-utredningar. FK har även erbjudit tillfällen för så kallade workshops. Dessa diskussionsmöten har inneburit att samverkansansvarig samt försäkringsmedicinsk rådgivare från FK har kommit till EB och våra handläggare har kunnat konsultera dem i avidentifierade individärenden. Diskussionsmötena har upplevts som givande av alla deltagande parter. Att FK har kunnat erbjuda dessa tillfällen för utbildning och information har uppskattats och varit värdefullt på EB. För hösten 2013 planeras nya tillfällen för information om läkarintyg och beslutsstöd, och för fler diskussionsmöten. Som ett led i att hålla handläggarna på EB uppdaterade och för att hålla arbetet levande har jag ungefär en gång i månaden varit hos de två arbetsgrupperna på EB vid deras morgonmöten. Jag har tagit upp aktuell information och frågor kring arbetet med nollplacerade och bland annat diskuterat samverkan med FK och vården. I EBs handbok har en ny mapp upprättats med information om samverkan kring nollplacerade individer. Där finns ett flödesschema med tillhörande rutinbeskrivning, telefonlista till de personliga handläggarna på LFC Halmstad, telefonlista till rehabsamordnarna på vårdcentralerna och på psykiatrin, och Region Hallands dokument som beskriver roller och ansvar vid avstämnings- och flerpartsmöten. (Se bilagor 1, 2 och 3) En kontinuerlig del av implementeringsarbetet är mitt arbete i individärendena, där jag löpande diskuterar med handläggarna, med lärandeperspektivet i fokus. 15

16 Några handläggare från EB har också varit på FK och träffat de personliga handläggarna och har informerat om hur arbetet på EB fungerar. Det har också bedömts som viktigt att hålla förvaltningens politiska nämnd informerad och detta har skett genom ett flertal redovisningar av arbetet och dess resultat. Förutom att personalen på FK och UAN:s ledamöter fått en inblick i EB:s klienters ofta komplexa problematik, så har de också fått en beskrivning av att arbetet på EB består av mycket mer än att göra ekonomiska beräkningar. Dessutom är det viktigt att belysa att det finns en stor grupp människor i Sverige som har en tillfällig eller varaktig nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom, men som i dagens regelsystem hos FK inte har rätt till någon ersättning. 16

17 Föra ut information om projektet till andra myndigheter Tack vare FKs goda vilja att bjuda in EB i olika möten med Region Halland, och FKs redan upparbetade kontaktnät gentemot vården har vi på EB fått möjlighet att delta i sammanhang där vi tidigare inte varit med. Verksamhetschefen på EB deltar nu i Hallands försäkringsmedicinska nätverk, och jag har vid ett par tillfällen fått följa med till psykiatrin i Södra Halland för att informera om ekonomiskt bistånd och projektet kring nollplacerade. Jag har även tillsammans med samverkansansvarig på LFC varit ute och informerat på sju vårdcentraler i Halmstad och fler ska besökas framöver. Att komma ut till olika vårdenheter och informera om ekonomiskt bistånd, gruppen nollplacerade och projektet är av stor vikt för att samarbetet ska kunna fungera. Det har också märkts vid dessa informationstillfällen att vår kunskap om varandras arbets- och ansvarsområden behöver ökas. Ett arbete har påbörjats mot att skapa en fruktbar kontakt med rehabsamordnarna på ett antal vårdcentraler samt på specialistpsykiatrin för att få en smidigare kanal för informationsutbyte och en bättre förståelse för varandras arbete och rutiner. Planer finns på ett intensifierat samarbete med specialistpsykiatrin med start under hösten En del i detta kan bli att jag sitter på plats på specialistpsykiatrin vissa tider, tillsammans med FKs kontaktperson. Jag har också fått tillfälle att informera om arbetet kring nollplacerade vid en utbildningsdag i försäkringsmedicin för AT-läkare i Halland. Andra exempel på informationsspridande är att jag varit både på projekt Salut och Samordningsförbundet Halland och informerat. Intresset för hela projektet och för hur det går just i Halmstad har varit stort. Vi har tagit emot studiebesök från andra kommuner och jag har varit på EB Västra Hisingen och informerat. I höst kommer jag tillsammans med en kollega att hålla ett seminarium på tvådagarskonferensen Nationell Mötesplats Försörjningsstöd i Kalmar. 17

18 Glapp och hinder Berit och jag har haft relativt lätt att komma fram till en gemensam bedömning i individärendena. I början tog det längre tid att gå igenom varje enskilt ärende, eftersom vi samtidigt behövde bekanta oss mer med varandras regelsystem och arbetssätt. Vissa ärenden har krävt mer diskussion innan vi kommit fram till en gemensam bedömning. Det har då oftast handlat om de individer som har ett aktuellt läkarintyg, men där läkarintyget behöver förtydligas. När finns det tillräckliga medicinska underlag för att FK ska ta samordningsansvaret? Vems ansvar är det att vid behov begära kompletteringar eller förtydliganden på medicinska underlag? Dessa frågor har diskuterats både generellt och i ett flertal individärenden. Det finns en skala från å ena sidan helt fullständiga och tydliga läkarintyg, till å andra sidan läkarintyg där en stor del av väsentlig information saknas. Någonstans på denna skala finns en brytpunkt mellan när FK kan ta samordningsansvaret, och när EB behöver fortsätta arbeta med att få in tydligare medicinsk information. Under projektets gång har FK i vissa fall accepterat medicinska underlag som är mindre tydliga än vad som normalt krävs, och har tagit ett större ansvar för att inhämta kompletterande information än de vanligtvis gör. En annan diskussionspunkt har varit behovet av samordnad rehabilitering. När föreligger behov? Vad innebär det att ha behov av samordnad rehabilitering? En anledning kan vara att FKs fokus är på potentialen att rehabiliteras till att bli arbetsför, medan EB kan se på potentialen att rehabiliteras mot att bli friskare och må bättre, även om man inte blir arbetsför. Här är det viktigt att respektera de ansvarsområden respektive myndighet har och de möjligheter och begränsningar som följer med det. En specifik fråga som har diskuterats både i vissa individärenden och som en generell svårighet, är hur man gör när den nollplacerade personen har språkliga hinder. Kan en låg nivå av kunskaper i svenska språket göra att samordnad rehabilitering inte bedöms aktuellt? Till exempel om man inte bedöms kunna delta i KBT-samtal eller arbetsprövningar? Eller om man tänker att även om de medicinska hindren undanröjs, så kommer personen inte att kunna ta ett arbete, på grund av sina språkliga hinder? Eller om en person behöver tolk vid samtal med sin handläggare på FK? Detta är enligt min mening en viktig fråga som kan behöva diskuteras vidare. För personer som är nollplacerade skickas i många fall läkarintyg för sjukskrivning inte direkt till FK från vården. Här kan det vara viktigt att EB vid behov kontrollerar om detta gjorts, och i annat fall skickar in en kopia till FK, med klientens samtycke. Ett problem som kan uppstå är att när EB får in det aktuella läkarintyget är sjukskrivningsperioden ibland nästan slut. Ur EBs synvinkel är detta godtagbart, eftersom man vid bedömningen av ekonomiskt bistånd tittar 18

19 bakåt på vad individen har gjort fram till ansökningsdatumet. Men FK behöver se ett läkarintyg för period framåt i tiden. Får man inte in det, kan processen avstanna. Förhoppningsvis minskar detta problem genom att sjukskrivande läkare börjar skicka intygen direkt till FK i och med att de får kännedom om att FK kan ta ansvar för samordning av rehabiliteringen även för nollplacerade personer. När en individ får avslag på sjukersättning är det ibland svårt att utläsa orsaken till detta. Beror avslaget på att individen blev sjuk i hemlandet eller när man inte hade bott tillräckligt länge i Sverige för att ha rätt till ekonomisk ersättning? Eller är det inte styrkt att man har en varaktig nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom? Ekonomiskt spelar det ingen roll för individen, men det är viktigt att veta hur arbetsförmågan är bedömd, för att individen ska få tillgång till rätt stöd vid fortsatt kontakt med EB. Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att belysa att det finns en stor grupp människor i Sverige som har en varaktig nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom, men som i dagens regelsystem hos FK inte har rätt till någon ersättning. Man är lika nedsatt i sin arbetsförmåga som andra, men man har inte rätt till ersättning. I många fall betyder detta att individen inte har någon annan utväg än att förlita sig på ekonomiskt bistånd för sin försörjning. För handläggaren på EB är det inte alltid helt tydligt om ett ärende är öppet på FK eller inte. Det kan till exempel handla om att man haft ett avstämningsmöte och kommit fram till att individen i nuläget enbart behöver insatser inom vården. Om detta betytt att ärendet stängts på FK, eller att man behållit ärendet öppet och ska att följa upp det, har ibland varit oklart för handläggaren på EB. Det kan handla dels om bristfällig kunskap hos EB om hur arbetet på FK fungerar, och dels på en bristfällig kommunikation mellan FK och EB. Det har blivit tydligt under projektets gång att en del av de läkarintyg som uppvisas på EB, och som inte skickas från vården till FK, har en sämre kvalitet än de som skickas till FK. Enligt information från FK har kvaliteten på läkarintygen generellt höjts de senaste åren, men detta avspeglas således inte alltid i de intyg som många gånger riktar sig enbart mot EB. Detta är ett problem dels då individerna i fråga kan gå miste om såväl FKs samordning av rehabilitering som stöd från AF, dels då felaktiga krav kan ställas på individen i samband med ansökan om ekonomiskt bistånd. Ett bra medicinskt underlag är en av de absolut viktigaste nycklarna till att individen får den nödvändiga samordning och rehabilitering som den har rätt till. 19

20 Framgångsfaktorer i Halmstad Det fanns sedan tidigare en medvetenhet på Utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningen (UAF) och särskilt på EB, om att samarbetet kring sjuka personer som uppbär ekonomiskt bistånd behöver stärkas. I synnerhet mot bakgrund av SKL:s rapport Gör rätt från dag ett som verksamhetsutvecklare Maija-Liisa Ylikiiskilä på EB i Halmstad var djupt involverad i. Därtill kan följande punkter ha bidragit till att arbetet med nollplacerade i Halmstad har fungerat bra: Projektet kring nollplacerade har varit väl förankrat hos kommunens Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnd (UAN). Ett formellt avtal som undertecknats av FK och UAN har tydliggjort samarbetet. En resurs i form av en heltidstjänst skapades på EB inom UAF. Projektet är omfattande och hade inte gått att utföra på detta sätt utan den resursen. Jag som uppbär tjänsten har flerårig kunskap om handläggning av ekonomiskt bistånd och av samarbete med andra myndigheter, till exempel FK och AF. Jag har prioriterat individarbetet och strävat efter att ge snabba återkopplingar till handläggarna på EB och att även vid behov följa upp ärendena så ofta det har behövts. Berit Grimberg som är FKs kontaktperson i projektet har mångårig erfarenhet av arbete på olika områden inom FK och har även stor erfarenhet av samarbete med andra myndigheter och externa parter. Hon har funnits tillgänglig för att tillsammans med EB diskutera individärenden och har bidragit med handledning till sina kollegor internt. Samverkansansvarig på LFC Halmstad, Pia Ryberg, har haft i uppdrag att föra projektet framåt och har varit drivande främst i frågor som inte legat på individnivå. Att FK fortlöpande arbetar med att förbättra kvaliteten på läkarintyg och med att informera i vården om samordnad rehabilitering, även för nollplacerade, bedömer jag som ovärderligt. Att vi på EB, med hjälp av FK, kommer ut i vården med information och för att etablera kontakter är särskilt positivt. Under projekttiden har handläggarna på EB fått mycket information både direkt från FK, och även genom mig. FK har under projekttiden erbjudit informationsmöten och utbildning till EB och detta ser jag som mycket värdefullt. En implementeringsplan har upprättats innehållande delmoment för att successivt få in samarbetet kring nollplacerade i det ordinarie arbetet. Berit och jag har inte handlagt ärendena själva, utan har bara initierat, informerat och stöttat i arbetet. (Med undantag för de ärenden som varit Berits egna.) Detta med tanke på att på sikt ska arbetet kunna utföras helt av respektive individs handläggare på myndigheterna. 20

21 En god förutsättning i Halmstad har varit att individen i de allra flesta fall redan haft en väl upparbetad kontakt med sin handläggare på EB. Normalt sett träffar man sin handläggare varje månad, vilket inte är fallet i alla kommuner. Projektets längd bedömer jag som helt avgörande för att få igång arbetet på individnivå. Särskilt med tanke på det tidsomfattande kartläggningsarbete som inledde projektet. Vi har kommit en god bit på vägen mot ett fungerande samarbete och mot att lyfta fram behov och rättigheter för gruppen nollplacerade. 21

22 Slutsats Under projekttidens gång har det blivit mer och mer tydligt att det gagnar individen att vi på EB har ett tätare samarbete med FK och vården. Många av de individer vi arbetar med har dock en komplex situation och många år av sjukdom bakom sig. Det är rimligt att anta att resultaten inte syns omedelbart utan blir tydliga först på längre sikt. Det finns en vilja hos såväl EB som FK att fortsätta arbetet för att det så småningom ska bli en naturlig del av ordinarie verksamhet. Vi ser att samordning av rehabiliteringen gynnar individerna och är en rättighet som vi bör samverka om att tillgodose. I Halmstad har ett stort förändringsarbete startats i och med projektet kring nollplacerade, men att åstadkomma en varaktig förändring av det här slaget kräver både tid och kraft. Samordningsförbundet Halland har beviljat finansiering att fortsätta arbetet med nollplacerade under ytterligare 1½ år, under perioden Bland annat finansierar de min tjänst, en deltidstjänst på EB i Laholm och en deltidstjänst på FK. Tanken är att det behövs längre tid för stöd för implementering och för att säkerställa att arbetet framöver utförs inom ordinarie verksamhet. En annan del i det fortsatta arbetet kommer att vara att sprida information om samordnad rehabilitering för nollplacerade i hela länet. Det finns dessutom fortfarande en hel del kvar att göra när det gäller samarbetet med vården. Vården spelar en avgörande roll för många av dessa individer, oavsett om de är eller bör vara sjukskrivna och ha kontakt med FK, eller om de har specifika begränsningar i sin arbetsförmåga, och bör ha stöd av AF för att kunna närma sig arbetsmarknaden. Projektet har inneburit en kompetenshöjning hos socialsekreterarna på EB och en metodutveckling i arbetet kring personer som är sjuka och uppbär ekonomiskt bistånd. Min bedömning är att detta gynnar många individer, inte bara de individer där samordnad rehabilitering är aktuell. Handläggarna har fått en ökad kunskap om vilka vägar man kan gå, vilka frågor som är viktiga att få svar på från vården och hur man kan tolka läkarintyg och andra medicinska underlag. Rimligen har detta gjort att planeringen i individärenden har blivit bättre och mer aktiv och att vägen mot att må bättre och/eller komma i självförsörjning har blivit rakare. Vi har kunnat se att läkarintyg för sjukskrivning som riktar sig främst till EB ibland har en lägre kvalitet än de läkarintyg FK får in. Detta försvårar för individen att få till stånd en bra planering för att återgå till att bli arbetsför. Om de medicinska underlagen inte är tydliga och utförliga finns också en risk att individen inte får den hjälp inom såväl vård och FK, som EB och AF, som man har behov av. 22

23 När FK varit med för samordning av rehabiliteringen, och speciellt vid avstämningsmöten, har det vid flera tillfällen uppmärksammats att individen har behov av ytterligare medicinsk rehabilitering, och sådan rehabilitering har sedan satts igång. Detta synes tyda på att vissa individer tidigare kanske inte alltid fått den vård och behandling som man haft behov av, eller att de inte har haft förmågan eller kunskapen att efterfråga den. Även när det gäller insatser hos AF har en skillnad synliggjorts under projektets gång. Det synes vara så att det är lättare att få tillgång till vissa insatser från AF när det är FK som är ingången, än när en person själv eller med stöd av EB kontaktar AF. I juni 2013 gjorde jag en mindre enkät bland personer som uppbar ekonomiskt bistånd, var aktuella för samordnad rehabilitering och hade deltagit i ett avstämningsmöte. (Se bilaga 4a och 4b.) Med tanke på det låga antalet enkäter så går det inte att dra några statistiska slutsatser. Det är ändå värt att notera att 11 av 13 personer var positiva till att EB och FK samarbetar när det gäller deras rehabilitering. Avslutningsvis vill jag förmedla några personliga reflektioner av de erfarenheter som jag fått i arbetet som samordnare av Pilotprojekt nollplacerade. För min del är rättviseaspekten i arbetet med nollplacerade oerhört viktig. Det är inte acceptabelt att en grupp individer riskerar att gå miste om insatser därför att de inte har rätt till sjukpenning, eller därför att de uppbär ekonomiskt bistånd. Ingen borde riskera att halka vid sidan av det stödsystem vårt samhälle har byggt upp för att hjälpa människor att må bättre och komma närmare arbetsmarknaden. Alla borde ha samma rätt till insatser vare sig insatserna finns hos kommunen, AF, vården eller FK. 23

24 Bilaga 1, Flödesschema FLÖDESSCHEMA - NOLLPLACERADE (1)Nedsatt arbetsförmåga pga sjukdom/ohälsa, med eller utan intyg (2)EB bedömer att det kan finnas behov av samordning av re-habiliteringen. Möjlighet till samråd med Sara, EB, och Berit, FK, under den tid projektet kring nollplacerade är igång. (3)Kontakta FK: Diskutera behov av samordning av rehabiliteringen. Kan finnas behov av ett första möte med FK, EB och klient. Om det finns mycket tydliga underlag kan man hoppa över detta steg och enbart skicka en remiss till FK. (4a)Inget behov av samordning av rehabilitering (4b)Varaktig nedsättning - söka sjukersättning (4c)Komplettera underlagen. Ny bedömning. (Se 6) (4d)FK ska samordna rehabiliteringen. Ev remiss från EB till FK. (5)FK kallar till avstämningsmöte(n). Individens rehabplan upprättas. (6)Rehabplan genomförs. FK kallar till möten, följer upp och dokumenterar. (7)Har hel eller delvis arbetsförmåga (8)Saknar arbetsförmåga 24

25 Bilaga 2, Rutinbeskrivning Rutinbeskrivning till flödesschema Nedan följer förtydliganden till rutorna 1-8 i flödesschemat för nollplacerade Ruta 1: Nedsatt arbetsförmåga pga. sjukdom/ohälsa, med eller utan intyg Handläggaren på ekonomiskt bistånd (EB) har kontakt med en individ som man bedömer har sin arbetsförmåga nedsatt pga. fysisk eller psykisk sjukdom/ohälsa. Detta kan vara styrkt genom sjukskrivning eller andra medicinska underlag. Det kan också ha framkommit efter bedömningar av till exempel AF, AME, EB etc. Ruta 2: EB bedömer att det kan finnas behov av samordning av rehabiliteringen. Möjlighet till samråd med Sara, EB, och Berit, FK, under den tid projektet kring nollplacerade är igång. För att kunna göra dessa bedömningar behöver man granska de underlag som finns och eventuellt be individen inhämta kompletterande/förtydligande medicinska underlag. Det kan finnas behov av att handläggaren på EB kontaktar vården för att stödja individen i detta. Möjlighet finns för EB att boka trepartssamtal hos vården. Vid granskning av medicinska underlag kan man få stöd i Försäkringsmedicinskt beslutsstöd som finns på Det kan även behövas en diskussion och/eller motiverande samtal med individen, såväl som samtal med vården. Tre kriterier behöver vara uppfyllda för att FK ska samordna rehabiliteringen: Det är styrkt att arbetsförmågan är nedsatt pga. sjukdom/ohälsa Det finns en rehabiliteringspotential Rehabiliteringen behöver samordnas Ruta 3: Kontakta FK: Diskutera behov av samordning av rehabiliteringen. Kan finnas behov av ett första möte med FK, EB och individ. Om det finns mycket tydliga underlag kan man hoppa över detta steg och enbart skicka en remiss till FK. Om handläggaren på EB gör bedömningen att det kan finnas ett behov av att samordna rehabiliteringen, tas kontakt, lämpligen per telefon, med en personlig handläggare på FK (efter samtycke från individen). Diskussion förs angående samordningsbehovet. Det kan behövas ett första möte där FK, EB och individen deltar, för att komma till en slutsats på hur man bör gå vidare. Bedömningen i samråd resulterar i att man går vidare till ruta 4a, b, c eller d. Ruta 4a: Inget behov av samordning av rehabilitering Man kan komma fram till att individen inte har sin arbetsförmåga nedsatt pga. sjukdom. Det kan också vara så att individen i nuläget är för sjuk för att kunna rehabiliteras, man kan behöva avvakta en förbättring av hälsan. 25